Psykisk ohälsa hos flickor - Länsstyrelserna

More documents

Recommendations

Info

6 Madelein Larsson Wollnik • Att vända på eländet ”Jag gjorde allt som de vuxna sa att jag inte skulle göra” En busig och orädd flicka som inte gärna var med andra barn. Som försökte ta sitt liv sommaren innan hon började högstadiet och fortsatte med alkohol och droger när hon kom upp i tonåren. – Det var först när jag prövade amfetamin som jag mådde bra. Det var ju den känslan jag hade letat efter i hela mitt liv, berättade Madelein Larsson Wollnik. När Madelein Larsson Wollnik var 35 år fick hon diagnosen ADHD med autistiska drag och panikångest. Några år innan dess hade hon börjat få ordning på sitt liv, vänt på eländet som hon uttrycker det. Som liten var hon ett barn som mest var för sig själv. – Jag förstod inte andras regler och brydde mig inte så mycket. Men jag kände mig också ensam och kommer ihåg att jag började må dåligt i mellanstadiet. I högstadiet blev skolan lidande och hon fick anpassad studiegång. Hon rökte hasch, drack alkohol, hetsåt och hade ett anorektiskt beteende om vartannat. – Jag gjorde allt som de vuxna sa att jag inte skulle göra… Madelein Larsson Wollnik växte upp i en miljö där alkoholen tog mycket plats. Mamma försvann några dagar då och då. När hon kom hem lovade hon att aldrig göra så igen. Det ledde till att Madelein hade svårt att lita på andra människor. i De övre tonåren Dog HenneS bror hastigt i cancer och Madelein fick dåligt samvete – varför var det inte hon som fick dö? Och gjorde ett nytt självmordsförsök. På en resa med familjen träffade hon ”den stora kärleken”, följde med honom till Stockholm och injicerade amfetamin första gången. – Då mådde jag bra! Den känslan hade jag letat efter i hela mitt liv. Jag fastnade rejält i amfetaminet och började stjäla för att finansiera mitt missbruk. Eftersom hon bara umgicks med äldre missbrukare fick socialtjänsten ögonen på Madelein och hon fick ett beslut om tvångsvård på sig. Då flyttade hon tillbaka till Göteborg, höll upp en månad men var sedan igång igen. Träffade en man, blev gravid, misshandlades och blev kvar i det förhållandet i sex år. Vändpunkten blev en yxa som sambon försökte ha ihjäl henne med. Men i sista ögonblicket besinnade han sig och ringde efter polisen. iDAg är mADelein lyckligt gift med en annan man sedan åtta år tillbaka. Tillsammans har de sex barn. – Fyra av dem har en diagnos och en dotter är under utredning. Så jag tror definitivt på ärftlighet! Madelein Larsson Wollnik lyfte fram ett antal faktorer som är avgörande för att kunna stödja barn och ungdomar med den problematik som hon själv har. Det viktigast är att: • mötas och bemöta på ett respektfullt sätt • kartlägga behoven • sätta upp tydliga mål
• uppmuntra de starka sidorna • skapa struktur • anpassa miljön • vara tydlig • vara spännande – Den första punkten finns med i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, betonade Madelein. Att kartlägga behoven handlar om att se vad som fungera och vad som fungerar mindre bra, vad det är som utlöser en problemsituation, vilka konsekvenserna blir och hur man undviker att det händer igen. De tydliga målen ska ta hänsyn till både svårigheter och starka sidor och vara lagom höga i början. Det är viktigt att lyckas med vissa saker. Smicker och beröm är bra! Och strukturer, rutiner med tydlig början och slut är viktiga. Samtidigt måste uppgifterna vara varierande och inte bli tråkiga. Miljön behöver anpassas till en person med koncentrationssvårigheter. Inte för mycket ljud eller annat som distraherar. Så länge miljön är bra går det mesta att lösa. Att vara tydlig innebär att vara bokstavlig och säga det man menar, ligga steget före och gärna förstärka orden med tydliga gester. Berätta på ett spännande sätt, variera upplägg, innehåll och tonläge, ställ frågor för att ta reda på om personen lyssnar. För Madelein Larsson Wollnik har eländet vänt och hon håller sig frisk genom att vara aktiv. Familjen, arbetet, ideella uppdrag, vänner och en aldrig sinande kreativitet är hennes medicin. Madelein Larsson Wollnik har skrivit en bok om sitt liv, Samma djävla ångest. Den finns att köpa som E-bok. Ambassadörer slår hål på myter (H)järnkoll ska slå hål på myterna om psykisk ohälsa. Det är ett regeringsuppdrag som utförs av Handisam i samarbete med nationell samverkan för psykisk hälsa (nSpH). en viktig del av kampanjen Hjärnkoll är 200 ambassadörer med erfarenhet av psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. madelein larsson Wollnik är en av dem. Samverkansparter i kampanjen är Skl, Socialstyrelsen, utbildningsradion, Statens folkhälsoinstitut, kulturrådet, Hjälpmedelsinstitutet och Statens institutionsstyrelse. Line Fuchs, familjepedagog på Solrosen, Göteborgs Räddningsmission – Den här dagen visar hur viktigt det är att uppmärksamma flickorna tidigt och att det också behövs fler insatser än vad som ofta erbjuds. Det finns en tendens till att psykologisera flickor mer, eftersom de inte visar så starka symtom som pojkar ofta gör. Det finns en risk att man avvaktar med insatser för att det kan finnas så mycket annat som är problematiskt runt flickorna. Vi som arbetar med barn och unga behöver bli bättre på att se dessa flickor och vi måste också tro mer på föräldrarna och ta både dem och flickorna på allvar. Upplever man som förälder eller flicka att det är något som inte fungerar och söker hjälp, har man rätt att bli lyssnad på. I mitt jobb möter jag många kvinnor på häkten och anstalter som inte blivit sedda som barn och som inte har fått förståelse för sina problem. Lars Leonardsson, ledamot (fp) stadsdelsnämnden Östra Göteborg – Som ledamot i nämnden och ersättare i individutskottet tycker jag att det är viktigt att samla på mig kunskap om villkoren för barn och ungdomar som är placerade i HVB och familjehem. Som politiker är det viktigt att veta att de beslut vi fattar grundar sig på evidens, så att barnen får det stöd och den hjälp de behöver. Det är bra att flickorna lyfts fram, att det var så stor skillnad hade jag ingen kunskap om. LiseLotte Vergara Modin, Familjehemsenheten Västra Hisingen, Göteborgs Stad – Det var mycket jag kände igen från barnen som vi arbetar med och placerar i familjehem. Det som föreläsarna beskrev bekräftade hur alla delarna hänger ihop. När familjehemmen beskriver hur barnen reagerar, att de inte förmår göra vissa saker, till exempel att ta på sig strumporna, handlar det om en del av diagnosen. Inte att de inte vill. Jag ser fram emot att få dokumentationen – den kan vara ett stöd när jag handleder familjer. Jag tycket också att föreläsarna var bra och pratade på ett sätt som gjorde att problematiken var lätt att förstå. En mycket bra konferens! 7
Page 1 and 2: Psykisk ohälsa hos flickor Dokumen
Page 3 and 4: ”ladylike och ADHD är svårt att
Page 5: talar man i bilder, som att ”klä

Psykisk ohälsa hos flickor - Länsstyrelserna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?