mEdBorgarBLadEt - SFP

egeringens strategi- och politikprogram samt programmet för barns, ungas och familjers välfärd:
www.vn.fi•••www.minedu.fi•••www.vnk.fi
Samordnande minister är kultur- och idrottsminister Stefan Wallin
Barn- och ungdomsprogrammet inte bara vackra ord
–•Det•handlar•mest•om•attityder
då regeringen i sitt strategiprogram och i det första utvecklingsprogrammet för
barn- och ungdomspolitik tar upp barnens, de ungas och familjernas välfärd är
det inte fråga om traditionella, abstrakta målsättningar. Programmen resulterar
i ny kunskap, konkreta åtgärder och nya arbetssätt på fältet. det berättar
programdirektör georg Henrik Wrede på undervisningsministeriet.
Georg Henrik Wrede poängterar
många gånger att programmen är tvärsektoriella,
och skall förbättra samarbetet
och koordineringen mellan olika
förvaltningsområden som gäller målgruppen.
Programmens delområden utgår
också alltid från jämställdhet mellan
könen och kulturell mångfald.
– Det här tvärsektoriella greppet kommer
förhoppningsvis också att leda till en
bättre helhetssyn på våra barn och unga
– det som brukar kallas livsscykeltänkande.
Risken i ett samhälle där välfärdens
kostnader diskuteras på traditionellt kritiskt
vis är ju att man sparar på en sektor
men får betala för det någon annanstans
i framtiden.
Enligt Wrede borde det tvärsektoriella
tänkandet vara helt självklart eftersom
man i årtionden vetat att förebyggande
åtgärder är billigare än brandsläckning.
Men det var först den förra regeringen
som tog ibruk ett nytt strategiskt verktyg,
politikprogrammen. Även när det gäller
själva lagstiftningen finns nu byggklossarna
på plats för att verkligen driva på
sakerna i positiv rikting.
Små•saker•är•stora•saker
– Den nya ungdomslagen gäller sedan
2006, och enligt den skall regeringen
vart fjärde år godkänna ett utvecklingsprogram
för ungdomspolitiken. Den lagen
har sin upprinnelse i EU:s vitbok om
– regeringens program för ungdomar och familjer
blir inget om vi inte får med organisationsfältet
och kommunerna. gEoRg HEnRiK
WREDE.
linjedragningar gällande barns välfärd,
och i bakgrunden står FN:s barnkonvention,
som utgår ifrån att politiska beslut
skall utvärderas ur barnvänlighetssynvinkel,
berättar Wrede.
Det övergripande målet i regeringens
strategidokument är att minska marginaliseringen
och öka deltagandet. Trots att
begreppen redan börjar låta lite utnötta
har de en alldeles konkret innebörd för
Georg Henrik Wrede.
– Små saker är stora saker. Om man
negligerar små saker som att de vuxna
inte ser till att barnen borstar tänderna
och tar sig till skolan kan man vänta sig
problem framöver när det gäller de stora
frågorna. Det kan låta banalt, men det
finns inget som kan ersätta trygga vuxna
i en trygg vardagsmiljö.
Organisationsfältet•med
För att förverkliga de över hundra åtgärdsförslagen
i programmen kommer
inte stat och kommun att räcka till.
– Staten kan egentligen påverka den
enskilda medborgaren mest på avstånd,
i regel med lagstiftning och skatter. Där
har vi en god grund, också i och med att
regeringen ökat stödet till kommunerna
ordentligt. Men de som ändå har ett direkt
inflytande på vardagslivet är kommunerna
och organisationsfältet, säger
Wrede, och definierar statens roll som
skapare av åtgärdsförslag, metoder och
verktyg.
Och det är just verktygen för att förbättra
kunskapen om barns och ungas
välfärd som är en av de viktigaste delarna
av politikprogrammet. Problemet är enligt
Wrede att många använder begrepp
som utslagning, alienering och illamående
utan att på riktigt ha definierat vad
man menar med orden. Samtidigt kastas
olika siffror omkring i debatten, som
ibland visar sig ha rätt lite med verkligheten
att göra.
– Talet om hundratusen ungdomar
som ingen hade koll på visade sig
vid närmare betraktelse vara överdrivet.
Statistikcentralen fick fram en siffra på
trettontusen unga som inte finns bokförda
i arbetslivet, undervisningen eller armén.
Nu kommer vi utgående från FN:s
barnkonvention att definiera indikatorer
HuR sER våRa ungDoMaR ut ocH HuR MåR DE? En av de viktigaste delarna av politikprogrammet är att förbättra kunskapen om barns och ungas välfärd.
många använder begrepp som utslagning, alienering och illamående utan att ha definierat vad man menar med orden. Samtidigt kastas olika
siffror omkring i debatten, som ibland visar sig ha rätt lite med verkligheten att göra.
på barns välfärd och i samarbete med olika
instanser bygga upp fortlöpande kunskapsbaser,
så att beslutsfattarna kan jobba
mindre ”på känn”, och mera på ett riktig
fakta, säger Wrede.
Nya•grepp•och•tänkesätt
En stor del av Georg Henrik Wredes
arbete kommer nu att vara att se till att
barn- och ungdomsprogrammet får fotfäste
bland de ministerier som berörs, och
att penningbesluten och besluten om understöd
återspeglar programmets syften.
Men han skall också entusiasmera kommunerna
och organisationsfältet, där så
stor del av barn- och ungdomsarbetet
sker [se Växthus Lilja - nästa uppslag].
– Alla måste dra åt samma håll eftersom
vi har mycket ambitiösa mål – bättre
kunskap, snabbare förebyggande arbete,
tryggare familjer och miljöer, bättre medialäskunnighet
samt bättre medborgarfärdigheter
och hälsosammare levnadsvanor,
säger Wrede.
Inga•megaprojekt
I det här skedet då arbetet är på väg att
rulla igång är det enligt Wrede för tidigt
att direkt peka på något konkret som genast
kommer att synas.
– Och det är inte heller fråga om att
nu ösa in pengar i enskilda projekt eller
skyffla omkring ansvar mellan stat, kommun
och organisationerna och hoppas på
det bästa. Det är fråga om nya tänkesätt
och attityder. Det här betyder egentligen
att programmet inte handlar om pengar
och nya kostnader, utan om att använda
pengarna vettigare.
Som exempel nämner Wrede att det
inte kostar mera för samhället ifall skolkuratorn,
polisen och hälsovårdaren har
ett gemensamt möte – det är bara fråga
om en attitydförändring där man ser på
helheter och tillsammans jobbar bättre
och effektivare över gränser som har allt
mindre betydelse i dagens värld.
– Men även om det skulle kosta extra
tycker jag det är fel att tillämpa vanligt
portmonnätänkande då det gäller välfärden;
det vill säga att man inte får spendera
pengar man ännu inte tjänat in. Välfärden
fungerar inte så, betonar Wrede.
Enligt statens revisionsverk kostar en
helt utslagen ung samhället en miljon
euro. Kostnaden för att däremot i ett år
sysselsätta en ung i en ungdomsverkstad
och hjälpa personen att få kontroll över
sitt liv kostar så lite som tiotusen. Så det
är enligt Georg Henrik Wrede solklart
att satsningar på välfärd alltid lönar sig i
det långa loppet.
Wrede drar även en parallell till säkerhetshysterin
som alltid blossar upp efter
terrorattacker eller t.ex. de tragiska händelserna
i Jokela.
– Det blir alltid billigare att öka tryggheten
genom att minska på klyftor och
ojämlikheter i samhället, än att bygga fler
murar, stängsel och säkerhetsportar. Det
handlar om det grundantagandet att vi
skall bry oss om varandra, och inte vara
rädda för varandra som medmänniskor.
8 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 •
© EuropEan CoMMunity, 2007