Radiokören möter Anders Paulsson - Sveriges Radio

More documents

Recommendations

Info

<strong>Anders</strong> <strong>Paulsson</strong> Uppståndelsens morgon Sol ute, sol inne, ren och oförstörbar liksom livets kärna. Jag ska träffa alla mina döda. Utanför kyrkan känner jag plötsligt lukten av rökelse: första bönen utan ord. Sedan hör jag första sången bara människoröster som långsamt ökar i styrka. Man kan knappt uppfatta orden. Men så småningom höjer sig de låga rösterna likt en havsvåg upphängd av solen. En havsvåg av toner reser sig mot horisonten. En stark ton som ingen kan hindra: det lidande människosläktets röst. Toner stiger upp mot himlen och tillkännager att mörkret besegrats av dödens Sol. Så faller plötsligt en tystnad lika stark som sången. Människor kommer ut ur kyrkan tyngdlösa i vårens luft som fiskar och delfiner i ett stilla hav. Text: Gabriela Melinescu
Hans Gefors Whales weep not! Valar gråt inte! They say the sea is cold, but the sea contains the hottest blood of all, and the wildest, the most urgent. All the whales in the wider deeps, hot are they, as they urge on and on, and dive beneath the icebergs. The right whales, the sperm-whales, the hammer-heads, the killers there they blow, there they blow, hot wild white breath out of the sea! And they rock, and they rock, through the sensual ageless ages on the depths of the seven seas, and through the salt they reel with drunk delight and in the tropics tremble they with love and roll with massive, strong desire, like gods. Then the great bull lies up against his bride in the blue deep bed of the sea, as mountain pressing on mountain, in the zest of life: and out of the inward roaring of the inner red ocean of whale-blood the long tip reaches strong, intense, like the maelstrom-tip, and comes to rest in the clasp and the soft, wild clutch of a she-whale’s fathomless body. 9 Det sägs att havet är kallt, men havet omsluter det allra hetaste blodet, det vildaste, mest trängtande. Alla valar i bråddjupen, heta är de, när de tränger framåt och framåt, och dyker under isbergen. Rätvalarna, spermacetivalarna, hammarhajarna, späckhuggarna, de sprutar och sprutar hett, vilt, vitt skum ut ur havet! Och de gungar och gungar genom de tidlösa tidevarvens skönhet i världshavens djup, och genom sältan tumlar de av drucken glädje och i tropikerna darrar de av kärlek och vältrar sig i tung, stark lusta, som gudar. Så lägger sig den stora hannen upp mot sin brud i den blåa djuphavsbädden, som berg pressas mot berg i livslust: och ut ur det innerliga brölet från det röda innanhavet av valblod stäcker sig den långa spetsen styv, spänd som toppen av malströmmen och landar i spännet, det mjuka, vilda greppet i en valhonas omätliga kropp.
Page 1 and 2: Radiokören möter Anders Paulsson
Page 3 and 4: Lars Johan Werle Nautical preludes
Page 5: Mauricio Kagel Rêverie Du bist die
Page 9 and 10: Traditionell arr. Anders Paulsson S

Radiokören möter Anders Paulsson - Sveriges Radio

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?