talar om

till antroposofi. Och om något är en ’central
kulturimpuls’ eller inte må man överlämna till
historien att avgöra.
nåd speglar sig i beskedlighet
SJ: Vad är då det speciella med den antroposofiska
utgångspunkten?
js: Antroposofin som vetenskap präglas
av att den ställer människan i centrum. Min
mentor Klaus Michael Meyer-Albich citerar
i en av sina böcker hur filosofen och pedagogen
Georg Picht uttalar sig om naturvetenskapen,
ungefär så här: En vetenskap som förstör
sitt forskningsobjekt bör ifrågasätta sig
själv. Denna förståelse av vetenskap har lett
till att vi i vår civilisation förlorat relationen till
naturen och även till en lämplig förståelse av
människan. Med antroposofin och waldorfpedagogiken
får vi en korrigeringsmöjlighet,
eftersom de utgår från människan.
SJ: Du har betonat huruvida antroposofins är förenlig
med dagens vetenskap. Hur ser det exempelvis
ut med aspekten “nåd” i förhållande till
de högre kunskapsgraderna, något Rudolf Steiner
ofta nämner? Detta begrepp kan man inte
heller i vår tid använda i vetenskapen.
js: Jag ser detta på ett annat sätt: Vetenskap
kräver stränga etiska hänsyn och strikta
bedömningar förutom beredskap att alltid
på nytt ifrågasätta de egna teserna och resultaten.
En god vetenskaplig prestation förutsätter
osjälviskhet, hängivenhet, uthållighet
och – det vet varje forskare – det rätta ögonblicket.
Detta påminner redan om begreppet
nåd. Varje verklig insikt gör oss ödmjuka. Det
kanske hänger ihop med att äkta insikter just
inte kan tvingas fram ’nerifrån uppåt’ utan de
bara ’inträffar’.
48
Personlig självständighet centralt
SJ: Och hur ser du på det för antroposofin
centrala begreppet “väsen”, till exempel beträffande
elementarväsen?
js: Jag får en känsla av att du hakar upp dig.
Också här är det viktigt att reda ut vad som
menas. Många av de andevetenskapliga begreppen
har låtit oss slå in på felaktiga vägar.
Vad menas egentligen med elementarväsen?
Ofta kommuniceras bilder av små dvärgaktiga
gestalter. Det är bilder för barn.
Steiners ansats är att han säger att det
finns gestaltningar i naturen. Det är således
inte alldeles fel att utgå från att det också
finns gestaltningskrafter. Det vore ju mycket
enfaldigt om man inför en tavla av Picasso
skulle utgå från att färgerna – kanske på
grund av att man skakat om dem – hade flutit
utöver ytan av sig själva. Nej, man utgår också
här ifrån att det finns en gestaltande instans.
På motsvarande sätt utgår antroposofin från
verksamma formativa krafter i sinnevärlden.
Sådana kan undersökas naturvetenskapligt
och fenomenologiskt, men det är inte mitt
forskningsområde.
SJ: Låt oss ta ytterligare ett exempel från ditt
forskningsområde, reinkarnationen.
js: Nåja, avgörande för varje pedagog är
människorna, barnen och ungdomarna som
vi arbetar med. Endast därför är det viktigt
för en pedagog att försäkra sig om hans/hennes
uppfattning om människan. Har pedagogen
en mer deterministisk människobild,
motsvarande den som etablerats exempelvis
genom behaviorismen eller huvudsakligen
genom neurologisk hjärnforskning? Eller har
vi en människobild som tillskriver människan
en fri personlighetskärna? I så fall har man att
göra med olika personlighetsteorier.
Kort sagt: Begreppet reinkarnation, så
som Steiner utvecklade det, erbjuder enligt
min uppfattning en personlighetsteoretisk
ansats, som gör det möjligt att på ett konse-