Gustaf Richert - Kungliga Tekniska högskolan

D. Inredning och dekor.
Vårfrukyrkan
De två dekorationerna är stora och (enligt förf.) tillfyllest:
Den stora dekorationen ovanför altaret ser inte ut som i förslaget. Den var tänkt att
utgöras av ett i väggen utskuret, stort men tunt kors genom vilket ljus skulle sila in.
Denna idé övergavs och i stället monterades ett antal stora rektanglar upp så att
mellanrummen mellan dem kom att utgöra ett stort grovt kors. De rektangulära
sjoken har kommenterats särskilt i avsnittet om färgsättning.
Det stora trätaket har målats i glada pastellfärger med blått som grund. (Färgerna
harmonierar nära med dem på väggen ovan altaret.) Man tänker osökt på
tävlingsledningens vision om att besökaren skulle känna sig inträda i ”himmelriket”.
Denna ”lösning” fanns inte med i tävlingsförslaget. Den kan måhända i högre grad
bidra till besökarens goda humör än till hans andakt. (Förf kommentar)
De levande ljusen bidrar i hög grad till andakten. Ljusen hålls tända även på ljusan
dag. Ett på ljusbäraren, ett på altaret och ett stort på golvet i närheten av dopfunten.
De levande ljusen fanns inte med i tävlingsförslaget.
Stolar utgör de enda sittplatserna. De är lätta till färg och form men trots detta stadiga
och bidrar till rummets ljusa prägel.
Tävlingsjuryn hade påpekat att förslagets placering av dopfunten kunde förbättras.
Så har skett: den har växlat plats med ljusbärare och orgel på ett fördelaktigt sätt.
Altaret är försett med hjul för att rummet skall kunna disponeras efter aktuell funktion.
Övriga synpunkter.
La Chapelle du Rosaire i Vence står och faller med dekoren av Henri Matisse.
Kyrkorummet är vackert, ljusföringen god, väggarna vita. Men den exceptionella
sakraliteten är frukten av en närmast förandligad och förandligande omfattande dekor
på rummets väggar. Enda störningen är rummets begränsade storlek i relation till
mängden besökare.
Matisse-kapellet är gjort för ett kloster, varje nunna har sin plats i en liten samling
bänkar. Platserna är avgränsade så att varje nunna tilldels fått ett rum skapat åt bara
sig. Man kan också, ofta i klosterkyrkor se att man utmed väggarna ordnat bås så att
varje sittplats är avgränsad åt sidan.
Sådana platser borde kunna ordnas utmed väggarna i vanliga kyrkor också. Eller
åtminstone fasta sittplatser för att underlätta personlig andakt. Om inte så kan man
ordna fasta bänkar i del av kyrkorummet, gärna bänkar man kan gå in i och stänga
en lite bänkdörr om sig. Lösa stolar bidrar inte till stillhet.
16