ANSÖKAN - Högskolan i Halmstad

forskning har relativt sent på ett systematiskt sätt intresserat sig för dessa komplicerade och sammanvävda
processer. Även om det har funnits enstaka portalfigurer som idag framstår som grundare av vad som kan
betecknas som innovationsvetenskap. Ett systematiskt studium av tillkomst och utveckling av
innovationer, vilka faktorer som hindrar och stödjer omvandlingen av idéer till produkter och etableringar
av marknader har främst utvecklas sedan 1960-talet. De viktigaste kunskapsområdena som intresserade sig
för innovationer var ekonomiska och tekniska discipliner, medan andra samhällsvetenskapliga discipliner
med undantag av ekonomi, i stor utsträckning var och kanske fortfarande är frågande inför begreppet
innovation. Ytterligare ett undantag är kanske psykologi som intresserade sig i vissa delar av disciplinen för
kreativa processer. Genom den breddningen av innovationsbegreppet och större kunskap om
innovationer som en kollektiv lärprocess i vilken många olika aktörer från olika kunskapskulturer deltar,
har också andra akademiska ämnen börjat bli intresserade i området.
Idag finns både forskning och utbildning i olika aspekter kring innovation på de flesta akademiska
lärosäten med tonvikt på framtagandet, organisering och ledning av innovationsarbetet. Därmed har också
discipliner som företagsekonomi, industriell organisation och det relativt nya ämnet entreprenörskap blivit
centrala. Genom insikten att innovationer och innovationsarbetet har en tydlig rumslig och geografisk
komponent, har också andra ämnen som geografi eller ämnena som går under beteckningen Regional Science
blivit viktiga inslag.
1.1.2 Utveckling och specialisering av akademisk utbildning och forskning
Det finns inom akademin en lång tradition av att dela upp företagens ”verklighet” i olika
kunskapsområden som utgör basen för grundutbildning, avancerad utbildning, forskarutbildning och
forskning. Med detta sätt förväntas man att reducera och hantera komplexiteten i det empiriska fenomen
som studeras och att fokusera kunskapsbildningsprocessen utifrån en traditionell akademisk och
vetenskaplig logik. Av detta följer att många empiriska fenomen studeras av forskare med olika
ämnesbakgrund. Två forskningsämnen som har olika traditioner och som på olika sätt studerar de
företeelser som nämnts här ovan är företagsekonomi och industriell organisation. Dessa två områden, som vi vill
ska utgöra basen för vår forskarutbildning vid Högskolan i Halmstad, har olika historia, är sprungna ur
olika vetenskapliga traditioner och har olika förhållningssätt gentemot teknik, tekniskt ingenjörs- och
utvecklingsarbete, kommersialisering och ledningsfunktioner. Det är viktigt att vi kan förstå
ämnesområdens olikheter för att kunna kombinera dessa till att skapa en stark, långsiktig, internationellt
framstående och uthållig forsknings- och forskarutbildningsmiljö.
Företagsekonomi återfinns som ämnesområde inom universiteten och de filosofiska fakulteterna.
Näringslivet och företagandet har under alla tider behövt och utvecklat praktisk kunskap och sedan slutet
på 1800-talet har också systematiserade kunskaper i specialiserade ämnen utvecklats och spridits genom
akademiska utbildningar och forskning. Ekonomisk utbildning kring företag och företagande utvecklades i
Sverige i början av förra seklet inom bl.a. nationalekonomi på tekniska högskolor. Utbildning om
företagande fick ökad tyngd när handelshögskolor startades i Stockholm 1909 och i Göteborg 1923.
Ämnesnamnet företagsekonomi tillkom något senare. Redovisning, finansiering, organisation, strategi och
marknadsföring utgör ämnets kärna. Ytterligare ämnesområden har dessutom utvecklats, t ex
entreprenörskap och ledarskap. Företagsekonomi är ursprungligen ett empiriskt inriktat ämne som
efterhand utvecklats och allt mer kommit att inrymma en mångfald av teoretiska plattformar, olika
metodmässiga tillvägagångssätt och olika förhållningssätt till hur vetenskaplig kunskap utvecklas.
Etableringen av ämnet industriell organisation vid svenska lärosäten måste ses mot bakgrund av tidsandan
som rådde i Sverige, och de utmaningar som det svenska näringslivet stod inför i början av förra seklet.
Redan 1913 fanns en stark företagskritik av att Kungliga Tekniska Högskolan inte i tillräcklig omfattning
tog sig an utbildningen av ingenjörer i industriell organisation (Industrial Management). Industrialismen
hade etablerats på bred front i början av på 1900-talet och ett antal svenska storföretag hade fått en stark
expansion, särskilt internationellt, och behövde kompetenta medarbetare, särskilt ingenjörer.
Rationaliseringsrörelsen, Scientific Management, hade på 1920-1930-talet fått ett starkt fotfäste i det
svenska näringslivet. Företagsledarna efterfrågade personer som behärskade systematiken och metoderna
för tidsstudier och som kunde bidra till att utveckla rationaliseringsmetoderna i företagen. Flera fristående
företag utvecklade utbildningar inom dessa områden men inom akademin var forskningen och
9