Microsoft Word - MYRAR III - BORÅS-ULRICEHAMN - VBG - NY.doc

Redogörelse över myrinventering i Borås-Ulricehamnsområdet.
Älvsborgs län, företagen under sommaren 1972 av
lektor Harry Andersson, Kungälv.
Inventeringen utgör en fortsättning av en myrinventering, som tidigare omfattat Dalslands-
delen och Västergötlandsdelen nordväst om Europaväg 3.
Hänvisning tid lägesangivning sker till topografiska kartan över Sverige. UTM-systemet
användes, med det vågräta rutnumret först.
Myr nr 1. Vitamossen. Karta 7C Borås NV. UTM 25:62.
Myrområdet är mycket oregelbundet avgränsat mot fastmarken och är delat genom en större
väg i en nordöstlig och en sydvästlig del. Vägdikena är grunda och har endast i ringa grad på-
verkat vattenståndet i myren. Området är till en del en porsmyr. Endast några äldre torvgravar
vid vägen visar på ingrepp, - om man bortser från vägdragningen.
Området sydväst om vägen har en öppen och tämligen torr centraldel (Foto nr 1), på vilken
Erica tetralix, Scirpus austriacus och Scirpus trichophorum växer (Foto nr 2).
Norr därom och avskilt av en myrväg finns ett fuktigare vassområde (Foto nr 3), som
i kanterna har en gles växtlighet av Carex lasiocarpa och Menyanthes trifoliata. I vassen växer
Carex limosa och Utricularia intermedia. Utmed myrvägen förekommer Molinia caercalea glest.
Arterna Utricularia intermedia och Scirpus trichophorum visar på att näringstillgången fläckvis
är god.

I söder övergår myren i en tuvigare del med vitmossklädda höljor (Foto nr 4). Andromeda
polifolia, Rhyncospora alba, Rubus chamaemorus och Erica tetralix växer fläckvis.

Området nordost om vägen har en likartad växtlighet, men är något torrare och
mera igenväxt.
Även om myren har några intressanta växter, är de biologiska och naturmässiga
värdena ej sådana, att skyddsåtgärder kan anses befogade.
Myr nr 2. Älgaremossen. Karta 7C Borås NO. UTM 43: 83-84.
Älgaremossen, som har utbredning på båda sidor om länsgränsen, har en väl samlad
yta, men delas av en järnvägsbank och en körstig.
Den östra delen har helt spolierade myrytor på grund av att en omfattande torvtäkt bedri-
vits. (Foto nr 5).
Mot nordost (Foto nr 6) håller torvgravarna på att växa igen med björk och tall, och de ut-
torkade mosspallarna täckes av ljung.
3

Norra delen av den stora myrytan är en torr ljungmyr med Scirpus austriacus och gles
Eriophorum vaginatum. I centrum finns glesa småtallar (foto nr 7), men myren är kantad
av en tätare och mera snabbväxande tallskog.
Av fältskiktsarterna har noterats, att Erica tetralix förekommer rikligt. Bottenskiktet har
ett dominerande inslag av lavar, vilket visar, att vattenståndet sänkts.
Naturskyddsåtgärder före slås icke.
Myr nr 3. V. Storemossen. Karta nr 7 C Borås NO. UTM 42-43:78.
V. Storemossen har en stor och öppen centralyta med ett antal viker i öster och väster
(Foto nr 8).
Dess östra del består av långa fuktsvackor (Foto nr 9) med ett tämligen stort urval. av de
typiska blötmyrsväxterna: Scheuchzeria palustris, Carex limosa, Drosera longifolia, Rhynco-
4

spora alba, - Carex rostrata, Eriophorum polystachyum, - och med Carex pauciflora på
tuvor och i randzoner.
Längst i väster har man tyvärr, inom ett mindre område, skurit ton. Den västra delen
utgöres av en torrare porsmyr med Inslag av Narthecium ossifragum och Erica tetralix
(Foto nr 10).
I övergångsområdet mellan den blötare östliga delen och den torrare västliga fanns
Drosera intermedia, Scirpus austriacus och fläckar med Narthecium ossifragum.
Myrens norra del (Foto nr 11) är en mycket bred och fuktig lagg med Carex rostrata,
Carex lasiocarpa och Menyanthes trifoliata. Öar med Vaccinium oxycoccus och glesväxande
Eriophorum vaginatum förekommer också i laggen. I övriga delar av myren saknas lagg.
Igenväxning med björk är märkbar i västra och nordvästra delen som en följd av torvtäkten,
men i övrigt finns småtallar endast i norr.
5

V. Storemossen är som helhet ett bra naturvårdsobjekt och har en rikt varierad karaktär
med avseende på floristiska och ekologiska miljöer. Som tidigare framhållits har emellertid
ett ingrepp skett i myrens västra del, vilket förorsakar en viss tveksamhet inför förslag om
naturskyddsåtgärder. Vid en översiktligare bedömning av fördelningen av naturvårdsobjekt
av detta slag kan V. Storemossen vara en möjlighet.
Myr nr 4. Ö. Storemossen. Karta nr 7C Borås NO. UTM 42:79
Denna myr kan uteslutas som naturvårdsobjekt, eftersom torvtäkt och dikning påskyndat
en igenväxning med tall och björk över större delen. (Foto nr 12 och 13).
6

Myr nr 5. Tranhalsmosse. Karta nr 7C Borås NO. UTM 41:89.
Tranhalsmossen har en samlad och välavgränsad yta. Ett djupt dike i nord-sydlig rikt-
ning avdelar en mindre västlig del. Randskogstallarna runtom myren samt myrplansträden
i väster är medelhöga (Foto nr 14).
Myren har högt vattenstånd och i alla riktningar förekommer öppna och delvis vatten-
fyllda höljor. I söder har dock vitmossor invaderat en större svacka (Foto nr 15).
I de öppna höljorna förekommer Drosera intermedia glest. Kring en något fastare cent-
raldel växer Rhyncospora alba, Drosera longifolia, Eriophorum vaginatum, Andromeda poli-
folia och Drosera rotundifolia. Pors finns rikligt över större delen av myren. I det östra, mera
sönderbrutna myrplanet (Foto nr 16) påträffades som väntat ljungpipare. Spillning och fjädrar
efter orrar fanns i centrum.

Om man bortser från det djupa centraldiket har Inga ingrepp gjorts i denna myr. Emel-
lertid är myren ej så varierad ifråga miljöer och växtarter, att naturskyddsåtgärder synes be-
fogade. Djurlivet kan för sin fortlevnad behöva en sådan miljö, men med tanke på den ringa
ytan föreslås längre fram i denna redogörelse andra fågelskyddsområden.
Myr nr 6. Storemossen. Karta nr 7 C Borås NO. UTM 31-32:81.
(Anm. Kattemossen Inom Remmene skjutfält har ej inventerats, eftersom det kan misstänkas,
att såväl djur- som växtliv påverkats av militära aktiviteter).
Storemossen är en långsträckt (Foto nr 17) och cirka 500 m bred myr, som har invandran-
de träd huvudsakligen i söder och norr (Foto nr 18). Den centrala delen är fuktigast. Där finns
öppna vattenområden med Carex rostrata och Scheuchzeria palustris (Foto nr 19). Tuvigheten
är mest utpräglad i sydöstra delen (Foto nr 20).

Eriophorum vaginatum och Scirpus austriacus bildar tuvorna och däremellan växer
Drosera intermedia glest. I väster förekommer ljungtuvor. I den västra kanten har
man tagit torr och i söder och sydost har man grävt grunda diken mot den genomrin-
nande bäcken. - Lagg saknas helt.
Totalt sett kan Storemossen ej anses ha så stort biologiskt eller landskapsmässigt
värde, att det finns skäl för naturskyddsåtgärder.
Myr nr 7 Uddetorpsmossen. Karta nr 7C Borås NO. UTM 30:75.
Denna långsträckta och smala myr har varit utsatt för torvtäkt och dikning, och
endast mindre, orörda områden återstår (Foto nr 21).
Till typen är det en starkt tuvad myr med en del öppna höljor. Igenväxningen har fort-
skridit längst 3. söder och sydväst. - Djurspillning från älg och räv iakttogs.
Myren är inget naturskyddsobjekt.
Myr nr 8 Jordsmossen. Karta nr 7 C Borås NO. UTM 25:73
Myren omgärdas av en snabbväxande randskog - som en följd av dikningar. Torvgravar
från äldre tider spåras, trots att de vuxit igen helt. I norr finns även en gammal torvlada. Dikningen
har fått till följd, att myrytan blivit torr och mera tuvad samt att ljung och björk inva-
derat (Foto nr 22).
Naturskyddsåtgärder föreslås ej.
10

Myr nr 9 Trollömosse. Karta nr 7C Borås NO. UTM 24-25:74-75.
Trollömosse är ytmässigt välavgränsad. Ingrepp i form av torvtäkt gjorts
i öster och nordost, medan dikningarna är mest påtagliga i söder. Skadeverknin-
garna är relativt småberoende på att myrens randdelar är välvda och att central-
delen är en avgränsad fuktsvacka (Foto nr 23).
Igenväxningen är därför begränsad till randområden, speciellt i nordväst. Martallarna
på myrytan har små utvecklingsmöjligheter.
Tuvigheten är mest markerad i väster och avtar mot öster. I västra delen är öppna höljor
vanliga (Foto nr 24). I denna del domineras växtligheten av ljung, kråkris och klockljung.
Även tuvdun och hjortron samt lavar förekommer.
Centralt österut övertas dominansen av Scirpus austriacus, Ebyncospora alba, Drosera longi-
folia, Andromeda polifolia och Vaccinium oxycoccus (Foto nr 25).
11

Åtskilliga ljungpipare iakttogs och likaså förekom ängspiplärkor rikligt.
Trollömossen bar framför allt landskapsmässiga och djurekologiska kvaliteter. De bota-
niska värdena är mindre betydande. tagg saknas och åtskilliga våtmyrarter finns ej alls. Frågan
om naturskyddsåtgärder måste i detta fall lämnas öppen och tas upp i en översiktsplanering.
Naturskydd är tänkbart men är av allt att döma icke brådskande.
Myr nr 10 Myresjö mosse. Kartorna nr 7C Borås NO och SO. UTM 21-22:78.
Myresjömossen är arealmässigt något splittrad. Dikning har företagits i västra delen. Ett
antal fastmarksöar uppdelar södra delen i småområden, som invaderats av martallar. Även på
de större myrytorna förekommer småtallar. Det större mosseplanet, som slattar mot sydost, är
högtuvigt och har spridda vattentäckta höljor (Foto nr 26 och 27) Randväxtligheten på myrpla-
net består huvudsakligen av pors och ljung (Foto nr 28).
12

I de blötare centraldelarna växer Rhyncospora alba och Drosera longifolia.
På denna fuktiga och tuviga myr var fågellivet rikt. Tre storspovar, ett stort antal ljung-
pipare, ett tiotal vipor och många ängspiplärkor visade sådana bevakningsbeteenden, att det
kan anses säkerställt, att en betydande häckning förekommer.
13

Det finns anledning att överväga naturskydd för Myresjömossen för bevarande av
häckningslokaler för myrfåglar. De ekologiska förhållandena är mer varierande på
Myresjömossen. Antalet växtarter är något begränsat.
Myr nr 11. Lidamossen. Karta nr 7 C Borås NO. UTM 26-27:84-85.
Lidamossen är oregelbundet avgränsad och består delvis av grunda myrytor, som
saknar lagg. Utmärkande drag är tuvigheten, de många blottorna och de medelhöga,
glesa träden över hela myren (Foto 29 0ch 30).
Mot kanterna växer tuvdunet mycket högtuvigt, vilket kan bero på att vattenståndet väx-
lat. På lågtuviga områden uppträder Erica tetralix rikligt, medan de högre tuvorna i centrum
helt täckes av ljung. I den lilla myrgipen vid järnvägen i väster förekom Carex rostrata, Carex
pauciflora samt odon, pors och hjortron.
Lidamossen kan ej föreslås till naturskyddsområde, varken av biologiska, landskapsmäs-
siga eller sociala skäl
14
15

Myr nr 12. Kyrkemossen. Karta nr 7C Borås NO. UTM 23-24:83-84.
Kyrkemossen. korsas av Nossan och dess biflöden. Bitvis har myren en betydande lut-
ning. Västra delen är en torr tuvdunmyr med Scirpus austriacus och enstaka Scirpus germa-
nicus. Lavar är rikligt företrädda i bottenvegetationen (Foto nr 31).
Fuktigheten ökar mot öster, men växttäcket är även där helt slutet. - Lagg saknas.
- Mycket få fåglar iakttogs.
Kyrkemossen kan förbigås i naturskyddssammanhang.
Myr nr 13. Håkantorpamossen. Karta nr 7C Borås NO. UTM 25: 88-89.
Håkantorpamossen har ett högre liggande myrplan i sydväst (Foto nr 32) och en
sluttande tuvig del mot sjön i norr.
15

Ljung, kråkris, tuvdun och klockljung täcker tuvorna. En del höga tallar finns på sluttnings-
planet (Foto nr 33).
En fuktsvacka löper från övre planet mot sjön. I denna växer Narthecium ossifragum, My-
rica gale, Carex pauciflora, Carex lasiocarpa (glest) samt Scirpus austriacus. (Foto nr 34).
Ej långt från sjön växte Carex livida, som är ovanlig i Älvsborgs län. - Av de björkar
och tallar, som kantade sjön, var några tjockstammiga och höga.
Inga naturskyddsåtgärder föreslås, beroende bl.a. på att miljön för Carex livida bedö-
mes som icke stabil, samt att inga andra skyddsvärda objekt finnes.
16

Myr nr 14. Örums mosse. Karta nr 7C Borås NO. UTM 26-27:94
Örums mosse är en öppen, välavgränsad myr med en varierad ekologi. Dess centrala
del är en sönderbruten, tuvig mossmark med förgrenade vattenytor (Foto nr 35 - 37).
17

Följande växter har antecknats från denna del: Calluna vulgaris, Empetrum nigrum,
Erica tetralix, Scirpus austriacus, Eriophorum vaginata, Rubus chamaemorus, Vaccinium
oxycoccus, Drosera longifolia samt Rhyncospora alba. Björk och tall växer spritt.
I nordöstra delen finns en svacka med ett antal gölar och gungflyn (Foto nr 38).
På de senare växte Carex limosa, Scheuchzeria palustris och Drosera longifolia. I gölar-
na höll fiskmåsar och en storlomfamilj till. På myrens andra delar sågs storspov, ljungpipare,
tofsvipor i stort antal samt ett mindre antal ängspiplärkor.
Örums mosse har så många biologiska värden, att ett naturskydd är mycket välmotiverat.
Den har ekologiskt skiftande miljöer och utgör ett markant inslag i landskapsbilden, vilket mest
framträder från trakten av Alboga kyrka. Örums mosse bör klassificeras som ett länsobjekt.
– Vid ett ev. naturskydd av området kan det rekommenderas ett begränsat tillträdesförbud, som
i tidsutsträckning bör göras enhetligt för alla liknande skyddsområden (förslagsvis 15 april - 15
juli). I övrigt bör skyddsbestämmelserna bl.a. omfatta förbud mot alla åtgärder, som på något
sätt påverkar vattenståndet eller kan störa djurlivet, t.ex. jakt. För att landskapsbilden skall be-
varas bör ledningsdragning över myren förbjudas och stor hänsyn tas vid ledningsdragning i
myrens omedelbara närhet.
Myr nr 15 Svärmamossen. Karta nr 7C Borås NO. UTM 26-27:96.
Myrens södra del har en tydlig Carex lasiocarpa-lagg. Vid laggens torrare fastmarksdel
växer Carex pauciflora och Carex dioica. Det torra mosseplanet täcks av högvuxen ljung och
tuvdun.
18

Över stora delar av myren växer björk och tall (Foto 39), och det är helt tydligt, att
vattenståndet sänkts avsevärt i södra delen.
Genom myrens öppna del löper en smal fuktsvacka (Foto nr 40), i vilken tuvdun och pors
växer.
Några vipor och ett ljungpiparpar iakttogs i centrum.
Naturskyddsåtgärder föreslås ej.
Myr nr 16. Myr vid Ingarpa-sjön. Karta nr 7C Borås NO. UTM 28:95.
Myren är en välavgränsad, något långsträckt yta. Den består av en sluttande och tuvig nord-
lig del och ett sydligt plant sjöbäcken. Ett mycket brett och löst gungfly omger den i verkligheten
betydligt längre Ingarpasjön (Foto nr 41 och 42).
19

I nordost tillrinner en bäck, vilket märks på förekomsten av följande arter: Carex rostrata,
Carex canescens, Carex acuta, Menyanthes trifoliata, Potamogeton polygonifolius och Peu-
cedanum palustre. Vid kanterna av sjön växte även Carex limosa, Scheuchzeria palustris och
Rhyncospora alba.
Den nordöstra delen är en torr ljung- och tuvdunmyr med medelhöga tallar och låga björ-
kar (Foto nr 43 och 44). Skogen har avverkats i dess omedelbara närhet.
Denna tämligen lilla myr är en skönhetsupplevelse och har ganska betydande biologiska
värden. Eftersom den ligger nära Örums mosse, har det något tvekats inför förslag om natur-
skyddsåtgärder. Riktigast är kanske ändå att betrakta Ingarpamyren som ett naturskyddsobjekt
av lokalt intresse.
20

Myr nr 17. Sockenmossen. Karta nr 7C Borås NO. UTM 33:96.
På Sockenmossen finns djupa märken efter ny och gammal torvtäkt (Foto nr 45).
På grund av torrläggningen har igenväxningen påskyndats. Tallarna på det torra mosseplanet
är höga, speciellt i södra delen. Odon, ljung, lavar samt mycket björk har bokförts som utmärk-
ande växtlighet.
Inga naturskyddsåtgärder.
21

Myr nr 18. Platemossen. Karta nr 7C Borås NO. UTM 33-34:94-95.
Runt Platemossen utom i väster har man bedrivit torvtäkt (Foto nr 46).
Ett djupt tvärdike går i nordlig-sydlig riktning nära myrens mitt och mot öster finns ett T-for-
mat dike. Trots de djupa ingreppen hade igenväxningen på större delen av mosseplanet ej kom-
mit igång (Foto nr 47).
På denna del växte Scirpus austriacus, ljung och kråkris (fläckvis). Två par ljungpipare iakt-
togs. Vid dikena och myrkanterna hade tuvdun och odon fått goda växtmöjligheter. – Lagg
saknas givetvis.
Naturskydd förslås ej.
22

Myr nr 19. Ramlamossen. Karta nr 7C Borås NO. UTM 36-38:92-94.
Denna stora, välavgränsade myr har besökts två gånger, och har - trots stora besvärlig-
heter - genomströvats till större delen. Topografiska kartan visar, att myren är mycket vatten-
sjuk, vilket verkligen kan intygas. En sträcka på myren, som man måste ta sig fram, blir två
till tre gånger så lång på grund av alla omvägar runt långsträckta vattenfyllda mossevätar
(Foto nr 48).
Ingrepp i mindre utsträckning finns runt hela Ramlamossen. Skadorna har drabbat laggen,
som nu saknas i de flesta riktningar. vidare har vattenståndet sänkts i en c:a 200 m bred zon,
som invaderats av ljung och är högtuvig.
Innanför ljungzonen vidtar en tuvdunzon, som blir alltmer uppsprucken inåt. Den splittras
också upp av förekomster av pors samt av enstaka trädgrupper på mossöar.(Foto nr 49).
In mot ett antal spridda centralbäcken bildas långsträckta palsar, som tämligen regelbundet
växlar med parallella flarkar. Lutningsförhållandena är mycket oregelbundna. Runt den något
nedsänkta Svartesjön finns en torr och fast strandzon av varierande bredd (max. c:a 30 m) (Foto
nr 50).
23

Mot NO höjer sig en del ytor, medan lågtliggande fuktstråk böjer av i vida bågar. För att
man ska få en fullständig bild av denna stora och mycket betydelsefulla myr, krävs ett special-
studium och en detaljkartering av dess hydrologi, ekologi och biologi. I denna redogörelse kan
endast huvuddragen redovisas och myrens kvaliteter framhävas. Jag är fullt medveten om, att
man i ett så besvärligt område kan ha förbigått många intressanta förhållanden. - En sak är emel-
lertid helt klar, och det är att Ramlamossen har bland länets rikaste myrfågelliv, och att betingelserna
för fågelfaunan är enastående goda och kan bestå för generationer, om vidare ingrepp i
myren förhindras.
Den allra värdefullaste iakttagelsen är att tranor häckar i nordöstra centraldelen. En viss försiktighet
med spridandet av denna upplysning kan rekommenderas, så att intresserade ornitolo-
ger ej stör framtida häckning. Sommaren 1972 sågs en tranfamilj med två halvstora ungar. Häck-
ningslätets varningstoner ljöd över myren, trots att den största försiktighet iakttogs och att mini-
miavståndet till tranorna var mer än 100 m.
I Svartesjön låg flera storlommar, som troligen inte häckat där. Vidare fanns en grupp knipor
och en måsflock (Foto nr 51).
Över större delen av myren hördes ljungpiparnas oroliga tytande. Antalet fåglar kan upp-
skattas till mer än hundra. - Många storspovar och vipor sågs vid myrens kanter. - I den östra och
något martallrikare delen höll ängspiplärkor till.
24

Beträffande vegetationen kan sägas, att den påverkas flerstädes av tillförsel av fast-
marksvatten. Pors (Myrica gale) är vanlig och fläckvis även myrlilja (Narthecium ossi-
fragum). Vidare finns det stråk med Carex rostrata och Eriophorum polystachyum.
Givetvis finns områden av ren mossekaraktär med Eriophorum vaginatum, Erica
tetralix, Rubus chamaemorus, Rhyncospora alba och Drosera longifolia.
Svartesjön saknar flytvattenväxter, och endast i två hörn växer Carex rostrata och
Carex canescens. Stränderna är mossjordsbranter med en del uthängande strandbjörkar
(Foto nr 52).
För att komplettera beskrivningen har ett relativt stort antal fotografier tagits
(Foto nr 53 - 59).
25

Ramlamossens värde är så stort, att den bör klassificeras som ett naturskyddsobjekt av
riksvärde. Den kan i många stycken jämföras med Komosse. Det kan finnas skäl till preli-

minära skyddsåtgärder med bl.a. tillträdesförbud (med dispenser för att möjliggöra kompletterande
inventering och bedömning av bestämmelser och ev. vårdåtgärder). På något
sätt bör man i framtiden även ordna med observationspunkter (fågeltorn, spångning o.d.).
Den kompletterande inventeringen kan med fördel utföras av en specialistornitolog samt
en botanist-ekolog i samarbete.
Myr nr 20. N. Åsarp. Karta 7 D Ulricehamn NV. UTM 31-32: 16-17.
Myrens form är mycket oregelbunden, och igenväxningen är i vissa delar långt fram-
skriden (Foto nr 60).
Västra och sydvästra delen är uttorkade på grund av dikning och torvtagning. Undervegeta-
tionen utgöres av ljung, tuvdun, kråkris, hjortron och småbjörkar. Vid dikena och i torvgravarna
växer odon och Scirpus austriacus. Endast mindre, fria ytor återstår (Foto nr 61).
28

De är något fuktigare och har en växtlighet av tuvdun, rosling och tranbär. Ängspiplärkor
var de enda iakttagna fåglarna vid besökstillfället.
Naturskyddsåtgärder föreslås icke.
Myr nr 21. Ulvamossen. Karta nr 7 D Ulricehamn NV. UTM 28:20.
Myren, som har en distinkt avgränsning mot fastmarken utom i sydväst, sträcker sig något
över länsgränsen. Laggen är i norra delen väl utformad och blöt. Carex rostrata, Equisetum li-
mosum, Comarum palustre och Agrostis canina ingår i örtvegetationen (Foto nr 62).
Det tämligen torra mosseplanet är något välvt. Det är helt bevuxet med höga tallar.
(Foto nr 63).
29

Förvånansvärt nog höll en ljungpiparfamilj till på denna torra och icke öppna myr. – Älg-
spillning och älgmärkta småtallar fanns som väntat.
Myren är inget naturskyddsobjekt.
Myr nr 22.Stormossen. Karta nr 7 D Ulricehamn NV. UTM 25-26:16-17.
Denna U-formade myr är bredare och öppnare i öster. Ett dike korsar den större myr-
ytan (Foto nr 64).
Centraldelen är högtuvig och har en del vattenfyllda, ej bevuxna ytor (Foto nr 65).
30

En torftig växtlighet av ljung, tuvdun och litet klockljung finns, men sådana vanliga arter
som Rhyncospora alba och Drosera-arter saknas. - Randzonerna är tallbevuxna, - i väster
och norr med höga tallar, i söder med små, spridda tallar och några grupper med mera hög-
vuxna. (Foto nr 66). I dessa områden förekommer även hjortron.
Inga naturskyddsvärden kan framhållas.
Myr nr 23. St. Kartamossen. Karta nr 7D Ulricehamn SV. UTM 8-9:9-10.
I centrala nordvästra delen finna en stor f.d. torvströfabrik, och följderna av torvtäkten har
blivit, att av den ursprungliga mosseytan återstår endast smala pallar (Foto nr 67).
I torvgravarna växer rikligt med Erica tetralix, medan ljung toppar pallarna. Hjortron saknas
ännu. på pallarna. - Icke blott torvtäkt utan även ledningsdragning och dikning har spolierat alla
ev. naturskyddsvärden.
31

Myr nr 24. Kullen. Karta nr 7D Ulricehamn SV. UTM 20-21: 05.
Denna lågtuviga och torra myr sluttar svagt mot sydost. Ljung och framför allt tuvdun
täcker ytan helt. Tall växer i smågrupper på mosseplanet och mera tätt och högvuxet på några
fastmarksöar vid sjön (Foto nr 68). - Myren är ej skyddsvärd.
Myr nr 25. Aspenäsmossen. Karta nr 7D Ulricehamn 80. UTM 07-08:23-24.
Aspenäsmossen utgöres av ett vidsträckt och splittrat myrområde med växlande grad av
igenväxning. Huvudmyren i öster är starkt välvd med sluttning mot söder och öster. Erica te-
tralix och Scirpus austriacus dominerar i svackorna och vanlig ljung på tuvorna, som ökar i
höjd mot centrum. Även fuktigheten samt förekomsterna av tuvdun ökar mot myrens mitt.
Höljor med Rhyncospora alba och Drosera longifolia växlar med en del vegetationsfria ytor
(Foto nr 69 och 70).
32

Myrväxtligheten är mycket likartad över hela Aspenäsmossen med endast smärre förskjut-
ningar i dominansen. Martallar växer på hela mosseplanet. Det finns en antydan till lagg, men
totalt sett är området torrt, vilket framgår av lokala förekomster av Cladonia alpestre. – Området
är som helhet föga intressant och har inga värden, som påkallar naturskyddsåtgärder.
Myr nr 26. Kransamossen. Karta nr 7C Borås NO. UTM 40:92.
Denna nästan cirkulära myr är utformad som en skål med inträngande träd på sluttningarna
(Foto nr 71).
Växtligheten domineras av ljung och tuvdun. Scirpus austriacus förekommer mera spridd.
Myren är trots formen ej särskilt fuktig, och har inga speciella biologiska kvaliteter, varför den
kan förbigås i naturskyddssammanhang.
33

Myr nr 27. Eriksbergsmossen. Karta nr 7 D Ulricehamn NV. UTM 30-32: 97:98.
Denna myr gör knappast längre skäl för benämningen mosse, utan bör hellre klassifi-
ceras som sumpskog. Igenväxningen på grund av att laggen dikats har framskridit mycket
långt (Foto nr 72-73).
Odon har trängt in i den nybildade skogen. Tuvdunstuvorna har blivit vida och höga. För
däggdjursfaunan har miljön förbättrats, men naturbalansen är instabil.
Inget förslag om naturskyddsåtgärder framföres.
34

Myr nr 28. Dömossen. Karta Nr 7 D Ulricehamn NV. UT1 27-28:98-99.
Denna triangulära myr har i öster varit föremål för bearbetning under olika perioder.
Torvgravarnas igenväxning varierar. Det med bl.a. björk igenväxande mosseplanet är små-
tuvigt och bevuxet med ljung och tuvdun (Foto nr 75 och 76).
Myrens namn är signifikativt. Det är fråga om en begränsad tid, innan igenväxningen blir fullbordad.
Inga naturskyddsåtgärder.
Myr nr 29. Myr Ö om Broggärdet. Karta nr 7 D Ulricehamn NV. UTM 30:02.
Länsgränsen skär i en vinkel över myren, som ligger lågt i förhållande till vägbanken. Tu-
vigheten är likartad över hela myren. Ljung och tuvdun växlar jämnt (Foto nr 76) och endast ett
fåtal kråkristuvor finns. Det finns inga långa fuktsvackor men väl små områden med vitmossor,
rosling, hjortron och tranbär. Tämligen jämnt spridda småtallar finns liksom en del småbjörkar
(Foto nr 78). Ett ljungpiparpar höll till på myren. -- Naturskydd föreslås ej.
35

Myr nr 30. Kartmossen. Karta nr 7 D Ulricehamn NV. UTM 25:02.
Denna sumpskog har endast inspekterats från ett högt träd och befanns ha helt förlorat
karaktären av myr, varför den snabbt förbigås.
Myr nr 31 Tuvemossen. Karta nr 7 D Ulricehamn NV. UTM 27: 05-06.
Myren delas av länsgränsen 1 en fuktigare nordlig del och en torrare och tuvigare sydlig
del. Älvsborgsdelen har en natur för ljungpipare, som mycket riktigt fanns där. En sådan myr
karakteriseras av fri sikt, sönderbruten tuvig mossyta med en del höga och torra tuvor (ofta med
kråkris) samt av fält med halvgräs. - På denna myr fanns dessutom på: sina ställen pors, odon
och småbjörkar (Foto nr 78 och 79).
Laggen i söder är ett översvämningskärr med bl.a. Equisetum limosum, Calla palustris, Coma-
rum palustre, Carex rostrata och Carex canescens.
Tuvemossen kan ej anses skyddsvärd.

Myr nr 32. Store mosse. Kartor nr 7 D Ulricehamn NV och SV. UTM 21-22: 00-01.
Myren har besiktigats från två håll: dels från Lyckan i N och dels från Nygården i V. Både
norra och södra delen är nära nog helt igenväxta (Foto nr 80 och 81) som en följd av både torv-
täkt och dikning.

Marken har fläckvis förändrats, så att odon, blåbär och lingon växer mellan fält av ljung och
tuvdun. Även kråkristuvor finns. Ömmerns stränder utgöres av vida Carex-fält och vassbäl-
ten. - Hela området är vegetationsmässigt instabilt och ej skyddsvärt.
Myr nr 33 Hällstad mosse. Karta nr 7 D Ulricehamn SV. UTM 17-18:00.
Denna skogomgärdade myr är säregen för området, eftersom det centrala myrplanet nästan
helt saknar martallar (Foto nr 82).
I norra delen har yttorv skurits. Vattenståndet har blott i mindre grad påverkats. Som helhet är
den öppna delen en fuktig tuvdun-myr med mycket litet inslag av ljung. Klockljung förekom-
mer däremot rikligare. Växttäcket är helt slutet (Foto nr 83). Fläckvis finns en mosaik av
Rhyncospora alba och vitmossfält med Drosera longifolia.
Även om myren är säregen, är den biologiska och ekologiska variationen för ringa för att
motivera naturskyddsåtgärder. Den har dock vissa landskapsmässiga förtjänster.
38

Myr nr 34 Hjortseredsmossen. Karta nr 7 C Borås SO. UTM 04-05:82-83.
Hjortseredsmossen fyller ut en svacka. I södra och speciellt i sydöstra delen har man tagit
ton. En bred lagg eller snarare ett brett fuktstråk finns i nordväst (Foto nr 84).
I laggen växer Carex lasiocarpa, Equisetum limosum, Menyanthes trifoliata och Myrica gale.
Myrplanet delas av en fuktsvacka i två partier. Den södra delen är högtuvig och sönderbru-
ten (Foto nr 85). Tuvorna täcks av ljung, kråkris, klockljung och en del tuvdun. Spridda före-
komster av pors och tall förekommer. - Norra delen är ej lika sönderbruten och tuvig. Där före-
kommer Scirpus austriacus och Rhyncospora alba i fält. Hjortron växer fläckvis vid sidorna
(Foto nr 86).
39

Fuktighetsförhållandena har ändrats icke minst på grund av två parallella diken i söder.
Emellertid är lutningsförhållandena sådana, att vattnet avstängts från avrinning, varför stora
delar har kvar ursprungsnaturen. Myren tillhör icke de biologiskt intressantaste, men med
tanke på närheten till Borås kan den ha ett socialt och naturmässigt lokalvärde. Icke minst
bör den kunna vara ett exkursionsmål för skolor och specialintresserade. Huruvida ett behov
av naturskydd föreligger, bör t.ex. gymnasieinspektören och lektorn Reinhold Ivarsson, Borås,
kunna upplysa om. Myrens värde torde vara av lokalkaraktär.
Myr nr 35. Råsseredsmossen. Karta nr 7 C. Borås SO. UTM 03-04:83.
Råsseredsmossen ligger i en parallellsvacka till Hjortseredmossen. En hög urbergsås skil-
jer myrarna, som dock har en smal förbindelse med varandra. Myren sluttar mot söder och är
något välvd. Stora naturmässiga likheter föreligger mellan myrarna. Södra delen är således tu-
vad och har något fler och större vegetationsfria höljor (Foto nr 87).
40

På Råsseredsmossen finns långa fuktsvackor med Rhyncospora alba, Drosera longifolia, Vac-
cinium oxycoccus och Andromeda polifolia i blötfälten och Scirpus austriacus och Eriophorum
vaginatum på åsarna (Foto nr 88). Förekomsten av enstaka Eriophorum polystacbyum visar på
vattenflöden från fastmarken. Myren slutar med en förhöjning norrut, på vilken något högre tal-
lar växer. Ängspiplärkor förekom rikligare där.
Råsseredsmossen kan med fördel sammanföras med Hjortseredsmossen till ett skyddsområ-
de av lokalt intresse.
Myr nr 36. Vängamossen. Karta nr 7 C Borås SO. UTM 12-14:76-77.
Denna myr består av två naturmässigt överensstämmande delar.
Igenväxningen är mera framskriden i norr och på den östra delen. Dikning och torvtagning har
lämnat påtagliga spår i nordöstra, respektive nordvästra delarna. Den västra halvan klyves av ett
dike och en stig i syd-ostlig riktning. Den sydvästra delen är en vidsträckt porsmyr med jämnt
41

fördelade martallar (Foto nr 89).
Den nordvästra delen är tuvig och bevuxen med ljung, klockljung och tuvdun. Ljungpipare
iakttogs där. - Undervegetationen i den östra delen består av klockljung, hjortron, tuvdun,
kråkris, pors och småtallar.
Även om denna myr ej inspekterats tillräckligt i de delar, som gränsar till Säveån, kan det
konstateras, att dels är ingreppen stora, dels är igenväxningen bitvis på väg att fullbordas, och
slutligen har inga säregna naturmässiga iakttagelser registrerats. Naturskyddsåtgärder föreslås
därför icke.
Myr nr 37. Lantmossen. Karta nr 7 C Borås SO. UTM 15-16:86-87.
Lantmossen är en väl samlad yta med en något diffusare avgränsning i söder. Den har en
mycket komplicerad och varierad natur. Fotografierna får mer än tidigare bidraga till beskriv-
ningen. Foto nr 90 visar hur ett mycket djupt dike skär tvärs igenom myren i nordlig riktning
något öster om mittlinjen. Ett brett bälte på båda sidor utgöres av en tuvig och torr ljung- och
tuvdunmyr. Som en följd av dikningen har tallarna skjutit i höjden.
Den västra delen (foto nr 91) är i sin större del välvd, tuvad och torr samt bevuxen med ljung
och tuvdun. Den sydvästligaste delen är en fuktigare porsmyr.
42

Den östra halvan består av ett antal olikartade bäcken, vars vattendelare markeras av spridda
dungar av björk och tall (Foto nr 92 och 93). Pors och Rhyncospora alba samt Drosera longifolia
ingår i de flesta fuktsvackors växtlighet. - I SSO finns ett mycket fuktigt område med långsträck-
ta ryggar, som dämmer upp vattenstråk (Foto nr 94).
43

Detta område jämte omkringliggande halvgräsfält är idealbiotop för ljungpipare, som fanns
i flera par. I några små fastmarksdungar fanns högre björkar och tallar (Foto nr 95). Spillning
från orrar och fiskgjuse sågs under träden och i dungarnas buskzon. - Enkelbeckasiner flög i
stora bågar runt den norra delen.
Mellan några dungar i norr fanns ett fuktbäcken med Carex limosa och Scheuchzeria palu-
stris. Små fält med Carex rostrata och Eriophorum polystachyum ökade komplexiteten. Av de
små gölarna i norra delen var den östra mest öppen (Foto nr 96).
44

Den omgavs av ljung och tuvduntuvor med ett inslag av pors.
Av den östra gölen återstod endast ett vitmossfyllt gungfly (foto nr 97), i vilket Carex
limosa växte glest.
Den landnära delen i söder hade vida Carex rostrata-fält med porsöar (Foto nr 98). Den-
na laggliknande del kantades av ett bälte med Carex lasiocarpa och med inslag av fastmarks-
växtlighet. På tuvor vid bäcken i söder växte Carex pauciflora.
Lantmossen är en rikt varierad myr med avseende på ekologi samt växt- och djurliv. Den
har utomordentliga naturmässiga kvaliteter. Den kan inordnas bland de bättre myrområdena i
länet. Att ett naturskydd bör komma till stånd synes mycket angeläget, även om det kan. leda
till konflikt med jakträttsinnehavarna (Obs! Jaktstuga finns i SV och jakthydda på myren).
Trots att de norr om lantmossen belägna sjöarna och småmyrarna ej inventerats, ifrågasät-
tes om ett ev. naturskyddsområde ej bör omfatta även dessa. - Vägen till Lantmossen är enskild
45

och avstängd för obehörig trafik tillfarten till myren bör på något sätt regleras. – Tillträdet
till myren kan utan våda vara fritt året om, om skyltar utmed tillträdesstigen påbjuder hän-
syn under häckningstid. - Lantmossen är ett länsobjekt.
Myr nr 38. Bymossen (norra). Karta nr 7 C Borås SO UTM 14-15:84-85.
Bymossen kantas runtom av en inåt glesnande randtallskog (foto 99).
Myren, som är svagt välvd, sluttar mot öster. I södra delen finns fuktstråk med Rhyncospora alba
och Drosera intermedia (Foto nr 100). Carex magellanica växte i öster, vilket visar en viss fast-
markspåverkan. Pors och klockljung fanns i spridda fält. - Södra och mellersta delen är något tu-
vad. I centrum växer en del Drosera longifolia.
46

Norra delen täckes av tuvdun- och Scirpus austriacus-fält och avslutas med två Carex rost-
rata-zoner (Foto nr 101).
Naturskydd föreslås ej.
Myr nr 39. Äsperedsmossen. Karta nr 7 C Borås SO. UTM 02:90.
Äsperedsmossen är högt belägen och vattendelaren löper genom myren. Myren är därför
torr och har uttorkats ytterligare genom djupdikning och torvtäkt (Foto nr 102). Myrkaraktären
har spolierats. Björksnåren är fläckvis täta och på några ytor håller gran på att intränga. De få
fria mosseytorna är bevuxna med ljung, klockljung, tuvdun, pors och Scirpus austriacus. – Inga
naturskyddsåtgärder bör ifrågakomma. (anm. Äsperedsmossen tillhör ej årets inventeringsom-
råde, men eftersom den är den enda återstående inventeringsvärda myren på kartbladet, har den
medtagits.)
47

Myr nr 40. Store mosse. Karta nr 7 C Borås SO. UTM 19: 94-95.
(På grund av felexponeringar saknas fotografier till myt 40 och 41). Denna oregelbun-
det avgränsade myt är dikad i två riktningar. Dikena kantas av odon och lingon, och tallarna
i närheten har blivit höga. Hela myren är högtuvig. Kråkris krönet de högsta tuvorna, medan
klockljung växer på de lägsta.
Myren växer snabbt igen och är inget naturskyddsobjekt.
Myr nr 41. Sotareds mosse. Karta nr 7 C Borås SO. UTM 18:89.
Myren, om sluttar åt sydost, har ett slutet växttäcke. Den har låga tuvor av ljung, tuvdun
och klockljung. Tre tvärgående diken och ett vägdike gör myren torr, och mossens låga tallar
kan väntas få ökad tillväxthastighet. En ensam ljungpipare fanns i den fuktigare norra delen
Inga naturvärden motiverar förslag om naturskyddsåtgärder.
48