1978 nr 17.pdf - BADA - Högskolan i Borås

Andra bataljon
Om vi övergir ti l1 "Andra bataljon" SM av vissa kritiker ansågs vara batt-
re än den föregaende bereds kapsromanen, behandl ar den mera utmejsla t de
konflikter och civila problem som uppstod för de inkallade. Hur den svara
omställningen från civilist till effektiv "kil ler" påverkar oss i olika
hög grad och vilka konsekvenser det kan ffi ar fragor som tas upp i romanen.
Den har romanen har en tekniskt sett mycket skicklig komposition. Andra
bataljon ska fardigstal las for stridsuppgifter. Den består som al la andra
bataljoner av befäl och meniga. Genom att ge dem olika kapitel och inte ha
-
en huvudperson utan manga accentueras känslan av hur bataljonens alla inne-
boende person1 igheter nöts samman till vad en mil itar skulle kalla "en
samtränad operativ enhet"dar kollektivets styrka, inte individerna, är
det avgörande.
Vi får en para1 l el l utveckl ing me1 lan vår kunskap om bataljonen och dess
färdigställande, vi1 ket betyder att när bataljonen står uppställd pa
kaserngarden och far färdigutbildad har vi fått en god bild av de person-
l igheter som ti l l sammans utgör "Andra bataljon".
Arnesson ger en provkarta på olika öden, fran de meniga och upp till majo-
ren, och alla skildras lika ini tierat, alla miljöer l i ka trovardigt.
Fran exempelvis den forsmadde lantbrukarsonen Ruben Oskar Andersson till
major Niclas M Bredberg sträcker sig repertoaren och al la ges ett trovardigt
porträtt.
Aven om det b8de i "Skall ske, sergeant'' och i "Andra bataljon" förekommer
manga drapl iga och kolossalt ro1 iga inslag som gör att böckerna blir lätt-
ti l l gäng1 iga och får ett stort underhål l ni ngsvärde, gör grundtemat och
grundtankarna böckerna ti l l tva mycket vi kti ga dokument om manni sko nas
suåra vag att lösa sina problem på fred1 ig väg. Som en recensent 38r
mycket riktigt påpekar anar man att det ar Författarens egan asikter som
kommer fram i bokens slutrader i följande tänkvärde sentenser i samband med
majorens avlämning ti l l regementschefen. Efter givaktkommendering dröjer
majorens bl ick på förbandet , . . . .
"Han dröjde ännu en sekund med blicken på förbandet. Och i den sekunden
insag han som aldrig förr det vanvettiga och det oandligt sorgsna i att
människorna inte kommit längre i sin utveckling an att de maste lyfta vapen
mot varandra för att kunna lösa sina problem. Och att problemen därigenom
ända inte sk Ile lösas utan skapa andra för efterkommande generationer att
ta över." 39 Y