Gustaf Richert - Kungliga Tekniska högskolan

olikformade, mestadels små fönster på sydväggen. Fönstren sitter i så djupa nischer
att direkt solljus endast undantagsvis kommer in.
Ett annat rum med utsökt sakralitet är den lilla kyrkan St Julien le Pauvre i Paris. Inne
i denna lilla kyrka finns endast obetydligt ljus. I det relativa mörkret finns alla
möjligheter att skapa ett eget litet personligt rum för egen andakt.
I Marcuskyrkan släpper Lewerentz in ljus från söderväggen på ett raffinerat sätt. Det
tillåts flöda i ett bestämt stråk tvärs igenom kyrkorummet mellan altare och menighet
och fram mot dopfunten till vänster. Själva altaret och församlingen lämnas i skugga i
detta rum som för övrigt är relativt mörkt genom valet av mörka material.
Peter Celsing ger också exempel på användning av söderljus i Olaus Petri-kyrkan i
Stockholm. Detta kyrkorum är speciellt genom den långa sydvästväggen och det
relativt korta avståndet fram till altaret vid nordostväggen. Rummet är lågt halvvägs
mot nordost för att sedan ha full höjd ovanför altaret. Det enda ljuset släpps in genom
långa fönsterband utmed golvet och utmed taket i hela sydvästväggen. Bakom
ryggen på dem som söker andakt eller deltar i gudstjänst. Lösningen är
kontroversiell; Celsing har fått både lovord och klander för den! Den stora
takmålningen högt upp ovanför altaret kan bara räddas med artificiellt ljus.
Ljus bakifrån har Gunnar Asplund använt exempelvis i Heliga Korsets kapell på
Skogskyrkogården. Med det uttalade motivet att besökaren till jordfästningen avses
gå in i ett dunkel för att efter akten vända sig om och återgå till livet och ljuset medan
den döde lämnas kvar.
Ett motsatt exempel är det lilla kapellet i Otnäs utanför Helsingfors. Där är det
huvudsakliga ljusinsläppet genom en helt glasad vägg i öster, bakom altarplatsen.
Som ljusföring kan detta ifrågasättas, även om inget direkt solljus kommer in. Tanken
bakom lösningen är att man skall sitta och se rakt ut i gläntan med korset och
naturen därbakom. Denna är ju i hög grad levande liksom de människor som kan
komma att röra sig utanför. Både Peter Celsing och Lars Bjursten har varit noga med
att utblickarna mot omgivningen begränsats till ett minimum och i så fall mot stilla
naturmotiv som trädens kronor.
Man eftersträvar ett milt, eventuellt färgat allmänljus. (Det gjorde inte LeCorbusier i
Ronchamp, hans ljus är vitt.) Detta kan åstadkommas genom färgat eller målat glas.
Frågan om stämningen i lokalen behandlas ytterligare i avsnitten om färgsättning,
materialval och dekor.
Sammanfattande kommentarer
Såväl Vårfrukyrkan som övriga exempel visar att ljusföringen är ett kraftfullt verktyg
för arkitekten att åstadkomma olika slags önskade effekter i rummet.
Om stillhet eftersträvas som väsentlig för sakraliteten så är det svårt att nyttja direkt
solljus. Solljuset är ju levande och blir lätt störande för andakten.
Vårfrukyrkan kan vara ett exempel på att man kan skapa delrum genom medveten
ljushantering. Man kan skulptera i rummet genom olika ljusnivåer.
14