ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

More documents

Recommendations

Info

SETT, LÄST, HÖRT Redaktör: Nina Gunne nina.gunne@arkitekt.se Bostad 1999-2001 Goda exempel från Sveriges Arkitekters Bostadspris Måns Elander, Anders C Eriksson, Ola Nylander och Maud Vretblad Svensk Byggtjänst Kajplats 01, i Malmö, av Wingårdh Arkitekter, fi ck det första nyinstiftade Bostadspriset när det år 2001 delades ut av dåvarande SAR. Sedan dess studerar en jury varje år ett stort antal bostäder i Sverige inför nomineringarna. Nu har Sveriges Arkitekters exempelsamling över goda bostäder under åren 1999 – 2001 kommit ur tryckpressarna. Den lilla pocketboken i fi ckformat presenterar i plan och text många av de projekt som passerat juryns lupp. I förordet skriver Sten Gromark, ordförande i Sveriges Arkitekters Akademi för Arkitektur, att bostadspriset särskilt har markerat betydelsen av bostaden ”som ett sinnligt utforskande av arkitekturens möjligheter”. I boken är det planlösningen som är i fokus när författarna lyfter fram bostadens kvaliteter. Här saknas helt fotografi er och andra illustrationer. Gromark skriver också att juryn har framhävt ”det nydanande och djärva snarare än det gedigna, genomsnittligt goda och beprövade”. Det ser han som ett tecken på en förändring och ett sökande efter nya boendeformer, efter ”en annan bostad än den redan givna”. Maud Vretblad ur juryn skriver om Kvarteret Eos, i Helsingborg av Anders Wilhelmson: ”….Det antyder en generalitet i bostaden som borde vara självklar idag när man knappast vet vilka olika behov de boende kan tänkas ha. ” Gromark ser ”Lusten att få bo på modernt vis i annan bostad” uttryckas i några olika egenskaper. Där fi nns en transparens som han tolkar som en ny sorts bostadsexhibitionism men som han menar också kan betraktas som ett sökande efter en viktlös och virtuellt verkande arkitektur. Han ser också en befriande öppenhet mellan rum, mellan våningsplan och i förhållandet mellan det inre och det yttre. Anders C Eriksson skriver om Kajplats 01 att ”Bostaden visar upp ett fritt och nydanande tänkesätt avseende rum och ljus”. Men förnyelsens pris är att de nya kvaliteterna blir förbehållna vissa grupper som är ”starka på marknaden” och Gromark uttrycker också en önskan om att vi i framtiden ska få se en återupprättelse av den en gång så omtalade svenska bostadsmarknaden, framförallt i form av hyresbostäder. Nina Gunne Acceptera inte en arkitektur utan samhälle acceptera inte Om arkitektyrkets marginalisering och om behovet av en motståndsrörelse. En lägesbeskrivning gjord 2003. Björn Klarqvist & Sven Thiberg Bokskogen förlag ISBN 91 7776 084 0 Är det bristen på tydlig etik som gjort att arkitektkåren blivit marginaliserad? Ja, svarar arkitekterna och före detta professorerna Björn Klarqvist och Sven Thiberg i boken ”acceptera inte”, ett lika seriöst som kritiskt inlägg i debatten om arkitekterna, deras ansvar, villkor och organisationer. Boken, som har producerats inom Svenska Arc Peace, presenterades vid föreningens årsmöte i november. De senaste åren har författarna bevistat olika arkitektsammankomster och lusläst fackpressen med kritiskt granskande öron och ögon. Med utgångspunkt från ett hundratal citat beskriver de läget och konstaterar att arkitektyrket är i kris. – Orsaken till vårt arbete är vår frustration över tillståndet inom arkitektkåren och yrket, förklarade Sven Thiberg vid årsmötet. De viktiga frågorna är inte med i debatten. Arkitekterna har inte den chans de borde ha att vara med i samhällsbyggandet. Vi beskriver verkligheten och protesterar mot den. Det är ingen liten uppgift författarna tagit på sig. I femton kapitel scannar de av hela det fält inom vilket arkitekter verkar. Författarnas protester gäller bland annat arkitekters engagemang i upplevelseindustrin, kändisarkitekter som dominerar debatten, kårens kunskapsbrist, arkitektutbildningen som står utanför samhället, (författarna vill till exempel lägga ned Arkitekturskolan i Stockholm), arkitekturkritiken, Sveriges Arkitekters yrkesetiska regler som inte bestämmer förhållandet till tredje person, de ställer frågan ”Kan Albert Speer, arkitekt MSA, uteslutas?” De vill se en djupare debatt inom Sveriges Arkitekter. De kritiserar den ofarliga forskningen, synar bomässorna och den hoprasade byggprocessen. Deras slutsats är att alla smiter från ansvaret. Författarna varnar för att vi är på väg mot ”en arkitektur utan samhälle” och manar kåren att byta till en mer ansvarsfull arkitekturpraktik. De ställer upp fyra imperativ: det ekologiska, det sociala, det bostadspolitiska och det demokratiska. Duger de som utmaningar för en ansvarsfull arkitekt?, frågar de. Många iakttagelser är skarpa och träffande, tonen sträng. Som läsare kan man bli nedslagen även om ”syftet är att lyfta kåren till en bättre situation.” På några områden känns det som om utvecklingen hunnit ikapp författarna, så diskuteras ju idag såväl utbildning som bostadspolitik och bostäder för vanligt folk. Jag önskar att Sven Thiberg varit med på Sveriges Arkitekters första stämma för drygt ett år sedan och sett ArkitektStudenterna agera: Där fanns såväl socialt engagemang som ett konsekvent könsperspektiv, det senare något som saknas i den föreliggande boken. Boken riktar sig till arkitektkåren, till Sveriges Arkitekter och till den kulturintresserade allmänheten. Om inte ordvalet vore opassande i Arc Peace-sammanhang skulle man kunna kalla den en stridsskrift. En kraftfull inbjudan till fortsatt debatt är den i varje fall. Kerstin Persson 36 ARKITEKTEN december 2003
Samtal om kunskap på Arkusdagen Dags att ge upp sitt navelskåderi! Lär er prata om fastighetsekonomi, entreprenadjuridik och PBL! Vi måste lära oss datorprogrammen! Vi får inte glömma bort att prata om arkitektur också! Det är så mycket vi måste kunna! Men alla kan inte kunna allt! Byt jobb om det är så jobbigt! Hmm, har jag verkligen fått mina jobb för att jag har kunskap, kunskapen efterfrågas ju inte... Var glada och trevliga! Inläggen hade stor spännvidd när Arkus ordnade en diskussion om kunskapsutveckling i arkitektföretag. Diskussionen inleddes med att sex panelarkitekter fick berätta om hur de jobbar med kunskapsutveckling på sina respektive kontor. Först ut var Annika Carlsson från Equator. – Utvecklingsarbetet sker ofta i projekten, så det gäller att skaffa bra projekt, sa hon. Hon berättade att Equator har utbildningsplaner för både IT, miljö och ledarskap. De har fått pengar för kompetensutveckling genom Växtkraft mål 4 och nu senast mål 3, och de har lyckats få maxbeloppet, 400.000 kronor. Sven Söderlind från Ahlqvist & Almqvist poängterade att kunskaper visserligen är viktiga, men att färdigheter är ännu viktigare. Men han menar att man måste ha en strategi inom företaget, vem som ska kunna vad. För alla kan inte kunna allt. Ett sådant exempel som Söderlind tog upp är datoranvändningen. Där har det blivit en uppdelning mellan designande och illustrerande arkitekter, eftersom vissa är bättre på att behärska programmen. Men Ahlqvist & Almqvist satsar på datautbildning, för det finns en uppenbar risk i att inte behärska programmen som används. – Med objektbaserade ritprogram, där man till exempel hämtar och sätter in färdiga väggar, får vi hus som vi inte kan ta ansvar för. Det är som ett leksakspiano, där man kan trycka på knappen för ”bossanova” och det låter som att man kan spela, sa Sven Söderlind. Inger Bruce-Lindberg på Scheiwiller Svensson ville poängtera att det är viktigt att också lyfta sig från CAD-problemen och hålla arkitekturdiskussionen levande. Studieresor och återkommande träffar där man diskuterar arkitektur är något som ingår i kunskapsutvecklingen på hennes kontor. Bengt Schibbye från Schibbye Landskap var enmansföretagarnas representant i panelen. För honom handlar kunskapsinhämtning mycket om inspiration. Och som enmansföretagare finns risken att man inte får tillräcklig input utifrån, konstaterade han. – Studieresor är därför självklart. Och undervisning är ett bra sätt att få input. Jag tar också in praktikanter, sa Bengt Schibbye. Anders Svensson på White konstaterade att kunskaper om byggprocessen och ekonomi blir allt viktigare. Och, menar han, det är dags för arkitekterna att lyfta blicken och ändra attityd. – Arkitekterna är av naturen navelskådande. Kunskapsutveckling handlar om att byta perspektiv. Då kommer dammluckorna att rämna och vi kommer att bli överösta av kunskap, sa Anders Svensson. Han pekade på det egna, nya kontoret, som också var platsen för Arkus-dagen, och poängterade att byggnaden kommit till i samverkan. Byggföretaget PEAB var till exempel tidigt inne i processen. Foto: Annika Jensfelt Svante Berg från Berg arkitektkontor satt i publiken, men reste sig och sa: – Det är tre saker som har hjälpt mig: Att kunna prata om fastighetsekonomi, entreprenadjuridik och PBL. Det handlar om att kunna tala med andra. Kerstin Kärnekull på BFAB fyllde i från andra åskådarbänk: – Svante Berg har rätt. Men det räcker inte att utbilda sig själva. Arkitekter måste också utbilda andra. Så ställ upp som lärare, ge något! Ut i branschen och lär aktörerna! Efter ytterligare några inlägg om allt nytt och gammalt som arkitekter borde kunna, ville Bengt Schibbye vända på steken. Han sa att visst är det så att till exempel en miljökonsekvensbeskrivning på senare tid har gått från två hekto till ett kilo papper, men han avdramatiserade det genom att konstatera att det ju faktiskt är samma hus som ska byggas. – Och det är ju ett fantastiskt kul jobb att vara arkitekt! Byt jobb om det är så jobbigt med allt ni måste lära er! sa han. Slutligen reste sig Sture Koinberg: – Jag har suttit här och funderat på om jag fått mina jobb för mina kunskaper. Och jag börjar tvivla. Branschen efterfrågar egentligen inte kunskap. Ulrika Bergström från Fastighetsverket, som redan tidigare under diskussionen framhållit betydelsen av beteendekompetens, hakade genast på Sture Koinbergs antydan att trevlighet kan vara nog så viktigt. Hennes ord avslutade tillställningen: – Gå ut i media och syns! Var glada och trevliga och kritisera inte varandra! Annika Jensfelt Inger Bruce-Lindberg, Annika Carlsson, Sven Söderlind, Anders Svensson, Bengt Schibbye, Ulrika Bergström satt i panelen på Arkusdagens diskussion om kunskapsbildning i arkitektföretagen. Bobo Hjort var samtalsledare. ARKITEKTEN december 2003 37
Page 1 and 2: 12 GLASLÅDA I HAMN ÅTERBESÖK I
Page 3 and 4: ”Ingen vet att jag gjort detta. M
Page 5 and 6: Linda: Hela den här platsen hålle
Page 7 and 8: Bengt Svensson: Poängen med det h
Page 9 and 10: konsulterna och entreprenören. Des
Page 11 and 12: Vem fattar varför husen är bra? K
Page 13 and 14: Foto: Annika Jensfelt Nylander såg
Page 15 and 16: Trippel av White Kasper Salinpriset
Page 17 and 18: ”Det kloka vardagsarbetet ger res
Page 19 and 20: Foto: Klas Eckerberg Foto: Göte No
Page 21 and 22: Lektion med staden som klassrum. H
Page 23 and 24: - De använde vårt tegel i Sommart
Page 25 and 26: Tomas Gustavsson gillar att sitta n
Page 27 and 28: tavsson som en konsekvens av strukt
Page 29 and 30: Lars Bjursten under taket - det egy
Page 31 and 32: ”Sött möter salt” ”Strömma
Page 33 and 34: Kristianstad Andrapris: Jesus Mateo
Page 35: Sprawl sprider skräck bland stadst
Page 39 and 40: 908,40 euro per kvm. I Tyskland st
Page 41 and 42: Utställningar och föreläsningar
Page 43 and 44: Både funkisfönster och äldre fö
Page 45 and 46: med all den komplexitet som ryms i
Page 47 and 48: Arkitekturskolorna i Sverige är de
Page 49 and 50: Lokal arkitekturdag planeras i Väs
Page 51 and 52: Möbelresor i vår - Vi vill att in
Page 53 and 54: och, framförallt att det ska bygga
Page 55 and 56: så att fler aktörer kan få utrym
Page 57: En reformerad byggsektor var temat

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?