1978 nr 17.pdf - BADA - Högskolan i Borås

HISTORISKA ROMANER
"Ti l l våra på1 i t1 igaste författare av den
historiska romanen hör Evertz Arnesson. "
Historikern Alf Aberg 23)
Under tidsperioden 1960 - 1972 pub1 icerar Arnesson sex hi storiska romaner
med f~ljande ti t1 ar och utgivningsår:
1 . Kapel l anen (Tiden, 1960)
2. Sigmund härskaren (Tiden, 1961 )
3. Gjal larhornet (Tiden, 1963)
4. Fogden (Tiden, 1967)
5. Svärdet och narrkåpan (Tiden, 1968)
6. Tre gästabud (Tiden, 1972)
Av dessa sex romaner utspelas två, Sigmund härskaren och Gjallarhornet,
huvudsakligen p8 främmande mark men har sin början i Smaland. Gjallarhornet
utspelas på 880-talet och ar en vi kingaberattelse, medan Sigmund härskaren
följer med nagra handelsman pa 1200-talet i österled. För övrigt förlägger
Arnesson med förkärlek sina intriger och berättelser till 1200- och 1300-
talets Sverige med al la de inrikespolitiska motsättningar, tronföl jdsstrider
och brödrastrider som da förekommer och som utgör en ram i hans romaner.
Flera av regenterna och stormännen p3 1200-talet, bl a Birger Jarl och
Magnus Ladulås finns med i böckerna och striderna mellan Magnus Ladulås'
söner Birger, Erik och Valdemar i början av 1300-talet är dramatiska hän-
delser som Arnesson skick1 igt flätar in i sina berattel ser. "Hatunaleken",
dar Kung Birger fängslas av sina bröder och "Nyköpings gästabud" där Kung
Birger far hämnd och i sin tur fängslar sina bröder och enligt traditionen
later dem sval ta ihjiil ar två historiska händelser som ger en indikation på
vi l ka oro1 iga tider romanerna utspelas i.
Det ar således en både orolig och mångfacetterad epok i svensk historia som
p4 detta förnämliga satt levandegörs för nutidsmänniskan. En av de stora
Fortjansterna med hans historiska romaner ar, bortsett natur1 igtvis från
att de ger en utmärkt avkoppling och förströelse, att de lockar fantasin
och far oss intresserade av vart förflutna, vår historiska bakgrund. Vi
kanske t o m blir så intresserade att vi söker vidare själva efter ytterli-
gare detaljer eller förhallanden som vi tidigare inte känt till och jag menar
därför att Arnessons historiska romaner leder oss vidare på vår kunskaps
vandring p8 ett fint och trevligt satt.
Nar tidningskrï ti kerna ska bedöma och recensera de hi stori ska böckerna före-
kommer förbluffande ofta samma argument sch uppfattning om vad som egent-
ligen är Arnessons styrka som författare. Det ar främst p& tre amraden som
man ar ense, nämligen hans "stora histariska kuskaper", "hans säkra och
spänstiga men ocksii friska och humoristiska stil" och slutligen hans "be-
rättarglädje, berättar1 ust". Detta pastaende är givetvis generel l t hal let
men de flesta recensenter noterar en liknande syn och jag ser det som ett
f7 n t betyg på Arnessons l i tterära produktion.