Stjärnskottet - Sveriges Arkitekter

44 / KOMMENTERAT / ARKITEKTEN / 12 / DECEMBER 2012
Alla måste betala för miljonkakan
Vem ska egentligen betala för
upprustningen av miljonprogrammet?
Den kniviga frågan
återkom under ett seminarium
i november, och den är i
hög grad politisk.
Ska samhället, som en gång initierade
och fi nansierade miljonprogrammet,
nu också vara
med och betala upprustningen
av det? Samhället kan ju räkna
hem många sociala vinster på
lång sikt. Är det fastighetsägarnas
ansvar att betala för ofta
eftersatt underhåll under de 40
år som gått? Eller ska de hyresgäster
som just nu råkar ha ett
hyreskontrakt få stå för hela
rasket?
För andra året i rad arrangerade
Svensk Byggtjänst ett
seminarium om frågorna. Vissa
punkter följdes upp från förra
året, vissa står och stampar och
en del nytt kom in i diskussionen.
Göran Cars, professor i
samhällsbyggnad som inledde
dagen, poängterade att många
av periodens fl erbostadsområden
byggdes med en vision om
”täthet och puls i lantlig miljö”,
men inte används och uppskattas
på det sättet. Och att det är
skäl för att föra in nya tankar:
”Vi behöver ompröva historiska
sanningar och politiska käpphästar”.
Med Carlos Rojas, vd för
Miklo, sattes perspektiv på Sveriges
stora gemensamma utmaning.
Rojas beskrev sin egen
uppväxt i Botkyrka, ”ett paradis”,
och hur hans bild av den
egna hembygden långsamt förändrades
av omvärldens syn på
den medan han växte upp: ”Jag
omprogrammerades från ’vi
är bäst ingen protest’ till att vi
var sämst och att vårt område
var den värsta platsen att växa
upp i.”
Sen lyfte vi vår hand från miljonprogramsområdena.Fastigheter
där kan förfalla på ett sätt
man aldrig skulle tillåta i innerstaden.
Och det grundar sig i
en människosyn, menar Rojas.
Att det fi nns ett avstånd mellan
människor. Och han var tydlig i
sitt budskap till politikerna: ”Nu
behövs statliga stimuli för att
man tog initiativ till miljonprogrammet
och sen inte skötte om
det. Ni får lösa det nu!”
Under förra årets seminarium
på samma tema klargjorde
bostadsminister Stefan Attefall
(KD) att ansvaret ligger hos fastighetsägarna
och att staten inte
ämnar subventionera. Socialdemokraternas
Veronica Palm fi ck
i år möjlighet att komma med en
annan syn: Politiken byggde en
miljon bostäder. Idag har vi ett
ansvar för att förvalta det. ”Det
är inte rätt att hyresgästen ska
bära 40 års renoveringsbehov
när FN och EU ställer nya och
högre klimatkrav.”
Förslag till åtgärder från S
är statliga kreditgarantier som
smörjmedel för bygg och renovering,
energisparlån samt
vitesföreläggande för värdar
som inte sköter sig. Fler ska dela
på risken. Palm påpekade också
att vi inte kan ha ett system där
vi inte bygger upp fonder för
förvaltning. Och att det behöver
fi nnas en partiöverskridande
policy i frågorna om något ska
hända.
Anti Avsan från moderaterna
var däremot tydlig med politiken
att inte låta skattebetalarna
betala för en standardhöjning
i de aktuella fl erbostadshusen.
Det är bättre att stödja individer
i behov än företag och god fastighetsekonomi
är att inte renovera
i onödan, var också några
av Avsans ståndpunkter.
Men politikerna stod inte
oemotsagda. Kanske missade de
att i salongen satt några av branschens
experter inom området
som levererade tunga argument
och fakta: Att energibesparingar
och eftersatt underhåll
av hela fastigheter är en större
utmaning än standardhöjning i
enskilda lägenheter. Att energibesparingar
är lönsamt ur samhällsperspektiv
men inte ur ett
företagsperspektiv, och därför
inte någon morot för privata
byggherrar.
De gynnas snarare av en så
kallad ”mix av boende” i områdena.
I praktiken handlar det
om att byta ut befolkningen i
områdena till mer betalningsvilliga
hyresgäster. Vilket påpekades
av Gunnar Blomé, doktor
i fastighetsekonomi vid
Malmö Högskola, som menade
att det kommer få sociala konsekvenser.
Istället bör vi satsa
på upprustning som ger rimliga
hyreshöjningar och se på
affärsmodeller som också ger
samhällsekonomiska vinster.
”Sociala insatser är billiga i för-
”Jag omprogrammerades
från ’vi är bäst
ingen protest’ till att vi
var sämst och att vårt
område var den värsta
platsen att växa upp i.”
hållande till värdeutväxling och
i jämförelse med stora teknologiska
investeringar.”
Miljö- och energivinster bör
också betraktas som samhällsvinster
påpekade makroekonomen
Pekka Kääntä: Kan vi visa
att det kan vara en tillväxtmotor
har vi ett gyllene läge framför
oss. Dessutom kan arbetskraft
från övriga Europa jämna
ut EU:s ekonomi. Det är också
ett historiskt lågt ränteläge just
nu och Sverige borde låna upp
de summor som behövs, menar
Kääntä.
De stora frågorna är alltså
vilka risker vi är beredda att ta
i våra satsningar. Svaret är troligen
det som Rolf Persson från
Industrifakta levererade: ”Alla
kommer att bli tvungna att kompromissa
och betala en del av
kakan. Och vi måste tänka om
kring hur vi räknar hem projekten
ekonomiskt och se vinsten i
ett mer långsiktigt perspektiv.”
nina gunne
Kan man renovera miljonprogrammet
och samtidigt
ta både socialt ansvar och tjäna
pengar? Seminarium på Nalen, Stockholm
den 22 november. Av Svensk
Byggtjänst.