Historik Bebyggelsens karaktär Som ägare och förvaltare av ... - SBC

Historik
Stadsdelen har fått sitt namn från Gubbängens gård som låg på platsen för nuvarande
Gubbängsskolan. Delen öster om Nynäsvägen hörde till Östberga gård.
Stockholms stad köpte egendomen Gubbängen redan 1908, men det skulle
dröja till 1940-talet innan stadsdelen, som bildades 1934 genom delning av den
tidigare stadsdelen Herrhagen, började byggas ut.
Utbyggnaden av Gubbängen föregicks av den s.k. Gubbängstävlingen 1940,
en arkitekttävling om ny typ av förortsbebyggelse. Tävlingen var indelad i två
etapper, den första gällde bostäderna och den andra stadsplanen för områdena
Gubbängen och Hökarängen. Byggandet startade 1945 efter en plan signerad
Ture Rydberg 1944. Bortsett från centrumbebyggelsen byggdes i stort sett hela
stadsdelen upp fram till 1950 då även tunnelbanesträckningen Johanneshov -
Hökarängen invigdes. Gubbängen kan, tillsammans med Hökarängen, räknas
som den första tunnelbanestaden i Stockholm och tunnelbanan var förutsättningen
för att kunna bygga så långt från innerstaden.
Gubbängens centrum byggdes ut väster om Lingvägen under 1960- och
1980-talet. Senare har en viss förtätning skett i de centrala delarna. Det mest
påtagliga tillägget är det miljöanpassade bostadsområdet längs södra sidan av
Majrovägen som uppfördes 1995-96.
Bebyggelsens karaktär
Husen är inpassade i den kuperade terrängen med sparad naturmark kring och
emellan husen. I stadsdelens östra del finns både fristående småstugor och radhus
som i praktiken utgör en förlängning av Tallkrogens villaområde söderut.
Öster om Nynäsvägen, separerat från resten av stadsdelen, ligger ett mindre
verksamhetsområde samt mosaiska församlingens begravningsplats, söder om
skogskyrkogården. Intill begravningsplatsen ligger gården Lilla Sköndal med
anor från 1600-talet. Stadsdelscentrum är placerat vid tunnelbanestationen med
låga affärs- och servicebyggnader, ett höghus, biograf samt ett något yngre skivhus.
På andra sidan bebyggelsen, i västra delen av Gubbängen, finns idrottsplats
och speedwaybana. I södra änden, på gränsen mot grannstadsdelen Hökarängen,
ligger Söderledskyrkan.
Gubbängstävlingen
Arkitekttävlingen arrangerades av fastighetsnämnden och tomträttskassan för
att få fram nya lösningar för de framtida förorternas utbyggnad. I programmet
fanns vissa minimikrav som t.ex. att inga sovplatser skulle finnas i köket.
Första pris gick till Kooperativa Förbundets Arkitektkontor. Medan bostadstävlingen
lockade över hundra deltagare deltog endast sju i den andra etappen,
stadsplanetävlingen för Gubbängen och Hökarängen. Ett av förslagen, Gustav
Lindmans, presenterade för Stockholm den snart så populära grannskapsenheten,
d.v.s. ett område som genom utbyggd service hade en viss självständighet
gentemot innerstaden. Förslagen fick ingen egentlig påverkan på utformningen
av Gubbängen samt Hökarängen, men ett gemensamt drag för de två vinnande
förslagen var den obebyggda äng som skiljer stadsdelarna åt ännu idag. För att
få ytterligare underlag gjordes en särskild utredning för att bedöma vilka behov
som fanns. Detta var den första kvalificerade stadsplaneutredningen som gjorts
i Stockholm, och fick stor betydelse för den fortsatta ytterstadsplaneringen då
den tydliggjorde behovet av gemensamma anläggningar som skolor, daghem,
lekplatser, butiker m.m.
Tunnelbanestad
Man kan i Stadsplanen för Gubbängen skönja ett embryo till den schemaplan
som utarbetades som mall för de nya förortssamhällena i utredningen ”Det
framtida Stockholm”. Bebyggelsen gavs en stadsmässig betoning i den centrala
delen, med kommersiell- och social service och utanför den centrala delen blev
Karaktärsskapande byggnad av arkitekt Paul Percy. Utgör tillsammans med det närliggande skivhuset en i tidens anda
socialt medveten anläggning i Gubbängens centrum. Foto: Johan Stigholt Stockholms stadsmuseum.
bebyggelsen antingen mer uppbruten eller lägre.
Bebyggelsen, inte minst längs Skrinvägen och Dörrvägen, är ett tidstypiskt
och välbevarat exempel på 1940-talets enkla förortsbebyggelse med smalhus i
3 våningar. Arkitekturen präglas av ett enkelt och funktionellt formspråk med
tidstypisk utformning, där detaljer som fönster, balkongfronter, räcken och
dörrpartier ger variation och karaktär åt byggnaderna. AB Familjebostäder
byggde på den kuperade skogsmarken i väster efter ritningar av HSB:s arkitektkontor.
Här har både gatorna och bebyggelsen anpassats efter terrängen.
Området kring Knektvägen, norr om Majrovägen, uppfördes efter ritningar
av arkitekten Nils Hjelm. Andra arkitekter som bidragit till området väster om
Lingvägen är bl.a. Elisabeth Edstam och Birger Rehnvall. I en enklav kring
Ramvägen finns smalhus uppförda av Stockholmshem med arkitektduon
Hawerman och Fribergs typiska tegelfasader.
I östra delen, väster om Nynäsvägen, finns ett antal olika varianter av radhus och
småhus uppförda i Småstugebyråns regi. Tjänstemannaradhusen är byggda med stomme
av Ytong och putsade fasader, de övriga med plankstomme och fasad av träpanel.
Centrumbebyggelsen påbörjades först på 1950-talet. En stor del av centrum, höghuset
i nio våningar, en lågdel med butiker samt biografen City, är ritat av HSB:s
Riksförbunds arkitektkontor genom Curt Strehlenert för AB Familjebostäder.
Utbyggnaden krävde även bebyggelse för utbildning och själavård. Arkitektkontoret
Ahrbom och Zimdahl uppförde tre skolor i området under 1940- och
1950-talet; Gubbängsskolan, Gubbängens läroverk och folkskolan Lövlundsskolan.
Arkitekterna Hans Borgström och Bengt Lindroos ritade Farsta församlingskyrka,
Söderledskyrkan, med kraftfulla fasader i betong och rött
Helsingborgstegel. Kyrkan invigdes 1960 och ligger i närheten av Hökarängens
centrum. Vid Gubbängsvägen uppfördes 1965 en av söderorts två Mormonkyrkor
ritad av arkitekt Sten Ramel.
Äldre bebyggelse
Mycket av områdets äldre bebyggelse revs vid exploateringen på 1940-talet,
däribland Gubbängens och Herrängens gård, på nuvarande platsen för Gubbängens
centrum, samt Sofieberg norr om Bogårdsvägen i närheten av Lilla
Sköndal. Lilla Sköndal hette ursprungligen Tallkrogen och nämns första gången
1668. Som namnet anger bedrevs krogverksamhet. År 1683 flyttades verksamheten
ca 400 meter västerut till nuvarande läge. Namnet ändrades 1777 till
Stora Tallkrogen och slutligen 1830 till Lilla Sköndal. Egendomen såldes till
staden 1912 och två av byggnaderna är bevarade. Norr om Lilla Sköndal ligger
Lilla Tallkrogen som var krog under Östberga gård och känd sedan 1739 men
med namnet Malmstugan fram till 1779.
Skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
I Gubbängen finns två områden som är utpekade som särskilt kulturhistoriskt
värdefulla i översiktsplanen för Stockholm. Det ena är radhusen utmed
Gubbängsvägen och småstugorna i nordöstra delen som ingår i Tallkrogens
småstugeområde, uppfört genom självbyggeri 1933–45. Stadsplanen är originell
med sin stadionform. Det andra utpekade området är kring Skrinvägen och
Dörrvägen. Detta är ett tidstypiskt och välbevarat exempel på 1940-talets enkla
förortsbebyggelse. Inom områdena skall stor hänsyn tas till såväl helhetsmiljöns
som de enskilda byggnadernas kulturhistoriska värde.
Förutom dessa utpekade områden finns ett antal kulturhistoriskt värdefulla
byggnader och områden varav främst Mosaiska församlingens begravningskapell
är värt att nämnas. Kapellet utgörs av en synnerligen välbevarad byggnad från
slutet av 1960-talet, uppfört i mörkbränt tegel med en tidstypisk och förfinad
arkitektur efter ritningar av arkitekt Sven Ivar Lind. Byggnaden har ett stort arkitekturhistoriskt
värde och är en viktig symbolbyggnad som utgör en betydelsefull
del i den judiska församlingens begravningsplats på Skogskyrkogården.
Söderledskyrkan, i kvarteret Skriften, skyddas sedan 1990 enligt 4:e kapitlet i
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
Som ägare och förvaltare av en kulturhistoriskt
värdefull byggnad bör man beakta följande:
• Att större till- och påbyggnader undviks.
• Att husets ursprungliga fasad- och takmaterial bibehålls och att tilläggs-
isoleringar undviks.
• Att husets ursprungliga detaljutformning med fönster, portar, balkonger,
fasad utsmyckningar m.m. bibehålls.
• Att husets ursprungliga färgsättning bibehålls.
• Att byggnaden underhålls kontinuerligt med metoder och material som är
anpassade till husets ursprungliga utformning, särdrag och byggnadsteknik.
• Att ursprungliga planlösningar bibehålls och att eventuell kulturhistoriskt
värdefull inredning bevaras.
• Att tidstypisk markplanering och växtlighet bevaras.
Stockholms stadsmuseum ger gärna råd
För information och tips om byggnadsvård och förhållningssätt vid underhåll
och restaurering av kulturhist oriskt värdefull bebyggelse besök gärna Stads-
museets byggnadsvårdswebb: www.stadsmuseum.stockholm.se/byggnadsvard.
Ni kan även gå in på www.stockholmskallan.se, besöka museets forskarsal
Faktarummet eller kontakta Stockholms stadsmuseum.
Dokumentationsenheten
Box 15025, 104 65 Stockholm
Tel. 08-508 31 600
www.stadsmuseum.stockholm.se

1
Vid Högsätesvägen uppförde Småstugebyrån ett mindre
radhusområde under andra hälften av 1940-talet. Foto:
Johan Stigholt, Stockholms stadsmuseum.
3
Portarna var ofta omsorgsfullt utformade med
utvecklad känsla för material och detaljer. Foto:
Johan Stigholt, Stockholms stadsmuseum.
2 4 3
Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering
Stockholms stadsmuseum ansvarar för att peka ut och definiera kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse i Stockholms stad. Klassificeringen används i det dagliga
arbetet inom kommunens förvaltningar bland annat i samband med detaljplanering
och bygglovprövning.
Byggnaderna klassificeras i fyra kategorier med hänsyn till deras kulturhistoriska
värde och redovisas med färgerna blått, grönt, gult och grått:
Blått anger bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna
för byggnadsminnen i kulturminneslagen.
Grönt betyder att fastigheten har bebyggelse som är särskilt värdefull från
historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Gult avser en fastighet med bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden
och/eller av visst kulturhistoriskt värde.
Fastighet markerad med grått går inte att hänföra till någon av ovan stående
kategorier.
Streckad - Fastighet med bebyggelse uppförd 1990 eller senare och som
ännu ej klassificerats eller obebyggd fastighet.
1
2
Huvuddelen av bebyggelsen i Gubbängen utgörs av trevånings
lamellhuslängor, försiktigt inpassade i den befintliga
naturen. Foto: Mauro Rongione, Stockholms stadsmuseum.
4
Kartans planbild och klassificering gällande 2006-03-31.
Curt Strehlenert skapade en tidstypisk låg centrumbebyggelse
i Gubbängen, i blickfånget biografen City. Foto: Johan
Stigholt, Stockholms stadsmuseum.
Plan och bygglagen, PBL
För synnerligen och särskilt kulturhistorisk värdefull bebyggelse, det vill säga
blå- och grön markerade byggnader är 3 kap 12 § i (PBL) Plan- och bygglagen
tillämplig. För all bebyggelse är 3 kap 10 § och 13 § tillämpliga. Denna lagstiftning
är kopplad till Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering som finns
redovisad för Gubbängen i detta faktablad.
10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag
beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga
och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).
12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig
eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av
denna karaktär, får inte förvanskas. Lag (1994:852).
13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till
byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig
synpunkt samt omgivningens karaktär. Byggnader som avses i 12 § skall underhållas
så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).
Framsida uppifrån: Höghuset är en markör för centrum. Foto: Johan Stigholt, Stockholms stadsmuseum. Nedan:
Mosaiska församlingens begravningskapell. Foto: Johan Stigholt, Stockholms stadsmuseum.
Gubbängen
Information till Dig som
äger ett kulturhistoriskt värdefullt
hus i ytterstaden
Ett faktablad från