De minst utvecklade länderna och världshandeln - Sida

22
PRESENTATION AV MUL-LÄNDERNA • KAP. 1
som helhet. 45 procent av befolkningen uppskattas leva i absolut fattigdom,
och 75 procent har en genomsnittsinkomst som understiger två dollar
om dagen. Den beräknade livslängden uppgår till 52 år, mot 65 år i ulandsgruppen
i stort, och spädbarnsdödligheten överstiger 100/1.000 födda
barn.
Inte minst oroande, från ett långsiktigt utvecklingsperspektiv, är de låga
och stagnerande investeringarna i mänsklig utveckling. Utbildningens
andel av bnp har sjunkit från 3,3 till 2,0 procent av bnp de senaste tjugo
åren. Hälsovårdsutgifterna per invånare är blygsamma 11 usd per invånare
och år, att jämföra med över 100 usd i övriga u-länder och 1.700 usd i
oecd-länderna. Till detta skall läggas att ett stort antal mul-länder tillhör
de värst drabbade av hiv/aids-epidemin.
1.2 Tendenser på 90-talet: MUL-ländernas växande marginalisering i
världsekonomin
1980-talet, präglat av skuldkris och fallande råvarupriser, var för flertalet
länder i Afrika och Latinamerika ett ”förlorat årtionde”. De flesta mulländer
tillhörde också förlorarna, och den genomsnittliga per capitainkomsten
var väsentligt lägre vid årtiondets slut än vid dess början.
1990-talet kom att innebära en viss stabilisering för mul-gruppen som
helhet, men skillnaderna i utvecklingstakt mellan länderna accentuerades.
Bakom den genomsnittliga tillväxten i per capita-inkomst på blygsamma
0,9 procent för mul-länderna 1990-98 – att jämföra med hela 3,6 procent
i u-världen som helhet, främst tack vare den snabba tillväxten i Kina,
Indien och stora delar av Asien – döljer sig stora skillnader. Om Bangladesh,
som hade en stark tillväxt hela decenniet, undantas, sjunker mulländernas
per capita-tillväxt från 0,9 till 0,4 procent. Av de 15 länder som
upplevde en tillväxt på mer än två procent per år och invånare var sju
belägna i Asien, under det att nära hälften av mul-länderna, de flesta i Afrika
söder om Sahara, registrerade nolltillväxt, eller negativ tillväxt.
De senaste decennierna har sålunda präglats av en fortsatt marginalisering
av mul-länderna, och speciellt de afrikanska mul, i världsekonomin.
mul:s andel av världshandeln – som översteg en procent på 1970-talet – har
successivt sjunkit, och är idag knappt 0,4 procent. För tjänstehandeln är
andelen ännu lägre: drygt en promille. Med undantag för Bangladesh och
några smärre ö-länder har mul-gruppens export präglats av en nära nog
total avsaknad av diversifiering, och fortsatt beroende av ett fåtal råvaror.
De privata kapitalflödena till mul-länderna har stagnerat. De utländska
direktinvesteringarna är fortsatt mycket låga, liksom övriga privata