Mottagandet bland tidningsrecensenterna bl i r väldigt blandat. Just den något lösa kompositionen har irriterat vissa kritiker, sålunda skriver Svenska Dagbladet att berättelsen "lider av en stark splittring. p g a har och där insp ängda udda historier i den burleska ge<strong>nr</strong>en, om bygde- original etc' och Arbetet späder pa 'Denna g1 ada fabulerings1 ust, denna vilja att få med så många detaljer som möjligt ur Vaxjökrönika , medför att Arnesson inte far riktigt grepp om sina huvudpersoner" 52 7 Btj:s sambindningsrecensent Per Odebrant menar att personerna verkar ohistoriska och fritt svävande: "De ar frikopplade från den sociala och ekonomiska verklighet som mer än något annat ar orsak till deras svårig- heter och berattels n kastar tvärt i tiden med inskjutna anekdoter om andra personer." 53P Denna sambindningsrecension utgör den ena av två om "Likt stjarnor i fall" och i den andra skriver John Widén att ibland er- kar författaren "ha förlyft sig på sitt stora och ambitiösa ämne." 54 Y Men det förkommer ocksa mycket positiva omdömen och bl a GP har en recen- sion som ser mycket gott i "Likt stjarnor i fall" och även på de insprang- da partierna: "författaren later inte familjen Bergström dominera. Han skild- rar drapligt hur andra människor, särlingar och utslg na, alla med tidsty- piska extranamn, drar sig fram i den tidens Växjö" sa man kan med al l rätt tycka att denna uppfattning förmodligen stämmer val överens med för- fattarens egna intentioner. I Arbetets recension finns i s1 utklammen en sentens som i ett nötskal säger mycket om och sammanfattar mycket av denna romans förtjänster: "Det finns mycket lokalt stoff i Likt stjarnor i fall, mycken kunskap om sekel si f tets fattigsverige och bottens ki ktets olycksöde som kan ara värdefull för sena tiders människor att stifta bekantskap med. " 56 Y Men vad människan fick mottaga av olika egenskaper "i sin avlelse, det har hon att bara hela livet, antingen det ar till ont eller gott. Ibland, fast det ar sällsynt, kan hon påverkas och andras. Hon kan också leda sig själv åt det hål 1 hon vi1 l , det kostar möda men det kan gti . . . . . Men det som ham- nade i henne utifrån i hennes tillblivelses stund, det bar hon ändå med sig. Det s1 ipper hon 'nte förrän hon måste lämna det till baka som skörd till så- ni ngsmannen. ' 57j Det citerade fil osof iska resonemanget förs av magi ster Sjödén men utgör säkert författarens ståndpunkt också. Om al la, såväl fatti- ga som rika, far ungefär samma egenskaper vid sin "tillblivelses stund" kravs det oerhört mycket mer av uppoffring och ambition av den mindre bemed- lade för att förverk1;ga sig själv. Den fattige har alltid som ett primärt mal att klara sin försarjning och alla andra mål får bli sekundära. Att kampa sig ur en fattig mil j6 blir sålunda f3 förunnat och denna tankegang l eder direkt ti l l baka pa författarens egn?! erfarenheter. Vi har tagit del av nagra livsöden, deras jordevandring, drömmar, glädje- ämnen och besvikelser samt deras försvinnande likt stjarnor i fall. Arnes- son har i titeln en anspelning på hur han ser på vår tillvaro här och i slutet formuleras tankegangen pa .föl jande s2t.t nar Sven står och tänker till- baka på sitt liv: "Och medan han (Sven) stod där tändes ännu en l i ten 1 jusglimt högt, högt dar uppe bland stjärnorna över Domkyrkan, at andra hallet. Den ritade ett tunt streck på kvällshimlen, tveksamt i början, ökade hastigheten, flammade upp och försvann igen. So ett livsöde bland tusen andra p8 gamla Norr som var borta för alltid." T
Nar jag nu övergar till hans samtidsromaner och thrillern kommer jag inte att vara s8 utförlig som hittills da jag anser att det viktigaste i Arnes- sons författarskap ar de tre områden som jag redan har behandlat, d v s historiska romaner, beredskapsromaner och hans Vaxjöromaner.