2002 Mellan hopp och förtvivlan - delrapport 3 - Linköpings kommun

sånt, nått med musik… Det skulle ju va idealiskt.
En tredje berättar att hennes son är med i en arbetsinriktad verksamhet, som hon tycker
fungerar väldigt bra. Men hon betonar att sysselsättningen en viktig fråga, där man
kunde göra ännu mer.
Vänskap och kontaktperson kontra övergrepp
En önskan inför framtiden, som framträder på lite olika sätt i intervjuerna, är att sonen/
dottern ska kunna behålla eller skapa nya vänskapsrelationer och att han/hon inte ska bli
utnyttjad på något sätt. En av de intervjuade berättar att en av de värsta saker som skulle
kunna hända är att dottern råkar ut för ett övergrepp. En annan av de intervjuade är
bekymrad över att sonen är så ensam: ”Han har ju mist sina kompisar i och med de att
han blev sjuk”, konstaterar hon. Även en tredje förklarar att sonen är så ensam och hon
uttrycker att det skulle vara roligt om han träffade någon att umgås med:
En sak som jag har tänkt mycket på är om han kunde träffa någon riktig
god vän. Det skulle det betyda väldigt mycket för honom och för oss
också. Det kvittar ju vad det är. Om det är kvinna eller man… En riktigt
god vän…
En av de intervjuade berättar att hennes dotter fick en kontaktperson, beviljad som
bistånd av sociala förvaltningen. Men personkemin fungerade inte så bra. Hon säger:
Det gick inte. Hon var ju i min ålder… alldeles för gammal, tycker jag.
Och hon hade så mycket kritik mot min dotter och det går inte, vet du. Så
det var inte lyckat. Hon styrde så mycket med allting. Hon var ju bra för
hon följde med till sjukhuset och det… Men sen var det så mycket annat…
[som inte fungerade] Dom [med ett psykiskt funktionshinder] är ju lite
”klumpiga”… det vet man ju. Men det ska en kontaktperson kunna stå ut
med. Men det funkade inte!
En annan av de intervjuade berättar om att sonen har mist sina kompisar i och med de
att han blev sjuk och att han idag är mycket ensam, men att man har diskussioner med
sociala förvaltningen om, att även han kanske ska få en kontaktperson. Även i den
intervjun framträder det tydligt, hur viktigt det är att en kontaktpersonen har ett genuint
intresse av sin uppgift och kan hantera situationen på ett bra sätt. Den intervjuade
berättar en anekdot från en tågresa, som ett exempel på när en relation kan fungera bra:
Jag åkte tåg igår och kom precis intill, tre damer som hade… fem eller sex
... förståndshandikappade barn, med sig. Det märktes ju hur… intresserade
de var av barnen… För det måste vara jättesvårt… att ha hand om såna
barn. De var så snälla och rara mot barnen. Man skulle kunna tro att det
var deras egna...
37