Fördjupning för Umeå universitetsstad

Mariehemsängarna
5.7 Grönstruktur, naturmiljö och friluftsliv
Vad är grönstruktur?
Länge har ett samlande begrepp saknats för allt det
viktiga som grönska, vatten, mark och allt levande står
för. År 1995 infördes begreppet grönstruktur i Plan-
och bygglagen. Där uppmärksammades stadens ”gröna
områden” för dess ekologiska, sociala och kulturella
värden som ska utgöra en självklar del i framtida bebyggelseplanering.
I begreppet ingår bland annat den
zon av naturmark som skiljer staden från landet, stora
och små naturområden såsom sjöar, bäckar och kuster,
parker, skol- och kyrkogårdar, alléer och andra gröna
områden, privata trädgårdar och bostadsgårdar samt
gröna restytor - både med natur- eller kulturprägel.
Grönstruktur är, liksom bebyggelse (bebyggelsestruktur)
och vägar/gator (infrastruktur) en del av staden.
Dessa tre strukturer bygger upp staden till vad
den är. Grönstrukturen omfattar således all mark som
inte är bebyggd eller belagd.
Grönstrukturens betydelse och funktion brukar
sammanfattas i de tre aspekterna ekologisk, social och
kulturell. Kännetecknande är att samma områden fyller
flera funktioner. En stadspark är ett kulturhistoriskt
värdefullt objekt, samtidigt som den har social
betydelse för både de kringboende och för staden som
helhet. Den innehåller dessutom gamla träd som är av
betydelse för den biologiska mångfalden.
Ett rikt växt- och djurliv i våra städer är viktigt
även för oss människor. Det ger oss positiva upplevelser
och naturkontakt har visat sig vara centralt
för barns utveckling. Men det är också många arter
som är hotade i skogs- och jordbrukslandskapet
som fått en fristad i stadens parker och bostadsgårdar.
Dessutom finns många lokalt anpassade
trädgårdsväxter som också behöver skydd.
Här kan vi genom rätt skötsel se till att få både positiva
naturupplevelser och bevara sällsynta arter.
57
PLANERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR