De minst utvecklade länderna och världshandeln - Sida

KAP. 10 • JORDBRUKSHANDELN OCH JORDBRUKSAVTALET 115
Denna klausul får tillämpas endast för produkter omfattats av tariffering
och av dem som har tullsänkningsåtaganden och vid avtalets undertecknande
anmälde att de vill ha möjlighet att använda mekanismen – i praktiken
främst i-länder.
Enligt den s k fredsklausulen är flera jordbruksstöd som är oförenliga med
det övergripande wto-reglerna fredade från att angripas av andra länder.
När klausulen upphör vid årsskiftet 2003/04 kan jordbrukssubventioner
angripas i större utsträckning än tidigare. Det är emellertid oklart om vad
som verkligen kommer att gälla. Exportstöd, troligen också blå stöd, blir
angripbara.
10.6.2 Positiv särbehandling av u-länder
På en rad områden finns särbestämmelser för u-länder. För det första
måste u-länderna reducera tullar, exportstöd och interna stöd i lägre grad
(2/3 av de övriga ländernas reduceringsnivåer). Vissa specificerade s k sdtstöd
(Special and Differential Treatment) får behållas helt, till exempel stöd för
landsbygdsutveckling och subventionerade insatsvaror till jordbrukare
med små inkomster. Alla stöd som understiger den s k de minimisregeln på
10 procent av produktvärdet är tillåtna (mot 5 procent för övriga länder).
Av dessa särregler är det endast tullåtagandena och i vissa fall de minimisregeln
som har reell betydelse, eftersom u-länder i mycket liten omfattning
tillämpar exportsubventioner och andra stöd). Gambia är det enda
mul-land som har notifierat att de tillämpar ett sdt-stöd (Statens Jordbruksverk
och Kommerskollegium 1999).
U-länderna har 10 år på sig att genomföra avtalet, jämfört med sex år
för övriga länder. De måste garantera 4 procent marknadstillträde i stället
för 5 procent.
mul-länderna är helt undantagna från reduceringsåtaganden. Däremot
måste de omvandla eventuella importkvoter till tullar och binda dessa.
I anslutning till avtalets undertecknande antogs ett särskilt ministerbeslut
om mul-länder och nettoimporterande u-länder 47 , det s k Marrakeshbeslutet.
Bakgrunden var att avtalet väntades leda till högre världsmarknadspriser
och därmed svårigheter för de fattiga länder som blivit
beroende av billig livsmedelsimport. Beslutet innehåller ett åtagande om
att etablera en mekanism som säkerställer att avtalet inte får en negativ
effekt på tillgången till livsmedelshjälp. Ännu har beslutet inte lett till konkreta
åtgärder, delvis därför att det är svårt att visa att avtalet har lett till
negativa konsekvenser. Importländernas kostnader har visserligen ökat,
47. Net Food Importing Developing Countries (nfidc). Enligt fn:s klassificering hör Barbados,
Botswana, Dominikanska Republiken, Egypten, Elfenbenskusten, Honduras, Jamaica, Kenya,
Kuba, Marocko, Mauritius, Pakistan, Peru, St Lucia, Senegal, Sri Lanka, Trinidad och
Tobago, Tunisien och Venezuela hit.