Jämställdhetsplanen på väg till Styrelsen - Åbo Akademi

More documents

Recommendations

Info

VECKANS SKRIBENT Hans Rosing är lektor i vetenskapsfilosofi vid filosofiska institutionen. FRÅGAN I RUBRIKEN är tvetydig på ett viktigt sätt. Dels kan den avse vem som drar nytta av att ÅA existerar. Vem som skördar frukterna av vår verksamhet. Vem som är vår uppdragsgivare. Dels kan den avse vem Akademin behöver för att inte rationaliseras bort som en alltför liten och dyr enhet i dessa tider av nedskärning och effektivisering. Vem vi behöver för att kunna fortsätta att undervisa och forska. Akademins personal, och framför allt forskningspersonalen, har sina blickar stadigt riktade mot det internationella forskarsamfundet. Vi vill bli sedda och erkända som en institution med högklassig forskning. Därför är det naturligt att satsa på sådana strukturer som gör oss synliga bland utländska forskare. Detta gör vi genom att satsa våra små resurser på mycket begränsade sektorer där vi har möjlighet att stå i forskningens frontlinje. Vi gör det genom att publicera på engelska, genom att hålla högre undervisning och forskarutbildning på engelska. Vidare gör vi det genom att lära ut fackterminologin på engelska och genom att vänja de studerande att tänka på engelska inom sitt fackområde. Sålunda blir våra studenter kompetenta för den internationella marknaden. Därigenom kan vi dessutom locka hit utländska studenter. VI BEHÖVER DET INTERNATIONELLA forskarsamfundet. Men tråkigt nog så behöver det inte oss. I själva verket är små institutioner som ÅA snarast en black om foten när målet är forskning på internationell toppnivå. Det är de stora enheterna som producerar resultat på nobelprisnivå. (Sedan 16 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Vem behöver Åbo Akademi? A.I. Virtanen har ingen finländsk forskare fått detta eftertraktade pris. Finlandssvensken Ragnar Granit fick priset 1967, men han bodde och forskade då i Sverige). Det är de stora enheterna, ämnesinstitutioner med minst tiotalet professorer, stor mängd annan personal och hundratals studenter som är mest kostnadseffektiva. I FINLAND HAR REGERINGEN för länge sedan frångått ”small is beautiful”-principen. I stället skall små enheter sammanslås till större för att effektivera arbetet och uppnå rationaliseringsvinster. De gamla länen har slagits ihop, kommunsammanslagningen har pågått länge, polisdistrikten sammanslås, alarmcentralerna går samma väg, små sjukhus rationaliseras bort etc, etc. (Men märkligt nog har vi 20 universitet och 29 yrkeshögskolor i landet!) Enligt denna, efter marknadsekonomins principer, strukturerade ideologi är det rationellt att sanera bort ÅA. Ämnen och forskningsinstitutioner bör slås ihop med motsvarande vid de större universiteten i landet. Sålunda skulle dessa få en behövlig förstärkning i resurser och kompetent personal, som gjorde det möjligt att konkurrera effektivare på den internationella forsknings- och utbildningsmarknaden. Men för den finlandssvenska kulturen vore detta dödsstöten. En kultur utan högskola är i dagens kunskapssamhälle dömd att förtvina och bli en kuriositet bland tusentals andra döende små kulturer. Det svenska Finland kan inte överleva, som den blomstrande nordiska subkultur det i dag är, utan
”Det svenska Finland kan inte överleva, som den blomstrande nordiska subkultur det i dag är, utan akademin, och akademin har på längre sikt inget existensberättigande annat än som denna kulturs intellektuella motor.” akademin, och akademin har på längre sikt inget existensberättigande annat än som denna kulturs intellektuella motor. DEN FINLANDSSVENSKA KULTUREN behöver lärare, tjänstemän, politiker, företagare, kulturarbetare, präster osv. Men framför allt behöver den utbildade människor, som inte bara kan tala och skriva vårt finlandssvenska modersmål, utan också kan tänka och diskutera på svenska, också när det gäller komplicerade frågor. Men det räcker inte med att vi behärskar svenska språket. För att kulturen skall dra nytta av ÅA måste vi veta vad finlandssvensk vardag innebär, alltifrån Karleby till Borgå. Akademin måste ha en identitet som är en del av landets svenska identitet. För forskningen i globalt perspektiv är ÅA en pipa snus. Om vi rationaliserades bort skulle det inte skada forskningen ens inom EU. Men vem skulle forska om det svenska Finland om Akademin inte fanns? Om vi inte forskar om oss själva, om vår historia, vårt språk, våra traditioner, våra politiska åsikter, vårt sätt att försörja oss, våra företag, vår materiella omgivning osv så gör ingen annan det heller. Om vi inte kan ge allsidig kunskap om oss själva så kan ingen det. När det gäller forskning om Svenskfinland måste vi ställa målet mycket högt. Vi måste vara bäst i världen! Självklart behöver det inte råda någon konflikt mellan en finlandssvensk identitet och att samtidigt känna sig som en äkta finländare. Inte heller bör det vara något problem att samtidigt känna sig hemma i större internationella, t.o.m. globala sammanhang. Självklart bör vi ta emot både finskspråkiga och utländska studenter och forskare. Men vi bör erbjuda dem en miljö som ger inblick i vår kultur, i vad det innebär att leva i en minoritetskultur med rötterna i Finlands kusttrakter, men med blicken riktad ut mot världen. ENSAMMA KAN VI FÖRSTÅS INTE upprätthålla ett eget svenskt fackspråk inom alla vetenskapens områden. Självklart måste vi sträva att använda samma fackspråk som används i Sverige. Men om vi inte kan tala om vårt eget specialgebit på vårt modersmål, så har vi redan förlorat en väsentlig bit av vår kultur och vår identitet. I vår strävan att vara européer eller internationella får vi inte riskera att förlora våra rötter. En rotlös forskning, som säljer sig åt den mestbjudande, kan bli mycket farlig. I dagens värld finns det ingenting som är farligare än avancerad kunskap i fel händer. På finskt håll finns det, glädjande nog, en ökande förståelse för svenskans betydelse för hela Finland. Men en svenska kultur i Finland kan inte upprätthållas genom enstaka kurser vid ett stort finskt universitet som Helsingfors Universitet. För att svenskan skall kunna fortleva, inte bara som hemspråk, och som en kuriositet som visas upp för turister, måste studenter, lärare, forskare och övrig personal leva och arbeta på svenska. Också de finnar som vill behålla en levande tvåspråkighet behöver oss. Men de kan, om tiderna blir kärva, klara sig utan oss. Men vi kan inte klara oss utan dem. HANS ROSING MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 17
Page 2 and 3: EN FRÅGA FÅR SVAR Oljetankern Ste
Page 4 and 5: - De goda idealen inom idrotten har
Page 7 and 8: Glas går genom märg och ben Förs
Page 9 and 10: na simuleras, eller modelleras, på
Page 11 and 12: avgångsklasser i övriga skolor p
Page 13 and 14: - Det nya systemet ger möjlighet t
Page 15: Men många föräldrar ger inte lä
Page 19 and 20: Examina avlagda under tiden 15.11.2
Page 21 and 22: 5 200 euro, Provocative Irishness:
Page 23 and 24: Patrik Herrgård/informationsbehand
Page 25 and 26: Forskarstuderanden och forskningsha
Page 27: Suomalainen Tiedeakatemia jakaa yht

Jämställdhetsplanen på väg till Styrelsen - Åbo Akademi

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?