Vandrar- hem Vandrar- Österlen

Rymd & Ljus
Ingenstans är himlen så stor som på Österlen.
Den välver sig som en väldig kupol över de
böljande urtidskullarna och de vindpinade
träden. Här är rymden oändlig och gränsen
mellan himmel och hav utsuddad. Himlahav.
Som om de vore ett, speglandes i varandra,
lånandes varandras färger. Kanske är det därför
ljuset på Österlen är så skiftande. Lockar
så många konstnärer.
Ibland kan färgerna vara så starka att det
nästan gör ont i ögonen. De intensivt gula rapsfälten,
de gräsgröna backarna, den svarta vägen
som skär genom landskapet, det mörkblå skim-
2
rande havet och den klarblå sommarhimlen.
Skymningsljuset är mjukt, försonligt, sveper in
kraftiga, spretande pilträd, karga stengärden
och nyslagna hövolmar i ett guldgult sken.
Men lika ofta kan kvällsljuset luta brant,
skuggorna blir skarpa, svarta och tvära som
i Provence, och korsvirkeslängans vägg lika
intensivt vit som i Grekland.
Men Österlenljuset kan också silas genom
bokskogarnas lövtak, skirt, blekgrönt, ett
ständigt ljusdunkel som suddar ut konturerna,
gör människor och träd till mjuka,
ogripbara delar av landskapet, eller skimra
pärlemorgrått under en vadmalshimmel med
mörka revor och ett fint strilande regn som
sveper in fält och backar i mjuka slöjor.
Ingenstans känns rymden så påtaglig,
ljuset så magiskt, horisonten så ogripbar och
det förflutna så närvarande som en tidig, blådisig
morgon vid Havängsdösen. Som om man
vore nära livets gåta.
På Österlen finns en gästfrihet som känns
naturlig utan att vara påträngande. Som om
den vida, breda horisonten format människornas
själar. Här finns plats för tanken att löpa
fritt. Här finns en rymd som rymmer oss alla.