GEOLOGIAN TUTKIMUSKESKUS GEOLOGICAL SURVEY OF ...

av de fardrojda radionukliderna adsorberas av sprick-
ytorna och bara en liten del'genom diffusion trhger
sig in i bergsrnassan. Sorptionsbest&nning sorn grundar
3 2 '
sig p& arealen (Ka m /m ) g6rs med den autoradio-
grafiska metoden (Vandergraaf and Abry 1982;
Pinnioja, Jaakkola and Miettinen 1983):
nuklidernas halt i berg (~/m')
Ka nuklldernas halt 1 grundvatten ( ~ / m ~ )
Vid den autoradiografiska metoden st2implas provet
under nHgra veckor med ett radioaktivt hne' sm tillsatts
vatten och darefter bestms provets radioaktiva punkter
med rsntgenfilm. Ett aktivt planprov laggs pQ f i l m
f5r exponering, men pa ojmna sprickytor kir det n6d-
vkdigt att anviinda smglt emulsion eller flexibel
stripping-film. Exponeringen tar vanligtvis 1-2 dygn.
DQ olika mineral adsorberar radionuklider p& olika
sStt, blir de starkast radioaktiva mineralen m8rka p&
film och de andra ljusa (Figur 1).
Genom at t j hf5ra f igurerna pi r5ntgenf ilmen (auto-
radiogrammet) och provet kan man se skillnaderna i
f6rdr6jningsfijrmsga mellan olika mineral. Den
kvantitativa skillnaden mellan mineralen f&s genom att
tolka de svartade punkterna p6 filmen med en ksnslig
mikrodensitometer.
Proverna stbplas genom at t droppa sp&r&neltisning
pH ett tunnslip och hHlla proverna I slutet karl fsr att
motverka avdunstning. Sagade bitprov har helt sankts
i spQr&nne i plastkgrl. Fare sthplingen har tunn-
slipen undersekts i mikroskop, mineralsammansattningen
har raknats och proverna har fotograferats.
Vid mikroskoperingen i4r det nsdviindigt att sgrskilt
iaktta mineralens far-dringspunkter och eventuella
mikrosprickor, som kan adsorbera radionuklider betydligt
battre an andra stallen i provet.