Gustaf Richert - Kungliga Tekniska högskolan

författare: Gustaf Richert 

E-post gustaf.richert@telia.com 

Sakrala rum 

Kan sådana beställas? 

Erfarenheter från Vårfrukyrkan i Fruängen m.m. 

Examinator/ handledare: Handledare/ lärare: 

Magnus Rönn, Jonas E Andersson, 

Docent Tekn Lic/ PhD Cand 

Arkitekturskolan, KTH Arkitekturskolan, KTH 

Christina Bodin Danielsson 

Tekn Lic/PhD Cand 

UPPSATS I FORT- OCH VIDAREUTBILDNINGSKURSEN: 

Att utvärdera arkitektur – teorier och metoder, AD242V, 7.5 hp 

Arkitekturskolan, Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, Stockholm, VT 2010

Ett sakralt rum 

2

Värdering av sakrala rum 

En diskussion om karaktärsskapande element utgående från 

studium av Vårfrukyrkan i Fruängen 

Innehåll 

_______________________________________________________________ 

1. Bakgrund sid 4 

- Syfte 5 

- Frågeställningar 5 

- Metod 6 

2. Vårfrukyrkan - tävlingen och kyrkan 7 

3. Karaktärskapande element 11 

A. Rummets storlek och form 11 

B. Ljusföring 13 

C. Materialval/färgsättning 15 

D. Inredning och dekor 16 

E. Stegring/närmande 18 

4. Slutsatser, avslutande kommentarer 20 

5. Källor 21 

6. Bildbilaga 22 

3

1. Bakgrund 

Andakt är något högst personligt; ett tillstånd då en människa kan och känner för att 

ostört tänka goda egna, privata tankar. 

Låt oss i denna uppsats använda ordet ”sakral” i betydelsen ”andaktsbefrämjande”. 

En person som kommer in i eller vistas i ett sakralt rum bör kunna känna andakt. Det 

innebär att där kunna skapa eller få ett eget personligt rum, fysiskt och mentalt, i det 

stora rummet. Andakten behöver inte vara kristen eller ens religiös. 

Phyllis Richardson inleder sitt omfattande verk ”New Sacred Architecture” (2004) 

genom att citera Le Corbusier som sagt ”I wanted to create a place of prayer, of 

peace and of internal joy” om sitt kapell i Ronchamp. Richardson fortsätter om 

religiösa byggnader allmänt : “... the extra thing that they must provide or at least 

facilitate – spirituality – sets them apart from secular buildings.” 1 

Lars Ridderstedt 2 har skrivit en avhandling (1998) om Peter Celsings och Sigurd 

Lewerentz´ sakralbyggnader. Ur detta omfattande arbete kan följande citat av 

intresse hämtas för att belysa begreppet sakralitet: 

”… viljan att skapa rum som gör besökaren stilla, ödmjuk och lyssnande inför 

tillvarons innersta hemligheter. De arkitektoniska medel de därvid använder är 

främst ljusdunklet mellan omslutande, skyddande murar. Här kan människan bli 

mottaglig för det gudomliga, skyddad för larmet därutanför.” 3 

”Även om man i planeringen av moderna kyrkorum sökt göra en avvägning 

mellan olika liturgiska aktiviteter, synes det förf. som om frågan om ”den 

enskilda andakten” många gånger ej har blivit tillbörligt uppmärksammad i 

programmen” 4 

Ridderstedt citerar även biskopen Claes-Bertil Ytterberg: 

”Vi måste slå vakt om tystnaden och stillheten och människors behov att få vara 

ensamma med vår herre.” 5 

Och konstvetenskapsprofessorn Göran Lindahl säger om några av Peter Celsings 

kyrkor: 

”Man kan tycka att rummen passar bättre för en ensam och tankfull besökare 

än för församlingsliv av vanligt slag.” 6 

På ett övergripande plan kan man således konstatera att ett sakralt rum har ett 

minimum av störningar och karakteriseras av stillhet, andlighet, måhända 

högtidlighet. 

1 Richardson, sid 7. 

2 Lars Ridderstedt (1924 – 2009) teolog och konsthistoriker, bl.a. i många år chef för Kyrkans byggnadsbyrå. 

3 Ridderstedt, sid 325 




4

Vi intresserar oss i denna uppsats för hur och hur väl arkitekten kan skapa ett sakralt 

rum. Hur han lyckats använda verktyg han har till sitt förfogande. 

Den mer specifika bakgrunden och motivet för denna uppsats är: 

Syfte 

1. Svårigheterna att värdera upplevelser i relation till de mer praktiska krav och 

önskemål som ställs även på sakrala rum. 

2. Problemen att formulera eller specificera krav på rums förmåga att medverka 

till upplevelser. 

3. Arkitekttävlingen om Vårfrukyrkan 2003 och realiserandet av kyrkan belyser 

vad som kan åstadkommas. Kyrkan är värd ett närmare studium i dessa 

avseenden. 

Att belysa karaktärsskapande element som kan bidra till rums sakralitet . 

Att pröva värdet av att analysera rum uppdelat på dessa karaktärsskapande element 

var för sig. Därmed skulle möjligen nycklar till ett sätt att värdera arkitekters bidrag 

kunna erhållas 

Frågeställningar 

Kan vissa karaktärsskapande element (arkitekters verktyg) och fokus på dem främja 

rums sakralitet? 

Vad säger oss Vårfrukyrkan om betydelsen av olika sådana? 

Vad säger andra exempel? 

Kan man beställa fram sakralitet? 

5

Metod 

Som utgångspunkt har valts karaktärsskapande element som kunde antagas vara 

väsentliga för ett rums sakralitet. 

Som en andra utgångspunkt har valts ett närmare studium av tillkomsten av 

Vårfrukyrkan: programskriften, det vinnande tävlingsförslaget, juryutlåtandena och 

kyrkan så som den fungerar idag. 

För vardera av de valda karaktärsskapande elementen har Vårfrukyrkan använts för 

att belysa hur de kunnat bidra till kyrkans sakralitet. Likaledes har ett flertal 

synpunkter insamlats genom studium av andra exempel, litteratur och samtal. 

Författaren har gjort egna besök i en mångfald sakrala rum, såväl under 2010 som 

tidigare. De exempel som redovisas kommer i de flesta fall från kyrkliga rum. 

Huvudexempel med särskilt fokus är dock Vårfrukyrkan i Fruängen. 

Fler exempel kunde ha valts, fler personer intervjuats och fler dokument studerats. 

Avgränsningen har gjorts av praktiska skäl. 

Sakralitet och andakt noteras nästan aldrig i granskade skrifter, dels för att det rör sig 

om enskilda privata saker, dels för att de är svåra att formulera. De omdömen man 

ändå kan hitta är svåra att verifiera genom en traditionell vetenskaplig granskning. 

Därför har metoden huvudsakligen baserats på egna upplevelser vid platsbesök, vid 

samtal och vid studier av tillgänglig litteratur. Urvalet av övriga exempel och 

referenser är författaren egna. 

Viktiga källor är berättelser och impulser vid samtal, exempelvis sådana som 

författaren haft med arkitekter som i olika roller varit betydelsefulla för Vårfrukyrkan i 

Fruängen. I denna uppsats finns således omdömen som är privata; de flesta är 

författarens egna omdömen som dock i de flesta fall baserats på eller fått stöd av 

andra. I den fortsatta framställningen görs ändock försök att skilja ut omdömen som 

enbart är författarens egna och att redovisa dem särskilt. De återfinns i avsnitten 

Sammanfattande kommentarer för varje karaktärsskapande element samt i kapitlet 

Slutsatser och avslutande kommentarer. 

Hänvisningar till källor har således endast gjorts när uppgiften är pregnant och när 

källan kunnat citeras. 

Till sist har vissa slutsatser dragits genom indicier på samband mellan de valda 

karaktärsskapande elementen och rums sakralitet 

6

2. Vårfrukyrkan 

_____________________________________________ 

Tävlingen 

År 2002 beslöts att anordna en arkitekttävling för att få idéer till en kyrka, 

Vårfrukyrkan i Fruängen. Bakgrunden var att befintlig kyrksal på grund av sin 

mångfaldiga och olikartade användning inte hade upplevts som en ”riktig” kyrka. Intill 

den befintliga byggnaden önskade man nu ett kyrkorum för såväl gudstjänst som 

enskild andakt, en ”plats av stillhet och tystnad i vardagen”. Ett rum för 100-150 

personer som fick kosta upp till 8 miljoner kronor. 

Under 2003 anordnades en öppen arkitekttävling som lockade 201 förslag. Tävlingen 

avgjordes i juni 2003 och till segrare utsågs ett förslag som hade Lars Bjursten, då 

vid zuez arkitekter, som ansvarig arkitekt. 

Programskriften 7 

Visionen för den nya kyrkan redovisades i programskriften, uppdelad på följande 

rubriker: 

Storlek 

Form och exteriör 

Klocktorn eller klockstapel 

Interiör i samband med yttre miljö 

Inredning 

Barnen 

Samband med nuvarande lokaler 

Inom dessa avsnitt fanns endast ett fåtal referenser till begrepp som sakralitet och 

dylikt. Främst kan följande nämnas: 

”Kyrkobyggnadens interiör bör präglas av ljus och rymd och ge en känsla av 

”himmelriket””. 8 

”Rummet får inte upplevas som ödsligt när endast ett fåtal människor deltar i 

gudstjänsten. Upplevelsen av närhet och gemenskap är väsentlig” 9 

Och litet trevande: ”Kanske kunde den intilliggande grönytan utnyttjas till en 

”klosterträdgård” som kunde bidra till upplevelsen av kyrkorummet.” 10 

7 www.arkitekt.se 

8 Programskriften, sid 4 

9 Ibid, sid 4 

10 Ibid, sid 4 

7

Tävlingsarrangören har således tydligt sagt att man önskar ett sakralt rum, även om 

detta ord inte använts. Men han har inte formulerat några krav och önskemål i den 

riktningen i sin vision. 

Juryns allmänna utlåtande 

Det allmänna utlåtande som berör förslagen som grupp uppdelas i samma rubriker 

som i de visioner som angavs i programskriften. 

Storlek: Juryn påpekar att enkelhet och tydlighet i proportioner och artikuleringar 

lättare lyckas åstadkomma kyrkorum med upplevelse av närhet och gemenskap. 11 

Under rubrikerna form och exteriör, barnen och klocktorn eller klockstapel fälls inget 

omdöme som berör rummets sakralitet. 

Interiör i samspel med yttre miljö: Här beröms de förslag som utnyttjar ytorna norr 

och söder om kyrkorummet. Med murar och beväxta ytor har man kunnat skapa 

uterum som skyddar mot omgivningens störande moment. 12 

Inredning: De bästa lösningarna, sägs det, finns bland de inte alltför riktningsstarka 

rummen. Juryn har eftersträvat närhet och gemenskap och apostroferar möjligheter 

till möbleringar riktade mot ett centralt altare. Vidare tar juryn avstånd från 

multifunktionella rum som inte på ett bra sätt kan bidra till andakt. 13 

Sambandet med nuvarande lokaler: Juryn uppskattar de förslag som skapat en 

korridor eller annan neutral yta närmast den gamla kyrksalen. Därmed har man 

minskat störningar därifrån och även skapat möjlighet till förberedelse och samling 

före inträdet i själva kyrkorummet. 14 

Det vinnande förslaget 15 

Det vinnande förslaget har i huvudsak realiserats och framgår av bilder i denna 

uppsats. De modifieringar som genomförts gäller främst materialval och konstnärlig 

utsmyckning m.m. och har genomförts under ledning av den segrande arkitekten 

Lars Bjursten. 

11 Juryutlåtandet, sid 2 




15 zuezarkitekter 2003 

8

Vårfrukyrkan består av en entrégång mot söder utmed hela långväggen av den 

ursprungliga kyrksalsbyggnaden. I denna entrégång leder olika dörrar och öppningar 

till höger in mot redan befintliga lokaler. Till vänster visar sig – genom en glasad vägg 

- en mindre ”klostergård” inramad av låga byggnader samt därefter - genom en stor 

öppning - hela det höga kyrkorummet. Detta är 12 X 12 meter i plan och 8 meter 

högt. Längst bort i entrégången finner man ett väntrum i en avskild byggnadskropp 

och även utgångar till muromgärdade grönytor. 

Mer detaljerade beskrivningar redovisas inom de olika avsnitten av följande kapitel 

apropos de verktyg arkitekten kan använda för att uppnå sakralitet. För fotografier 

hänvisas till bildbilagan. 

Allmänt kan dock sägas att Vårfrukyrkan i Fruängen väl uppfyller önskemålet att 

utgöra referensobjekt för en diskussion om värdering av sakrala rum. 

9

Juryns kommentar till det segrande förslaget 

”Förslagets styrka är dess inlevelsefulla bearbetning av tävlingsprogrammet, vilket på 

ett lågmält sätt resulterat i en välstuderad yttre och inre gestaltning med många 

arkitektoniska mervärden.” 16 

För denna uppsats ändamål noteras vidare bland juryns kommentarer till det 

vinnande förslaget: 

”Det skyddade uterummet i norr, invid entrén, som ger välbehövliga utblickar 

från både entrégång och kyrksal.” 17 

”Den välartikulerade entrégången som leder besökaren förbi ”klostergården” 

och fram till kyrkrummet och vidare till väntrum och uterum i söder.” 18 

”Kyrkorummet har med enkla åtgärder formats till ett flexibelt och välartikulerat 

rum för både gudstjänst och enskild andakt. Genomtänkt ljusföring, medvetna 

utblickar och intressant detaljering ger arkitektoniskt starka upplevelser…” 19 

Juryn ger dock inte några mer specifika kommentarer av intresse för bedömning av 

hur sakraliteten uppnåtts. 

16 Juryutlåtandet, bilaga 1, sid 1 

17 Ibid 

18 Ibid 

19 Ibid 

10

3. Karaktärskapande element 

Verktygen som arkitekter kan använda för att åstadkomma sakrala rum. 

För diskussionen har fem egenskapsområden valts ut. De sammanfattar 

bedömningsvis de viktigaste verktygen för att tillskapa sakrala rum: 

rummets form/storlek, 

ljusföring, 

materialval/färgsättning, 

dekor/inredning samt 

stegring/närmande 

För varje egenskapsområde anges vad Vårfrukyrkan säger oss, sedan övriga 

exempel och synpunkter samt till sist en kortare sammanfattning. Sammanfattande 

slutsatser av hela detta kapitel ges lämpligen i uppsatsens slutord. 

A. Rummets storlek och form. 

Vårfrukyrkan 

Alla vinklar är räta. Rummet är kvadratiskt och högt; det upplevs närmast som 

kubiskt. Rummet är enkelt och överblickbart. 

Rummet är tillräckligt stort för att en enstaka person i andakt inte skall behöva bli 

nämnvärt störd av att andra personer rör sig i rummet. 

I norra delen, några meter närmast klostergårdsfönstren är takhöjden starkt 

reducerad vilket ger en mer intim stämning där. Enstaka andaktssökande personer 

söker sig gärna dit. 

Övriga synpunkter 

Andaktsrummet inom Löjtnantsgårdens äldreboende i Stockholm är intressant i flera 

avseenden. Rummet är cirkulärt och det är litet (Det finns endast plats för ett tiotal 

fasta sittplatser runt väggarna). Litenheten aktualiserar frågan om möjligheten att 

skapa ett eget privat rum i rummet. Här faller man lätt i andakt, men blir också klart 

störd om någon annan kommer in i rummet. I ett litet rum har man också svårare att 

få vara anonym. 

Dag Hammarskjölds ande svävar över meditationsrummet i FN-byggnaden i 

NewYork. Detta är obetydligt större än Löjtnantsgårdens rum men rektangulärt. Här 

har på ett uttalat sätt sakralitet eftersträvats men även detta rum, som lockat många 

efterföljare, exempelvis i anslutning till Huddinge sjukhus, medger endast andakt för 

någon eller ett mycket litet antal personer åt gången. 

Ett ytterligare steg i denna riktning är det lilla ”bönekapell” som ordnats av Peter 

Celsing i Thomaskyrkan i Vällingby. Här är det egna personliga rummet identiskt med 

det fysiska rummet, endast en eller max två personer får rum! 

11

Författarens slutsats: Rummets storlek påverkar möjligheten till upplevelser av 

stillhet. Eftersom man sällan kan räkna med att få vara ensam så måste dock sägas 

att andakten befrämjas av ett något större rum, kanske så som Vårfrukyrkan eller 

större. Måhända är de riktigt stora rummen, av typ katedral att föredra, där är man 

anonym, och där är ständigt rörelse. Men då är man desto mer beroende av andra 

faktorer som ljusföring och dekor. 

Rummets form ät ett annat karaktärsskapande element. En cirkel är enklare och 

lugnare än en rektangel. Runda former är lugnare än vinklar, exempelvis räta. Ett 

exempel på detta är Gunnar Asplunds Skogskapellet i Skogskyrkogården i 

Stockholm. Den anspråkslösa byggnaden har högt spetsigt yttertak med takfönster. 

Kyrkorummet har försetts med en halvsfärisk kupol som innertak med ljusintag 

överst. Asplund har även i Skövde skapat ett sakralt rum med rundad interiör och 

varma färger. Och den cirkulära formen på rummets övre del är utan tvekan starkt 

bidragande till den andäktighet man känner vid inträdet /uppträdet i huvudsalen till 

Stockholms Stadsbibliotek. 

Marcuskyrkan i Björkhagen, ritad av Sigurd Lewerentz har en intressant lösning. Där 

är det huvudsakliga kyrkorummet konventionellt riktat med en central axel från 

ingång till altaret längst fram. Till vänster öppnar sig dessutom ett slags sidoskepp 

med stora öppningar längst fram och längst bak i väggen mot övriga kyrkorummet. 

Nästan alla som sitter i detta sidoskepp har fri sikt mot hela huvudaltaret trots att de 

sitter avskilt från den stora menigheten i det centrala kyrkorummet. I detta sidoskepp 

finns dopfunten och ett litet sidoaltare, båda utformade med stor enkelhet. En 

enstaka person som söker ostörd andakt i kyrkan sätter sig gärna i detta sidoskepp. 

Till den rumsliga organisationen hör frågan om den eventuella konflikten mellan å 

ena sidan gudstjänstfunktionen med tillhörande önskemål om gemenskap och å den 

andra en önskan om möjlighet till enskild andakt. Andakten är personlig och 

underlättas inte om man känner sig betraktad. Enskild andakt under pågående 

gudstjänst skulle underlättas om kyrkan och liturgin hade en entydig riktning så att 

alla får sitta åt samma håll. 

Dessa önskemål kan beaktas genom val av rummets form men också genom 

utformning av inredningen. Valet mellan riktning och samhörighet behandlas i ett 

särskilt avsnitt i Ridderstedts avhandling, särskilt med hänsyn till ett icke realiserat 

förslag av Peter Celsing till kyrka i Nockeby. 20 

Sammanfattande kommentarer 

Rummets storlek och form dikteras främst av funktioner av gemensamt slag 

gudstjänster och dylikt. Men mycket kan göras för att bidra till andligheten, 

exempelvis genom enkelhet i rummets komposition och genom att använda rundade 

valv och väggar. 

20 Ridderstedt 1998, sid 192 

12

B. Ljusföring 

Ljushanteringen är ett dominerande verktyg för tillskapande av sakrala rum. Den ges 

ett särskilt kapitel i Lars Ridderstedts avhandling om Peter Celsings och Sigurd 

Lewerentz´ sakralarkitektur 21 . Meningarna är delade om vilka principer som bör gälla 

för att uppnå en andlig atmosfär i ett rum. 

Då ljushantering diskuteras avses nästan uteslutande hur rum förses med dagsljus. 

22 

Vårfrukyrkan. 

Den entrégång som går från norr till söder får sitt ljus dels genom de glasade 

väggarna mot ljusgården till vänster. Längre fram får gången del av ljuset från 

kyrkorummet. Rakt fram öppnar sig ett lågt fönster mot uterummets gräsyta och ett 

högt fönster med utblick mot en trädkrona. Dessa båda fönster är de enda som 

ohämmat släpper in solljus från söder. 

Kyrkorummet får sitt dagsljus från tre källor: 

- Från fönster högt placerade på norra delen av östväggen, 

- från fönster placerade ännu högre upp och även på sydväggen. Detta ljus fångas 

upp av ett innertak och släpps ned som indirekt ljus mellan innertaket och väggarna 

åt öster och söder. 

- från låga fönster mot ljusgården i norr 

Kyrkorummet får således milt ljus från olika håll. Rummet upplevs som ljust utan att 

ljuset är påträngande. Den av tävlingsjuryn apostroferade ”genomtänkta” ljusföringen 

har i allt väsentligt realiserats. Det föreslagna låga söderfönstret är dock dolt med 

enkla plattor vilket (enl. förf.)torde ge en lugnare stämning! 

I kyrkorummet finns fyra av arkitekten Bjursten formgivna ljuskronor. Dessa förser 

rummet med ljus under den mörka årstiden, varvid de kan förmedla känslan av ett 

lägre, mer intimt rum. De är samtidigt diskret utformade för att inte sommartid störa 

känslan av det höga rummet. 


LeCorbusiers pilgrimskapell i Ronchamp 23 har varit en inspirationskälla och ett 

föredöme för kyrkoarkitekter sedan 1955. Dess ytterligt sakrala kyrkorum förlitar sig 

för sin sakralitet nästan uteslutande på ljusföringen. Kyrkans torn fungerar som 

någon slags ljusfångare som låter ljuset indirekt genom ett ljusschakt sila ned till 

kyrkorummet på ett närmast förandligat vis. Den andra ljuskällan är en mångfald 


22 Artificiellt ljus kan användas för att komplettera det naturliga och för att klara den mörka årstiden. Artificiellt 

ljus kommenteras vanligtvis ej heller då man diskuterar eller recenserar ett rum. Måhända bör skulpterandet med 

sådant ta en större plats bland arkitektens verktyg. Man kan hänvisa till hur museer och utställningar skapats 

under de senaste årtiondena. Ofta har man stängt ute dagsljuset helt för att sedan bygga belysning. Avsikten är då 

att göra upplevelsen av föremål och installationer så intensiv som möjligt. (Förf. kommentar) 

23 Les Editions Cerf: Les Chapelles… 

13

olikformade, mestadels små fönster på sydväggen. Fönstren sitter i så djupa nischer 

att direkt solljus endast undantagsvis kommer in. 

Ett annat rum med utsökt sakralitet är den lilla kyrkan St Julien le Pauvre i Paris. Inne 

i denna lilla kyrka finns endast obetydligt ljus. I det relativa mörkret finns alla 

möjligheter att skapa ett eget litet personligt rum för egen andakt. 

I Marcuskyrkan släpper Lewerentz in ljus från söderväggen på ett raffinerat sätt. Det 

tillåts flöda i ett bestämt stråk tvärs igenom kyrkorummet mellan altare och menighet 

och fram mot dopfunten till vänster. Själva altaret och församlingen lämnas i skugga i 

detta rum som för övrigt är relativt mörkt genom valet av mörka material. 

Peter Celsing ger också exempel på användning av söderljus i Olaus Petri-kyrkan i 

Stockholm. Detta kyrkorum är speciellt genom den långa sydvästväggen och det 

relativt korta avståndet fram till altaret vid nordostväggen. Rummet är lågt halvvägs 

mot nordost för att sedan ha full höjd ovanför altaret. Det enda ljuset släpps in genom 

långa fönsterband utmed golvet och utmed taket i hela sydvästväggen. Bakom 

ryggen på dem som söker andakt eller deltar i gudstjänst. Lösningen är 

kontroversiell; Celsing har fått både lovord och klander för den! Den stora 

takmålningen högt upp ovanför altaret kan bara räddas med artificiellt ljus. 

Ljus bakifrån har Gunnar Asplund använt exempelvis i Heliga Korsets kapell på 

Skogskyrkogården. Med det uttalade motivet att besökaren till jordfästningen avses 

gå in i ett dunkel för att efter akten vända sig om och återgå till livet och ljuset medan 

den döde lämnas kvar. 

Ett motsatt exempel är det lilla kapellet i Otnäs utanför Helsingfors. Där är det 

huvudsakliga ljusinsläppet genom en helt glasad vägg i öster, bakom altarplatsen. 

Som ljusföring kan detta ifrågasättas, även om inget direkt solljus kommer in. Tanken 

bakom lösningen är att man skall sitta och se rakt ut i gläntan med korset och 

naturen därbakom. Denna är ju i hög grad levande liksom de människor som kan 

komma att röra sig utanför. Både Peter Celsing och Lars Bjursten har varit noga med 

att utblickarna mot omgivningen begränsats till ett minimum och i så fall mot stilla 

naturmotiv som trädens kronor. 

Man eftersträvar ett milt, eventuellt färgat allmänljus. (Det gjorde inte LeCorbusier i 

Ronchamp, hans ljus är vitt.) Detta kan åstadkommas genom färgat eller målat glas. 

Frågan om stämningen i lokalen behandlas ytterligare i avsnitten om färgsättning, 

materialval och dekor. 


Såväl Vårfrukyrkan som övriga exempel visar att ljusföringen är ett kraftfullt verktyg 

för arkitekten att åstadkomma olika slags önskade effekter i rummet. 

Om stillhet eftersträvas som väsentlig för sakraliteten så är det svårt att nyttja direkt 

solljus. Solljuset är ju levande och blir lätt störande för andakten. 

Vårfrukyrkan kan vara ett exempel på att man kan skapa delrum genom medveten 

ljushantering. Man kan skulptera i rummet genom olika ljusnivåer. 

14

C. Materialval och färgsättning 

Vårfrukyrkan 

Väggarna blev inte vitoljad björkplywood som det ursprungliga förslaget var. Nu finns 

i stället lika stora mer eldbeständiga plattor i likartad mild ljus färg. Golvet i 

kyrkorummet är nästan svarta asfaltplattor. 

I entrégången är trä det dominerande materialet jämte glas mot klostergården och 

betong med framblästrad ballast i stomelement mot den tidigare befintliga 

byggnaden. Golvet är varmt mörkröda asfaltplattor. 

Stolarna är ljusa. Dekorationen ovanför altaret är stora sjok av bemålad duk 

Färgerna är ”kraftfullt pastellartade” 

Helhetsintrycket av kyrkan är den avsedda, ljust och lätt, trots det mörka golvet. 


Milda färger och små kontraster upplevs som vilsamt och föga störande och bör 

därför ge goda förutsättningar för andakt. Ett exempel kan vara andakts-rummet på 

Löjtnantsgården med ljust grått i hela rummet. Enda färgaccenter är sätena på 

bänkarna runt väggarna och en rund matta med samma dova engelskt röda färg. 

Samma sak gäller flera av Sigurd Lewerentz´ kyrkor där inredning och väggar har 

mörka varma färger. Valet av ett särskilt tegel från Skåne som väggmaterial bidrar till 

att öka hemkänslan på bekostnad av monumentaliteten. Exempel på detta kan vara 

Marcuskyrkan (eller Klippan, som dock ej studerats närmare inom ramen för denna 

uppsats) 

”Levande” material som trä och textil kan, oavsett färg, bidra till rumslig värme och 

sakralitet på ett sätt som inte betong eller stål kan. Textil kan i hög grad bidra genom 

sin förmåga att absorbera ljud. 

Återigen kan Ronchamp tjäna som exempel. Väggarna är grovt putsade och helt vita 

utan andra dekorationer än mångfalden olika ljusinsläpp. Däremot finns utmed ena 

sidan en rad bänkar av trä. Ljudabsorberande textil behövs ej: rummets form med 

tak som är konvext nedåt slukar ljud, dessutom blir alla besökare tysta vid inträdet. 


Dessa allmänna synpunkter baseras inte på dokumenterad information utan baseras 

i främst på egna upplevelser. Inget motsäger dock påståendet att milda varma färger 

och material befrämjar andakt hos de flesta! De kan som i Vårfrukyrkan vara ljusa 

färger eller som i exempelvis Markuskyrkan mörkare. 

15

D. Inredning och dekor. 

Vårfrukyrkan 

De två dekorationerna är stora och (enligt förf.) tillfyllest: 

Den stora dekorationen ovanför altaret ser inte ut som i förslaget. Den var tänkt att 

utgöras av ett i väggen utskuret, stort men tunt kors genom vilket ljus skulle sila in. 

Denna idé övergavs och i stället monterades ett antal stora rektanglar upp så att 

mellanrummen mellan dem kom att utgöra ett stort grovt kors. De rektangulära 

sjoken har kommenterats särskilt i avsnittet om färgsättning. 

Det stora trätaket har målats i glada pastellfärger med blått som grund. (Färgerna 

harmonierar nära med dem på väggen ovan altaret.) Man tänker osökt på 

tävlingsledningens vision om att besökaren skulle känna sig inträda i ”himmelriket”. 

Denna ”lösning” fanns inte med i tävlingsförslaget. Den kan måhända i högre grad 

bidra till besökarens goda humör än till hans andakt. (Förf kommentar) 

De levande ljusen bidrar i hög grad till andakten. Ljusen hålls tända även på ljusan 

dag. Ett på ljusbäraren, ett på altaret och ett stort på golvet i närheten av dopfunten. 

De levande ljusen fanns inte med i tävlingsförslaget. 

Stolar utgör de enda sittplatserna. De är lätta till färg och form men trots detta stadiga 

och bidrar till rummets ljusa prägel. 

Tävlingsjuryn hade påpekat att förslagets placering av dopfunten kunde förbättras. 

Så har skett: den har växlat plats med ljusbärare och orgel på ett fördelaktigt sätt. 

Altaret är försett med hjul för att rummet skall kunna disponeras efter aktuell funktion. 

Övriga synpunkter. 

La Chapelle du Rosaire i Vence står och faller med dekoren av Henri Matisse. 

Kyrkorummet är vackert, ljusföringen god, väggarna vita. Men den exceptionella 

sakraliteten är frukten av en närmast förandligad och förandligande omfattande dekor 

på rummets väggar. Enda störningen är rummets begränsade storlek i relation till 

mängden besökare. 

Matisse-kapellet är gjort för ett kloster, varje nunna har sin plats i en liten samling 

bänkar. Platserna är avgränsade så att varje nunna tilldels fått ett rum skapat åt bara 

sig. Man kan också, ofta i klosterkyrkor se att man utmed väggarna ordnat bås så att 

varje sittplats är avgränsad åt sidan. 

Sådana platser borde kunna ordnas utmed väggarna i vanliga kyrkor också. Eller 

åtminstone fasta sittplatser för att underlätta personlig andakt. Om inte så kan man 

ordna fasta bänkar i del av kyrkorummet, gärna bänkar man kan gå in i och stänga 

en lite bänkdörr om sig. Lösa stolar bidrar inte till stillhet. 

16

I Ronchamp har problemet lösts enkelt. I rummets högra del står alltid kyrkbänkar. I 

övrigt är golvet fritt. Vid gudstjänster kompletteras bänkarna med lösa stolar. 

Andaktsrummet i Löjtnantsgården är intressant. Där kan två saker noteras. Sittplatser 

har på enklaste sätt ordnats med bänkar runt väggarna. Vidare saknas dekor helt 

och hållet. Ingenting associerar till någon specifik religion. Det enda som ger någon 

riktning i rummet är en enkel marmorskiva fäst mot väggen så att den kan utgöra en 

fokalpunkt som ett altare. 

Meditatationsrummet i FN-byggnaden i New York saknar bortsett från en nonfigurativ 

fresk på ena kortsidan, någon dekor eller inredning överhuvudtaget. Poängen är 

framförallt att lämna möjlighet för personer från alla bekännelser att finna andakt där. 

Enda blickfånget är ett mitt i rummet placerat altarliknande block av järnmalm. Detta 

har på något vis förandligats genom raffinerad belysning och genom vetskapen om 

Hammarskjölds associationer till stenen 24 . 

Artificiell belysning kan användas som dekor. Skickligt använd sådan kan förstärka 

stämningen i ett rum. Men risken är stor att man utmanar många besökare. Ett 

exempel på detta kan vara användningen av rött ljus vid altaret i Engelbrektskyrkan. 

De flesta rum kräver belysning, åtminstone läsljus. De erforderliga armaturerna deltar 

i ljusföringen men utgör också betydelsefulla dekorelement. De skall fylla sin funktion, 

vara vackra och inte störa rumsbildningen. Det är ingen tillfällighet att mycket ofta 

kyrkorummets arkitekt också formgivit armaturerna. Så har exempelvis skett i 

Vårfrukyrkan, i Matisse-kapellet, i domkyrkan i Västerås (Erik Lundberg) m.fl. 

Ljudförhållandena vore måhända värda ett särskilt avsnitt. Eftersträvas stillhet så bör 

naturligtvis alla ljud dämpas på bästa sätt. Peter Celsing har dock konstruktivt 

utnyttjat ljud som bidrag till sakraliteten: Ett tickande golvur i Nacksta kyrka utanför 

Sundsvall eller stilla porlande vatten som i dopfunten i Tomaskyrkan i Vällingby. 25 


Dekoren skall inte äventyra rummets stillhet och därmed sakraliteten. Men den kan 

också utgöra något rogivande att fästa blicken på under andakten och kan ge 

associationer av värde. 

En genomgång av hur sakrala rum blivit till visar att man mycket ofta har ordnat 

dekoren i efterhand, i bästa fall med rummets arkitekt som medverkande eller 

ansvarig. Dekoren är dock ett så kraftfullt karaktärsgivande element att den bör ingå i 

rummets planering från början. 

24 www.un.org 


17

E. Stegring, närmande. 

En besökare till en landsbygdskyrka kommer in på kyrkogården genom en grind eller 

en stiglucka och går fram mot kyrkan under iakttagande av stillhet och högtidlighet. 

Genom vapenhuset, där man tar av sig mössan och sänker rösten. Och fram mot 

altaret som är den heligaste punkten i kyrkan. Ett sådant närmande bidrar till lugn 

och samling som befordrar den kommande andakten. (Förf. kommentar) 

I stadsmiljö får man ofta klara sig utan denna möjlighet. 

Vårfrukyrkan 

I programskriften har tävlingsarrangören på endast lätt antydande vis efterfrågat 

lösningar på närmandet. I utlåtandet berömmer juryn (utan att explicit säga det!) 

segraren för hans lösning: tillskapandet av en entrégång förbi en 

klostergårdsliknande innergård. 

De muromgärdade grönytorna omkring själva byggnaden tjänar väl som ”buffert” mot 

den omgivande förortsstadens relativa larm. 


Förra året avgjordes en arkitekttävling om nytt krematorium på Skogskyrkogården. 

I juryns kommentarer 26 till Johan Celsings vinnande förslag får man intrycket att 

segern vanns genom en speciellt god lösning på närmandets problem. I det fallet 

gällde det utformningen av uterummet framför ingången. Celsing hade på ett 

smakfullt sätt utnyttjat existerande terräng och naturliga material. 

Skogskyrkogården har flera exempel på hur arkitekten, exempelvis Gunnar Asplund 

bemödat sig om att se förrummet, även utomhus, som en integrerad del av det 

sakrala rummet. 27 

Lewerentz hade goda möjligheter att skapa liknande förhållanden i björkskogen vid 

Marcuskyrkan men utnyttjade dem inte. Hans ytterväggar verkar slutna och ingången 

är dold bakom en tegelmur. 

LeCorbusier hade alla möjligheter i Ronchamp. Pilgrimskapellet ligger fritt i 

landskapet på en höjd. Kyrkans exteriör och dess närmaste omgivning är kraftfull och 

dramatisk. Detta trots att utsidan använts för att ordna utomhusgudstjänstplats m.m. 

Därför blir effekten stark när man kommer in och finner ett mycket stilla och sakralt 

rum inuti. 

26 www.arkitekt.se 

+ 27 Blundell Jones 2006 

18

Matisse hade små möjligheter; tomten är mycket begränsad och kapellet i Vence 

ligger inne i ett område med stora villor. Peter Celsings Olaus Petri ligger en våning 

upp i ett hyreshus! Man kan ta trappan eller hissen och kommer direkt in i 

kyrkorummet. 

Ett sätt att skapa en stegrad andäktighet kan vara en helt eller delvis ombyggd gård 

som måste passeras på väg mot andaktsrummet och som avskärmar från 

omgivningens larm. Ett sådant exempel är Peter Celsings Tomaskyrkan i Vällingby. 

”Det är helt klart att Celsing avsett att skapa ett meditativt uterum mellan 

pastorsexpeditionen och gudstjänstrummet. 28 


Närmandets betydelse har aktualiserats i de senaste pristävlingarna om sakrala rum i 

Sverige. Det är klart att omsorg om rummets närmaste omgivning ute och inne i hög 

grad kan befrämja dess sakralitet. 


19

4. Slutsatser, avslutande kommentarer 

Arkitekttävlingen om Vårfrukyrkan visar att det går att stimulera fram sakralitet utan 

att explicit kräva fokus på vissa karaktärsgivande element. 

Icke desto mindre visar Vårfrukyrkan (liksom flera andra anförda exempel) att det 

finns samband mellan de valda elementen och den erhållna sakraliteten. Arkitekten 

har med relativt små medel utnyttjat alla de verktyg som i denna uppsats antagits ha 

betydelse för sakraliteten. 

Studiet av Vårfrukyrkan i Fruängen och andra exempel anförda i denna uppsats ger 

författaren fog för följande korta sammanfattande kommentarer om de valda 

karaktärsgivande elementen – arkitektens verktyg: 

- Mycket kan göras för att bidra till andligheten, exempelvis genom enkelhet i 

rummets komposition och genom att använda rundade valv och väggar. 

- Ljusföringen är ett kraftfullt verktyg för arkitekten att åstadkomma olika 

önskade effekter i rummet. Om stillhet eftersträvas som väsentlig för 

sakraliteten så bör direkt solljus undvikas. 

- Milda varma färger och material befrämjar andakt. De kan som i Vårfrukyrkan 

vara ljusa eller som i exempelvis Markuskyrkan mörkare. 

- Dekoren skall inte äventyra rummets stillhet och därmed sakraliteten. Men den 

kan också utgöra något rogivande att fästa blicken på under andakten och kan 

ge associationer av värde. Dekoren är dock ett så kraftfullt karaktärsgivande 

element att den bör ingå i rummets planering från början. 

- Inredning kan utformas så att den underlättar för besökare att skapa sig ett 

eget litet rum i rummet. 

- Omsorg om den stegrade andligheten i rummets närmaste omgivning kan i 

hög grad befrämja dess sakralitet. 

Ett rum behöver inte vara fullkomligt i alla de karaktärsgivande elementen. Brister i 

något avseende kan kompenseras med extra höga kvaliteter i andra. Det viktiga är 

att helhetsintrycket främjar andaktsupplevelsen. 

Sammanfattande bedömning: Sakralitet kan beställas fram. Det kan ske med relativt 

allmänna omskrivningar som kan inspirera snarare än detaljstyra arkitekters 

skapande. Men kan ske tydligare genom krav på att arkitekten redogör för på vilka 

sätt han/hon tänkt sig att de olika karaktärsgivande elementen i hans förslag avses 

bidra till sakraliteten och till upplevelser av andakt. 

20

5. Källor 

Tryckta källor 

Les editions CERF: Les Chapelles du Rosaire à Vence par Matisseet de Notredame-du-Haut 

à Ronchamp par LeCorbusier. 1955 

Anna Nilsén: Kyrkorummets brännpunkt. Kungl Vitterhets Historie och Antikvitets 

Akademien 1991. 

Lars Ridderstedt: Adversus populum – Peter Celsings och Sigurd Lewerentz´ 

sakralarkitektur (diss) Lars Ridderstedts och Hallgren & Fallgren Studieförlag,1998 

Phyllis Richardson: New Sacred Architecture. Laurence King Publishing 2004. 

Peter Blundell Jones: Gunnar Asplund. Phaidon Press Ltd 2006. 

Boel Hössjer Sundman, (red.) Levande arv. Svenska kyrkan och Verbum förlag 2007. 

Bland i övrigt tillgängliga skrifter noteras särskilt: 

Espace sacré, artikel av Florence Briolais. Toulouse ERC 2006 

Programskrift och juryutlåtande för arkitekttävlingarna om 

- Nytt krematorium i Skogskyrkogården i Stockholm 2009 

- Vårfrukyrkan i Fruängen 2003 

Tävlingsdokument nedladdade från www.arkitekt.se 

zuez arkitekters segrande förslag vid tävlingen om Vårfrukyrkan i Fruängen 

www.un.org/depts/dhl/dag/meditetioroom.htm 

Övrigt 

Samtal med 

- Arkitekt Lars Bjursten, ansvarig arkitekt för vinnande förslag och 

genomförande av Vårfrukyrkan. Då verksam inom zuez 

arkitekter 

- Arkitekt Timo Karasalo, ledamot av juryn vid tävlingen om 

Vårfrukyrkan, sedermera ordförande i Sveriges Arkitekters 

tävlingsnämnd. Verksam inom GWSK Arkitekter 

Egna besök och andakter i de allra flesta av de rum som refereras till 

21

6. Bildbilaga 

____________________________________________ 

Vårfrukyrkan i Fruängen 

1. Exteriör från norr. 

2. Entrégång från entrén 

3. Entrégång längre söderut 

4. Kyrkorummet österut 

5. Kyrkorummet åt nordost 

6. Kyrkorummet åt sydost. 

Vårfrukyrkan sedd från norr 

22

Vårfrukyrkan innanför entrén sedd söderut 

23

Vårfrukyrkan Entrégången sedd söderut mitt för kyrkorummet 

24

Vårfrukyrkan. Kyrkorummet sett rakt österut 

25

Vårfrukyrkan. Kyrkorummet sett mot ostnordost 

26

Vårfrukyrkan. Kyrkorummet sett mot ostsydost. 

27

Gustaf Richert - Kungliga Tekniska högskolan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?