ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

Göteborg först i landet
med arkitekturkonsulent
Mie Svennberg i Göteborg är Sveriges första arkitekturkonsulent för barn och unga.
Hon använder hela staden som klassrum och riktar sig till både skolpersonal och elever.
Text: Kerstin Persson
Arkitekturkonsulent
med mera
Mie Svennberg
på Rymdtorget
i Bergsjön, där
hon även arbetar
inom ramen
för storstadssatsningen.
Foto
Jakob Rosenqvist.
Mie Svennberg blev
klar med sin arkitektexamen
på Chalmers
för tre år sedan. Dessförinnan
hade hon jobbat
som teaterpedagog
och spelat teater med
barn. Arkitekt ville
hon bli för att få svar
på sina egna frågor
om varför det ser ut
som det gör.
Intresset för barn
levde vidare och hon skrev sitt examensarbete
om vad som gjorts i ämnet
arkitektur och barn.
Under arkitekturåret var hon ansvarig
för Chalmers-projektet Arkitektur
som barnkultur. Erfarenheterna
ledde henne rakt in i nätverk, som hon
stannat kvar i och nu är med om att
utveckla, bland annat inom Sveriges
Arkitekters skolgrupp.
Hon kom i kontakt med kulturförvaltningen
i Göteborg, där man
redan hade dans- och kulturkonsulent.
Varför inte en arkitekturkonsulent,
undrade en arkitekturintresserad chef?
Sagt och gjort. Sedan i höstas arbetar
Mie Svennberg som arkitekturkonsulent
på kvartstid, förordnad på ett
halvår i taget. Resten av tiden arbetar
hon också med projekt om barn och
arkitektur, bland annat inom ramen
för storstadssatsningen.
Hennes ”visitkort” består av en
färgglad A4. Där står det att arkitekturkonsulenten
ska främja arbetet
med arkitektur som gränsöverskridande
tema i skolan bland lärare och
annan skolpersonal.
Det gör hon med entusiasm på en
rad olika sätt.
Mie Svennberg är sammankallande
i en arbetsgrupp med skolpersonal,
som under fem års tid träffats för att
arbeta med staden som tema för sina
olika ämnen. Hon träffar regelbundet
de 21 kultursamordnarna i staden för
att inspirera och sprida sina idéer.
Göteborgs politiker har bestämt
att alla skolbarn ska ha rätt till en
museilektion per klass och år. Lektionerna,
som genomförs av Stadsmuseet,
Konstmuseet, Konsthallen,
Sjöfartsmuseet och Röhsska museet,
är populära och på två dagar var alla
fullbokade, 3 600 lektionstillfällen för
göteborgsskolor.
– Då öppnade vi hela staden som
museum och klassrum, berättar Mie
Svennberg. Flyttade lektionerna
utomhus.
Hon och en skådespelare genomför
dramatiserade stadsvandringar i
centrala Göteborg, där hon har god
användning för sin utbildning till
teaterpedagog. Professor H. Istoria
och Visionär A. R. Kitekt ger utomhuslektioner
i historia, arkitektur och
medborgarinflytande. 400 år på en
timme och trettio minuter.
– En annan utomhuslektion handlar
om Götaplatsen. Eleverna får lära sig
att den ser ut som den gör på grund
av en arkitekttävling. De studerar modeller
av tävlingsförslagen, modeller
som Chalmersstudenter tillverkat och
skolans modellkammare lånar ut. Vi
talar om hur staden kunde ha sett ut
och hur den kan se ut i framtiden.
Ytterligare en lektion låter eleverna
bli stadsplanerare för en dag. Då får
de besöka stadsbyggnadskontoret och
och ta ställning till aktuella stadsförnyelseprojekt
tillsammans med
arkitekt Lisa Östman.
Mie Svennberg har många projekt
på gång och hon talar ivrigt om dem
alla. Den röda tråden är att samarbeta
med brukare och personal, elever och
lärare.
– När det handlar om att göra om
parker och skolgårdar gäller det att
göra klart att jag inte är där för att ge
gratiskonsultationer utan för att jobba
med och för barnen, säger hon.
De flesta lärare hon kommer i
kontakt med är intresserade av ämnet.
Men hon minns också en skeptisk
lärare, som under en av hennes lektioner
iakttog en elev som brukade ha
koncentrationssvårigheter: Eleven låg
på golvet, skissade och byggde – under
djupaste koncentration. Läraren
vände sig, förvånad, till Mie Svennberg
och frågade:
– Hur bär du dig åt?
Vari bottnar hennes intresse för att
sprida arkitektur till ungdomar?
– Demokratifrågan driver mig. Jag
vill att alla ska få chansen att lära sig
ett sätt att se. Genom att inspirera
barnen till att upptäcka arkitekturen
och ge dem verktyg att tolka den får
de en möjlighet att delta i diskussioner
om sin närmiljö.
Och Mie Svennberg önskar sig
fler arkitekter av sin sort. Hon bygger
upp en liten stab av pedagogiskt
intresserade arkitekter runt sig, gamla
kurskamrater och andra, som vill
arbeta med barn.
– Men det behövs fler arkitekter,
säger hon.
Och tillägger att lågkonjunkturen
kanske kan hjälpa till, för en gångs
skull.
20 ARKITEKTEN december 2003