ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

More documents

Recommendations

Info

DEBATT Debattredaktör: Kerstin Persson kerstin.persson@arkitekt.se Pressgrannar ”Det är olyckligt att som nu så ofta sker jämställa arkitektur med design. Design, mode och reklam är dagsländekonst, dess effekt ligger i nyhetsvärdet, som försvinner på ett ögonblick, medan arkitektur är en långsam konstart, verksam i minst en generation.” Ingrid Sjöström i SvD 10 nov 2003, i polemik mot en tidigare införd artikel av arkitekt SAR/MSA Thomas Sandell och redaktör Claes Britton. Diskussionen fortsatte i tidningen: ”En återuppväckt vardagsforskning måste studera de många nya hushållen och deras skilda bostadsbehov. Varje nytt tillskott i bostadsbeståndet måste göras medvetet. Det duger inte att styra på måfå efter modets trender. Det går att skaffa handfast kunskap.” Arkitekt SAR/MSA Lennart Holm, f d generaldirektör på Planverket, i SvD 18 november 2003. ”Det kan aldrig vara fel att skapa ett kulturklimat som kan skapa sin Sydneyopera eller ett museum i Bilbao. Hus som drar till sig internationell uppmärksamhet och kanske kan ge en ”Björn Borgeffekt” bland svenska arkitekter.” Arkitekt SAR/MSA Robert Lavelid i SvD 20 nov 2003. ”Paradoxen att modernismen (”det moderna”, ”det nya”) nu bara är en historisk stil bland alla andra är oerhört roande. Whites hus skulle lika gärna kunna se ut som S:t Eriksområdet, men det ville inte White Arkitekter, man ville ge sken av någonting annat. Stilen är ett språk och vi väljer våra ord.” Arkitekt Pär Eliaeson i SvD 20 nov 2003. ”Skall svensk arkitektur kunna ta sig ur sin dvala måste den bli ett sätt att uttrycka sig för den som vill bygga, inte ett uttryck för samhället i allmänhet eller Sverigebilden. Den måste kunna uttrycka olika åsikter, fungera för olika behov. Yttrandefriheten måste gälla även arkitekturen. En sådan yttrandefrihet kommer säkert att bli betydligt brokigare och rikare än vare sig Britton & Sandell, Peter Elmlund eller Ingrid Sjöström (SvD 10/11) skulle önska sig. Men den måste bli det för att kunna uttrycka vår samtids alla olika åsikter, kulturer, subkulturer.” Arkitekt SAR/MSA Ola Andersson i SvD 26 nov 2003. ”Byggnader måste byggas för att hålla, såväl fysiskt som estetiskt och kulturellt, inte bara i hundra utan i flera hundra år. Kommer de byggsatshus som helt dominerar nybebyggelsen på vår landsbygd att fylla det kravet? Kommer Hammarby Sjöstad att åldras med samma behag som Stockholms stenstad? Vi tror tyvärr att svaren på båda dessa frågor är nej.” Claes Britton och Thomas Sandell avslutade arkitekturdebatten i SvD 3 dec 2003. Arkitekttävlingen om kvarteret Baltic Varför behövdes det en tävling för att komma fram till exakt samma resultat som i alla de bostadsområden som har byggts i huvudstadsregionen under de senaste tjugo åren? undrar Johan Johansson i en kommentar till tävlingen om kvarteret Baltic i Stockholm. Arkitekttävlingen om kvarteret Baltic i Mariehäll är avgjord. På platsen för ett före detta industri- och upplagsområde i Stockholms ytterstad ska drygt 1000 nya bostäder byggas med utgångspunkt i det vinnande förslaget ”7KAMP” (Erskine-Tovatt Arkitekter), som presenterades i Arkitekten nr. 11/2003. Det är relativt ovanligt med stadsplanetävlingar i Stockholm, och ännu ovanligare är det att staden aktivt uppmanar de tävlande att försöka tänka i nya banor. Men i den inbjudan som formulerades av Stockholms stad inför Baltictävlingen stod uttryckligen att det främsta urvalskriteriet skulle vara de tävlandes ”innovativa förmåga”. Med andra ord, att en betydelsefull del av uppgiften var att experimentera, att ifrågasätta etablerade tankemönster, och att utveckla nya idéer och arbetsmetoder. Mot bakgrund av denna uppgiftsformulering är det inte alldeles lätt att förstå hur juryn har kunnat välja ut ”7KAMP” som vinnare. Det segrande förslaget är inte ”innovativt” i någon vedertagen mening, snarare en tillämpning av ett antal etablerade arkitektoniska konventioner och motiv. Organisationsprinciperna är desamma som i en rad andra bostadsområden i Stockholm från de senaste decennierna, och dessa principer är långt ifrån oproblematiska. Redan tänkandet i fysiskt åtskilda områden, och föreställningen att dessa områden är möjliga att ”bygga färdiga” och fylla med ett givet innehåll rymmer en förespegling om att stadslivet, och livet överhuvudtaget, skulle vara någonting som är möjligt att planera och föreskriva. Det är en planering som har sina rötter i 1950-talets grannskapsideal, där sinsemellan tydligt avgränsade stadsdelar planerades för ett statiskt befolkningsunderlag och en fixerad mängd social och kommersiell service. Grannskapsenheterna var efterkrigstidens försök att förverkliga det goda livet i den goda stadsdelen, där stadsliv och stadsform skulle flätas samman till ett oupplösligt allkonstverk av vardaglighet. Stadslivet visade sig dock svårare att förutsäga och fixera än bebyggelsens utformning, och många av de stadsdelar som byggdes under 50-, 60- och 70-talen har haft svårt att hantera förändringarna i det egna befolkningsunderlaget och i omvärlden. Grannskapsenheternas i detalj uttänkta struktur och utformning, som var deras stora kvalitet, blev samtidigt ett hinder för utveckling och förändringar. Sedan 1960-talet har också en omfattande och i många delar berättigad kritik riktats mot dessa stadsdelars avslutade och därmed svårföränderliga strukturer, och mot deras fysiska och sociala slutenhet. Desto mer anmärkningsvärt är det att Stockholm obekymrat fortsätter att bygga ut staden enligt grannskapsidealets principer. Skillnaden är att det inte längre är ”grönska” och ”luft och ljus” som ses som viktiga för människors välbefinnande, utan ”stadsmässighet”. De bostadsområden som har byggts i Stockholm under de senaste 20 – 25 åren har på mer eller mindre övertygande sätt tagit upp olika motiv från traditionell stadsbebyggelse. Det har dock aldrig varit aktuellt att i något av dessa områden till fullo försöka bygga ”stad” med alla de problem och olikheter, och 44 ARKITEKTEN december 2003
med all den komplexitet som ryms i begreppet, ”staden” tjänade endast som en metafor. I sin organisation, sitt tillrättalagda lugn och i sin relation till omgivningen har de stadsmässiga bostadsområdena, från Skarpnäck till S:t Erik, mer gemensamt med områden som Hökarängen eller Tensta än med Stockholms innerstad. ”7KAMP” visar ännu ett av dessa stadsmässiga områden. Med sina sammanhållna fronter och gränszoner mot omgivningen, och sina perspektivteckningar av lyckliga människor på bekymmerslösa söndagspromenader i den goda staden försöker tävlingsförslaget upprätthålla föreställningen att det är arkitekturen som skapar det goda livet, och att alla problem kan ges en klok och slutgiltig lösning. Strax norr om det aktuella tävlingsområdet ligger Rissne, ett bostadsområde planerat med samma slags tankar om det goda livet, med samma slags förening av arkitekttänkande, stadsmässighet och produktionsanpassning. Samma principiella uppbyggnad, samma föreställning om att rationaliteten ligger i en snabb och systematiserad produktion av lägenhetsyta snarare än i områdets möjligheter till förändringar över tiden. Nyss framtid, nu en plats som de flesta gärna söker sig långt ifrån. Stockholms utbyggnad har sedan efterkrigstiden genomförts som en addition av rumsligt och socialt åtskilda enklaver. ”7KAMP” inordnar sig i en etablerad provinsiell tradition, där den fysiska planeringens uppgift är att minimera konflikter genom att separera olika slags människor, verksamheter och socialgrupper. Betraktat utifrån denna tradition är förstaprisförslaget i tävlingen om kvarteret Baltic varken ett steg framåt eller bakåt, utan ett stoiskt upprätthållande av status quo. Den fråga som då återstår är varför det behövdes en tävling för att komma fram till exakt samma resultat som i alla de bostadsområden som har byggts i huvudstadsregionen under de senaste tjugo åren. Johan Johansson Arkitekt SAR/MSA Jag lämnar Sveriges Arkitekter Efter att ha läst två av Staffan Carenholms inlägg i nr 11/2003 inser jag att jag inte hör hemma Sveriges Arkitekter. I det ena tjatar han än en gång om arkitektutbildning på KTH i Stockholm, i det andra försvarar han den fruktansvärda produkt som Sveriges Arkitekter producerade (eller rättare lät producera) som bilaga till DN i somras. Leo Gullbring som, trots att han inte är med i Sveriges Arkitekter, vet mer om både arkitektur och journalistik än Staffan Carenholm, borde enligt denne inte yttra sig i ämnet. Dummare än så kan inte Sveriges Arkitekter bli. Det är helt oacceptabelt att Förbundsdirektören Carenholm blivit arkitektkårens språkrör. Jag kan förstå att Johan Nyrén inte har lika mycket tid att skriva, han har ingen heltidslön, men det är just ett av problemen med Sveriges Arkitekter. Jag kommer alltså att ansöka om utträde ur Sveriges Arkitekter, som i sin nuvarande utformning inte längre fyller någon funktion. Lasse Vretblad Arkitekt SAR/MSA Styrelsen svarar Lasse Vretblad: Lasse Vretblad tycker inte att DNbilagen från Sveriges Arkitekter var bra. Vi tar gärna emot kritik, både för vad som görs och vad som sägs, från medlemmar och utifrån. Kritiken får gärna vara konstruktiv för att kunna användas för att vi ska bli bättre på att marknadsföra vikten av kvalificerat arkitektarbete, men även rejäla råsopar tas emot med förhoppningen att förbundet ska utvecklas på ett öppet och spännande sätt. Leo Gullbring är bara ett exempel på en kunnig person som vi gärna diskuterar med och gärna ser kommentera oss, kåren och arkitekturen, Lasse Vretblad en annan. DN-bilagan var ett försök att komma ut bredare på marknaden och vi har också fått många positiva reaktioner både från allmänhet, beställare och de egna medlemmarna. Några få negativa reaktioner har vi också fått, dock inte från målgrupperna utan från de egna leden. Det hade vi kalkylerat med när vi prövade detta nya grepp. Det är naturligt att det finns olika uppfattningar om hur man bäst marknadsför sig. Det är Sveriges Arkitekters styrelse som fattat beslutet att ge ut DN-bilagan. Ansvaret är alltså vårt och det är därmed till styrelsen eventuell kritik ska riktas. Staffan Carenholm har som förbundsdirektör haft ansvaret för att verkställa styrelsens beslut och det praktiska arbetet med bilagan har i huvudsak utförts av Arkitektens redaktion. Att Staffan Carenholm både förklarar och försvarar styrelsens beslut är en självklarhet. Det är ju en del av hans jobb, vilket han för övrigt sköter mycket bra. I fråga om den kritik Sveriges Arkitekter fört fram angående arkitektutbildningen vid KTH så handlar det egentligen bara om en fråga; utbildningens utvärderingsbarhet. Frågan är föranledd av att Högskoleverket nyligen levererat en rapport i vilken konstaterades att utbildningen vid Arkitekturskolan KTH inte låter sig utvärderas. Enligt utredaren Joen Sachs beror det på brister i målbeskrivning och utbildningsstruktur. Denna kritik borde det vara angeläget att ta på allvar, vilket Sveriges Arkitekter också gjort. Det som skrivits på ledarplats om detta i Arkitekten är inte något enskilt tyckande, utan uttryck för styrelsens uppfattning. Lasse Vretblad sitter ju i Arkitekturskolans styrelse så han bör ha goda möjligheter att medverka till att konstaterade brister avhjälps. Debatten och artiklarna om arkitektutbildningen i Arkitekten är ett uttryck för att Sveriges Arkitekter anser att utbildningsfrågorna är av central betydelse i förbundets verksamhet. Detta borde vara stimulerande och upplevas som ett stöd för de arkitekter som, likt Lasse Vretblad, är engagerade i arkitektutbildningen. Sveriges Arkitekter kommer under alla omständigheter att fortsätta att driva frågan om utbildningarnas utvärderingsbarhet. Att kunna genomföra oberoende utvärdering är en grundförutsättning för att säkerställa att utbildningarna har den höga kvalitet vi alla önskar. För Sveriges Arkitekters styrelse Johan Nyrén, ordförande ARKITEKTEN december 2003 45
Page 1 and 2: 12 GLASLÅDA I HAMN ÅTERBESÖK I
Page 3 and 4: ”Ingen vet att jag gjort detta. M
Page 5 and 6: Linda: Hela den här platsen hålle
Page 7 and 8: Bengt Svensson: Poängen med det h
Page 9 and 10: konsulterna och entreprenören. Des
Page 11 and 12: Vem fattar varför husen är bra? K
Page 13 and 14: Foto: Annika Jensfelt Nylander såg
Page 15 and 16: Trippel av White Kasper Salinpriset
Page 17 and 18: ”Det kloka vardagsarbetet ger res
Page 19 and 20: Foto: Klas Eckerberg Foto: Göte No
Page 21 and 22: Lektion med staden som klassrum. H
Page 23 and 24: - De använde vårt tegel i Sommart
Page 25 and 26: Tomas Gustavsson gillar att sitta n
Page 27 and 28: tavsson som en konsekvens av strukt
Page 29 and 30: Lars Bjursten under taket - det egy
Page 31 and 32: ”Sött möter salt” ”Strömma
Page 33 and 34: Kristianstad Andrapris: Jesus Mateo
Page 35 and 36: Sprawl sprider skräck bland stadst
Page 37 and 38: Samtal om kunskap på Arkusdagen Da
Page 39 and 40: 908,40 euro per kvm. I Tyskland st
Page 41 and 42: Utställningar och föreläsningar
Page 43: Både funkisfönster och äldre fö
Page 47 and 48: Arkitekturskolorna i Sverige är de
Page 49 and 50: Lokal arkitekturdag planeras i Väs
Page 51 and 52: Möbelresor i vår - Vi vill att in
Page 53 and 54: och, framförallt att det ska bygga
Page 55 and 56: så att fler aktörer kan få utrym
Page 57: En reformerad byggsektor var temat

ARKITEKTEN - Sveriges Arkitekter

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?