Ladda hem - Länsstyrelserna

Rapport 2011:02
Inventering med ROV
av epibottenfauna
- för uppföljning av effekterna av det
reglerade räktrålfisket i Gullmarn

Rapportnr: 2011:02
ISSN: 1403-168X
Redaktör: Anders Olsson/Maria Kilnäs
Foto: Roger Johansson
Text: Lisbeth Jonsson, Institutionen för Marin Ekologi, Tjärnö, Göteborgs Universitet
Utgivare: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, naturvårdsenheten
Rapporten finns som pdf på www.lansstyrelsen.se/vastragotaland under Publikationer/Rapporter.

Förord
Gullmarsfjorden är ett för Sverige unikt havsområde. På fjordens branta klippväggar och
djupa mjukbottnar finns ett mycket rikt marint växt- och djurliv. De speciella förhållandena
som råder i fjorden medför att djur som lever på stora djup ute i havet kan påträffas
förhållandevis grunt inne i fjorden. Området har höga naturvärden och är idag både
skyddat som naturreservat och natura 2000-område.
Hela fjorden var under en period på 90-talet stängd för trålfiske men 1999 tilläts trålfiske
efter räka på nytt. Räkfisket i fjorden är sedan återinförandet starkt reglerat och fiske får
bara bedrivas inom ett område.
Göteborgs universitet fick 2010 i uppdrag att utreda om regleringen av trålfisket i fjorden
har haft gynnsamma effekter på epibentisk fauna. Resultat jämfördes med en undersökning
från 1999. Vid båda tillfällena användes en ROV (Remotely Operated Vehicle)
för att filma fjordens djupa mjukbottnar.
Resultatet från 2010 års undersökning pekar på skillnader mellan trålade och otrålade
områden men också en försämring av den epibentiska faunan i hela fjorden sedan 1999.
Arter som inte påträffades i områden där trålning är tillåten var bland annat den stora
piprensaren (Funiculina quadrangularis) och neptunusnäckan (Neptunea antiqua). Arter
av kommersiellt intresse t.ex. plattfiskar förekom oftare i områden som inte var utsatt för
trålning. Undersökningen pekar också på en nedgång av nordhavsräkan (Pandalus borealis)
i Gullmarsfjorden.
Undersökningen är utförd av Göteborgs universitet, Institutionen för marin ekologi. De
tackas för ett väl genomfört arbete. Slutsatser och synpunkter i rapporten är författarnas
egna.
Göteborg i april 2011
Sven Swedberg
Enhetschef, Naturvårdsenheten

Bakgrund och introduktion
I Gullmarsfjorden på Sveriges västkust har det sedan länge bedrivits trålfiske efter nordhavsräka
(Pandalus borealis). Trålfisket fick ske i hela fjorden djupare än 50 m. Fjorden
förklarades 31 mars 1983 som naturvårdsområde av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län och 2001 fick området dessutom status som Natura 2000-område. 1990 förbjöds trålfisket
i Gullmarsfjorden. Orsakerna till detta var att området skulle kunna användas som
referensområde för marinbiologisk forskning, och att man ville skydda reproduktions-
och uppväxtområden för flera värdefulla fiskarter (Hansson. et al. 1997).
Den 1 juli 1999 blev dock trålning tillåtet igen inom vissa delar av Gullmarsfjorden. Enligt
de bestämmelser som gäller idag får fjorden endast trålas under totalt 100 dagar per
år. Fisket får utföras av maximalt 6 fartyg som endast får tråla en dag i veckan, och trålen
skall bland annat var utrustad med artsorterande rist. Området där trålning är tillåten begränsas
av latituden 58 18,05 N i söder och 58 21,70 N i norr och är markerad med svart
ram på fig 1 och 2. Inom detta område gäller dessutom ytterligare restriktioner för fiske
med trål (FIFS 2004:36).
I år (2010) fick Institutionen för Marin Ekologi, Tjärnö, Göteborgs Universitet i uppdrag
att göra en ny inventering av epibottenfaunan bestående av videofilmning av 20 transekter
med ROV-teknologi. Fältstudien genomfördes i september.
Inför inventeringen fick vi kartor över Gullmarfjorden där frekvensen av trålspår efter
en undersökning utförd av Marin Mätteknik AB och beställd av Länsstyrelsen, var markerade
i olika färger där grönt står för enstaka trålspår, gult för spridda trålspår och rött
för frekventa trålspår (Fig 1 och 2).
Syftet med projektet är att klarlägga om restriktionerna på trålfisket har haft gynnsam effekt
på epibottenfaunan på mjukbottnarna i Gullmarsfjorden.
Tidigare undersökningar i området:
1996 till 1997 gjordes en manipulativ studie på trålningseffekter för infauna. Under studien
jämfördes infauna prover från sex områden, som utsattes för trålning av en kontrakterad
trålfiskare, med prover från tre otrålade kontrollområden (Hanson et al. 2000;
Lindegarth et al. 2000). Trålningen fick inte ske närmre än 400 m från de tre kontrollområden.
Provtagningarna skedde vid fyra tillfällen före trålningen (juli-nov 1996) samt vid
ytterligare fyra tillfällen i slutet av trålningsperioden (juli-nov 1997). Den experimentella
trålningen skedde fr.o.m. december 1996 t.o.m. november 1997. För att hitta eventuella
effekter av räktrålningen gjordes följande studier:
a) Insamling av kvantitativa bottenfaunaprover med en bottenhuggare (0.1 m 2 ) för
identifiering av befintliga arter, samt räkning av antal arter, antal individer samt vägning
av biomassa i våtvikt, både totalt och för enskilda arter samt hopslagna i olika funktionella
grupper.
b) Sedimentprofilfotografering för att kunna bedöma bottenmiljön. Successionsstadiet
i de olika områdena analyserades med hjälp av ett kvalitetsindex BHQ (Bentic Habitat
Quality index), där ett lågt värde indikerar ett tidigt successionsstadium, d.v.s. en störd
bottenmiljö.
c) Provtagning av sedimentets vattenhalt samt halt av organiskt material.

Våren 1999 genomfördes en undersökning av bentisk epifauna med hjälp av ROV-teknik
(Remotely Operated Vehicle) i samband med att trålfisket skulle återupptas i fjorden
fr.o.m. 1 juli 1999. Undersökningen jämförde epifaunan mellan trålade och otrålade områden
(Jonsson och Lundälv, 1999). Totalt filmades 36 transekter, fyra vardera i vart och
ett av nio delområden. De flesta av transekterna filmades i områden som var otrålade
sedan 1990, dvs i områden 1, 2, 4, 6, 8 och 9. Områden 3, 5, 7 trålades i undersökningen
1996-97 (Fig 3).
Fig 1. Norra delen av fjorden med tätheten av trålspår markerade i olika färger.
Sjökort © Sjöfartsverket

Fig 2. Södra delen av fjorden med tätheten av trålspår markerade i olika färger.
Sjökort © Sjöfartsverket

Fig 3. Karta över fjorden där beteckningar för områdena för undersökningen 1999 är
inlagda. Områden 2-7 ingick i undersökningen 1996-97, områden 2, 4, 6 var kontrollområden
och trålades inte, medan områden 3, 5, 7 trålades. Områden 1 och 9 är nya
kontrollområden som inte ska trålas. Område 4-8 blev nytt trålområde tillsammans med
de södra delarna av områden 2 och 3.

Fig 4. Testområdet för provfiske vid Skår. Se Appendix 4 för positioner av testområdet.
2004 utfördes en undersökning där man jämförde bottenfauna samhällets status mellan
trålade och otrålade områden. Undersökningen genomfördes med SPI (Sediment Profile
Imager) (Rosenberg och Hansson, 2004).
Provfiske
Utöver den kommersiella trålningen pågår också ett provfiske i tre områden (Fig 4, 5 och
6, Appendix 4) som provfiskas med kräfttrål och fisktrål av Fiskeriverket sedan år 2000.
Kräfttrålen har trålbord som väger 128 kg vardera och öppningen mellan dem är 30 m,
medan fisktrålens bord väger 20 kg och har en öppning på 16 m. Kräfttrålen används vid
provfisket för att få jämförbara resultat med övriga provfiskeområde i svenska vatten,
trots att inget kräfttrålfiske pågår i Gullmarn och kräfttrålen orsakar djupare trålspår då de
är gjorda för att gräva ner sig i sedimentet. Två av områdena, Saltkällan och Bredungen,
trålas två dagar om året (maj och oktober) och endast ett tråldrag görs i varje område och
tillfälle. I området vid Skår, som används som ett testområde, trålas också två dagar om
året men vid varje tillfälle görs mellan 6 och 10 tråldrag. Områdena är ca 100 m breda och
hela ytan i områdena trålas inte varje gång, men har förmodligen blivit trålad vid något
tillfälle. Tråldragen är ca 2300 m långa.
Material och metoder
Fartyg och ROV
För kartläggningsarbetet användes ett mindre specialkonstruerat fartyg, R/V Lophelia.
Fartyget är 11,8 m långt, byggt av aluminium och försett med två marindieslar samt jetaggregat
för framdrift. Marschfarten är drygt 8 knop. Fartyget är försett med hydraulisk
ankringsutrustning för ankring på flera hundra meters djup.

Fig 5.
Provfiskeområdet
vid Bredungen.
Se Appendix 4
för positioner av
testområdet.
R/V Lophelia är anpassat för hantering och manövrering av fjärrstyrda undervattensfarkoster
(ROV), och för detta uppdrag användes en ROV från Ocean Modules av
typen V8 Sii (Fig 7) med ett maximalt arbetsdjup på 500 m. Det är en liten ROV (ca
80x70x50 cm i storlek och med en vikt på 65 kg) med åtta propellrar och där kamerahusen
är fast monterade så att i stället hela ROV:en får tiltas i höjdled eller svängas i
sidled vid filmning och fotografering. ROV:en har ett dynamiskt positioneringssystem,
dvs den kan själv hålla en viss position över bottnen genom R/V Lophelia är anpassat
för hantering och manövrering av fjärrstyrda undervattensfarkoster (ROV), och för
detta uppdrag användes en ROV från Ocean Modules av typen V8 Sii (Fig 7) med ett
maximalt arbetsdjup på 500 m. Det är en liten ROV (ca 80x70x50 cm i storlek och med
en vikt på 65 kg) med åtta propellrar och där kamerahusen är fast monterade så att i stället
hela ROV:en får tiltas i höjdled eller svängas i sidled vid filmning och fotografering.
ROV:en har ett dynamiskt positioneringssystem, dvs den kan själv hålla en viss position
över bottnen genom att justera med propellrarna. För signalöverföring och kraftförsörjning
användes en ca 250 m lång kabel. Pga förseningar från Ocean Modules är kabeln
för tillfället anpassad för analog bildöverföring med en viss försämring av bildkvaliteten
som följd. ROV:en är försedd med en videokamera och en stillbildskamera. Videomaterialet
bandas ombord på båten på en digital DV-CAM-bandspelare av typen Sony DSR
30P. Kameran kan fjärrstyras från en dator ombord. Arbetsbelysning består av två LEDstrålkastare.
Farkosten är försedd med fluxgate-kompass och djupsensor, vars mätdata
kan avläsas ombord tillsammans med videobilden, med hjälp av ett s k ”video-overlay”system,
där även datum och klockslag visas.
ROV:en är också försedd med en skannande sonar (Tritech Micron), som i detta uppdrag
användes för att upptäcka trålspår.
Fartygets position bestäms med hjälp av en DGPS-utrustning av typen GPS Pro, vilken
normalt ger en positioneringsnoggrannhet bättre än 1 m. För positionering av ROV:en
används ett ”Ultra Short Baseline System” (USBL) av typen Simrad HPR 410P. En
transducer på fartyget kan sänkas ner i vattnet under skrovet genom ett rör i detsamma.
Tranducern kommunicerar akustiskt med en transponder på ROV:n, och i en HPRmaskin
kalkyleras avstånd och riktning till ROV:en. I systemet ingår även ett GPS-gyro

Fig 6. Provfiskeområdet vid Saltkällan. Se Appendix 4 för positioner av testområdet.
Fig 7. Ocean Modules V8 Sii

Fig 8. Karta från Olex som visar positionerna för transekterna i norra inre delen av
fjorden. För start- och slutpositioner för transekterna se Appendix 1.
av typen Furuno SC-110. Positioneringsnoggrannheten i detta system kan variera något
beroende på bottentopografi, hydrografiska förhållanden, sjögång mm, men är normalt
ca 2 % av avståndet mellan fartyg och ROV:en, i realiteten vanligen ca 2-5 m.
Med en navigationsprogramvara av typen Olex integreras alla data ifrån fartygets
och ROV:ens rörelser och lagras i form av spår i en kartbild. I spåren, som beskriver
ROV:ens rörelser lagras även tidsinformation, som är synkroniserad med de tidsangivelser
på videobandningarna som gjordes. Vid senare analyser på laboratoriet kan således
observationer på videobanden relateras till positioner i kartbilden.
Fartyget är också utrustat med ett dubbelfrekvensekolod (38- och 200 KHz) av typen
Simrad ES 60. Även ekolodet är anslutet till Olex navigationsprogramvara, vilken kontinuerligt
lagrar in ekolodsdata under fartygets gång. På detta sätt kan en batymetrisk
bild av bottentopografin byggas upp i programvaran. Kvalitén på batymetrin blir successivt
bättre, ju fler ekolodsdata som lagras in från ett specifikt område.
Transekter
Transekterna valdes ut i fyra områden, ett område i yttre delen av fjorden och ett i inre
delen, i båda dessa valdes sedan två områden, ett otrålat och ett trålat område. I vart och
ett av dessa fyra områden filmades fem transekter som valdes med så stor spridning som

Fig 9. Karta från Olex som visar positionerna för transekterna i norra delen av fjorden.
För start- och slutpositioner för transekterna se Appendix 1.
möjligt inom området i fråga och på så lika djup som möjligt (Fig 8, 9 0ch 10).
Transekterna kördes i en så rak linje och så nära bottnen som möjligt uppskattningsvis
i ca 90 m. Efter ca 20 m in på transekten sattes ROV:en ner på bottnen och en sonarbild
togs. Därefter återupptogs videofilmningen av transekten och ca 20 m innan slutet på
transekten togs ytterligare en sonarbild. Skalan på sonaren var inställd på en 20 m radie,
men pga av ROV:en var så liten och därmed sonaren så nära bottnen, kunde oftast sonaren
inte läsa av bottnen mer än i en ca 30-meters cirkel. Antalet spår på sonarbilderna
som kunde identifieras som troliga trålspår räknades senare på labb.
Ocean Modules V8 Sii ROV saknade lasermarkörer som i normala kan användas för att
beräkna den ungefärliga bredden på transekterna. I stället kontrollerades den visuella
storleken på ett större antal ormstjärnor när de befann sig på samma ställe i ungefär 30
st filmrutor och bredden på transekterna beräknades efter detta, och blev uppskattningsvis
0,36-0,52 m med ett genomsnitt av 0,44 m. Detta värde användes sedan för att
beräkna antal m 2 som varje transekt täckte och antalet individer av varje art per m 2 . På
detta sätt kan antalet individer av de olika taxa direkt jämföras mellan transekterna trots
olika längd på dessa.
Den vidare analysen av materialet bestod av genomgång av bandat videomaterial och
statistisk analys. Ett mindre antal stillbilder av intressanta arter togs också.
Statistik

De olika lokalernas artsamhällen analyserades med hjälp av det multivariata statistikprogrammet
PRIMER (Clarke & Warwick 2001, Clarke & Gorley 2006) samt PER-
MANOVA+ for PRIMER (Anderson, Gorley, Clarke 2008).
Antalet individer i transekterna fjärderotstransformerades för att reducera den utslagsgivande
betydelsen av de dominerande taxa och samtidigt ge de ovanligare taxa större
betydelse. Rankade likhetskoefficienter (Bray-Curtis likhetsindex), som bygger på jämförelser
av taxa från samtliga transekter, användes för att få fram en MDS-plot (Multi
Dimensional Scaling). MDS-plotten konstruerar en karta i ett oändligt antal dimensioner
över de olika lokalerna och ju större likhet mellan taxasammansättningen i två transekter,
desto närmre varandra ligger symbolerna för dessa två transekter på MDS-plotten.
Kartan komprimeras av programmet till två eller tre dimensioner vilket skapar en viss
stress, dvs en felmarginal. Denna stress ska normalt ligga under värdet 0,2 för att MDSplotten
ska anses vara tillförlitlig i analysen.
PERMDISP (Tests of homogeneity of dispersions) användes för att testa spridningen av
data i transekterna från trålade/otrålade områden. PERMANOVA (Permutational ANO-
VA and MANOVA) kan testa en experimentdesign med flera variablers (i detta fall taxa)
reaktion på en eller flera faktorer (i detta fall de otrålade/trålade områdena samt de inre
och yttre områdena av fjorden). Testet är analogt med den univariata variansanalysen
ANOVA men får fram signifikansvärden (p) genom att använda sig av permutationer.
I de parvisa PERMANOVA-testerna användes i stället Monte Carlo testet för att få
fram p-värden då antalet unika permutationer var lågt. Den statistiska modellen var en
tvåvägs korsad variansanalys med de fixa faktorerna trålat/otrålat och inre/yttre delen av
fjorden. Transekterna 21 och 22 togs bort från den statistiska analysen för att få balanserade
data.
Fig 10. Karta från Olex som visar positionerna för transekterna i den södra yttre delen
av fjorden. För start- och slutpositioner för transekterna se Appendix 1.

Fig 11. En brännmanet som fastnat på bottnen och som är omgärdad av nakensnäckor
Flabellina verrucosa. Detta observerades vid flera tillfällen i den inre delen av fjorden
(transekt 7). Foto: Roger Johansson
Fig 12. Stapeldiagram som visar antal individer/m 2 . O och T = Otrålade och Trålade
transekter. Numren i nederkanten visar transektnummer men ordningen är sorterad efter
flest ind/m 2 .

12
10
8
6
4
2
0
Antal taxa
O O O O O O O O O O O O T T T T T T T T T T
1 2 3 4 7 8 9 10 11 20 21 22 5 6 12 13 14 15 16 17 18 19
Fig 13. Stapeldiagram som visar antalet taxa observerade i transekterna. O och T står
för otrålade och trålade områden. Ordningen på transekterna är delvis omkastade för
att visa O och T grupperade tillsammans.
CAP (Canonical analysis of principal coordinates) är konstruerat för att på bästa sätt
separera mellan a priori valda grupper av prov, i motsats till MDS som visar skillnader
mellan proven men inte nödvändigvis mellan grupper av prov (Anderson & WIllis
2003). CAP kan också ge information om hur distinkta de a priori valda grupperna
av prov är genom att stryka en transekt i taget (leave-one-out method) och undersöka
CAP:s förmåga att placera transekten i korrekt grupp utifrån de observerade taxa för
denna. Testet redogör också för vilka transekter som placeras fel. CAP användes dessutom
här för att jämföra resultaten mellan 1999 års undersökning och denna undersökning
2010.
För att upptäcka hur de observerade taxa i inventeringen gav upphov till de skillnader
mellan grupper av prov som CAP upptäckte utfördes post hoc korrelationstester. De
taxa som uppvisar de största eller minsta korrelationerna med CAP-axlarna är de taxa
som mest påverkar skillnaderna mellan provgrupperna. Signifikansgränser är markerade
i samtliga korrelationsfigurer (Fig 20, 23 och 24) men dessa gränser måste tolkas med
stor försiktighet och antyder endast vilka taxa som skiljer sig mest mellan de undersökta
grupperna.

Fig 14. En hopdragen cylinderros Pachycerianthus multiplicatus och räkor Spirontocaris
liljeborgii. Det vita nedanför cylinderrosen är en huvudet på en plattfisk som förmodligen
gömde sig under cylinderrosen liksom räkorna. Foto: Roger Johansson
Resultat och diskussion
Resultat från undersökningen 1996-97
Resultaten från undersökningen varierade. 137 taxa identifierades i bottenhuggen. Faunan
testades på 21 variabler men endast totala antalet echinodermer visade en signifikant
negativ effekt av trål-ningen. Antalet minskade procentuellt mer i de trålade områdena
(38 %) än i kontrollområdena (13 %).
De övergripande variablerna artantal, totala individantal och total biomassa minskade
generellt, men statistiskt osignifikant, i områdena. En trend fanns dock att minskningen
var större i de trålade områdena än i kontrollområdena.
Bottenfaunan i samtliga områden förändrades markant, oberoende av behandling, från
första året till det andra. Här har de tidvis hypoxiska förhållanden i fjorden troligen spelat
en stor roll. Statistiskt signifikant var den stora variationen i antalet arter, antalet individer
och biomassa mellan de olika provtagningarna, vilket tyder på att stora förändringar kan
ske inom så korta tidsrymder som veckor och månader.
Trålning påverkar den bentiska miljön negativt enligt BHQ-index. Lägre successionsordning
och större variation i miljön kunde statistiskt påvisas. BHQ-indexet minskade med
i genomsnitt 27 % i de trålade områdena jämfört med 11 % i kontrollområdena. Däremot
kunde inga effekter av trålning bevisas genom mätning av vattenhalt och organiskt material
i bottensedimentet.
Resultat undersökningen 1999
Antalet taxa som observerades i varje transekt, visade ingen signifikant skillnad mellan
trålade och otrålade områden (p=0,885, n=2), däremot hög signifikant skillnad mellan
de olika områdena (p=0,006, n=6). Co-faktorn djupet hade här signifikant betydelse

Fig 15. En Neptunsnäcka Neptunea antiqua halvt täckt av sediment med en havsanemon
Hormathia digitata som typiskt sätter sig på skal av stora snäckor. Nederst sidanom tentaklerna
syns snäckans sifon. Foto: Roger Johansson
Fig 16. Sjöborren Echinus acutus var norvegicus som endast är känd från Gullmarfjorden
i svenska vatten. Foto: Roger Johansson

Fig 17. En av de tre klorockor Amblyraja radiata som observerades vid inventeringen.
Foto: Roger Johansson
(p=0,046).
Totala antalet individer i varje transekt skiljde sig inte heller signifikant mellan trålade och
otrålade områden (p=0,689, n=2), medan däremot signifikanta skillnader mellan stationerna
upptäcktes (p=0,002, n=12). Återigen hade djupet signifikant betydelse (p=0,031).
Resultat undersökningen 2010
Totalt filmades 22 transekter, tio inom trålade områden och tolv i otrålade områden(Appendix
1, 2 och 3). Tjugo transekter var planerade men två transekter filmades på fel lokal, dessa
är transekter 21 och 22. Dessa låg i ett område som var grönmarkerat på Fig 1, vilket
stämde med att vi endast kunde se ett svagt trålspår på sonaren. Längderna på transekterna
varierade mellan 79 och 119 m. Med en genomsnittlig transektbredd av 0,44 m innebär
detta att mellan 34,8 och 52,4 m 2 filmades i varje transekt och att en sammanlagd
yta av 967 m 2 täcktes i transekterna. Därutöver filmades även sträckorna mellan fartyget
och transekterna men mer översiktligt och observationer från dessa sträckor ingår inte i de
statistiska testerna, liksom transekterna 21 och 22. I den inre delen av fjorden låg vi vid ett
tillfälle så nära land att vi också filmade hårdbottensväggen upp till ytan.
Totalt identifierades 30 taxa i transekterna varav 22 till art och tre till släkte medan de
övriga fem endast kunde bestämmas till grupp. Antalet individer på de olika transekterna
varierade stort, mellan 53 och 1344, där dock 1300 av dessa 1344 bestod av en nakensnäcka,
Flabellina verrucosa (Fig 11). Dessa samlades runt brännmaneter på bottnen för
att äta av dem. Det stora antalet nakensnäckor gjorde att de fick skattas då de var så många
att de var omöjliga att räkna. Utan nakensnäckorna varierade individantal mellan 44 och
518. Av de övriga taxa räknades totalt 6217 individer. De vanligaste taxa var rörbyggande
havsborstmaskar, kammusslan Pseudamussium peslutrae, (tidigare P. septemradiatum)
ormstjärnorna Ophiura ophiura och O. sarsi samt de oregelbundna sjöborrarna.

Fig 18. MDS plot som bygger på en likhetsmatris och som visar likheten mellan de observerade
faunasamhällena i transekterna som avstånd mellan symbolerna i plotten.
Vid en jämförelse mellan antalet indiver per m 2 för transekterna i otrålade och trålade
områdena blev resultatet 10,16 och 5,01 respektive. Antal observerade individer/m 2 i
varje transekter syns i Fig 12. Antalet taxa observerade i transekterna för otrålade och
trålade uppgick till 26 och 21 respektive av totalt 30. Antalet observerade taxa i de olika
transekterna varierade mellan fyra och tolv där variationen tycks vara större i transekterna
i de trålade områdena (Fig 13).
Nässeldjur
Endast två arter av sjöpennor observerades. Den ena var den stora piprensaren Funiculina
quadarangularis som sågs i enstaka exemplar på tre av de otrålade transekterna. Den
rikaste förekomsten av dem observerades i stället på vägen från transekt 20 tillbaka till
fartyget där vi på ca 50 m djup passerade en “skog” av stora piprensare, ca 30 stycken på
ett par minuter. Den andra arten av sjöpennor var den lilla piprensaren Virgularia mirabilis
som sågs på några av de trålade transekterna men inte på de otrålade. Denna sjöpenna
har förmåga att snabbt dra sig ner i sedimentet och kan därför överleva bättre i trålade
områden än de andra sjöpennorna.
Två arter av cylinderrosor observerades, dels den stora Pachycerianthus multiplicatus
(Fig 14) på två av de otrålade transekterna och på en av de trålade. Den rikaste förekomsten
av dem såg vi tillsammans med den stora piprensaren när vi filmade på väg tillbaka
till båten efter transekt 20. Den mindre cylinderrosen, Cerianthus lloydi var betydligt
vanligare och sågs på hälften av transekterna. Den stora anemonen Bolocera tuediae observerades
endast på en trålad transekt, under den fanns flera räkor som sökte skydd under
tentaklerna. En annan anemon, Hormathia digitata (Fig 15), som typiskt sitter på skal av
stora snäckor i en mutualistisk symbios, såg i några exemplar på de otrålade transekterna.
Tagghudingar
Ett mycket stort antal sjöborrar observerades vid inventeringen. Med få undantag var de
täckta av sediment men pga av de typiska spåren i sedimentet och kroppsformen var det
möjligt att urskilja dem och räkna antalet. Ibland kunde också en lyrformig fasciol (en

Fig 19. CAP-plot med en axel (CAP 1) som visar att de observerade taxa i transekterna
i de trålade och otrålade områdena i princip är helt separerade.
krets av cilierade klubbformade taggar på ovansidan av borren) skymta. Eftersom det var
svårt att identifiera sjöborrarna till art samlades de i en grupp, Spatangoida, oregelbundna
sjöborrar, men arterna bör vara Brissopsis lyrifera, Echinocardium cordatum och Spatangus
rachii (H.G. Hansson pers komm), som är de vanligt förekommande arterna på
mjukbottnar på de undersökta djupen längs västkusten.
En regelbunden sjöborre observerades också i två exemplar på mjukbotten, dessa var
Echinus acutus var. norvegicus (Fig 16), endast känd från Gullmarfjorden i svenska vatten
men vanlig i Norge (H.G. Hansson pers komm). Eftersom det var i närheten av hårdbottensväggarna
kan de ha vandrat ut därifrån, då mjukbotten inte är ett normalt habitat
för regelbundna sjöborrar.
Ormstjärnorna Ophiura spp (består med största sannolikhet av arterna Ophiura ophiura
och O. sarsi, men dessa kan endast säkert skiljas från varandra vid undersökning på labb
under lupp) var det näst vanligaste taxonet efter havsborstmaskarna och observerades
på alla utom tre transekter, men med en mycket stor variation i antal, mellan 1 och 341
individer.
Fisk
Sju taxa av fisk observerades och de absolut vanligast förekommande arterna var spetstjärtat
långebarn Lumpenus lampretaeformis och plattfiskar. Med mycket få undantag
observerades endast små individer av dessa arter, vilket tyder på att Gullmarn kan
vara en viktig uppväxtmiljö för dessa. I några fall kunde plattfiskarna identifieras till
rödspotta Pleuronectes platessa och lerskädda Hippoglossoides platessoides men vanligtvis
var de för små för att säkert kunna artbestämmas. Klorocka Amblyraja radiata
(Fig 17) observerades på tre av transekterna.
Skräp
Skräp som observerades under filmningen av transekterna noterades. Detta skräp bestod
av ett par rep, handske, tyg eller presenning, ölburk och fiskekula.
Trålspår
Två sonarbilder togs i varje transekt och vid en genomgång av dessa syntes en tydlig

skillnad mellan de trålade och otrålade områdena. I de trålade områdena kunde mellan
5 och 12 trålspår räknas per sonarbild. Detta gav ett snitt på 8,25 per sonarbild, eller ett
trålspår per 3,6 m då sonarbilderna täckte 30 m. I de otrålade kunde endast enstaka svaga
pår urskiljas som inte med säkerhet kunde definieras som trålspår. Skulle de vara trålspår
kan de i så fall vara 20 år gamla då de låg i de områden av fjorden som inte ska ha trålats
sedan trålförbudet 1990.
Vid en jämförelse mellan Fig 2 och 4 är det uppenbart att provfisket som utförs vid Skår
ger upphov till en hög frekvens av trålspår och är jämförbar med frekvensen av trålspår
inom området för kommersiellt trålfiske.
Statistik
En multivariabel MDS-plot (Fig 18) utfördes, med data från en likhetsmatris, som indikerade
att det finns en skillnad mellan de trålade och otrålade områdena genom att de
flesta transekterna i de otrålade områdena är samlade i vänstra delen av plotten, medan
de flesta transekterna i de trålade områdena är samlade i den högra delen. Stressvärdet är
dock relativt högt, 0,17.
PERMDISP-testet visade på en homogen fördelning av transekterna i trålade/otrålade områden
(p=0,822) och PERMANOVA-testet visade att den observerade faunan i transek-
Fig 20. Korrelationstest som visar hur de observerade taxa i undersökningen
2010 reagerar på faktorn trålat/otrålat. De lodräta strecken vid -0,44 och +0,44
visar signifikansgränsen.

Fig 21. MDS-plot med transekterna från både 1999 och 2010 års undersökningar. Transekterna
från 1999 är markerade med F1-F9.
Fig 22. CAP-plot som visar hur transekterna från undersökningarna 1999 (F1-F9) och
2010 fördelar sig. Symbolerna visar trålade och otrålade transekter från de båda undersökningarna.

Fig 23. Korrelation som visar hur samtliga taxa från 1999 och 2010 års undersökningar
påverkas av faktorn trålat/otrålat. Signifikansvärden -0,367 och + 0,367.
terna i de trålade och otrålade områdena skiljde sig signifikant (p=0,0026), liksom faunan
mellan de inre och yttre delarna av fjorden (p=0,0082). Däremot fanns ingen signifikant
interaktion (p=0,0882) mellan de två faktorer, dvs skillnaden mellan faunan i trålade och
otrålade områden påverkas inte av om trålningen skedde i inre eller yttre delen av fjorden.
Eller tvärtom, skillnaden i faunan mellan de inre och yttre delarna av fjorden påverkades
inte av trålningen. Parvisa jämförelser där data från otrålade och trålade områden testades
över faktorn inre/yttre delen av fjorden gav signifikanta skillnader (p=0,042). De
parvisa jämförelserna mellan inre och yttre delen av fjorden testade över faktorn trålat/
otrålat gav en signifikant skillnad mellan de inre och yttre delarna av fjorden i de trålade
områdena (p=0,045) medan de otrålade inte hade någon signikant skillnad (p=0,223). I
de parvisa testerna användes Monte Carlo testet för att få fram p-värdena då det endast
fanns 126 unika permutationer.

Fig 24. Korrelation som visar förändringar i taxa mellan de båda undersökningarna
1999 och 2010. Signifikansgvärden -0,367 och +0,367.
CAP-testet (Fig 19), separerar tydligt mellan grupperna av transekter i trålade och otrålade
områden. Transekterna i de trålade områdena har alla positiva värden på x-axeln, medan
de otrålade har negativa värden. Ett permutationstest (4999 st) gjordes för att få fram ett
p-värde på denna skillnad och resultatet blev mycket signifikant med 0,002. CAP-testet
kunde placera 80 % av transekterna i korrekt grupp, endast transekterna 3, 7, 14 och
19 placerades i fel grupper, dvs de övriga 16 var klart identifierbara som tillhörande rätt
grupp.
En korrelationstest (Fig 20) av de observerade taxa i transekterna i förhållande till CAPaxeln
(Fig 19) visar att ett antal taxa finns i större antal i de otrålade områdena, dvs de har
negativa värden i korrelationsfiguren. De sex taxa som mest gynnas av otrålade områden

är ormstjärnorna Ophiura spp, de små oidentifierade plattfiskarna Pleuronectiformis, oregelbundna
sjöborrar Spatangoida, eremitkräftor Pagurus spp, stora sjöpennan Funiculina
quadrangularis, samt simkrabbor Liocarcinus spp. De två senare taxa saknas helt på
transekterna i de trålade områdena. Endast ett taxon gynnas tydligt av trålningen, detta
var förvånande nog rörbyggande havsborstmaskar Polychaeta. Men även vitling Merlangius
merlangus, nordhavsräkan Pandalus spp och återigen lite förvånande den lilla
piprensaren Virgularia mirabilis, som endast hittades på transekter i de trålade områdena.
Vid en jämförelse av 1999 års undersökning med 2010 års undersökning i en MDS-plot
ser man en klar skillnad mellan de båda undersökningarna längs x-axeln (Fig 21). Även
längs y-axeln ser man en tendens till uppdelning mellan transekterna i de trålade och
otrålade områdena med de flesta transekterna från de trålade områdena i nedre delen
av ordinationen och de otrålade i övre delen. Först och främst är de observerade faunasammansättningarna
från de två undersökningstillfällena klart separerade, men det finns
också en antydan i plotten på en effekt av trålningen båda åren.
CAP-ploten (Fig 22) visar återigen på att grupperna är klart separerade, längs CAP1axeln
för de två undersökningarna, men också till viss del längs CAP2-axeln för transekterna
i trålade och otrålade områden från båda undersökningarna. Ett korrelations-test
(Fig 23) för CAP2-axeln från CAP-plotten i figur 22 undersöker hur taxa från de båda
undersökningarna korrelerar till faktorn trålat/otrålat. Dock är resultaten delvis svårtydda
som i fallet med Pandalus spp. som fanns i större antal i de otrålade områdena 1999,
men i något mindre antal i de otrålade områdena 2010. De fem taxa med de största positiva
värdena i fig 23 observerades samtliga i större antal i otrålade områden i båda undersökningarna.
Dessa fem är neptunsnäckan Neptunea antiqua, eremitkräftor Pagurus
spp, små oidentifierade plattfiskar Pleuronectiformis, oregelbundna sjöborrar Spatangoida
samt ormstjärnor Ophiura spp. Taxa med höga negativa värden för CAP2-axeln var
den lilla piprensaren Virgularia mirabilis och cylinderrosen Cerianthus lloydi, som båda
fanns i större antal i de trålade områdena. Oförklarligt nog har nakensnäckan Flabellina
verrucosa också fått ett högt negativt värde trots att den fanns i ett mycket stort antal på
en otrålad transekt. Av speciellt intresse för kommersiellt fiske är att små plattfiskar klart
tycks gynnas av otrålade områden.
CAP-testet för båda undersökningarna kunde placera 83 % av transekterna i korrekt grupp
(undersökning och trålat/otrålat) och endast transekterna 3, 7 och 14 från 2010 och transekterna
4 och 7 från 2009 placerades omkastat i de trålade och otrålade områdena men
fortfarande i de korrekta undersökningstillfällen.
Slutligen fig 24 visar en korrelationtest för CAP1-axeln från CAP-plotten i figur 22 som
visar hur förekomst och abundanser av taxa från båda undersökningarna har förändrats
och skiljer sig mellan åren. De med positiva värden fanns det fler av år 1999 då transekterna
från den undersökningen alla har positiva värden på CAP1-axeln. Så många som
tolv taxa har höga positiva värden, dvs de har klart minskat från 1999 till 2010, medan endast
två taxa har höga negativa värden, dvs det finns betydligt fler av dem 2010 , dessa är
spetsstjärtat långebarn Lumpenus lampretaeformis och cylinderrosen Cerianthus lloydii.
Dock observerades oidentifierade cylinderrosor Ceriantharida i 1999 års undersökning
och dessa kan helt eller delvist vara C. lloydii vilket gör att resultaten för cylinderrosorna
är svårtytt.
Sammanfattningsvis visar statistiken på en starkare effekt av trålningen i denna undersökning
än den från 1999 vilket måste betraktas som logiskt. Kommersiellt fiske har
pågått inom trålområdet i fjorden i tio års tid, medan 1999 hade fjorden varit stängt för
trålning i nästan tio års tid. Endast ett mindre experimentellt trålfiske skedde under åren
1996-97.

Metodiken i de båda undersökningarna 1999 och 2010 var snarlika, då de två ROV:ar som
användes i studierna var av liknande storlek och båda med analog bildöverföring, vilket
gör att bildkvaliteten var snarlik. På båda ROV:arna fanns sidoskannande sonar för att
upptäcka trålspår. I båda undersökning-arna gjordes linjetransekter i valda områden och
dessa var av liknande längder, för 1999 mellan 102 och 139 m, och för 2010 mellan 79
och 119 m längd. Detta antyder starkt att de skillnader i bottenfaunan som har upptäckts
mellan de båda undersökningarna inte beror på skillnader i metodiken utan snarare på att
förhållandena har förändrats i fjorden och därmed också bottenfaunan.
En jämförelse med undersökningen 1996-97 är svår då metodiken skiljer sig fullständigt
liksom den undersökta faunan som bestod av infauna i sedimentet. Den enda grupp
undersökningen kunde visa påverkades signifikant negativt av trålfisket var tagghudingarna
Echinodermata. Men detta resultat kan mycket väl bero på att trålningen de
två åren var av mindre omfattning än vad som sker i dag och dessutom pågått under
mycket kortare tid efter ett uppehåll under ca 10 års tid utan någon trålning i fjorden.
Utvärdering av metodens lämplighet för undersökning av mjukbottnar
ROV-teknologin ger möjlighet till geografiskt detaljerade bottenundersökningar, där de
exakta positionerna (felmarginalen är normalt 2-5 m) för linjetransekters start- och slutpunkter
kan erhållas från navigationsprogramvaran Olex. Detta är en betydligt högre
noggrannhet än t.ex. vid släpkamera, hugg och skrap. ROV-undersökningar är en icke
destruktiv undersökningsmetod, i motsats till skrap eller hugg, och medför en ytterst minimal
påverkan på mjukbotten och bottenfaunan. Detta gör att resultaten från eventuella
uppföljningsstudier inte påverkas av tidigare provtagningar. Genom ROV:ens rörlighet
och manövreringsförmåga på bottnen kan valda delar av specifika lokaler undersökas och
relativt stora ytor täckas med hög noggrannhet på kort tid.
I undersökningen användes också ett sidscannande sonar för att upptäcka trålspår på
bottnen. I vissa områden, som ska vara otrålade sedan 1990, kunde sonaren fortfarande
detektera enstaka svaga spår på bottnen som utseendemässigt tycktes vara gamla trålspår.
Detta kan tydas på två sätt, dels att ett sidoskannande sonar monterat på ROV:en och som
avläser mjukbottnen “på plats” är oerhört känslig för att upptäcka små oregelbundenheter
på botten, och dels att det kan behövas mycket lång tid för trålspår att försvinna. Även i
undersökningen 1999 var trålspår från trålfisket fram till 1990 klart synliga på sonaret.
På grund av att ROV-undersökningar baseras på videofilmning och fotografering kan
endast en del av den totala faunasammansättningen på de valda lokalerna undersökas,
dvs de delar av bottenepifaunan och mobila bottenfaunan som storleksmässigt går att
observera på videofilm. Resultaten från denna undersökning visade statistiskt signifikanta
skillnader hos denna del av faunan mellan de otrålade och trålade områdena, mellan de
båda undersökningarna, samt mellan den inre och yttre delen av fjorden. Detta ger ett
starkt belägg för att metoden är relevant för att upptäcka effekter av bottenfiske, som t ex
trålning, på mjukbottensfaunan.
Tack
Ett stort tack till Roger Johansson som var en utmärkt ROV-pilot och skeppare under hela
fältarbetet samt till Mats Lindegarth, Havsmiljöinstitutet, för stor hjälp med planering och
statistisk analys.

Referenser
Anderson, M J, Willis, T J, 2003. Canonical analysis of principal coordinates: A useful
method of constrained ordination for ecology. Ecology 84(2), pp 511-525
Anderson, M J, Gorley R N, Clarke KR. 2008. PERMANOVA+ for PRIMER: Guide to
Software and Statistical Methods, Plymouth Marine Laboratory, United Kingdom
Clarke K R, Gorley R N, 2006. PRIMER v6: User Manual/Tutorial. Plymouth Marine
Laboratory, United Kingdom
Clarke, K R, Warwick R M, 2001. Change in Marine Communities: An approach to Statistical
Analysis and Interpretation, 2nd edition. Plymouth Marine Laboratory, United
Kingdom
Fiskeriverkets författningssamling, Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i
Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. Pp 115. Fiskeriverket
Hansson M, Lindegarth M, Valentinsson D, Ulmestrand M. 2000. Effects of shrimptrawling
on abundance of benthic makrofauna in Gullmarsfjorden, Sweden. Marine ecology
progress series 198: 191-201
Hansson M, Valentinsson D, Ulmestrand M, Lindahl A, Lindegarth M, Nilsson HC,
Rosenberg R. 1997. Räktrålningens effekter i Gullmarsfjorden. Pp 60. Havsfiskelaboratoriet,
Lysekil
Jonsson L, Lundälv T. 1999 och Lundälv, 1999. Baslinjestudie av bottnar i Gullmarsfjorden.
En inventering med ROV-teknink. Pp 15. Institutionen för marin ekologi. Göteborgs
universitet, Göteborg.
Lindegarth M, Valentinsson D, Hansson M. 2000. Effects of trawling disturbances on
temporal and spatial structure of benthic soft-sediment assemblages in Gullmarsfjorden,
Sweden. ICES Journal of Narine Science 57: 1369-1376
Rosenberg R, Nilsson HC. 2004. Uppföljande undersökning av effekterna av bottentrålning
i Gullmarsfjorden 2004. Pp10. Marine monitoring vid Kristineberg AB, Fiskebäckskil.

Appendix 1. Transektdata
Tran sekt
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
Trålad/Otrålad T/O O O O O T T O O O O O
Område (Inre/Yttre) Yttre Yttre Yttre Yttre Yttre Yttre Inre Inre Inre Inre I nre
Djup (m) 63-64 61-63 82-84 81-82 88-107 100-105 54-66 61-65 64-66 58-69 61-67
Längd (m) 86 79 103 94 107 95 111 119 114 104 111
Transektyta (m2) 37,8 34,8 45,3 41,4 47,1 41,8 48,8 52,4 50,2 45,8 48,8
Riktning (grader) 100 0 35 0 120 115 150 113 90 110 300
Sonarbild 1 trålspår 0 0 1 3 (svaga) 8 6 0 0 4 (svaga) 1 (svag) 0
Sonarbild 2 trålspår 0 0 2 3 (svaga) 7 7 0 0 0 0 0
startpos latitud (N) 58 16 884 58 17 218 58 17 565 58 17 723 58 18 918 58 18 703 58 24 204 58 23 804 58 23 449 58 23 203 58 23 320
startpos longitud (O) 11 29 409 11 29 885 11 30 628 11 30 574 11 32 533 11 32 162 11 37 782 11 37 381 11 37 827 11 37 655 11 37 174
slutpos latitud (N) 58 16 877 58 17 258 58 17 604 58 17 770 58 18 892 58 18 682 58 24 156 58 23 780 58 23 449 58 23 184 58 23 347
slutpos longitud (O) 11 29 484 11 29 884 11 30 686 11 30 573 11 32 619 11 32 241 11 37 834 11 37 487 11 37 938 11 37 746 11 37 088
Antal taxa 5 6 9 8 6 10 11 12 11 10 9
Antal ind 394 405 403 509 53 139 1344 102 561 209 313
Antal ind/m2 10,41 11,65 8,89 12,31 1,13 3,33 27,52 1,95 11,18 4,57 6,41
Transekt 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22
Trålad/Otrålad T/O T T T T T T T T O O O
Område (Inre/Yttre) Inre Inre Inre Inre Inre Yttre Yttre Yttre Yttre Inre Inre
Djup (m) 73-75 92-93 74-78 91-94 83-92 98-107 103-105 97-102 57-72 75-77 74-77
Längd (m) 102 106 101 91 90 92 98 107 100 99 89
Transektyta (m2) 44,9 46,6 44,4 40 39,6 40,5 43,1 47,1 44 43,6 39,2
Riktning (grader) 285 115 125 290 115 305 90 105 320 305 135
Sonarbild 1 trålspår 8 11 9 11 8 10 11 8 1 (svag) 0 0
Sonarbild 2 trålspår 9 6 5 12 10 6 8 7 0 0 1 (s vag)
startpos latitud (N) 58 21 427 58 21 204 58 21 094 58 20 675 58 20 260 58 18 619 58 18 515 58 18 388 58 17 272 58 22 549 58 22 406
startpos longitud (O) 11 34 631 11 35 099 11 34 518 11 34 081 11 33 231 11 31 639 11 31 947 11 31 840 11 30 377 11 36 599 11 36 080
slutpos latitud (N) 58 21 443 58 21 182 58 21 065 58 20 688 58 20 241 58 18 645 58 18 514 58 18 373 58 17 311 58 22 579 58 22 374
slutpos longitud (O) 11 34 537 11 35 188 11 34 597 11 33 992 11 33 305 11 31 567 11 32 040 11 31 932 11 30 313 11 36 520 11 36 140
Antal taxa 5 9 10 7 4 7 9 12 11 10 9
Antal ind 181 518 97 472 77 244 200 184 297 476 339
Antal ind/m2 4,03 11,11 2,18 11,79 1,94 6,03 4,64 3,91 6,75 10,93 8,66

Appendix 2. Taxa och förekomst antal individer per m 2 för de otrålade transekterna
Transekt 1 2 3 4 7 8 9 10 11 20 21 22
Taxa Trivialnamn
Actiniaria oidentifierad havsanemon 0,02
Bolocera tuediae havsanemon
Cerianthus lloydi cylinderros 0,07 0,02 0,02 0,07
Funiculina quadrangularis stor piprensare 0,02 0,02 0,05
Hormathia digitata havsanemon 0,04 0,02 0,05
Pachyerianthus multiplicatus cylinderros 0,02 0,02
Virgularia mirabilis liten piprensare
Ophiodromus flexuosos havsborstmask 0,02 0,04
Polychaeta havsborstmaskar 0,85 1,93 2,01 0,41 0,66 0,42 2,07 1,11 1,80 1,02 9,32 6,31
Bucchinum undatum valthornssnäcka 0,02
Flabellina verrucosa* nakensnäcka 26,62
Neptunea antiqua neptunsnäcka 0,02 0,02
Pseudamussium peslutrae kammussla 5,45 0,17 0,50 0,02 0,23 0,02 0,69 1,12
Hyas araneus maskeringskrabba 0,03
Liocarcinus sp simkrabbor 0,02 0,02
Nephrops norvegicus havskräfta 0,02 0,03
Pandalus sp nordhavsräka 0,29 0,19 0,04 0,02 0,27 0,46 0,15
Pagurus sp eremitkräftor 0,05 0,02 0,04 0,02 0,04 0,04 0,11 0,02
Spirontocaris lilljeborgii rä ka
Echinus acutus var. norvegicus regelbundna sjöborre 0,05
Ophiura spp ormstjärna 9,01 7,77 0,86 11,39 0,69 5,10 1,66 2,40 3,30 0,09 0,03
Spatangoida oregelbundna sjöborrar 0,48 1,78 0,04 0,07 0,04 0,27 3,17 1,49 1,60 1,77 0,18 0,66
Stichopus tremulus sjögurka 0,02
Gadus morhua torsk 0,02
Hippoglossoides platessoides lerskädda 0,04 0,02
Lumpenus lamperaeformis spetsstjärtat långebarn 0,12 0,13 0,02 0,02 0,34 0,18 0,15 0,27 0,09 0,07 0,28
Merlangius merlangus vitling
Pleuronectes platessa rödspotta 0,04 0,02 0,03
Pleuronectiformis plattfiskar 0,03 0,03 0,02 0,04 0,04 0,02 0,04 0,02
Amblyraja radiata klorocka 0,02 0,02
Antal taxa/transekt 5 6 9 8 11 12 11 10 9 11 10 9

Appendix 3. Taxa och förekomst antal individer per m 2 för de trålade transekterna
Transekt 5 6 12 13 14 15 16 17 18 19
Taxa Trivialnamn
Actiniaria oidentifierad havsanemon
Bolocera tuediae havsanemon 0,02
Cerianthus lloydi cylinderros 0,02 0,12 0,02 0,02 0,07 0,06
Funiculina quadrangularis stor piprensare
Hormathia digitata havsanemon
Pachyerianthus multiplicatus cylinderros 0,02
Virgularia mirabilis liten piprensare 0,05 0,06 0,04
Ophiodromus flexuosos havsborstmask 0,12 0,07 0,05 0,00
Polychaeta havsborstmaskar 0,76 2,11 2,63 9,39 1,31 10,79 1,64 5,41 3,64 2,49
Bucchinum undatum valthornssnäcka 0,02
Flabellina verrucosa* nakensnäcka 0,07
Neptunea antiqua neptunsnäcka
Pseudamussium peslutrae kammussla 0,10 1,33 0,05 0,57 0,10 0,26 0,15
Hyas araneus maskeringskrabba
Liocarcinus sp simkrabbor
Nephrops norvegicus havskräfta 0,02
Pandalus sp nordhavsräka 0,25 0,07 0,04 0,06 0,12 0,05 0,12 0,17
Pagurus sp eremitkräftor 0,02 0,02 0,02 0,02
Spirontocaris lilljeborgii räka 0,32
Echinus acutus var. norvegicus regelbundna sjöborre
Ophiura spp ormstjärna 0,04 0,45 0,13 0,04 0,05 0,42 0,14 0,38
Spatangoida oregelbundna sjöborrar 0,26 1,16 0,11 0,25 0,10 0,02 0,28 0,49
Stichopus tremulus sjögurka
Gadus morhua torsk 0,02 0,04
Hippoglossoides platessoides lerskädda
Lumpenus lamperaeformis spetsstjärtat långebarn 0,02 0,07 0,06 0,16 0,12 0,15 0,05 0,02
Merlangius merlangus vitling 0,02
Pleuronectes platessa rödspotta 0,02
Pleuronectiformis plattfiskar 0,02 0,02 0,02
Amblyraja radiata klorocka 0,02
Antal taxa/transekt 6 10 5 9 10 7 4 7 9 12

Appendix 4. Koordinater för provfiskeområdena
Lokal Nummer Latitud Longitud
Skår M13 5916,249 1128,962
Skår M13 5816,766 1130,012
Skår M13 5817,311 1130,887
Skår M13 5817,368 1130,776
Skår M13 5816,87 1129,874
Skår M13 5816,358 1128,739
Bredungen M14 5823,41 1134,514
Bredungen M14 5824,582 1135,824
Bredungen M14 5824,663 1135,652
Bredungen M14 5823,478 1134,325
Saltkällan M16 5824,786 1138,557
Saltkällan M16 5824,991 1138,906
Saltkällan M16 5825,286 1139,524
Saltkällan M16 5825,837 1140,734
Saltkällan M16 5825,94 1140,623
Saltkällan M16 5825,531 1139,632
Saltkällan M16 5824,9 1138,418