Stjärnskottet - Sveriges Arkitekter

56 / ARKITEKTEN / 12 / DECEMBER 2012
– Så här stora gjorde jag hålen
på Tempofasaden, visar Bengt
Edlund. Han lämnade efter
några år husritandet för att
ägna sig åt Stockholms parker
som överarkitekt.
foto: lars hugo
I många år ville han inte gärna prata om sitt verk.
Vem vill förknippas med samtidens mest utskällda
byggnad? Idag ler arkitekten Bengt Edlund gott.
Hans en gång så bespottade tårtpappersfasad har
fått kultstatus. Text: Lars Hugo.
Året är 1960. Uppsalaborna häpnar och förundras
över vad som utspelas vid Stora torget. På
rivningstomten efter det Lokkska apoteket av
trä från 1700-talet reser sig en vit låda med en fasad
som liknar… ja, vad? Ett par spetsbyxor? En spettekaka?
Tårtpapper? Många blir rent förbannade: det
nya Tempovaruhuset med sin vita mönstrade betongfasad
är inget mindre än en attack mot stadens historiska
kärna och allt vad god smak heter.
Bengt Edlund, 85, minns allt detta med viss fasa.
Det var han som ritade tårtpappret, som arkitekt på
det tongivande kontoret Backström & Reinius.
– När jag några år senare fi ck ett uppdrag i Uppsala
höll jag nogsamt tyst med att jag hade något med
Tempohuset att göra, ler han.
men samtidigt känner han sig inte skyldig till stilbrottet
vid Stora torget.
– Fasaden var i själva verket tänkt till ett varuhus i en
helt annan omgivning, säger han.
Den bakomliggande historien visar upp ett intrikat
spel mellan politiker, uppdragsgivare och arkitekter.
Den börjar med att storbyggmästaren Olle Engkvist
får klartecken till att bygga ett nytt förortscentrum
söder om Stockholm, Farsta. Dit lockas tre varuhuskedjor:
KF med varuhuset Kvickly, Åhlén & Holm
med Tempo och därtill ska NK för första gången etablera
sig i en förort.
Det ekonomisk-politiska rävspelet mellan byggmästaren
och kommunpolitikerna i Stockholm slutar
med att KF ges bästa läget, närmast tunnelbanan.
Tempo placeras längst bort. Ett allvarligt bekymmer
för bröderna Ragnar och Gösta Åhlén, ägare av
varuhuskedjan.
”Dom faller pladask.
’Det här ska vi ha på
alla våra varuhus’, jublar
dom. Kontoret håller
samtidigt på att rita ett
varuhus i Uppsala, ett
annat är på gång i Borås.
Båda får hastigt och
lustigt de nya fasaderna.
Det är bara att lyda!”
– En dag kommer dom upp på vårt kontor. ”Vi
måste synas, gör någonting åt fasaden!” kräver bröderna.
Som ett uppslag visar de bilder på ett hus i
Hannover i Tyskland som har ett sorts metallgaller
framför fasaden – dock inte särskilt lyckat. Sven
Backström kommer fram till mig och frågar: ”Kan
du hitta på något?” ”Om jag får åka bort ett tag och
tänka”, svarar jag.
– Det är ont om tid. Men jag tar en vecka på mig,
åker till vårt sommarhus i Västergötland och funde-