Antikmässan i Brösarp - IQ Pager

på rovfåglar
I en prydlig bilkolonn lämnar vi Ystad och på väg ut ur
stan bryter solen igenom det grå molntäcket. Ett vackert släpljus
breder ut sig över de snötäckta åkrarna.
När vi kommer fram till lägergården i Gydarp möter medlemmar
från Naturskyddsföreningen i Tomelilla upp. Sammanlagt
blir vi 58 fågelskådare som börjar vandringen mot utsiktsplatsen
Holmabacken. Klädkoden är homogen. Det är
Fjällräven och Helly Hansen som gäller. På många ryggar sitter
den klassiska Kånken, men även en och annan ramryggsäck.
Över någras axlar vilar tubkikare på stativ. Men de flesta av dagens
fågelskådare har nöjt sig med en enkel kikare som hänger
runt halsen.
Innan vi ger oss av får vi en lägesrapport av Kurt Ivarsson.
Han berättar att havsörnsbeståndet i Skåne är stabilt.
– Vi vet att nio bon har varit besatta i vinter och att det har
fötts 12 eller kanske till och med 14 ungar. Det är värre med
kungsörn. Där ser vi en liten tillbakagång de senaste åren. Endast
sju bon har varit besatta och åtta ungar har fötts.
– Ett stort problem är skogsbruket. Att örnbon rivs ner. Men
även den illegala jakten, som framför allt förekommer i Norrland.
Dessutom är det allt vanligare att örnar störs under ruvningen.
I flera fall har skridskoåkare, medvetet eller omedvetet,
kommit för nära. Då överger örnarna sina bon och äggen
fryser, berättar Kurt Ivarsson.
två rovfåglar
Efter en kvarts promenad är vi framme vid Holmabacken
ovanför Sövdesjön. Sjön är frusen och det ligger ett tunt snötäcke
på isen. Några fåglar ser vi inte skymten av. Men så
plötsligt är det någon som får syn på två rovfåglar i en skogsunge
nära sjön. Är det örnar, tro?
Tubkikarna åker fram. Nej. Det var glador - en rätt vanlig fågel
i Skåne numera.
Efter en stunds skådande kan vi lägga hägrar, varfågel och
en duva till listan. Kurt uppmanar oss att vi ska byta plats och
vi knatar efter. Vi följer en liten grusväg och når snart ett stort
öppet fält med Romeleåsens imponerande höjder i fjärran.
Det dröjer inte länge förrän han utbrister: Örn!
På en kulle drygt 500 meter framför oss sitter en ung havsörn
och spanar ut över markerna.
Fågelskådarna flockas runt tubkikarna och stämningen är
uppsluppen.
”Vad vacker den är”
”Så ståtligt”
Kurt Ivarsson myser. Ännu en lyckad örnlunk att lägga till
handlingarna.
Havsörn,
Haliaeetus albicilla
– Havsörn gillar kadaver, så om någon känner för att lägga
sig här och spela död, kanske vi kan få en närmare titt på den,
utbrister Kurt skämtsamt och möts av skrattsalvor.
Ingen nappar på erbjudandet.
Hux flax
Det är fikadags och gruppen slår sig ner på en snötäckt stengärdsgård.
Det ryker från kaffet som hällts upp i kåsorna och
snart mumsas det på omsorgsfullt gjorda mackor. Jag får en
pratstund med vår exkursionsledare.
Kurt Ivarsson berättar att han har varit intresserad av fåglar
sedan barnsben.
– Jag tror det var i andra klass det började. Och det var inga
föräldrar eller andra som påverkade mig. Fågelintresset växte
fram hux flux, eller hux flax, ska man kanske säga.
Kurt har varit medlem i Sveriges Ornitologiska Förening,
SOF sedan 1952 och var med och startade Naturskyddsföreningen
i Ystad 1973.
Under årens lopp har han fotograferat och skrivit mängder
av artiklar om djur och natur i olika tidskrifter. En bok har det
också blivit. 1970 gav han tillsammans med Elvir Söderberg ut
”Djurfotograf i sydskånsk natur”.
Numera kan man läsa om hans djur- och naturobservationer
från jordens alla hörn i Ystads Allehanda.
fågelskyddsfrågor
Kurt Ivarsson är kommunornitolog, men det är ingen kommunal
anställning, utan ett frivilligt åtagande. Kurt är engagerad i
fågelskyddsfrågor och hjälper bland annat polisen i samband
med viltolyckor.
2005 fick han motta Gustaf Rudebecksstipendiet av SkOF,
Skånes Ornitologiska Förening. Kurt kan ståta med något så
ovanligt som att ha räddat en svensk häckfågel från undergång.
Tack vare hans engagerande och uppoffrande arbete har
den skånska stammen av kornsparv gått från randen av förforts.
>
Vad Händer 13