Minnesanteckning - Länsstyrelserna

Samrådsgrupp för naturvård – minnesanteckningar
Plats: Länsstyrelsen, lokal Nyfiket
Tid: Onsdag 3 oktober 2012 kl 15.15-18.45
Deltagare: ca 40
Mötets öppnande
Mötet öppnades av naturvårdschef Lennart Nordvarg som tackade alla som kommit till mötet.
Lennart betonade gruppens roll som forum för informationsutbytet och hoppades på ett bra
möte. Alla deltagare presenterade sig.
Inbjudna talare
Lena Tranvik, SLU, Artdatabanken, berättade om sina visioner om att släppa loss vattnet i
landskapet genom att acceptera och återställa översvämningsområden och menade att det
visserligen kostar pengar, men det kostar också att låta bli.
Eddie Von Wachenfeldt, SLU, Artdatabanken, berättade om biotoper och arter i sötvatten
och hur man kan rädda dessa. Många fynd av rödlistade sötvattensarter är gjorda utanför
skyddade områden. Naturreservat sällan utpekade utifrån limniska motiv.
Thomas Loreth, Upplandsstiftelsen visade en film om gäddvandring i Båthusfjärd och
berättade om hur man kan skapa en gäddäng.
Helena Ringblom, Skogsstyrelsen berättade om Skogsstyrelsens arbete och på vilket sätt man
jobbar med naturvård, samt kort om Skogsstyrelsens projekt ”Dialog om miljöhänsyn”.
Åsa Blomster, Länsstyrelsen hade en kort introduktion till den workshop om strandskydd
som avslutade samrådsgruppsmötet.
Gruppdiskussioner
Efter introduktionsföredragen delade vi upp oss för diskussion om två teman; vatten och skog.
Under gruppdiskussionerna bjöd Länsstyrelsen på fika – smörgåsar och kaffe.
Diskussionstema I: Naturvårdsarbete i vattenmiljöer
För diskussion om vattentemat bildades två grupper med olika inriktning:
Grupp 1: Restaurering av sjöar
Regeringen har gett länsstyrelserna i uppdrag att bilda samrådsgrupper för naturvård. Gruppen
ska förbättra det regionala naturvårdsarbetet genom dialog och samverkan mellan olika
aktörer inom naturvården. Redan på det första mötet, som hölls i maj 2011, märktes ett stort
intresse för vattenvårdsfrågor. På det andra mötet, i oktober 2011, utvecklades
vattenvårdsfrågorna.
De senaste 200 åren har tre fjärdedelar av allt ytvatten i södra Sverige försvunnit. Odlingsbar
mark har torrlagts till gagn för en rationell jordbruksproduktion. Idag vill många ha tillbaka en
del av vattnet i landskapet. Anlagda våtmarker, sjörestaureringar och olika typer av
biotopvård är aktuella naturvårdsprojekt som förbättrar sjöars och vattendrags naturvärden
och ekologiska funktion. Flera av deltagarna i den regionala samrådsgruppen talade om sjöar

som borde få sin vattendom omprövad för en högre vattennivå. Naturvårdsvinsten med en
höjning av vattennivån är att sjöns vattenvolym ökar, med minskad risk för syrgasbrist som
positiv effekt. Resultatet av samrådsgruppens möte en kontaktyta för sjörestaureringsprojekt,
där man kan utbyta erfarenheter och ge varandra tips och goda råd. I framtiden kan det bli
aktuellt med ett seminarium med temat sjörestaurering och våtmarksanläggning. Ett studieresa
till ett lyckat restaureringsprojekt vore intressant och inspirerande. Bilda ett tematiskt
vattenråd för sjörestaureringar? Fortsättning följer!
Anteckningar förda av Gunilla Lindgren
Grupp 2: Övriga frågor
Deltagare: Bo Thyselius Upplands Golfdistriktsförbund, Frida Halling Håbo kn, Mats Rejmyr
Roslagens båtförbund, Eric Renman Östhammars kn, Jenny Oltner Uppsala kn, Elisabet
Odhult Länsstyrelsen, Ingrid Wänstrand Länsstyrelsen
Golfbanor:
Stort intresse av naturvärden, skötsel, information och ökad tillgänglighet inom sina
anläggningar. I Skåne träffas länsstyrelse, kommuner och golfklubbar för att samverka kring
detta. Detta förslås även för Uppsala län. Det finns behov av att länsstyrelsen besöker enskilda
golfklubbar för att både allmänt informera om vikten av miljöarbete och mer specifikt om
särskilda frågor. Golfklubbarna vill gärna ha kartor där resultatet från olika inventeringar
finns inlagda, exv artfynd.
Båtliv:
Viktigt att föra en bra dialog med kommuner och Länsstyrelse när det gäller miljöåtgärder
inom båtlivet. Kanske kan ett dialogmöte med Länsstyrelsen, kommunerna och
båtorganisationerna vara en bra början på detta? Länsstyrelsens tillsynsvägledare har en viktig
roll.
Kommuner och länsstyrelse:
Viktigt att peka ut områden för exploatering och naturskydd inom den fysiska planeringen för
en hållbar utveckling av strand- och skärgårdsområden.
Anteckningar förda av Ingrid Wänstrand
Diskussionstema II: Skog – brukande och bevarande
Deltagare: Helena Ringblom Skogsstyrelsen, Anders Lindholm Enköpings kn, Anna-Karin
Myrin Entomologiska föreningen, Christer Arvsten Mellanskog, Håkan Lindström LRF, Ulf
Dietichson Hargs Bruk, Åsa Hedin Uppsala kommun, Marianne Kahn Håbo kommun, Lars-
Thure Nordin, Maria Forslund &, Karin Wiklund Länsstyrelsen
Först berättade Helena Ringblom lite mer om Skogsstyrelsens projekt ”Dialog om
miljöhänsyn”. Det är ett nationellt projekt som har sex temagrupper (naturvård, mark- och
vatten, översyn av § 30 i Skogsvårdslagen, friluftsliv och rekreation, kulturmiljöer,
uppföljning). Grupperna består av representanter från Skogsstyrelsen, skogsbruket,
naturvården och andra myndigheter. Naturvården har få representanter, WWF och
Naturvårdsverket är med i några av grupperna. Naturskyddsföreningen har valt att ställa sig
utanför detta arbete. Projektet ska pågå fram till 2013 då det ska redovisas till
Landsbygsdepartementet. Syftet är att förbättra hänsynen i skogsbruket genom en bättre
dialog. Mer info finns på Skogsstyrelsens hemsida

http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Press-och-information/Pressmeddelanden/Dialogom-miljohansyn-i-skogen-har-startat/
Därefter diskuterades om hänsynen i skogsbruket idag är bra eller otillräckligt och vad
polytaxen visar. Det fanns olika åsikter om detta. För naturvårdens del har det blivit ett
problem att skogsbruket blivit så effektivt. Numer kommer man åt att bruka skogen nästan var
som helst och miljöer som tidigare var ”naturligt skyddade” är det inte längre. Dessutom kan
GROT-hanteringen minska mängden död ved.
Hänsyn till friluftslivets behov vid skogsbruk diskuterades. Allmänhet kräver att ha tillgång
till svamp, bär och allmän rekreationsskog i närheten av där de bor. Det ställer till problem då
det är dags att avverka. Problemen är antagligen större intill större tätorter och städer, där det
bor mer människor. Begreppen rekreationsskog, formellt skyddad skog och produktionsskog
blandas ibland ihop. Åtgärder som görs ser inte alltid så fina ut, varför information kan
behövas i samband med sådana åtgärder eller icke-åtgärder.
Vi tog upp hur viktigt det är att kunskap om vilken hänsyn som bör tas för vissa arter når ända
fram till den som kör skogsmaskinen. Även om maskinföraren är certifierad så kanske han
inte känner till speciella förhållanden på just den platsen. Det kan uppstå problem om kontoret
som hanterar frågorna sitter långt från platsen ifråga. Ofta är det inte förrän man lämnar in en
avverkningsanmälan som man får veta att man har något värdefullt på sin mark som det måste
tas hänsyn till. Det vore bättre att få veta detta tidigare, så man istället kan göra något positivt
för arterna istället för att behöva planera om sin avverkning. Om man vill veta vad
Länsstyrelsen har för information om vilka arter man har på sin mark så kan man ta kontakt
med Lars-Thure, som kanske kan skicka över ett GIS-skikt med arter. Man kan även få
information från Artportalen. Även Skogsstyrelsen har tillgång till dessa data.
Maria visade en artikelserie från Land där man lyft fram viktiga och bra saker som markägare
gjort för att gynna sällsynta arter. Vi var överens om att det var bra att på detta sätt lyfta fram
goda exempel på frivilliga åtgärder från markägare. Artikelserien fanns i Skogsland nr 31/32
(anlägg salamamderdamm), nr 34 (gynna havsörn) samt i nr 35 (gynna lind och arter knutna
till lind).
Helena lade fram informationsmaterial om de skogliga stöd man kan söka inom
landsbygdsprogrammet (kompetensutveckling, öka arealen ädellövskog samt bevara och
utveckla skogens mångfald). Det finns många olika typer av åtgärder man kan få ersättning
för, ex stängsling, frihuggning, hamling, skapa död ved, täppa igen dike, sikthuggning,
restaurera kulturmiljöbyggnad, naturvårdsbränning, röja stig och stenmur, återställa mindre
vattendrag, framgallring av ädellövskog, mm. Man måste få sin ansökan godkänd innan man
får påbörja åtgärden. Mer information fås på Skogsstyrelsens hemsida
www.skogsstyrelsen.se/bidrag. Man kan även vända sig direkt till sitt lokala kontor med
önskemål om att få rådgivning. Även dessa ”morötter” sågs som något väldigt positivt av
deltagarna.
Slutligen diskuterades hur man skulle kunna jobba med skogsfrågor i samrådsgruppen. Det är
lätt att hamna i diskussioner om övergripande frågor som vi egentligen inte kan göra
någonting åt. Vi tyckte att vi borde försöka hitta konkreta samarbetsprojekt, t.ex med
utgångspunkt från ÅGP-arter. För de som är certifierade eller av annan anledning vill ta
hänsyn till sällsynta arter och miljöer på sin mark är det viktigt att myndigheterna informerar
om vad som finns på marken, vad som är viktigast att man tar hänsyn till och hur hänsynen

ör tas för att nå högsta effektivitet. Vi kan säkert lära av varandra och få inspiration på saker
man kan göra som markägare. Fältbesök kan vara en bra väg.
Anteckningar förda av Maria Forslund och Karin Wiklund
Avslutning av mötet
Deltagarna erbjöds att komma med synpunkter och förslag till teman för möten under 2013.
Ett förslag på ett möte i fält kom upp. Det fanns också önskemål om en mer permanent grupp
för sjörestaurering, tillsvidare med Länsstyrelsen som sammankallande.
Workshop: Friluftsliv och rekreation i strandnära miljöer
Åsa Blomster och Urban Westerlind berättade lite mer om Länsstyrelsens arbete med att se
över områden med utvidgat strandskydd. Deltagarna fick möjlighet att på kartor markera
strandnära områden som är viktiga för friluftsliv och rekreation. Under workshopen kom det
fram lite mer fika och godis.