Berwald 021108 - Sveriges Radio

Tankar kring dagens konsert
Äntligen - en medryckande konsert
med musik av valsbröderna Johann
och Josef Strauss. Manfred Honeck,
som leder konserten, har länge velat
göra ett Straussprogram. Han har
själv medverkat som musiker i minst
tio nyårskonserter i Musikverein i
Wien. Dessutom känner han den österrikiska
valstraditionen sedan födseln.
Vi är övertygade om att den blandning
av valser och polkor han nu valt ut
kommer att ge en representativ bild av
Straussbrödernas musik. Det finns en
mytbildning som säger att enbart äkta
wienare kan få efterslagen att sitta rätt
i en wienervals. Vi kommer att bevisa
att den inte stämmer.
2
Som inledning till en konsert, där
andra halvan utgörs av musik av familjen
Strauss, tänker man sig gärna
ett större orkesterverk som kontrast.
Osökt kan man då tänka på Richard
Strauss, namne men inte släkt med
valsfamiljen. Don Juan är en av hans
kortare och mer spirituella symfoniska
dikter. Mozarts Haffnersymfoni är i
sin tur en av hans mer spirituella
symfonier och dess virtuosa upplägg
i sista satsen leder fint över till andra
avdelningen.

Höstserien
Berwaldhallen fredag 8 november kl 19.30
Sveriges Radios
Symfoniorkester
Konsertmästare: Bernt Lysell
Manfred Honeck, dirigent
Presentatör: Niklas Lindblad
Konserten direktsänds i Sveriges Radio P2
Konserten spelas in för kommande sändning.
Det är viktigt att inspelningen blir av högsta
kvalitet även tekniskt. Här har du som
konsertbesökare möjlighet att hjälpa till.
Försök undvik att hosta. Om det är
nödvändigt gör det så diskret som möjligt.
Glöm inte att stänga av mobiltelefon,
personsökare mm!.
Lösa skott kommer att avfyras under
stycket ”Auf der Jagd”.
3
Richard Strauss (1864-1949)
Don Juan op 20,
symfonisk dikt efter Nikolaus Lenau
Wolfgang Amadeus Mozart
(1756-1791)
Symfoni nr 35 D-dur Kv 385
"Haffner"
-Allegro con spirito
-Andante
-Menuetto
-Finale: Presto
PAUS
Johann Strauss (1825-1899)
Frühlingsstimmen, vals op 410
Josef Strauss (1827-1870)
Die Libelle, polka mazurka op 204
Johann Strauss (1825-1899)
Furioso-Polka op 260
Josef Strauss (1827-1870)
Dorfschwalben aus Österreich,
vals op 164
Johann Strauss (1825-1899)
Auf der Jagd, polka op 373
Im Krapfenwald’l,
polka française op 336
Bauern-Polka, op 276
Unter Donner und Blitz,
polka schnell op 324
Beräknad sluttid 21.35

Sveriges Radios Symfoniorkester
Orkester
”Bästa orkesterkonsert under
2001” skrev recensenten i Washington
Post och talade vidare om ”musikskapande
som innefattade risktagning,
sårbarhet och känslomässig utsatthet…
En konsert som denna återbördar
lyssnaren till världen hänförd, och
otålig vad gäller allting annat”.
Dessa uttalanden gällde orkesterns
framförande av Verdis Requiem tillsammans
med Radiokören och Eric
Ericsons Kammarkör. Ytterligare bevis
på att Sveriges Radios Symfoniorkester
hör till de bästa i världen
kom genom nomineringen till Grammy
Award i klassen ”Bästa orkesterframförande”
med inspelningar av Sibelius.
Till de internationella framgångarna
hör också turnéframträdanden i Wien,
Salzburg, Berlin och Wilhelmshafen.
Samtidigt fortsätter orkestern att
vara en ensemble för hela Sverige
genom de regelbundna radiosändningarna
från Berwaldhallen, som ofta
också når lyssnare i en mängd länder
genom programutbytet inom Europeiska
Radiounionen (EBU). Orkestern
har fortsatt ett särskilt ansvar för ny
musik vilket avspeglas på flera sätt i
programmen, inte minst genom en rad
beställningar till svenska tonsättare.
Det är en lång utveckling som
lett fram till orkesterns nuvarande
position. 1965 fick Sveriges Radio
4
äntligen en fullt utbyggd symfoniorkester
genom sammanslagningen av
dåvarande Radioorkestern och Underhållningsorkestern.
Den legendariske
dirigenten Sergiu Celibidache svarade
fram till 1971 för ett intensivt utvecklingsarbete
och det var också under
denna tid som orkestern började turnera
utomlands. Herbert Blomstedt,
som var chefdirigent 1977 – 1982
befäste ytterligare orkesterns internationella
renommé och samtidigt gjorde
Stig Westerberg som kapellmästare
stora insatser för svensk musik: han
svarade för över 100 svenska uruppföranden
under åren 1958 – 1983. Esa-
Pekka Salonen var chefdirigent 1984 –
1995 och under denna period befästes
orkesterns ställning ytterligare, inte
minst genom bejublade turnéer utomlands.
Han avlöstes av Evgenij Svetlanov
1997 och sedan två år har Manfred
Honeck som chefdirigent fört
orkestern till nya framgångar.
Ett hundratal välutbildade musiker
bildar tillsammans Sveriges Radios
Symfoniorkester – musiker med den
speciella lyhördhet som krävs för
ensemblespel. Och den lyhördhet
som är förutsättningen för att tolka de
många olika typer av musik som står
på repertoaren. Som orkestermusiker
står man alltid inför nya utmaningar
– Sveriges Radios Symfoniorkester är
fortsatt en ensemble i utveckling.

Manfred Honeck
Dirigent
Manfred Honeck är nu inne på sin
tredje säsong som chefdirigent för
Sveriges Radios symfoniorkester. De
första två åren har inneburit många
musikaliska höjdpunkter både i
Sverige och utomlands.
– Det som ger oss vårt värde som
orkester är inte hur jag ser ut eller vad
jag har på mig, utan klangen. Vi måste
veta att när vi spelar Mahler behöver
vi en annan klang än när vi spelar
Mozart. Den här flexibiliteten finns i
orkestern, och den blir bara bättre,
säger Manfred Honeck.
USA-turnén 2001, med Sveriges
Radios symfoniorkester och Radiokören,
blev en stor framgång. En recensent
i Washington Post skrev att framförandet
av Verdis Requeim var ”En av
de bästa konserter jag kan minnas”
och utnämnde den till ”Årets konsert
i Washington”. Vid turnén i Österrike
och Tyskland i januari 2002 blev det
stående ovationer i Wilhelmshaven,
vilket inte hänt mer än två gånger
tidigare under de senaste 20 åren.
Och konserten i Berlinfilharmonin blev
en stor framgång med med dryga 7
minuters applåder.
Manfred Honeck är född i Österrike
och studerade vid Musikaliska Akademien
i Wien. Han är musikaliskt
präglad av många år som altviolinist i
5
Wienerfilharmonikerna och Wiener
Staatsopers orkester, och som dirigent
för Wiens Ungdomsorkester.
1987-88 var Manfred Honeck assistent
åt Claudio Abbado för Gustav
Mahlers Ungdomsorkester i Wien.
Därefter följde flera operauppsättningar;
på Wiener Volksoper Wiener
Staatsoper och Berliner Staatsoper.
1991 blev Honeck 1: e kapellmästare
för Zürichoperan, följt av bl.a. debut
på La Scala och musikchefskap på
Den Norske Oper i Oslo 1997-98.
Parallellt med operaengagemangen
har Manfred Honeck dirigerat symfoniorkestrar
som Bayerska radions
symfoniorkester, Gewandhausorkestern
Leipzig, Staatskapelle Dresden,
Wienerfilharmonikerna, La Scalas
Symfoniorkester, Tjeckiska
filharmonin, Londons filharmoniska
orkester, Orchestre Philharmonique
de Radio-France, Göteborgs symfoniker,
Chicago Symfoniorkester, Los
Angeles Philharmonic och Yomiuri
Nippon symfoniorkester Tokyo, för att
bara nämna några.
1993 tilldelades Honeck den prestigefyllda
European Conductor’s Award
i Zürich.
Ett lyckat inhopp gjorde Manfred
Honeck 1996, då han tog över en
festivalturné med Oslofilharmonikerna,

Manfred Honeck
Dirigent
med bl.a. två BBC Promskonserter
och konserter vid festivalerna i Edinburgh
och Luzern. Han blev därefter
utsedd till Oslofilharmonikernas förste
gästdirigent och tillsammans med
dem debuterade han vid Festspelen
i Salzburg 1999. Ett annat inhopp
gjorde Honeck för Neeme Järvi 2001,
när han räddade en konsert med
Göteborgs symfoniorkester vid BBC
Proms och Festspelen i Salzburg. Det
ledde till att han blev återinbjuden till
Salzburg 2002.
Manfred Honeck vill gärna att flera
ska komma till Berwaldhallen för att få
uppleva en konsert. Han är övertygad
om att det enda sättet att locka fler
konsertbesökare är kvalitet.
– Jag vill gärna sätta ihop konsertprogram
med överraskande kombinationer.
Men det kommer också att
finnas vanliga program med uvertyr,
solokonsert och symfoni. Det måste
vara en balans. Min ambition är att
skapa något meningsfullt; att konsertprogrammen,
men framför allt sättet
som vi framför musiken på, ska locka
människor till Berwaldhallen.
6

Richard Strauss
Don Juan op 20, symfonisk dikt efter Nikolaus Lenau
När Richard Strauss var endast 20
år gammal, 1884, fick han ett oväntat
erbjudande att bli assisterande dirigent
vid orkestern i Meiningen. Förutom
många och nya musikaliska
erfarenheter skulle det också innebära
ett uppbrott från hemmet och den
konservative fadern. Nu väntade frihet
på flera områden.
Strauss hade tidigare komponerat
en hel del musik, men efter flytten
till Meiningen slutade han med sonater,
kvartetter och symfonier. Han
lämnade de musikaliska förebilderna
Brahms och Mendelssohn, förebilder
som fadern hade förespråkat. I stället
vände han örat mot moderna tonsättare
som Liszt och Wagner. Nu började
Strauss skriva programmusik -
d.v.s. musik som följer och musikaliskt
beskriver en bild, en dikt, en myt
eller liknande. Han kallade sina verk
för tondikter, en genre som f.ö. Frans
Liszt redan hade börjat komponera 35
år tidigare, men som nu Strauss fullbordade.
”Nya idéer måste finna nya
former - den grundläggande principen
i Liszts symfoniska verk, där en poetisk
idé egentligen var det formbildande
elementet, blev allt sedan
dess den vägledande principen i mina
egna symfoniska verk”, konstaterade
Strauss.
7
Flytten till Meiningen innebar också
frihet på kärlekens område. Särskilt
kärleken till en viss Dora Wihan-Weis,
gift med en av Strauss vänner, fick
känslorna att svalla hos den unge
kompositören.
I sin tondikt Don Juan, som komponerades
1888, kunde Strauss förena
många av sina nya intryck, både från
kärlekens och från musikens områden.
Strauss har i sin musik utgått från
en dramatisk dikt av Nikolaus Lenau,
född i Ungern 1802. Lenau bodde ett
tag i USA, men flyttade snart hem
med brustna illusioner om landet i
väster. Väl hemma blev också han
olyckligt förälskad i en gift kvinna,
och många av Lenaus finaste poem
hämtar sin inspiration i kärleken till
henne. 1844 publicerade han Don
Juan och kort därefter blev Lenau
intagen på sinnessjukhus, där han
avled 1850.
Don Juan är ett erotiskt laddat
drama om förföraren som egentligen
hatar kvinnor. Han upplever sitt liv
- trots sinnlig framgång hos kvinnor
- värdelöst och tomt. Don Juan ser
därför döden som en utväg och befriare
från det tråkiga och destruktiva
liv han lever. I sin poesi ger Lenau
uttryck för Don Juans känslor genom
en serie händelser som Strauss sedan

Richard Strauss
Don Juan op 20, symfonisk dikt efter Nikolaus Lenau
har ”översatt” i sin musik: kärleksscener,
en karneval och den sista duellen.
Uruppförandet på Weimars hovteater
under Strauss ledning, blev en
stor framgång, och det innebar hans
definitiva genombrott som kompositör.
Snart följde fler programmatiska tondikter
som t ex Till Eulenspiegel, Tod
und Verklärung och Ein Heldenleben.
Men även om de blev succéer var det
verk som presenterade nya klanger
och former, vilket väckte starka reaktioner.
Kritikerna använde ord om tondikterna
som ”bullriga”, ”fräcka”, ”livfullt
beskrivande”, ”ojämna”, ”en enda
röra av instrumentkackel” osv.
Gemensamt för tondikterna är i alla
fall att de är virtuosa och glänsande
med stark naturalism och en fantastisk
orkestrering: en mästerlig behandling
av orkesterns klangfärger och ett fantasirikt
sätt att använda instrumenten.
Och många håller just Don Juan för
den främsta av Richard Strauss tondikter.
Bengt Arwén
8
Orkesterbesättning:
3 flöjter vara 1 piccola
3 oboer varav 1 engelskt horn
2 klarinetter
3 fagotter varav 1 kontrafagott
4 horn
3 trumpeter
3 tromboner
1 tuba
1 puka
3 slagverkare
1 harpa
stråkorkester
16 första violin,
14 andra violin,
12 altfioler,
10 celli,
8 kontrabasar

Wolfgang Amadeus Mozart
Symfoni nr 35 D-dur Kv 385 "Haffner"
När den välkände och Mozartfrälste
borgmästaren Haffner i Salzburg
skulle adlas 1782, beställde han
ett verk av Mozart till ceremonin via
Mozarts far Leopold. Symfoni nr 35 -
Haffnersymfonin - blev det andra av
två verk som Mozart kom att skriva för
Haffnerfamiljen.
Året innan hade Mozart flyttat, och
kanske också flytt, från den förhatliga
tjänsten hos ärkebiskopen i Salzburg,
och han bodde nu i Wien som en fri
konstnär. Här gav han lektioner, komponerade
och deltog med liv och lust
i det sociala livet. Överallt hade han
med sig sitt notblock där han kunde
skriva ner sina musikaliska tankar:
”Egentligen är de redan färdigkomponerade,
jag har bara inte skrivit ner
dem än.”
När Haffnerbeställningen kom
hade just Mozarts opera ”Enleveringen
i Seraljen” haft premiär och
gjort stor succé. Nu blev han mycket
upptagen med allt som följde med
detta, och han kände att tiden inte
räckte till. Skrivandet drog ut på tiden
och endast nio dagar före Haffners
högtid skriver han till sin pappa:
”Det är inte så lite arbete jag nu har
framför mig. Till söndag åtta dar måste
9
jag ha arrangerat min opera för harmonimusik
(blåsinstrument). Annars
hinner någon annan före och kammar
hem vinsten. Och dessutom skall jag
skriva en ny symfoni! Hur skall det gå
till? ... Ja ja, jag får ta till nattimmarna,
annars går det inte, och det får bli
ett offer på käraste Fars altare. Pappa
kan säkert räkna med att få någonting
från mig varje postdag, och jag skall
arbeta så snabbt jag kan och göra ett
så gott arbete som brådskan medger.”
Men det var inte enbart succén och
arbetet med ”Enleveringen” som tog
tid. Han skulle också flytta inför det
stundande bröllopet och arbetet blev
lidande. En vecka senare skriver han
igen:
”Pappa spärrar upp ögonen när
Pappa bara får symfonins första Allegro.
Men jag kunde inte göra annat,
för jag har helt plötsligt måst komponera
en serenad, men bara för blåsare
- annars hade Pappa också kunnat få
användning för den. På onsdag den
31 skickar jag de två menuetterna och
Andantet och sista satsen av symfonin.
Om jag kan, skickar jag också
med en marsch. Om inte, så kan
Pappa bara ta marschen ur Haffnerserenaden
(som Mozart skrivit tidigare),
som knappast någon människa

Wolfgang Amadeus Mozart
Symfoni nr 35 D-dur Kv 385 "Haffner"
känner till. Jag har komponerat min
nya symfoni i D-dur, eftersom Pappa
tycker bäst om den tonarten.”
Men den 29 juli adlas Sigismund
Haffner utan musik av Mozart, som
några dagar senare återigen skriver till
sin pappa:
”Pappa ser att viljan är god - men
kan man inte, så kan man inte! Jag
kan inte bara klottra ner ett antal noter.
Därför kan jag inte skicka hela symfonin
förrän nästa postdag.”
Den 4 augusti gifter sig Wolfgang
med Konstanze. Han blir klar med
symfonin och kan skicka över de sista
delarna till Leopold, som blir mycket
nöjd med resultatet. Kanske framfördes
musiken i alla fall för Sigismund
Haffner vid en senare fest.
Tre månader senare skriver Mozart
till sin pappa igen och ber att få tillbaka
sitt verk, eftersom han vill framföra
det på en konsert i Wien. Efter
flera påstötningar kommer så verket
tillbaka, och Mozart svarar något överraskad
(eller är han ironisk?):
”Jag tackar hjärtligt för noterna som
Pappa har skickat! - - - Den nya Haffnersymfonin
var en stor överraskning
för mig - jag kom inte ihåg en enda
10
ton av den. Men nog måste den göra
stor verkan.”
Mozart arbetade nu om sitt verk.
Han lade till flöjter och klarinetter i
första och sista satsen, tog bort marschen
och den första menuetten och
så hade den ursprungligt tänkta serenaden
blivit en symfoni i fyra satser.
Verket gjorde stor succé vid Wienkonserten,
och inte minst kejsaren var
mycket förtjust och lämnade 25 dukater
till Mozart som tack.
Den första satsen bjuder bl.a. på
en kontrapunktisk flätning som är ett
resultat av Mozarts nyfunna intresse
för Bach och Händel. Arbetet med
”Enleveringen” har också lämnat sina
spår i sista satsen, där huvudmotivet
har klara paralleller med Osmins aria
”Ha, wie will Ich triumphieren”. De
båda mellansatserna är lättare till
karaktären. Andantet påminner med
sin elegans om serenadursprunget,
och menuetten har en energisk festkaraktär
som en skön kontrast till den
dansanta delen i satsen.
Mozart skrev själv hur han ville att
några satser skulle spelas:
”Det första Allegrot måste spelas
mycket eldigt; sista satsen skall gå så
snabbt som det är möjligt.”

Wolfgang Amadeus Mozart
Symfoni nr 35 D-dur Kv 385 "Haffner"
Hela Haffnersymfonin andas tillfredsställelse
och lycka. Mozart hade
sluppit ärkebiskopen i Salzburg, hans
opera hade gjort stor succé och han
var lyckligt gift. Framtiden såg ljus ut
för Wolfgang.
Bengt Arwén
11
Orkesterbesättning:
2 flöjter
2 oboer
2 klarinetter
2 fagotter
2 horn
2 trumpeter
1 puka
stråkorkester
10 första violin,
8 andra violin,
6 altfioler,
4 celli,
4 kontrabasar

Johann Strauss d.y./ Joseph Strauss
Valsernas stad
I Wien borde valsen som modedans
egentligen ha tappat sin popularitet
redan vid tiden för Wienkongressen.
Under femtio-sextio år
hade man då sett hur praktiskt taget
alla andra sällskapsdanser förvisats
till historiens skräpkammare. När man
under kongressen vid en festlig bal
försökte sig på en menuett, var det
enbart en greve, de la Garde-Chambonas,
som behärskade denna dans
och därmed slog åskådarna med
häpnad!
Ursprunget är mångskiftande och
själva ordet walzen förekom första
gången i en improvisationskomedi
1754. Det kunde också appliceras på
en rad danser (i långsammare tretakt
än den blivande Wiener-valsen) med
såväl tyskt, österrikiskt som böhmiskt
ursprung. Hos Mozart och andra kom
de ibland att t ex kallas Tyska danser
eller Ländler men vid användning i
icke tyskspråkiga länder betecknades
samma stycken ofta som valser.
Valsen hade i Wien runt 1815
sedan länge också sina enormt populära
danspalats. Apollo-salen kunde ta
emot fyra tusen dansande och ytterligare
ett tusen ätande eller biljardspelande
personer. Lyxen var slösande
och kungligheter blandades med bor-
12
garna. Sophiensaal var så djärvt konstruerad
att polisen först förbjöd lokalens
användning, då man var rädd
att taket skulle ramla ner på de dansande.
Odeon blev den verkliga kolossen,
där tiotusen kunde inrymmas per
kväll. Danslokalerna var så många att
femtiotusen personer trängdes varje
kväll i det danstokiga Wien, där var
fjärde person tillbringade kvällen med
att dansa vals! Så här kunde det dock
inte fortgå hur länge som helst och
åtskilliga konkurser kantade danspalatsens
banor.
Hur kunde då valsen bli så oerhört
populär just i Wien? Själva dansen
uppväckte ytterst blandade känslor,
ungefär av samma slag som när
rock’n’roll slog igenom tvåhundra år
senare. Det skrevs inlagor om det
medicinskt tveksamma i att i ”våldsam”
fart virvla runt timme efter
timme. Ännu mer opposition väckte
det moraliskt tveksamma i att mannen
fick hålla om kvinnan och dessutom
hålla upp en flik av den långa dansklänningen
så att den inte skulle bli
trampad på. Rapporter om okyska
beteenden under dansens utövande i
dunklare delar av salongerna gjorde
förstås moralens väktare utom sig av
vrede och oro. Det förbjudnas lockelser
parades med flärd och lyx av

Johann Strauss d.y./ Joseph Strauss
Valsernas stad
oanade mått, där exotiskt inredda
salonger, spännande maträtter och
ett nytt umgängessätt mellan samhällsskikten
möjligen var lika lockande
som själva dansandet.
Från 1830-talet får valsen en ny
stark konkurrent, polkan, som från
ett böhmiskt ursprung gör sitt segertåg
genom Europa. De forna kompanjonerna
Joseph Lanner och Johann
Strauss hinner under 1840-talet knåpa
ihop endast ett tjugotal polkor – de
tre Strauss-sönerna kommer så småningom
upp i flera hundra. Lanner
efterlämnar f.övr. drygt 200 opus,
pappa Strauss ca 250, Joseph och
Eduard Strauss ca 300 vardera – men
Johann Strauss d.y. ca 500.
Tillsammans med sina bröder
dominerade Johann Strauss d.y. andra
hälften av 1800-talets underhållningsmusik
och det lär väl knappast finnas
någon som överträffat honom inom
genren. Valsen lever förvisso vidare,
skilda former av polka, romanser,
galopper, kadriljer, mazurkor, marscher,
potpurrier, en opera och
16 operetter återfinns i verkförteckningen.
Om fadern fängslat genom
rytmiska finesser, blev främst melodin
sönernas kännetecken, därtill en förfinad
instrumentation och en avsevärt
13
utvecklad form. Verktitlarna anknöt
till dagens stora händelser (Patti-
Polka, op.134, 1863), till uppfinningar
(Durch’s Telephon, polka op. 439)
och upptäckter (La gloire du Brésil,
Marche triomphale, op. 63, 1871,
Eduard S.). Strauss-sönerna fick
mängder av beställningar och hedersbetygelser
och var som vi skämtsamt
brukar säga ”i var mans mun” över
hela västvärlden.
Johann d.y. var inte främmande för
musikåtervinning, vilket valsen Frühlingsstimmen
är ett bevis för. Den
uruppfördes i Hamburg 1883 med
opustalet 410, men året därpå fick
den också text och en virtuos sångstämma.
(Omvänt är förhållandet med
An der schönen, blauen Donau, som
1867 ursprungligen komponerades för
manskör och orkester.) I danssalongerna
återkom de bästa melodierna ur
operetterna, t.ex. Auf det Jagd, en
snabb polka ur operetten Cagliostri i
Wien från 1875.
Övriga nummer på dagens program
är rena danskompositioner, där
broder Joseph bjuder upp till en polka
francaise, Di Libelle (1866), och en
polka-mazurka, Heiterer Muth (1870).
Dorfschwalben aus Österreich (1864)
börjar med den för bröderna så

Johann Strauss d.y./ Joseph Strauss
Valsernas stad
typiska inledning, där de dansande
spänt avvaktar dansens egentliga
början. Efter denna introduktion följer
så ett flöde av skilda valser, där övergångarna
mellan dem tilldrar sig allas
musikaliska uppmärksamhet, samt
en avslutande coda. Denna form
erhåller konsertvalsen redan 1819 i
von Webers Aufforderung zum Tanz,
men den passade i Strauss-sönernas
utformning lika excellent i danssalongerna.
Muntra polkor med diverse effekter
avslutar programmet – men det är nog
inte tillrådligt att på ett dansprogram i
en följd låta denna snabba dans få en
sådan sammantagen volym!
Christer Eklund
14
Orkesterbesättning:
2 flöjter
2 oboer
2 klarinetter
2 fagotter
4 horn
3 trumpeter
3 tromboner
1 tuba
1 puka
4 slagverkare
1 harpa
stråkorkester
16 första violin,
14 andra violin,
12 altfioler,
10 celli,
8 kontrabasar

Sveriges Radios Symfoniorkester
Orkester
VIOLIN I
Bernt Lysell 1:e konsertmästare
Kjell Lysell 1:e konsertmästare
Jannica Gustafsson Alt 1:e
konsertmästare
Ulrika Jansson 2:e konsertmästare
Ulf Forsberg
Lars Stegenberg
Christian Bergqvist
Per Sporrong
Leander Belladestino
Alexandra Kramer
Aleksander Migdal
Olle Markström
Gunnar Eklund
Torbjörn Bernhardsson
Lena Röjder
Åsa Hallerbäck Thedéen
Hanna Göran
Per Hammarström
Stanka Simeonova
Svein Harald Martinsen
VIOLIN II
Per Sandklef
Torsten Nilsson
Per Öman
Anders Nyman
Eva Jonsson
Bo Söderström
Tomas Andersson
Jan Isaksson
Ann-Marie Lysell
Veneta Zaharieva Blendulf
Saara Nisonen Öman
Roland Kress
Renate Klavina
Martin Stensson
Paul Waltman
Frida Hallén
VIOLA
Håkan Olsson
Ingegerd Kierkegaard
Mikael Sjögren
Leopold Rapoport
Håkan Roos
Hans Åkesson
Kristina Arvinder
Elisabeth Arnberg Ranmo
Tony Bauer
Ann Christin Ward
CELLO
Ola Karlsson, solocellist
Jan-Erik Gustafsson, solocellist
Ulrika Edström, Alt solocellist
Helena Nilsson
Staffan Bergström
Kjell Bjurling
Peter Molander
Per Blendulf
Johanna Sjunnesson
Jana Boutani
Åsa Strid
KONTRABAS
Entcho Radoukanov
Ingalill Hillerud
Robert Röjder
Maria Johansson
Martin Bergstrand
Jan Dahlkvist
Carina Sporrong
Peter Lysell
FLÖJT
Tobias Carron
Susanne Hörberg
Anu Jämsä (även piccolaflöjt*)
Per-Olof Sköld (även altflöjt*)
OBOE
Bengt Rosengren
Ulf Bjurenhed
Bo Eriksson (även
engelskt horn*)
Björn Uddén
KLARINETT
Kjell-Inge Stevensson
Niklas Andersson
Dag Henriksson (även
ess-klarinett*)
Mats Wallin (även
bas-klarinett*)
VALTHORN
Hans Larsson
Ivar Olsen
15
Susan Sabin
Tom Skog
Rolf Nyquist
Bengt Ny
FAGOTT
Henrik Blixt
Fredrik Ekdal
Maj Widding
TRUMPET
Mark Schrello
Joakim Agnas
Mats-Olov Svantesson
Torben Rehnberg
TROMBON
Mikael Oskarsson
Christer Torgé
Göran Brink
BASTROMBON
John Lingesjö
TUBA
Lennart Nord
PUKA
Tomas Nilsson
Jan Huss (även slagverk)
SLAGVERK
Seppo Asikainen
Mats Nilsson
HARPA
Lisa Viguier
*Huvudansvarig för biinstrument

Kommande konserter
November 2002
Lö 9/11 Matinéserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Manfred Honeck, dirigent
Richard Strauss: Don Juan
Mozart: Symfoni nr 35 ”Haffner”
-Paus-
Johann Strauss: Frühlingsstimmen
Josef Strauss: Di Libelle
Josef Strauss: Heiterer Mut in
Josef Strauss: Dorfschalben aus…
Johann Strauss: Auf der Jagd
Johann Strauss: Im Krapfenwald’l
Johann Strauss: Bauern-Polka
Johann Strauss: Donner und Blitz
Lördag 9 november kl 15.00
Berwaldhallen
Biljetter: 50-245:- fr 21/10
To 14/11 Torsdagsserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Manfred Honeck, dirigent
Marc-André Hamelin, piano
Richard Strauss: Don Juan
Rachmaninov: Rapsodi över ett tema
av Paganini
Brahms: Symfoni nr 4
Torsdag 14 november kl 18.00
Berwaldhallen
Biljetter: 40-170:- fr 28/10
Fr 15/11 Evenemangsserien
Sveriges Radios Symfoniorkester
Manfred Honeck, dirigent
Marc-André Hamelin, piano
Tveitt: ur Folketoner frao Hardanger
Nr. 18 Høno, hunden, kjyræ og hesten
Nr. 05 Stravkyrkjelåt
Nr. 21 Seljeflyta yverstidlt fjellvatn
Nr. 52 Graot og laott aot ain baot
Nr. 46 Du…
Nr. 58 Bruradrammane
Nr. 11 Hastverksbrudlaup
Nr. 51 Krune-brure
Nr. 60 Haring-Øl
Rachmaninov: Rapsodi över ett tema
av Paganini
-Paus-
Brahms: Symfoni nr 4
Fredag 15 november kl 19.30
Berwaldhallen
Biljetter: 50-245:- fr 28/10
Direktsänds i P2
Fr 22/11 Svensktoppen 40 år
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Mats Rondin, dirigent
En upp- och nedvänd kavalkad
över ett fyrtioårigt kulturarv
Fredag 22 november kl 19.30
Berwaldhallen
Biljetter: 50-245:- fr 4/11