talar om

vad Är Pedagogisk
forskning?
Föreläsning Av bo dAHlin
Den här föreläsningen kommer att ha en lite
doserande stil. Det betyder alltså lite undervisande
till skillnad mot de föreläsningar som
jag har haft här förut, då jag känner att jag har
varit mer av en entertainer. Men nu är det
alltså lite mer allvar för att jag uppfattar intentionen
med det här mötet att försöka stimulera
till engagemang och aktivitet i någon slags
pedagogisk forskning och utvecklingsverksamhet.
Och då kan det vara relevant att tala
om vad pedagogisk forskning kan vara.
När man ställer sådana frågor som vad
saker och ting är, då är det alltid bra att gå
tillbaka till Aristoteles för Aristoteles har talat
om vad allting är eller vad nästan allting är på
ett eller annat sätt. Om man tittar på hur Aristoteles
tänker om pedagogik så ser man att
pedagogik för honom egentligen är någonting
väldigt stort. Man kan se en sekvens i hans
tänkande i fyra punkter/frågor.
Den första grundläggande frågan för
pedagogiken är egentligen; vad är människan?
Vad är människan för slags varelse? Vad skiljer
människan från djuren till exempel? Och liknande
frågor. Sådana frågor hör hemma i det
som kallas filosofisk antropologi. Antropologi
är ju läran om människan och det här är en
filosofisk lära om människan.
När man har hittat ett svar på den första
frågan kan man gå vidare till nästa fråga; vad
är ett gott liv, för människan alltså? Vi måste ju
veta vad människan är innan vi kan fundera på
vad som är ett gott liv för människan. Frågan
om det goda livet hör traditionellt hemma
inom etik som också är en gren av filosofin,
den brukar också kallas för praktisk filosofi –
en del av praktisk filosofi.
När man sen vet vad som är ett gott liv
för människan då kan man fundera över; vad
är ett rättvist samhälle? Inom moralfilosofin
brukar man skilja mellan det rätta och det
goda, det är alltså två olika saker. Det goda
kan vara mera individuellt, medan det rätta
är mera generellt – rättvisa. Frågan om vad
som är ett rättvist samhälle den hör hemma
inom politisk filosofi eller socialfilosofi, samhällsfilosofi.
När man har svarat på alla de här tre stora
frågorna då kan man komma till den mera
specifikt pedagogiska frågan; hur ska vi uppfostra
och utbilda? Jag sätter ”pedagogik”
inom citationstecken därför att det är ju det
man i vanliga fall kallar för ”pedagogik”, det
är frågor om uppfostran och utbildning. Men
om man skulle följa Aristoteles så omfattar
alltså pedagogik alla de här fyra frågorna.
Att bara syssla med den sista frågan blir ett
väldigt snävt perspektiv, egentligen har man
hela tiden i bakgrunden något slags underförstådda
svar på de andra tre frågorna och de
underförstådda svaren bör man alltså också
reflektera över och lyfta fram.
Då kan vi göra en liten avstickare och fråga
oss hur waldorfpedagogiken förhåller sig
till de här fyra stora frågorna. Jag tror säkert
att ni ser vissa kopplingar redan. Den första
frågan om vad människan är finns naturligtvis
behandlad i Allmän människokunskap, föredragsserien
som ofta används som grund för
waldorflärarutbildning. Där har vi ett första
svar på frågan vad människan är för slags varelse.
Svaret på den andra frågan – etiken –
det goda livet, den har Steiner behandlat i Frihetens
filosofi – det han sammanfattar som
etisk individualism, som är hans ståndpunkt
i den frågan. Och den hör ju också hemma i
waldorfpedagogiken på det viset, som Frans
Carlgren skrev i en bok på 70-talet, Fostran
till frihet. Den etiska individualismen bygger
ju på individens frihet och ansvar. Den bygger
också på förmågor som moralisk fantasi, att
varje människa fritt kan skapa sina egna etiska
ideal och försöka leva efter dem. Det är en
tanke, en moralisk filosofi som harmonierar
med det mångkulturella samhälle som vi har
11