Med nr 3 Juni 2010 - SFP

Konstrundan är ett projekt som
plocka fram konsten i vår närmiljö och
försöker skapa ett större medvetande om
de förmågor och den kulturella mångfald
som finns på olika håll i Svenskfinland.
Runt 160 konstnärer deltar i projektet. I
praktiken går det ut på att vem som helst,
under ett veckoslut får besöka och träffa
konstnärerna i deras egna ateljéer.
Konstrundan möjliggörs genom bidrag
av Svenska Kulturfonden och Föreningen
Konstsamfundet. Projektet koordineras
via Åbolands Hantverk r.f. och genomförs
i samarbete med fyra regionala arrangörer:
Kulturföreningen Konstverket
r.f. i Österbotten, Pro Artibus och
Konstskolan i Borgå i Nyland och
Ålands konstförening, Ålands Slöjd och
Konsthantverk r.f. på Åland. Mellan den
30 juli och 1 augusti slås ateljédörrarna
upp.
Många bollar i luften
En solig eftermiddag i Åbo träffar jag
Anna Nöjd, projektansvarig för Konstrundan.
Uttrycket ung och energiskt är
det som slår en redan vid det fasta handslaget.
Förra året blev hon färdig statsvetare
från Åbo Akademi där hon också varit
flitigt engagerad i olika studentföreningar.
En kombination som lär en konsten
att hålla många bollar i luften. Vi
slår oss ner i Gullkronas butik på Nunnegatan,
omringad av hantverk i alla de slag,
en minst sagt passande miljö för ämnet.
Anna Nöjd, arrangemangets projektansvarige.
Konstrundan arrangeras nu för
tredje året i rad. Varifrån kommer idén?
− Nå, det började som en del av programmet
under Kulturfondens 100-års-
jubileum. Modellen och idén med öppna
ateljéerna för allmänheten, där människor
under en helg eller några dagar
får komma och titta på konstnärer medan
de gör sitt arbete, kom ursprungligen
från Sverige. Från början var det
Kulturfondens grej, som de ordnade i
samarbete med lokala föreningar. Sedan
i fjol blev det hela lite mer självständigt,
fast Kulturfonden fortfarande sköter finansieringen.
Är Konstrundan då en egen förening?
− Nej, inte egentligen, det är
Åbolands Hantverk som jag är anställd
för, som fungerar som projektets huvudman
och jag som är projektansvarig har
ansvar för både den åboländska delen och
de andra fem regionerna.
hur definiera konstens kvalitet?
På frågan vad som exakt ingår i arbetsuppgifterna
inleder Anna sitt svar med
ett skratt. Det är tydligen inte så lätt att
definiera. Allt från kaffekokande till att
hålla möten, administrera nätsidan, designa
och dela ut broschyrer, ha kontakt
med arrangörerna och i vissa fall konstnärerna,
ännu har det ändå inte blivit tal
om att slå in några spikar, men man vet
aldrig.
− Hmm, det är nog ganska varierande,
jag har börjat med anmälningssystemet
som är nytt för i år, då deltagarna
i första hand valts ut av kuratorn
Åsa Hellman. Idén är att försöka bibehålla
en viss nivå av professionalitet. Om
man tar in alltför många amatörkonstnärer
kan det vara svårt att få med de som
är professionella. I vissa fall har valet varit
svårare och i vissa lättare, det är ju alltid
svårt att bestämma vad som är bra och
sämre konst och hantverk.
ateljén är huvudsaken
På Konstrundans nätsida säger Åsa Hellmann:
”Att öppna sin ateljé för allmänheten
är som att låta folk titta en rakt in i
hjärtat”. Hur tror du konstnärerna själva
har upplevt kombinationen av öppenhet
för allmänheten och det personliga skapandet?
− Många har ju varit med tidigare
och vet vad det handlar om. Skillnaden
är främst den att det tidigare varit mycket
utställningar och att vi nu har försökt
göra ateljén till huvudsaken. Men tanken
är ju inte direkt att exponera konstnärerna
utan att både folk som själva bor i regionen
och är på besök ska se hur stor
bredd det finns av olika formers konst.
Sen kan det ju också vara svårt för många
att marknadsföra sig själva, då ger det
här en möjlighet att faktiskt visa att man
finns och visa vad man har för produkter.
MED 3_10 29