Vandrar- hem Vandrar- Österlen

Stillheten
När semestern är slut lägger sig stillheten över
landskapet. Men även under den mest hektiska
sommarsäsongen blir det aldrig trångt
på Österlen, och oaser av rogivande frid kan
öppna sig där du minst väntar det.
Det kan vara vipornas ödsliga skrik över
en sank strandäng. En paus på en av de gråa
söndervittrande befästninganläggningarna i
kustlinjen en dag när horisonten försvinner
och gränsen mellan himmel och hav är upplöst.
Vågorna som drar sig fram och tillbaka
över den blekgula sanden i en urtida rytm
som är livets egen.
34
Eller en vacker höstdag då stränderna
ligger alldeles öde i en kvardröjande sommarvärme,
som milsvida promenader med vågornas
krusningar över gummistövlarna.
Det kan också vara på en ensam kvällspromenad
längs den slingrande vägen mellan
backarna i Brösarp där enbuskarna kurar
under molnen och pilarna i horisonten står
givakt mot den mörknande himlen.
Det kan vara en vandring längs ravinen
i Forsemölla där trädens gröna hav hänger
som en skyddande himmel över dig medan
bruset från det porlande vattnet blir starkare
och starkare. Rotvältor, stenblock och stora
omkullvälta stammar, och en matta av multnande
löv får dig plötsligt att inse att du står
i en uråldrig skog där tiden för ett ögonblick
upphör att finnas till. Eller att den stannar till
i en andhämtning när de vita fläckarna hos
ett rådjur plötsligt dyker upp i ljusdunklet
mellan två trädstammar.
Känn på stillheten och tystnaden i en
höstlig, regndränkt svampskog, eller på en
gammal grusig slingrande väg som kantas av
svarta, solvarma björnbär som senare sprider
sin syrliga sötma över picknickplättarna där