BILAGA 1 Fysikaliska och kemiska parametrar - Länsstyrelserna

BRÄKNEÅN 2004 ALcontrol AB Bilaga 1 

BILAGA 1 

Fysikaliska och kemiska parametrar 

Metodik 

Analysparametrarnas innebörd 

Resultatlistor för fysikalisk-kemisk provtagning i vatten och sediment 

samt metaller i vatten 

23


Metodik 

Provtagningspunkter 

Provtagningspunkternas läge och kontrollprogrammets 

omfattning framgår av 

Tabell 2. De båda sjöarna provtogs i augusti. 

I de sex provtagningspunkterna i 

rinnande vatten var provtagningstillfällena 

fördelade över februari, april, juni, augusti, 

oktober och december. Lokal nr 12, 

Mynningsområdet, provtogs varje månad. 

År 2004 undersöktes, förutom fysikaliska- 

och kemiska parametrar i vatten, även metaller 

i vatten (lokalerna 2B, 54 och 12), 

metaller i sediment i Hyllen och Tiken, 

bottenfauna (6,8 12 och 54), elfiske (ned 

Bälganet och Björstorp) samt nätprovfiske 

i Tiken. El- och nätfiske genomfördes i 

augusti liksom sedimentprovtagningen. 

Vattenföring 

Dygnsvisa vattenföringsdata från SMHI:s 

vattenföringsstation 84000 – 2189 i Bräkne-Hoby 

har använts. Flödet i den punkten 

har arealspecifikt beräknats om för att ge 

mått på vattenföringen på de olika stationerna 

i avrinningsområdet. 

För transporten i mynningen har flödet 

räknats upp med en arealkoefficient om 

1,072. 

Analyser 

Samtliga analyser har gjorts av ALcontrol 

i Växjö och vid ALcontrols laboratorium i 

Linköping. Analyserna har utförts i enlighet 

med svensk standard eller därmed 

jämförbar metod. Analysmetoder, parametrar 

och enheter för de fysikaliska- och 

kemiska undersökningarna framgår av 

Tabell 1. 

Vid provtagning från båt i sjöar och från 

broar i vattendrag användes en så kallad 

24 

Ruttnerhämtare. Hämtaren stängs på valfritt 

djup med hjälp av ett lod som löper 

utmed linan, vattnet tappas sedan på flaskor. 

Vattenprov togs ca 2 dm under ytan. I 

grunda vattendrag eller där bro saknas 

monterades flaskorna i en så kallad fyrisåhämtare 

för att nå vattendragets mitt. Vattenproven 

transporterades och förvarades 

enligt gällande standard för vattenundersökningar. 

Syrgashalt och vattentemperatur uppmättes 

i fält med hjälp av en portabel mätare 

(WTW Oxi 196). I sjöar uppmättes temperatur- 

och syrgasprofiler. Siktdjupet mättes 

med siktskiva och vattenkikare (Ingen 

sjöprovtagning genomfördes 2003). 

Prov för analys av metaller i vatten togs 

på 3 punkter i rinnande vatten och analyserades 

av ALcontrol i Linköping, enligt 

EPA-metod 200.7 och 200.8 (modifierade). 

Slutbestämningen av metallhalterna 

skedde med plasma-masspektrometri 

(ICP-MS). För kvicksilver har s.k. fluoricensmetod 

använts.De analyserade metallerna 

var järn, mangan, kalcium, magnesium, 

natrium, kalium, aluminum, arsenik, 

barium, bly, kadmium, kobolt, koppar, 

krom, kvicksilver, nickel, strontium och 

zink. 

Sedimentroven har tagits med rörhämtare i 

sjöarnas djuphålor. Vid varje provtagningspunkt 

har fem s.k. sedimentproppar 

tagits upp och från varje propp har sediment 

från lagren 0-2, 8-10 och 18-20 cm 

sparats i separata kärl. I kärlen har sedimentet 

omrörts och ur denna blandning har 

ett samlingsprov från varje nivå tagits för 

analys. 

Proverna har analyserats av ALcontrol i 

Linköping. Slutbestämningen av metallhalterna 

har skett med plasmamasspektrometri 

(ICP-MS). Kvicksilver har analyserats enligt 

SS 028175-2 (mod). De undersökta 

metallerna har varit arsenik, bly, kadmium, 

koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink.


Transportberäkningar 

Årstransporten av kväve, fosfor och organiskt 

material (TOC) samt för samtliga 

analyserade metaller beräknades. Månadsvisa 

analyser av N, P och TOC användes 

medan metalltransporten beräknades 

utifrån 6 analyser. Halterna har interpolerats 

till dygnsdata som räknats om till 

dygnstransporter vilka summerats till månadstransporter. 

25 

Arealspecifik förlust 

Arealspecifik förlust för kväve, fosfor och 

organiskt material (TOC), (kg/ha,år), beräknades. 

Förlusten beräknas med hjälp av 

transporten och arealuppgifter. Arealerna 

är hämtade från Svenskt Vattenarkiv 

(SMHI 1994). 

Tabell 1. Analysparametrar, enheter samt analysmetoder för de fysikaliska och kemiska undersökningarna. 

ANALYSPARAMETER ENHET ANALYSMETOD 

Vattenföring m³/s Föremålsmet./ PULS 

Vattentemperatur °C Termometer ± 0,1 °C 

Turbiditet FNU SS 028125 

pH - SS 028122-2 mod 

Alkalinitet mekv/l SS 028139 mod 

Syrgashalt mg/l SS-EN 25814 

Färgtal -mg Pt/l SS 028124-2 

TOC mg/l SS 028199 

Konduktivitet mS/m SS-EN 27 888 mod 

Totalfosfor µg/l TRAACS/V-004-88B Bran + Luebbe 

Totalkväve µg/l TRAACS 

Nitratkväve µg/l TRAACS 

Fosfatfosfor µg/l SS 028126-2 

Klorofyll a µg/l SS 028170 

Metaller utom kvicksilver µg/l ICP-MS 

Kvicksilver ng/l Flouricens 

Tabell 2. Undersökningsprogram i Bräkneån. Heltalen anger hur många gånger per år provtagning 

sker. Deltal innebär att prover inte tas varje år, 1/3 betyder vart tredje år och 1/6 var sjätte med start 

2004. Under 2003 genomfördes endast fysikalisk-kemisk provtagning, metaller i vatten samt bottenfauna 

på en lokal. 

Nr Namn Koordinater Fys/kemMetaller 

(antal) i vatten 

HUVUDFÅRAN 

2B Nedströms Fiske- 

stadssjön 

627624-144940 6 6 

Metaller i 

sediment 

Plank- 

ton 

Bottenfauna 

El/nätfiske 

2C Ygdens utlopp 626955-144910 6 

4 Tiken 636550-144915 1/3 1/6 1/3 1/6 

6 Tikens utlopp 626090-144800 6 1/3 

8 Nedströms Bälganet 625085-145220 6 1/3 1/3 

10 Uppströms Bräkne- 

Hoby 

623315-145625 6 

12 Mynningsområdet 622985-145625 12 6 1 1/3 

BIFLÖDEN 

51 Hyllen 627228-144535 1/3 1/6 1/3 

54 Älgasjöbäcken 625265-145250 6 6 1/3


Analysparametrarnas innebörd 

Vattentemperatur (°C) mäts alltid i fält. 

Den påverkar bl.a. den biologiska omsättningshastigheten 

och syrets löslighet i vatten. 

Eftersom densitetsskillnaden per grad 

ökar med ökad temperatur kan ett språngskikt 

bildas i sjöar under sommaren. Detta 

innebär att vattenmassan delas i två vattenvolymer 

som kan få helt olika fysikaliska 

och kemiska egenskaper. Förekomst 

av temperatursprångskikt försvårar ämnesutbytet 

mellan yt- och bottenvatten, 

vilket medför att syrebrist kan uppstå i 

bottenvattnet där syreförbrukande processer 

dominerar. Under vintern medför isläggningen 

att syresättningen av vattnet i 

stort sett upphör. Under senvintern kan 

därför också syrebrist uppstå i bottenvattnet. 

Vattnets surhetsgrad anges som pHvärde. 

Skalan för pH är logaritmisk vilket 

innebär att pH 6 är tio gånger surare och 

pH 5 är 100 gånger surare än pH 7. Normala 

pH-värden i sjöar och vattendrag är 

oftast 6-8; regnvatten har ett pH på 4,0 till 

4,5. Låga värden uppmäts som regel i sjöar 

och vattendrag i samband med hög vattenföring 

och snösmältning. Höga pHvärden 

kan under sommaren uppträda vid 

kraftig algtillväxt som en konsekvens av 

koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Vid 

pH-värden under ca 6,0 uppstår biologiska 

störningar som nedsatt fortplantningsförmåga 

hos vissa fiskarter, utslagning av 

känsliga bottenfaunaarter mm. Vid värden 

under ca 5,0 sker drastiska förändringar 

och utarmning av organismsamhällen. 

Låga pH-värden ökar dessutom många 

metallers löslighet och därmed giftighet i 

vattnet. Enligt Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder 

för miljökvalitet” (Rapport 

4913) kan vattnet med avseende på 

pH indelas enligt följande effektrelaterade 

skala med tillägg: 

26 

>6,8 Nära neutralt 

6,5-6,8 Svagt surt 

6,2-6,5 Måttligt surt 

5,6-6,2 Surt 

9 Mycket högt pH 

Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets 

innehåll av syraneutraliserande ämnen, 

vilka främst utgörs av karbonat och vätekarbonat. 

Alkaliniteten ger information 

om vattnets buffrande kapacitet, d.v.s. 

förmågan att motstå försurning. Enligt Naturvårdsverkets 

”Bedömningsgrunder för 

miljökvalitet” (Rapport 4913) kan vattnet 

med avseende på alkalinitet (mekv/l) indelas 

enligt följande effektrelaterade skala: 

>0,2 Mycket god buffertkapacitet 

0,1-0,2 God buffertkapacitet 

0,05-0,10 Svag buffertkapacitet 

0,02-0,05 Mycket svag buffertkapacitet 


Vattenfärg (mg Pt/l) mäts genom att vattnets 

jämförs med en brungul färgskala. 

Vattenfärg är främst ett mått på vattnets 

innehåll av humus och järn. 

Enligt Naturvårdsverkets ”Bedömningsgrunder 


4913) kan en klassindelning med avseende 

på vattenfärg (mg Pt/l) göras enligt: 

100 Starkt färgat vatten 

Turbiditeten (FNU) är ett mått på vattnets 

innehåll av partiklar och påverkar 

ljusförhållandet. Partiklarna kan bestå av 

lermaterial och organiskt material (humusflockar, 

plankton). 




på turbiditeten (FNU) göras enligt: 

< 0,5 Ej/obetydligt grumligt vatten 

0,5-1,0 Svagt grumligt vatten 

1,0-2,5 Måttligt grumligt vatten 

2,5-7,0 Betydligt grumligt vatten 

>7,0 Starkt grumligt vatten 

TOC, (mg/l), totalt organiskt kol, ger information 

om halten av organiska ämnen. 

Ett högt värde innebär en syretäring varvid 

vattnets syrehalt förbrukas. 




på TOC (mg/l) göras enligt: 

16 Mycket hög halt 

27 

Syrehalten (mg/l) anger mängden syre 

som är löst i vattnet. Vattnets förmåga att 

lösa syre minskar med ökad temperatur 

och ökad salthalt. Syre tillförs vattnet 

främst genom omrörning (vindpåverkan, 

forsar) samt genom växternas fotosyntes. 

Syre förbrukas vid nedbrytning av organiska 

ämnen. 

Syrebrist kan uppstå i bottenvattnet i sjöar 

med hög humushalt eller efter kraftig algblomning, 

störst risk föreligger under sensommaren 

och i slutet av vintern (särskilt 

vid förekomst av skiktning - se avsnittet 

om temperatur). Om djupområdet i en sjö 

är litet kan syrebrist uppträda även vid låg 

eller måttlig belastning av organiskt material 

(humus, plankton). I långsamrinnande 

vattendrag kan syrebrist uppstå sommartid 

vid hög belastning av organiska ämnen 

och ammonium. Lägre syrehalter än 4 till 

5 mg/l kan ge skador på syrekrävande vattenorganismer. 




på syrehalt (mg/l, lägsta värde under 

året) göras enligt: 

>7 Syrerikt tillstånd 

5-7 Måttligt syrerikt tillstånd 

3-5 Svagt syretillstånd 

1-3 Syrefattigt tillstånd 


eller som fosfat. Fosfor är i allmänhet det 

tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten 

och alltför stor tillförsel kan medföra 

att vattendrag växer igen och syrebrist 

uppstår. 




på totalfosforhalten göras enligt sjöar 

maj-oktober (µg/l). Skalan är kopplad till 

olika produktionsnivåer, från näringsfattiga 

till näringsrika vatten: 

100 Extremt höga halter 

Dessa gränser har tillämpats för medelhalter 

av värden uppmätta även under övriga 

delar av året. Tillståndsbedömning i rinnande 

vatten har gjorts enligt samma normer. 



4913) kan arealspecifik förlust av totalfosfor 

(kg P/ha,år) indelas enligt: 

0,32 Extremt höga förluster 

Totalkväve (µg/l) anger det totala kväveinnehållet 

i ett vatten och kan föreligga 

dels som organiskt bundet och dels som 

lösta salter. De senare utgörs av nitrat, nitrit 

och ammonium. Kväve är ett viktigt 

näringsämne för levande organismer. Tillförsel 

av kväve anses utgöra den främsta 

orsaken till eutrofieringen (övergödningen) 

av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar 

och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, 

genom läckage från jord- och 

28 

skogsbruksmarker samt genom utsläpp av 

avloppsvatten. 




på totalkvävehalten göras enligt sjöar 

maj-oktober (µg/l): 

5000 Extremt höga halter 

Dessa gränser har tillämpats för medelhalter 

av värden uppmätta även under övriga 

delar av året. Tillståndsbedömning i rinnande 

vatten har gjorts enligt samma normer. 



4913) kan arealspecifik förlust av totalkväve 

(kg N/ha,år) indelas enligt: 

16 Mycket höga förluster 

Nitratkväve, NO 3 -N (µg/l) är en viktig 

närsaltkomponent som direkt kan tas upp 

av växtplankton och högre växter. Nitrat 

är lättrörligt i marken och tillförs sjöar och 

vattendrag genom s.k. markläckage. 

Siktdjup (m) ger information om vattnets 

färg och grumlighet och mäts genom att 

man sänker ner en vit skiva i vattnet och i 

vattenkikare noterar djupet när den inte 

längre kan urskiljas. Därefter drar man 

upp den till man åter kan se den och noterar 

djupet. Medelvärdet av dessa djup utgör 

siktdjupet. 



4913) kan en klassindelning med avseen-


de på siktdjup (meter; maj-oktober) göras 

enligt: 

>8 Mycket stort siktdjup 

5-8 Stort siktdjup 

2,5-5 Måttligt siktdjup 

1-2,5 Litet siktdjup 


nen/strukturer i levande celler, vilket dels 

försvårar utsöndring (ger ackumulering) 

och dels bidrar till att olika cellfunktioner 

störs (gifteffekt). 

Metallerna förekommer i olika kemiska 

former och är därigenom olika biotillgängliga 

för levande organismer. Metallerna 

kan vara lösta i vattnet i jonform, eller förekomma 

som oorganiska och organiska 

komplex. De binds även till partiklar och 

följer dessa. Också tungmetallernas egen 

rörlighet i miljön skiftar beroende på deras 

Bedömningsgrunder för miljökvalitet(µg/l) 

30 

fysikaliska och kemiska egenskaper. Kadmium, 

arsenik, nickel och zink transporteras 

och sprids mycket lätt, medan kvicksilver, 

bly, krom och koppar behöver speciella 

förhållanden för att kunna frigöras och 

”vandra”. 

Tillståndsklasser 

Enligt Naturvårdsverket (1999) kan metallhalter 

i vatten indelas i tillståndsklasser 

avseende metallhalter (µg/l) enligt följande 

tabell: 

Mycket Låga Måttligt Höga Mycket 

låga halter höga halter höga 

halter halter halter 

Arsenik 75 

Bly 15 

Kadmium 1,5 

Koppar 45 

Krom 75 

Nickel 225 

Zink 300 

Sediment 

Torrsubstans 

Torrsubstans TS (%) är den del av provet 

som återstår efter torkning (105 o C). Viktförlusten 

motsvaras av vattenhalten (100 - 

TS = vattenhalt, %). 

Glödgningsförlust (GF) 

Efter askning (550 o C) av ett torkat prov 

återstår den oorganiska (minerogena) delen 

av sedimentet. Denna kallas glödgningsrest. 

Den delen som försvinner (invägt torkat 

prov minus glödgningsrest) utgör 

glödgningsförlust. Glödgningsförlusten består 

till stor del av organiska ämnen. 

En stor del av metallerna och organiska 

miljögifter är bundna till den organiska 

substansen. Vid jämförelse av olika sedimenttyper 

kan därför en korrelation till den 

organiska substansen öka jämförbarheten. 

Sedimenttyper 

I sjöars djuphålor sjunker partiklar ned 

kontinuerligt i tidsföljd och bildar ackumulationssediment, 

vilket karaktäriseras 

av torrsubstanshalter mellan 5 och 25 %. 

Glödgningsförlusten utgör vanligen 10-30 

% av torrsubstansen. Denna sedimenttyp 

har stor förmåga att binda tungmetaller och 

organiska miljögifter t.ex. olja, PCB m.fl. 

I strandzonen återfinns erosionssediment. 

Denna sedimenttyp har ofta torrsubstans-


halter som överstiger 50 %. Beroende på 

inverkan av vågor, brant lutning eller 

strömmar sköljs hela tiden fina partiklar ut 

från sedimentet. Därför utgör ofta minerogena 

substanser (sand, sten, grus) merparten 

av sedimentet. Samtidigt bli andelen 

organiska ämnen låg. Erosionssediment 

kan omlagras av vågpåverkan och strömmar. 

Erosionssediment är också vanligt förekommande 

i vattendrag. Förmågan att 

binda metaller och organiska miljögifter är 

låg. Provtagning av denna sedimenttyp rekommenderas 

ej, dels för att halterna ofta 

blir missvisande låga och dels för att risken 

för omlagring är stor. 

Mellan strandzonen och djuphålorna där en 

måttlig lutning på bottnen förekommer 

finns transportsediment. Periodvis sker 

sedimentering och periodvis sker transport 

av sediment. Torrsubstanshalten ligger ofta 

mellan 25 och 50 % i denna sedimenttyp. 

Förmågan att binda tungmetaller och organiska 

miljögifter är måttlig. Omlagring av 

sedimenten kan förekomma. 

Referensvärden (bakgrundsvärden) för 

t.ex. tungmetaller är som regel alltid baserade 

på ackumulationssediment. 

Halter i olika sedimenttyper, med skilda 

TS- och GF-halter, är ej helt jämförbara. 

I en sjö med samma belastning av metaller 

i hela sjön kan t.ex. blyhalten vara 10 

mg/kg TS i erosionssedimentet, 50 mg/kg 

TS i transportsedimentet och 100 mg/kg 

TS i ackumulationssedimentet. 

Färg och sedimentsorter 

När man tar ett sedimentprov är det viktigt 

att detta karaktäriseras. Färgen ger information 

om syreförhållandena. Ljusa sediment 

innebär höga syrehalter medan svarta 

sediment avspeglar syrebrist. När syret tar 

slut omvandlas oxiderat järn (III) till reducerat 

järn (II). Samtidigt bildas små mängder 

svavelväte. 

31 

Tillsammans bildar det reducerade järnet 

och svavelvätet järnsulfid som är en svart 

stabil förening. Genom att ta en profil av 

ett sediment kan man ofta dokumentera hur 

sedimentets syrehalt har varierat i tiden. 

Det är också viktigt att dokumentera sedimentsorter. 

Klassning görs enligt följande : 

• dy 

• gyttja 

• lera 

• sand 

• myrmalm 

I många fall kan blandningar av olika sedimentsorter 

förekomma. 

Dy består huvudsakligen av humus (organiskt 

material) som kommer från omgivande 

land. Dy är mörkbrun i färgen och påminner 

om torv i utseendet. 

Gyttja består huvudsakligen av material 

som producerats i sjön (fina partiklar), t.ex. 

planktonrester. Färgen kan variera från ljusa 

kulörer till helt svart. 

Lera består av mycket fina aluminiumsilikatpartiklar. 

Dessa grumlar lätt vattnet och 

kan bilda sammanhängande klumpar. 

Sand består av grövre kiselpartiklar (kvarts 

= silikater). 

Myrmalm kan utgöras av bruna eller svarta 

klumpar innehållande järn (brun) eller 

mangan (svart). Myrmalmen kan också bestå 

av en hård brun skorpa av järn som ligger 

på sedimentytan. En annan variant är 

bruna mynt- eller tallrikslika formationer 

som också huvudsakligen består av järn. 

Tillståndsklasser 

Enligt Naturvårdsverket (1999a) kan metallhalter 

i ytsediment (0-1 cm; ackumulationsbotten, 

TS 10 %) indelas 

i tillståndsklasser avseende metallhalter 

(mg/kg TS) enligt nedanstående tabell .


Bedömningsgrunder för miljökvalitet (mg/kg TS) 




Arsenik 150 

Bly 2000 

Kadmium 35 

Koppar 500 

Krom 500 

Kvicksilver 5 

Nickel 250 

Zink 5000 

Ytkoncentrering 

Beroende på kompaktering (ihoptryckning), 

diffusion och olika syrehalter i sedimentskikten 

sker som regel en viss anrikning 

av metaller i ytsedimentet även vid 

opåverkade förhållanden. Metallerna är 

som regel till stor del bundna till organiskt 

material (humus). En del av metallerna kan 

också vara bundna till järnhydroxider. I 

ytan är de stora komplexa organiska molekylerna 

utvecklade i hela sin yta, vilket ger 

många bindningsställen för metaller. Längre 

ned i sedimentet är de organiska materialet 

hoptryckt beroende på större tryck. 

Detta minskar ytan varvid förmågan att 

binda metaller blir lägre. 

I de djupare sedimentskikten sker också en 

viss nedbrytning av organiskt material, vilket 

leder till frigörande av metaller. Samma 

process kan ge syrebrist i sedimentet, 

vilket gör att järn- bundna och oxidbundna 

metaller kan frigöras. Metallerna diffunderar 

mot ytan där syrehalterna är högre och 

kan då anrikas genom utfällning av oxider/hydroxider 

eller bindning till organiska 

ämnen. Som en tumregel kan man säga att 

skillnaden mellan yta och djupskikt kan 

vara upp till en faktor två utan att någon 

skillnad i belastning förekommit. 

32 

Bakgrundshalter 

Naturliga bakgrundshalter för sediment bör 

i första hand bestämmas utifrån lokalspecifika 

värden från djupare sedimentlager, 

som återspeglar de ursprungliga halterna i 

det aktuella området. För de flesta metallerna 

återfinns dessa halter i sedimentlager 

som avsattes för mer än 150 år sedan. 

Normalt återfinns dessa sedimentlager på 

ca 15-30 cm djup, men i t.ex. övergödda 

vatten (där sedimationshastigheten är stor) 

påträffas det 150 år gamla sedimentet betydligt 

längre ned


Resultatlistor 

Rastrering motsvarar bedömning enligt Naturvårdsverkets "Bedömningsgrunder för miljökvalitet” 

(Rapport 4913). Bedömningen av kväve- och fosforhalter har gjorts utifrån sjöar 

maj-oktober. 

Rastrering 

Metaller i vatten (µg/l) 

Metaller i sediment 

Parameter Bedömning Halt/Värde Enhet 

x.x pH Mycket surt 100 mg Pt/l 

TOC Mycket hög halt >16 mg/l 

Syrgashalt Syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd 5000 µg/l 

Tot-P Mycket höga halter 50-100 µg/l 

x.x Tot-P Extremt höga halter >100 µg/l 

Rastrering Bedömning Halt 

Cd Cr Cu Ni Pb Zn 

x.x måttligt höga halter 0.1-0.3 5-15 3-9 15-45 1-3 20-60 

x.x höga halter 0.3-1.5 15-75 9-45 45-225 3-15 60-300 

x.x mycket höga halter >1.5 >75 >45 >225 >15 >300 




Arsenik 150 

Bly 2000 

Kadmium 35 

Koppar 500 

Krom 500 

Kvicksilver 5 

Nickel 250 

Zink 5000 

33


BRÄKNEÅN - RECIPIENTKONTROLL 2004 

Tem Vat Led Alk Syr Syre Tur Klo 

pera ten nings alini gas mätt bidi Nitrat Total Total Sikt ro 

PROVPUNKT nr Datum tur föring förm. pH tet halt nad tet TOC Färg kväve kväve fosfor djup fyll 

°C m3/s mS/m - mekv/l mg/l % FNU mg/l - µg/l µg/l µg/l m µg/l 

Hyllen Yta 51 Y 040830 18,0 8,9 6,9 0,14 8,8 93 2 8,5 30


BRÄKNEÅN - RECIPIENTKONTROLL 2004 

Tem Vat Led Alk Syr Syre Tur Klo 

pera ten nings alini gas mätt bidi Nitrat Total Total Sikt ro 

PROVPUNKT nr Datum tur föring förm. pH tet halt nad tet TOC Färg kväve kväve fosfor djup fyll 

°C m3/s mS/m - mekv/l mg/l % FNU mg/l - µg/l µg/l µg/l m µg/l 

Nedströms 8 040209 0,7 4,9 12,2 6,7 0,15 13,2 92 2,1 17 80 680 2100 14 

Bälganet 8 040405 6,7 2,7 12,3 6,9 0,22 12,0 98 1,1 13 80 340 900 11 

8 040610 15,3 0,19 13,5 7,0 0,33 8,0 80 1,4 13 60 300 1000 28 

8 040810 21,8 1,6 13,3 7,2 0,29 8,6 98 1,6 14 60 250 900 15 

8 041007 11,8 0,45 13,2 7,1 0,34 8,2 76 1,4 14 70 170 720 12 

8 041206 2,8 4,7 11,8 6,8 0,19 12,5 92 1,7 20 150 380 1100 18 

MAX 21,8 4,90 13,5 7,2 0,34 13,2 98 2,1 20 150 680 2100 28 

MIN 0,7 0,19 11,8 6,7 0,15 8,0 76 1,1 13 60 170 720 11 

MEDIAN 9,3 2,15 12,8 7,0 0,26 10,3 92 1,5 14 75 320 950 15 

MEDEL 9,9 2,42 12,7 7,0 0,25 10,4 89 1,6 15 83 353 1120 16 

Uppströms 10 040209 0,1 6,1 11,6 6,5 0,11 13,8 95 1,8 15 80 1300 1900 18 

Bräkne - Hoby 10 040405 6,0 3,4 12,1 6,8 0,21 12,3 99 1,1 12 75 440 980 10 

10 040610 16,3 0,2 13,8 7,0 0,37 7,4 76 1,1 12 55 610 1100 11 

10 040810 28,9 2,0 13,8 7,2 0,32 8,5 110 1,2 14 70 300 950 15 

10 041007 11,9 0,6 13,5 7,1 0,37 8,3 77 0,85 12 65 340 860 10 

10 041206 3,1 6,0 11,5 6,7 0,17 12,5 93 2,5 19 150 520 1200 18 

MAX 28,9 6,1 13,8 7,2 0,37 13,8 110 2,5 19 150 1300 1900 18 

MIN 0,1 0,2 11,5 6,5 0,11 7,4 76 0,85 12 55 300 860 10 

MEDIAN 9,0 2,7 12,8 6,9 0,27 10,4 94 1,2 13 73 480 1040 13 

MEDEL 11,1 3,1 12,7 6,9 0,26 10,5 92 1,4 14 83 585 1165 14 

Mynnings- 12 040112 0,9 1,6 15,2 7,0 0,27 13,1 92 6,5 13 100 780 1500 38 

området 12 040209 0,3 6,6 12,3 6,5 0,12 14,0 96 3,7 15 80 1400 2000 31 

12 040311 1,4 2,1 13,4 6,9 0,22 14,2 100 1,8 13 75 540 1100 12 

12 040405 6,5 3,7 12,6 6,9 0,22 12,3 100 1,2 12 75 490 1100 15 

12 040506 15,3 1,3 14,2 7,2 0,32 12,9 130 1,4 13 85 470 1100 19 

12 040610 16,8 0,26 17,8 7,1 0,45 8,1 1,5 11 55 900 1900 19 

12 040707 16,6 0,55 15,0 7,1 0,36 8,6 88 1,3 12 55 690 1400 17 

12 040810 20,7 2,2 13,7 7,3 0,33 8,7 97 1,6 14 70 330 1000 18 

12 040914 14,9 0,56 14,1 7,2 0,34 8,8 87 1,1 14 65 610 1200 16 

12 041007 11,8 0,61 15,2 7,1 0,38 8,6 79 0,89 12 65 540 1200 14 

12 041108 6,1 3,0 13,0 7,1 0,27 12,3 99 2,4 17 120 370 890


BRÄKNEÅN - METALLER I RINNANDE VATTEN 2004 

PROVPUNKT nr Datum Fe Mn Ca Mg Na K Al As Ba Pb Cd Co Cu Cr Hg Ni Sr Zn 

mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l ug/l ug/l ug/l ug/l ug/l ug/l ug/l ug/l ug/l ug/l ug/l ug/l 

Nedströms 2B 040209 1,0 0,20 9,5 3,0 7,1 2,9 480 0,80 49 0,8 0,09 1,6 1,8 0,7



Transport, vattenföring och arealspecifik förlust 

2004 

37


Månadstransporter för Bräkneån 2004 

Månad Flöde N P TOC Al Cd Cr Cu Hg Ni Pb Zn Co As 

m 3 /s Kg Kg Ton Kg Kg Kg Kg Kg Kg Kg Kg Kg Kg 

Jan 1,8 7597 174 63 1323 0,28 2,0 7 0,24 3,3 3,3 33 2,0 2,3 

Feb 4,7 20662 325 166 3040 0,65 4,9 17 0,57 7,5 7,8 79 4,6 5,7 

Mar 3,3 10238 126 114 1722 0,36 3,8 19 0,44 3,9 5,0 56 2,5 4,9 

Apr 3,1 9160 133 102 1156 0,26 3,6 20,2 0,42 2,6 4,3 46 1,8 4,5 

Maj 0,9 3289 49 33 243 0,09 1,1 4,9 0,13 0,93 1,5 10 0,65 1,1 

Jun 0,36 1621 17 11 49 0,04 0,4 1,2 0,042 0,38 0,6 2,0 0,3 0,31 

Jul 1,8 5647 79 58 266 0,15 0,9 5,3 0,083 2,1 2,7 9,1 1,1 1,8 

Aug 1,79 5231 87 68 297 0,14 0,82 5,5 0,023 2,4 2,8 9,3 1,1 2,1 

Sep 0,80 2502 34 29 89 0,03 1,01 2,3 0,0053 0,95 0,7 2,4 0,32 1,0 

Okt 1,75 4721 39 64 399 0,02 2,93 5,4 0,011 2,3 0,9 8,2 0,56 2,0 

Nov 3,41 8578 83 153 1718 0,04 4,34 12,3 0,021 6,3 3,1 35,5 1,6 3,4 

Dec 6,05 19264 379 322 4636 0,08 6,21 25,8 0,040 14,4 8,0 96 3,7 5,8 

Summa: 98511 1526 1183 14938 2,2 32 126 2,0 47 41 386 20 35 

Arealspecifik förlust för Bräkneån 2004 

Transporter (kg) Arel.spec.förlust (kg/ha*år) 

N P TOC Area (ha) N P TOC 

98511 1526 1183000 46200 2,13 0,033 25,6 

Månadsmedelvattenföring i de olika provtagningspunkterna (m 3 /s) 

12 10 8 54 6 2B 2C 

jan 1,76 1,65 0,58 0,96 0,13 0,80 1,31 

feb 4,67 4,36 1,53 2,53 0,35 2,11 3,45 

mar 3,34 3,12 1,10 1,81 0,25 1,51 2,47 

apr 3,13 2,93 1,03 1,70 0,23 1,42 2,32 

maj 0,94 0,88 0,31 0,51 0,07 0,42 0,70 

jun 0,36 0,33 0,12 0,19 0,03 0,16 0,27 

jul 1,79 1,67 0,59 0,97 0,13 0,81 1,32 

aug 1,79 1,67 0,59 0,97 0,13 0,81 1,32 

sep 0,80 0,75 0,26 0,44 0,06 0,36 0,59 

okt 1,75 1,64 0,58 0,95 0,13 0,79 1,30 

nov 3,41 3,19 1,12 1,85 0,25 1,54 2,52 

dec 6,05 5,66 1,99 3,29 0,45 2,74 4,48 

Medel 2,48 2,32 0,82 1,35 0,18 1,12 1,84 

38



Bottenfauna 

39


METODIK 

Beteckningen bottenfauna avser ryggradslösa 

djur (insekter, fåborstmaskar, iglar, 

virvelmaskar, snäckor, musslor och 

kräftdjur) som lever på bottnar i vattenmiljöer. 

Djuren uppehåller sig i vattnet under 

hela eller delar av sitt liv. 

Provtagning 

Provtagning skedde på fyra lokaler i Bräkneåns 

avrinningsområde 2004. Lokalernas 

läge framgår av Tabell 1. 

Tabell 1. Provtagningslokaler för bottenfauna 

2004 

Nr Vattendrag/ 

lokalnamn 

6 Bräkneån, Tikens 

utlopp 

8 Bräkneån, nedströms 

Bälganet 

12 Bräkneån, Mynningsområdet 

54 Älgasjöbäcken, 

Bron Hunnamåla 

Koordinater 

6260670/1448205 

6250621/1452155 

6228115/1456520 

6252631/1452568 

Provtagning utfördes den 27 maj. Fem s.k. 

sparkprov togs på en sträcka av ca 10 meter 

enligt metod SS-EN 27 828. Den utförda 

provtagningen följer i stort anvisningarna 

i Naturvårdsverkets ”Handbok för miljöövervakning” 

(Naturvårdsverket 1996). 

Provtagningen gjordes med en håv (25 x 25 

cm) som är försedd med en håvstrut 

(maskvidd 0,5 mm). Håven hölls mot bottnen 

under det att bottenmaterialet framför 

rördes upp inom en yta på ca 0,1 m 2 under 

90 sekunder. Det på detta sätt lösgjorda 

materialet fördes med strömmens hjälp in i 

håven (Figur 1). 

40 

Figur 1. Provtagning med sparkmetoden ©. 

Analys 

Proverna konserverades direkt efter provtagningen 

med 95 % sprit (etanol), till en 

slutlig koncentration av ca 70 %. 

Bottendjuren sorterades ut från bottenmaterialet 

på laboratorium och konserverades 

i 70 % sprit. Med hjälp av stereomikroskop 

och mikroskop bestämdes sedan djuren till 

art eller högre taxa (grupp). 

Utvärdering 

Vid bedömningen gjordes en sammanvägning 

av följande data: 

• artsammansättning och artantal 

• diversitet (mångformighet) 

• olika index 

• fördelning av olika ekologiska grupper 

• förekomst av indikatorarter/grupper 

• omgivningsfaktorer. 

Omgivningsfaktorer beskrivs främst som 

bottenförhållanden i rapportens resultatdel. 

Dåliga bottenförhållanden innebär att artunderlaget 

kan bli för litet för att en säker 

bedömning av påverkan skall kunna utföras. 

Följande bedömning gjordes vad gäller 

påverkan av organiska ämnen och/eller


närsalter (fosfor, kväve) i rinnande vatten: 

• ingen eller obetydlig påverkan 

• betydlig påverkan 

• stark eller mycket stark påverkan 

Försurningspåverkan i rinnande vatten 

bedömdes enligt: 

• ingen eller obetydlig påverkan 

• betydlig påverkan 

• stark eller mycket stark påverkan 

Eventuell annan typ av påverkan i rinnande 

vatten har klassindelats på samma 

sätt. 

Bottenfaunans naturvärde i rinnande vatten 

bedömdes enligt: 

• mycket höga naturvärden 

• höga naturvärden 

• naturvärden i övrigt 

Allmän information om fördelarna med biologiska 

undersökningar samt en mer ingående 

beskrivning av utvärderingsmetodik 

för bottenfauna finns i denna bilaga efter 

resultat och referenser. 

RESULTAT 

Artlistor och lokalbeskrivningar finns sist i 

denna bilaga. 

Med taxon (taxa-pluralform) menas art eller 

högre taxonomisk enhet (släkte eller 

familj). Indexvärden för respektive lokal 

presenteras i Tabell 2-Tabell 5. 

41 

6. Bräkneån, Tikens utlopp 

Dagsländor (40 %), musslor (22 %) och 

nattsländor (17 %) var individmässigt de 

talrikaste djurgrupperna på lokalen. Den 

talrikaste dagsländearten var Ephemerella 

ignita. Nästan samtliga musslor tillhörde 

släktet Pisidium. Den vanligaste nattsländan 

var Neureclipsis bimaculata. 

Bottenmaterialet på lokalen bestod till stor 

del av fin sten och grus. I bottenmaterialet 

fanns inslag av sand, grov sten, fina block 

samt fint och grovt organiskt material. Vattenhastigheten 

var låg vid provtagningstillfället. 

Bottenförhållandena bedömdes som 

lämpliga för provtagning med sparkmetoden. 

Värdena för antal taxa och diversitet 

(Shannon-index) var måttligt höga, medan 

individtätheten klassades som hög. 

Tabell 2. Klassning av tillståndsindex och avvikelse 

i Bräkneån, Tikens utlopp (6) 2004 

Index Benämning 

Totalantal taxa: 26 

Värdet är: måttligt högt 

Medelantal taxa/prov: 15,2 


Individtäthet (ind/m 2 ): 1514 

Värdet är: högt 

Shannon-index: 3,51 


Avvikelsen är: ingen eller liten 

ASPT-index: 6,5 



Danskt faunaindex: 6 



Surhetsindex: 8 



EPT-index: 19 


Naturvärdesindex: 9 

På lokalen påträffades två föroreningskänsliga 

sländtaxa, dock bara en individ av


vardera taxon. Andelen individer av föroreningståliga 

och mindre syrekrävande 

arter/grupper, såsom fåborstmaskar, var 

låg, vilket indikerade låg föroreningsgrad 

och goda syreförhållanden. Värdena för 

Danskt faunaindex och ASPT-index klassades 

som höga. EPT-index var måttligt 

högt. Sammantaget medförde detta att bottenfaunan 

bedömdes som ej eller obetydligt 

påverkad av närsalter/organiska ämnen. 

Förekomst av fyra försurningskänsliga 

sländtaxa, de försurningskänsliga grupperna 

iglar och musslor samt ett högt antal 

dagsländor av släktet Baetis i förhållande 

till antalet bäcksländor indikerade ingen 

eller obetydlig försurningspåverkan. Surhetsindex 

klassades som högt. 

På lokalen noterades tre ovanliga arter. 

Två av dessa var dagsländor, den ena av 

släktet Baetis tillhörande fuscatus/scambus-gruppen, 

den andra av arten 

Ephemerella ignita. Den tredje påträffade 

ovanliga arten var nattsländan Oecetis notata. 

Lokalen bedömdes ha höga naturvärden 

med avseende på bottenfaunan. 

BEDÖMNING 

• ingen eller obetydlig påverkan av organiska 

ämnen och/eller närsalter 

• ingen eller obetydlig försurningspåverkan 


Jämförelse med tidigare år 

Sammanställning över påverkansbedömningar 

för undersökningarna mellan åren 

1997 och 2004 presenteras allra sist i denna 

bilaga. 

Av Figur 2 framgår att under ”perioden” 

1997-2004 visar medelantal taxa och EPTindex 

(summan av antalet arter av dag-, 

42 

bäck- och nattsländor) minskande trender. 

Detta kan indikera att miljöförhållandena 

på lokalen försämrats sedan 1997, dock 

inte av en sådan omfattning att bedömningarna 

av påverkan ändrats. På grund av 

att provtagningslokalen var en annan 1992- 

1996 och 2001 kan inte jämförelser göras 

med dessa år. 

Medelantal taxa/prov EPT-index 

30 

20 

10 

0 

97 98 02 04 

30 

20 

10 

Figur 2. Medelantal taxa/prov och EPT-index i 

Bräkneån, Tikens utlopp (6) 1997, 1998, 2002 

och 2004. 

8. Bräkneån, nedströms Bälganet 

På lokalen var dagsländor (64 %) och tvåvingar 

(23 %) individmässigt de talrikaste 

djurgrupperna. Huvuddelen av dagsländorna 

tillhörde släktet Baetis. Övervägande 

delen av tvåvingarna var fjädermyggor 

(familjen Chironomidae). 

Lokalens bottensubstrat bestod av sand, 

grus samt fin och grov sten. Vattenhastigheten 

var måttligt hög vid provtagningstillfället. 

Bottenförhållandena bedömdes som 

lämpliga för sparkprovtagning. 

Värdena för antal taxa och diversitet 

(Shannon-index) var måttligt höga. Individtätheten 

klassades som hög. 

0



i Bräkneån, nedströms Bälganet (8) 

2004 












Värdet är: mycket högt 








EPT-index: 23 



På lokalen förekom den föroreningskänsliga 

gruppen bäckbaggar, men däremot påträffades 

inga föroreningskänsliga sländtaxa. 

Andelen individer av föroreningståliga 

arter/grupper var dock låg. Värdena för 

Danskt faunaindex, ASPT-, och EPT-index 

klassades som mycket höga. Sammantaget 

innebar detta att påverkan av närsalter/organiska 

ämnen bedömdes som ingen 

eller obetydlig. 

Förekomst av fyra försurningskänsliga 

sländtaxa, de försurningskänsliga grupperna 

bäckbaggar och musslor samt ett högt 

antal dagsländor av släktet Baetis i förhållande 

till antalet bäcksländor indikerade 

ingen eller obetydlig försurningspåverkan. 

Surhetsindex klassades som högt. 

Fyra ovanliga arter påträffades i proverna 

från lokalen: dagsländan Baetis sp. tillhörande 

fuscatus/scambus-gruppen, dagsländan 

Ephemerella ignita samt nattsländorna 

Oecetis notata och Wormaldia subnigra. 

43 



BEDÖMNING 









bilaga. 

Mellan åren 1992 till1996 var provlokalen 

belägen ca 300 m nedströms dammen. År 

1994 fick dock proverna tas ytterligare 

några hundra meter nedströms på grund av 

mycket högt vattenflöde Eftersom bottenförhållandena 

var dåliga flyttades lokalen 

1997 ca 1,5 km i nedströms riktning. Denna 

plats provtogs även 1998 och 2002. År 

2001 togs proverna återigen ca 300 m nedströms 

dammen. År 2004 togs proverna ca 

70 m nedströms dammen, varför jämförelser 

endast kan göras med åren 1992-1996 

och 2001, dock med försiktighet. 

Av Figur 3 framgår att värdena för medelantal 

taxa och EPT-index var högre 2004 

jämfört med övriga undersökningsår. Detta 

kan bero på bättre bottenförhållanden 2004 

jämfört med tidigare år, men kan också indikera 

förbättrade miljöförhållanden.



20 

15 

10 

5 

0 

92 93 95 96 01 04 

25 

20 

15 

10 


Bräkneån nedströms Bälganet (8) 1992, 1993, 

1995, 1996, 2001 och 2004. 

12. Bräkneån, Mynningsområdet 

På lokalen var dagsländor (50 %) och tvåvingar 

(23 %) individmässigt de mest frekventa 

djurgrupperna. Huvuddelen av dagsländorna 

tillhörde släktet Baetis. Övervägande 

delen av tvåvingarna var fjädermyggor 

(familjen Chironomidae). 

Bottenmaterialet bestod huvudsakligen av 

grus, fin och grov sten samt fina block. I 

bottenmaterialet fanns även inslag av sand 

och grova block. Vid provtagningstillfället 

var vattenhastigheten låg. Beroende på 

bottnens hårdhet bedömdes bottenförhållandena 

på lokalen som mindre lämpliga 

för provtagning med sparkmetoden. 

5 

0 

44 


i Bräkneån, Mynningsområdet (12) 2004 



Värdet är: lågt 


Värdet är: mycket lågt 















EPT-index: 11 



Värdena för antal taxa och individtäthet 

klassades som låga, medan diversiteten 

(Shannon-index) var måttligt hög. 

På lokalen förekom ett mycket föroreningskänsligt/syrekrävande 

sländtaxon 

samt den föroreningskänsliga gruppen 

bäckbaggar. Andelen individer av föroreningståliga 

arter/grupper var låg. Värdena 

för Danskt faunaindex och ASPT-index 

klassades som höga. EPT-index klassades 

som lågt. Detta tillsammans medförde att 

påverkan av närsalter/organiska ämnen bedömdes 

som ingen eller obetydlig. 

Fyra försurningskänsliga sländtaxa påträffades 

på lokalen. Även den försurningskänsliga 

gruppen bäckbaggar förekom. 

Antalet dagsländor av släktet Baetis var 

högt i förhållande till antalet bäcksländor. 

Baserat på detta bedömdes försurningspåverkan 

som ingen eller obetydlig. Surhetsindex 

klassades som måttligt högt. 

På lokalen påträffades fyra ovanliga arter: 

dagsländan Baetis sp. tillhörande fusca-


tus/scambus-gruppen, dagsländan Ephemerella 

ignita, nattsländan Wormaldia subnigra 

och skinnbaggen Aphelocheirus aestisivalis. 



BEDÖMNING 



• ingen eller obetydlig påverkan av försurning 




för undersökningsperioden 1999- 

2004 presenteras allra sist i denna bilaga. 

Medelantal taxa och EPT-index har varierat 

under perioden 1999-2004 och visar 

därmed inte några tydliga trender (Figur 

4). Detta kan bero på lokalens dåliga bottenförhållanden 

och/eller naturlig variation. 


25 

20 

15 

10 

5 

0 

99 00 01 02 03 04 

25 

20 

15 

10 


Bräkneån, Mynningsområdet (12) 1999-2004. 

54. Älgasjöbäcken, Bron Hunnamåla 

5 

0 

45 

På lokalen var dagsländor (48 %), tvåvingar 

(26 %) och bäcksländor (19 %) individmässigt 

de talrikaste djurgrupperna. 

Den talrikaste dagsländan var Baetis vernus. 

I stort sett samtliga tvåvingar var fjädermyggor 

(familjen Chironomidae). Huvuddelen 

av bäcksländorna tillhörde släktet 

Leuctra. 

Bottenmaterialet på lokalen bestod av 

sand, grus och fin sten med inslag av grov 

sten, fina block samt fint och grovt organiskt 

material Vattenhastigheten var låg 

vid provtagningstillfället. Lokalen bedömdes 

ha lämpliga bottenförhållanden för 

sparkprovtagning. 


i Älgasjöbäcken, Bron Hunnamåla (54) 

2004 




















EPT-index: 8 



Antalet taxa klassades som mycket lågt. 

Värdena för individtäthet och diversitet 

(Shannon-index) klassades som låga. 

På lokalen förekom den föroreningskänsliga 

gruppen bäckbaggar, men däremot påträffades 

inga föroreningskänsliga sländtaxa. 

Andelen individer av föroreningståli-


ga arter/grupper var dock låg. Danskt faunaindex 

klassades som högt. ASPT-index 

var måttligt högt, medan EPT-index klassades 

som lågt. Sammantaget och med 

hänsyn till att provtagningen utfördes 

mycket sent på vårsäsongen innebar detta 

att påverkan av närsalter/organiska ämnen 

bedömdes som ingen eller obetydlig. 

På lokalen påträffades ett försurningskänsligt 

sländtaxon samt de försurningskänsliga 

grupperna bäckbaggar och musslor. Antalet 

dagsländor av släktet Baetis var högt i 

förhållande till antalet bäcksländor Försurningspåverkan 

bedömdes mot bakgrund av 

detta som ingen eller obetydlig. Surhetsindex 

klassades som högt. 

På lokalen förekom två ovanliga arter. 

Dessa var dagsländorna Baetis vernus och 

Ephemerella ignita. Lokalen bedömdes ha 

naturvärden i övrigt med avseende på bottenfaunan. 

BEDÖMNING 




• naturvärden i övrigt 





bilaga. 

Av Figur 5 framgår att värdena för medelantal 

taxa och EPT-index var betydligt lägre 

2004 än värdena 1998 och 2001. Detta 

kan indikera sämre miljöförhållanden, men 

kan lika väl bero på att proverna togs 

mycket sent på vårsäsongen (se diskussion). 

46 


20 

15 

10 

5 

0 

98 01 04 

20 

15 

10 


Älgasjöbäcken, Bron Hunnamåla (54) 1998, 

2001 och 2004. 

Diskussion 

Andelen individer av fjädermyggor var 

förhållandevis hög på några av de undersökta 

lokalerna. Fjädermyggor är en mycket 

artrik djurgrupp och består både av arter 

som är föroreningståliga och arter som är 

föroreningskänsliga (syrekrävande). Andelen 

individer av ”andra” föroreningståliga 

arter/grupper var dock mycket låg på lokalerna, 

varför den förhållandevis goda förekomsten 

av fjädermyggor har fått liten betydelse 

vid bedömningen av påverkan av 

närsalter/organiska ämnen. 

Provtagningen utfördes mycket sent på 

vårsäsongen då vattentemperaturen var relativt 

hög. Detta kan ha medfört att en del 

arter redan lämnat vattnet. Detta gäller 

bland annat gruppen bäcksländor, där de 

flesta arterna är viktiga indikatorer på goda 

syreförhållanden och därmed låg belastningsgrad 

av syreförbrukande ämnen. Vid 

bedömningen har hänsyn även tagits till 

detta. 

Den mycket ovanliga fåborstmasken Propappus 

volki, som under åren 2000-2003 

5 

0


påträffades på lokalen vid mynningsområdet 

i Bräkneån (12), påträffades inte 2004. 

Antalet påträffade individer av denna art 

har dock varierat kraftigt, varför det kan 

vara en tillfällighet att den inte påträffades 

i årets undersökning. 

REFERENSER 

ALcontrol AB, Tidigare Bräkneårapporter. 

1992-2003 

BERNTELL, A., WENBLAD, A., HEN- 

RIKSON, L. NYMAN, H. & 

OSKARSSON, H. 1984. Kriterier för 

värdering av sjöar från naturvårdssynpunkt. 

Länsstyrelsen i Älvsborgs län 

1983:3. 

DEGERMAN, E., FERNHOLM, B. & 

LINGDELL, P-E. 1994. Bottenfauna 

och fisk i sjöar och vattendrag. Utbredning 

i Sverige. - Naturvårdsverket, Rapport 

4345. 

ENGBLOM, E. & LINGDELL, P-E. 1983. 

Bottenfaunans användbarhet som pHindikator. 

- SNV PM 1741. 

ENGBLOM, E. & LINGDELL, P-E. 

1985a. Hur påverkar reningsverk med 

olika fällningskemikalier bottenfaunan? 

- SNV PM 1798. 

ENGBLOM, E. & LINGDELL, P-E. 

1985b. Hur påverkar kalkdoserare bottenfaunan? 

- SNV PM 1994. 


Vilket skydd har de vattenlevande smådjuren 

i landets naturskyddsområden? - 

SNV PM 3349. 

47 

ENGBLOM, E., LINGDELL, P-E. & 

NILSSON, A.N. 1990. Sveriges bäckbaggar 

(Coleoptera, Elmididae) - artbestämning, 

utbredning, habitatval och 

värde som miljöindikatorer. - Entomologisk 

Tidskrift 111:105-121. 


Översiktlig bedömning av försurnings-, 

förorenings- och naturvärdesstatus i 

några sjöar och vattendrag i Kristianstads 

län. Limnodata HB. Rapport till 

länsstyrelsen i Kristianstads län. 

ERIKSSON, M.O.G., HENRIKSON, L. & 

OSCARSON, H.G. 1981. Försurningseffekter 

på sötvattenmollusker i Älvsborgs 

län, Naturvårdsenheten 1981:2. 

GÄRDENFORS, U. (ed.). Rödlistade arter 

i Sverige 2000 – The 2000 Red List of 

Swedish Species. ArtDataBanken, SLU, 

Uppsala. 

HENRIKSON, B.I., HENRIKSON, L., 

NYMAN, H.G. & OSCARSON, H.G. 

1983. pH och predation - populationsreglerande 

faktorer i försurade sjöar? - 

Zoologiska inst., Göteborgs universitet, 

Rapport till Fiskeristyrelsen. 

HENRIKSON, L. & MEDIN, M. 1986. 

Biologisk bedömning av försurningspåverkan 

på Lelångens tillflöden och 

grundområden 1986. Aquaekologerna, 

rapport till Länsstyrelsen i Älvsborgs 

län. 

MOOG, O. (Ed.) 1995. Fauna aquatica 

Austriaca, Version 1995. - Wasserwirtschaftskataster, 

Bundesministerium für 

Land- und Forstwirtschsft, Wien. 

NATURVÅRDSVERKET (1996). Handbok 

för miljöövervakning, sjöar och 

vattendrag - bottenfauna. Utgåva 1996- 

06-26. Arbetsmaterial.


OTTO, C. & SVENSSON, B.S. 1983. 

Properties of acid brown waters in 

southern Sweden. - ARCH. HYDRO- 

BIOL. 99: 15-36. 

RADDUM, G.G. & FJELLHEIM, A. 

1984. Acidification and early warning 

organisms in freshwaters in western 

Norway. - VERH. INTERNAT. VER- 

EIN. LIMNOL. 22: 1973-1980. 

ROSENBERG, D. & RESH, V. 1993. 

Freshwater biomonitoring and macroinvertebrates 

1993. Routledge, Chapman 

& Hall, Inc. 

SNV 1989. Naturinventering av sjöar och 

vattendrag, Handbok. - Statens Naturvårdsverk. 

Solna. 

WIEDERHOLM, T. (Ed.) 1999. Bedömningsgrunder 

för miljökvalitet, sjöar 

och vattendrag. - Naturvårdsverket, 

rapport 4913. 

WIEDERHOLM, T. (Ed.) 1999. Bedömningsgrunder 

för miljökvalitet, sjöar 

och vattendrag. Bakgrundsrapport, biologiska 

parametrar. - Naturvårdsverket, 

rapport 4921. 

48 

Allmänt om biologiska undersökningar 

Det har blivit vanligt med biologiska undersökningar, 

bl.a. i samband med effektkontroll 

av kalkningsverksamheten och i 

recipientkontrollen. Naturvårdsverket har 

nyligen publicerat bedömningsgrunder 

som underlättar och likformar tolkningen 

av undersökningsresultaten (Wiederholm 

1999). Nedan beskrivs dessa och hur Medins 

Biologi AB använder de olika indexen. 

Dessutom redovisas gränsvärden för 

ytterligare några index som används när 

resultaten bedöms. 

Biologiska undersökningar, som t.ex. bottenfaunaprovtagning, 

har många fördelar 

jämfört med enbart fysikalisk-kemiska 

mätningar. De viktigaste fördelarna är att 

man direkt undersöker de organismer man 

vill skydda och bevara samt att man får en 

integrerad bild av påverkan av flera olika 

faktorer under lång tid. Det är t.ex. mycket 

svårt att med punktvisa kemiska mätningar 

bestämma det lägsta pH-värdet, och därmed 

försurningsgraden, under året i ett vattendrag. 

Bottenfaunan fungerar som en bra 

indikator vid försurningsbedömningar eftersom 

känsliga arter kan dö efter bara 

några timmars påverkan. Viktigt är också 

att bottenfaunan inte bara är en indikator 

på miljöförändringar, utan i sig utgör ett 

naturvärde och ett viktigt inslag i den biologiska 

mångfalden. 

Bottenfauna 

Bottenfaunan i våra sjöar och vattendrag 

utgörs till största delen av insekter, men 

även snäckor, musslor, iglar, fåborstmaskar 

och kräftdjur förekommer. De flesta 

insekter i bottenfaunan har ett vattenlevande 

larvstadium, som utgör större delen av


livscykeln, samt ett kortare landlevande 

adultstadium. Larvstadiet kan vara bara 

någon månad för vissa arter medan andra 

tillbringar flera år som larver innan de 

kläcks till vingade insekter. Några grupper 

av insekter har såväl larv- som adultstadium 

i vattnet. 

Artantal och artsammansättning varierar 

mycket, såväl inom ett vatten som mellan 

olika vatten. Detta beror dels på biologiska 

faktorer som konkurrens och rovdjurens 

inverkan och dels på faktorer som inte har 

med biologiska förhållanden att göra, t.ex. 

lokalens struktur (bredd, djup, vattenhastighet, 

substrat m.m.) och vattenkvaliteten. 

Ju mer lugnflytande ett vattendrag är desto 

större blir likheten med en sjö, bl.a. genom 

att syreinnehållet minskar. Botten består då 

ofta av mjukbotten och i sådana miljöer förekommer 

t.ex. få eller inga bäcksländor. 

Vidare ökar normalt antalet arter, samtidigt 

som artsammansättningen förändras, från 

källan till mynningen i ett vattendrag. Ökat 

näringsinnehåll i vattnet och bredare vattendrag 

som ger fler biotoper (”miljöer”) 

är några orsaker till detta. Man får även 

förändringar i artsammansättningen om ett 

vatten torkar ut t.ex. under en torr sommar. 

Beroende på torrperiodens längd kommer 

kanske vissa arter att försvinna helt tills 

nykolonisation inträffar, medan arter med 

torktåliga stadier finns kvar vid periodens 

slut. 

Bottenfaunan har till stor del varit dåligt 

känd vad gäller arternas utbredning och 

vilka arter som är sällsynta eller hotade i 

svenska sjöar och vattendrag. Kunskapen 

är speciellt dålig om vilka arter som är hotade. 

I och med att kunskapsläget successivt 

ökat, genom undersökningar av den 

typ som redovisas här, har det blivit möjligt 

att göra bedömningar av faunans naturvärden. 

För att kunna använda bottenfaunan som 

föroreningsindikator krävs kunskaper bl.a. 

om hur olika arter lever, i vilka miljöer de 

49 

lever, deras livscykler, hur de påverkas av 

andra faktorer som inte har med miljöpåverkan 

att göra samt givetvis hur de reagerar 

på olika typer av föroreningar. När det 

gäller försurning så klarar vissa arter inte 

ett lågt pH utan slås ut, medan andra ökar i 

antal. Att arter försvinner när pH sjunker 

behöver inte alltid bero på att de själva 

drabbas, utan orsaken kan t.ex. vara att ett 

viktigt inslag i födan försvinner. 

Olika arters föroreningskänslighet, främst 

med avseende på försurning och organisk 

belastning, finns dokumenterad i en rad arbeten. 

I denna rapport har uppgifter hämtats, 

förutom från vårt eget databasmaterial, 

främst från Engblom & Lingdell (1983, 

1985a, 1985b, 1987, 1994), Engblom m.fl. 

(1990), Raddum & Fjellheim (1984), Otto 

& Svensson (1983), Eriksson m.fl. (1981), 

Henrikson m.fl. (1983), Rosenberg & Resh 

(1993), Degerman m.fl. (1994), Moog 

(1995) och Wiederholm (1999). 

Det är viktigt att påpeka att de bedömningar 

som görs framförallt gäller faunan på 

den yta som undersökts. Det innebär t.ex. 

att en annan sträcka i ett vattendrag skulle 

kunna få en annan bedömning än den undersökta. 

Kriterier för biologisk bedömning 

Allmänt 

En bedömning av olika sorters påverkan på 

bottenfaunan grundar sig dels på faktiska 

kunskaper om olika arters föroreningskänslighet 

och dels på erfarenhet om hur 

det normalt ser ut på en lokal med ungefär 

samma naturliga förutsättningar som den 

undersökta. Erfarenheter hämtade från vår 

databas som innehåller undersökningar 

från drygt 2 000 olika sjöar och vattendrag


i Götaland och Svealand har därför använts 

vid bedömningarna. 

Bedömning av tillstånd och avvikelse 

För att underlätta och systematisera bedömningarna 

har Naturvårdsverket ställt 

upp gränsvärden för sex typer av index 

(Wiederholm 1999). Dessa gränsvärden 

används för att bedöma och klassa dels tillstånd 

och dels avvikelse från jämförvärden. 

För bedömningar i rinnande vatten 

och sjöars litoral kan två av indexen, 

Shannons diversitetsindex och ASPTindex, 

karakteriseras som allmänna föroreningsindex 

men de fungerar huvudsakligen 

bäst på att mäta graden av påverkan från 

näringsämnen/organiskt material. De två 

andra indexen som används i sjöar och vattendrag 

är mer specialiserade. Danskt faunaindex 

mäter och klassar tillståndet när 

det gäller näringsämnen/organiskt material 

och Surhetsindex mäter och klassar graden 

av försurningspåverkan. När det gäller tillståndsklassningen 

har vi valt att ändra Naturvårdsverkets 

klassgränser för Shannon 

index i sjöar och vattendrag samt Surhetsindex 

i sjöar. Motivet är att de föreslagna 

klassgränserna för Shannons diversitetsindex 

inte ger någon bra upplösning med den 

metodik som normalt används i undersökningarna 

(SS-EN 27 828). Naturvårdsverkets 

klassgränser togs fram med hjälp av 

ett databasmaterial (riksinventeringen 

1995) vars resultat bygger på en annorlunda 

metodik. När det gäller Surhetsindex i 

sjöar har en smärre justering nedåt för 

klassgränserna gjorts. Motivet för denna 

ändring är att annars skulle alltför många 

opåverkade sjöar bedömas som försurningspåverkade. 

Poängsättningen har också 

återställts för ett antal taxa till dess ursprungliga 

form (se Henrikson & Medin 

1986). För sjöars profundal mäter de två 

indexen, BQI och O/C-index, i huvudsak 

näringstillståndet i sjön. De klassgränser 

50 

som används i våra rapporter redovisas i 

Tabell 6 – 8. 

Som underlag för avvikelseberäkningarna 

har Naturvårdsverket föreslagit jämförvärden 

för de olika indexen. Det sägs också 

att man i första hand skall använda objektspecifika 

jämförvärden. De jämförvärden 

vi har valt att använda för beräkningarna 

av avvikelsen i våra undersökningar då objektspecifika 

jämförvärden saknas framgår 

av Tabell 9. Klassgränserna för avvikelse 

redovisas i Tabell 10. 

Vi har också valt att sätta upp gränsvärden 

för ytterligare några index som vi tycker är 

viktiga att använda vid bedömningarna 

(Tabell 6-8). När det gäller totalantalet påträffade 

taxa, medelantalet taxa per prov, 

individtäthet i sjöars litoral och EPT-index 

har klassgränserna valts vid 10, 25, 75 och 

90 procents percentilerna i vårt eget databasmaterial. 

När det gäller klassgränser för 

individtäthet i övriga undersökningstyper 

har dessa valts för att ge en grov uppskattning 

av den biologiska produktionen. EPTindex 

beräknas som summan av antalet arter 

inom grupperna Ephemeroptera, Plecoptera 

och Trichoptera (dag-, bäck- och 

nattsländor). 

De använda gränserna får inte tolkas så att 

man sätter likhetstecken mellan bedömningen 

måttlig och normal. Normalt är 

t.ex. att hitta låga individtätheter i oligotrofa 

vatten och höga tätheter i mera näringsrika. 

Ett annat exempel är att man normalt 

hittar färre arter i små vattendrag än i stora. 

Därför kan det bli så att bedömningen av 

antal taxa blir något missvisande beroende 

på om vattendraget är stort eller litet. Viktigt 

att påpeka är också att det artantal, eller 

antalet arter/taxa, som anges är det 

minsta antalet arter som med säkerhet finns 

på lokalen. Detta gäller även vid beräkningen 

av medelantal taxa per prov och 

EPT-index.


Tabell 6. Gränsvärden för tillståndsklassning av bottenfauna i rinnande vatten. 

Klass Benämning Shannons diver- ASPT- Danskt fauna- Surhetssitetsindex 

index index index 

1 Mycket högt index >4,15 >6,9 7 >10 

2 Högt index 3,85-4,15 6,1-6,9 6 6-10 

3 Måttligt högt index 2,95-3,85 5,3-6,1 5 4-6 

4 Lågt index 2,35-2,95 4,5-5,3 4 2-4 

5 Mycket lågt index 29 

2 Högt index 1500-3000 40-50 25-30 22-29 

3 Måttligt högt index 500-1500 25-40 15-25 12-22 

4 Lågt index 200-500 18-25 10-15 7-12 


2 Högt index 3,80-4,00 5,8-6,4 5 5-8 

3 Måttligt högt index 2,85-3,80 5,2-5,8 4 3-5 

4 Lågt index 2,45-2,85 4,5-5,2 3 1-3 


2 Högt index 700-1000 30-35 16-18 14-17 

3 Måttligt högt index 300-700 20-30 11-16 10-14 

4 Lågt index 150-300 15-20 8-11 8-10 

5 Mycket lågt index


Tabell 8. Gränsvärden för tillståndsklassning av bottenfauna i sjöars profundal och sublitoral. 

Klass Individtäthet Totalantal taxa i Totalantal taxa i 

(antal/m 2 ) sublitoralzonen profundalzonen 

1 Mycket högt index >3000 >25 >15 

2 Högt index 2000-3000 21-25 10-15 

3 Måttligt högt index 200-2000 13-21 5-10 

4 Lågt index 50-200 10-13 2-5 

5 Mycket lågt index


grundade sig på känsligaste arten skulle en 

felbedömning göras om slumpen gjorde att 

ingen känslig art hittades trots att vattendraget 

var opåverkat av försurning. 

Påverkan av näringsämnen/organiskt material. 

När ett vatten utsätts för en belastning av 

näringsämnen leder detta bl.a. till en ökad 

växtproduktion, vilket i sin tur leder till en 

ökad djurproduktion. Den ökade näringsstatusen 

(eutrofieringen) kan, om den blir 

för stor, ge allvarliga negativa effekter på 

bottenfaunan bl.a. på grund av att syrgashalten 

i vattnet minskar. Naturvårdsverket 

redovisar två index för bedömning av påverkan 

av näringsämnen/organisk belastning 

med hjälp av bottenfaunasamhället 

(Wiederholm 1999). ASPT-index är ett 

”renvattensindex” som baseras på förekomst 

av i huvudsak känsliga eller toleranta 

djurgrupper. Ett lågt värde visar att det i 

huvudsak förekommer toleranta grupper, 

vilket därmed indikerar att vattenkvaliteten 

är dålig. Ett högt värde visar att det i huvudsak 

förekommer känsliga grupper, vilket 

indikerar att vattenkvaliteten är god. 

Med Danskt faunaindex undersöker man 

om vattendraget hyser vissa nyckelarter eller 

nyckelsläkten med varierande tolerans 

för näringsämnen/organisk belastning. 

Även här indikerar ett lågt värde en dålig 

vattenkvalitet (höga halter av näringsämnen 

eller en hög belastning av organiskt 

material) och ett högt värde en god vattenkvalitet 

(låga halter av näringsämnen och 

en liten belastning av organiskt material). 

Vid den sammanvägda bedömningen av 

vattenkvaliteten används dessutom bottenfaunans 

diversitet (Shannons diversitetsindex) 

och artsammansättning. 

Annan påverkan är ett samlande begrepp 

på en mängd störningar som kan ha en negativ 

effekt på bottenfaunan, såväl i form 

av utsläpp av olika ämnen som mer fysiska 

ingrepp i vattendraget exempelvis reglering. 

Vid bedömningarna används i första 

53 

hand ovanstående index men bottenfaunans 

artsammansättning är också viktig. 

Vid bedömning av naturvärden i vattenmiljöer 

finns kriterier som länsstyrelsen i 

Älvsborgs län utnyttjat i sitt Naturvårdsprogram 

(Berntell m.fl. 1984). Även Naturvårdsverkets 

Handbok, Naturinventeringar 

av sjöar och vattendrag (SNV 1989) 

och System Aqua, anger liknande kriterier. 

Några av huvudkriterierna vid dessa bedömningar 

av vattenmiljöer är: 

• Påverkan 

• Betydelse för forskning 

• Biologisk mångformighet 

• Raritet 

• Biologisk produktion 

Naturvärdena i vattendragens evertebratsamhällen 

och vilka arter som är sällsynta 

eller hotade har till stor del varit okända i 

Sverige. I och med att bottenfaunan undersökts 

i allt fler sammanhang, oftast i vattenvårdsförbundens 

recipientkontroll eller i 

uppföljningskontrollen av kalkningsverksamheten, 

har kunskaper om faunan i sjöar 

och vattendrag vuxit fram. I ett försök att 

med hjälp av olika kriterier bedöma faunans 

naturvärde används här två av ovanstående 

huvudkriterier, biologisk mångformighet 

och raritet. 

Som mått på det första huvudkriteriet, biologisk 

mångformighet, används totalantalet 

arter/taxa och diversitetsindex (Shannon 

index, Wiederholm 1999). I det här fallet 

bedöms artrika och diversa ekosystem ha 

högre naturvärden än de som har få arter 

eller en låg diversitet. 

Begreppet raritet har använts så att hotade 

eller sällsynta arter bedöms ha höga naturvärden. 

Vad gäller vilka arter som är hotade 

i Sverige har dessa jämte hotstatus hämtats 

från Artdatabankens rödlista för hotade 

arter (Gärdenfors m.fl. 2000). Hotkategoridefinitionerna 

i rödlistan innebär i kort-


het att kategori RE är arter som försvunnit, 

kategori CR är arter som är akut hotade, 

kategori EN är arter som är starkt hotade, 

kategori VU är arter som är sårbara och 

kategori NT är arter som är missgynnade 

och slutligen DD är arter som inte tillhör 

ovanstående kategorier men som på grund 

av kunskapsbrist ändå kräver artvis utformade 

hänsyn. Vi tar även hänsyn till arter 

som är ovanliga. Med beteckningen ovanlig 

menas t.ex. att arten är lokalt eller regionalt 

ovanlig eller att arten förekommer i 

färre än 5 % av de lokaler vi undersökt i 

Götaland och Svealand. Viktigt att notera 

är att raritetsbegreppet i det senare fallet 

endast tillämpas på arter som har sin huvudsakliga 

förekomst i den undersökta naturtypen. 

Arter som tas upp på rödlistan får 

inga ytterligare poäng för raritet. 

En bedömning av faunans mångformighet 

och raritet är nästan alltid något relativt, 

d.v.s. den grundar sig på en jämförelse 

med ett eller flera objekt. Erfarenheter från 

tidigare undersökta sjöar och vattendrag i 

54 

Götaland och Svealand har därför använts 

vid bedömningen. 

För att överskådligt systematisera ovanstående 

information har ett poängsystem skapats 

för bedömning av bottenfaunan i vattendrag 

och sjöars litoralzon ( 

Tabell 11 och Tabell 12). Vid konstruktionen 

av modellen har störst vikt lagts vid 

förekomst av hotade eller ovanliga arter. 

Viktigt är här att påpeka att sällsynta arter 

ofta också är fåtaliga i ett vatten, vilket gör 

dem svåra att hitta. Detta innebär att man 

riskerar att underskatta naturvärdena vid 

den här typen av bedömningar. 

Bottenfaunans naturvärde bedöms efter tre 

klasser enligt ovanstående modell. Vid den 

slutgiltiga bedömningen tillämpas flytande 

poänggränser enligt: 

>16 poäng mycket höga naturvärden 

6 - 16 poäng höga naturvärden 

0 - 6 poäng naturvärden i övrigt 

Tabell 11. Kriterier och poängsättning för bedömning av bottenfaunans naturvärden i vattendrag. 

Kategorier Poängsättning 

A Rödlistade arter Kategori RE, CR, EN och VU ger 16 p. NT och DD ger 6 p. per art 

B Totalantal taxa 41-45 ger 1 p., 46-50 ger 3 p. och >50 ger 10 p. 

C Shannon index >3,85-4,15 ger 1 p. och >4,15 ger 3 p. 

D Ovanliga arter Om ej poäng i kategori A, 3 p. per art 

Indexet beräknas som summan av poängen i de olika kategorierna. 

Tabell 12. Kriterier och poängsättning för bedömning av bottenfaunans naturvärden i sjöars litoralzon. 

Kategorier Poängsättning 

A Rödlistade arter Kategori RE, CR, EN och VU ger 16 p. NT och DD ger 6 p. per art 

B Totalantal taxa 31-33 ger 1 p., 34-35 ger 3 p. och >35 ger 10 p. 

C Shannon index >3,80-4,00 ger 1 p. och >4,00 ger 3 p. 

D Ovanliga arter Om ej poäng i kategori A, 3 p. per art 

Indexet beräknas som summan av poängen i de olika kategorierna.

BRÄKNEÅN 2004 ALcontrol Bilaga 3 

Artlistor och lokalbeskrivningar 

för bottenfauna 

2004 

Förklaringar till artlista 

Det. = Ansvarig för artbestämning. 

Antal individer per prov (0,1 m 2 ) av de 

funna arterna/taxa samt deras känslighet 

för försurning, funktionella tillhörighet och 

ekologisk grupp. 

Försurningskänslighet (Fk): 

0 - taxa vars toleransgräns är okänd 

1 - taxa som har visats klara ett pH-värde 

lägre än 4,5 

2 - pH 4,5 - 4,9 

3 - pH 5,0 - 5,4 

4 - pH > 5,5 

Funktionell grupp (Fg): 

0 - ej känd 

1 - filtrerare 

2 - detritusätare 

3 - predator 

4 - skrapare 

5 - sönderdelare 

Ekologisk grupp, känslighet för organisk 

belastning (Eg): 

0 - taxa för vilka kunskap saknas för bedömning 

1 - taxa som kan påträffas i vatten med 

mycket hög belastning 

2 - taxa som kan påträffas i vatten med hög 

belastning 

55 

3 - taxa som kan påträffas i vatten med 

måttligt hög belastning 

4 - taxa som kan påträffas i vatten med låg 

belastning 

5 - taxa som kan påträffas i vatten helt utan 

belastning 

M = medelvärde 

% = procentandel 

**= antalet individer i provet har uppskattats



2004-05-27 

Det. Anders Boström, Medins Biologi AB 

Metod: SS-EN 27 828 + NV:s handbok för miljöövervakning 

ARTER/TAXA KATEGORI PROV 

Fk Fg Eg 1 2 3 4 5 M % 

TURBELLARIA, virvelmaskar 

Turbellaria (Planariidae/Dugesiidae) 3 3 0 1 0,2 0,1 

OLIGOCHAETA, fåborstmaskar 

Oligochaeta 0 2 0 1 0,2 0,1 

HIRUDINEA, iglar 

Erpobdella octoculata - (Linné, 1758) 3 3 2 Erpobdella 1 0,2 0,1 

EPHEMEROPTERA, dagsländor 

Baetis muticus - (Linné, 1758) 4 4 3 3 0,6 0,4 

Baetis sp. (fuscatus/scambus - gr.) 3 4 3 3 9 5 8 5,0 3,3 

Baetis sp. 0 4 0 2 30 17 15 24 17,6 11,6 

Caenis luctuosa - (Burmeister, 1839) 4 2 3 4 1 1 1 1,4 0,9 

Centroptilum luteolum - (Müller, 1776) 2 4 3 1 0,2 0,1 

Ephemerella ignita - (Poda, 1761) 3 4 3 19 37 31 29 15 26,2 17,3 

Ephemerella sp. 0 4 3 4 9 6 6 5 6,0 4,0 

Heptagenia sulphurea - (Müller, 1776) 2 4 3 6 3 2 5 3,2 2,1 

PLECOPTERA, bäcksländor 

PIsoperla grammatica - (Poda, 1761) 1 3 3 Isoperla 2 1 0,6 0,4 

PIsoperla sp. 0 3 0 Isoperla 3 3 1 1,4 0,9 

PLeuctra sp. 0 2 0 L 2 15 2 9 2 6,0 4,0 

PTaeniopteryx nebulosa - (Linné, 1758) 2 2 3 Taeniopteryx 1 0,2 0,1 

TRICHOPTERA, nattsländor 

Athripsodes sp. 0 5 3 1 0,2 0,1 

Ceraclea dissimilis - (Stephens, 1836) 0 0 3 1 0,2 0,1 

Cheumatopsyche lepida - (Pictet, 1834) 4 1 3 2 1 3 1 1,4 0,9 

Chimarra marginata - (Linné, 1767) 4 1 4 1 0,2 0,1 

Hydropsyche angustipennis - (Curtis, 1834) 1 1 3 1 1 0,4 0,3 

Hydropsyche siltalai - Döhler, 1963 1 1 3 19 1 2 2 4,8 3,2 

Ithytrichia sp. 3 4 4 1 0,2 0,1 

Neureclipsis bimaculata - (Linné, 1758) 1 3 3 26 8 18 13 4 13,8 9,1 

Oecetis notata - (Rambur, 1842) 0 3 2 7 1 1 2 2,2 1,5 

Polycentropodidae 0 0 0 1 0,2 0,1 

Polycentropus flavomaculatus - (Pictet, 1834) 1 3 3 3 1 2 1 1 1,6 1,1 

DIPTERA, tvåvingar 

Ceratopogonidae 0 0 0 1 0,2 0,1 

Chironomidae 0 0 0 62 32 3 6 12 23,0 15,2 

BIVALVIA, musslor 

Pisidium sp. 1 1 0 P 60 35 17 31 8 30,2 19,9 

Sphaerium corneum - (Linné, 1758) 2 1 3 Sphaeriu 1 1 0,4 0,3 

Sphaerium sp. 2 1 3 Sphaeriu 1 4 12 3,4 2,2 

SUMMA (antal individer): 197 216 117 122 105 151,4 100 

SUMMA (antal taxa): 13 17 15 14 17 15,2 

Totalantal taxa 26 Diversitetsindex 3,51 Surhetsindex 8 

Medelantal taxa/prov 15,2 ASPT-index 6,5 EPT-index 19 

Antal ind./kvm. 1 514 Danskt faunaindex 6 Naturvärdesindex 9 

Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade 

verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC 17025 (2000). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om 

inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 

56 

RAPPORT 

utfärdad av ackrediterat laboratorium 

REPORT issued by an Accredited Laboratory



2004-05-27 




Fk Fg Eg 1 2 3 4 5 M % 


Oligochaeta 0 2 0 5 7 8 3 1 4,8 2,3 

ODONATA, trollsländor 

Onychogomphus forcipatus - (Linné, 1758) 3 3 3 2 1 1 0,8 0,4 


Baetis digitatus - Bengtsson, 1912 4 4 3 10 1 1 2,4 1,2 

Baetis muticus - (Linné, 1758) 4 4 3 12 10 2 1 4 5,8 2,8 

Baetis niger - (Linné, 1761) 2 4 3 1 0,2 0,1 

Baetis rhodani - (Pictet, 1843) 2 4 3 18 4 4,4 2,1 

Baetis sp. (fuscatus/scambus - gr.) 3 4 3 17 4 15 36 15 17,4 8,5 

Baetis sp. 0 4 0 63 76 36 82 48 61,0 29,7 

Caenis luctuosa - (Burmeister, 1839) 4 2 3 1 4 2 2 1,8 0,9 

Centroptilum luteolum - (Müller, 1776) 2 4 3 1 0,2 0,1 

Ephemerella ignita - (Poda, 1761) 3 4 3 44 41 11 20 30 29,2 14,2 

Ephemerella sp. 0 4 3 9 11 3 9 8 8,0 3,9 

Heptagenia sulphurea - (Müller, 1776) 2 4 3 2 1 1 0,8 0,4 

Leptophlebia sp. 1 2 3 1 1 1 0,6 0,3 


PIsoperla sp. 0 3 0 I 1 1 0,4 0,2 

PLeuctra sp. 0 2 0 L 4 4 4 15 2 5,8 2,8 

PTaeniopteryx nebulosa - (Linné, 1758) 2 2 3 Taeniopt 1 1 2 0,8 0,4 


Athripsodes sp. 0 5 3 2 0,4 0,2 

Athripsodes sp. (albifrons/commutatus) 0 5 3 1 3 1 1,0 0,5 

Halesus sp. 0 5 0 2 0,4 0,2 

Hydropsyche siltalai - Döhler, 1963 1 1 3 5 1,0 0,5 

Hydroptila sp. 0 0 0 3 1 6 3 2,6 1,3 

Lepidostoma hirtum - (Fabricus, 1775) 3 4 3 1 3 0,8 0,4 

Lype sp. 0 4 2 1 0,2 0,1 

Oecetis notata - (Rambur, 1842) 0 3 2 1 0,2 0,1 

Polycentropodidae 0 0 0 1 0,2 0,1 

Polycentropus flavomaculatus - (Pictet, 1834) 1 3 3 1 1 0,4 0,2 

Rhyacophila sp. 0 3 3 3 0,6 0,3 

Wormaldia subnigra - McLachlan, 1865 4 1 0 3 0,6 0,3 

COLEOPTERA, skalbaggar 

Elmis aenea - (Müller, 1806) 2 4 4 E 2 1 0,6 0,3 

Oulimnius tuberculatus - (Müller, 1806) 3 4 3 Oulimniu 2 1 3 1,2 0,6 

Oulimnius sp. 3 4 3 Oulimnius 1 0,2 0,1 


Ceratopogonidae 0 0 0 1 8 2 6 3,4 1,7 

Chironomidae 0 0 0 104 55 9 12 12 38,4 18,7 

Simuliidae 0 1 0 23 1 4,8 2,3 


Pisidium sp. 1 1 0 P 4 10 1 5 4,0 1,9 





Antal ind./kvm. 2 054 Danskt faunaindex 7 Naturvärdesindex 12 




57 

RAPPORT 





2004-05-27 




Fk Fg Eg 1 2 3 4 5 M % 

TURBELLARIA, virvelmaskar 

Dendrocoelum lacteum - (O. F. Müller, 1774) 3 3 0 1 0,2 0,7 

Polycelis sp. 1 3 0 1 0,2 0,7 


Oligochaeta 0 2 0 2 2 2 1 1 1,6 5,3 

ODONATA, trollsländor 

Calopteryx sp. 0 3 3 1 0,2 0,7 


Baetis muticus - (Linné, 1758) 4 4 3 1 2 2 1,0 3,3 

Baetis rhodani - (Pictet, 1843) 2 4 3 4 0,8 2,7 

Baetis sp. (fuscatus/scambus - gr.) 3 4 3 11 1 14 5,2 17,3 

Baetis sp. 0 4 0 7 1 3 20 6,2 20,7 

Caenis luctuosa - (Burmeister, 1839) 4 2 3 1 1 1 0,6 2,0 

Ephemerella ignita - (Poda, 1761) 3 4 3 1 1 3 1,0 3,3 

Ephemerella sp. 0 4 3 1 0,2 0,7 


PLeuctra sp. 0 2 0 L 1 7 2 2,0 6,7 


Hydroptila sp. 0 0 0 2 0,4 1,3 

Lepidostoma hirtum - (Fabricus, 1775) 3 4 3 2 1 0,6 2,0 

Rhyacophila sp. 0 3 3 2 0,4 1,3 

Setodes argentipunctellus - McLachlan, 1877 4 0 5 1 2 0,6 2,0 

Wormaldia subnigra - McLachlan, 1865 4 1 0 1 0,2 0,7 

HEMIPTERA, skinnbaggar 

Aphelocheirus aestivalis - (Fabricius, 1794) 3 3 3 2 1 0,6 2,0 


Elmis aenea - (Müller, 1806) 2 4 4 Elmis 2 1 0,6 2,0 

Oulimnius tuberculatus - (Müller, 1806) 3 4 3 Oulimnius 1 1 0,4 1,3 


Ceratopogonidae 0 0 0 1 0,2 0,7 

Chironomidae 0 0 0 4 9 10 9 6,4 21,3 

Simuliidae 0 1 0 1 1 0,4 1,3 





Antal ind./kvm. 300 Danskt faunaindex 6 Naturvärdesindex 12 




58 

RAPPORT 




54. Älgasjöbäcken (Bräkneån), Bron Hunnamåla 

2004-05-27 




Fk Fg Eg 1 2 3 4 5 M % 


Oligochaeta 0 2 0 1 2 0,6 1,4 

HYDRACARINA, sötvattenskvalster 

Hydracarina 0 3 0 1 0,2 0,5 


Baetis niger - (Linné, 1761) 2 4 3 1 1 1 0,6 1,4 

Baetis vernus - Curtis, 1834 4 4 2 18 1 7 17 10 10,6 24,9 

Baetis sp. 0 4 0 15 3 7 10 11 9,2 21,6 

Ephemerella ignita - (Poda, 1761) 3 4 3 1 0,2 0,5 


PIsoperla sp. 0 3 0 Isoperla 1 0,2 0,5 

PLeuctra sp. 0 2 0 L 6 10 9 5 5 7,0 16,4 

PNemoura cinerea - (Retzius, 1783) 1 5 3 Nemoura 1 0,2 0,5 

PNemoura sp. 0 5 0 Nemoura 1 1 1 0,6 1,4 


Halesus sp. 0 5 0 1 0,2 0,5 

Polycentropus flavomaculatus - (Pictet, 1834) 1 3 3 1 0,2 0,5 


Hydraena gracilis - Germar, 1824 3 4 4 Hydraena 1 0,2 0,5 

Oulimnius tuberculatus - (Müller, 1806) 3 4 3 O 1 2 1 0,8 1,9 

Oulimnius sp. 3 4 3 Oulimniu 2 0,4 0,9 


Chironomidae 0 0 0 2 15 32 3 1 10,6 24,9 

Pediciidae 0 3 0 1 1 0,4 0,9 


Pisidium sp. 1 1 0 Pisidium 1 1 0,4 0,9 





Antal ind./kvm. 426 Danskt faunaindex 6 Naturvärdesindex 6 




59 

RAPPORT 




Förklaringar till lokalbeskrivning 

Flertalet uppgifter (närmiljö, skuggning, oorganiskt och organiskt bottensubstrat samt bottenvegetation) 

klassificeras enligt en allmän skala 0-3 där: 

Klass 0 = saknas 

Klass 1 = mindre än 5% av yttäckningen (sett uppifrån) = ringa förekomst 

Klass 2 = 5-50% av yttäckningen (sett uppifrån) = måttlig förekomst 

Klass 3 = mer än 50% av yttäckningen (sett uppifrån) = riklig förekomst 

Vattenområdesuppgifter 

Vattendrag: Namn på vattendrag där provtagningslokalen är belägen. I första hand används 

namn i SMHI:s sjö- och vattendragsregister (SVAR). Saknas vattendraget i SMHI:s register 

används namn från topografiska kartan. Eljest lokalt namn. 

Lokalnummer: Lokalens nummer enligt den som först registrerade lokalen eller enligt den 

organisation som ansvarar för provtagningen. 

Lokalnamn: Fritext. Lokalnamn ges av den som beskriver lokalen. Helst efter namn på topografiska 

kartan, möjligen följt av lägesangivelse. Anges t.ex. Skogstorp, 100 m uppströms 

vägbron. 

Huvudflodområde: Huvudflodområde enligt SMHI:s numrering (1-118). 

Topografisk karta: Anger topografiskt kartblad (vanligen skala 1:50 000) som lokalen är belägen 

på enligt Lantmäteriverket, t.ex. ÅSEDA 5F SO. 

Lokalkoordinater: Egen lägesbestämning av lokalens nedre avgränsning. För vattendrag avses 

lokalens avgränsning nedströms. Läget anges med 12-siffriga koordinater i rikets system 

(RAK) från topografisk karta. Skalan på kartan bör helst vara 1:50 000. Används GPS (med 

noggrannhet av 10 m) skall koordinaterna alltid kontrolleras mot topografiska kartan. 

Provtagningsuppgifter 

Syfte: Verksamheten klassificeras i en av följande kategorier: Nationell miljöövervakning 

(NMÖ), Regional miljöövervakning (RMÖ), Recipientkontroll (RK), Kalkeffektuppföljning, 

Annan effektuppföljning (t. ex. uppföljning av biotopvård och andra återställningsåtgärder), 

Vattenmål (undersökningar ingående i vattenmål), Inventering (kartering av flora eller fauna). 

Metodik: Anger provtagningsmetod och typ av provtagningsutrustning, t. ex., skrapprov från 

stenar, kartering av utlagda ytor, sparkprovtagning med handhåv. 

Provyta: Anger hur stor den undersökta ytan är för varje enskilt prov (m 2 ). 

Vattenkemiprov: Anger om vattenkemiprov togs i samband med provtagningen (ja eller nej). 

60


Lokaluppgifter 

Lokalens längd: Lokalens längd i heltals meter. För vattendrag gäller att lokalens längd mätes 

utgående från strömfårans mittlinje. 

Lokalens bredd: Den provtagna lokalens vattentäckta medelbredd i meter. 

Vattendragsbredd: Vattendragets bredd vid normal sommarvattenföring. Anges i meter med 

en decimal när medelbredden är mindre än 5 m och i heltals meter för bredare vattendrag. 

Vattennivå: Anges som låg, medel eller hög i förhållande till vattendragets medelnivå under 

sommarhalvåret. 

Lokalens medeldjup: Den provtagna lokalens medeldjup anges med hjälp av djupmätningar 

i ett flertal punkter. Medeldjupet anges i meter med en decimal. 

Lokalens maxdjup: Den provtagna lokalens maxdjup. Anges i meter med en decimal. 

Märkning av lokal: Anger hur lokalen är utmärkt, t ex järnrör i marken, färg på träd, stenar 

eller anger förhållande till fasta punkter t.ex. broar, stora stenar etc. För vattendrag görs märkningen 

vid lokalens nedre och övre avgränsning. 

Vattenhastighet: Lokalens dominerande vattenhastighet i ytan bedöms i fyra klasser. 

Klass Vattenhastighet 

0 Stilla (0 m/s), i sjöar 

1 Lugnt (under 0,2 m/s) 

2 Strömt (0,2-0,7 m/s), strömmande med enstaka forsnacke 

3 Forsande (över 0,7 m/s), ofta stråkande vatten. 

Grumlighet: Bedömning av vattnets grumlighet. 0 = klart, 1 = grumligt, 2 = mycket grumligt. 

Färg: Bedömning av vattnets färg (humusinnehåll). 0 = klart, 1 = färgat, 2 = kraftigt färgat. 

Vattentemperatur: Temperaturen ( o C) i ytvattnet (0,2-0,3 m). Anges med en decimal. 

Trofinivå: En grov uppskattning i fält av vattnets trofinivå (näringsstatus). 

0 = oligotroft vatten (låg näringsrikedom) 

1 = mesotroft vatten (måttligt hög näringsrikedom) 

2 = eutroft vatten (hög näringsrikedom). 

Bottensubstrat och vattenvegetation 

Oorganiskt material: Oorganiskt bottenmaterial på lokalen klassas och anges enligt nedanstående 

indelning. Anger dominerande substrat (dom. 1), näst dominerande (dom. 2) samt 

tredje dominerande substrat (dom. 3). Alla förekommande bottensubstrat klassas även enligt 

förekomstklasserna 0-3; där 0= saknas, 1 = mindre än 5% av yttäckningen sett uppifrån (ringa 

förekomst), 2 = 5-50% av yttäckningen sett uppifrån (måttlig förekomst), samt 3 = mer än 

61


50% av yttäckningen (riklig förekomst). 

Typ av material Partikeldiameter (mm) 

Finsediment 2000 

Vattenvegetation: Anger både dominerande vegetationstyp (dom. 1) och subdominerande 

vegetationstyper (dom. 2 och dom. 3) samt förekomstklass (yttäckningen sett uppifrån) på lokalen 

enligt ovan allmänna klassning. Vegetationen delas upp i: Övervattensväxter med blad 

och blommor över vattenytan (t.ex. vass, säv, starr), flytbladsväxter (nymphaeider) vilka normalt 

har flytande blad (näckrosor, vissa natearter), långskottsväxter (elodeider) (undervattensvegetation 

som hårslinga, vattenpest och vissa natearter), rosettväxter (isoetider) (t.ex. 

notblomster, strandpryl, braxengräs), mossor (t.ex. näckmossa, kölmossa) och påväxtalger; 

växter som växer på andra växter eller stenar (t.ex. kiselalger, trådalger). 

Organiskt material: Anger förekomsten av dött organiskt material utgående från samma förekomstklasser 

som vattenvegetationen. Redovisningen omfattar fyra storleksklasser enligt 

nedanstående definition. 

Typ av material Definition 

Fin detritus Fint organiskt material, t ex lövrester, mer eller mindre nedbrutet med 

en partikelstorlek mindre än 1mm. 

Grov detritus Partikulärt, icke nedbrutet, organiskt material som löv, barr, kottar samt 

delar av kvistar. 

Fin död ved Kvistar, grenar och stammar som är mindre än 10 cm i diameter samt 

kortare än 50 cm. 

Grov död ved Trädstammar och grenar grövre än 10 cm i diameter och längre än 50 

cm. 

Närmiljö 0-30 m 

Närmiljö: Närmiljö är marken runt lokalen som kan tänkas påverka lokalens biologi. Närmiljön 

omfattar i detta fall en ca 30 m bred zon vinkelrätt utmed lokalens stränder och oavsett 

längden på den provtagna sträckan bedöms alltid närmiljön för en strandzon som är minst 50 

m lång. Detta gäller både sjöar och vattendrag. För vattendragen utgår man från lokalens nedre 

avgränsning. 

För mindre vattendrag (


Marktyp Kommentar 

Barrskog Dominans av barrträd som gran, tall, lärkträd 

Lövskog Dominans av lövträd som t.ex. björk, al, alm, ek 

Blandskog Löv- och barrträd blandat så att ingen kategori utgör mindre än 25% av 

områdets areal 

Kalhygge Minst 25% av området utgörs av kalavverkad yta 

Myr/våtmark Omfattar alla typer av våtmarker, även sumpskog 

Åker Odlad åkermark 

Äng Ängsmark och öppen betesmark. Betesmarkens krontäckning skall vara 

mindre än 30% 

Hed Öppen hedmark med enstaka buskar och träd 

Kalfjäll Blockmark ovan trädgränsen 

Häll/Blockmark Hällmark (berg i dagen) eller blockmark under trädgränsen 

Artificiell Anlagda ytor som vägar och bebyggelse 

Annat Annan mark än ovan beskriven. 

Strandzon 0-5 m 

Strandzon: Strandvegetation av träd, buskar, gräs/halvgräs/vass, annan vegetation och övrigt 

i strandzonen närmast vattendrag eller sjö. Dominerande vegetationstyp anges samt dominerande 

och subdominerande art av varje vegetationstyp som förekommer inom lokalens strandzon/zoner 

på en sträcka av 50 m. 

Beskuggning: Anger vattenytans beskuggning av vegetation (träd och buskar) enligt den generella 

skalan 0-3, där 0 anger att skuggning saknas, 1 = mindre än 5%, 2 = 5-50%, och 3 = 

mer än 50%. 

Påverkan 

Påverkan: I förekommande fall anges om lokalens biota har påverkats av vattenkemisk eller 

fysisk påverkan. Den påverkan som anses ha haft störst effekt på lokalens biota sätts som A, 

påverkan med näst största effekten som B osv. Påverkans styrka anges för varje påverkan i en 

skala 1-3 där 1 = måttlig påverkan, 2 = stark påverkan, 3 = mycket stark påverkan. 

63




Sjö/vattendrag: Bräkneån Län: 07 Kronoberg 

Lokalnummer: 6 Kommun: 63 Tingsryd 

Lokalnamn: Tikens utlopp Top. Karta: 4E SO 

Huvudflodområde: 84 Bräkneån Lokalkoordinater: 6260670 / 1448205 


Datum: Metodik: SS-EN 27 828 

Provtagare: A. Lundgren/J. Sandin Provyta (m 2 2004-05-27 

): 0,1 

Organisation: ALcontrol Antal prov: 5 

Syfte: Recipientkontroll Kemiprov (j/n): nej 


Lokalens längd: 3 m Lokalens maxdjup: 0,3 m 

Lokalens bredd: 12 m Vattenhastighet: lugnt (< 0,2 m/s) 

Vattendragsbredd (våt yta): 12 m Grumlighet: klart 

Bredd (mätt/uppskattad) uppskattad Vattenfärg: starkt färgat 

Vattennivå: medel Vattentemperatur: 14,5 °C 

Lokalens medeldjup: 0,2 m Trofinivå: mesotrof 

Märkning av lokal: - 

Bottensubstrat och vattenvegetation (dominerande typ och täckningsgrad i %) 

Oorganiskt mtrl, dom. 1: - Vegetationstyp, dom. 1: - 



Finsediment: saknas Övervattensv: saknas Fin detritus:




Sjö/vattendrag: Bräkneån Län: 10 Blekinge 

Lokalnummer: 8 Kommun: 81 Ronneby 

Lokalnamn: nedströms Bälganet Top. Karta: 4F SV 





): 0,1 





Lokalens bredd: 3 m Vattenhastighet: ström (0,2 - 0,7 m/s) 


Bredd (mätt/uppskattad) uppskattad Vattenfärg: färgat 



Märkning av lokal: 70m nedströms dammfäste i västra fåran. 





Finsediment: saknas Övervattensv: saknas Fin detritus: saknas 

Sand: 5-50% Flytbladsv: saknas Grov detritus: saknas 

Grus: 5-50% Långskottsv:




Sjö/vattendrag: Bräkneån Län: 10 Blekinge 


Lokalnamn: Mynningsområdet Top. Karta: 3F NV 





): 0,1 










Märkning av lokal: 20 m nedströms bro. 





Finsediment: saknas Övervattensv:


54. Älgasjöbäcken (Bräkneån), Bron Hunnamåla 


Sjö/vattendrag: Älgasjöbäcken (Bräkneån) Län: 10 Blekinge 


Lokalnamn: Bron Hunnamåla Top. Karta: 4F SV 





): 0,1 









Lokalens medeldjup: 0,3 m Trofinivå: eutrof 

Märkning av lokal: - 





Finsediment: saknas Övervattensv: saknas Fin detritus:




Provår 97 98 02 04 

Näringsämnespåverkan A A A A 

Försurningspåverkan A A A A 


Provår 92 93 95 96 01 04 

Näringsämnespåverkan A B A A B? A 

Försurningspåverkan A A A A A A 


Provår 99 00 01 02 03 04 

Näringsämnespåverkan A A A A A A 

Försurningspåverkan A A A A A A 

54. Älgasjöbäcken, Bron Hunnamåla 

Provår 98 01 04 

Näringsämnespåverkan B A A 

Försurningspåverkan A A A 

Förklaring till tabell: A = ingen eller obetydlig påverkan 

B = betydlig påverkan 

C = stark eller mycket stark påverkan 

? = bedömningen är osäker/ett gränsfall 

68



Elfiske 

Metodik 

Resultat 

Fältprotokoll 

69


METODIK 

Elfiske 

Elfiskeundersökningar utfördes på två lokaler 

i Bräkneåns vattensystem i augusti 

2004 (Tabell 1). Undersökningarna som 

skedde inom ramen för den samordnade 

recipientkontrollen utgör underlag för återkommande 

studier av fiskfaunans utveckling 

i vattendragen. Resultatet utgör också 

ett komplement till övriga undersökningar 

som utförs i vattensystemet. 

Undersökningarnas huvudsakliga syfte och 

målsättning var att: 

• inventera förekomsten av fiskarter. 

• kvantifiera de olika fiskarternas bestånds-täthet. 

• uppskatta produktionen av årsungar av 

laxfisk. 

Detta ger bl a en möjlighet att studera förändringar 

över tiden av artsammansättning 

och beståndstäthet vid de undersökta lokalerna. 

Tabell 1. Lokaler där elfiske utfördes 2004 

Vattendrag Lokal 

Bräkneån Bälganet 

Bräkneån Björstorp 

Elfiskena gjordes med så kallad successiv 

utfiskning i enlighet med Handboken för 

Miljöövervakning, Provfiske i rinnande 

vatten - kvantitativa undersökningar. Vid 

utvärderingen har även Naturvårdsverkets 

bedömningsgrunder använts. Vid fisketillfället 

fylldes ett elfiskeprotokoll i med lokalbeskrivningar 

och metodangivelser. 

Detta protokoll samt en resultatsammanställning 

och bedömningar återfinnes nedan. 

70 

Beräkningarna av fisktätheter har gjorts 

enligt Bohlin 1994. I de fall då antalet 

fångade fiskar för en viss art varit för lågt 

(< 50 st) för att beräkna fångsteffektiviteten 

(P-värdet) har P-värden för beräkningarna 

av individtätheter hämtats från Degerman 

och Sers (1999).


Bräkneån, Bälganet 

Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 

Fiskeresultat och beräkningar 

Art Antal/fiskeomgång Summa Ber. ant. ind. Konf. interv. N/100 m 2 P-värde Konf. interv. 

1 2 3 (T) (N) (95 %) (95 %) 

Abborre 1 0 0 1 1,0 - 0,4 0,83 - 

Elritsa 98 20 7 125 127 1,6 57 0,76 0,04 

Lake 3 0 0 3 3,0 - 1,3 0,84 - 

Löja 51 20 5 76 79 2,6 35 0,66 0,06 

Mört 20 10 2 32 32 - 14 0,83 - 

Frekvensfördelning Beståndsutveckling av öring 

Antal 

75 

50 

25 

0 

elritsa 

25 35 45 55 65 75 85 

Längd (mm) 

Kommentar 

Fem arter påträffades i årets elfiske, vilket är ett mycket högt värde. Elritsa förekom i relativt höga 

tätheter och dominerade antalsmässigt, följt av löja och mört. Totala antalet individer som fångades 

var högt. År 1998 fångades endast enstaka elritsor och en lake. Sammantaget avvek inte årets fångst 

från det förväntade resultatet och fiskfaunan kan betraktas som normal för denna typ av vatten. Inga 

öringar påträffades dock, vilket även var fallet vid elfisket år 1998 (en öring observerades då). Lokalen 

är relativt bra som uppväxtplats för öring. Det är möjligt att den svaga öringstammen begränsas av att 

lämpliga sträckor är korta och utgör mindre fragment som omges av vandringshinder och områden 

som är mindre lämpliga för uppväxande öring. Bräkneån är reglerad på flera ställen, vilket också kan 

vara ogynnsamt för fiskfaunan. Den rikliga förekomsten av signalkräftor samt årsungar av elritsa visar 

att försurningspåverkan är liten eller obetydlig. 

71 

2004-08-31 

Parameter Värde Värdet är: Avvikelsen 

är: 

Antal arter 5 mkt högt ingen el. obet. 

Tot. biomassa (g/100 m 2 ) 281 måttl högt tydlig 

Tot. individtäthet/100 m 2 

108 högt ingen el. obet. 

Andel laxfisk 0 mkt lågt mycket stor 

Förs.känsl. arter - - ingen el. obet. 

Andel främmande arter - - ingen el. obet. 

Sammanvägt värde 2,8 måttl högt ingen el. obet. 

Art Medellängd Minlängd Maxlängd Medelvikt Medellängd/Medelvikt Biomassa 

(mm) (mm) (mm) (g) (mm/g) (g/100 m 2 ) 

Abborre 155 155 155 52 3 23 

Elritsa 44 30 73 1 30 82 

Lake 163 108 205 51 3 68 

Löja 35 30 39 1 35 34 

Mört 93 89 96 5 18 75 

Inga öringar fångades vid elfisken utförda år 2004 

respektive 1998.


Bräkneån, Björstorp 

Foto Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 

Parameter Värde Värdet är: Avvikelsen 

är: 

Antal arter 2 måttl högt tydlig 

Tot. biomassa (g/100 m 2 ) 184 lågt stor 

Tot. individtäthet/100 m 2 

18 lågt tydlig 

Andel laxfisk 0,28 lågt stor 

Reproduktion av laxfisk 1,0 mkt högt ingen el. obet. 

Förs.känsl. arter - - ingen el. obet. 

Andel främmande arter - - ingen el. obet. 

Sammanvägt värde 3,2 måttl högt ingen el. obet. 

Fiskeresultat och beräkningar 

Frekvensfördelning Beståndsutveckling 

Antal 

3 

2 

1 

0 

öring 

25 50 75 100 125 150 175 200 

Längd (mm) 

Antal/100 kvm 

10 

Kommentar 

Två arter påträffades i årets elfiske, öring och elritsa. Individtätheten och biomassan var låg, liksom 

andelen laxfisk, men sammantaget avvek inte fångsten nämnvärt från det förväntade resultatet och 

fiskfaunan kan i stort betraktas som normal för denna typ av vatten. Fem öringar fångades, varav två 

stycken var årsungar. Resultatet liknar det från elfisket år 1998, men då fångades också två gäddor. 

Lokalen är relativt bra som uppväxtplats för öring, men öringstammen verkar trots det svag. Detta kan 

bero på att det finns få bra "öringsträckor" och att dessa är korta, med längre partier med 

lugnflytssträckor emellan. Bräkneån är reglerad på flera ställen, vilket också kan vara ogynnsamt för 

fiskfaunan. Förekomsten av årsungar av elritsa visar att försurningspåverkan är liten eller obetydlig. 

72 

8 

6 

4 

2 

0 

2004-08-31 

Art Antal/fiskeomgång Summa Ber. ant. ind. Konf. interv. N/100 m 2 P-värde Konf. interv. 

1 2 3 (T) (N) (95 %) (95 %) 

Öring 0+ 1 1 0 2 2,0 - 2,0 0,86 - 

Öring >0+ 3 0 0 3 3,0 - 3,0 0,91 - 

Elritsa 10 3 0 13 13,2 - 13,2 0,77 - 

Art Medellängd Minlängd Maxlängd Medelvikt Medellängd/Medelvikt Biomassa 

(mm) (mm) (mm) (g) (mm/g) (g/100 m 2 ) 

Öring 131 75 178 31 4,3 153 

Elritsa 56 36 73 2 23,4 31 

1998 2004 

Öring >0+ 

Öring 0+


Lokalbeskrivning: Bräkneån 

Allmänt 

Lokalnamn: Bälganet Top. Karta: 

4F SV 

Datum: 2004-08-31 

Vattenkoordinater: 622707/145763 

Huvudflodområde: Bräkneån 

Lokalkoordinater: 6250630/1452200 

Biflödesnummer: - 

Provtagare: P-A Nils son/A Engdahl 

Höjd över havet: 90 m 

Organisation: Medins 

Län: Blekinge 

Telefon: 

031-338 35 40 

Kommun: Ronneby 

Syfte: 

recipientkontroll 

Metoduppgifter 

Aggregattyp: bensin 

Lokalens längd: 32 m 

Avfiskades hela 

Fabrikat: Lugab 

Avfiskad bredd: 7 m 

vattendragsbredden: 

Voltstyrka: 400 V 

Avfiskad yta: 224 kvm 

ja 

Strömstyrka: 0,9 A 

Avstängt fiske: nej 

Pulsfrekvens: - 


Vattendragsbredd (m): Uppväxtområde för laxfisk: 

Maxdjup (m): Bottenvegetation: 

Medeldjup (m): Dominerande vegetationstyp: 

Vattennivå: Övervattensvegetation: 

Vattenhastighet (m/s): Dominerande trädslag: 

Vattenhastighet: Näst dominerande trädslag: 

Vattenföring (m 3 /s): Närmiljö: 

Vattentemperatur C: Beskuggning (%): 

Lufttemperatur C: Ved i vatten (antal): 

Bottentopografi: Ved i vatten (antal/100 m 2 7 

0,5 

0,32 

låg 

- 

strömt 

- 

16,7 

16 

ojämn 

): 

Dominerande substrat: block2 

Avrinningsområdet 

Avst. till uppstr. sjö (km): 12 Sjö % i avr.omr:


Lokalbeskrivning: Bräkneån 

Allmänt 

Lokalnamn: Björstorp Top. Karta: 

4F SV 

Datum: 2004-08-31 

Vattenkoordinater: 622707/145763 

Huvudflodområde: Bräkneån 

Lokalkoordinater: 6230030/1456280 

Biflödesnummer: - 

Provtagare: P-A Nils son/A Engdahl 

Höjd över havet: 5 m 

Organisation: Medins 

Län: Blekinge 

Telefon: 

031-338 35 40 

Kommun: Ronneby 

Syfte: 

recipientkontroll 

Metoduppgifter 

Aggregattyp: bensin 

Lokalens längd: 20 m 

Avfiskades hela 

Fabrikat: Lugab 

Avfiskad bredd: 5 m 

vattendragsbredden: 

Voltstyrka: 400 V 

Avfiskad yta: 100 kvm 

nej 

Strömstyrka: 0,9 A 

Avstängt fiske: nej 

Pulsfrekvens: - 


Vattendragsbredd (m): Uppväxtområde för laxfisk: 

Maxdjup (m): Bottenvegetation: 

Medeldjup (m): Dominerande vegetationstyp: 

Vattennivå: Övervattensvegetation: 

Vattenhastighet (m/s): Dominerande trädslag: 

Vattenhastighet: Näst dominerande trädslag: 

Vattenföring (m 3 /s): Närmiljö: 

Vattentemperatur C: Beskuggning (%): 

Lufttemperatur C: Ved i vatten (antal): 

Bottentopografi: Ved i vatten (antal/100 m 2 5 

1 

0,62 

hög 

- 

stråk-fors 

- 

16,7 

15 

ojämn 

): 

Dominerande substrat: block2 

Avrinningsområdet 

Avst. till uppstr. sjö (km): 35 Sjö % i avr.omr:


REFERENSER 

Degerman, E. & Sers, B. (1999). Elfiske. Fiskeriverket information 1999:3. 

Naturvårdsverket (1996). Handbok för miljöövervakning, sjöar och vattendrag - bottenfauna. 

Utgåva 1996-06-26. Arbetsmaterial. 

Naturvårdsverket (1999). (Wiederholm ed.). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och 

vattendrag. Rapport 4913. 

Wiederholm, T. (ed.) (1999). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag, 

bakgrundsrapport. 

75

BRÄKNEÅN 2004 ALcontrol AB 

76



Nätprovfiske 

Metodik 

Resultat 

Fältprotokoll 

77


METODIK 

Nätprovfiske 

Medins Sjö- och Åbiologi AB har på uppdrag 

av ALcontrol i Linköping genomfört 

nätprovfiske i sjön Tiken i Bräkneåns vattensystem. 

Det huvudsakliga syftet med 

undersökningen var att beskriva fisksamhällets 

tillstånd. Vid provfiske inhämtas 

information om fisksamhällets artsammansättning, 

arternas förhållande till varandra, 

samt de enskilda arternas beståndsstruktur 

och längdsammansättning. Resultatet utgör 

också ett komplement till övriga undersökningar 

som utförs i vattensystemet. 

Provfisket genomfördes 4-6 augusti 2004 

av Per-Anders Nilsson och Robert Andersson. 

Fisket utfördes inte som ett standardiserat 

nätprovfiske med avseende på nätinsatsens 

storlek. Målsättningen var i stället 

att upprepa provfisket från år 1998 då endast 

en begränsad del av sjön provfiskades. 

Nätens placeringar redovisas nedan. I övrigt 

utfördes nätprovfisket i enlighet med 

standardiserad metodik för provfiske i sjöar 

(Kinnerbäck 2001) och enligt Handboken 

för miljöövervakning (Naturvårdsverket 

2001). Bottensatta nät av typ Norden 

användes. 

Några missbildningar, hudsår eller andra 

avvikelser på fisken noterades inte under 

provfisket. 

Under fiskeperioden var det mestadels 

svaga vindar. Syrgas och temperatur mättes 

i en profil ner till botten. Även siktdjupet 

noterades. Sammantaget kunde betingelserna 

för fisket betecknas som goda och 

fångstresultatet för de olika arterna har 

därför sannolikt inte nämnvärt påverkats 

av vädret. 

Resultatet har utvärderats i enlighet med 

Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för 

78 

miljökvalitet (Wiederholm 1999). När det 

gäller avvikelseklassning har vissa parametrar 

inte bedömts. Detta beror på att 

endast en del av sjön provfiskades. och att 

flera jämförvärden för avvikelseklassning 

beräknas med hjälp av hela sjöns yta. Nedan 

redovisas resultatet av provfisket med 

fångstsammanställning, och bedömningar, 

längdfördelning av de mest frekventa arterna 

samt jämförelser med tidigare provfiske.


Provfiske i Tiken 


Sjö: Vattensystem: Sjöyta (ha): 

Koordinater: Topogr. karta: Maxdjup (m): 

Län: Altitud (m): Medeldjup (m): 

Kommun: Avr.omr. (km2 Tiken 

Bräkneån 

626085/144795 

4E SO 

Kronoberg 

125 

Tingsryd 

): - Kalkning: 


Start nätläggn: 2004-08-04 Metod: anpassad Yttemp. (°C): 

Sista nätläggn: 2004-08-06 Ant. bottennät: 16 Grumlighet: 

Provtagare: Nilsson/Andersson Ant. pelag. nät: 0 Färg: 

Organisation: Medins Nättyp: Norden Siktdjup (m): 

Syfte: recipientkontroll Tidigare fiske: 1998 Trofinivå: 

Övrigt 

Väderförhållanden: klart 

Lufttemp. (°C): 

Vindförhållanden: stilla-svaga vindar 

Kemiprov: 

Övriga iakttagelser: Något högt vattenstånd. Signalkräfta observerades. 

Temperatur och syrgasprofil 

Djup (m) Temperatur (°C) Syrgashalt (mg/l) 

1 21 8,2 

2 21 8,2 

3 21 8,2 

4 20 7,4 

5 18 5,6 

6 17 4,4 

7 17 3,9 

Sammanställning av fiskeresultat 

79 

1 

2 

3 

4 

5 

6 

7 

RAPPORT 


REPORT issued by an Accredited Laboratory 

620 

8,5 

3,3 

- 

21 

klart 

färgat 

2,5 

mesotrof 

19 

nej 

Temperatur (°C) 

Syrgashalt (mg/l) 

0 10 20 30 

Djup (m) 

Fiskart Antal Antal Fångst/ Stdav Total vikt Vikt Fångst/ Stdav Längdinter- Medellängd Medel- 

(st) (%) nät (st) (g) (%) nät (g) vall (mm) (mm) vikt (g) 

Abborre 327 60,8 20 16,3 9470 36,2 592 552 40-335 121 29 

Gös 37 6,9 2 1,9 5165 19,7 323 331 160-433 245 140 

Mört 158 29,4 10 9,1 8728 33,4 546 509 94-250 168 55 

Braxen 11 2,0 1 1,3 2650 10,1 166 325 165-380 264 241 

Löja 5 0,9 0 0,6 157 0,6 10 18 163-171 166 31 

Summa 538 100,0 34 26170 100,0 1636 

Laborat orium ackrediteras av St yrelsen f ör ackreditering och t eknisk kont roll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackredit erade verksamheten vid laboratorierna 

uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC 17025 (2000). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat.



Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Förklaring 

Tillstånd Värde Klass Värdet är 

Klass Benämning 

Antal arter 5 3 måttligt högt 1 mycket högt värde 

Artdiversitet 0,57 2 högt 2 högt värde 

Biomassa (g/ansträngning) 1636 3 måttligt högt 3 måttligt högt värde 

Antal individer/ansträngning 33,6 3 måttligt högt 4 lågt värde 

Andel piscivora abborrfiskar 0,37 3 måttligt högt 5 mycket lågt värde 

Samlat index 2,8 3 måttligt högt 

Avvikels e Klass Avvikelsen är 

Klass Benämning 

Artdiversitet 1 ingen el. obetydl. 1 ingen eller obetydlig 

Andel piscivora abborrfiskar 2 liten avvikelse 

Andel cyprinider 2 liten 2 liten avvikelse 

Andel försurn.känsl. arter och stadier 1 ingen el. obetydl. 3 tydlig avvikelse 

Andel främmande arter 1 ingen el. obetydl. 4 stor avvikelse 

Samlat index 1 ingen el. obetydl. 5 mycket stor avvikelse 

Längdfördelning 

Antal Abborre 

125 

100 

75 

50 

25 

0 

0 5 10 15 20 25 30 35 40 

Längd (cm) 

Antal Mört 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

0 5 10 15 20 25 30 35 40 

Längd (cm) 

80 

Antal Gös 

15 

10 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

5 

0 

Antal 

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 

Längd (cm) 

Braxen 

0 5 10 15 20 25 30 35 40 

Längd (cm)



Mört 

29,4% 

Gös 

6,9% 

Antalsfördelning Viktfördelning 

Braxen 

2,0% 

Löja 

0,9% 

Fångst per ansträngning 2004 och 1998 (felstaplarna visar 95% konfidensintervall) 

Vikt/nät (g) 

1000 

750 

500 

250 

0 

Antal individer/nät 

30 

20 

10 

0 

Abborre 

60,8% Gös 

19,7% 

Kommentar 

Fångsten dominerades av abborre, följt av mört, både till antalet individer och biomassa. Totalt påträffades 

fem olika fiskarter. Fångsten avvek inte från det förväntade, utan kan ses som normal för denna typ av sjö. 

Andelen piscivora (fiskätande) abborfiskar var måttligt hög, liksom andelen cyprinider (karpfiskar). 

Sammantaget indikerar fiskfaunan näringsfattiga till måttligt näringsrika förhållanden. Längdfördelningen 

av abborre och mört visar på en relativt god rekrytering, medan antalet fångade smågösar var få. Provfiske i 

Tiken utfördes även år 1998. Reslutaten är relativt lika, med undantag av en lägre fångst av braxen 2004, 

samt att enstaka större gösar påträffades år 1998. Eftersom provfisket utfördes i en begränsad del av sjön 

kan resultaten variera en hel del mellan undersökninstillfällena på grund av att fisk kan förflytta sig till och 

från provområdet. 

81 

Mört 

33,4% 

Braxen 

10,1% 

Löja 

0,6% 

Abborre Gös Mört Braxen Löja 

Abborre Gös Mört Braxen Löja 

Abborre 

36,2% 

1998 

2004 

1998 

2004



Fångst i respektive bottennät samt nätens placering 

Nätnummer: 

Djupzon: 

Koordinater: 

Riktning: 

Fiskedjup: 

1 2 3 4 

0-2 m 

626697/144825 

no-sv 

1,5 m 

2-4 m 

626682/144828 

v-o 

3,0 m 

4-6 m 

626660/144840 

n-s 

4,8 m 

Fiskart antal vikt (g) antal vikt (g) antal vikt (g) antal vikt (g) 

Abborre 37 1624 31 799 10 221 34 1041 

Gös 0 0 2 368 6 1351 1 70 

Mört 31 1646 10 518 2 134 20 1252 

Braxen 5 1114 0 0 0 0 1 252 

Löja 0 0 0 0 0 0 1 34 

Summa: 73 4384 43 1685 18 1706 57 2649 

Nätnummer: 5 6 7 8 

Djupzon: 6-8 m 6-8 m 4-6 m 2-4 m 

Koordinater: 626645/144866 626633/144866 626624/144827 626583/144835 

Riktning: v-o v-o n-s nv-so 

Fiskedjup: 6,1 m 6,3 m 5,5 m 3,5 m 


Abborre 3 99 2 76 3 418 38 727 

Gös 3 210 3 266 1 66 1 278 

Mört 2 124 0 0 1 72 13 613 

Braxen 0 0 0 0 0 0 0 0 

Löja 0 0 0 0 0 0 1 32 

Summa: 8 433 5 342 5 556 53 1650 

Nätnummer: 9 10 11 12 

Djupzon: 0-2 m 4-6 m 6-8 m 2-4 m 

Koordinater: 626577/144866 626620/144910 626588/144899 626592/144942 

Riktning: sv-no n-s v-o nv-so 

Fiskedjup: 2,9 6,1 m 6,8 m 3,5 


Abborre 48 1762 1 36 6 161 30 521 

Gös 1 255 4 626 1 69 4 524 

Mört 14 725 1 56 5 278 9 350 

Braxen 0 0 1 46 1 632 0 0 

Löja 2 56 0 0 0 0 0 0 

Summa: 65 2798 7 764 13 1140 43 1395 

Nätnummer: 13 14 15 16 

Djupzon: 2-4 m 6-8 m 4-6 m 0-2 m 

Koordinater: 626542/144878 626528/144917 626517/144937 626532/144981 

Riktning: s-n n-s sv-no o-v 

Fiskedjup: 2,9 7,0 m 5,0 m 1,6 m 


Abborre 32 1145 1 24 30 430 21 386 

Gös 6 525 1 58 2 317 1 182 

Mört 12 681 2 174 12 697 24 1408 

Braxen 1 44 0 0 0 0 2 562 

Löja 0 0 0 0 0 0 1 35 

Summa: 51 2395 4 256 44 1444 49 2573 

82 

0-2 m 

626647/144794 

no-sv 

1,6 m


REFERENSER 

Kinnerbäck, A.(2001). Standardiserad metodik för provfiske i sjöar. Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium 

Finfo 2001:2 

Naturvårdsverket (2001). Handbok för miljöövervakning, sjöar och vattendrag - bottenfauna. 

Utgåva 1996-06-26. Arbetsmaterial. 

Naturvårdsverket (1999). (Wiederholm ed.). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och 

vattendrag. Rapport 4913. 

Wiederholm T (ed.) (1999). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Bakgrundsrapport, 

biologiska parametrar 4921. 

83


84



Plankton i Hyllen och Tiken 2004 

85


INLEDNING 

Denna rapport är en sammanfattning av 

planktonundersökningar i sjöarna Hyllen 

och Tiken inom Bräkneåns nederbördsområde. 

Studien omfattar kvantitativ och kvalitativ 

undersökning av växt- och djurplankton. 

METODIK 

Provtagning 

Provtagning gjordes den 30 augusti 2004. 

För kvalitativ analys av växt- och djurplankton 

insamlades prov med planktonät, 

maskvidd 25 µm för växtplankton och 45 

µm för djurplankton. Proven fixerades med 

formalin till 4% slutkoncentration. 

För kvantitativ analys av växt- och djurplankton 

togs prov med plexiglasrör från 

ytan till 2 meters djup på tre olika ställen 

centralt i sjön. De tre proven slogs ihop till 

ett gemensamt prov. Av vatten från sammelprovet 

gjordes plankton och klorofyll 

analyser. Okoncentrerade växtplanktonprov 

fixerades med Lugols lösning. Djurplanktonproven 

filtrerades genom 45 µm 

nät och fixerades med formalin. 

Mikroskopisk undersökning 

De kvantitativa planktonproven analyserades 

i omvänt mikroskop. Proven sedimenterades 

i planktonkammare. De vanligast 

förekommande växtplanktonarterna räknades 

och deras biomassa beräknades. Djurplankton 

räknades och antalet individer per 

liter beräknades. Dessutom har de olika 

arternas frekvens i de kvalitativa proven 

skattats enligt en tregradig skala där: 

86 

1 = enstaka fynd, 

2 = vanligt förekommande och 

3 = mycket vanlig, ofta dominerande. 

Organismerna har indelats i tre ekologiska 

grupper, utifrån deras allmänt sett huvudsakliga 

förekomst: 

E = eutrofa organismer, dvs. de som framför 

allt förekommer vid näringsrika 

förhållanden, 

O = oligotrofa organismer, dvs. de som 

föredrar näringsfattiga förhållanden, 

I = indifferenta organismer, dvs. organismer 

med bred eko-logisk tolerans. 

Bedömning 

Vid bedömning av sjöarnas näringsstatus 

(trofi) har växtplanktons sammansättning 

och biomassa jämförts med koncentrationen 

av totalfosfor (Tot-P), totalkväve (Tot- 

N) och klorofyll a.


Tabell 1. Normer för bedömning av sjöars näringsstatus, trofi. 

Oligotrof Mesotrof Eutrof Hypertrof 

näringsfattig måttligt näringsrik mycket 

Parameter näringsrik näringsrik 

_________________________________________________________________ 

___ 

Biomassa, mg/l < 0,5 0,5-2,0 2,0-8,0 >8,0 

Klorofyll a, µg/l 40 

Tot-P, µg/l 96 

Tot-N, µg/l < 300 300-625 625-5000 > 5000 

Naturvårdsverket. Rapport 4913, 1999. – Bedömningsgrunde för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. 

RESULTAT 

Hyllen 

Växtplankton 

Artsammansättning 

I augustiprovet från Hyllen 2004 registrerades 

62 arter eller släkten. Största andelen 

utgjordes av grönalger (37%), men även 

blågröna alger (23%) och guldalger (16%) 

var representerade med många arter. Växtplankton-samhället 

i Hyllen dominerades 

av indifferenta arter (27 stycken). Det registrerades 

något fler eutrofa arter (19) än 

oligotrofa arter (16) (Figur 1, Tabell 6-7). 

Tabell 2. Växtplanktons fördelning på systematiska 

grupper 

Alggrupper Hyllen Tiken 

Blågröna alger 14 14 

Grönalger 23 28 

Kiselalger 6 10 

Guldalger 10 10 

Gulgröna alger 1 - 

Haptophyceae 1 1 

Rekylalger 2 2 

Pansarflagellater 2 4 

Ögondjur 1 1 

Färglösa flagellater 1 1 

Gonyostomum 1 1 

Totala antalet arter 

Växtplankton 

62 72 

87 

Biomassa 

Växtplanktons biomassa var 0,26 mg/l. 

Vanligast förekommande var guldalgen 

Uroglena sp samt rekylalgerna Rhodomonas 

sp och Cryptomonas sp. Dessa arter 

utgjorde tillsammans 70% av den totala 

biomassan. Dessutom påträffades mindre 

mängder av kiselalgerna Cyclotella sp och 

Fragilaria crotonensis (15%) (Figur 2; 

Tabell 3). 

Djurplankton 

Artfördelning och förekomst. 

I Hyllen registrerades 22 arter eller grupper. 

Totalt sett dominerade gruppen hjuldjur 

(Rotatoria) och denna grupp var även 

representerade med flest arter. Dominerande 

arter var Polyarthra vulgaris och P. 

remata samt Keratella cochlearis. Nauplier 

och cyclopoida hoppkräftor förekom också 

rikligt, medan hinnkräftor var relativt få. 

(Tabell. 7).


Hyllen - Sammanfattning 

Växtplankton 

Biomassa, mg/l 0,26 

Dominerande arter, % 

Uroglena sp 29 

Rhodomonas sp 23 

Cryptomonas sp 17 

Cyclotella sp 11 

Chrysochromulina parva 10 

Tabell 3. Algbiomassan fördelad på taxonomiska grupper 

Alggrupp, mg/L Hyllen Tiken 

Blågröna alger 0,01 0,29 

Grönalger - 0.12 

Guldalger 0,08 0,04 

Häftalger 0,03 - 

Kiselalger 0,04 0,25 

Rekylalger 0,11 0,08 

Pansarflagellater - 0,03 

Gonyostomum - 0,08 

Monader - 0,15 

Tiken 

Växtplankton 

Artsammansättning 

I Tiken registrerades 72 växtplanktonarter. 

Liksom i Hyllen var grönalger representerade 

med flest arter (39%). För övrigt registrerades 

många arter tillhörande grupperna 

guldalger (14%), blågröna alger (19%) 

och kiselalger (14%). Växt-planktonsamhället 

dominerades av indifferenta och 

eutrofa arter. Antalet eutrofa arter var nästan 

detsamma som i Hyllen (Fig. 2; Tabell 

3). 

Biomassa. 

Växtplanktonbiomassan av de dominerande 

arterna beräknades till 1,05 mg/l, vilket 

var betydligt högre än i Hyllen (Tabell 3). 

Biomassan dominerades av den blågröna 

algen Microcystis botrys och monader. 

88 

Djurplankton 

Dominerande arter ind/l 

Polyarthra vulgaris 62 

Keratella cochlearis 58 

Polyarthra remata 39 

Nauplius 38 

Cylopoida hoppkräftor 36 

Kiselalgerna Aulacoseira granulata och 

Cyclotella sp förekom rikligt tillsammans 

med grönalgen Closterium acutum var. 

variabile. Endast små mängder Gonyostomum 

semen påträffades. 

Mängden växtplankton var större i både 

Hyllen och Tiken år 2001 än vid denna 

undersökningen 2004. Gonyostomum och 

blågröna alger hade minskat jämförelse 

med 2001. 

Djurplankton 

Artfördelning och förekomst 

Endast det kvantitativa provet från Hyllen 

har räknats. Flaskan med kvantitativt djurplankton 

från Tiken gick sönder i transporten. 

Därför har mängden djurplankton inte 

beräknas. Istället gjordes en skattning av


mängden djurplankton med hjälp av växtplanktonprovet. 

I Tiken dominerade gruppen hjuldjur totalt. 

Endast små mängder av hinn- och hopp- 

Sammanfattning - Tiken 

Växtplankton 

Biomassa, mg/L 1,35 

Dominerande arter, % 

Microcystis botrys 17 

Monader 14 

Aulacoseira granulata 14 

Closterium acutum var. 11 

Cyclotella spp 10 

100% 

80% 

60% 

40% 

20% 

0% 

Fig. 1. Växtplanktons fördelning på ekologiska grupper. 

89 

kräftor registrerades. Hjuldjuren Keratella 

cochlearis och Polyarthra vulgaris dominerade. 

Vanligt förekommande var också 

Polyarthra remata och Kellicottia longispina. 

(Tabell. 7). 

Djurplankton 

Hyllen Tiken 

Eutrof indifferent Oligotrof 

Dominerande arter Förekomst 

Polyarthra vulgaris riklig 

Conochilus hippocrepis riklig 

Keratella cochlearis vanlig 

Kellicottia longispina vanlig 

Cyclopoida hoppkräftor vanlig


Bedömning 

Planktonsamhällena i de båda sjöarna 

var relativt likartat samman-satta. Men 

den uppmätta biomassan av växtplankton 

var betydligt högre i Tiken än i Hyllen. 

I Tiken registrerades även fler arter 

än i Hyllen. Övriga parametrar (klorofyll 

a, Tot-N och Tot-P) var lägre för 

Hyllen än för Tiken. I båda sjöarna dominerade 

indifferenta och eutrofa arter, 

även om en hel del oligotrofa arter också 

påträffades. Djurplanktonsamhällena 

domine-rades i båda sjöarna av hjuldjur 

(Rotatoria). Tiken hade dock ett art- och 

individrikare djurplankton än Hyllen. 

Sjöarnas näringsstatus var relativt lika, 

men Tiken bedömdes som något näringsrikare 

än Hyllen (Tabell 3). 

Parameter Hyllen Tiken 

Växtplankton 

Biomassa, mg/L 0,26 1,05 

Antal arter 62 69 

Klorofyll a, µg/L 5 7 

Tot-N, µg/L 510 1100 

Tot-P, µg/L 13 19 

Trofi mesotrof svagt 

eutrof 

Sammanfattning 

I Hyllen uppmättes den högsta växplanktonbiomassa 

1995. I Tiken uppmättes 

algmaximum redan 1992 och 

därefter lägre biomassa. Antalet registrerade 

arter har varit ungefär lika 

många i Tiken under de senaste tio åren 

medan antalet arter har varierat mera i 

Hyllen (Figur 2). 

I Hyllen dominerades växtplankton 

1987 och 1988 av Gubbslem, Gonyostomum 

semen, minskade och ersattes av 

grönalgen Botryococcus spp. År 2004 

dominerades av guldalgen Uroglena sp 

och rekyl-algerna Cryptomonas sp och 

90 

Rhodomonas sp. Även flagellaten 

Gubbslem registrerades. 

I Tiken kan man se en viss förändring i 

planktonsamhället. Tidigare dominerade 

allmänt kisel-algerna Tabellaria fenestrata 

var asterionelloides och Aulacoseira 

spp. Under perioden 1990-1992 

uppträdde en del blågröna alger, men 

dessa minskad (bilaga 1, tabell 4). I 

stället har det registrerats rikliga mängder 

av rekylalger och guldalger (Tabell 

3). Men i augusti 2004 dominerades 

växtplankton av den blågröna algen 

Microcystis botrys och monader. Djurplankton-samhället 

dominerades av 

hjuldjur. Endast små mängder hinnkräftor 

påträffades. 

I båda sjöarna dominerade indifferenta 

och eutrofa arter. Men även oligotrofa 

arter förekom rikligt. Sjöarnas status har 

inte ändrats. Antalet oligotrofa och eutrofa 

arter är nu nästan desamma i de 

båda sjöarna (Figur 1). 

Under senare delen av 1990-talet har 

planktonundersökningarna i Tiken och 

Hyllen gjorts endast vart tredje år. Små 

förändringar i biomassa, artantal och 

vattenkemi registrerades vid de olika 

provtagningsåren. Men dessa förändringar 

är troligtvis normala mellanårsvariationer 

styrda till stor del av olika klimatiska 

faktorer såsom hög/låg sommartemperatur, 

mycket/litet nederbörd 

och kall respektive varm vinter. Någon 

tydlig förändring mot högre eller lägre 

trofi i sjöarna kan inte iakttagas (Figur 

2, Tabell 8). 

Hyllen är mesotrof och 

Tiken svagt eutrof.


Biomassa, mg/L 

Antal arter 

80 

60 

40 

20 

2 

1,6 

1,2 

0,8 

0,4 

0 

100% 

80% 

60% 

40% 

20% 

0% 

0 

Hyllen 

1988 1992 1995 1998 2001 2004 

Hyllen 

1987 1988 1992 1995 1998 2001 2004 

Hyllen 

1987 1988 1992 1995 1998 2001 2004 

Eutrof Indifferent Oligotrof 

Figur 2. Växtplanktons biomassa, antalet registrerade arter samt växtplanktons fördelning på ekologiska 

grupper i Tiken och Hyllen, 1987-2004. 

91 

Biomassa, mg/L 

Antal arter 

80 

60 

40 

20 

0 

2 

1,6 

1,2 

0,8 

0,4 

0 

100% 

80% 

60% 

40% 

20% 

0% 

Tiken 

1988 1990 1991 1992 1995 1998 2001 2004 

Tiken 

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1995 1998 2001 2004 

Tiken 

1987 1989 1991 1995 2001 

Eutrof Indifferent Oligotrof


Tabell 4. Bedömning av sjöarnas trofi. 

Sjö Hyllen Tiken 

Biomassa, mg/l 0,26 1,05 

Blågröna alger, mg/l 0,01 0,18 

Kiselalger mg/l 0,04 0,26 

Gonyostomum, mg/l 0 0,08 

Släkten potentiellt toxiska 

blågröna alger 

4 4 

Tillstånd Klass 2 2-3 

Trofi Mesotrof Mesotrof till Eutrof 

92


Tabell 5. Växtplanktons biomassa (mg/l), Hyllen och Tiken, 2004. 

Provtagningsdatum : 2004-08-30 

Taxon Hyllen Tiken 

CYANOPHYCEAE blågröna alger 

Anabaena lemmermannii 0,012 

Microcystis botrys 0,181 

Microcystis viridis 0,003 

Microcystis wesenbergii 0,012 

Planktothrix mougeotii 0,025 

Woronichinia naegeliana 0,066 

CHLOROPHYCEAE, grönalger 

Botryococcus sp. 0,009 

Closterium acutum var. variabile 0,111 

CHRYSOPHYCEAE, guldalger 

Dinobryon spp. 0,038 

Uroglena sp. 0,076 

HAPTOPHYCEAE, häftalger 

Chrysochromulina parva 0,025 

DIATOMOPHYCEAE, kiselalger 

Aulacoseira granulata 0,147 

Cyclotella sp 0,029 0,109 

Fragilaria crotonensis 0,011 

CRYPTOPHYCEAE, rekylalger 

Cryptomonas sp. 0,045 0,029 

Rhodomonas sp. 0,061 0,052 

DINOPHYCEAE, pansarflagellater 

Ceratium furcoides 0,016 

Ceratium hirundinella 0,018 

RAPHIDOPHYCEAE 

Gonyostomum semen 0,082 

MONADER 0,149 

TOTAL BIOMASSA (mg/L, färskvikt) 0,26 1,05 

Alggrupp, mg/l Hyllen Tiken 

Blågröna alger 0,01 0,30 

Grönalger - 0,12 

Guldalger 0,08 0,04 

Häftalger 0,03 - 

Kiselalger 0,04 0,26 

Rekylalger 0,11 0,08 

Pansarflagellater - 0,03 

Gonyostomum - 0,08 

Monader - 0,15 

93


Tabell 6(1). Växtplankton, Hyllen och Tiken, 2004. 

Planktonprov insamlade 2004-08-30 

EG = ekologisk grupp; E = eutrof, O = oligotrof och I = indifferent art 

Förekomst: 1 = enstaka, 2 = vanlig, 3 = riklig 

TAXON E G Hyllen Tiken 

CYANOPHYCEAE blågröna alger 

Aphanocapsa endophytica G. M. SMITH E 1 1 

Aphanothece bachmannii (LEMM.) KOM.-LEGN. & CRO E 1 

A. minutissima (W. WEST) KOM.-LEGN. & CRONB. E 1 

Chroococcus subnudus (HANSG.) CRONB. & KOM. O 1 

Cyanodictyon imperfectum CRONB. & WEIB. E 1 

C. planctonicum MEYER E 1 

Gloeothece subtilis SKUJA E 2 

Microcystis botrys TEIL. E 1 2 

M. flos-aquae (WITTR.) KIRCHN. E 1 

M. wesenbergii KOM. E 1 1 

M. viridis (A. BR.) LEMM. E 1 

Merismopedia tenuissima LEMM. I 2 

Radiocystis geminata SKUJA I 1 1 

Snowella litoralis (Häyr.) KOM. & HIND. I 1 1 

Woronichinia karelica KOM. & KOM.-LEGN. I 1 

W. naegeliana (UNG.) ELENK. I 1 2 

Nostocales 

Anabaena lemmermannii var. minor (UTERM.) KOM.-LE E 1 1 

Anabaena sp. I 1 

Oscillatoriales 

Planktolyngbya contorta (LEMM.) ANAGN.& KOM. E 1 

Planktothrix mougeotii (BORY et KOM.) ANAGN. & KOM I 1 1 

CHRYSOPHYCEAE guldalger 

Bitrichia chodatii (REVERD.) CHOD. O 1 1 

Chrysolykos planctonicus MACK. I 1 

Chrysosphaerella longispina LAUTERB. O 1 

Dinobryon bavaricum IMH. O 2 1 

D. crenulatum WEST & WEST O 1 

D. divergens IMH. I 1 1 

D. sertularia EHR. O 2 

Mallomonas caudata IWANOFF I 1 1 

M. crassisquama (ASMUND) FOTT O 1 

Mallomonas sp. I 1 

Stichogloea doederleinii (SCHMIDLE) WILLE O 1 1 

Synura sp. I 1 1 

Uroglena sp. I 2 2 

HAPTOPHYCEAE 

Chrysochromulina cf. parva LACK. E 3 2 

DIATOMOPHYCEAE kiselalger 

Acanthoceras zachariasii (BRUN.) SIMONS. I 1 

Asterionella formosa HASS. I 1 1 

Aulacoseira alpingena (GRUN.) KRAMM. O 1 

A. granulata (E.) SIMONS. E 1 1 

Aulacoseira sp. I 1 

Cyclotella sp. I 2 2 

Fragilaria crotonensis KITTON I 1 1 

Rhizosolenia longiseta ZACH. O 1 1 

Surirella sp. I 1 

Synedra sp. I 1 

Tabellaria fenestrata var. asterionelloides GRUN. O 1 

XANTHOPHYCEAE gulgröna alger 

Pseudostraurastrum limneticum (BORGE) CHOD. I 1 

94


Tabell 6(2). Växtplankton, Hyllen och Tiken, 2004. 

Hyllen Tiken 

TAXON 

RAPHIDOPHYCEAE 

E G 

Gonyostomum semen (E.) DIES. O 1 1 

CHLOROPHYCEAE 

Volvocales 

Chlamydomonas sp. I 1 

Tetrasporales 

Pseudosphaerocystis lacustris (LEMM.) NOV. O 1 

Chlorococcales 

Ankistrodesmus bribraianus KORSH. E 1 1 

A. gracilis (REINSCH) KORSH. I 1 

Botryococcus neglectus (W. & G.S. WEST) KOM. & MA I 2 1 

Coelastrum cambricum ARCH. E 1 1 

C. microporum NÄG. E 1 1 

Dictyosphaerium ehrenbergianum NÄG. E 1 

Dimorphococcus lunatus A. BRAUN E 1 

Kirchneriella obesa (W. WEST) SCHMIDLE I 1 

Monoraphidium contortum (TURP.) KOM.-LEGN. I 1 1 

M. dybowskii (WOL.) HIND. & KOM.-LEGN. O 1 

M. setiforme (NYG.) KOM.-LEGN. I 1 1 

Oocystis sp. E 1 1 

Pediastrum angulosum (E.) MENEGH. O 1 1 

P. biradiatum MEYEN E 1 

P. duplex MEYEN E 1 1 

P. privum (PRINTZ) HEGEW. O 1 1 

P. tetras (EHR.) RALFS E 1 

Quadrigula pfitzeri (SCHROED.) G. M. SMITH O 1 

Scenedesmus sp. E 1 1 

Tetraedron minimum (A. BR.) HANSG: E 1 

Willea irregularis (WILLE) SCHMIDLE O 1 

Ulothricales 

Elakatothrix biplex HIND. I 1 1 

Zygnematales 

Closterium acutum var. variabile (LEMM.) KRIEG. I 1 1 

Closterium sp. I 1 

Cosmarium sp. I 1 1 

Staurastrum cingulum (SCHRÖD.) G. M. SMITH I 1 

S. longipes (NORDST.) TEIL. O 1 1 

S. pingue TEIL. O 1 

S. planctonicum TEIL. E 1 

S. pseudopelagicum W.& G. S. WEST O 1 

S. setigerum CLEVE O 1 

Staurodesmus cuspidatus (BRÉB.) TEIL. O 1 

S. mamillatus var. maximus (W. WEST) TEIL. O 1 1 

DINOPHYCEAE pansarflagellater 

Ceratium furcoides SCHRÖD. I 1 

C. hirundinella (O.F.M.) SCHRANK I 1 1 

Peridinium bipes I 1 

Peridinium sp. I 1 1 

CRYPTOPHYCEAE 

Cryptomonas sp. I 2 2 

Rhodomonas sp. I 2 2 

EUGLENOPHYCEAE ögondjur 

Euglena sp. E 1 

Phacus sp. I 1 

Heterotrofa (färglösa) flagellater 

Katablepharis ovalis SKUJA I 1 1 

Totala antalet arter 62 72 

95


Tabell 7. Djurplankton, Hyllen och Tiken 2004. 

Planktonprov insamlade 2004-08-30 

EG = ekologisk grupp; E = eutrof, O = oligotrof och I = indifferent art 

Skattade värden: 1=enstaka; 2=vanlig och 3=mycket vanlig till dominerande 

RHIZOPODA, skalamöba E G Hyllen Tiken 

Difflugia limnetica (LEV.) I Flaskan sönderslagen 

Skattade värden 1-3 

ROTATORIA, hjuldjur 

Ascomorpha ovalis (BERGEND.) 30 1 

Collotheca sp. I 2 

Conochilus hippocrepis SCHRANK E 3 

Conochilus unicornis ROUSSELET O 3 

Gastropus stylifer IMHOF I 4 

Kellicottia longispina (KELL.) I 2 2 

Keratella cochlearis (GOSSE) I 58 2 

Polyarthra remata (SKORIKOV) I 39 1 

P. vulgaris CARLIN I 62 3 

Trichocerca birostris (MINIKIWIECZ) E 1 

T. cylindrica (IMHOF) I 10 

T. porcellus (GOSSE) I 1 

T. rousseleti (VOIGT) I 4 1 

CLADOCERA, hinnkräftor 

Bosmina longirostris (MÜLL.) I 2 1 

Daphnia cristata SARS O 1 1 

Daphnia cucullata SARS 5 1 

Diaphanosoma brachyurum (LIÉVIN) I 6 1 

Holopedium gibberum ZADD O 1 

COPEPODA, hoppkräftor 

Calanoida copoder I 13 1 

Cyclopoida copepoder I 36 2 

Nauplius I 38 2 

Antalet djurplankton, ind/l 316 --- 

Fördelning på olika grupper, ind/l 

Hjuldjur 214 vanliga 

Hinnkräftor 15 enstaka 

Hoppkräftor 49 vanliga 

Nauplier 38 vanliga 

Totala antalet arter/släkte 22 22 

Fördelning på olika arter/släkten 

Hjuldjur 10 9 

Hinnkräftor 5 4 

Hoppkräftor 2 2 

96


Tabell 8. Dominerande växtplankton i Tiken och Hyllen, 1987-2004 

År Tiken Hyllen 

1987 

1988 

1989 

1990 

1991 

1992 

1995 

1998 

2001 

2004 

Aulacoseira granulata 

Cryptomonas sp 

Monader 


Cryptomonas sp 

Asterionella formosa 

Aulacoseira spp. 

Tabellaria fenestrata var. 

asterionelloides 



Microcystis aeruginosa 

Anabaena sp 

Woronichinia naegeliana 

Uroglena sp. 

Aulacoseira sp. 



Aulacoseira sp 

Anabaena danica 

Uroglena sp. 

Cryptomonas sp. 

Aulacoseira sp. 


asterionelloides, 


Chrysochromulina parva 


Aulacoseira spp 

Gloeothece subtilis 

Microcystis botrys 

Monader 

Aualcoseira granulata 

97 

Gonyostomum semen 

Monader 


Asterionella formosa 

Ingen provtagning 



Botryococcus sp. 

Aulacoseira spp., 

Uroglena sp. 

Botryococcus sp 


Chrysosphaerella longispina 



Botryococcus spp 


Cryptomonas sp. 

Woronichinia naegeliana 

Uroglena sp 

Rhodomonas sp 

Cryptomonas sp


98



Kalkningsinsatser och kalkeffektuppföljning 

99


Kalkningsinsatser 2004 

Lokal X-koord Y-koord Datum Kalkmängd 

(ton) 

Metod Typ 

Fiskestadsjön 6277480 1448010 040317 4,92 SJÖN FLYG 

Hyllen 6272850 1446150 041207 60,00 SJÖN BÅT 

Kroksjön 6276350 1445630 040317 9,32 SJÖN FLYG 

Lilla Kroksjön 6266620 1427160 040316 2,07 SJÖN FLYG 

Eskilaån 162,0 TIVA DOS 

Bergalund 66,0 TIVA DOS 

T:d Djurasjön 6259100 1451780 25,0 Sjön BÅT 

Rudegölen, Tingsryd 6259000 1449000 4,1 Tima FLYG 

Gårdsjön våtm.sjömad N(omr 15) 6258550 1453420 4,1 Tima FLYG 

Gårdsjön våtm.sjömad V(omr 14) 6258550 1453420 1,8 Tima FLYG 

Gårdsjön 6258550 1453420 14,8 Sjön FLYG 

Fersjön,våtmark N,Tingsryd 6258450 1449520 11,8 Tima FLYG 

Fersjön,våtmark SV,Tingsryd 6258450 1449520 2,1 Tima FLYG 

Målasjön våtmark N nr11 6258180 1452530 2,1 Tima FLYG 

Målasjön våtmark SV nr 12 6258180 1452530 1,0 Tima FLYG 

Målasjön 6258180 1452530 2,1 Sjön FLYG 

Dockegöl 6257450 1452770 2,1 Sjön FLYG 

Öjasjön våtmark nr 5 Tingsryd 6255870 1447600 3,1 Tima FLYG 

Öjasjön Tingsryd 6255870 1447600 14,9 Sjön FLYG 

Båtasjön våtmark (bl a nr 22) 6255730 1452800 2,0 Tima FLYG 

Svartasjön våtmark nr 23 6254910 1454120 9,0 Tima FLYG 

Svartasjön, Tingsryd 6254000 1446000 8,3 Sjön FLYG 

Stensjön våtmark V (omr 25) 6253920 1448170 4,1 Tima FLYG 

Stensjön våtmark Ö (omr 26) 6253920 1448170 4,1 Tima FLYG 

Stensjön 6253920 1448170 14,8 Sjön FLYG 

Stengyl våtmark V (omr 29a) 6253750 1448980 1,0 Tima FLYG 

Stengyl våtmark Ö (omr 29b) 6253750 1448980 1,0 Tima FLYG 

Stengyl 6253750 1448980 1,0 Sjön FLYG 

Våtmark V Husören (omr 24) 6253610 1446830 21,9 Tima FLYG 

Husören 6252340 1449500 10,0 Sjön FLYG 

Holmsjön, Tingsryd 6252000 1446000 10,0 Sjön FLYG 

Rörpottegölen, våtmark nr 42 6252000 1453000 3,0 Tima FLYG 

Våtmark nr 41 vid Hunnamåla 6252000 1453000 9,6 Tima FLYG 

Svartasjön 6249130 1453910 4,1 Sjön FLYG 

Stengyl 6248710 1451870 4,1 Sjön FLYG 

Övre Nätsjön(soda-93,kalk-02) 6243800 1457050 13,7 Sjön FLYG 

Nedre Nätsjön våtmark (54) 6243200 1457140 10,1 Tima FLYG 



Nedstr.Husören(bl a bäck fr N) 6,1 Tima FLYG 

Våtm.nr13 nedströms Målasjön 4,9 Tima FLYG 

Våtm.nr16 nedströms Gårdsjön 5,1 Tima FLYG 

Våtm.nr18 nedströms Gårdsjön 9,9 Tima FLYG 

Våtm.nr20 uppströms Ulvasjön N 2,0 Tima FLYG 

Våtm.nr21 uppströms Ulvasjön S 1,0 Tima FLYG 

100


Kalkeffektuppföljning 2004 

Lokal X-Koord. Y-Koord. Datum pH 

Alkalinitet 

(mekv/l) 

Hyllen utlopp 6272850 1446150 040406 6,6 0,11 

Hyllen utlopp 6272850 1446150 041122 6,5 0,12 

Kroksjön utlopp 6276350 1445630 040406 6,8 0,26 

Kroksjön utlopp 6276350 1445630 041122 6,4 0,14 

Nistenskanalen 6278310 1448810 040406 6,0 0,06 

Nistenskanalen 6278310 1448810 041122 5,8 0,12 

Fiskestadsjön mitt 6277554 1447715 041028 6,0 0,07 

Söftest u dos 6276237 1449403 040114 6,2 0,11 

Söftest u dos 6276237 1449403 040406 6,1 0,08 

Söftest u dos 6276237 1449403 041122 6,1 0,11 

Bergalund u dos 6274900 1450230 040114 5,8 0,03 

Bergalund u dos 6273822 1450181 041122 5,3


Kalkeffektuppföljning 2004 

Lokal X-Koord. Y-Koord. Datum pH 

Alkalinitet 

(mekv/l) 

BÄCK fr HUSÖREN 117: 625190 145150 040308 6,8 0,207 





Djurasjön MITT 117: Tingsryd 625910 145178 040308 6,3 0,460 

Djurasjön UTLO 117: Tingsryd 625910 145178 041214 6,5 0,233 

ÖLJEHULTSBÄCKEN BRON HUNNAMÅLA 625265 145250 040308 6,7 0,213 

ÖLJEHULTSBÄCKEN BRON HUNNAMÅLA 625265 145250 041214 6,7 0,212 

Skärsjön NORR 117:136 624799 145312 041207 7,4 0,607 

BOASJÖN SÖDR (MITT) 117:143 624598 145331 040308 6,1 0,082 

BOASJÖN SÖDR 117:143 624598 145331 041214 6,4 0,130 

Ulvasjön UTLO 117:104 625566 145371 040308 6,9 0,226 

Ulvasjön UTLO 117:104 625566 145371 041214 6,5 0,244 

St Örsjön MITT 117:147 624550 145373 040308 6,4 0,125 

Hålabäck 117 bäcken vid bron 624838 145448 040308 6,6 0,135 

Hålabäck 117 bäcken vid bron 624838 145448 041207 6,2 0,072 

Hålabäck 117 biflöde fr. Metesjön 624845 145449 040308 7,0 0,320 

Hålabäck 117 biflöde fr. Metesjön 624845 145449 041207 7,0 0,339 

BÄCK vid ÖRSERYD 117: 624399 145480 040308 6,6 0,118 

BÄCK vid ÖRSERYD 117: 624399 145480 041214 6,6 0,140 

BRÄKNEÅN ÖRSERYD 624460 145495 040308 7,1 0,227 

BRÄKNEÅN ÖRSERYD 624460 145495 041214 6,9 0,217 

BÄCK vid SÄVSJÖMÅLA 117: 624318 145540 040308 6,4 0,089 

BÄCK vid SÄVSJÖMÅLA 117: 624318 145540 041214 6,2 0,089 

BÄCK vid STRÅNGAMÅLA 117: 623970 145565 040308 6,7 0,182 

BÄCK vid STRÅNGAMÅLA 117: 623970 145565 041214 6,9 0,262 

ÖVRE NÄTSJÖN ÖSTR 117:156 624380 145705 040928 7,5 0,602 

ST SKÖRJESJÖN UTLO 116:129 624605 145842 040322 6,4 0,076 

102

BILAGA 1 Fysikaliska och kemiska parametrar - Länsstyrelserna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?