Gustaf Richert - Kungliga Tekniska högskolan

4. Slutsatser, avslutande kommentarer
Arkitekttävlingen om Vårfrukyrkan visar att det går att stimulera fram sakralitet utan
att explicit kräva fokus på vissa karaktärsgivande element.
Icke desto mindre visar Vårfrukyrkan (liksom flera andra anförda exempel) att det
finns samband mellan de valda elementen och den erhållna sakraliteten. Arkitekten
har med relativt små medel utnyttjat alla de verktyg som i denna uppsats antagits ha
betydelse för sakraliteten.
Studiet av Vårfrukyrkan i Fruängen och andra exempel anförda i denna uppsats ger
författaren fog för följande korta sammanfattande kommentarer om de valda
karaktärsgivande elementen – arkitektens verktyg:
- Mycket kan göras för att bidra till andligheten, exempelvis genom enkelhet i
rummets komposition och genom att använda rundade valv och väggar.
- Ljusföringen är ett kraftfullt verktyg för arkitekten att åstadkomma olika
önskade effekter i rummet. Om stillhet eftersträvas som väsentlig för
sakraliteten så bör direkt solljus undvikas.
- Milda varma färger och material befrämjar andakt. De kan som i Vårfrukyrkan
vara ljusa eller som i exempelvis Markuskyrkan mörkare.
- Dekoren skall inte äventyra rummets stillhet och därmed sakraliteten. Men den
kan också utgöra något rogivande att fästa blicken på under andakten och kan
ge associationer av värde. Dekoren är dock ett så kraftfullt karaktärsgivande
element att den bör ingå i rummets planering från början.
- Inredning kan utformas så att den underlättar för besökare att skapa sig ett
eget litet rum i rummet.
- Omsorg om den stegrade andligheten i rummets närmaste omgivning kan i
hög grad befrämja dess sakralitet.
Ett rum behöver inte vara fullkomligt i alla de karaktärsgivande elementen. Brister i
något avseende kan kompenseras med extra höga kvaliteter i andra. Det viktiga är
att helhetsintrycket främjar andaktsupplevelsen.
Sammanfattande bedömning: Sakralitet kan beställas fram. Det kan ske med relativt
allmänna omskrivningar som kan inspirera snarare än detaljstyra arkitekters
skapande. Men kan ske tydligare genom krav på att arkitekten redogör för på vilka
sätt han/hon tänkt sig att de olika karaktärsgivande elementen i hans förslag avses
bidra till sakraliteten och till upplevelser av andakt.
20