Öppna jämförelser av vårdens kvalitet och effektivitet, juni 2006

Öppna jämförelser 

av hälso- och sjukvårdens 

kvalitet och effektivitet 

Jämförelser mellan landsting 2006

ISBN: 9 -8548 -45-5 

Artikelnr: 006- 3 - 9 

Omslag: Fhebe Hjälm 

Sättning: Per-Erik Engström 

Tryck: Bergslagens grafiska AB, Lindesberg, juni 2006

Förord 

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Socialstyrelsen (SoS) presenterar 

nu för första gången gemensamt jämförelser av kvalitet och effektivitet 

inom den svenska hälso- och sjukvården. Tidigare har vi var för sig rapporterat 

om olika delar av den svenska vården. Styrkan med ett gemensamt arbete 

är att samverka vad gäller datakällor, kompetens och erfarenhet. 

Jämförelser är viktiga ur flera aspekter. De visar medborgare och patienter 

vad vården åstadkommer med sina resurser. De hjälper oss att svara 

på om förändringar leder till förbättringar, de visar de behandlingsmetoder 

som är mest effektiva och vilka som inte borde användas och på goda exempel 

att sprida till hela vården. De stimulerar hälso- och sjukvården till 

förbättringar. Ytterst syftar de till att åstadkomma såväl nöjda och tillfredsställda 

patienter och medarbetare som kliniska resultat av högsta klass. 

Öppna jämförelser är ett utvecklingsarbete och en del i en långsiktig 

strategi för God Vård. God vård utvecklas när evidensbaserad kunskap, 

öppna jämförelser och förbättringsarbete samverkar i en helhet. 

I kommande rapporter räknar vi med att kunna presentera allt fler uppgiften 

som speglar kvalitet och effektivitet också inom andra delar av 

vården än de som täcks in av denna rapport. Ett nästa naturligt steg är 

vidare att jämförelser även görs mellan sjukhus och kliniker. Det är viktigt 

att informationen är korrekt och ger en rättvisande bild av hur vården 

fungerar på olika platser i landet. Därför lägger vi ner mycket arbete på 

att förbättra datakvaliteten och tillgången på data. 

Denna rapport har utarbetats av en arbetsgrupp som bestått av Fredrik 

Westander (SoS, SKL), Jesper Olsson (SKL), Mona Heurgren (SKL), Marianne 

Holmberg (SoS), Max Köster (SoS) och Klas Öberg (SoS). Diagrammen 

i rapporten har producerats av Per-Erik Engström (SoS). Nils 

Janlöv och Bengt-Göran Emtinger, båda Landstinget i Östergötland, har 

svarat för idéer och arbete med landstingsprofilerna i bilaga 2. 

Styrgrupp för arbetet med Öppna Jämförelser är Roger Molin (SKL) 

ordförande, Gunilla Hulth-Backlund (SoS) ordförande, Marianne Granath 

(SKL) och Måns Rosén (SoS). 

Kjell Asplund Håkan Sörman 

Generaldirektör, VD, Sveriges Kommuner 

Socialstyrelsen och Landsting 

3

Innehåll 

Förord ............................................................................................................ 3 

Sammanfattning ....................................................................................... 8 

Inledning .................................................................................................... 0 

Öppna jämförelser – bakgrund ......................................................... 

Rapportens syfte och avgränsningar ............................................... 

Rapportens disposition ........................................................................ 

Jämförelsemodellen ............................................................................ 4 

Val av jämförelseperspektiv .............................................................. 4 

Val av indikatorer ................................................................................. 5 

Frågan om datakvalitet ........................................................................ 7 

Resultaten .................................................................................................. 0 

Jämförelse av landstingen i 57 indikatorer ................................... 0 

Landstingsprofiler – resultat per landsting i alla jämförelser .. 

Färgsatt överblicksbild – alla landsting, alla indikatorer .......... 3 

A Medicinska resultat ........................................................................ 6 

Åtgärdbar dödlighet ............................................................................. 7 

Hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet (A:1) ................................................ 8 

Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet (A:2) ......................................... 30 

Överlevnad vid cancersjukdom ........................................................ 3 

Tjocktarmscancer (A:3) .......................................................................... 3 

Ändtarmscancer (A:4) ............................................................................. 34 

Bröstcancer (A:5) .................................................................................... 36 

Läkemedelsanvändning ...................................................................... 37 

Andelen äldre med samtidig behandling med tre eller fler 

psykofarmaka (A:6) ................................................................................ 37 

Andelen äldre med läkemedelsinteraktioner, klass D (A:7) ...................... 38 

5

6 

Vaccinationer ......................................................................................... 39 

Vaccinationsfrekvens barn – MPR (A:8) ................................................ 39 

Influensavaccinering av äldre (A:9) ........................................................ 40 

Förlossningsvård, mödrahälsovård ................................................. 4 

Dödfödda barn (A:10) ............................................................................. 4 

Neonatal dödlighet (A:11) ...................................................................... 4 

Låg Apgar-poäng hos nyfödda (A:12) .................................................... 44 

Perinealbristning vid vaginal förlossning (A:13) .................................... 45 

Sena aborter (A:14) ................................................................................. 46 

Diabetesvård ........................................................................................... 47 

Behandlingsmål för HbA1c – primärvård (A:15) ................................... 48 

Behandlingsmål för blodtryck – primärvård (A:16) ............................... 49 

Ögonbottenkontroll – diabetiker vid medicinklinik (A17) ..................... 50 

Strokesjukvård ....................................................................................... 5 

28-dagars dödlighet efter stroke (A:18) .................................................. 5 

Funktionsförmåga efter stroke (A:19) .................................................... 53 

Vård på strokeenhet (A:20) ..................................................................... 54 

Hjärtsjukvård ......................................................................................... 56 

28-dagars dödlighet efter hjärtinfarkt (A:21) .......................................... 57 

Direkt PCI vid akut ST-höjningsinfarkt (A:22) ...................................... 59 

Andel kranskärlsröntgen vid icke ST-höjningsinfarkt (A:23) ................. 59 

Andel clopidogrelbehandling vid icke ST-höjningsinfarkt (A:24) ......... 6 

Väntetid till hjärtkirurgi (A:25) .............................................................. 64 

Ortopedisk sjukvård ............................................................................. 66 

Knäledsplastik – revisioner inom 1 år som följd av infektion (A:26) .... 66 

Knäledsplastik – risk för revision inom 5 år (A:27) ............................... 66 

Total höftledsplastik – överlevnad av implantat 10 år (A:28) ........................... 68 

Total höftledsplastik – omoperation inom 2 år (A:29) ............................ 69 

Total höftledsplastik – patientrelaterat utfall mätt med EQ-5D (A:30) .. 70 

Höftfraktur – återkomst till ursprungligt boende (A:31) ........................ 7 

Väntetiden till operation vid höftfraktur (A:32) ..................................... 73 

Annan behandling ................................................................................. 74 

Ljumskbråck – omoperationer inom fem år (A:33) ................................ 74 

Synskärpa vid kataraktoperation (A:34) ................................................. 75 

Prostatacancer – andel patienter som får kurativt syftande 

behandling (A:35) ................................................................................... 77

Referenser ............................................................................................... 78 

B Patienterfarenheter .......................................................................... 80 

Tillgång till sjukvård och förtroende (B:1, B:2, B:3) ............................. 8 

Patienternas betyg på besöket (B:4, B:5) ................................................ 83 

Telefontillgänglighet och rimliga väntetider (B:6, B:7) ......................... 85 

Strokepatienter om sjukhusvård och rehabilitering (B:8, B:9) ............... 87 

C Tillgänglighet ..................................................................................... 9 

Primärvårdens läkartillgänglighet (C:1, C:2) .......................................... 93 

Specialiserad vård – antalet patienter som väntat längre än 90 dagar 

(C:3, C:4) ................................................................................................ 95 

Referenser ............................................................................................... 97 

Databaser med möjlighet till jämförelser inom hälso- och sjukvården ..... 98 

D Kostnader ............................................................................................. 99 

Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare 

(D:1, D:2, D:3, D:4, D:5, D:6) .............................................................. 00 

Kostnad per prestation – produktivitet (D7, D8, D9) ........................... 05 

Referenser ............................................................................................. 09 

Diagram .................................................................................................... 0 

Bilagor (endast i elektronisk form) 

1. Beskrivning av indikatorer 

2. Landstingsprofiler – reslutat per landsting i alla jämförelser 

3. Datakvalitet m.m. – jämförelse mellan landstingen 

7

Sammanfattning 

Denna rapport är den första sammanhållna publiceringen av jämförelser 

av hälso- och sjukvårdens medicinska resultat, patienterfarenheter, tillgänglighet 

och kostnader. Rapporten är ett led i Sveriges Kommuner och 

Landstings och Socialstyrelsens gemensamma arbete med att öppet redovisa 

och jämföra hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet. Arbetet 

bedrivs under vinjetten Öppna Jämförelser. 

Rapportens syfte är att stimulera till fördjupade analyser och värderande 

diskussioner, både i landstingen och i den offentliga hälso- och 

sjukvårdsdebatten i stort. Är sjukvården av lika god kvalitet och har den 

lika hög effektivitet i alla landsting? 

Syftet är också att stimulera landstingen och sjukvården till förbättringar. 

Jämförelserna ska ställa krav på, men också inspirera och stödja 

landstingsoch sjukvårdsledningar i deras arbete för effektivisering och 

förbättring av hälso- och sjukvården. 

57 indikatorer på kvalitet och effektivitet används i rapporten. För 

varje indikator rankas landstingen, i diagram där resultat för riket och 

skillnader mellan landsting redovisas. Någon sammanvägd ranking av 

landstingens ”totaleffektivitet” görs däremot inte. Motivet till detta är att 

en sådan ranking skulle förutsätta alltför stora förenklingar. 

För att skapa överblick och för att stödja landstingen i sin analys av de 

egna resultaten, görs sammanställningar per landsting. I dessa landstingsprofiler 

redovisas varje landstings alla resultat för alla indikatorer, jämfört 

med riksgenomsnittet. 

Vi tolkar inte eller drar slutsatser om orsaker till eller konsekvenser 

av resultaten. Omdömesgilla tolkningar av sjukvårdsdata förutsätter både 

allmän kunskap om sakområdet och kunskap om olika lokala omständigheter. 

Det är därför landstingen och sjukvårdens företrädare som har de 

bästa förutsättningarna att tolka och värdera det egna utfallet i de olika 

jämförelser som här presenteras. I detta arbete kan olika nationella datakällor 

vara till god ledning. 

Indikatorerna är valda därför att de belyser viktiga aspekter av hälsooch 

sjukvården och berör stora patientgrupper. De ger ändå inte en täckande 

eller representativ bild av svensk hälso- och sjukvård. Man bör se på 

jämförelserna som nedslag i hälso- och sjukvården. Flera viktiga frågor 

belyses, medan andra, lika viktiga, inte har kunnat belysas. 

Jämförelserna kommer successivt att utvecklas, liksom arbetet med att 

8

använda jämförelser som stöd och utgångspunkt för förbättringar. Målet 

är att ge en alltmer rättvisande och nyansrik bild av svensk hälso- och 

sjukvård och att framgångsrika exempel skall spridas till alla delar av 

vården. 

9

Inledning 

Denna rapport är den första sammanhållna publiceringen av jämförelser 

av hälso- och sjukvårdens medicinska resultat, patienterfarenheter, tillgänglighet 

och kostnader. Rapporten är ett led i Sveriges Kommuner och 

Landstings och Socialstyrelsens gemensamma arbete med att öppet redovisa 

och jämföra hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet. Arbetet 

bedrivs under vinjetten Öppna jämförelser. 

De senaste åren har organisationerna var för sig publicerat ett flertal 

rapporter där hälso- och sjukvården jämförts i olika avseenden. Sveriges 

Kommuner och Landsting har också publicerat rapporter med internationella 

jämförelser av sjukvården. 

Sveriges Kommuner och Landstings främsta drivkraft i arbetet är landstingens 

vilja att öppet visa upp hälso- och sjukvården för offentligheten. 

Medborgare och patienter har rätt att veta vad vården åstadkommer och hur 

det egna landstinget står sig i förhållande till andra. En lika viktig aspekt 

är att jämförelser stimulerar till att lära av varandra, för att utveckla och 

förbättra hälso- och sjukvården. 

Socialstyrelsen har som drivkraft i arbetet sitt uppdrag att som statlig 

myndighet återkommande rapportera om förhållandena i hälso- och sjukvården, 

inte minst med avseende på hälso- och sjukvårdslagens krav på god 

vård. Socialstyrelsen har också särskilda uppdrag att utarbeta nationella 

kvalitetsindikatorer för hälso- och sjukvården och att göra individbaserad 

patientinformation mer entydig, uppföljningsbar och tillgänglig. 

Jämförelserna kommer successivt att utvecklas, för att på sikt kunna 

spegla fler dimensioner av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet. 

Arbetet med att använda jämförelser som stöd och utgångspunkt för 

förbättringar ska också utvecklas. Målet är att ge en alltmer rättvisande 

och nyansrik bild av svensk hälso- och sjukvård och att framgångsrika 

exempel skall spridas till alla delar av vården. 

Hösten 2005 arbetade Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen 

gemensamt fram en plan för utveckling av Öppna Jämförelser 

och samordning av olika aktiviteter inom detta område. Under 2006 har 

en styrgrupp för arbetet bildats, liksom ett mindre sekretariat. En grupp 

landstingsdirektörer utgör referensgrupp. Samtliga landsting och regioner 

har utsett kontaktpersoner för arbetet. 

0

Öppna jämförelser – bakgrund 

En bakgrund till arbetet med öppna jämförelser är det växande intresset 

för indikatorbaserade jämförelser inom hälso- och sjukvården, i utlandet 

såväl som i Sverige. Runt om i världen pågår arbeten med att formulera 

indikatorer, skapa modeller för och publicera jämförelser, både inom och 

mellan länder. Sverige deltar i flera samarbeten för att med ökad systematik 

jämföra den svenska hälso- och sjukvården med vården i andra länder. 

Men också inom Sverige är det viktigt med jämförelser. Sveriges Kommuner 

och Landsting och Socialstyrelsen formar nu tillsammans en strategi, 

både för att ge en samlad bild av vad hälso- och sjukvården åstadkommer 

och hur resultaten är relaterade till befolkningens behov och till de resurser 

som hälso- och sjukvården ges i samhället, och för att stimulera till kvalitets- 

och resultatförbättringar. Vi har identifierat flera viktiga utvecklingssteg 

i en strategi för God Vård. Detta begrepp innebär att vården är säker, 

kunskapsbaserad och ändamålsenlig, patientfokuserad, effektiv, jämlik och 

kan ges i rimlig tid. 

För att nå dit krävs samarbete och samordning på nationell, regional 

och lokal nivå. Utöver öppna jämförelser ingår i en sådan strategi bland 

annat systematiskt framtagna kunskapsunderlag om nya och etablerade 

metoder i hälso- och sjukvården, som nationella riktlinjer för vård och 

behandling; IT-baserad och ändamålsenlig vårddokumentation, som i sin 

tur kräver en nationell informationsstruktur, med klassifikationer och enhetliga 

begrepp och termer, som möjliggör informationsutbyte; nationella 

kvalitetsindikatorer som gör det möjligt att mäta och följa upp vårdens 

kvalitet och effektivitet samt stöd till systematiskt förbättringsarbete. 

De jämförelser som redovisas i denna rapport är således ett viktigt steg 

i en sammanhållen strategi för utveckling av hälso- och sjukvården. 

Rapportens syfte och avgränsningar 

Rapporten redovisar skillnader i kvalitet, resultat, patienterfarenheter och 

kostnader inom hälso- och sjukvården. Syftet är att stimulera till fördjupade 

analyser och värderande diskussioner. Har sjukvården lika hög effektivitet 

och är den av lika god kvalitet i alla landsting? 

Syftet är också att stimulera landstingen och sjukvården till förbättringar. 

Jämförelserna ställer krav på, men också inspirerar och stödjer landstingsoch 

sjukvårdsledningar i deras arbete för effektivisering och förbättring av 

hälso- och sjukvården. Drivkrafterna för utveckling och kvalitetsförbättring 

omfattar alla, inte bara de enheter eller landsting som uppvisar jämförelsevis 

sämre resultat.

Ett tredje, men mera indirekt syfte, är att rapporten skall fungera som 

pådrivare för förbättrad datatillgång och datakvalitet. När sjukvårdsdata 

aktivt används i debatt och styrning, ökar kraven på att de är relevanta och 

av god kvalitet. Detta är en av de viktigaste förutsättningarna för en bra 

offentlig debatt om hälso- och sjukvården. 

Avsikten med rapporten är inte att stödja patienters val av vårdgivare 

eller andra val när man som patient står inför beslut om specifika behandlingar. 

Avsikten är heller inte att jämföra sjukhus eller kliniker med 

varandra. Redovisningen sker enbart på landstingsnivå. 

Flera avgränsningar har gjorts. För psykiatri, primärvård, äldreomsorg 

och kommunal hälso- och sjukvård saknas i hög grad data. Tandvård ingår 

ej. Inte heller har vi med indikatorer om befolkningarnas hälsostatus och 

hälsopåverkande vanor och livsstilar, som exempelvis rökvanor och droganvändning. 

Också indikatorer som speglar variation i sjukvårdskonsumtion 

har uteslutits, med hänvisning till att dessa data är svåra att värdera. 

Personalrelaterade faktorer som sjukskrivningsfrekvens, personalomsättning 

med mera är exkluderade på principiella grunder. Syftet är inte 

att belysa landstingen i deras roll som arbetsgivare. I fokus är istället rollen 

som befolkningsansvariga hälso- och sjukvårdshuvudmän. 

Någon sammanvägd ranking av landstingens ”totaleffektivitet” görs 

inte i rapporten. Att ranka skulle vara ett sätt att skapa överblick och även 

att öka intresset för jämförelserna. Nackdelen är att man skulle tvingas till 

allt för stora förenklingar för att kunna ranka landstingen. 

Däremot är det viktigt att även utan ranking skapa överblick. Vi gör 

därför sammanställningar per landsting. I dessa landstingsprofiler redovisas 

utfallet i alla indikatorer för varje landsting, jämfört med riksgenomsnittet 

och jämfört med andra landsting. Landstingsprofilerna publiceras 

enbart elektroniskt, men är tillgängliga för alla och kan fritt hämtas på 

webbplatserna (se nedan). 

Det är viktigt att poängtera att denna rapport utgör startpunkten på ett 

nationellt arbete kring sjukvårdens effektivitet och kvalitet. De indikatorer 

vi redovisar representerar ett nedslag i sjukvården. Många aspekter på 

kvalitet och effektivitet belyses inte alls. Det är därför befogat att mana 

till en viss försiktighet, när slutsatser skall dras. 

Rapportens disposition 

I avsnitt två beskrivs jämförelsemodellen, urvalet av indikatorer och de 

indikatorgrupper som används i redovisningen. Även frågor om metod 

och datakvalitet berörs.

I avsnitt tre redovisas utfallen för alla indikatorer. Varje indikator beskrivs 

och resultatet presenteras i diagram och med stöd av korta texter. 

Skillnader mellan landsting, och i flera fall även mellan könen, kommenteras. 

Indikatorerna är indelade i fyra grupper eller jämförelseperspektiv, 

som presenteras var och en för sig: 

A Medicinska resultat 

B Patienterfarenheter 

C Tillgänglighet 

D Kostnader 

Rapporten har tre bilagor, som inte ingår i den tryckta rapporten utan 

enbart publiceras elektroniskt. Bilagorna är: 

Bilaga 1 Beskrivning av indikatorer 

Bilaga 2 Landstingsprofiler – resultat per landsting i alla jämförelser 

Bilaga 3 Datakvalitet m.m. – jämförelse mellan landstingen 

Bilagorna, liksom den elektroniska versionen av rapporten, finns tillgängliga 

via de båda organisationernas webbplatser. Via www.skl.se kan man 

i huvudmenyn välja Verksamheter A–Ö och därefter under bokstaven Ö 

finna rapporter, bilagor och övrig information om Öppna Jämförelser. Via 

www.socialstyrelsen.se väljer man Publicerat i huvudmenyn och anger 

därefter som sökord Öppna Jämförelser. 

3

Jämförelsemodellen 

En fråga vid denna typ av jämförelser är hur många indikatorer som bör 

användas. Om syftet är att peka ut särskilda områden eller problem i hälsooch 

sjukvården, som man formulerar mål för och följer upp, är ett mindre 

antal indikatorer och mål som regel att föredra. Syftet med Öppna Jämförelser 

är bredare. Avsikten är i princip att spegla hela hälso- och sjukvårdssystemets 

kvalitet och effektivitet. Antalet indikatorer kan därmed 

potentiellt bli många. 

I denna rapport är antalet indikatorer 57. I flera fall redovisas i diagram 

dessutom könsuppdelade resultat per landsting. För att skapa överblick 

har vi delat in indikatorerna i fyra olika grupper, som avser olika teman 

eller uppföljningsperspektiv. Indelningen syftar även till att tydliggöra att 

jämförelsen är mångdimensionell – avser flera olika aspekter av kvalitet 

och effektivitet. 

Val av jämförelseperspektiv 

Landsting och regioner har sina egna sätt att genom rubrikval och olika 

indelningar strukturera och formulera innehållet i den verksamhetsuppföljning 

man gör och i sin årliga redovisning av hälso- och sjukvårdsverksamheten. 

Många använder i sin uppföljning av vården indelningar 

av typen som finns i balanserade styrkort. 

Valet av rubriker i dessa uppföljningar eller styrkort har ofta en ”signaleffekt”. 

Genom indelningar och rubrikval fokuserar man vissa aspekter 

eller sjukvårdsverksamheter och inte andra. Väljer man rubriker som 

Patientsäkerhet, Förebyggande insatser, Väntetider eller Produktivitet, så 

anger man underförstått eller uttryckligen att dessa aspekter är viktiga, 

och kanske även viktigare än andra. 

Syftet med den indelning som här valts är inte att den skall bli en nationell 

standard för uppföljningsperspektiv i svensk hälso- och sjukvård. 

Den avspeglar inte överväganden om vilka problem och aspekter som 

borde lyftas fram. Tvärtom har ett pragmatiskt och neutralt förhållningssätt 

eftersträvats. Indelningen har givits så liten laddning som möjligt. 

Tanken är också att den nationella modellen inte ska ”konkurrera” med 

landstingens egna modeller, utan bara förse dem med indikatorer. Detta 

har fått till följd att en grov indelning valts: 

4

A Medicinska resultat 35 indikatorer 

B Patienterfarenheter 09 indikatorer 

C Tillgänglighet 04 indikatorer 

D Kostnader 09 indikatorer 

Medicinska resultat innehåller flest antal indikatorer, över hälften av alla. 

Indikatorerna beskriver hälso- och sjukvårdens kliniska resultat och kvalitet. 

Resultatmått besvarar frågan hur det gick för patienten eller för befolkningen. 

Processmått belyser vad man gör i sjukvården. Exempel på 

indikatorer är överlevnad vid olika sjukdomar, operationsresultat och åtgärder 

inom hjärtsjukvården. Även indikatorer om täckningsgrad för vissa 

vaccinationer ingår. 

Patienterfarenheter innehåller indikatorer som speglar patienters och 

även befolkningens värdering av sina vårdkontakter och av vården, till 

exempel i vilken mån man har förtroende för hälso- och sjukvården. Flertalet 

indikatorer är övergripande, men några avser erfarenheter för patienter 

med specifik sjukdom. 

Tillgänglighet avser tidsrelaterad tillgänglighet och innehåller mått 

med koppling till väntetider och antalet väntande. Däremot ingår inte 

mått på geografisk tillgänglighet, telefontillgänglighet eller i vilken mån 

befolkningen upplever att till exempel patientavgifter eller språksvårigheter 

minskar tillgängligheten till hälso- och sjukvården. 

Kostnader, slutligen, innehåller dels mått på kostnaden per invånare 

för olika delar av hälso- och sjukvården, dels mått på kostnaden per prestation, 

produktivitet. Dessa indikatorer är givetvis av allmänt intresse, 

men får sitt stora värde när de ställs mot resultatet för de övriga indikatorerna. 

Dessa fyra uppföljningsperspektiv ger en bra grund för en fortsatt utveckling 

av det nationella indikatorsetet under kommande år. Framförallt 

kommer den första indikatorgruppen att kunna expandera och därmed även 

behöva en tydlig undergruppering av rubriker. Men det är också möjligt att 

ett femte och ett sjätte perspektiv kan behöva läggas till de fyra i en framtid. 

Kravet på pedagogik och god överblick bör få styra denna utveckling. 

Val av indikatorer 

Även om tillgången på data varierar, så är antalet möjliga indikatorer, 

givet rapportens breda syfte, mycket stort. Vid urvalet tvingas man i praktiken 

ofta att göra en rad kompromisser, i förhållande till de principer man 

satt upp. Detta gäller även för den uppsättning indikatorer som används i 

denna rapport. 

5

Framförallt har den aktuella tillgången på data styrt indikatorurvalet, 

vilket läsaren bör vara medveten om. En konsekvens av detta är exempelvis 

att indikatorer som speglar kliniska resultat av psykiatrisk sjukvård 

saknas och mycket få indikatorer gäller primärvården. I ett tidigt skede 

söktes vidare indikatorer som skulle kunna spegla samverkan mellan 

vårdgivare och huvudmän; men även denna ambition fick släppas. 

Utan att vara strikt tillämpade, har dock några vägledande kriterier spelat 

roll för urvalet: 

• Mätbar och tillgänglig. Indikatorn skall vara mätbar, data skall finnas 

tillgängliga och de skall återkommande kunna rapporteras. 

• Vedertagen och valid. Indikatorn skall vara vedertagen och därmed 

gärna förekomma i andra, etablerade indikatorset, även internationella. 

Därmed antas även att den är valid; är ett bra mått på den aspekt av 

sjukvården som den avser att mäta. 

• Relevant. Indikatorn skall avse väsentlig volym/kostnad, eller en väsentlig 

aspekt eller problem. Särskilt när indikatorsetet är övergripande, 

avser hela sjukvårdssystemet, är detta ett angeläget krav. 

• Tolkningsbar. Indikatorn skall stödja en värderande tolkning; man skall 

veta om det är bra eller dåligt att ha ett högt eller lågt värde. 

• Påverkansbar. Det skall vara möjligt för landstingen och hälso- och 

sjukvården att kunna påverka sitt utfall, i varje fall på sikt. 

• Resultat och process. Både resultatmått, som i princip är att föredra, 

och processmått kan användas. Processmått skall avse åtgärder i sjukvården 

som antas ha en stark påverkan på resultatet för patienten. 

Det praktiska tillvägagångssättet i urvalet av indikatorer har framförallt 

bestått av följande. Epidemiologiskt Centrum vid Socialstyrelsen har inventerat 

de olika indikatorer man antingen tidigare tagit fram, eller påbörjat 

ett arbete med. Dessa indikatorer har patientregistret och andra 

hälsodataregister som sin källa. Ur denna inventering föreslogs ett antal 

indikatorer till indikatorgruppen Medicinska resultat. 

För det andra bad Socialstyrelsen företrädare för ett stort antal kvalitetsregister 

att föreslå indikatorer som skulle kunna användas. Av de 

indikatorer från kvalitetsregister som ingår i rapporten hämtades nästan 

alla från dessa förslag. 

Förslag till möjliga indikatorer avseende Patienterfarenheter, Tillgänglighet 

och Kostnader diskuterades fram tillsammans med de ansvariga för 

de aktuella datainsamlingarna vid Sveriges Kommuner och Landsting. 

Enkätundersökningen Vårdbarometern, databasen Väntetider i Vården 

samt gängse insamlingar av ekonomisk statistik är de använda källorna. 

6

Frågan om datakvalitet 

En första självklar utgångspunkt när olika uppgifter om hälso- och sjukvård 

skall publiceras är att datakvaliteten är tillräckligt god. Annars blir 

jämförelserna missvisande och leder till att diskussionen fokuserar frågan 

om datakvalitet, snarare än om hälso- och sjukvården. 

Å andra sidan leder publicering och efterföljande tolkning och diskussion 

till att kvaliteten i data förbättras. Incitamenten att registrera och 

rapportera rätt stärks. Detta är ett argument för att publicera data som kan 

vara bristfälliga, men istället peka på kvalitetsproblemen och även väga 

in datakvalitetsaspekten när man tolkar resultatet av jämförelsen. 

Data som mera sällan använts för aktiv eller offentlig publicering riskerar 

att lida av olika kvalitetsproblem, som gör att tillförlitligheten minskar. 

I andra fall är täckningsgraden varierande eller generellt sett lägre än 

vad som vore önskvärt. Detta gäller några av de datakällor som använts 

i denna rapport. 

I rapporten har detta problem hanterats på olika vis för olika indikatorer. 

Generellt har frågan om datakvalitet kommenterats vid redovisningen 

av utfallet. I några fall har staplar i diagram rastrerats, för att markera 

ökad osäkerhet i data. 

En viktig slutsats är att frågan om datakvaliteten i olika nationella databaser 

kommer att behöva uppmärksammas betydligt mera de närmaste 

åren. Rutiner för formaliserade revisioner av datakvalitet behöver i flera 

fall förbättras. Samtidigt är det nödvändigt att redan nu använda databaserna 

för olika offentliga redovisningar av effektivitet och kvalitet, i 

likhet med vad som här sker. 

7

8 

Indikatorer 

A Medicinska resultat – 35 indikatorer 

Åtgärdbar dödlighet 

Åtgärdbar dödlighet per 100 000 inv - hälsopolitiskt relaterad, m/kv 

Åtgärdbar dödlighet per 100 000 inv - sjukvårdspolitiskt relaterad, m/kv 

Överlevnad vid cancersjukdom 

Tjocktarmscancer, 5-årsöverlevnad m/kv 

Ändtarmscancer, 5-årsöverlevnad m/kv 

Bröstcancer, 5-årsöverlevnad 

Läkemedelsanvändning 

Andel äldre med tre eller flera psykofarmaka 

Andel äldre med läkemedelsinteraktion av klass D 

Vaccinationer 

Vaccinationsfrekvens barn, MPR = mässling, påssjuka, röda hund 

Vaccinationsfrekvens av äldre > 65 - influensa 

Förlossningsvård, mödrahälsovård 

Dödfödda per 1000 födda 

Neonatal dödlighet - döda per 1000 levande födda 

Andel barn med Apgar-poäng under 7 

Andel perinealbristningar grad III och IV, vaginal förlossning 

Andel sena aborter 

Diabetesvård 

Andel som uppnår mål för HbA1c - primärvård 

Andel som uppnår mål för blodtryck - primärvård 

Andel ögonbottenfotograferade - medicinklinik 

Strokesjukvård 

28-dagars dödlighet efter stroke, m/kv 

ADL-förmåga 3 månader efter insjuknandet 

Andel patienter vårdade vid strokeenhet, m/kv 

Hjärtsjukvård 

28-dagars dödlighet efter hjärtinfarkt, m/kv 

Andel direkt PCI vid ST-höjningsinfarkt, m/kv 

Andel kranskärlsröntgen vid icke ST-höjningsinfarkt, m/kv 

Andel clopidogrelbehandling vid icke ST-höjningsinfarkt, m/kv 

Hjärtkirurgi - medianväntetid till operation, m/kv 

Ortopedisk sjukvård 

Knäledsplastik - revisioner inom 1 år pga. infektion 

Knäledsplastik - revisionsrisk, 5 års

Total höftledsplastik - överlevnad implantat, 10 års 

Total höftledsplastik - omoperation inom 2 år, alla orsaker 

Total höftledsplastik - patientskattad effekt av operation 

Höftfraktur - andel utskrivna till ursprungligt boende 

Höftfraktur - medelväntetid till operation, dygn 

Annan behandling 

Ljumskbråck - andel omopererade inom 5 år 

Kataraktoperation - andel med synskärpa under 0,5 på bästa ögat, m/kv 

Prostatacancer - andel patienter som fått kurativ behandling 

B Patienterfarenheter (9 indikatorer) 

Andel i befolkningen som anser sig ha tillgång till den vård man behöver 

Andel i befolkningen som har förtroende för vården vid vårdcentraler (motsv) 

Andel i befolkningen som har förtroende för vården vid sjukhus 

Sammanfattande betyg på besök - vårdcentraler (motsv) 

Sammanfattande betyg på besök - mottagningar/kliniker vid sjukhus 

Lätt/svårt att komma fram till vårdcentral (motsv) per telefon 

Andel som anser att väntetiden till besök var rimlig - vårdcentraler (motsv) 

Strokepatienter - andel nöjda eller mycket nöjda med vården på sjukhuset, m/kv 

Strokepatienter - andel nöjda eller mycket nöjda med rehabiliteringen, m/kv 

C Tillgänglighet (4 indikatorer) 

Primärvård 

Andel patienter som fick läkarbesök inom 1 vecka 

Andel patienter som fick läkarbesök samma dag 

Specialiserad vård 

Antal som väntat längre än 90 dagar per 100 000 inv - mottagning 

Antal som väntat längre än 90 dagar per 100 000 inv - behandling 

D Kostnader (9 indikatorer) 

Kostnad per invånare 

Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare, exkl hemsjukv och tandvård, kr 

Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare, exkl tandv, rel till förväntad kostnad 

Primärvård, kostnad per invånare, exkl hemsjukvård, kr 

Specialiserad somatisk verksamhet, kostnad per invånare, exkl hemsj, kr 

Specialiserad psykiatrisk verksamhet, kostnad per invånare, exkl hemsj, kr 

Hälso- och sjukvårdskostnad p inv, exkl hemsjukv, tandv. Förändring 2002-2004 

Kostnad per prestation 

Kostnad per (konsumerad) prestation/DRG-poäng, spec somatisk vård, kr 

Produktivitetsutveckling 2002-2004, spec. somatisk vård 

Kostnad per vårdkontakt i primärvård, viktade kontakter 

9

Resultaten 

I denna rapport har vi sammanställt och presenterar 57 indikatorer, som 

används för att jämföra landstingen hälso- och sjukvård. Indikatorerna är 

valda därför att de belyser viktiga aspekter av hälso- och sjukvården, och 

rör i flertalet fall stora patientgrupper. De ger ändå inte en täckande eller 

representativ bild av svensk hälso- och sjukvård. Ojämn tillgång på data 

och behovet av att hålla nere antalet indikatorer innebär begränsningar. 

Man bör se på de knappt sextio jämförelserna som nedslag i hälso- och 

sjukvården, där flera viktiga frågor belyses medan andra, lika viktiga, inte 

kunnat belysas. 

Vi överlämnar resultatet av jämförelserna i form av en ranking av 

landsting per varje indikator och med ett diagram per indikator, där det i 

princip är önskvärt att ha en hög placering. Men vi tolkar inte eller drar 

slutsatser om orsaker till eller konsekvenser av utfallen. Enbart sammanställning 

av fakta leder inte till djupare förståelse, men kan ändå leda till 

att viktiga frågor ställs och till fortsatt analys. 

Omdömesgilla tolkningar av sjukvårdsdata förutsätter både allmän kunskap 

om sakområdet, tid för analys och fördjupning, och ofta även kunskap 

om olika lokala omständigheter. Det är därför landstingen och sjukvårdens 

företrädare som har de bästa förutsättningarna att tolka och värdera 

det egna utfallet i de olika jämförelser som här presenteras. I detta 

arbete kan olika nationella datakällor vara till god ledning. 

Det material vi här överlämnar till landstingen och deras hälso- och sjukvårdsföreträdare 

och till den offentliga debatten, består av olika delar: 

• Jämförelse av landstingen i 57 indikatorer 

• Landstingsprofiler, en sammanställning för varje landsting (i bilaga) 

• Färgsatt överblicksbild av alla landstings utfall i alla indikatorer 

Jämförelse av landstingen i 57 indikatorer 

Till varje indikator finns en kort text. Diagrammen är alla stapeldiagram, 

där landstingen ordnats i en fallande ordning, från gynnsamt/bra utfall 

längst upp till ogynnsamt/sämre utfall längst ned. Ett värde för rikets genomsnitt 

anges också, i annan färg än den som staplarna för landstingen 

har. Jämförelserna av kostnad per invånare i indikatorgruppen Kostnader 

skiljer sig ifrån denna logik; det är inte i sig gynnsamt att ha låga kostnader. 

Landstingen har dock rankats från hög till låg även för dessa indikatorer. 

0

Konfidensintervall 

Ett konfidensintervall är ett intervall som med en förutbestämd sannolikhet 

innefattar det sanna värdet av till exempel en andel, ett medeltal 

eller en oddskvot. Det används ofta för att uppskatta osäkerheten 

i ett skattat värde. Vanligen anges den övre och nedre gränsen för det 

intervall inom vilket det ”sanna” värdet med 95 procents sannolikhet 

befinner sig. 

Jämförelserna i denna rapport baseras i de flesta fall inte på ett slumpmässigt 

urval, utan på totala antalet observationer inom en tidsperiod. 

Ändå kan det finnas en slumpvariation över tid. Det är osäkerheten 

på grund av denna variation som här beskrivs med 95 % konfidensintervall. 

Även för rikets värden finns en slumpmässig variation över 

tid, om än mindre. Dessa redovisas dock inte med konfidensintervall i 

diagrammen. 

Det är mera sannolikt att det ”sanna” värdet befinner sig i ett område 

nära mitten av konfidensintervallet, än vid den högsta eller lägsta 

gränsen för det. 

För några av indikatorerna refereras i text, som bakgrundsbelysning, hur 

Sveriges resultat står sig vid en internationell jämförelse. Detta har inte 

kunnat göras systematiskt, eftersom jämförelsedata som regel saknas. Det 

är i flera fall heller inte exakt samma, utan snarlika indikatorer som använts 

i de internationella jämförelserna. 

I flera av diagrammen är en svart tunn linje inlagd längs varje stapel, 

som anger de 95-procentiga konfidensintervallens utsträckning. Dessa 

anger den statistiska osäkerhetens utsträckning kring det faktiska värdet 

för landstingen. För de mindre landstingen, där antalet observationer är 

färre och utrymmet för slumpen därmed större, är konfidensintervallen 

bredare. Se vidare faktaruta. 

Textkommentarerna vid diagrammen berör i hög grad skillnaderna, spridningen, 

mellan landstingen. Det är därför viktigt att ha följande i åtanke, när 

diagrammen betraktas. 

Det är generellt sett, av rent statistiska skäl, mera sannolikt att de mindre 

landstingen – som Gotland, Blekinge, Kronoberg och Jämtland – intar 

extrempositioner i rankingen, än att de stora landstingen gör det. Tvärtom 

är det ökad sannolikhet att Stockholm, Västra Götaland och Skåne befinner 

sig nära värdet för riket, i och med att de själva utgör en större del av 

riket än vad övriga landsting gör. 

För det andra är avvikelse från riket eller spridning mellan landstingen

inte den enda måttstocken som bör användas. Om utfallet för värdet som 

helhet är positivt, kan en stor negativ procentuell avvikelse från riket vara 

förenligt med att utfallet för det avvikande landstinget ändå är bra. Då är 

den viktiga observationen att allas resultat är bra, inte att någon avviker i 

den ena eller den andra riktningen. 

Också det omvända gäller. Om landstingen generellt sett uppvisar dåliga 

resultat, jämfört med enskilda sjukhus i Sverige, i andra länder eller 

helt enkelt bara jämfört med vad som potentiellt är möjligt, kan en stor 

positiv avvikelse från rikets tal ändå vara ett dåligt resultat. Det är viktigt 

att inte omedvetet utgå från att medeltalet för riket är det optimala 

resultatet. Medelvärdet är bara ett statistiskt utfall av allas resultat, ingen 

värdering av vad som är bra eller dåligt eller möjligt att uppnå. 

Slutligen är även skillnader i befolkningarnas hälsotillstånd eller sjukhusens 

patientmix en faktor att ta hänsyn till. I några fall görs en åldersstandardisering 

av landstingens befolkningar, för att skapa ökad jämförbarhet. 

Man korrigerar då för den effekt som de olikartade åldersstrukturerna 

kan ha. Men det kan finnas skillnader i hälsotillstånd eller sjuklighet 

som inte hänger ihop med ålder. 

I rapporten används för flera indikatorer sjukhusbaserad statistik, där 

värdet per landsting är en aggregering av ingående sjukhusens värde, oavsett 

varifrån patienterna kommer. På de områden där sjukhus samarbetar 

och har en arbetsfördelning som innebär att ett sjukhus specialiserar sig 

på svårare sjuka patienter, medan andra i högre grad ägnar sig åt rutinfall, 

kan detta slå igenom i jämförelserna. 

Landstingsprofiler 

– resultat per landsting i alla jämförelser 

I en separat, elektroniskt publicerad, bilaga har vi sammanställt en profil 

för varje landsting. Efter en inledning och läsanvisning finns för varje 

landsting dels en översiktstablå, dels diagram som redovisar utfallet per 

indikator för var och en av de fyra indikatorgrupperna A–D. 

I översiktstablån återges för landstinget utfallet för alla indikatorer. Detta 

sker med en färgmarkering per indikator, där grönt anger placering 1–7, gult 

placering 8–13 och rött anger placering 14–21 för det aktuella landstinget, 

i en ranking av alla landsting. Färgsättningen syftar till att ge en snabb bild 

av på vilka områden utfallen är goda, neutrala eller ogynnsamma. 

I översiktstablån återges också för varje indikator landstingets faktiska 

värde, rikets värde och landstingets avvikelse i förhållande till riket. Vidare 

anges det högsta respektive det lägsta värdet, samt slutligen variationsvidden, 

avståndet mellan det högsta och det lägsta värdet för alla landstingen.

I profilernas diagramdel redovisas för varje indikator och indikatorgrupp 

A–D landstingets procentuella avvikelse från riket i ett stapeldiagram. 

Grönfärgad stapel anger att avvikelsen är positiv/gynnsam, rödfärgad 

anger att den är negativ/ogynnsam. För flera av de ekonomiska indikatorerna 

används uttrycket neutral avvikelse. Också variationsvidden anges 

för varje indikator. 

Med hjälp av landstingsprofilerna blir det möjligt för landstingens företrädare 

att enkelt skaffa sig överblick över det egna landstingets utfall i 

alla jämförelserna. För att värdera om en avvikelse är viktig eller mindre 

viktig, måste man komplettera med fortsatt analys och diskussion. Landstingsprofilerna 

finns tillgängliga både som pdf-fil och i Excelformat. 

Färgsatt överblicksbild 

– alla landsting, alla indikatorer 

På följande sidor återges en färgsatt bild av alla landstingsutfall i alla 

indikatorer. Färgsättningen följer samma princip som beskrevs ovan. Horisontellt 

kan man för varje indikator följa varje landstings utfall i tredelningen 

grönt-gult-rött. Vertikalt kan man för varje landsting följa utfallet 

för samtliga indikatorer och indikatorgrupper. De vita rutorna avser framförallt 

de ekonomiska indikatorer där avvikelse är neutral, eller områden 

där data fattas eller jämförelse inte är meningsfull av annat skäl. 

Grönt utfall inom området innebär för ett landsting ett gynnsamt resultat, 

rött utfall det motsatta. Vi avråder från att göra en rak summering 

av utfallet för alla landsting, i termer av antalet röda, gula och gröna 

färgmarkeringar. Vi har inte sett detta som meningsfullt. Man bör inte 

godtyckligt anta att röd markering i en indikator kan jämställas med röd 

i en annan, eller ges ett värde i förhållande till de gröna markeringarna i 

andra indikatorer. Detta gäller både inom och mellan de olika indikatorområdena. 

Däremot kan man få en bild av vilka landsting som har gynnsamt eller 

ogynnsamt utfall i olika grupper av indikatorer, som överlevnad i cancer 

eller avseende patienternas erfarenheter. 

3

Uppföljnings- 

perspektiv 


4 

Indikator 

Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt 

1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 

8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 

15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 

Rikssnitt 

Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland Jämtland Jönköping 

Åtgärdbar dödlighet 1a. Åtgärdbar dödlighet per 100 000 inv - hälsopolitiskt relaterad, kvinnor 26,7 23,5 23,7 31 30,7 18,9 25,8 20,6 

1b. Åtgärdbar dödlighet per 100 000 inv - hälsopolitiskt relaterad, män 46,2 50,6 40,9 60,7 49,4 44,1 40,1 41,8 

2a. Åtgärdbar dödlighet per 100 000 inv - sjukvårdspolitiskt relaterad, kvinnor 26,5 24,6 24,3 28,5 36,9 22,3 29,8 27,3 

2b. Åtgärdbar dödlighet per 100 000 inv - sjukvårdspolitiskt relaterad, män 37,7 36,9 38,5 52,6 43,5 27,3 36,6 43,3 

Överlevnad vid 3a. Tjocktarmscancer, 5-årsöverlevnad, kvinnor 60,6 58,3 66,7 51,7 55,5 63,5 55 65,3 

cancersjukdom 3b. Tjocktarmscancer, 5-årsöverlevnad, män 56,9 58,7 64,5 49,5 58,4 61,6 53,8 51,9 

4a. Ändtarmscancer, 5-årsöverlevnad, kvinnor 60,8 72,5 64,6 48 68,2 49,1 55,6 65,7 

4b. Ändtarmscancer, 5-årsöverlevnad, män 56,6 59,6 57,7 61 56,6 59,9 51,3 54 

5. Bröstcancer, 5-årsöverlevnad 87 85,5 87 83,6 87,4 86,9 88,7 86 

Läkemedels- 6. Andelen äldre med tre eller flera psykofarmaka 4,1 4 3,7 2,9 3,8 4,7 3,3 4,5 

användning 7. Andelen äldre med läkemedelsinteraktion av klass D 5 4,2 5,1 5,8 4,6 4,9 4,1 4,5 

Vaccinationer 8. Vaccinationsfrekvens barn, MPR = mässling, påssjuka, röda hund 94,5 95,5 95,1 95,5 95,3 95,8 93,6 96,2 

9. Vaccinationsfrekvens av äldre > 65 - influensa 54 44 45 - 43 64 45 68 

Förlossningsvård, 10. Dödfödda per 1 000 födda 3,53 2,37 4,15 4,75 3,54 2,35 1,89 2,85 

mödrahälsovård 11. Neonatal dödlighet - döda per 1 000 levande födda 2,28 3,13 3,38 2,98 2,02 1,31 1,97 3,08 

12. Andel barn med Apgar-poäng under 7 1,14 1,35 1,24 1,38 1,35 0,64 1,19 1,07 

13. Andel perinealbristningar grad III och IV, vaginal förlossning 3,95 5,11 3,67 3,64 3,24 3,25 3,57 3,4 

14. Andel sena aborter 1,25 1,06 1 1,4 1,54 1,16 1,5 0,94 

Diabetesvård 15. Andel som uppnår mål för HbA1c - primärvård 54,9 54,7 47,9 42,9 55,7 53,6 53,4 53,9 

16. Andel som uppnår mål för blodtryck - primärvård 35,4 27,4 26,4 31,5 37,2 39 34,5 35,3 

17. Andel ögonbottenfotograferade - medicinklinik 92 97,1 81,6 97,8 92,9 97,7 96,9 85,2 

Strokesjukvård 18a. 28-dagars dödlighet efter stroke, kvinnor 23,4 25,2 22,8 16,8 27,4 23,2 24,9 24 

18b. 28-dagars dödlighet efter stroke, män 23 26,7 24,2 26,6 25,6 20,1 24,6 23,9 

19. ADL-förmåga 3 månader efter insjuknande 22,1 21,6 23,8 39,3 26,2 19 20,4 28,8 

20a. Andel patienter vårdade vid strokeenhet, kvinnor 77,1 80,1 71,6 94 95 76,9 50,8 79,3 

20b. Andel patienter vårdade vid strokeenhet, män 79,4 81 71,6 97,1 94,9 79,9 54 83,7 

Hjärtsjukvård 21a. 28-dagars dödlighet efter hjärtinfarkt, kvinnor 31,1 31 33,4 33,3 30,3 29,4 32 30,1 

21b. 28-dagars dödlighet efter hjärtinfarkt, män 33,6 34,5 34,2 34,1 33,8 30,3 35,2 32,9 

22a. Andel direkt PCI vid ST-höjningsinfarkt, kvinnor 32 41 20 0 22 26 0 9 

22b. Andel direkt PCI vid ST-höjningsinfarkt, män 43 57 31 0 27 33 0 12 

23a. Andel kranskärlsröntgen vid icke ST-höjningsinfarkt, kvinnor 47 44 29 47 51 40 41 42 

23b. Andel kranskärlsröntgen vid icke ST-höjningsinfarkt, män 64 68 52 43 66 52 55 59 

24a. Andel clopidogrelbehandling vid icke ST-höjningsinfarkt, kvinnor 53 48 32 68 58 52 63 63 

24b. Andel clopidogrelbehandling vid icke ST-höjningsinfarkt, män 62 52 50 75 70 57 66 65 

25a. Hjärtkirurgi - medianväntetid till operation, kvinnor 22 7 42 7 33 25 35 21 

25b. Hjärtkirurgi - medianväntetid till operation, män 21 17 32 8 25 24 21 14 

Ortopedisk sjukvård 26. Knäledsplastik - revisioner inom 1 år p g a infektion 3,6 1,93 3,61 2,16 5,96 4,06 3,44 1,55 

27. Knäledsplastik - revisionsrisk, 5 års 3,31 2,7 5,25 3,45 6,12 2,32 3,2 2,91 

28. Total höftledsplastik - överlevnad implantat, 10 års 92,7 91,8 91,9 88 93,4 92,2 94 94,2 

29. Total höftledsplastik - omoperation inom 2 år, alla orsaker 1,4 1 0,8 1,6 2,5 2,2 1,3 1,8 

30. Total höftledsplastik - patientskattad effekt av operation 0,37 - - - - - 0,42 - 

31. Höftfraktur - andel utskrivna till ursprungligt boende 53 52 - 42 61 52 59 32 

32. Höftfraktur - medelväntetid till operation, dygn 1,2 1 - 0,9 1,2 1 1,3 0,9 

Annan behandling 33. Ljumskbråck - andel omoperade inom 5 år 3,3 1,3 2,7 - 4,7 5,1 2,9 2,7 

34a. Kataraktoper. - andel med synskärpa under 0,5 på bästa ögat, kvinnor 25,1 14,8 32,5 23,1 38,7 22,6 31 21,5 

34b. Kataraktoper. - andel med synskärpa under 0,5 på bästa ögat, män 22,8 16,9 27,5 22,8 36,6 20,7 26,7 21,5 

35. Prostatacancer - andel patienter som fått kurativ behandling 

B Patienterfarenheter 82,1 81,6 83,1 90,9 88,9 84,2 93,1 75,4 

Befolkning 1. Andel i befolkningen som anser sig ha tillgång till den vård man behöver 73 80 72 73 68 79 73 79 

2. Andel i befolkningen som har förtroende för vården vid vårdcentraler (motsv) 52 56 52 52 52 60 52 57 

3. Andel i befolkningen som har förtroende för vården vid sjukhus 67 69 69 67 60 69 67 75 

Patienter 4. Sammanfattande betyg på besök - vårdcentraler (motsv) 79 84 79 79 79 82 79 84 

5. Sammanfattande betyg på besök - mottagningar/kliniker vid sjukhus 84 83 88 84 79 85 84 87 

6. Lätt/svårt att komma fram till vårdcentral (motsv) per telefon 60 63 57 60 57 72 60 57 

7. Andel som anser att väntetiden till besök var rimlig - vårdcentraler (motsv) 77 87 78 77 73 86 77 83 

Strokepatienter 8a. Strokepatienter - andel nöjda eller mycket nöjda med vården på sjukhuset, kvinnor 92 97 94 96 94 94 74 88 

8b. Strokepatienter - andel nöjda eller mycket nöjda med vården på sjukhuset, män 94 94 98 100 87 94 78 92 

9a. Strokepatienter - andel nöjda eller mycket nöjda med rehabiliteringen, kvinnor 75 90 72 84 84 72 58 77 

9b. Strokepatienter - andel nöjda eller mycket nöjda med rehabiliteringen, män 77 90 78 62 70 76 50 79 

C Tillgänglighet Primärvård 1. Andel patienter som fick läkarbesök inom 1 vecka 87 85 75 91 85 95 85 89 

2. Andel patienter som fick läkarbeök samma dag 64 56 51 57 62 75 56 62 

Specialiserad vård 3. Antal patienter som väntat längre än 90 dagar per 100 000 inv - mottagning 753 1144 2482 637 1479 551 959 180 

D Kostnader 

4. Antal patienter som väntat längre än 90 dagar per 100 000 inv - behandling 211 163 268 231 337 154 286 104 

Kostnad per invånare 1. Hälso- och sjukvårdskostnad per invåndare, exkl hemsjukv och tandvård, kr 14827 15068 15168 16441 15139 13499 15406 13766 

2. Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare, exkl tandvård, rel till förväntad kostnad 100 103,3 103,7 108 100,2 92,3 100,5 96,7 

3. Primärvård, kostnad per invånare, exkl hemsjukvård, kr 2805 2367 2675 2827 3942 2821 3725 2664 

4. Specialiserad somatisk verksamhet, kostnad per invånare, exkl hemsjukv, kr 9091 9604 9302 10215 8585 8424 8606 8376 

5. Specialiserad psykatrisk verksamhet, kostnad per invånare, exkl hemsjukv, kr 1 505 1790 1660 1665 1290 1110 1265 1483 

6. Hälso- och sjukvårdskostnad p inv, exkl hemsjukv, tandv. Förändring 2002-2004 7,1 5,5 8,7 8,7 7,1 5,8 5,8 9,3 

Kostnad per 7. Kostnad per (konsumerad) prestation/DRG-poäng, spec somatisk vård, kr 39172 40901 41340 43460 40306 36480 39180 35505 

prestation 8. Produktivitetsutveckling 2002-2004, spec somatisk vård 3,3 11,2 3,3 - 3,9 5,6 0,1 6,5 

9. Kostnad per vårdkontakt i primärvård, viktade kontakter, kr 1228 1098 1066 1240 1521 1137 1569 1262

Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt Position Faktiskt 

1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 1 till 7 värde 

8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 8 till 14 

15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 15 till 21 

UppföljningsIndiperspektivkator Kalmar Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Sörmland Uppsala Värmland Västerbott. Västernorrl. Västmanl. Västra Götal. Örebro Östergötland 


Åtgärdbar dödlighet 1a. 25,3 20,3 23 29 31,1 30,2 24,9 26,1 20,9 25,2 31,6 24,9 31,4 24 

1b. 45,8 40,3 37,2 54 50,1 51,1 41,7 49,5 36,1 45,4 49,5 42,4 48,5 39,7 

2a. 28,5 24 31,7 25,3 24 29,5 21,6 29,6 26,2 29,1 32,6 26,6 29,2 24 

2b. 39,9 28,5 45,8 35,2 37,2 46,1 26,7 43,3 38,4 36,6 32,2 37,5 42,1 38,3 

Överlevnad vid 3a. 55,4 68,2 56,6 62,4 59,9 63,2 58,1 62,9 52,4 61,3 59,3 62,7 58,4 54,7 

cancersjukdom 3b. 56,7 58,7 57,8 57,4 59,6 42,6 60 55,1 45,3 52,6 61,5 57,3 55,9 54 

4a. 61 69,2 61,8 57,1 60,3 53,3 62,6 62,9 56,8 64,8 65,7 60,1 62,8 65,5 

4b. 54 54,5 60,1 57,9 58,8 63,4 56,2 60,6 53,8 57,3 59,6 52,9 54,6 53,4 

5. 88,5 87,1 88,8 85 88,1 88,6 89,8 85,4 87,8 88,8 87,2 86,9 84,1 86,8 

Läkemedels- 6. 3,4 4,8 2,8 4,5 3,6 3,4 4,6 3,8 4,1 4,2 3,6 5,2 3,5 3,5 

användning 7. 4,4 5,2 5,3 5 5,2 4,6 4,7 5,4 5 5,1 5 5,4 4,7 4,3 

Vaccinationer 8. 97 94,8 93,3 94,5 92,4 95,4 93,6 96,6 93,5 96,4 95,4 95,2 96,4 95,7 

9. 47 53 55 58 61 50 49 63 48 50 51 52 54 35 

Förlossningsvård, 10. 3,95 4,08 4,05 3,75 3,35 3,99 2,32 3,77 4,16 2,47 4,09 3,81 3,94 3,96 

mödrahälsovård 11. 3,44 2,33 2,25 2,01 2,17 2,46 3,01 1,77 2,55 2,07 3,03 2,06 2,28 2,5 

12. 1,64 1,21 1,15 1,1 1,06 1,07 0,96 1 1,24 1,05 1,59 1,21 0,91 1,32 

13. 3,94 3,71 3,08 3,81 5,05 3,16 2,8 3,1 3,89 4,52 2,59 3,54 3,01 5,15 

14. 1,06 1,01 1,52 1,31 1,35 0,9 0,8 1,09 0,92 1,46 1,28 1,35 1,28 1,31 

Diabetesvård 15. 53,7 52 43,7 56,9 54,4 55,3 55,8 53 55,5 44,6 54,4 58,2 52,9 58,3 

16. 33,2 31,6 31,9 38,1 35,7 36,7 34,5 36,4 40,7 26 32,1 35,6 35,2 38,4 

17. 96,1 96,7 98,6 97,1 94 92,1 95,9 95,5 86,3 93,6 98,1 83,5 98,2 92,1 

Strokesjukvård 18a. 26 25,5 23,7 24,8 21,7 21,3 18 26,3 23,8 20,5 23,8 23 22,4 25,6 

18b. 25,4 25,5 23 22,4 22,2 22,1 18 26,2 21,6 20,9 20,7 23,2 20,6 24,9 

19. 24,6 21,4 27 19,9 20,7 21,3 26 19,9 17,4 21,6 21,1 21,6 25,8 23 

20a. 74,4 93,8 72 82 68,7 68,4 74,5 60,4 89,1 84,7 74,8 83,5 73,4 83,5 

20b. 73,3 91,7 73,4 82,3 77,9 64,1 73,7 67,9 89,4 88,6 79,6 82,9 79,4 82,3 

Hjärtsjukvård 21a. 32,6 26,7 28,5 30,1 32,2 32,7 26,9 33,7 30,4 27,1 30,8 31,6 35,5 31,6 

21b. 34,9 31,6 35,9 32,1 35,1 33 28,6 35,7 33,6 30 31,8 33,8 37,6 34,1 

22a. 37 31 0 42 39 24 56 6 26 1 46 34 52 44 

22b. 51 61 0 59 54 27 60 10 42 3 56 45 55 66 

23a. 63 41 34 57 55 50 62 34 57 36 47 41 56 42 

23b. 78 61 43 70 69 64 81 52 77 55 53 60 69 58 

24a. 66 49 34 63 56 69 78 56 68 47 50 35 49 48 

24b. 72 71 59 64 67 78 84 66 71 61 62 46 64 57 

25a. 9 17 44 25 23 29 28 19 34 21 15 23 20 

25b. 15 15 33 25 19 21 27 17 21 34 33 19 10 9 

Ortopedisk sjukvård 26. 4,97 7,45 4,95 3,64 3,92 0,7 3,36 4,27 2,26 5,02 0 3,06 1,28 2,36 

27. 2,95 3,26 3,18 3,9 3,59 1,92 4,51 2,31 2,49 3,13 1,99 2,95 2,74 3,21 

28. 95,4 95,1 94,2 90,7 90,9 96,5 87,6 91,2 96,2 94,5 94,1 93,2 95,4 94,5 

29. 1,3 0,6 1,8 1,2 1,6 1,2 2,5 2 0,7 2,6 0,4 1,1 1,2 0,8 

30. - - 0,41 0,38 - - - - 0,4 0,37 - 0,35 0,43 

31. 50 56 - 50 38 - - 41 68 58 - 48 52 65 

32. 0,9 1,5 - 1,2 1,4 - - 1,4 0,9 1 - 1,3 0,9 1,1 

Annan behandling 33. 4,4 2,3 3,3 3,7 3,7 2,7 1,4 2,6 3,5 - 0,6 4,2 1,8 3,8 

34a. 27,4 22,2 24,1 28,3 20,6 25,9 23,6 21,5 24,3 25,5 30,1 25,1 29,5 37,3 

34b. 25,1 23,8 21,2 26,8 18,9 20,9 24 19,8 21,6 23,8 23,3 21,8 25,3 33,6 

35. 93,1 88,9 81,8 90,5 83,1 77,6 73 83,8 83,6 84,1 75,4 75,9 88,1 65,9 


Befolkning 1. 80 75 73 72 73 69 75 75 76 75 70 69 73 72 

2. 63 49 53 51 49 52 53 54 52 55 55 50 52 55 

3. 71 70 66 66 65 62 69 68 71 68 57 66 67 70 

Patienter 4. 83 77 78 79 77 80 80 77 79 75 70 79 79 80 

5. 84 84 84 84 83 81 86 88 83 77 83 84 84 84 

6. 74 64 76 48 64 66 60 46 61 51 51 61 60 66 

7. 86 76 79 73 76 75 79 72 78 78 75 76 77 75 

Strokepatienter 8a. 91 100 94 90 91 89 90 98 96 93 89 93 96 90 

8b. 96 98 95 92 94 90 92 96 95 95 94 95 96 95 

9a. 77 81 82 78 68 62 69 77 78 75 68 79 83 76 

9b. 74 83 83 80 72 78 71 80 82 76 74 85 80 71 


Primärvård 1. 91 92 84 88 91 77 79 86 74 86 83 90 86 87 

2. 60 70 60 72 67 58 54 63 52 61 53 70 57 66 

Specialiserad vård 3. 248 - 2844 527 499 1792 789 539 934 151 446 734 864 487 

4. 30 - 224 236 237 207 131 123 179 34 295 265 249 172 

D Kostnader 

Kostnad per invånare 1. 15139 14275 16689 14551 15586 14531 14198 14879 14919 16226 13833 14324 15151 12587 

2. 100,9 98,2 102,3 96,2 111,3 96,3 101,1 98,2 99,2 101,7 96 94,3 100,7 87,7 

3. 2763 2419 3859 2236 2830 2532 2174 2588 2764 3141 2517 2640 2568 2845 

4. 9002 8887 9759 9274 9415 9463 9248 9165 9039 10372 8739 8595 9392 7456 

5. 1343 1666 1338 1585 2045 1487 1582 1279 1560 1383 1498 1617 1686 1265 

6. 8,7 11,6 9,7 5,7 7,8 12,9 - 10,8 2,9 5,1 -2,1 6,3 5 1,8 

Kostnad per 7. 36523 38101 46594 38233 38912 45111 37219 40801 39443 45287 39784 38973 40594 35208 

prestation 8. 8 8,3 -1 1,3 -0,4 -6,2 - 5,5 13,7 -5,4 18,1 2 2,6 12,6 

9. 1194 1468 1341 971 1265 1289 1282 1223 1478 1466 1007 1226 1168 1435 

5 

8 

-


Indikatorgruppen Medicinska resultat innehåller flest indikatorer av alla grupperna, 

fler än hälften av alla. Detta är ett medvetet val. Väntetider, patientuppfattningar 

och kostnader är viktiga aspekter på hälso- och sjukvårdens 

kvalitet och effektivitet, men sjukvårdens resultat i termer av hälsoeffekten 

för patienter och befolkningar är rimligen den tyngst vägande faktorn när ett 

hälso- och sjukvårdssystem skall värderas. 

Det finns emellertid en rad svårigheter med att knyta sjukvårdsinsatser 

till utfall i termer av livslängd och frånvaro av sjuklighet i ett samhälle. 

Hälsotillståndet i ett samhälle beror på mycket annat än hälso- och sjukvårdens 

insatser. I indikatorurvalet har vi hanterat detta genom att undvika 

de allra mest övergripande indikatorerna, som medellivslängd och 

sjukdomsförekomst i befolkningen. De valda indikatorerna har alla en 

tydlig koppling till sjukvårdsinsatsen, eller baseras på en stark hypotes 

om att en sådan koppling föreligger. 

Den mest övergripande indikatorn är åtgärdbar dödlighet. Vidare ingår 

som övergripande resultatmått överlevnad i vanliga eller allvarliga sjukdomstillstånd, 

som bröstcancer, hjärtinfarkt och stroke, respektive tjockoch 

ändtarmscancer. För några stora sjukdomsgrupper finns även andra 

kvalitetsindikatorer än överlevnad, bland dem hjärtsjukvård, stroke, diabetes, 

höft- och knäledsartros och ögonsjukvård. Förlossningsverksamhet, 

där även mödrahälsovård och nyföddhetsvård ingår, är en omfattande 

verksamhet och speglas med flera indikatorer. 

Vaccinering av barn samt influensavaccinering av äldre redovisas. Däremot 

kan inte uppgifter för vare sig mammografi eller gynekologisk hälsokontroll 

redovisas, eftersom nationella data i nuläget saknas. Initiativ till 

nationell rapportering av data inom dessa båda viktiga områden kommer 

att tas. 

Avsaknad av nationella data har påverkat urvalet av indikatorer. Andra 

indikatorer togs bort av andra skäl. Överlevnad i prostatacancer är 

till exempel lika angeläget att redovisa som överlevnad vid bröstcancer. 

Indikatorn ströks eftersom tidpunkten för upptäckt av sjukdomen varierar 

kraftigt med hur många PSA-tester som utförs i de olika landstingen. Det 

är inte säkert att den faktiska överlevnaden förlängts även om tidpunkten 

för upptäckt tidigarelagts. 

En annan i olika sammanhang uppmärksammad indikator avser ett 

mått på den totala dödligheten vid sjukhus. Metoden för en sådan indi- 

6

kator är ännu inte tillräckligt utvärderad och anpassad till svenska data 

för att kunna användas för mätning av kvalitet. Socialstyrelsen kommer 

att publicera sin bedömning avseende mått på sjukhusdödlighet i annat 

sammanhang. 

För flera av indikatorerna redovisas data fram till och med 2003 eller 

2004, för andra kan data till och med 2005 redovisas. Tillgången på aktuella 

data är en spegling av rådande rutiner för registrering, rapportering 

och färdigställande av data. Arbete för att snabba upp dessa processer 

pågår i vissa fall och kommer för andra att initieras. 

Redovisningen nedan inleds med några övergripande indikatorer, men 

sker därefter sjukdomsgruppsvis. Utfallet för kvinnor och män särredovisas 

eller kommenteras i texten, där uppgifter om detta finns. Frågan om 

datakvalitet kommenteras i flera fall. Uppgifter som arbetats fram inom 

Socialstyrelsen har kvalitetssäkrats enligt gängse rutiner. För alla uppgifter 

som är hämtade från nationella kvalitetsregister, litas till registrets 

förmåga att säkerställa datas kvalitet. I flera fall har även underlag från 

registeransvariga legat till grund för beskrivning och kommentarer. 

Åtgärdbar dödlighet 

Sedan mitten av 1980-talet har ett arbete bedrivits inom EU med jämförelser 

av hälso- och sjukvården i medlemsländerna med hjälp av ett 

mått på så kallad åtgärdbar dödlighet. Tanken med att skapa ett mått för 

åtgärdbar dödlighet är att den kunskap som finns om vissa sjukdomars 

orsaker och om olika behandlingsmetoders effektivitet skall omsättas till 

handling, genom att i ett mått fokusera på den dödlighet i en befolkning 

som man kan påverka (1). 

Måttet åtgärdbar dödlighet består av dödlighet i ett antal utvalda diagnoser 

och dödsorsaker. Bland de diagnoser som valts ut finns först sådana 

som främst bedömts vara möjliga att påverka med olika medicinska 

insatser, genom tidig upptäckt och behandling. Detta kallar vi här 

för sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet. Exempel på diagnoser i denna 

indikatorn är blindtarmsinflammation, stroke, gallstenssjukdom och livmoderhalscancer. 

Den andra gruppen diagnoser och dödsorsaker som har valts ut är sådana 

som anses möjliga att påverka med bredare hälsopolitiska insatser, 

som kampanjer för rökavvänjning och förbättrade alkoholvanor. Denna 

indikator kallar vi här hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet. Exempel på de 

diagnoser och dödsorsaker som ingår i denna indikator är lungcancer, 

levercirros och motorfordonsolyckor. 

Med hänsyn till den medicinska utvecklingen har listan senare ytterli- 

7

gare modifierats. Diabetes har lagts till bland sjukvårdsindikatorerna och 

cancer i matstrupe bland de hälsopolitiska indikatorerna. Vidare har den 

åldersgrupp i befolkningen som studeras avgränsats till åldern 1–74 år. 

Hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet (A:1) 

Landstingens hälsopolitiskt åtgärdbara dödlighet avseende kvinnor återges 

i diagram A:1, uttryckt som antalet åtgärdbara dödsfall per 100 000 

invånare, sammantaget för åren 2000–2003. Jämförelsen är åldersstandardiserad, 

vilket innebär att korrigering gjorts för skillnader i befolkningens 

åldersstruktur mellan de olika landstingen. I denna indikator utgör 

dödsfall på grund av lungcancer och motortrafikolyckor den absolut 

största andelen dödsfall. 

Variationen mellan landstingen är relativt stor, med en grupp landsting 

med värden kring 20 och en annan med värden strax över 30. Halland har 

lägst dödlighet, vilket inte är oväntat eftersom man också har den högsta 

medellivslängden i riket. En orsak till den låga dödligheten kan sökas i 

trafiken; Halland ligger näst lägst med avseende på dödsfall genom motortrafikolyckor. 

Västerbotten, som har den lägsta andelen dagligrökare i 

Sverige, har också en låg dödlighet. Västmanland har den högsta dödligheten 

för kvinnor. I Västmanlands befolkning finns också den högsta andelen 

rökare i landet, vilket bidrar till den höga dödligheten i lungcancer. 

För män, som redovisas i samma diagram, ligger Skåne och Sörmland 

högt. Bägge länen har en hög dödlighet i lungcancer, vilket återspeglar den 

höga andelen dagligrökare. Gotland ligger högst i landet vad gäller dödlighet 

i levercirros, som är en alkoholrelaterad sjukdom. Även dödligheten i 

motortrafikolyckor är påtagligt hög för Gotlands befolkning. 

Västerbotten och Norrbotten har lägst dödlighet för män. Västerbotten 

har lägst dödlighet i landet vad gäller levercirroser. Även lungcancerdödligheten 

är i Västerbotten låg i förhållande till riket. Norrbotten har lägst 

dödlighet i landet i lungcancer. 

Den hälsopolitiskt åtgärdbara dödligheten är betydligt lägre för kvinnor 

än för män, med värdena 26,7 respektive 46,2 dödsfall per 100 000 

invånare för dessa år – således en nästan dubbelt så hög dödlighet för män 

som för kvinnor. Det finns skillnader inom landstingen, även om dödligheten 

bland män är större än bland kvinnor i alla landsting. I Blekinge, 

Skåne och Halland är skillnaden mellan kvinnor och män, till männens 

nackdel, störst. Detta gäller även Gotland, men där är den statistiska osäkerheten 

stor. Omvänt är skillnaden i dödlighet mellan kvinnor och män minst 

i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. 

8

Halland (18,9) 

Kronoberg (20,3) 

Jönköping (20,6) 

Västerbotten (20,9) 

Norrbotten (23,0) 

Blekinge (23,5) 

Dalarna (23,7) 

Östergötland (24,0) 

Uppsala (24,9) 

Västra Götaland (24,9) 

Västernorrland (25,2) 

Kalmar (25,3) 

Jämtland (25,8) 

Värmland (26,1) 

Riket (26,7) 

Skåne (29,0) 

Sörmland (30,2) 

Gävleborg (30,7) 

Gotland (31,0) 

Stockholm (31,1) 

Örebro (31,4) 

Västmanland (31,6) 












Kalmar (45,8) 

Riket (46,2) 








Skåne (54,0) 


Kvinnor 

0 20 40 60 80 

0 20 40 60 80 

Antal per 

100 000 inv. 

Antal per 

100 000 inv. 

Diagram A:1. Åtgärdbar dödlighet – antal döda per 100 000 invånare, 2000– 

2003. Hälsopolitiskt relaterad. Kvinnor och män. 

Källa: EpC/Socialstyrelsen. 

Män 

9

Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet (A:2) 

För indikatorn sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet spelar stroke och 

diabetes en stor roll, för kvinnor även cancer i livmoderhalsen. Ur diagram 

A:2 kan utläsas att för båda könen har Uppsala och Halland den lägsta 

åtgärdbara dödligheten. Båda länen har lägst dödlighet i stroke av alla 

landsting. Halland har även den lägsta dödligheten i diabetes. Variationen 

mellan landsting är ungefär lika stor som den är för den hälsopolitiskt 

åtgärdbara dödligheten. 

Gävleborg ligger högst bland kvinnorna. Detta som följd av att man 

av alla landstingen har högst dödlighet både i stroke och i livmoderhalscancer. 

Diabetesdödligheten är högst för befolkningen på Gotland och i 

Sörmland. 

Bland män har Gotland och Sörmland högst dödlighet. Båda länen ligger 

högst vad gäller dödlighet i stroke. Även diabetesdödligheten är hög 

i dessa län. Gotland ligger dessutom högst i riket med avseende på dödlighet 

som följd av högt blodtryck och därmed sammanhängande sjukdomar. 

Dödligheten för män är generellt sett klart högre än för kvinnor, men 

skillnaderna är mindre än vad de är för den hälsopolitiskt åtgärdbara dödligheten. 

Det finns dock skillnader mellan landstingen. Störst skillnad till 

männens nackdel är det i landstingen Gotland, Sörmland, Norrbotten och 

Dalarna. Minst skillnad mellan könen är det i Uppsala, Halland och i 

Västmanland; i det senare landstinget är till och med kvinnornas dödlighet 

marginellt något högre. 

Skillnaderna i sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet skall tolkas med 

en viss försiktighet, bland annat eftersom sättet att sätta diagnoser kan 

variera mellan landstingen. Särskilt kan detta gälla diabetes. 

30








Skåne (25,3) 


Riket (26,5) 



Kalmar (28,5) 














Skåne (35,2) 






Riket (37,7) 




Kalmar (39,9) 








Kvinnor 

0 20 40 60 80 

Män 

0 20 40 60 80 

Antal per 

100 000 inv. 

Antal per 

100 000 inv. 

Diagram A:2. Åtgärdbar dödlighet – antal döda per 100 000 invånare, 2000– 

2003. Sjukvårdsrelaterad. Kvinnor och män. 


3

Överlevnad vid cancersjukdom 

Den relativa femårsöverlevnaden har beräknats för de patienter som diagnostiserats 

med cancer under åren 1998–2004, med uppföljning till och 

med december 2005. Den relativa canceröverlevnaden beskriver patienternas 

överlevnad i förhållande till den förväntade överlevnaden för personer 

som inte diagnostiserats med cancer. En relativ femårsöverlevnad 

på 50 procent innebär att hälften av cancerpatienterna skulle ha varit vid 

liv efter fem år, om cancer var den enda möjliga dödsorsaken. 

Vid beräkningarna har hänsyn tagits till eventuella skillnader i medellivslängd 

mellan landstingens befolkningar. Det har inte varit möjligt 

att åldersstandardisera överlevnadssiffrorna, på grund av få observationer 

för några kombinationer av diagnos och län. Tester som vi utfört tyder 

dock på att åldersstandardisering bara skulle ha en marginell påverkan på 

överlevnadssiffrorna. 

Med överlevnadstid avses tiden mellan patientens diagnos och död. 

Överlevnadstiden blir längre både av en tidigare upptäckt tumör och av 

en förlängd överlevnad, som till exempel kan bero på patientens vård. 

Tidig diagnos innebär således en längre överlevnadstid, oberoende av om 

den faktiska livslängden ökar eller inte. Om en tidigare diagnos innebär 

att tumören upptäcks i ett stadium då den är lättare att behandla, vilket leder 

till att patientens död flyttas framåt, kombineras dessa båda effekter. 

Den senaste jämförande studien av canceröverlevnaden i Europa finns 

i EUROCARE-3 (2), som är ett samarbetsprojekt mellan 22 europeiska 

länder. Överlevnadssiffrorna i EUROCARE-3 är dock inte direkt jämförbara 

med de siffror som redovisas här, dels på grund av att den omfattar 

patienter diagnostiserade 1990–1994, dels eftersom siffrorna är åldersstandardiserade 

efter en europeisk standard. 

För de tre cancertyper som redovisas i det följande har Sverige en bättre 

överlevnad än genomsnittet av de studerade europeiska länderna. För 

tjocktarmscancer är överlevnaden cirka tre procentenheter över det europeiska 

genomsnittet, för ändtarmscancer cirka sju procentenheter samt 

för bröstcancer cirka sex procentenheter över. 

Tjocktarmscancer (A:3) 

Andelen diagnostiserade tumörer i tjocktarmen av samtliga cancerdiagnoser 

2004 var sju procent för män och åtta procent för kvinnor. Det är 

vanligt att tjockoch ändtarmscancer betraktas som en enhet (kolorektalcancer) 

men eftersom dessa cancertyper skiljer sig åt, till exempel med 

avseende på behandling, redovisas överlevnaden för dessa cancerformer 

var för sig. 

3








Skåne (62,4) 


Riket (60,6) 








Kalmar (55,4) 














Skåne (57,4) 


Riket (56,9) 

Kalmar (56,7) 










Kvinnor 

0 20 40 60 80 

Män 

0 20 40 60 80 

Procent 

Procent 

Diagram A:3. 5-årsöverlevnad i tjocktarmscancer. Patienter diagnostiserade 

1998–2004 med uppföljning t.o.m. 2005. Kvinnor och män. Procent. 


33

Den femåriga relativa överlevnaden är för riket totalt 57 procent för 

män och 61 procent för kvinnor. Patienterna med den längsta överlevnaden 

för män finns i Dalarna, medan den kortaste överlevnaden finns i 

Sörmland. För kvinnor finns patienterna med den längsta överlevnaden i 

Kronoberg. Västerbotten och Gotland har en relativt kort överlevnad för 

såväl män som kvinnor. De breda konfidensintervallen indikerar dock en 

viss osäkerhet i resultaten. 

Ändtarmscancer (A:4) 

Andelen diagnostiserade tumörer i ändtarmen av samtliga cancerdiagnoser 

2004 var fyra procent för både män och kvinnor. Den femåriga relativa 

överlevnaden är för riket 57 procent för män och 61 procent för kvinnor. 

Patienterna med den längsta överlevnaden för män finns i Sörmland, 

medan den kortaste överlevnaden finns i Jämtland. För kvinnor finns patienterna 

med den längsta överlevnaden i Blekinge och de med den kortaste 

överlevnaden på Gotland. 

Antal cancerfall är dock relativt få. Osäkerheten i överlevnadssiffrorna 

är därför stora, vilket avspeglas i de breda konfidensintervallen. Gotland 

har till exempel den kortaste överlevnaden för kvinnor, men är samtidigt ett 

av länen med den längsta överlevnaden för män. Sörmland har den längsta 

överlevnaden för män, men en relativt kort överlevnad för kvinnor. 

34













Kalmar (61,0) 

Riket (60,8) 



Skåne (57,1) 














Skåne (57,9) 



Riket (56,6) 






Kalmar (54,0) 





Kvinnor 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Män 

0 20 40 60 80 100 

Procent 

Diagram A:4. 5-årsöverlevnad i ändtarmscancer. Patienter diagnostiserade 

1998–2004 med uppföljning t.o.m. 2005. Kvinnor och män. Procent. 


35

Bröstcancer (A:5) 

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och utgjorde 

30 procent av samtliga kvinnliga cancerdiagnoser 2004. Mammografiscreening 

finns idag i samtliga landsting, men det finns skillnader mellan 

landstingen dels avseende när screeningverksamheten startade, dels inom 

vilket åldersintervall som en kvinna bjuds in till screening. 

Den femåriga relativa överlevnaden är 87 procent för riket totalt. Patienterna 

med den längsta överlevnaden finns i Uppsala, medan den kortaste 

överlevnaden finns i Örebro och på Gotland. Variationen mellan 

landstingen är dock liten, cirka +/- tre procentenheter jämfört med riksgenomsnittet. 

I tidigare analyser har skillnaderna mellan landstingen varit 

större, bland annat beroende på att landstingen med sämre överlevnad 

inte hade startat med mammografiscreening vid den tidpunkten (3, 4). 

36 






Kalmar (88,5) 






Riket (87,0) 








Skåne (85,0) 



0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram A:5. 5-årsöverlevnad i bröstcancer. Patienter diagnostiserade 1998– 

2004 med uppföljning t.o.m. 2005. Procent. 

Källa: EpC/Socialstyrelsen.

Läkemedelsanvändning 

De kvalitetsindikatorer som Socialstyrelsen utarbetat för äldres läkemedelsterapi 

är idag väl kända och tillämpas på flera håll i landet; inte minst 

i och med läkemedelskommittéernas ”nationella kraftsamling kring äldres 

läkemedelsanvändning” (5, 6). Förutom olika tillämpningar i vården, 

bland annat i förskrivarstöd och vid läkemedelsgenomgångar, har indikatorerna 

använts i ett flertal epidemiologiska studier och kartläggningar, 

liksom i registerstudier. 

I ett samarbetsprojekt mellan Aging Research Center, Karolinska Institutet 

och EpC, Socialstyrelsen, har en datoriserad metod utvecklats för 

att ur data från det nationella läkemedelsregistret få en bild av en individs 

aktuella läkemedelsanvändning. Genom att kombinera denna med tidigare 

utarbetad teknik för datorstödd analys, är det möjligt att snabbt få 

en detaljerad och informativ bild av äldres läkemedelsanvändning i stora 

populationer nationellt och regionalt (7). 

Kvalitetsindikatorerna för äldres läkemedelsbehandling delas in i läkemedelsspecifika 

och diagnosspecifika. Flera av dem som tillhör den förstnämnda 

gruppen går utmärkt att tillämpa på det nya läkemedelsregistret. 

Här presenteras två exempel på viktiga indikatorer som använts i en analys 

av läkemedelsanvändningen hos samtliga personer 75 år och äldre i Sverige, 

registrerade i läkemedelsregistret, under perioden oktober–december 

2005. Över 700 000 personer ingick i undersökningen. 

Andelen äldre med samtidig behandling med tre eller fler 

psykofarmaka (A:6) 

Samtidig behandling med tre eller fler psykofarmaka (till exempel ett 

neuroleptikum, ett lugnande medel och ett antidepressivum), regelbundet 

eller vid behov, är en vedertagen indikator på polyfarmaci (samtidig 

användning av många läkemedel). Behandling med många psykofarmaka 

innebär inte bara en ökad risk för biverkningar och läkemedelsinteraktioner 

(se nedan), utan kan också vara ett tecken på brister i behandlingen av 

psykiatriska tillstånd. 

För denna kvalitetsindikator ses i diagram A:6 en betydande variation 

mellan landstingen, från Norrbottens knappt tre procent till Västra Götalands 

drygt fem procent. Den motsvaras inte av en lika stor variation i antal 

använda läkemedel per person, som varierar mellan 4,7 och 5,5, med 

ett medelvärde för riket på 5,1 läkemedel per person. Detta tyder på att 

variationen delvis återspeglar olikheter i förskrivningen av psykofarmaka 

till äldre i de olika landstingen. 

37

Andelen äldre med läkemedelsinteraktioner, klass D (A:7) 

C- och D-interaktioner är de kliniskt relevanta läkemedelsinteraktionerna, 

med vilket menas kombinationer av läkemedel som kan påverka varandras 

effekter. En D-interaktion kan enligt FASS, ett uppslagsverk som 

beskriver alla läkemedel som är godkända i Sverige, ”leda till allvarliga 

kliniska konsekvenser i form av svåra biverkningar, utebliven effekt eller 

är i övrigt svår att bemästra med individuell dosering. Kombinationen bör 

därför undvikas”. 

Förekomsten av D-interaktioner ligger här överlag högre än vad Socialstyrelsens 

nationella kartläggning av äldres läkemedel 1998 visade – för 

riket som helhet 5,0 procent, jämfört med 3,0 procent 1998 (8). Jämtland, 

Blekinge och Östergötland är de tre landsting som uppvisar lägst andel 

D-interaktioner, medan Gotland, Västra Götaland och Värmland har en 

jämförelsevis hög andel interaktioner. 

Variationen mellan landstingen är måttlig. Det faktum att frekvensen 

D-interaktioner inte följer mönstret för antal använda läkemedel i denna 

undersökning, tyder dock på olikheter i förskrivningsmönster mellan landstingen 

och därmed i kvaliteten i läkemedelsanvändningen hos äldre. 

38 


Gotland (2,9) 



Kalmar (3,4) 


Örebro (3,5) 



Dalarna (3,7) 





Riket (4,1) 



Skåne (4,5) 

Uppsala (4,6) 

Halland (4,7) 



0 1 2 3 4 5 6 Procent 

Diagram A:6. Läkemedelsanvändning – förekomst av samtidig användning av tre 

eller flera psykofarmaka hos personer 75 år och äldre okt.-dec. 2005. Procent. 

Källa: Läkemedelsregistret, EpC/Socialstyrelsen.




Kalmar (4,4) 




Uppsala (4,7) 

Örebro (4,7) 

Halland (4,9) 

Skåne (5,0) 



Riket (5,0) 

Dalarna (5,1) 







Gotland (5,8) 

0 1 2 3 4 5 6 Procent 

Diagram A:7. Läkemedelsanvändning – förekomst av D-interaktioner hos 

personer 75 år och äldre okt.–dec. 2005. Procent. 

Källa: Läkemedelsregistret, EpC/Socialstyrelsen. 

Vaccinationer 

Det är angeläget att även spegla den förebyggande hälso- och sjukvården. 

Här redovisas två sådana mått, dels andelen barn som vaccinerats mot 

mässling, påssjuka och röda hund (MPR-vaccination), dels andelen äldre 

som vaccinerats mot influensa. 

Vaccinationsfrekvens barn – MPR (A:8) 

Uppgifter om barns MPR-vaccinationer registreras inom barnhälsovården 

och samlas in av Smittskyddsinstitutet. Täckningsgraden är god, i 

och med att i princip alla svenska barn skrivs in i barnhälsovården. Uppgifterna 

i diagram A:8 avser vaccinationsstatus i januari 2005, för barn 

födda 2002. Uppsala och Örebro har separata vaccinationsregister, medan 

övriga landstings uppgifter hämtas ur BVC-journaler. 

I Sverige är andelen vaccinerade barn hög, i en internationell jämförelse. 

I riket som helhet vaccineras närmare 95 procent av barnen. Spridningen 

mellan landstingen är högst måttlig, jämfört med de flesta andra 

jämförelsetal som redovisas i denna rapport. Den sträcker sig från Stockholms 

dryga 92 procent till Kalmars knappa 97 procent. 

39

Influensavaccinering av äldre (A:9) 

I diagram A:9 redovisas uppgifter om andelen individer 65 år och äldre 

som vaccinerats mot influensa. Det råder enighet om att influensavaccinering 

av riskgrupper, med de äldre som den största, är en högt prioriterad 

åtgärd inom hälso- och sjukvården. Influensarelaterad vård vid sjukhus 

kan härigenom undvikas och dödlighet kan minskas. 

Det finns i nuläget ingen nationellt reglerad och på enhetlig metodik 

baserad insamling av data om influensavaccineringens omfattning. Smittskyddsinstitutet 

kommer att bygga upp en rutin för detta. De uppgifter 

som här redovisas kommer från den årliga insamling som landstingens 

smittskyddsenheter gör och som publiceras på specialitetsföreningens 

hemsida. De baseras på bedömningar som görs i respektive landsting, 

med olika metodik och träffsäkerhet. Värdet av att redovisa uppgifterna 

här är dock stort, även om de skall tolkas med stor försiktighet. Uppgifterna 

avser hösten 2004. Uppgifter om Örebro och Gotland saknas. 

De redovisade skillnaderna mellan landstingen är relativt stora. För 

ett antal av landstingen i nedre och övre halvan av diagrammet är den 

inbördes skillnaden 15–20 procentenheter. Östergötlands andel vaccine- 

40 

Kalmar (97,0) 















Riket (94,5) 

Skåne (94,5) 






90 92 94 96 98 Procent 

Diagram A:8. Andel MPR-vaccinerade barn januari 2005. Avser barn födda 

2002. Procent. 

Källa: Smittskyddsinstitutet.

Jönköping (68) 

Halland (64) 

Värmland (63) 

Stockholm (61) 

Skåne (58) 

Norrbotten (55) 

Riket (54) 

Kronoberg (53) 

Västra Götaland (52) 

Västmanland (51) 

Västernorrland (50) 

Sörmland (50) 

Uppsala (49) 

Västerbotten (48) 

Kalmar (47) 

Jämtland (45) 

Dalarna (45) 

Blekinge (44) 

Gävleborg (43) 

Östergötland (35) 

Örebro 

Gotland 

0 20 40 60 80 Procent 

Diagram A:9. Influensavaccinering av äldre, 2004. Andel vaccinerade av alla 

65 år och äldre. Procent. 

Källa: Landstingens smittskyddsläkare. 

rade var hälften så stor som Jönköpings, som hade den högsta andelen 

äldre som vaccinerades mot influensa hösten 2004. Enligt preliminära 

uppgifter avseende hösten 2005 har andelen vaccinerade i riket ökat till 

60 procent (redovisas ej). Östergötland har kraftigt ökat andelen vaccinerade, 

till 60 procent, men även Kalmar och Västerbotten redovisar stora 

ökningar detta år. 

Förlossningsvård, mödrahälsovård 

Dödfödda barn (A:10) 

Dödföddhet definieras som framfödande av ett barn utan livstecken efter 

28:e graviditetsveckan. Fosterdöden kan inträffa under, vilket är ovanligare, 

eller före förlossning. Missbildningar, infektioner, allvarlig sjukdom 

hos modern, komplikationer i moderkaka och/eller navelsträng är några 

orsaker till fosterdöd, men fortfarande kan man inte identifiera någon uppenbar 

orsak till fosterdöden i 10–15 procent av fallen. 

Rökning hos modern är den viktigaste kända förebyggbara riskfaktorn 

för så kallad intrauterin fosterdöd, att fostret dör i livmodern. Mödra- 

4

hälsovården bör genom övervakning och regelbundna kontroller minska 

riskerna genom tidiga åtgärder. 

Vid en europeisk jämförelse är andelen dödfödda mycket låg i Sverige. 

I WHO Europas jämförelser hamnar Sverige under åren 2000–2004 bland 

de fem länder med det lägsta dödföddhetstalet. 

Det mått som här använts är antal dödfödda per 1000 födda, under 

perioden 2000–2003. Resultatet redovisas i diagram A:10. I riket som 

helhet var antalet dödfödda 3,5 per 1000 födda. Det kan konstateras att 

variationen mellan landstingen är förhållandevis stor. En grupp landsting 

– Jämtland, Uppsala, Halland och Blekinge – redovisar värden under eller 

strax över två dödfödda per 1000 födda. För Gotland, Västerbotten, 

Kronoberg och Dalarna är antalet dödfödda över fyra, närmast dubbelt 

så många. 

För både denna indikator och för den neonatala dödligheten är den statistiska 

osäkerheten stor, då de faktiska värdena är mycket små. 

Neonatal dödlighet (A:11) 

Neonatal dödlighet är det antal barn som avlidit inom 28 dagar efter förlossningen. 

Nivån på den neonatala dödligheten kan vara en effekt av 

4 








Riket (3,53) 


Skåne (3,75) 




Kalmar (3,95) 









0 1 2 3 4 5 6 7 8 

Diagram A:10. Antal dödfödda per 1 000 födda, 2000–2003. 


Antal per 

1000 födda




Skåne (2,01) 







Riket (2,28) 











Kalmar (3,44) 

0 1 2 3 4 5 6 

Antal per 

1000 levande 

födda 

Diagram A:11. Antal döda inom 28 dygn per 1000 levande födda, 2000–2003. 


både förlossningsvårdens och den neonatala vårdens kvalitet. Över tid har 

i Sverige den neonatala dödligheten minskat, från nivåer på över fyra per 

1000 levande födda i början av 1980-talet till mellan 2,0 och 2,5 för de år 

som här redovisas. Den neonatala dödligheten ligger i ett europeiskt perspektiv 

lågt i Sverige. Enligt WHO Europas sammanställningar hamnar 

Sverige bland de fem länder med den lägsta neonatala dödligheten under 

början av 2000-talet. 

Den neonatala dödligheten var lägst i Halland, Värmland och Jämtland. 

Högst var den i Kalmar, Dalarna och Blekinge. I riket som helhet 

avled 2,3 barn per 1000 levande födda. Skillnaderna mellan landstingen 

är påtagliga, även om man bortser från extremvärden, som Hallands låga 

1,3 i neonatal dödlighet (9). 

Vid sidan av den statistiska osäkerheten som sammanhänger med det 

låga antal barn som dör under nyföddhetsperioden är det av flera skäl 

centralt att studera neonatal dödlighet tillsammans med dödföddhet. Exempelvis 

kan låg dödföddhet ge fler svårt sjuka nyfödda barn med högre 

risk att dö under nyföddhetsperioden. 

43

Låg Apgar-poäng hos nyfödda (A:12) 

Apgar-poäng är ett poängsystem för standardiserad bedömning av nyfödda 

för att avgöra deras vitalitet. Systemet innebär att man bedömer det nyfödda 

barnets hjärtfrekvens, andning, hudfärg, muskeltonus och reflexer 

på en skala mellan noll och två. Detta görs en minut, fem minuter och tio 

minuter efter födelsen. Högsta möjliga Apgar-poäng vid en bedömning är 

således tio. Låg Apgar-poäng brukar definieras som under sju poäng vid 

fem minuter. 

Det är önskvärt att andelen barn födda med låg Apgar-poöng är liten. 

För riket som helhet är andelen strax över 1 procent. Andelen barn med 

låg Apgar var lägst i Halland, Örebro och Uppsala; Halland med det klart 

bästa värdet, drygt 0,6 procent. Högsta andelen barn med låg Apgar var i 

Kalmar, Västmanland och Gotland. 

44 









Skåne (1,10) 

Riket (1,14) 












Kalmar (1,64) 

0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 Procent 

Diagram A:12. Andel födda med låg Apgar-poäng vid 5 minuter, 2000–2003. 

Procent. 
















Skåne (3,81) 


Kalmar (3,94) 

Riket (3,95) 





0 1 2 3 4 5 6 Procent 

Diagram A:13. Andel bristningar av graden III och IV vid vaginal förlossning, 

2000–2003. Procent. 


Perinealbristning vid vaginal förlossning (A:13) 

Perinealbristningar är under förlossningen uppkommen bristning av 

mjukdelarna mellan slidöppningen och ändtarmsöppningen. Inom förlossningsvården 

har andelen perinealbristningar ökat under de två senaste 

decennierna. Variationen mellan sjukhus och landsting tyder på att frekvensen 

perinealbristningar kan påverkas och att ett avsevärt antal förlossningsskador 

därmed kan undvikas. Därtill kommer att perinealbristningar 

som inte blir upptäckta och adekvat åtgärdade medför allvarliga problem 

för kvinnor. 

I riket som helhet medför knappt fyra procent av de vaginala förlossningarna 

bristningar av grad tre och fyra. Andelen kvinnor med perinealbristningar 

var lägst i Västmanland, Uppsala och Örebro. Högsta andelen 

kvinnor med perinealbristningar var i Östergötland, Blekinge och Stockholm, 

som alla tre påtagligt skiljer från flertalet landsting. 

45

Sena aborter (A:14) 

Den nuvarande svenska abortlagstiftningen trädde i kraft 1975 och innebär 

att kvinnan själv kan besluta om abort upp till och med den 18:e graviditetsveckan. 

Andelen mycket tidiga aborter, med vilket avses de som görs till och 

med vecka 7, är sedan 2004 högre än andelen aborter vecka åtta eller senare. 

Över 90 procent av alla aborter görs före den 12:e graviditetsveckan. 

Det är av flera skäl önskvärt att andelen sena aborter är låg, även vid sidan 

av de psykologiska. Det är efter vecka 12–14 svårare att vidga livmoderhalskanalen 

tillräckligt för att utrymma graviditeten. Sjukvårdsinsatserna 

i samband med aborten blir därmed mera omfattande än vid en tidig 

abort. I 15–20 procent av fallen behöver även skrapning göras, vilket sker 

under narkos och på operationsavdelning. I arbetet för att förebygga sena 

aborter är mödrahälsovården en nyckelaktör. 

Diagram A:14 visar antalet aborter efter 12:e graviditetsveckan per 

1000 kvinnor i åldern 15 till 44. Skillnaderna mellan landstingen är förhållandevis 

stora. De sena aborterna är vanligast i Gävleborg, Norrbotten 

och i Jämtland. Den lägsta andelen sena aborter finns i Uppsala, Sörmland 

och i Västerbotten. 

46 








Kalmar (1,06) 



Riket (1,25) 



Skåne (1,31) 









0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 

Antal per 

1000 kvinnor 

Diagram A:14. Antal sena aborter per 1000 kvinnor, 2001–2005. Avser aborter 

efter 12:e graviditetsveckan. 


Diabetesvård 

Diabetes är en kronisk sjukdom som drabbar många människor och som 

medför ökad risk även för andra sjukdomar. Ungefär fyra procent av befolkningen 

i riket bedöms ha diabetes, varav en mycket stor andel har så 

kallad typ 2-diabetes, ”vuxendiabetes”. Övriga har diabetes av typ 1, ”barnoch 

ungdomsdiabetes”. Huvuddelen av patienterna med diabetes har sin 

regelbundna vårdkontakt med primärvården. Andra i patientgruppen har 

sin huvudsakliga vårdkontakt med medicinkliniker vid sjukhusen. 

I vårdprogram och riktlinjer för diabetesvården finns det ett antal etablerade 

kvalitetsindikatorer och även behandlingsmål för dessa. Bland 

dem är patienternas värde för blodsocker (HbA1c), blodtryck och kolesterol, 

liksom förekomst av rökning och processmått som regelbundet genomförd 

ögonbottenkontroll. 

Data om dessa indikatorer samlas i Sverige in av Nationella Diabetesregistret, 

både från medicinkliniker och från primärvården. Täckningsgraden 

bedöms för 2005 vara cirka 35 procent för riket totalt, men med 

stora variationer mellan landstingen och även mellan medicinkliniker och 

primärvård. Täckningsgrad för landstingen återges i bilaga 3. 

Här jämförs utfallet för tre indikatorer i samtliga landsting. Uppgifterna 

avser 2005, inkluderar diabetespatienter 75 år och yngre och är samtliga 

hämtade från en rapport från Nationella Diabetesregistret (10). I denna 

jämförs diabetesvården, men då med flera jämförelsemått än de vi här 

återger och även uttryckta på flera sätt. Vi använder konsekvent indikatorn 

andelen diabetespatienter för vilka behandlingsmålet eller målet för 

processmåttet nås. 

Nivåerna för de behandlingsmål för blodsockervärde och blodtryck 

som anges är föreslagna från Svensk Förening för Diabetologi. De skiljer 

sig från dem som finns i dagens nationella riktlinjer för diabetesvård. 

Målen skall enligt föreningen ses som individuella mål, för den enskilde 

patienten att sträva mot. Detta skall inte likställas med att alla patienter 

skall ha nått målet för att diabetesvården skall anses vara god. 

47

Behandlingsmål för HbA1c – primärvård (A:15) 

I diagram A:15 anges hur stor andel av patienterna i diabetesregistret som 

uppnår målet för blodsockervärdet HbA1c. Behandlingsmålet är i kvalitetsregistrets 

rapport definierat till ett HbA1c-värde på 6,0 procent eller lägre. 

Enbart patienter som var 30 år eller äldre vid sjukdomsdebuten ingår. 

Skillnaden mellan landstingen är för flertalet måttlig. En grupp med Dalarna, 

Västernorrland, Norrbotten och Gotland redovisar låga andelar. Av dessa 

landsting har framförallt Norrbotten och Västernorrland en mycket låg 

täckningsgrad, medan Dalarnas har bland de högre i landet. 

Av de landsting som ligger ovanför rikets snitt har Östergötland den 

bästa täckningsgraden, över 80 procent, och därmed tillförlitliga värden. 

Av de övriga landsting som ligger över genomsnittet, har även Gävleborg, 

Västra Götaland och Västerbotten täckningsgrader på närmare 40 procent 

eller däröver. I riket som helhet nås behandlingsmålet för 55 procent av 

patienterna. 

48 



Skåne (56,9) 





Riket (54,9) 





Kalmar (53,7) 










0 10 20 30 40 50 60 Procent 

Diagram A:15. Andel diabetespatienter som uppnår mål för HbA1c, 2005. Avser 

patienter i primärvården med sjukdomsdebut vid 30 år eller äldre. Procent. 

Källa: Nationella Diabetesregistret.

Behandlingsmål för blodtryck – primärvård (A:16) 

Diagram A:16 anger för samma grupp av patienter andelen som når det 

i rapporten angivna behandlingsmålet avseende systoliskt blodtryck, 130 

mm Hg eller lägre. Spridningen mellan landstingen är större än vad den 

var för måluppfyllelsen avseende blodsockervärdet. Östergötland, Västerbotten 

och Västra Götaland uppvisar både hög andel patienter som når 

behandlingsmålet och har relativt sett hög täckningsgrad. För riket totalt 

är måluppfyllelsen lägre än för indikatorn ovan. 35 procent av patienterna 

når behandlingsmålet för systoliskt blodtryck. 




Skåne (38,1) 






Riket (35,4) 





Kalmar (33,2) 








0 10 20 30 40 50 60 Procent 

Diagram A:16. Andel diabetespatienter som uppnår mål för systoliskt blodtryck, 

2005. Avser patienter i primärvården med sjukdomsdebut vid 30 år eller äldre. 

Procent. 

Källa: Nationella Diabetesregistret. 

49

Ögonbottenkontroll – diabetiker vid medicinklinik (A17) 

Den tredje diabetesindikatorn avser patienter vid medicinklinik som vid sjukdomsdebuten 

var 30 år eller yngre. Målet är att alla diabetespatienter vartannat 

år skall genomgå en ögonbottenkontroll, för att tidigt lokalisera eventuella 

förändringar som kan innebära risk för synförsämring eller blindhet. Detta 

mål nås i en betydande utsträckning, vilket redovisas i diagram A:17. I riket 

som helhet genomgår närmare 90 procent av alla patienter denna kontroll. 

Fyra landsting ligger under rikets genomsnitt. Dessa är Västerbotten, 

Jönköping, Dalarna och det stora landstinget/regionen Västra Götaland, 

som både genom sitt värde och sin storlek drar ned riksgenomsnittet. 

Så många som tolv landsting har minst 95-procentig måluppfyllelse för 

denna indikator på kvalitet i diabetesvården. Täckningsgraden för rapporteringen 

av diabetespatienter vid medicinklinik anses genomgående vara 

hög, vilket gör att resultatet framstår som trovärdigt. 

50 






Skåne (97,1) 




Kalmar (96,1) 








Riket (92,0) 





0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram A:17. Andel diabetespatienter som genomgår ögonbottenkontroll enligt 

mål, 2005. Avser patienter vid medicinklinik med sjukdomsdebut före 30 års 

ålder. Procent. 

Källa: Nationella Diabetesregistret.

Strokesjukvård 

28-dagars dödlighet efter stroke (A:18) 

För stroke redovisas tre indikatorer, där det första avser dödlighet. Bland 

annat i OECD-samarbetet och även vid andra internationella jämförelser 

används dödligheten i stroke som indikator på sjukvårdens kvalitet. Det 

är därmed ett etablerat mått. 

Vi redovisar här dödligheten inom 28 dagar efter stroke. Måttet syftar 

till att mäta kvaliteten i hela vårdkedjan, från den förebyggande verksamheten 

till ambulansverksamheten, det akuta omhändertagandet och 

efterföljande vård. Som stroke räknas alla fall med någon diagnos för 

hjärnblödning, hjärninfarkt eller ej specificerad stroke i Dödsorsaksregistret 

eller Patientregistrets slutenvårdsdel. På detta sätt ingår både de 

fall som sjukhusvårdades initialt och de som dog utanför sjukhus. 

Årligen drabbas drygt 17 000 män och 18 000 kvinnor av stroke. Både 

förekomst och dödlighet har länge legat stilla på samma nivå, men efter 

år 2000 kan man märka en viss minskning av antalet strokefall. I denna 

jämförelse ingår endast de personer som inte haft någon stroke under de 

sju föregående åren. Av dessa ingår samtliga i åldrarna 20 år eller över. 

Under de tre åren 2001–2003 avled ca 23 procent av fallen inom 28 dagar 

efter slaganfallet. Dödligheten efter stroke är, efter att man tagit hänsyn 

till skilda åldersfördelningar, mycket lika för män och kvinnor. 

Enligt de data som landstingen inrapporterar till Socialstyrelsen finns 

det en ganska stor variation i dödlighet efter stroke mellan olika delar av 

Sverige. Dessa regionala skillnader kan ha flera orsaker. Inverkar gör tillförlitligheten 

i diagnossättning, skillnader i bakgrundsfaktorer såsom annan 

sjuklighet, sociala faktorer, slumpmässiga avvikelser samt skillnader 

i omhändertagandet av strokepatienter eller i befolkningens benägenhet 

att söka vård. Direkt sjukvårdsrelaterade faktorer kan vara avståndet till 

akutsjukhus, ambulansverksamhetens effektivitet och det akuta omhändertagandet 

på sjukhus. 

Som framgår av diagram A:18 uppvisade Blekinge, Gotland och Värmland 

den högsta dödligheten för män. Uppsala och Halland hade den lägsta. 

Bland kvinnorna hade Gävleborg, Värmland och Kalmar den högsta 

28-dagarsdödligheten medan Gotland, Uppsala och Västernorrland hade 

den lägsta andelen döda under de tre åren. Gotland hamnar alltså bland 

landstingen med högst dödlighet för männen, men har den lägsta dödligheten 

vid jämförelsen för kvinnorna. Diagrammet har försetts med 95procentiga 

konfidensintervall. Dessa visar att den slumpmässiga variationen 

över tid kan spela en stor roll för värdena, inte minst för små områden 

som till exempel Gotland. 

5

5 










Riket (23,4) 





Skåne (24,8) 





Kalmar (26,0) 











Skåne (22,4) 

Riket (23,0) 







Kalmar (25,4) 






Kvinnor 

0 10 20 30 40 

Män 

0 10 20 30 40 

Procent 

Procent 

Diagram A:18. 28-dagars dödlighet efter stroke, ålderstandardiserade värden 

för 2001–2003. Kvinnor och män. Procent. 


Funktionsförmåga efter stroke (A:19) 

Patienter som överlever stroke återfår i olika grad den funktion man hade 

före insjuknandet. Ett mått på funktionsförmågan efter stroke är i vilken 

mån patienten är beroende av andra i personligt ADL. ADL står för 

Aktiviteter för Dagligt Liv. Med personlig ADL avses aktiviteterna förflyttning, 

toalettbesök samt av- och påklädning. Som kvalitetsindikator 

speglar måttet sjukvårdsinsatserna både i akutfasen och i den fortsatta 

rehabiliteringen efter utskrivning från akutsjukhus. 

I kvalitetsregistret Riks-Stroke samlas data om strokepatienternas beroende 

av andra för sin personliga ADL. Detta sker genom en uppföljningsenkät 

tre månader efter insjuknandet. 

Vid jämförelse mellan landstingen beträffande andelen patienter som är 

beroende av andra i personligt ADL tre månader efter strokeinsjuknandet 

måste olika felkällor beaktas. Förutom hög täckningsgrad är hög andel uppföljda 

vid tre månader nödvändigt för rättvisande jämförelser. I diagram 

A:19 och i A:20 är staplarna rastrerade för landsting som har en täckningsgrad 

i registret eller i uppföljningen som är under 80 procent. Särskilt för 




Skåne (19,9) 









Riket (22,1) 



Kalmar (24,6) 







0 10 20 30 40 Procent 

Diagram A:19. Andel strokepatienter som var ADL-beroende tre månader 

efter akutfasen, 2004. Procent. 

Streckat mönster: Osäkra data pga. låg täckningsgrad. 

Källa: Riks-Stroke. 

53

dessa landsting bör data tolkas med försiktighet. Mycket god uppföljning 

sågs i Dalarna, Jämtland, Sörmland, Uppsala och i Värmland. 

I diagram A:19 redovisas andelen patienter som var personligt ADLberoende 

vid uppföljningen efter tre månader, av dem som före insjuknandet 

var oberoende och klarade sin personliga ADL. En låg andel är 

således önskvärd. Andelen beroende varierade mellan 18 och 28 procent i 

de olika landstingen. För riket som helhet är andelen personligt ADL-beroende 

22 procent. Med undantag för landstingen med de lägsta respektive 

högsta andelarna, är skillnaderna mycket måttliga, med andelar mellan 

20–26 procent. Gotlands värde är osäkert och stapeln därför rastrerad. 

Jönköping har högst andel beroende patienter, medan Västerbotten och 

Halland har lägst andel. Uppgifterna avser 2004. 

Vård på strokeenhet (A:20) 

Vård på en särskild så kallad strokeenhet är en evidensbaserad vårdform 

som sparar liv och minskar handikapp. Med stöd bland annat i de nationella 

riktlinjerna för stroke är vård vid strokeenhet en etablerad kvalitetsindikator. 

Flertalet strokepatienter i Sverige vårdas numera vid strokeenhet. 

Andelen patienter som vårdas vid strokeenhet ökar successivt; mellan 

2003 till 2004 ökade andelen med ett par procentenheter. 

På riksnivå uppgick andelen 2004 till 79 procent, vilket visas i diagram 

A:20. Spridningen mellan landstingen är relativt stor. Elva landsting har 

en andel vårdade vid strokeenhet på under 80 procent, medan tre hade en 

andel klart över 90 procent. De senare tre landstingen hade dock låg täckningsgrad. 

I dessa landsting var det sannolikt de patienter som vårdades 

vid strokeenhet som mest fullständigt blev registrerade i Riks-Stroke. 

Andelen män som får vård vid strokeenhet är ett par procentenheter 

högre än vad andelen kvinnor är (redovisas ej). Skillnaden skulle kunna 

förklaras av att kvinnor i genomsnitt är cirka fyra år äldre än män vid strokeinsjuknandet. 

Skillnaden kvarstår emellertid efter korrigering för ålder. I 

några landsting är skillnaderna till männens fördel därtill klart större än vad 

de är för riket. Detta gäller till exempel Stockholm, Örebro och Värmland. 

54








Skåne (82,0) 



Riket (77,1) 




Kalmar (74,4) 
















Skåne (82,3) 





Riket (79,4) 




Kalmar (73,3) 





Kvinnor 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Män 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram A:20. Andel strokepatienter som vårdats på strokeenhet, 2004. Kvinnor 

och män. Procent. 

Streckat mönster: Osäkra data pga. låg täckningsgrad. 

Källa: Riks-Stroke. 

55

Hjärtsjukvård 

Hjärt-kärlsjukdom är den vanligaste orsaken till död och en av de vanligaste 

orsakerna till invaliditet i Sverige. Den vanligaste dödsorsaken 

bland hjärt-kärlsjukdomar är akut hjärtinfarkt. Vården av akut hjärtinfarkt 

har genomgått snabba förändringar under den senaste 10-årsperioden, vilket 

medfört en påtagligt minskad dödlighet såväl på sjukhus som under 

det efterföljande året. 

Vi redovisar fem kvalitetsindikatorer som avser hjärtsjukvård. En avser 

dödlighet efter hjärtinfarkt i landstingens befolkningar, som ett övergripande 

resultatmått. Datakällor är för denna jämförelse Dödsorsaksregistret 

och Patientregistret. Tre indikatorer är så kallade processmått som 

avser behandling vid akut hjärtinfarkt. Slutligen redovisas väntetiden till 

hjärtkirurgi för landstingens befolkningar. Datakällor för processmåtten 

är de båda kvalitetsregistren RIKS-HIA och Svenskt Hjärtkirurgiregister. 

I RIKS-HIA registreras ett stort antal uppgifter om de infarktpatienter 

som är intagna för hjärtintensivvård vid sjukhusen. Täckningsgraden är 

mycket god. För samtliga sjukhus finns dock en liten andel patienter som 

kan hamna utanför databasen på grund av att de vårdas på annan vårdavdelning. 

För Norrbotten är resultaten ofullständiga, eftersom tre sjukhus 

inte deltar i registreringen. 

I RIKS-HIA räknas patienterna avseende akuta vårdinsatser i princip 

som tillhörande det sjukhus som de först anländer till, oavsett var patienten 

bor. Om patienten därefter remitteras till sjukhus i annat landsting, styr 

det första sjukhusets lokalisering vilken landstingstillhörigheten blir i de 

här redovisade jämförelserna. Skillnaden gentemot att använda hemortslän 

torde vara marginell, eftersom nästan alla sjukhus deltar i RIKS-HIA. 

Många nya behandlingar har under 10-årsperioden blivit väl etablerade 

och används relativt lika på flertalet sjukhus. De behandlingar där skillnaderna 

är störst avser dels nya läkemedel som införs med olika hastighet på olika 

sjukhus, dels tekniskt resurskrävande verksamheter som kräver speciell kompetens 

och utrustning eller att patienten skickas till andra sjukhus. Vid val av 

processmått som indikatorer för vårdkvalitet har från RIKS-HIA valts den 

typ av behandlingar där det finns kvarstående skillnader mellan sjukhusen. 

Samtliga tre behandlingar har i vetenskapliga studier visat sig påverka 

överlevnad eller återinsjuknande, vid respektive sjukdomstillstånd. Samtliga 

behandlingar har också i dessa målgrupper hög prioritet i nationella 

riktlinjer. Sjukhusens användning av metoderna bör därför påverka utfallet 

för patienterna på såväl kort som lång sikt. 

56

28-dagars dödlighet efter hjärtinfarkt (A:21) 

Risken att dö inom 28 dagar efter hjärtinfarkt är en etablerad indikator på 

hur väl sjukvården klarar det akuta omhändertagandet efter hjärtinfarkt. 

Indikatorn har redovisats i flera internationella sammanhang, bland annat 

inom OECD och i WHO:s MONICA-projekt. De två svenska centra som 

ingick i MONICA-projektet uppvisade en mycket låg dödlighet inom 28 

dagar efter hjärtinfarkt i en jämförelse med övriga centra (11). 

Det mått som presenteras här avser att mäta kvaliteten i hela vårdkedjan 

från den förebyggande verksamheten till ambulansverksamheten, det 

akuta omhändertagandet och den efterföljande vården. Som hjärtinfarkt 

har här räknats alla fall med någon diagnos för hjärtinfarkt i Dödsorsaksregistret 

eller Patientregistrets slutenvårdsdel. På detta sätt ingår både de 

fall som sjukhusvårdades initialt och de som dog utanför sjukhus. Samtliga 

fall i åldrarna 20 år eller över ingår, för åren 2001–2003. Åldersstandardisering 

har gjorts, för att ta hänsyn till att åldersstrukturen skiljer sig 

åt mellan könen och de olika landstingen. 

Precis som mellan länder så kan dödligheten variera mellan landsting. 

Dessa regionala skillnader kan ha flera orsaker. Utöver att tillförlitligheten 

i diagnossättning spelar roll, så påverkar skillnader i bakgrundsfaktorer 

såsom annan sjuklighet, sociala faktorer, slumpmässiga avvikelser 

samt skillnader i omhändertagandet av hjärtinfarktpatienter eller i befolkningens 

benägenhet att söka vård. Direkt sjukvårdsrelaterade faktorer kan 

vara avståndet till akutsjukhus, ambulansverksamhetens effektivitet och 

det akuta omhändertagandet på sjukhus. Sedan 1990-talet har denna dödlighet 

gått ner i samtliga landsting (12). 

Under senare år har årligen ungefär 22 000 män och 16 000 kvinnor 

drabbats av hjärtinfarkt. Av dessa dör ungefär en tredjedel inom 28 dagar 

efter infarkten. Ur diagram A:21 kan utläsas att Örebro, Norrbotten och 

Värmland hade den högsta dödligheten inom 28 dagar bland män. Uppsala, 

Västernorrland och Halland hade den lägsta. Totalt sett varierade 

landstingens åldersstandardiserade dödlighet för män med 9 procentenheter, 

mellan 28,6 procent och 37,6 procent. 

Örebro och Värmland har en hög dödlighet även bland kvinnor. Även 

Dalarna och Gotland ligger bland landstingen med den högsta dödligheten. 

Kronoberg, Uppsala och Västernorrland har precis som bland männen 

en förhållandevis låg dödlighet efter infarkt. Den åldersstandardiserade 

dödligheten för kvinnor varierar mellan landstingen lika mycket som 

för männen, med cirka 9 procentenheter. 

Skillnaderna mellan män och kvinnors dödlighet är på riksnivå 2,5 procentenheter. 

Inom enskilda landsting är skillnaderna större eller mindre. 

57

58 






Skåne (30,1) 






Riket (31,1) 





Kalmar (32,6) 











Skåne (32,1) 



Riket (33,6) 








Kalmar (34,9) 






Kvinnor 

0 10 20 30 40 

Män 

0 10 20 30 40 

Procent 

Procent 

Diagram A:21. Hjärtinfarkt – andel döda inom 28 dagar, 2001–2003. Kvinnor 

och män. Procent. 


Skillnaden till männens nackdel är störst i Norrbotten, 7 procentenheter, 

och i Kronoberg, medan den är minst i Sörmland. 

Direkt PCI vid akut ST-höjningsinfarkt (A:22) 

Diagram A:22 visar andelen patienter behandlade med primär PCI (ballongvidgning) 

vid hjärtinfarkt med indikation för denna behandling på 

grund av EKG-bildad ST-höjning eller vänster grenblock 2005. Primär 

PCI är ett omedelbart reperfunderande ingrepp direkt vid ankomsten till 

sjukhuset och har högsta prioritet i tillstånds/åtgärdslistan enligt de nationella 

riktlinjerna. 

Vid denna typ av hjärtinfarkt behandlades 2005 39 procent av patienterna 

med direkt/primär PCI, vilket är en snabb ökning sedan 2003. Det 

finns en avsevärd skillnad i behandlingsintensitet mellan olika åldersgrupper 

(redovisas ej i diagrammen), medan däremot skillnaderna mellan 

könen är liten. Dock finns mycket stora skillnader i användningen mellan 

landstingen. I vissa landsting erhåller 6 av 10 patienter behandlingen, 

medan i andra inga patienter får denna behandling. Variationen är från 55 

procent i Uppsala, Östergötland och Örebro till avsaknad av behandling i 

Gotland och i norrlandslandstingen, förutom Västerbotten med Universitetssjukhuset 

i Umeå som centralort. 

Andel kranskärlsröntgen vid icke ST-höjningsinfarkt (A:23) 

Tidigt utförd kranskärlsröntgen och för ställningstagande till revaskulering 

med PCI eller by-passkirurgi inom 7 dagar kan avsevärt förbättra 

prognosen för patienter med icke-ST-höjningsinfarkt. Enligt nationella 

riktlinjer har behandlingen högst prioritet hos dem med ytterligare två 

riskindikatorer i form av endera av ålder över 65 år, manligt kön, diabetes, 

tidigare infarkt eller andra tecken på allvarlig syrebrist i hjärtat. 

I diagram A:23 återges andelen kranskärlsröntgade patienter med icke 

ST-höjningsinfarkt, med män och kvinnor särredovisade. Uppgifterna avser 

2005. Sammantaget män och kvinnor genomgick 57 procent av patienterna 

kranskärlsröntgen. Det finns en skillnad mellan män och kvinnor, med genomsnitt 

för riket för män 64 procent och för kvinnor 47 procent. 

Andelen patienter som kranskärlsröntgas sjunker betydligt med ökande 

ålder, vilket delvis kan bero på kontraindikationer mot åtgärden i form 

av andra sjukdomar eller tillstånd som gör undersökningen onödig eller 

olämplig. Det kan dock också finnas en åldersdiskriminering avseende 

denna typ av undersökningar, som siktar mot kateterburna kranskärlsingrepp 

eller operation, anges i kommentar från RIKS-HIA. Det lägre utnyttjandet 

av kranskärlsröntgen hos kvinnor kan dels bero på kvinnornas 

högre ålder, dels på mindre framgångsrika resultat med denna behand- 

59

60 

Uppsala (56) 

Örebro (52) 



Skåne (42) 

Blekinge (41) 


Kalmar (37) 


Riket (32) 



Halland (26) 



Dalarna (20) 


Värmland (6) 


Gotland (0) 


Jämtland (0) 



Uppsala (60) 

Skåne (59) 

Blekinge (57) 


Örebro (55) 


Kalmar (51) 


Riket (43) 


Halland (33) 

Dalarna (31) 






Gotland (0) 


Jämtland (0) 

Kvinnor 

0 20 40 60 80 Procent 

Män 

0 20 40 60 80 Procent 

Diagram A:22. Hjärtinfarkt – andel patienter behandlade med direkt PCI vid 

akut ST-höjningsinfarkt, 2005. Kvinnor och män. Procent. 

Källa: Riks-HIA.

Kalmar (63) 

Uppsala (62) 

Skåne (57) 


Örebro (56) 




Gotland (47) 


Riket (47) 

Blekinge (44) 






Halland (40) 




Dalarna (29) 

Uppsala (81) 

Kalmar (78) 


Skåne (70) 


Örebro (69) 

Blekinge (68) 



Riket (64) 








Dalarna (52) 

Halland (52) 


Gotland (43) 


Kvinnor 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Män 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram A:23. Andel kranskärlsröntgen vid icke ST-höjningsinfarkt, 2005. 

Kvinnor och män. Procent. 

Källa: Riks-HIA. 

6

lingsmetod hos kvinnor, vilket avspeglas i nationella riktlinjer. 

Jämförelser mellan landstingen visar att den högsta användningen finns 

i Uppsala, Kalmar och Västerbotten, med andelar på över 70 procent (för 

män och kvinnor totalt, redovisas ej). Den lägsta, under 50 procent, finns 

i några av norrlandslandstingen samt i Halland, Värmland, Gotland och 

Dalarna. Den kraftigaste förändringen i gynnsam riktning ses i Kalmar 

och Västerbotten samt i ett av norrlandslandstingen, Västernorrland. De 

har alla ökat med mer än 20 procentenheter under de sista tre åren. 

Andel clopidogrelbehandling vid icke ST-höjningsinfarkt 

(A:24) 

Vid utskrivning från sjukhus ges patienterna flera läkemedel i sekundärpreventivt 

syfte för att minska risken för återinsjuknande i hjärtinfarkt. 

Behandling med acetylsalicylsyra, ASA, är en sedan länge etablerad behandling. 

På senare tid har visats att tillägg av läkemedlet Clopidogrel ytterligare 

minskar risken för återinsjuknande. Clopidogrel rekommenderas 

därför idag som rutinbehandling för alla patienter vid icke ST-höjningsinfarkt. 

I diagram A:24 ses andelen sjukhusvårdade patienter med icke-ST-höjningsinfarkt 

som 2005 fick denna behandling i landstingen, uppdelat på 

män och kvinnor. Det föreligger en relativt stor skillnad mellan olika landsting, 

med den högsta andelen behandlingar – över 70 procent – i Uppsala, 

Sörmland och på Gotland, och den lägsta – under 50 procent – i Dalarna 

och Västra Götaland. 

Det finns betydande skillnader även med avseende på patientens ålder. 

Hos patienter under 65 år behandlades 73 procent av kvinnorna och 77 

procent av männen. Mellan 65 och 74 år behandlades 62 procent kvinnor 

och 65 procent män, medan bland patienter över 75 år behandlades 44 

procent av kvinnorna och 47 procent av männen. Det finns alltså även för 

denna behandling en avsevärd åldersskillnad, både för män och kvinnor. 

Därutöver finns det en något lägre användning hos kvinnor än hos män. 

Detta kan dock förklaras av den lägre användningen av revaskulariserande 

behandling hos kvinnor eftersom clopidogrelbehandling alltid används 

i samband PCI-behandling med stent. 

Det skedde en ökning i användningen av Clopidogrel på i genomsnitt 

13 procentenheter mellan 2003 och 2005. Takten i ökningen var dock 

ungefär lika stor i landsting med hög användning, som i landsting med 

låg användning. Avseende Clopidogrel behandlas i riket idag i genomsnitt 

sex av tio patienter. 

6

Uppsala (78) 


Gotland (68) 


Kalmar (66) 



Skåne (63) 




Riket (53) 

Halland (52) 



Örebro (49) 

Blekinge (48) 





Dalarna (32) 

Uppsala (84) 


Gotland (75) 

Kalmar (72) 








Örebro (64) 

Skåne (64) 


Riket (62) 




Halland (57) 

Blekinge (52) 

Dalarna (50) 


Kvinnor 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Män 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram A:24. Andel clopidogrelbehandling vid icke ST-höjningsinfarkt, 

2005. Kvinnor och män. Procent. 

Källa: Riks-HIA. 

63

Väntetid till hjärtkirurgi (A:25) 

Uppgifter om väntetider för behandling för de vanligaste sjukdomstillstånden 

i icke-akut vård rapporteras till databasen Väntetider i vården. 

Vi redovisar uppgifter från denna under indikatorgruppen Tillgänglighet. 

Men även kvalitetsregister rapporterar väntetider, som den som här redovisas, 

medianväntetiden till hjärtkirurgi. 

Väntetiden beräknas från det datum patienten accepteras till hjärtkirurgi 

till det datum operationen utförs. Mest rättvisande är att redovisa 

medianväntetiden, som är den vanligaste väntetiden. Det finns patienter 

som opereras akut inom ett dygn och andra som väntar länge t ex på en 

transplantation eller de som önskar operationsdatum långt fram i tiden. 

Uppgifterna kommer från Svenska Hjärtkirurgiregistret och avser 

2004. Täckningsgraden är god, 90 procent eller högre. Män och kvinnor 

särredovisas. Bara ett mindre antal landsting har sjukhus som utför öppen 

hjärtkirurgi. Uppgifterna här redovisar hur länge patienter från respektive 

landsting väntar, oavsett var operationen utförs. Till skillnad från i väntetidsdatabasen 

anges således inte väntetider per sjukhus, utan medianväntetiden 

för respektive landstings befolkning. 

I diagram A:25 återges medianväntetiderna i antal dagar. För riket är 

medianväntetiden ungefär lika lång för kvinnor som för män. Både för 

män och för kvinnor är skillnaderna mellan de olika landstingen däremot 

betydande. Gotland och Östergötland har korta väntetider för både män 

och kvinnor. De fyra landstingen med de längsta medianväntetiderna saknar 

alla ”eget” sjukhus som utför denna operation, medan Uppsala och 

Skåne med ”egna” sjukhus också har relativt långa väntetider. 

64

Gotland (7) 

Blekinge (7) 


Kalmar (9) 




Örebro (20) 



Riket (22) 



Skåne (25) 

Halland (25) 

Uppsala (28) 





Dalarna (42) 


Gotland (8) 


Örebro (10) 



Kalmar (15) 


Blekinge (17) 



Riket (21) 




Halland (24) 


Skåne (25) 

Uppsala (27) 

Dalarna (32) 




Kvinnor 

0 10 20 30 40 50 Dagar 

Män 

0 10 20 30 40 50 Dagar 

Diagram A:25. Hjärtkirurgi – medianväntetid mellan beslut om operation och 

utförd operation, 2004. Kvinnor och män. Antal dagar. 

Källa: Svenska Hjärtkirurgiregistret. 

65

Ortopedisk sjukvård 

Knäledsplastik – revisioner inom 1 år som följd 

av infektion (A:26) 

Knäledsplastik – risk för revision inom 5 år (A:27) 

Knäledsplastiker är liksom höftledsplastiker en vanlig och även resurskrävande 

operation. Förekomst av infektioner i samband med operationer 

är en komplikation och ett vanligt förekommande kvalitetsmått. Här 

redovisas antalet revisioner inom ett år efter den första operationen som 

följd av infektion, per 1000 knäledsoperationer. Med revision avses en 

omoperation där en proteskomponent tagits bort, lagts till eller bytts ut. 

Uppgifterna är hämtade från Svenska Knäplastikregistret och avser operationer 

(total knäledsplastik) utförda under perioden 1994–2003. Antalet 

operationer var drygt 50 000. Sjukhus och kliniker från alla landsting ingår 

i registret. Det finns ingen redovisning av täckningsgraden per varje 

landsting eller klinik. En jämförelse för åren 1998–2002 mellan registrets 

operationer och de som registrerats i patientregistret tydde dock på en god 

täckningsgrad. 

I diagram A:26 återges resultatet per landsting, eller strikt sett för de 

66 












Riket (3,60) 


Skåne (3,64) 





Kalmar (4,97) 




0 2 4 6 8 

Antal per 

1000 op. 

Diagram A:26. Knäledsplastik – antal revisioner* per 1000 operationer inom 

1 år pga. infektion. Avser perioden 1994–2003. 

* Revision är en omoperation där proteskomponent lagts till, tagits bort eller bytts ut. 

Källa: Svenska Knäplastikregistret.









Kalmar (2,95) 






Riket (3,31) 




Skåne (3,90) 




0 2 4 6 8 10 Procent 

Diagram A:27. Knäledsplastik – risk för revision* inom 5 år. Avser perioden 

1994–2003. Procent. 

* Revision är en omoperation där proteskomponent lagts till, tagits bort eller bytts ut. 

Källa: Svenska Knäplastikregistret. 

olika klinikerna i landstingen, summerade till landstingsnivå. Revision 

inom ett år på grund av infektion är ovanligt, för riket 3,6 operationer per 

1000 utförda operationer. Det finns visserligen en betydande variation 

mellan landstingen, men denna bör ses mot bakgrund av det generellt 

låga antalet revisioner. Kronobergs värde på 7,45 är påtagligt högre än 

landstingen med allra bäst resultat, men motsvaras i faktiska tal av enbart 

sju revisioner under perioden 1994–2003. 

En andra indikator för knäledsplastiker är risken för revision inom fem 

år, oavsett vilken orsaken till detta är. Också detta är ett tydligt resultatmått. 

Källan är densamma, den studerade tidsperioden och antalet operationer 

likaså. Resultatet visas i diagram A:27, med 95 procents konfidensintervall 

angivna. För riket är risken för revision inom fem år 3,3 procent. Variationen 

mellan landstingen sträcker sig från Sörmland och Västmanland på 1,9 

procents risk till Dalarna och Gävleborg på fem–sex procents risk. 

67

Total höftledsplastik – överlevnad av implantat 10 år (A:28) 

Höftledsartros är den vanligaste sjukdomsorsaken till operation med total 

höftledsplastik, då patienten med ett vardagligt uttryck får en ny höft inopererad. 

Ett viktigt kvalitetsmått är hur länge protesen ”överlever” efter 

operationen. Definition av ”misslyckande” är utbyte av någon proteskomponent 

eller borttagande av hela protesen. 

Nationalregistret för höftledsplastiker i Sverige följer sedan länge upp 

utfallet i denna kvalitetsindikator. Resultat för enskilda sjukhus publiceras 

årligen i registrets årsrapport. Täckningsgraden i registret är 100-procentig 

för denna indikator. Uppgifterna avser operationer utförda under 

1992–2005. Från registret anges att Sverige sedan flera år har världens 

lägsta frekvens av utbytesoperationer. 

Jämförelsen mellan landsting inkluderar alla patienter, med stor spridning 

av riskfaktorer och stor skillnad när det gäller sjukhustyper. Svårare 

patientfall remitteras till större enheter och specialenheter, som därmed 

opererar patienter med större operationsrisker, vilket ger en högre komplikationsfrekvens. 

Patientsammansättningen skiljer sig därför åt. Ingen 

korrigering för detta har gjorts i redovisningen. 

68 




Kalmar (95,4) 










Riket (92,7) 






Skåne (90,7) 



80 85 90 95 100 Procent 

Diagram A:28. Total höftledsplastik – andel implantat som överlever 10 år, 

1992–2005. Procent. 

Källa: Nationalregistret för Höftledsplastiker i Sverige.

I diagram A:28 redovisas 10-årsöverlevnad av höftledsimplantat. För riket 

som helhet ”överlevde” närmare 93 procent av proteserna. Kvinnors 

operationer har ett något bättre resultat än männens (återges ej). Spridningen 

mellan landstingen sträcker sig från Sörmlands och Västerbottens 

dryga 96 procents överlevnad, till Gotlands och Uppsalas värden, båda 

med cirka 88 procents överlevnad. 

Uppsalas resultat bör ses mot bakgrund av patientsammansättningen. 

Uppsala domineras av Akademiska Universitetssjukhuset, som är ett regionsjukhus 

och som därmed kan förväntas operera ett större antal ”riskpatienter”. 

Denna bild stöds också av en fördjupad analys av vilka patienter 

som opererats med höftplastik vid sjukhuset, enligt en kommentar från 

höftledsplastikregistret. 

Total höftledsplastik – omoperation inom 2 år (A:29) 

Den andra indikatorn med uppgifter från Nationalregistret för höftledsplastiker 

avser andelen omoperationer inom två år efter den ursprungliga 

operationen, oavsett vilken orsaken till dessa är. Uppföljningstiden är kort 

och återspeglar i huvudsak tidiga och allvarliga postoperativa komplika- 





Dalarna (0,8) 



Örebro (1,2) 


Skåne (1,2) 

Kalmar (1,3) 


Riket (1,4) 


Gotland (1,6) 



Värmland (2) 

Halland (2,2) 

Uppsala (2,5) 



0 1 2 3 Procent 

Diagram A:29. Total höftledsplastik – omoperation inom 2 år, alla orsaker, 

2002–2005. Procent. 

Källa: Nationalregistret för Höftledsplastiker i Sverige. 

69

tioner som djup infektion och revision på grund av upprepade urledvridningar 

av höftledsprotesen. 

Detta är ett exempel på en ”snabb” indikator, som bör värderas över tid 

för att eventuella trender skall kunna värderas och kliniskt förbättringsarbete 

initieras. Täckningsgraden för indikatorn är 100%-ig vad beträffar 

deltagande kliniker, och mer än 95 procent av alla omoperationer rapporteras 

till registret. 

Resultatet, som återges i diagram A:29, avser operationer som utförts 

2002–2005. 

Jämförelsen skall tolkas med försiktighet och med samma reservationer 

som angavs ovan. I riket som helhet omopererades 1,4 procent av 

patienterna inom två år. I fem landsting var omoperationerna färre än en 

procent, med Västmanlands resultat i topp. Över två procent omoperationer 

har fyra landsting; bland dem Uppsala, vars patientsammansättning 

kommenterades tidigare. 

Total höftledsplastik – patientrelaterat utfall mätt med 

EQ-5D (A:30) 

Nationalregistret för Höftledsplastiker i Sverige har sedan tidigare alltid 

registrerat alla omoperationer och resultat från utbytesoperationer. Sedan 

2002 har man också arbetat för att inkludera patientrelaterad utvärdering 

till registerresultaten. 

Inom höftledsplastikregistret byggs nu upp en nationell registrering 

med standardiserad uppföljning av alla patienter opererade med primär 

total höftledsplastik. Man använder bland annat instrumentet EQ-5D, 

som ger ett totalvärde för hälsorelaterad livskvalitet i ett index. EQ-5Dindex 

är ett viktat totalvärde för hälsa med lägsta värde på -0,594 och 

bästa på 1,0. 

Det patientrelaterade utfallet med tillfredsställelse, smärtlindring och 

hälsovinst (vunnet värde för EQ-5D-index) är en viktig variabel för patientgruppen, 

som opereras med just smärta och låg livskvalitet som indikation 

för operation. 

Alla patienter besvarar ett preoperativt formulär med tio frågor. Samma 

formulär med en kompletterande fråga om tillfredsställelse skickas 

till patienten efter ett år. Proceduren upprepas efter sex och tio år, då 

också röntgen utförs. 

För närvarande deltar 52 av 79 berörda sjukhus i denna rapportering. 

Åtta väntar på anslutning och målet är att nå full rikstäckning inom kort. 

För en grupp på sju landsting kan resultaten redovisas för åren 2002 till 

och med 2005. I diagram A:30 redovisas skillnad i hälsorelaterad livskvalitet, 

EQ-5D vid uppföljning efter 1 år, dock utan något egentligt syfte att 

70





Skåne (0,38) 

Riket (0,37) 



Blekinge * 

Dalarna ** 

Gotland ** 

Gävleborg * 

Halland * 

Jönköping * 

Kalmar * 

Kronoberg * 

Stockholm *** 

Sörmland *** 

Uppsala *** 

Värmland ** 

Västmanland * 

Östergötland ** 

0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 

Diagram A:30. Total höftledsplastik – patientskattat resultat av operation. Förbättring 

enligt EQ-5D-index vid uppföljning efter 1 år baserat på operationer 

utförda 2002-2005. 

*) Anslutna men har ännu inga 1-årsresultat att redovisa. 

**) Ej anslutna. 

***) Stockholm: Danderyd och SöS anslutna. Sörmland: Eskilstuna och Katrineholm 

anslutna. Uppsala: Ska ansluta sig 2006. 

Källa: Nationalregistret för Höftledsplastiker i Sverige. 

jämföra utfallen per landsting. Syftet är istället att lyfta fram möjligheten 

att använda av patienten skattade resultat i redovisningar av detta slag. 

Diagrammet återger differensen i värde enligt EQ-5D-index, således 

den ökning av den hälsorelaterade livskvaliteten som uppmättes ett år 

efter operationen, jämfört med tillståndet innan. 

Höftfraktur – återkomst till ursprungligt boende (A:31) 

De höftfrakturdrabbade är en stor och åldrig patientgrupp. Inom registret 

Riks-Höft samlas årligen en rad uppgifter om denna patientgrupp. Resultat 

återges här för flertalet landsting. Uppgifterna är sjukhusdata som 

aggregerats till landstingsnivå, ej befolkningsdata, men detta saknar praktisk 

betydelse. 

Någon formell redovisning av registrets täckningsgrad per landsting 

görs inte. En tidigare jämförelse med antalet höftfrakturpatienter i Social- 

7

styrelsens patientregister, tydde på att registret innehöll cirka 80 procent 

av alla patienter med höftfraktur. De medverkande sjukhusen har god 

täckningsgrad avseende sina patientfall, men alla sjukhus/kliniker medverkar 

inte. Uppgifterna nedan avser 2004, utom för Stockholm, där 2003 

års uppgifter används. 

Ett kvalitetsmått på sjukvårdsinsatsen är hur stor andel av patienterna 

som kan återvända till sitt ursprungliga boende efter operation och sjukhusvistelse. 

Ett återvändande tyder på att patientens funktionsförmåga 

återställts eller i varje fall inte försämras så kraftigt, att en ny boendeform 

(med mera omsorg) behövdes. En hög andel är därför önskvärd. 

Andelen patienter som skrivs ut till ursprungligt boende från akutsjukhuset 

återges i diagram A:31. För riket är andelen 53 procent. Jönköping 

och en grupp om ytterligare tre landsting redovisar andelar på som högst 

drygt 40 procent, medan Västerbotten och Östergötland har högst andelar. 

Det finns för riket inga påtagliga skillnader mellan män och kvinnor. 

I ett underlag från registret anges att det finns ett samband mellan medelvårdtid 

och andelen utskrivna till ursprungligt boende. Kortare medelvårdtider 

förefaller resultera i lägre andel utskrivna till ursprung och vice 

versa. 

7 







Riket (53) 

Örebro (52) 

Halland (52) 

Blekinge (52) 

Skåne (50) 

Kalmar (50) 


Gotland (42) 




Norrbotten 

Dalarna 

Sörmland 

Uppsala 

Västmanland 

0 20 40 60 80 Procent 

Diagram A:31. Andel patienter med höftfraktur som skrivs ut till ursprungligt 

boende efter sjukhusvistelse, 2004. Procent. 

Källa: Riks-Höft. Stockholm avser 2003.

Väntetiden till operation vid höftfraktur (A:32) 

Höftfraktur är ett akut sjukdomstillstånd. Alla patienter förs till akutsjukhus 

och opereras, även om valet av operationstyp varierar. Själva frakturen 

är inte akut livshotande, vilket gör att det kan uppkomma en väntetid 

inför operation. Tidsutdräkten mellan ankomst till sjukhus och start för 

operation är ett internationellt sett vanligt förekommande kvalitetsmått. 

Fördröjning av denna tid leder vanligen till ett längre mobiliseringsförlopp 

för patienterna. Risken för trycksår, infektioner och andra komplikationer 

ökar. 

I Riks-Höft mäts väntetiden som medelväntetid i dygn för alla frakturpatienter. 

Ur diagram A:32 kan utläsas att rikets medelväntetid var 1,2 

dygn. En grupp landsting har medelväntetiden 0,9, medan tre landsting 

har en väntetid på 1,4–1,5 dygn. För landsting utan stapel kan inga värden 

rapporteras. 

Medelväntetiden från ankomst till akutmottagning till start för operation 

skall i Riks-Höft framgent mätas i timmar, vilket kommer att medge 

mer nyansrika beskrivningar och analyser av väntetider och vårdförlopp, 

jämfört med dagens dygnbaserade mätmetod. 


Örebro (0,9) 

Gotland (0,9) 

Kalmar (0,9) 



Halland (1,0) 



Riket (1,2) 


Skåne (1,2) 






Dalarna 

Norrbotten 

Sörmland 

Uppsala 

Västmanland 

0 0,3 0,6 0,9 1,2 1,5 Dygn 

Diagram A:32. Höftfrakturpatienters väntetid till operation efter inskrivning 

vid sjukhus, 2004. Medelväntetid i dygn. 

Källa: Riks-Höft. Stockholm avser 2003. 

73

Annan behandling 

Ljumskbråck – omoperationer inom fem år (A:33) 

Operation för ljumskbråck är den vanligaste allmänkirurgiska operationen 

i Sverige. Årligen utförs i landet knappt 20 000 ingrepp. En lyckad bråckoperation 

är en okomplicerad åtgärd med cirka 1 veckas arbetsfrånvaro, 

följd av besvärsfrihet. Operationer för ljumskbråck kan emellertid också 

leda till återfall av bråck och svåra kroniska smärttillstånd. Återfallsbråck 

drabbade tidigare uppemot 20 procent av alla opererade patienter. Dagens 

operationsmetoder och material har medfört en stark minskning av 

frekvensen återfallsbråck, men förekomsten av omoperation är fortsatt en 

viktig kvalitetsindikator för ljumsbråckskirurgi. 

Här redovisas hur ofta omoperationer sker i de olika landstingen, mätt 

som förnyad operation för ett bråck i samma ljumske inom fem år efter 

en bråckoperation. Uppgifter om detta samlas i Svenskt Bråckregister. 

Täckningsgraden i registret är nu mycket god. Ungefär 95 procent av alla 

rikets operationer registreras. Jämförelsen baseras på data från registret 

till och med år 2004, inkluderande över 100 000 bråckoperationer. För 

74 



Uppsala (1,4) 

Örebro (1,8) 



Dalarna (2,7) 




Riket (3,3) 




Skåne (3,7) 



Kalmar (4,4) 


Halland (5,1) 

Gotland 

Västernorrland 

0 2 4 6 Procent 

Diagram A:33. Ljumskbråck – andel omopererade inom fem år, 1992–2005. 

Procent. 

Källa: Svenskt Bråckregister.

två landsting redovisas inga resultat, beroende på att klinikerna där varit 

anslutna till registret alltför kort tid. 

Diagram A:33 visar att det är påtagliga skillnader mellan landstingen. 

Den lägsta andelen omoperationer efter fem år har Västmanland med 0,6 

procent, medan Hallands andel på 5,1 procent är över åtta gånger större. 

Genomsnittet för hela riket är 3,3 procent. För samtliga registrerade bråck 

under perioden 1992 – 2005 var andelen omopererade något lägre än för 

föregående år, vilket antyder att svensk bråckkirurgi blir säkrare. Skillnaderna 

mellan landsting och kliniker visar att det fortfarande finns en 

väsentlig förbättringspotential inom svensk ljumskbråckskirurgi. 

Synskärpa vid kataraktoperation (A:34) 

Varje år utförs i Sverige något under 80 000 kataraktoperationer, vid sjukdomen 

grå starr. Väsentliga förbättringar av synförmågan nås för en stor 

del av patienterna. Sedan flera år registreras i det Nationella Kataraktregistret 

en rad uppgifter om dessa operationer och deras resultat för patienterna. 

Registret har mycket god täckningsgrad. 

En uppgift som registreras är vilken synskärpa patienterna hade vid 

tidpunkten för operationen. Det är ett mått på tillgänglighet till kataraktoperation 

i de olika landstingen. Om en stor andel av befolkningen under 

flera år opereras, ser de opererade patienterna förhållandevis bättre. Fler 

operationer av så kallade andra-ögon bidrar också till bättre siffror. 

Det mått som redovisas i diagram A:34 anger andelen av alla opererade 

patienter som hade en synskärpa som var lägre än 0,5 dioptrier på 

det bästa ögat. Uppgifterna avser 2005 års kataraktoperationer. Män och 

kvinnor särredovisas. Uppgifterna per landsting är baserade på klinikernas 

”landstingstillhörighet”, utan hänsyn tagen till patientens hemort. 

Detta påverkar sannolikt inte resultatet, då patienter som opereras i annat 

landsting är jämförelsevis få. 

Placering högt i diagrammet anger att tillgängligheten är god, då de 

opererade patienterna har bättre seende (mindre synfel) på sitt bästa öga. 

Blekinge, Stockholm, Värmland och Jönköping har högst tillgänglighet. 

Det motsatta gäller framförallt för Östergötland och Gävleborg, vars patienter 

har sämre syn vid tidpunkten för operation. 

För männen är relationerna mellan landsting snarlika, med samma 

landsting överst respektive underst i diagrammen. Men det finns skillnader 

att notera. Sörmland har en betydligt högre placering i landstingsjämförelsen 

för män än för kvinnor. Generellt gäller att kvinnor har en 

sämre syn när de opereras än vad män har. Störst skillnader mellan män 

och kvinnor är det i Västmanland, Sörmland, Örebro och Jämtland. I fyra 

landsting hade kvinnor 2005 lika god eller bättre syn vid operationstid- 

75

76 












Riket (25,1) 



Kalmar (27,4) 

Skåne (28,3) 

















Riket (22,8) 





Kalmar (25,1) 



Skåne (26,8) 




Kvinnor 

0 10 20 30 40 Procent 

Män 

0 10 20 30 40 Procent 

Diagram A:34. Kataraktoperation – andel med synskärpa under 0,5 på bästa 

ögat, 2005. Kvinnor och män. Procent. 

Källa: Nationella Kataraktregistret.

punkten än vad männen hade, nämligen i Blekinge, Uppsala, Kronoberg 

och Jönköping. 

Skillnaderna mellan landstingen har varit ungefär lika stora under en 

längre följd av år. Enskilda landsting har dock rört sig upp eller ned i jämförelse 

med andra, troligen som en följd av förändringar i operationskapaciteten. 

Som en del i arbetet med vårdgarantin har gemensamma indikationer 

utarbetats för när kataraktoperation bör utföras. Senare uppföljningar får 

utvisa om detta får till effekt att skillnaderna mellan landstingen minskar. 

Prostatacancer – andel patienter som får kurativt 

syftande behandling (A:35) 

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Årligen upptäcks 

över 9 000 fall. Antalet nyupptäckta fall har de senaste åren ökat med 10 

procent. Uppskattningsvis lever knappt 50 000 män med sjukdomen. Här 

redovisas andelen patienter med lokaliserad prostatacancer, ålder högst 

65 år, som får kurativt syftande behandling. Indikatorn är föreslagen från 

Nationella Prostatacancerregistret. Data kommer från registret och avser 

2004. Registrets täckningsgrad är i det närmaste hundraprocentig. 


Kalmar (93,1) 


Skåne (90,5) 










Riket (82,1) 









0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram A:35. Andel patienter med lokaliserad prostatacancer som fått kurativt 

syftande behandling, 2004. Avser män 65 år och yngre. Procent. 

Källa: Nationella Prostatacancerregistret. 

77

För patienter yngre än 65 år med lokaliserad prostatacancer, har man 

kunnat visa att operation sänker dödligheten i sjukdomen och också sänker 

den totala dödligheten. Risken för spridning av sjukdomen är också 

signifikant sänkt efter operation. Operation och strålbehandling anses likvärdiga 

i effekt, även om det inte finns jämförande undersökningar. Detta 

innebär att en hög andel av patienterna som är yngre än 65 år bör erbjudas 

kurativt syftande behandling. 

På grund av de negativa effekterna av de kurativa behandlingsmetoderna 

är det dock en del patienter som väljer att inte genomgå behandlingen. 

Det finns dessutom en del män som har andra svåra sjukdomar 

och där det inte blir aktuellt med kurativ behandling. När kunskapen om 

behandlingsmetodernas effekt slagit igenom, erbjuds fler patienter kurativa 

behandlingsinsatser. En bedömning är att det kan vara optimalt att 

andelen kurativt behandlade patienter uppgår till drygt 80 procent eller 

däromkring. 

I diagram A:35 återges andelen kurativt behandlade patienter per landsting. 

För riket är andelen drygt 82 procent. Antalet patienter som fått 

kurativ behandling är 1747. Variationen mellan landstingen är stor, med 

andelar kring 70 procent i en grupp av landsting (Östergötland och Uppsala, 

till exempel) och andelar på runt 90 procent i andra, som Jämtland, 

Kalmar, Gotland och Skåne. De senaste åren har, enligt Nationella prostatacancerregistret, 

andelen patienter som får kurativ behandling ökat. 

Referenser 

1. Dödsorsaker 2003, Sveriges officiella statistik, Dödsorsaker 2005:7, Socialstyrelsen 

2005. 

2. Berrino F, Capocaccia R, Coleman MP, Estéve J, Gatta G, Hakulinen T, 

Micheli A, Sant M, Verdecchia A, editors. Survival of cancer patients in 

Europe: the EUROCARE-3 study. Ann Oncol 2003;14(Suppl 5):v1–v155. 

(http://www.eurocare.it/). 

3. Rehnqvist N, Rosén M, Karlberg I. Socialstyrelsen om mammografiscreening: 

Analys av dödligheten kräver helt annan metodik. Läkartidningen 

1999;96:1050-1. 

4. Rosén M, Stenbeck M. Mammografidebatten – Socialstyrelsen svarar Sjönell och 

Ståhle: Entydiga resultat i förväntad riktning . Läkartidningen 2000;97:859-60. 

5. Socialstyrelsen. Indikatorer för utvärdering av läkemedelsanvändningens 

kvalitetet hos äldre – Socialstyrelsens förslag. 2003-110-20. 

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2004/1578/2003-110-20.htm. 

6. Sveriges kommuner och landsting. Läkemedel i förändring. 2005;29:7. 

http://kikaren.skl.se/artikel.asp?C=3272&A=17958. 

78

7. Olsson J, Bernsten C, Carlsten A, Schmidt I, Fastbom J. Kvaliteten i äldres 

läkemedelsanvändning. KÄLLA-Projektet. En tillämpning av kvalitetsindikatorer 

för analys av läkemedelsanvändningen hos äldre med dosexpedition 

på kommunala äldreboenden i ett svenskt län. Socialstyrelsen 2004; 2004- 

131-24. http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2004/8502/2004-131-24.htm. 

8. Kvaliteten på läkemedelsanvändningen hos äldre. Socialstyrelsen följer upp 

och utvärderar. 2000:8. Socialstyrelsen, 2001. 

9. Pakkananen M, Lindblom B, Otterblad_Olausson P, Rosén M, Stora skillnader 

i förlossningsvårdens resultat. Läkartidningen 2004;101:2-6. 

10. Uppnående av behandlingsmål och processmått för diabetesvården i Nationella 

Diabetesregistret. En jämförelse mellan landsting i Sverige år 2005. 

Nationella Diabetesregistret 2005. Se även www.ndr.nu. 

11. Folkhälsorapport 2001, Stockholm: Socialstyrelsen; 2001:369. 

12. Köster M, Andersson J, Carling K, Rosén M, Dödlighet efter hjärtinfarkt 

har minskat i nästan alla landsting under 1990-talet. Läkartidningen 

2003;100:2838-44. 

79


Indikatorgruppen Patienterfarenheter avser patient- och befolkningsuppfattningar 

om hälso- och sjukvården och sjukvårdsinsatsen på ett övergripande 

plan, men däremot inte av patienter skattade eller upplevda resultat/hälsoeffekter 

av en specifik behandling. De återfinns istället inom 

indikatorgruppen Medicinska resultat. Två sådana indikatorer har tidigare 

redovisats, nämligen patientskattade effekter efter höftledsoperation samt 

vardaglig funktionsförmåga för strokepatienter. 

Här redovisas framförallt indikatorer baserade på enkätresultat från patienter 

och befolkning i allmänhet. Måtten avser till exempel patienters 

sammanfattande bedömning av de vårdkontakter man haft med primärvård 

och mottagningar vid sjukhus. Även patientvärdering av väntetiden redovisas. 

Dessa indikatorer speglar de erfarenheter patienter faktiskt haft. 

Andra indikatorer belyser vidare frågeställningar, som befolkningens 

förtroende för både vården i primärvården och vid sjukhusen. En indikator 

avser frågan i vilken mån befolkningen anser sig ha tillgång till den 

vård man behöver. Dessa båda indikatorer speglar inte nödvändigtvis i 

vilken mån sjukvården lyckas väl eller mindre väl i sina patientkontakter, 

men bedömdes ha ett så stort allmänt intresse att de borde redovisas här. 

Källan är i dessa fall Vårdbarometern, med data hämtade från hela året 

2005. Totalt omfattade 2005 års datainsamling telefonintervjuer med cirka 

33 000 slumpvis utvalda individer. Alla landsting utom tre – Örebro, 

Jämtland och Gotland – deltog under 2005. Örebro och Jämtland är med 

från och med 2006. Vårdbarometern innehåller ett stort antal frågor och 

ger goda möjligheter till fördjupningar, framförallt på riksnivå, där det 

statistiska underlaget är gott. En fördjupad rapportering från Vårdbarometern 

är inom SKL planerad under 2006. I denna rapport har vi valt ut 

några av de mest generella frågorna i enkäten. 

Utöver övergripande uppgifter från Vårdbarometern redovisas hur 

patienter som haft stroke uppfattade dels vården på sjukhuset, dels den 

rehabilitering man fick efter akutfasen. Källan är kvalitetsregistret Riks- 

Stroke och avser uppföljningen av 2004 års strokepatienter. 

I många andra länder, bland annat i Danmark, finns mera omfattande, 

nationella patientenkäter. Diskussion pågår om etablerandet av en sådan 

även i Sverige. I flera landsting och regioner strävar man efter att etablera 

gemensamma patientenkäter inom respektive landsting. 

80

Tillgång till sjukvård och förtroende (B:1, B:2, B:3) 

I diagram B:1 redovisas befolkningens uppfattning om den egna tillgången 

till vård, oavsett om man nyligen haft kontakt med sjukvården eller ej. 

Andelen som helt eller delvis instämmer med påståendet att ”Jag har 

tillgång till den vård jag behöver” är för riket 73 procent. Innebörden av 

att över 25 procent av befolkningen inte tycker sig kunna instämma i påståendet 

är inte lätt att tolka. Är det en spegling av egna erfarenheter från 

vårdkontakter eller orsakat av den lokala eller nationella samhällsdebatten 

om hälso- och sjukvården? För åren 2003 respektive 2004 var resultatet 

på riksnivå 69 respektive 70 procents instämmande svar; således är 

andelen instämmanden stabil eller svagt stigande. 

Variationen mellan landsting är vare sig påtagligt stor eller försumbar. 

I en grupp om fyra landsting – Blekinge, Kalmar, Halland och Jönköping 

– ger cirka 80 procent av de tillfrågade instämmande svar. Detta medan 

ungefär 70 procent av de tillfrågade i de fyra landstingen Gävleborg, 

Sörmland, Västra Götaland och Västmanland instämmer. 

Även de två följande diagrammen redovisar befolkningens, inte patienters, 

uppfattningar. Frågan rör vilket förtroende man på det hela taget har 

Blekinge (80) 

Kalmar (80) 

Halland (79) 




Uppsala (75) 




Riket (73) 


Dalarna (72) 

Skåne (72) 






Gotland 

Jämtland 

Örebro 

0 20 40 60 80 Procent 

Diagram B:1. ”Jag har tillgång till den vård jag behöver”. Andel som instämmer 

helt eller delvis, 2005. Procent. 

Källa: Vårdbarometern. 

8

för vård och behandling vid å ena sidan vårdcentraler (inkluderar även 

hälsocentraler och husläkarmottagningar) och å den andra sidan vården 

vid sjukhus. 

I diagram B:2 redovisas förtroendet för primärvården. Andelen i riket 

som säger sig ha mycket eller ganska stort förtroende är 52 procent. Andelen 

som omvänt har ganska eller mycket litet förtroende för primärvården 

(redovisas ej) varierar mellan landstingen, från Hallands 9 procent 

till Stockholms 17 procent. Variationen mellan landstingen är måttlig, om 

man undantar landstingen i botten respektive i toppen. Noteras kan att de 

tre stora landstingen med storstadsområden ligger lågt och drar ned rikssnittet. 

Men även Kronoberg, som är ett mindre landsting, ligger lågt. 

De fyra landsting som låg i topp avseende frågan om ”tillgång till den 

vård man behöver”, ligger i toppen även vad avser förtroende för primärvården, 

nämligen Halland, Kalmar, Jönköping och Blekinge. 

När samma fråga om förtroende ställdes avseende vård och behandling vid 

sjukhus, blev resultatet dels generellt sett mera positivt, dels var det en något 

större spridning mellan landstingen. Resultatet redovisas i diagram B:3. 

8 

Kalmar (63) 

Halland (60) 


Blekinge (56) 






Uppsala (53) 

Dalarna (52) 


Riket (52) 



Skåne (51) 




Gotland 

Jämtland 

Örebro 

0 20 40 60 80 Procent 

Diagram B:2. Andel som har stort eller mycket stort förtroende för vården vid 

vid vårdcentral (motsv.), 2005. Procent. 

Källa: Vårdbarometern.


Kalmar (71) 




Blekinge (69) 

Dalarna (69) 

Halland (69) 

Uppsala (69) 



Riket (67) 


Skåne (66) 






Gotland 

Jämtland 

Örebro 

0 20 40 60 80 Procent 


sjukhus, 2005. Procent. 


I hela riket säger sig 67 procent av befolkningen ha stort eller mycket 

stort förtroende för sjukhusvården, vilket är 15 procentenheter högre än 

svaren vid motsvarande fråga avseende primärvården. Jönköping ligger 

i topp, följt av Västerbotten och Kalmar. I botten återfinns Västmanland, 

med närmare 20 procentenheters lägre resultat än Jönköpings. 

Patienternas betyg på besöket (B:4, B:5) 

Nästföljande två diagram avser patienters sammanfattande betyg på besök 

i hälso- och sjukvården. En patient är, i Vårdbarometerns definition, 

en individ som antingen själv eller i egenskap av medföljande anhörig eller 

närstående, de senaste 12 månaderna genomfört besök vid vårdcentral 

(motsvarande) eller vid sjukhus. 

Diagram B:4 redovisar andelen patienter som var positiva till det senaste 

besöket vid vårdcentral (motsvarande). Att vara positiv innebär att 

man gav de sammanfattande betygen 4 eller 5, i en femgradig skala. Samma 

fyra landsting som låg i topp i frågan om förtroende för primärvården, 

återfinns i toppen. För Västmanland redovisas ett lågt värde, men annars 

är spridningen mellan landstingen måttlig. 

83

En uppenbar observation är att patienternas sammanfattande betyg på 

besöket är mera positivt, än vad befolkningens allmänna förtroende för 

primärvården var högt. På riksnivå är skillnaden i ”positiva” svar hela 27 

procentenheter. 79 procent av patienterna gav positiva betyg, medan bara 

52 procent av befolkningen hade ganska eller mycket stort förtroende för 

primärvården. Skillnaden mellan befolknings- och patientuppfattningar 

är ett känt fenomen, men förtjänar att lyftas fram. 

I diagram B:5 redovisas svaren avseende sammanfattandet betyg på 

det senaste besöket vid mottagning eller klinik vid sjukhus. Patienter som 

besökt akutmottagning vid sjukhus ingår ej. Patienterna är som helhet 

påtagligt positiva i sitt sammanfattande betyg, med på riksnivå 84 procent 

positiva patienter. Spridningen mellan landstingen är mycket måttlig. 

Även för de tre landstingen i botten är andelen positiva patienter höga; 

mellan 77 och 81 procent av patienterna gav betyget 4 eller 5 som sitt 

sammanfattande betyg. 

Generellt gäller att de patienter som besökt ett sjukhus, är i högre grad 

positiva, jämfört med de patienter som besökt en vårdcentral. På riksnivå 

är andelen positiva efter sjukhusbesök 84 procent, medan motsvarande tal 

84 

Blekinge (84) 


Kalmar (83) 

Halland (82) 


Uppsala (80) 


Dalarna (79) 


Riket (79) 


Skåne (79) 








Gotland 

Jämtland 

Örebro 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram B:4. Sammanfattande betyg på besöket vid vårdcentral (motsv.). 

Andel positiva (angav 4 eller 5), 2005. Procent. 


Dalarna (88) 



Uppsala (86) 

Halland (85) 

Kalmar (84) 



Riket (84) 

Skåne (84) 



Blekinge (83) 







Gotland 

Jämtland 

Örebro 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram B:5. Sammanfattande betyg på besöket – mottagning/klinik vid sjukhus. 

Andel positiva (angav 4 eller 5), 2005. Procent. 


för primärvården är 79 procent. Skillnaden på fem procentenheter är dock 

måttlig, särskilt om man jämför den mycket större skillnad i förtroende som 

befolkningen hade för sjukhus respektive primärvård, 15 procentenheter. 

Telefontillgänglighet och rimliga väntetider (B:6, B:7) 

En aspekt på tillgänglighet är den telefontillgänglighet som patienterna 

tycker sig ha. En fråga i Vårdbarometern vänder sig till de patienter som 

besökt vårdcentral, och som ringde vårdcentralen innan besöket. I diagram 

B6 redovisas andelen av dessa patienter som menade att det var lätt 

eller mycket lätt att komma fram till vårdcentralen per telefon. För riket 

som helhet är andelen 60 procent. 

Variationerna mellan landstingen är stora. Mellan Norrbotten, Kalmar 

och Halland i toppen och Skåne och Värmland i botten, är avståndet 20– 

30 procentenheter. Både Skåne och Värmland har därtill en påtagligt hög 

andel patienter, 31 respektive 39 procent, som anger att det var svårt eller 

mycket svårt att komma fram (redovisas ej). Av den stora spridningen att 

döma, förefaller det finnas ett utrymme för landstingen att hämta erfarenheter 

av varandra. 

85

En anslutande fråga om patienternas uppfattning om primärvårdens tillgänglighet, 

är om man anser att den väntetid man hade till sitt besök var 

rimlig. Andelen som svarade jakande i de olika landstingen redovisas i 

diagram B:7. Det bör påpekas att svaren inte bara avspeglar den faktiska 

väntetid som patienternas hade, och som redovisas under avsnittet Tillgänglighet 

i denna rapport. Även patienternas förväntningar och krav 

på sjukvårdens tillgänglighet spelar roll; dessa kan också variera mellan 

landstingen. 

För hela riket menade 77 procent av patienterna att väntetiden var rimlig. 

Detta är en klart större andel positiva svar, jämfört med svaren på 

den näraliggande frågan om telefontillgängligheten ovan. Spridningen 

mellan landstingen är förhållandevis stor mellan de tre i med lägsta värdena 

och de tre med de högsta värdena, 13 till 15 procentenheter. Både 

Skåne och Värmland hamnar i botten, liksom man gjorde i frågan om 

telefontillgänglighet. Kalmar och Halland har goda resultat även i denna 

enkätfråga. 

86 


Kalmar (74) 

Halland (72) 





Blekinge (63) 



Riket (60) 

Uppsala (60) 

Dalarna (57) 





Skåne (48) 


Gotland 

Jämtland 

Örebro 

0 20 40 60 80 Procent 

Diagram B:6. Andel som anser att det var lätt eller mycket lätt att komma fram 

per telefon till vårdcentral (motsv.), 2005. Procent. 


Blekinge (87) 

Halland (86) 

Kalmar (86) 




Uppsala (79) 

Dalarna (78) 


Riket (77) 








Skåne (73) 


Gotland 

Jämtland 

Örebro 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram B:7. Andel som anser att väntetiden var rimlig vid besök på vårdcentral 

(motsv.), 2005. Procent. 


Strokepatienter om sjukhusvård och rehabilitering (B:8, B:9) 

Som en del i uppföljningen av strokevården har man i kvalitetsregistret 

Riks-Stroke en enkät som riktas till patienter och deras anhöriga om hur 

man ser på den vård man fått. Frågorna är flera än de två vi här redovisar, 

och avser till exempel även patientens värdering av informationen från 

läkare och sköterskor vid vistelse vid sjukhus, och om man fått hjälp och 

stöd efter sjukhusvistelsen. En fylligare redovisning sker i Riks-Strokes 

årliga analyserande rapport. 

De svar vi här redovisas avser uppföljningen tre månader efter insjuknandet, 

för 2004. Alla strokepatienters vård rapporteras inte till Riks- 

Stroke. Denna varierande täckningsgrad är tidigare kommenterad under 

området Medicinska resultat. Det finns även ett bortfall i tremånadersuppföljningen; 

den görs inte för alla patienter vars vård rapporterats till 

registret. Svarsfrekvensen i enkätundersökningen är som helhet god, 90 

procent, men med variationer mellan landsting. Se vidare Bilaga 3 om 

täckningsgrad och bortfall i Riks-Stroke 2004. 

Den första frågan avser hur nöjda patienterna är med vården vid sjukhus. 

Svaren för män och kvinnor redovisas separat i diagram B:8. 94 pro- 

87

88 



Blekinge (97) 

Gotland (96) 


Örebro (96) 

Dalarna (94) 

Halland (94) 





Riket (92) 

Kalmar (91) 


Skåne (90) 

Uppsala (90) 






Gotland (100) 

Dalarna (98) 


Kalmar (96) 


Örebro (96) 






Blekinge (94) 

Halland (94) 

Riket (94) 




Skåne (92) 

Uppsala (92) 




Kvinnor 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Män 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram B:8. Andel strokepatienter som var nöjda med vården vid sjukhuset, 

2004. Kvinnor och män. Procent. 

Källa: Riks-Stroke.

cent av dem som svarat är nöjda eller mycket nöjda. Kvinnorna är något 

mindre nöjda, med 92 procents positiva svar. Allmän sett är svaren således 

klart positiva, men svarsfrekvensen på 60 procent kan spela in; det 

finns risk att de som svarar kan vara mera positiva än de som inte svarar. 

Både för män och kvinnor ligger Gotland och Kronoberg en hög andel 

positiva svar, men har bristande täckningsgrad och högt bortfall i tremånadersuppföljningen. 

Värmland och Dalarna har för både män och kvinnor 

goda resultat och relativt sett god kvalitet i data. Jämtland, Sörmland 

och Jönköping har låga andelar positiva svar för både män och kvinnor, 

och även god täckningsgrad. Jämtland utmärker sig dock med låga resultat, 

för både män och kvinnor. Bortsett från Jämtland är variationen 

mellan landstingen måttlig. 

Det finns heller inte för de enskilda landstingen några dramatiskt stora 

skillnader mellan mäns och kvinnors uppfattning, givet osäkerheten i data. 

Det skiljer dock fem procentenheters utfall för Östergötland, Kalmar och 

Västmanland, och sju procentenheter för Gävleborg. I det senare fallet är 

det kvinnorna som är de nöjdare, medan det omvända gäller för de övriga 

landstingen. 

Den andra frågan avser hur nöjda patienterna är med rehabiliteringen. 

I strokevården är rehabilitering ett viktigt inslag, både vid sjukhuset i 

den tidigare delen av vårdförloppet, och senare, efter utskrivning från 

sjukhuset. Denna indikator är intressant också därför att den kan spegla 

samverkan mellan olika huvudmän, vårdgivare och yrkesgrupper. Många 

aktörer är inblandade i strokevården. Resultatet redovisas i diagram B:9. 

En första observation är att patienterna, både män och kvinnor är mindre 

nöjda med rehabiliteringen än med sjukhusvården. Bland männen är 92 procent 

nöjda eller mycket nöjda, bland kvinnorna är 75 procent det, således en 

påtaglig skillnad. Spridningen mellan landstingen är generellt sett större än 

avseende sjukhusvården. Blekinge utmärker sig med mycket nöjda strokepatienter, 

både män och kvinnor. Även Norrbotten och Västra Götaland, där 

framförallt männen, är nöjda med rehabiliteringen. För Jämtland, Gotland, 

Uppsala och Stockholm redovisas låga resultat, med ett betydande avstånd 

till Blekinge. 

Gotlands män var mycket nöjda med vården vid sjukhuset, men i påtagligt 

lägre grad nöjda med rehabiliteringen. Kvinnorna på Gotland är 

jämfört med männen betydligt mera nöjda med den rehabilitering man 

fick, vilket förefaller intresseväckande. Men, Gotland är litet och patienterna 

få. Statistisk slump kan starkt påverka resultatet, när man bara studerar 

ett års enkätsvar. 

Viktiga observationer är att patienternas generellt sett är mindre nöjda 

med rehabiliteringen än med vården vid sjukhus, likaså att männen är 

89

90 

Blekinge (90) 

Gotland (84) 


Örebro (83) 




Skåne (78) 



Kalmar (77) 



Riket (75) 


Dalarna (72) 

Halland (72) 

Uppsala (69) 





Blekinge (90) 





Skåne (80) 


Örebro (80) 


Dalarna (78) 


Riket (77) 

Halland (76) 


Kalmar (74) 



Uppsala (71) 



Gotland (62) 


Kvinnor 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Män 

0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram B:9. Andel strokepatienter som är nöjda med rehabiliteringen, 2004. 

Kvinnor och män. Procent. 

Källa: Riks-Stroke.

mera nöjda med rehabiliteringen än vad kvinnorna är. Svaret kan avse 

både den rehabilitering som sker vid sjukhuset och den som sker utanför 

sjukhus, efter utskrivning. Det finns ett utrymme för förbättringar, vilket 

resultatet för Blekinge tyder på – om detta landstings goda resultat fås år 

efter år, och inte är en tillfällighet. 

9


Indikatorområdet Tillgänglighet avser tidsrelaterad tillgänglighet, som 

väntetider. På detta område finns, till skillnad från de flesta övriga områden 

en tydlig nationell policy med tidssatta mål. Sedan november 2005 

gäller en utvidgad vårdgaranti. Utvidgningen innebär att besök och behandling 

hos specialist skall inledas inom 90 dagar från taget beslut. Garantin 

gäller all planerad vård. 

Det är viktigt att peka på att denna rapport inte utgör den formella uppföljningen 

av vårdgarantins effekter. En sådan uppföljning görs istället 

löpande av Sveriges Kommuner och Landsting (1) och mera samlat i ett 

senare skede av Socialstyrelsen. 

Men vårdgarantin och dess uppföljning har dock påverkat indikatorvalet. 

Den nationella väntetidsdatabasen Väntetider i Vården innehåller 

en rad uppgifter om tillgänglighet och väntetider, även vid sidan av de 

mätetal som direkt har med vårdgarantin att göra. Några av dessa vore i 

princip intressanta att redovisa i denna rapport, men data för våren 2006 

är för närvarande under inrapportering och analys. 

Eftersom vårdgarantin, och det projekt som förberett införandet av 

den, har påverkat såväl rutiner för väntande, hanteringen av väntelistor/ 

planeringslistor, som registreringsbeteende och därmed svarsfrekvenser, 

avstod vi från att använda oss av äldre uppgifter än från våren 2006. Uppmärksamheten 

kring vårdgarantin och förekomsten av andra, aktuella 

uppföljningar av den, gör att kravet på att publicera färska data är stort. 

Dessa aspekter fick styra indikatorvalet i denna rapport. 

Indikatorerna är fyra och avser läget i mars 2006. Indikatorerna är valda 

för att ge en övergripande överblicksbild av tillgänglighetsläget i landstingen. 

Två indikatorer avser primärvårdens tillgänglighet. De övriga två 

avser den specialiserade sjukvården och redovisar uppgifter om antal som 

väntat längre än 90 dagar, dels till besök på mottagning, dels till behandling. 

Inga indikatorer om specifika behandlingar, specialiteter eller typer av 

mottagningar redovisas. 

Källan till uppgifter om tillgänglighet och väntetider är databasen Väntetider 

i Vården, som innehåller två delar, primärvård och den specialiserade 

vården. Även en del kvalitetsregister rapporterar väntetider, men 

inga sådana redovisas här. Nationellt följs idag med hjälp av den nationella 

databasen flertalet specialiteter för besök, vissa undersökningar och 

23 behandlingar eller åtgärder. Uppgifter om det aktuella väntetidsläget 

9

uppdateras löpande, uppgifter om antal väntande samt antal som väntat 

längre än 90 dagar uppdateras varje månad, och det faktiska resultatet 

uppföljt i efterhand en gång per tertial. 

Huvudsyftet med databasen och den tillhörande webbsidan är att informationen 

om väntetider skall vara till stöd och nytta för vårdprofession 

och vårdlotsar/-slussar, när man behöver hänvisa patienter vidare inom 

ramen för vårdgarantin. Landstingsledningar och förtroendevalda ska 

kunna använda detta underlag, både för jämförelser och för dialog med 

företrädare för verksamheterna. Patienter som vill utnyttja valmöjligheten 

att välja vårdgivare ska lätt finna tillgänglig information. 

Rapporteringen från landstingen har pågått sedan 2000-talets början. I 

samband med vårdgarantins införande har en förbättring av datakvalitet 

och svarsfrekvenser skett från flertalet av landstingen. Inom några landsting 

behöver fortsatt arbete bedrivas för att säkerställa teknik och rutiner 

för rapporteringen. I Bilaga 3 redovisas landstingens svarsfrekvenser. 

Primärvårdens läkartillgänglighet (C:1, C:2) 

I vårdgarantin ingår att om kontakt med läkare behövs skall väntetiden 

vara högst sju dagar. Väntetider till allmänläkarbesök mäts två gånger 

per år, mars och oktober. Från och med 2006 genomförs mätningen under 

fem dagar i följd. Den omfattar samtliga vårdcentraler eller motsvarande. 

Uppgifterna rapporteras i ett webbaserat system som Sveriges Kommuner 

och Landsting tillhandahåller. 

Den senast genomförda mätningen avser perioden 27–31 mars 2006, 

då 950 vårdcentraler medverkade. Totalt rapporterades närmare 125 000 

besök som omfattas av vårdgarantin. Läkarbesök för intyg eller för kontroll/uppföljning 

ingår inte. Svarsfrekvensen var på riksnivå över 91 procent. 

Lägst svarsfrekvens hade Västra Götaland och Skåne, båda med 84 

procent. Sju landsting har 100 procents svarsfrekvens. 

Det fanns i mätningen i mars 2006 möjlighet att ta hänsyn till att vissa 

patienter kunde erbjudas läkarbesök inom sju dagar, men själva föredrog 

att få en tid vid ett senare tillfälle. Dessa patienter är exkluderade vid redovisningen. 

I diagram C:1 återges för varje landsting andelen patienter som under 

mätperioden fick besök hos allmänläkare inom sju dagar. För riket är 

andelen 87 procent. Bortsett från Halland med högst andel och gruppen 

Uppsala, Sörmland, Dalarna och Västerbotten med lägst andel, är variationen 

mellan landstingen måttlig. 

Det andra tillgänglighetsmåttet för primärvård, diagram C:2, anger andelen 

patienter som fick sitt läkarbesök samma tag som kontakt togs. Av 

alla patienter som omfattas av vårdgarantin, och som därmed har rätt till 

93

94 

Halland (95) 


Gotland (91) 

Kalmar (91) 




Skåne (88) 

Riket (87) 



Örebro (86) 




Blekinge (85) 



Uppsala (79) 


Dalarna (75) 


0 20 40 60 80 100 Procent 

Diagram C:1. Andel patienter som fick läkarbesök i primärvården inom 7 

dagar, mars 2006. Procent. 

Källa: Väntetider i Vården, Sveriges Kommuner och Landsting. 

Halland (75) 

Skåne (72) 





Riket (64) 






Kalmar (60) 


Örebro (57) 

Gotland (57) 


Blekinge (56) 

Uppsala (54) 



Dalarna (51) 

0 20 40 60 80 Procent 

Diagram C:2. Andel patienter som fick läkarbesök i primärvård samma dag, 

mars 2006. Procent. 

Källa: Väntetider i Vården, Sveriges Kommuner och Landsting.

läkarbesök inom sju dagar, fick i själva verket en betydande del av dem 

sitt besök redan samma dag. För riket är andelen 64 procent. I en grupp 

om fyra landsting är andelen 70 procent eller högre; i Halland, Skåne, 

Västra Götaland och Kronoberg. Det finns en tydlig spridning mellan 

landstingen, men även i landstingen med lägsta andelarna, har minst 50 

procent av patienterna fått läkarbesök samma dag. 

Specialiserad vård – antalet patienter som väntat längre 

än 90 dagar (C:3, C:4) 

De två indikatorerna avseende specialiserad vård avser de patienter som 

väntat längre än 90 dagar på mottagningsbesök eller på behandling. Enbart 

de tretton mottagningsområden och det dryga tjugotal behandlingar som 

ingår i Väntetider i Vårdens uppföljning ingår. Utprovning av hörapparat 

är exkluderat, för att få ökad jämförbarhet mellan landstingen, eftersom 

det för närvarande finns metodproblem avseende registrering av denna 

”behandling”. Kronoberg anger noll väntande, vilket beror på utebliven 

rapportering vid mättillfället i mars, som följd av tekniska problem. 

Det finns metodproblem att beakta. Ett sådant område är kriterier och 



Kalmar (248) 




Skåne (527) 


Halland (551) 

Gotland (637) 


Riket (753) 

Uppsala (789) 

Örebro (864) 



Blekinge (1144) 



Dalarna (2482) 


Kronoberg 

0 1000 2000 3000 

Diagram C:3. Antal patienter som väntat längre än 90 dagar, per 100 000 

invånare. Beräknat antal. Avser besök på mottagning, mars 2006. 


Antal per 

100 000 inv. 

95

medicinska indikationer för att en patient skall bli uppsatt på en väntelista/planeringslista. 

Rutiner för väntande patienter varierar mellan kliniker 

och mellan landsting. En rad kartläggningar har visat att många patienter 

som står på en väntelista inom hälso- och sjukvården inte längre är aktuella 

för någon åtgärd. Orsakerna är flera, men framförallt handlar det om 

att systematiska rutiner för handläggning och administration har saknats 

eller inte tillämpats i tillräckligt hög grad. 

Den ojämna svarsfrekvensen har även stor effekt på hur stort antal väntande 

ett landsting har, eftersom det är summor som rapporteras. Istället 

för att enbart använda rapporterade värden har vi därför beräknat antalet 

väntande per landsting, med hänsyn tagen till svarsfrekvensen. 

I diagram C:3 återges resultatet för mottagningar i landstingen: Det 

beräknade antalet patienter som väntat längre än 90 dagar, per 100 000 

invånare. Variationerna är extremt stora för de fyra–fem landstingen med 

lägst respektive flesta antal väntande. Norrbotten, Dalarna och Sörmland 

skiljer sig från övriga på ett närmast orimligt vis. Men även för de övriga 

landstingen är variationen stor. Västerbotten anges ha nästa dubbelt så 

många väntande som Östergötland, fast inget av landstingen tillhör extremgrupperna. 

Det förefaller uppenbart att siffrorna rymmer mycket stor osäkerhet, 

i flera fall till och med är orimliga. De bör därmed inte övertolkas, utan 

snarast sporra till att säkerställa en bättre rapportering av data till väntetidsdatabasen. 

Å andra sidan kan det vara så att variationerna avseende 

antalet väntande är betydligt större, än den variation som föreligger för de 

allra flesta av de indikatorer som redovisas i denna rapport. 

I diagram C:4 återges det på samma vis beräknade antalet patienter 

som väntat längre än 90 dagar på behandling. Utprovning av hörapparat 

ingår inte. Även för detta mått är spridningen mellan landstingen som 

synes mycket stor, om än mindre. Kalmar, Västernorrland och Jönköping 

har även för denna indikator ett jämförelsevis litet antal väntande. Gävleborg 

och Dalarna ligger högt också här. 

Den mindre spridningen gör att resultatet förefaller mera rimligt, men 

istället för att i nuläget dra långgående slutsatser om antalet väntande i 

landstingen, är sannolikt det klokaste att följa rapporteringen till Väntetider 

i vården under loppet av 2006. Vid ett senare tillfälle bör mera 

djupgående bedömningar göras avseende vilka väntetidsindikatorer som 

kan användas för syftet att jämföra landsting med varandra. Vart och ett 

landsting, liksom varje klinik och mottagning, kan dock redan nu följa sin 

egen utveckling och löpande kontrollera för sin datakvalitet. 

96

Kalmar (30) 




Uppsala (131) 

Halland (154) 

Blekinge (163) 




Riket (211) 


Gotland (231) 

Skåne (236) 


Örebro (249) 


Dalarna (268) 




Kronoberg 

0 100 200 300 400 Antal 

Diagram C:4. Antal patienter som väntat längre än 90 dagar, per 100 000 

invånare. Beräknat antal. Avser behandlingar, mars 2006. 


Referenser 

1 Vårdgaranti 05. Vårdgarantins effekter – rapport 2, 2006-05-19. Sveriges 

Kommuner och Landsting 2006. 

97

98 

Databaser med möjlighet till jämförelser 

inom hälso- och sjukvården 

Det finns idag flera olika möjligheter att kontinuerligt göra uppföljningar 

av sjukvården via databaser, som är offentligt tillgängliga via 

på Internet. Här ges några exempel. 

Vid Socialstyrelsen och Epidemiologiskt Centrum finns en rad databaser 

tillgängliga. Man når dem från www.socialstyrelsen.se, genom att 

välja Statistik i menyn och slutligen välja Statistikdatabaser. Data om 

aborter, cancer, diagnoser i sluten vård, DRG, dödsorsaker, förlossningar, 

hjärtinfarkter med mera presenteras där, liksom uppgifter om befolkningens 

hälsoläge. Slutligen finns det från denna webbplats länkar till 

WHO-databaser, med några internationella jämförelser av bland annat 

mortalitet. 

Vid Sveriges Kommuner och Landsting finns Sjukvårdsdata i fokus 

(nås via www.skl.se). Här finns en rad olika uppgifter både om sjukvårdsproduktion, 

vårdkonsumtion och om kostnader. Uppgifter finns 

för både sjukhus och för landsting. I KPP-databasen (Kostnader Per 

Patient) kan uppgifter om kostnader för vårdtillfällen vid sjukhus för 

olika diagnosgrupper sökas. KPP-databasen nå via www.skl.se och 

vidare till Ekonomi under Verksamheter A–Ö, därefter Ekonomi och 

styrning och slutligen Statistik och nyckeltal. 

Uppgifter om väntetider och tillgänglighet med mera finns i databasen 

Väntetider i Vården (www.vantetider.se). Från Vårdbarometern (nås via 

www.vardbarometern.nu) publiceras uppgifter om befolkningens och 

patienters erfarenheter och uppfattningar om hälso- och sjukvården. 

Både WebOr (www.webor.se), som drivs av Sveriges Kommuner och 

Landsting, och Kommundatabasen (www.rka.nu), som förvaltas av Rådet 

för främjande av Kommunala Analyser, RKA, innehåller nyckeltalsjämförelser 

för kommunal verksamhet, bland annat om äldreomsorg. 

Slutligen har ett av de nationella kvalitetsregistren, bråckregistret, 

skapat en hemsida där allmänheten kan hämta information om kvaliteten 

i svensk ljumskbråckskirurgi, jämföra kliniker och landsting. 

Nås via www.svensktbrackregister.se

D Kostnader 

När man jämför kvalitet och effektivitet i landstingens hälso- och sjukvårdssystem 

är det naturligt att ha med indikatorer som speglar sjukvårdens 

kostnader och produktivitet. Att ha rimliga kostnader och en hög 

produktivitet är en viktig förutsättning för att sjukvårdssystemet ska vara 

ekonomiskt hållbart på kort och lång sikt samt vara legitimt i skattebetalarnas 

ögon. Redovisade var för sig är övergripande kostnadsmått svårtolkade 

för vårt syfte, men tillsammans med mått på kvalitetsutfall blir 

de intressanta. Vissa ekonomiska mått, som kostnader per prestation för 

likvärdiga tjänster, har därtill ett värde i sig själv. 

Indikatorgruppen Kostnader innehåller nio indikatorer som antingen uttrycker 

kostnadsmått per invånare eller mått för produktivitet och produktivitetsutveckling. 

Sex mått avser kostnad per invånare, uppdelat på olika 

verksamhetsgrenar. Vi redovisar även ett mått för faktisk kostnad per invånare 

i förhållande till förväntad kostnad. I detta mått tas det hänsyn till att 

landstingen har olika social-, sjuklighets- och geografisk struktur. 

De övriga tre indikatorerna avser produktivitet, således kostnad per 

prestation. För somatisk specialiserad vård redovisas dels ett sammanfattande 

mått på produktivitet i öppen och sluten vård, dels ett mått som 

beskriver produktivitetsutvecklingen i landstingen de senaste åren. För 

primärvården redovisas ett mått på produktivitet, som är vidare än kostnaden 

per läkarbesök, som annars är det gängse produktivitetsmåttet i 

primärvård. 

Metodfrågor kommenteras i viss mån nedan. Samtliga mått som används 

publiceras dock årligen av Sveriges Kommuner och Landsting, och 

då med utförligare kommentarer kring metod och datakvalitet. Måtten är 

sedan flera år etablerade i svensk hälso- och sjukvårdsekonomisk rapportering. 

Indikatorerna i föreliggande rapport är övergripande. Det hade varit 

önskvärt att även redovisa kostnads- och produktivitetsuppgifter på sjukdomsgruppsnivå, 

inte minst för att kunna ställa dem mot kvalitetsutfall i 

samma sjukdomsgrupper. Antalet landsting och sjukhus som kan rapportera 

kostnader per patient (KPP) ökar successivt. Data från år 2004 omfattar 

cirka 40 procent av alla slutenvårdstillfällen i svensk somatisk slutenvård. 

Även om det är ett stort antal vårdtillfällen i KPP-databasen för 2004 

så representerar de relativt få landsting. Framförallt rapporteras data från 

de stora regionerna/landstingen. Detta gjorde att vi bedömde att en redo- 

99

visning på landstingsnivå för 2004 skulle vara av begränsat intresse. Det 

är önskvärt att framöver använda KPP-data i denna typ av rapporter, inte 

minst för att stödja en fortsatt snabb KPP-utveckling. 

Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare (D:1, D:2, 

D:3, D:4, D:5, D:6) 

Nettokostnaderna för hälso- och sjukvården per invånare varierar mellan 

landstingen. Med nettokostnader avses de kostnader som finansieras med 

landstingsskatt, generella statsbidrag och finansnetto. Patientavgifter och 

specificerade statsbidrag är fråndragna. Exempelvis ingår kostnaderna för 

läkemedel i öppenvård som ett nettobelopp, med det specialdestinerade 

statsbidraget för läkemedelsförmånen fråndraget. Nettokostnad är det begrepp 

som används när kostnader ska relateras till invånarna (konsumtionsperspektivet). 

Kostnader för köpt verksamhet ingår medan kostnader 

för verksamhet som landstinget har sålt till andra landsting inte ingår. 

Uppgifterna har tidigare publicerats i två rapporter (1, 2). 

I diagram D:1 visas landstingens nettokostnader för hälso- och sjukvården 

per invånare 2004. Tandvård och hemsjukvård ingår inte; den senare 

00 

Östergötland 

Halland 

Jönköping 

Västmanland 

Uppsala 

Kronoberg 

Västra Götaland 

Sörmland 

Skåne 

Riket 

Värmland 

Västerbotten 

Blekinge 

Gävleborg 

Kalmar 

Örebro 

Dalarna 

Jämtland 

Stockholm 


Gotland 

Norrbotten 

12 587 

13 499 

13 766 

13 833 

14 198 

14 275 

14 324 

14 531 

14 551 

14 827 

14 879 

14 919 

15 068 

15 139 

15 139 

15 151 

15 168 

15 406 

15 586 

16 226 

16 441 

16 689 

0 4 000 8 000 12 000 16 000 20 000 Kronor 

Diagram D:1. Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare, exkl. hemsjukvård 

och tandvård, 2004. Kronor. 

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting.

är exkluderad för att öka jämförbarheten mellan landsting. Genomsnittlig 

kostnad i riket var 2004 cirka 15 000 kr. Spridningen i kostnader mellan 

landstingen går från cirka 13 000 kr per invånare i Östergötland och Halland 

till mer än 16 000 kr för Norrbotten, Gotland och Västernorrland. 

För att justera för olika förutsättningar och sjuklighet i landstingen räknas 

varje år fram en ”standardkostnad” för hälso- och sjukvården i alla 

landsting. Denna används av staten i det kommunala utjämningssystemet. 

Standardkostnaden för hälso- och sjukvård tar bland annat hänsyn 

till glesbygd, ålderssammansättning och sjuklighet i landstingen. Man 

kan därmed sätta en faktisk kostnad per invånare mot den förväntade, 

den kostnad som respektive landsting enligt utjämningssystemet ”borde 

ha”, med hänsyn tagen till behov och vissa geografiska förutsättningar. I 

diagram D:2 görs en sådan jämförelse, uttryckt som index för avvikelse 

från genomsnittet i riket. 

Figuren ska tolkas på följande vis: Stockholm ska enligt utjämningssystemets 

modell ha en kostnad per invånare som ligger på 97 procent av 

riksgenomsnittet. Den faktiska kostnaden är dock 108 procent av genomsnittet. 

Stockholm får därför ett indextal på 111 (1.08/0.97*100), vilket 


Halland 


Västmanland 

Skåne 

Sörmland 

Jönköping 

Värmland 

Kronoberg 

Västerbotten 

Riket 

Gävleborg 

Jämtland 

Örebro 

Kalmar 

Uppsala 


Norrbotten 

Blekinge 

Dalarna 

Gotland 

Stockholm 

88 

92 

94 

96 

96 

96 

97 

98 

98 

99 

100 

100 

101 

101 

101 

101 

102 

102 

103 

104 

108 

111 

0 30 60 90 120 Index 

Diagram D:2. Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare, exklusive tandvård, 

i relation till förväntad kostnad, 2004. Index. 

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting. 

0

innebär att man har en faktisk kostnad som är 11 procent högre än den 

förväntade. Av diagrammet framgår att Östergötland och Halland fortfarande 

ligger lägst i kostnad, även om man tar hänsyn till att landstingen 

har olika förutsättningar. De båda landstingen ligger 13 respektive 10 

procent under rikssnitt. Stockholm ligger högst med ett index på 111, 

följt av Gotland på 108. 

I det följande redovisas kostnader per invånare för primärvård, specialiserad 

somatisk vård och för psykiatri. Observera att det då är faktiska 

kostnader per invånare som redovisas, utan hänsyn till att förutsättningar 

och behov skiljer sig åt mellan landstingen. Den standardkostnad som 

ovan användes för att jämföra faktiska med förväntade kostnader kan 

bara användas på nivån totala hälso- och sjukvårdskostnader. Det finns 

inga motsvarande nationella standardkostnader för var och en av verksamhetsgrenarna 

primärvård, specialiserad somatisk vård och psykiatri. 

Utöver de ovan nämnda verksamhetsgrenarna finns det i den nationella 

kostnadsredovisningen en post innehållande övrig hälso- och sjukvård. Denna 

innehåller en rad olika verksamheter och kostnader, som ambulansverksamhet 

och sjukresor. Inga uppgifter om övrig hälso- och sjukvård redovisas. 

0 

Uppsala 

Skåne 

Blekinge 

Kronoberg 

Västmanland 

Sörmland 

Örebro 

Värmland 


Jönköping 

Dalarna 

Kalmar 

Västerbotten 

Riket 

Halland 

Gotland 

Stockholm 



Jämtland 

Norrbotten 

Gävleborg 

2 174 

2 236 

2 367 

2 419 

2 517 

2 532 

2 568 

2 588 

2 640 

2 664 

2 675 

2 763 

2 764 

2 805 

2 821 

2 827 

2 830 

2 845 

3 141 

3 725 

3 859 

3 942 

0 1 000 2 000 3 000 4 000 Kronor 

Diagram D:3. Kostader för primärvård, exklusive hemsjukvård och tandvård, 

2004. Kronor per invånare. 


I diagram D:3 redovisas kostnaden per invånare för primärvård 2004. 

Stora skillnader i kostnader för primärvården finns. Framförallt tre landsting 

har väsentligt högre kostnader än övriga, nämligen Gävleborg, Norrbotten 

och Jämtland. Detta kan vara ett uttryck för att man där har lagt ett 

större verksamhetsuppdrag på primärvården än vad andra landsting gjort, 

men kan också bero på en mindre effektiv resursanvändning inom primärvården. 

För framförallt Norrbotten och Jämtland spelar troligen även 

glesbygd och långa avstånd roll för kostnadsnivån. 

I diagram D:4 och D:5 redovisas kostnaderna per invånare för specialiserad 

somatisk vård respektive psykiatri. För riket är kostnaderna 

för den specialiserade somatiska vården mer än tre gånger större än primärvårdskostnaden. 

Skillnaderna i totala hälso- och sjukvårdskostnader 

förklaras därmed vanligen av kostnadsskillnader i den specialiserade somatiska 

vården. Västernorrland och Gotland har de högsta kostnaderna 

för den somatiska vården med en kostnad på över 10 000 kr per invånare. 

Östergötland har den lägsta kostnaden av landstingen med cirka 7 500 kr 

per invånare. 

För riket som helhet kostar psykiatrin 1 500 kr per invånare och år. 

Spridningen mellan landstingen är större än vad spridningen är för den 

specialiserade somatiska vården. Stockholms kostnad per invånare på 

över 2 000 kr för psykiatrisk vård är den klart högsta i riket, nästan dubbelt 

så hög som Hallands kostnad. Det är troligt att denna skillnad hänger 

samman med skillnader i befolkningarnas psykiska hälsa, bland andra 

faktorer. 

Även kostnadsutvecklingen över tid är intressant att jämföra, även om 

utfallet är starkt beroende av vilken tidsperiod man jämför. Detta talar i 

princip för användandet av längre tidsperioder. Å andra sidan är de senare 

årens utveckling viktigare, om man skall spegla aktuella trender. Här har 

vi valt att visa utvecklingen mellan tre år, 2002–2004. Ökningstakten avser 

nominella, löpande kostnader. Således har ingen justering för inflation 

har gjorts. 

Det ”normala” är att hälso- och sjukvårdskostnaderna i löpande priser 

ökar med några procent om året för att täcka pris- och lönestegringarna i 

sektorn, samt ytterligare något som följd av annat, till exempel behovsutvecklingen 

och skattebasens tillväxt. Västmanlands kostnadsminskning 

är därför anmärkningsvärd. Till bilden hör dock att man under tidigare år 

haft mycket stora kostnadsstegringar. Även för Östergötlands och Västerbottens 

del är kostnadsökningarna mycket små. 

Som diagram D:6 visar har tre landsting en ökning på över 10 procent, 

nämligen Sörmland, Kronoberg och Värmland. Sörmland hade tidigare 

landets lägsta hälso- och sjukvårdskostnader, men de senaste årens stora 

03

04 


Jönköping 

Halland 

Gävleborg 


Jämtland 

Västmanland 

Kronoberg 

Kalmar 

Västerbotten 

Riket 

Värmland 

Uppsala 

Skåne 

Dalarna 

Örebro 

Stockholm 

Sörmland 

Blekinge 

Norrbotten 

Gotland 


7 456 

8 376 

8 424 

8 585 

8 595 

8 606 

8 739 

8 887 

9 002 

9 039 

9 091 

9 165 

9 248 

9 274 

9 302 

9 392 

9 415 

9 463 

9 604 

9 759 

10 215 

10 372 

0 3 000 6 000 9 000 12 000 Kronor 

Diagram D:4. Specialiserad somatisk vård, exklusive hemsjukvård och tandvård, 

2004. Kronor per invånare. 


Halland 

Jämtland 


Värmland 

Gävleborg 

Norrbotten 

Kalmar 


Jönköping 

Sörmland 

Västmanland 

Riket 

Västerbotten 

Uppsala 

Skåne 


Dalarna 

Gotland 

Kronoberg 

Örebro 

Blekinge 

Stockholm 

1 110 

1 265 

1 265 

1 279 

1 290 

1 338 

1 343 

1 383 

1 483 

1 487 

1 498 

1 505 

1 560 

1 582 

1 585 

1 617 

1 660 

1 665 

1 666 

1 686 

1 790 

2 045 

0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 Kronor 

Diagram D:5. Specialiserad psykiatrisk verksamhet, exklusive psykiatrisk 

hemsjukvård, 2004. Kronor per invånare. 


Västmanland-2,1 


Västerbotten 

Örebro 


Blekinge 

Skåne 

Jämtland 

Halland 


Riket 

Gävleborg 

Stockholm 

Kalmar 

Dalarna 

Gotland 

Jönköping 

Norrbotten 

Värmland 

Kronoberg 

Sörmland 

1,8 

2,9 

5 

5,1 

5,5 

5,7 

5,8 

5,8 

6,3 

7,1 

7,1 

7,8 

8,7 

8,7 

8,7 

9,3 

9,7 

10,8 

11,6 

12,9 

-3 0 3 6 9 12 15 Procent 

Diagram D:6. Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare, förändring 2002– 

2004. Procent. 


kostnadsstegringar har inneburit att man nu flyttar sig uppåt i jämförelse 

med andra landsting. Stockholm hade under en följd av tidigare år mycket 

stora kostnadsökningar, jämfört med övriga landsting, men följer för perioden 

2002–2004 i stort sett rikets takt. 

Kostnad per prestation – produktivitet (D7, D8, D9) 

Sveriges Kommuner och Landsting beräknar sedan 2002 landstingens 

produktivitet med en ny metod. Beräkningen omfattar hela den specialiserade 

somatiska sjukvården i landstingen, det vill säga både den öppna 

och den slutna vården. 

Produktivitetsmåttet uttrycks som kostnad per DRG-poäng. DRG står 

för diagnosrelaterade grupper och är ett system för att gruppera enskilda 

vårdkontakter till större grupper, baserat på dess medicinska innehåll och 

resursförbrukning. I detta mått ställs nettokostnaderna för den somatiska 

vården i öppen och slutenvård mot den konsumtion man har i landstinget, 

uttryckt i DRG-poäng. Summan DRG-poäng fås genom att antalet vårdkontakter 

multiplicerar med den relativa vikten (dvs. den relativa resursförbrukningen) 

för varje vårdkontakt. Den slutna vården kan idag i sin 

05

helhet viktas för relativ resursförbrukning. I den öppna vården kan från 

och med verksamhetsåret 2004 alla läkarbesök viktas efter resursförbrukning. 

Det är från 2006 teoretiskt möjligt att vikta alla besök i sjukvården 

via DRG-systemet. Dock finns inte grunddata i form av individbaserad 

information om andra besök än läkarbesök registrerade i det nationella 

patientregistret. Vi har enbart aggregerade uppgifter tillgängliga på nationell 

nivå. Därför har dessa besök fått viktas in efter en genomsnittlig kostnad 

enligt KPP-beräkningar. Utförligare beskrivningar av beräkningsmetoden 

för produktivitet finns publicerade i ett flertal rapporter (3, 4). 

För 2004 har således den öppna vården kunnat beräknas på ett bättre 

sätt än tidigare, på grund av att NordDRG har utökats till att omfatta all 

specialiserad öppen vård. För 2004 bör därför en del reservationer kring 

utvecklingen av prestationer i den öppna vården i förhållande till tidigare 

år göras, en del av ökningen kan vara av teknisk natur. Utgångspunkten 

är dock att det är ”mer rätt” för 2004 och att beskrivningen av den öppna 

vården successivt kommer att utvecklas och bli ännu bättre under de närmaste 

åren. 

06 


Jönköping 

Halland 

Kalmar 

Uppsala 

Kronoberg 

Skåne 

Stockholm 


Riket 

Jämtland 

Västerbotten 

Västmanland 

Gävleborg 

Örebro 

Värmland 

Blekinge 

Dalarna 

Gotland 

Sörmland 


Norrbotten 

35 208 

35 505 

36 480 

36 523 

37 219 

38 101 

38 233 

38 912 

38 973 

39 172 

39 180 

39 443 

39 784 

40 306 

40 594 

40 801 

40 901 

41 340 

43 460 

45 111 

45 287 

46 594 

0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 Kronor 

Diagram D:7. Kostnad per (konsumerad) prestation/DRG-poäng, specialiserad 

somatisk vård, totalt, 2004. Kronor. 


Produktiviteten i ett landsting redovisas ur ett konsumtionsperspektiv, 

som kostnaden per konsumerad prestation. Som underlag för beräkningarna 

används nettokostnad per landsting och summan av de DRG-poäng 

som den egna befolkningen konsumerar, inom och utom det egna landstinget. 

I diagram D:7 presenteras kostnaden per konsumerad DRG-poäng per 

landsting. Ett DRG-poäng kostade 2004 i snitt i riket cirka 39 000 kr. Kostnaderna 

per DRG-poäng skiljer sig åt mellan landstingen, relativt påtagligt. 

De fyra landstingen Norrbotten, Västernorrland, Sörmland och Gotland har 

de högsta kostnaderna. Norrbotten har cirka 24 procent högre kostnader 

än Östergötland, som har den lägsta kostnaden per DRG-poäng, följt av 

Jönköping. 

Den uppmätta skillnaden i produktivitet mellan landstingen kan delvis 

bero på metodproblem. Kvaliteten på den primära kodningen av åtgärder 

och diagnoser skiljer sig fortfarande åt mellan landstingen, framförallt i 

den öppna vården. Det finns också en strukturell aspekt som inte beaktas. 

Alla landsting kan inte ha samma kostnader på grund av de geografiska 

förutsättningarna eller som följd av skilda nivåer på löner och hyror. DRG 

tar hänsyn till landstingens patientmix, patienternas ålder och sjukdomssvårighet, 

men inte till andra faktorer. 

Utvecklingen av produktivitet 2002–2004 ur ett konsumtionsperspektiv 

redovisas i diagram D:8. Uppgifter för Uppsala saknades 2002. Sett 

över hela perioden har Västmanland ökat produktiviteten mest, följt av 

Västerbotten och Östergötland. Sämst utveckling över hela perioden har 

Sörmland och Västernorrland. Totalt ökar produktiviteten med 3,3 procent 

för hela perioden. Man bör dock notera att en mindre del av ökningen 

kan vara teknisk; en del av den kan bero på bättre beskrivning av den 

öppna vården 2004. 

I Sveriges Kommuner och Landstings övergripande produktivitetsberäkningar 

har inte primärvården inkluderats på grund av brister i nuvarande 

beskrivningssystemen för primärvården. Det finns dock en enklare 

viktning av primärvårdens vårdkontakter som görs varje år. Exempelvis 

har besök hos andra vårdgivarkategorier än läkare antagits motsvara 40 

procent av resursåtgången för ett läkarbesök och ett telefonbesök har 

viktats till en tredjedel av resursåtgången för ett mottagningsbesök hos 

läkare. En fullständig beskrivning av viktningen finns i tidigare publicerad 

rapport (1). I diagram D:9 visas kostnaden per viktad vårdkontakt i 

primärvården. 

Av diagrammet framgår att det finns stora skillnader i kostnad per viktad 

vårdkontakt i landstingen. Skillnaderna är klart större än vad de var 

för den specialiserade somatiska vården. Jämtland och Gävleborg har de 

07

08 

Sörmland 


Norrbotten 

Stockholm 

Jämtland 

Skåne 


Örebro 

Dalarna 

Riket 

Gävleborg 

Värmland 

Halland 

Jönköping 

Kalmar 

Kronoberg 

Blekinge 


Västerbotten 

Västmanland 

Gotland 

Uppsala 

-6,2 

-5,4 

-1,0 

-0,4 

0,1 

1,3 

2,0 

2,6 

3,3 

3,3 

3,9 

5,5 

5,6 

6,5 

8,0 

8,3 

11,2 

12,6 

13,7 

18,1 

-10 -5 0 5 10 15 20 Procent 

Diagram D:8. Produktivitetsutveckling 2002–2004, specialiserad somatisk 

vård, totalt. Procent. 


Skåne 

Västmanland 

Dalarna 

Blekinge 

Halland 

Örebro 

Kalmar 

Värmland 


Riket 

Gotland 

Jönköping 

Stockholm 

Uppsala 

Sörmland 

Norrbotten 



Kronoberg 

Västerbotten 

Gävleborg 

Jämtland 

971 

1 007 

1 066 

1 098 

1 137 

1 168 

1 194 

1 223 

1 226 

1 228 

1 240 

1 262 

1 265 

1 282 

1 289 

1 341 

1 435 

1 466 

1 468 

1 478 

1 521 

1 569 

0 400 800 1 200 1 600 Kronor 

Diagram D:9. Kostnad per vårdkontakt i primärvård, viktade kontakter, 2004. 

Kronor. 


högsta kostnaderna per besök, medan Skåne och Västmanland har de lägsta. 

Rikssnittet 2004 ligger på cirka 1 200 kr per besök. Som tidigare 

påpekats är rapporteringen av primärvårdens prestationer delvis behäftad 

med osäkerhet, vilket gör att siffrorna bör tolkas försiktigt. 

Referenser 

1 Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling 2004, Sveriges 

Kommuner och Landsting, november 2005. 

2 Landstingen och regionerna i diagram och siffror 2004, Sveriges Kommuner 

och Landsting, december 2005. 

3 Att beräkna produktivitet i sjukvården, Sveriges Kommuner och Landsting, 

2004. 

4 Produktivitet och effektivitet i hälso- och sjukvården, Sveriges Kommuner 

och Landsting, maj 2006. 

09

Diagram 

Diagram A:1. Åtgärdbar dödlighet – antal döda per 100 000 invånare, 2000–2003. 

Hälsopolitiskt relaterad. Kvinnor och män. ............................................................ 9 

Diagram A:2. Åtgärdbar dödlighet – antal döda per 100 000 invånare, 2000–2003. 

Sjukvårdsrelaterad. Kvinnor och män. ................................................................... 3 

Diagram A:3. 5-årsöverlevnad i tjocktarmscancer. Patienter diagnostiserade 1998– 

2004 med uppföljning t.o.m. 2005. Kvinnor och män. Procent. ................................ 33 

Diagram A:4. 5-årsöverlevnad i ändtarmscancer. Patienter diagnostiserade 1998– 

2004 med uppföljning t.o.m. 2005. Kvinnor och män. Procent. ................................ 35 

Diagram A:5. 5-årsöverlevnad i bröstcancer. Patienter diagnostiserade 1998–2004 med 

uppföljning t.o.m. 2005. Procent. ................................................................................... 36 

Diagram A:6. Läkemedelsanvändning – förekomst av samtidig användning av tre eller 

flera psykofarmaka hos personer 75 år och äldre okt.-dec. 2005. Procent. ............................ 38 

Diagram A:7. Läkemedelsanvändning – förekomst av D-interaktioner hos personer 

75 år och äldre okt.–dec. 2005. Procent. ................................................................ 39 

Diagram A:8. Andel MPR-vaccinerade barn januari 2005. Avser barn födda 2002. 

Procent. .............................................................................................................. 40 

Diagram A:9. Influensavaccinering av äldre, 2004. Andel vaccinerade av alla 65 år 

och äldre. Procent. .............................................................................................. 4 

Diagram A:10. Antal dödfödda per 1 000 födda, 2000–2003. .................................. 4 

Diagram A:11. Antal döda inom 28 dygn per 1000 levande födda, 2000–2003. ............... 43 

Diagram A:12. Andel födda med låg Apgar-poäng vid 5 minuter, 2000–2003. Procent. ... 44 

Diagram A:13. Andel bristningar av graden III och IV vid vaginal förlossning, 2000– 

2003. Procent. ............................................................................................................... 45 

Diagram A:14. Antal sena aborter per 1000 kvinnor, 2001–2005. Avser aborter efter 

12:e graviditetsveckan. .................................................................................................. 46 

Diagram A:15. Andel diabetespatienter som uppnår mål för HbA1c, 2005. Avser patienter 

i primärvården med sjukdomsdebut vid 30 år eller äldre. Procent. ......................... 48 

Diagram A:16. Andel diabetespatienter som uppnår mål för systoliskt blodtryck, 2005. 

Avser patienter i primärvården med sjukdomsdebut vid 30 år eller äldre. Procent. ............ 49 

Diagram A:17. Andel diabetespatienter som genomgår ögonbottenkontroll enligt mål, 

2005. Avser patienter vid medicinklinik med sjukdomsdebut före 30 års ålder. Procent. .... 50 

Diagram A:18. 28-dagars dödlighet efter stroke, ålderstandardiserade värden för 

2001–2003. Kvinnor och män. Procent. ................................................................. 5 

Diagram A:19. Andel strokepatienter som var ADL-beroende tre månader efter 

akutfasen, 2004. Procent. ......................................................................................... 53 

Diagram A:20. Andel strokepatienter som vårdats på strokeenhet, 2004. Kvinnor 

och män. Procent. ................................................................................................ 55 

0

Diagram A:21. Hjärtinfarkt – andel döda inom 28 dagar, 2001–2003. Kvinnor och 

män. Procent. ...................................................................................................... 58 

Diagram A:22. Hjärtinfarkt – andel patienter behandlade med direkt PCI vid akut 

ST-höjningsinfarkt, 2005. Kvinnor och män. Procent. ............................................. 60 

Diagram A:23. Andel kranskärlsröntgen vid icke ST-höjningsinfarkt, 2005. Kvinnor 

och män. Procent. .......................................................................................... 6 

Diagram A:24. Andel clopidogrelbehandling vid icke ST-höjningsinfarkt, 2005. 

Kvinnor och män. Procent. ................................................................................... 63 

Diagram A:25. Hjärtkirurgi – medianväntetid mellan beslut om operation och 

utförd operation, 2004. Kvinnor och män. Antal dagar. ........................................... 65 

Diagram A:26. Knäledsplastik – antal revisioner* per 1000 operationer inom 1 år 

pga. infektion. Avser perioden 1994–2003. ............................................................ 66 

Diagram A:27. Knäledsplastik – risk för revision* inom 5 år. Avser perioden 

1994–2003. Procent. ............................................................................................ 67 

Diagram A:28. Total höftledsplastik – andel implantat som överlever 10 år, 1992– 

2005. Procent. ..................................................................................................... 68 

Diagram A:29. Total höftledsplastik – omoperation inom 2 år, alla orsaker, 2002– 

2005. Procent. ..................................................................................................... 69 

Diagram A:30. Total höftledsplastik – patientskattat resultat av operation. Förbättring 

enligt EQ-5D-index vid uppföljning efter 1 år baserat på operationer utförda 2002-2005. ... 7 

Diagram A:31. Andel patienter med höftfraktur som skrivs ut till ursprungligt 

boende efter sjukhusvistelse, 2004. Procent. .......................................................... 7 

Diagram A:32. Höftfrakturpatienters väntetid till operation efter inskrivning vid 

sjukhus, 2004. Medelväntetid i dygn. .................................................................... 73 

Diagram A:33. Ljumskbråck – andel omopererade inom fem år, 1992–2005. Procent. . 74 

Diagram A:34. Kataraktoperation – andel med synskärpa under 0,5 på bästa ögat, 

2005. Kvinnor och män. Procent. .......................................................................... 76 

Diagram A:35. Andel patienter med lokaliserad prostatacancer som fått kurativt 

syftande behandling, 2004. Avser män 65 år och yngre. Procent. ............................. 77 

Diagram B:1. ”Jag har tillgång till den vård jag behöver”. Andel som instämmer 

helt eller delvis, 2005. Procent. ............................................................................. 8 

Diagram B:2. Andel som har stort eller mycket stort förtroende för vården vid vid 

vårdcentral (motsv.), 2005. Procent. ...................................................................... 8 


sjukhus, 2005. Procent. ........................................................................................ 83 

Diagram B:4. Sammanfattande betyg på besöket vid vårdcentral (motsv.). Andel 

positiva (angav 4 eller 5), 2005. Procent. ............................................................... 84 

Diagram B:5. Sammanfattande betyg på besöket – mottagning/klinik vid sjukhus. 

Andel positiva (angav 4 eller 5), 2005. Procent. ..................................................... 85 

Diagram B:6. Andel som anser att det var lätt eller mycket lätt att komma fram per 

telefon till vårdcentral (motsv.), 2005. Procent. ............................................................... 86

Diagram B:7. Andel som anser att väntetiden var rimlig vid besök på vårdcentral 

(motsv.), 2005. Procent. ....................................................................................... 87 

Diagram B:8. Andel strokepatienter som var nöjda med vården vid sjukhuset, 2004. 


Diagram B:9. Andel strokepatienter som är nöjda med rehabiliteringen, 2004. 


Diagram C:1. Andel patienter som fick läkarbesök i primärvården inom 7 dagar, 

mars 2006. Procent. ............................................................................................ 94 

Diagram C:2. Andel patienter som fick läkarbesök i primärvård samma dag, mars 

2006. Procent. ..................................................................................................... 94 

Diagram C:3. Antal patienter som väntat längre än 90 dagar, per 100 000 invånare. 

Beräknat antal. Avser besök på mottagning, mars 2006. .......................................... 95 

Diagram C:4. Antal patienter som väntat längre än 90 dagar, per 100 000 invånare. 

Beräknat antal. Avser behandlingar, mars 2006. ..................................................... 97 

Diagram D:1. Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare, exkl. hemsjukvård och 

tandvård, 2004. Kronor. ..................................................................................... 00 

Diagram D:2. Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare, exklusive tandvård, i 

relation till förväntad kostnad, 2004. Index. ......................................................... 0 

Diagram D:3. Kostader för primärvård, exklusive hemsjukvård och tandvård, 

2004. Kronor per invånare. ................................................................................ 0 

Diagram D:4. Specialiserad somatisk vård, exklusive hemsjukvård och tandvård, 

2004. Kronor per invånare. ................................................................................ 04 

Diagram D:5. Specialiserad psykiatrisk verksamhet, exklusive psykiatrisk hemsjukvård, 

2004. Kronor per invånare. .................................................................. 04 

Diagram D:6. Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare, förändring 2002–2004. 

Procent. ............................................................................................................ 05 

Diagram D:7. Kostnad per (konsumerad) prestation/DRG-poäng, specialiserad 

somatisk vård, totalt, 2004. Kronor. .................................................................... 06 

Diagram D:8. Produktivitetsutveckling 2002–2004, specialiserad somatisk vård, 

totalt. Procent. .................................................................................................. 08 

Diagram D:9. Kostnad per vårdkontakt i primärvård, viktade kontakter, 2004. Kronor. ... 08

Öppna jämförelser av vårdens kvalitet och effektivitet, juni 2006

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?