ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

Golvplattorna går bäst, och finns på Stockholms
slott, Gripsholm, Nyköpings Hus.
1990 producerades
135 miljoner
fasadtegelstenar,
tio
år senare
var siffran
28 miljoner.
medarbetare upp några hundra ton per vecka
varje sommar. Alla stationerna i tillverkningen är
försedda med pedagogiska skyltar, lerupptagning,
bearbetning, tillverkning, torkning, bränning.
Brukets storhetstid inföll på 1930-talet, och specialprodukten
då var taktegel, med en produktionsökning
från 50.000 till 370.000 pannor på några
år. Vid nedgångsperioder har olika födkrokar
uppfunnits; dräneringsrör fram till 1970-talet, i
senare tid industrilera för tätningsändamål. Dödsstöten
kom när plasten tog över i rörtillverkningen,
ungefär samtidigt som mexiteglet invaderade
landet.
– Vi ska inte behöva åka till Danmark eller
Holland för att se hur man gör tegel. Vi har en
tradition att förvalta.
– Det är så mycket kunskap vi tappat om att
bygga. Men om man inte orkar, blir det här ett
dött museum. Jag kämpar för att hålla det levande.
Vi producerar seriöst.
Dottern Kristina Lorentzon är fullärd tegeltillverkare
i femte ledet och kommer att ta över. Hon
låter fast besluten. Hon kan tänka sig att bygga en
ny torklada för att öka produktionen lite, när hon
tar över. Men till dess vidareutbildar hon sig till
distriktssköterska.
Beställningarna är många, ibland ordinära
ibland originella. Ibland för stora. Nyss ville
konstnären Per Kirkeby ha 130.000 stenar till ett
jättemonument i Skövde. Kontroversen kring bygget
fick Ingemar Lorentzon att backa. Förfrågan
om golv till Tegelborgen på Bo01 fick också nej;
för stort uppdrag.
– Man får en god försörjning, men det går inte
av sig självt. Det fordras udda människor för att
göra något sådant här. Sverige är ett U-land, om
man jämför med Danmark, Holland och övriga
Europa. Men teglet kommer tillbaka.
24 ARKITEKTEN december 2003