mEdBorgarBLadEt - SFP

Familjens•tidsanvändning•stressar
Jag hinner inte…
Finns•det•något•i•dagens•samhälle•vi•har•mer•brist•på•än•tid?•
–•framför•allt•gemensam•tid•med•för•oss•viktiga•människor.•
•Det•frågar•sig•sociologiforskare•Harriet•Strandell•vid•
Helsingfors•universitet.•
TEXT•&•BILD:•RABBE•SANDELIN
ekniska framsteg mark-
– Tnadsförs som ett sätt för oss
att spara tid, men slutresultatet blir ofta
att den inbesparade tiden fylls med nya
krav. De tekniska framstegen gör i själva
verket själva tiden snabbare, man talar
om att tiden förtätas. Vi förväntas göra
saker allt snabbare och göra allt fler saker
på en gång, vi till och med talar två gånger
fortare än för hundra år sedan, berättar
Harriet Strandell.
– För att vi verkligen skall få mer tid
måste vi – så paradoxalt som det låter –
göra saker långsammare, inte snabbare.
Det är förstås helt emot tidens anda, men
jag vågar påstå att ett av vår tids största
problem är att vi inte hinner. Tidspolitik
borde bli ett helt nytt område på de arenor
där vi diskuterar välfärden.
Enligt Harriet Strandell hänger den
upplevda tidsbristen långt ihop med att
gränserna mellan arbetsliv och fritid suddats
ut. Det var länge sedan man såg på
familjen och familjelivet som en motpol
till den yttre världen – en trygg hamn dit
man drog sig tillbaka från arbetslivets
och samhällets krav för att idka fridfullt
privatliv.
– Kvinnoforskarna var kanske de första
som noterade att familjen idag på samma
sätt som lönearbete är ett arbetsfält. Det
är idag inte ovanligt att kvinnor upplever
tiden med familj och barn som ”bunden”
tid, medan lönearbetet åtminstone i viss
mån upplevs som ”egen” tid, socialt mer
berikande och mindre bundet.
Nytt•föräldraskap•
Enligt Strandell har den postindustriella
tidsåldern också inneburit att samhället
allt mer trängt in i familjen, föräldraskapet
och barndomen. Man intervenerar
i familjen, till exempel med stöd- och
kontrollåtgärder, föräldrautbildning eller
eftisverksamhet för barn.
– Här handlar det om att moderskap,
faderskap och barndom omskapas och
får nytt innehåll. Proffsen – redan i daghemsverksamheten
– aktiverar idag både
föräldrar och barn för att ställa upp mål
och utvärdera verksamheten. Ord som in-
vestering, aktivering, deltagande och ansvar
ingår i den vokabulär samhället använder
för att kommunicera till familjerna
om vad som väntas av dem, säger
Strandell.
Arbetslivets krav på kvalitet och effektivitet
tenderar därför att att spilla över
på alla livsområden, även på familjen och
barndomen liksom på konsumtionen och
fritidsanvändningen.
– Vardagen sätts in som vilken aktivitet
som helst i kalendern, och trycket på
att prestera även i familjevardagen ökar.
Då hamnar lätt önskemål och behov som
gäller familjemedlemmarnas emotionella
band i skymundan, samtidigt som vi vet
att de här behoven bara ökar.
Att•hitta•gemensamma•stunder•…
Ett annat problem för familjensvardagens
hantering är att tidsanvändningen individualiserats.
Familjemedlemmarna kommer
och går enligt sina egna tidtabeller,
och det blir allt svårare och mer konfliktfyllt
att försöka koordinera tidtabellerna.
– Det blir svårare att hitta gemensamma
stunder. Å andra sidan kanske man
inte ens saknar dem. Alla pysslar med
sitt, trots att man råkar vara hemma samtidigt.
Enligt Strandell kan man förstås fråga
sig om familjelivet ens någonsin varit så
fyllt av gemenskap som vi kanske tror och
hoppas – kanske tankarna på en stark gemenskap
mest består av nostalgiska föreställningar
om svunna tider?
– Enligt den sista tidsanvändningsundersökningen
tillbringar 10–14-åringar
inte mindre tid hemma än i slutet av 80talet.
Men i och med individualiseringen
av tidsanvändningen trivs barnen nu
i sina välutrustade rum, där de lätt kommunicerar
med yttervärlden via mobiltelefoner,
nätet och tv, vilket även det bidrar
till att sudda ut gränserna mellan
hemmet och yttervärlden.
– Den gemensamma middagen symboliserar
säkert fortfarande familjegemenskapen
och den kollektiva familjerytmen,
men saker och ting kan ändras.
Någon har kastat fram att gemensamma
bilfärder, då barnen förs till dagis, skola
eller hobbyn, i själva verket idag blivit
viktig ”familjetid”.
jobba•flexiblare!•
Harriet Strandell förvånar sig över vår
iver att förespråka övervakad eftermiddagsverksamhet
för små skolbarn, i stället
för att tala för olika arbetstidsarrangemang.
– Det här beskriver hur oflexibel och
polariserad vår finska arbetstidsstruktur
är. Man är antingen på jobb på heltid, eller
så helt borta från jobbet, t.ex. på vårdledighet.
– Lagen ger ju möjlighet till vårdledighet
på deltid till slutet av barnets andra
skolår, men få tycks beakta det här
som en realistisk möjlighet. Föräldrarnas
heldagsarbete är alltid utgångspunkten.
Deltidsarbete har aldrig riktigt fått fäste
i det finska samhället som en positiv
valmöjlighet på samma sätt som i andra
nordiska länder, där arbetstidsarrangemangen
är mer flexibla när det gäller personliga
önskemål och familjesituation, säger
Strandell.
Beror problemet på att arbetsgivarparten
kommer dåligt emot? Javissr, men det
går djupare än så, menar Strandell.
– Det hänger ihop med våra kulturella
attityder och värderingar. Deltidslösningar
finns helt enkelt inte med i vårt
tänkesätt. Heldagsarbete anses inte bara
vara en rättighet, utan även en dygd.
Harriet Strandell höjer ett varningens
finger då man på många håll lätt faller
in i en trygg jargong om ”barncentrerade”
lösningar, eller att man ”utgår från
barnet”.
– När det gäller myndigheter handlar
det oftast bara om att man vill satsa på
barn som blivande medborgare och arbetstagare
i informationssamhället, och
närmast förbereda dem för det kommande
vuxenlivet.
– Även detta behövs förstås, men barn
är barn här och nu! I dylika prioriteringar
faller lätt begreppet barnens livskvalitet
bort, det vill säga det som sker just nu
under den upplevda barndomen.
1 2 • M E D • 1 _ 0 8 M E D • 1 _ 0 8 • 1 3