Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken - Västra ...

Strategi för funktionshinderanpassning 

av kollektivtrafiken 

Antagen av kollektivtrafiknämnden 2012-09-27

Innehåll 

Inledning .............................................................................................................4 

Kollektivtrafiklagen och trafikförsörjningsprogrammet .................................6 

Kunskapsunderlag för strategin ........................................................................7 

Hela resan ......................................................................................................................................7 

Andra aspekter av att resa kollektivt med en funktionsnedsättning ................................... 11 

Kollektivtrafikens tillgänglighet 2012 – nulägesbeskrivning ........................ 12 

Information och service ............................................................................................................. 12 

Fordon ......................................................................................................................................... 12 

Terminaler och knutpunkter .....................................................................................................13 

Mål och strategier ............................................................................................. 14 

Mål ............................................................................................................................................... 14 

Strategier .....................................................................................................................................16 

Foto (sidnr): 

Patrik Bergenstav (1) 

Thomas Harrysson (5, 8, 12, 15, 18) 

Sergio Joselovsky (6) 

Stina Olsson (9, 10 övre) 

Jörgen Svensson (10 nedre) 

Ansvarig, Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken: 

Linda Billberg, Kollektivtrafiksekretariatet 

linda.billberg@vgregion.se 

010 - 441 12 33 

Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken 

3

Fördelning av olika typer 

av funktionsnedsättning 

2% 

14% 

8% 

7% 

32% 

Hörselskadade 

Rörelsehindrade 

Flera typer av 

funktionsnedsättningar 

Begränsad förmåga att 

ta till sig information 

37% 

Funktionsnedsättning som kräver 

specialfordon 

Synskadade 

Inledning 

4 Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken 

En strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken har tagits fram 

inom den regionala kollektivtrafikmyndigheten. Flera avstämningar kring förslaget 

har bland annat gjorts med enheten för rättighetsfrågors samrådsgrupp 

(brukarrepresentanter) med Trafikverket och kommunerna. Strategin är en vidareutveckling 

och fördjupning av de mål och strategier som ingår i det regionala 

trafikförsörjningsprogrammet. Den går också i linje med Västra Götalandsregionens 

”Policy för handikappfrågor”. 

I Västra Götaland finns det omkring 265 000 personer – var femte person - 

som har någon form av funktionsnedsättning som kan utgöra ett hinder för att 

resa med kollektivtrafiken. Dessa personer utgör ingen homogen grupp och det 

är stor skillnad på hur stora problem olika personer har att resa. Det handlar om 

svårigheter med att röra sig, att se, att höra, att tolka och bearbeta information 

samt att tåla vissa ämnen. Olika svårigheter kräver olika typer av anpassningar. 

Personer med funktionsnedsättningar är mindre delaktiga i sociala sammanhang. 

Att kunna förflytta sig innebär att man har tillgång till sin omgivning. Det 

är tio gånger så vanligt att personer med funktionsnedsättning upplever dålig hälsa 

och detta beror inte på funktionsnedsättningen i sig utan på faktorer som brist 

på inflytande, ekonomisk otrygghet, diskriminering och brist på tillgänglighet. 

I många år har det gjorts ett systematiskt arbete för att anpassa kollektivtrafiken 

för personer som har funktionsnedsättning. Den övervägande delen av 

bussarna som körs av Västtrafik är låggolvsbussar och är försedda med ramp/lift 

och rullstolsplats, alla tåg är anpassade och ungefär 70 % av spårvagnarna har 

lågt golv och ramp. Fordonen förses med audiovisuella utrop så att man både ska 

se och höra vilken nästa hållplats är. Hållplatser har gjorts om med åtgärder som 

kontrastmarkering, taktila ledstråk, förhöjd kantsten och jämna underlag. 

Dessa åtgärder har gjort kollektivtrafiken tillgänglig för många resenärer med 

en funktionsnedsättning, men även underlättat för många andra resenärsgrupper. 

Att det är ett lågt golv när man ska gå på ett fordon är bekvämt för de flesta och 

underlättar mycket om man har barnvagn. Att både kunna se och höra vilken 

nästa hållplats är kan vara en trygghet för alla som reser. Genom att göra kollektivtrafiken 

tillgängligare och tryggare kan man också attrahera nya resenärer som 

känner en osäkerhet inför att börja åka kollektivt. 

Vi vill att trafiken ska anpassas med hänsyn till alla resenärers behov – att det 

finns en medvetenhet om de svårigheter en funktionsnedsättning kan innebära. 

Genom att vidga perspektiven och ha en större insikt om alla resenärsgruppers 

behov tror vi också att kollektivtrafiken blir mer attraktiv för samtliga resenärer. 

Alla kommer inte alltid att kunna resa kollektivt och det kommer alltid att krävas 

individanpassade lösningar, t.ex. färdtjänst. Västra Götalandsregionen och kommunerna 

har ett gemensamt ansvar för att personer med funktionsnedsättningar 

ska kunna resa kollektivt. Västra Götalandsregionen kommer att ta ett stort ansvar 

för att arbeta för att samverkan mellan alla parter ska leda till en bra trafik 

för personer med funktionsnedsättningar.


5


Kollektivtrafiklagen och 

trafikförsörjningsprogrammet 

I lagen om kollektivtrafik anges det att den regionala kollektivtrafikmyndigheten 

regelbundet ska fastställa mål för den regionala kollektivtrafiken i ett trafikförsörjningsprogram. 

Två av huvudpunkterna för vad programmet ska innehålla är: 

Tidsbestämda mål och åtgärder för anpassning av kollektivtrafik med hänsyn 

till behov hos personer med funktionsnedsättning. 

De bytespunkter och linjer som ska vara fullt tillgängliga för alla resenärer. 

För att kunna beskriva mål och åtgärder samt tillgängliga bytespunkter och linjer 

fanns det ett behov av att se över de mål och åtgärder som Västtrafik har arbetat 

efter sedan 2004 då en handlingsplan för ökad tillgänglighet för personer med 

funktionshinder antogs. Denna översyn har nu mynnat ut i ett förslag till strategi 

för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken.

Kunskapsunderlag för strategin 

Som en väsentlig del av arbetet med strategi för funktionshinderanpassning av 

kollektivtrafiken har FoU i Väst/GR på uppdrag av Västra Götalandsregionen, 

kollektivtrafiksekretariatet, gjort ett kunskapsunderlag om hur det fungerar att 

resa kollektivt i Västra Götaland med en funktionsnedsättning. Frågeställningen 

har varit om de mål och åtgärder som formulerats i Västtrafiks handlingsplan 

från 2004 är tillräckliga för att kollektiva resor ska fungera för personer med 

funktionsnedsättningar. I framtagandet av kunskapsunderlaget har det gjorts 

en omfattande dokumentgenomgång och en genomgång av alla synpunkter till 

Västtrafik sorterade på funktionshinder i januari-oktober 2011. Det har också 

genomförts två olika fokusgrupper, en med ungdomar och en med enheten för 

rättighetsfrågors samrådsgrupp, samt gjorts ett antal intervjuer med personer i 

olika organisationer som arbetar inom detta område. 

Arbetet med kunskapsunderlaget har haft hela resan som utgångspunkt och 

materialet belyser vilka brister det finns vid de olika delmomenten i resan som 

innebär svårigheter att resa om man har en funktionsnedsättning. Studien har 

även tagit upp oväntade händelser, resandet på landsbygd samt färdtjänstens betydelse 

för funktionsnedsatta personer resor. Detta avsnitt är en sammanställning 

av det kunskapsunderlag som tagits fram och har legat till grund för förslag till 

den övergripande målformuleringen och de fem strategierna för funktionshinderanpassning 

av kollektivtrafiken. 

Trots att det gjorts mycket för att anpassa trafiken upplever många av resenärerna 

med funktionsnedsättningar att det är svårt att åka kollektivt. Ramperna är 

ofta av bristande kvalitet, det händer att resenären kommit på fordonet men inte 

kunnat komma av för att rampen inte fungerat. Ibland går det inte att åka för att 

rullstolsplatsen är upptagen och man får vänta på nästa fordon. Många upplever 

också att det är svårt att få personlig hjälp om det behövs. ”Om man åker buss 

så tar busschauffören för givet att då kan du också åka buss, för annars skulle du 

inte tagit bussen. Men alla ska ju kunna åka buss även om man behöver lite extra 

hjälp.” (citat från resenär i Fokusgrupp från 2011) 

Hela resan 

Under en resa är det många steg som ska genomföras och om man har en funktionsnedsättning 

är det viktigt att alla delarna fungerar. I kunskapsunderlaget 

som togs fram analyserades eventuella hinder och svårigheter utifrån de olika 

delarna av hela resan. De olika delarna som ska genomföras är att: 

förbereda resan, 

köpa biljett, 

komma till och från hållplatsen, 

vistas/hitta på hållplatsen 

eventuellt byta 

komma på och av fordonet, 

färdas 


7


Det är viktigt att alla delarna i resan hänger ihop, om en av delarna brister kan 

det bli omöjligt att genomföra en resa. Delar i resan som är mest problematiska 

är vägen till och från hållplats, på- och avstigningen, att det är för lite tid vid 

byten och på- och avstigningar och att det är svårt att få personlig kontakt. Den 

kollektiva resan är beroende av ett samspel mellan en mängd faktorer som har 

att göra med individens förutsättningar, vilka resmöjligheter som finns och vilka 

hinder och svårigheter varje resa har. Det är därför inte möjligt att säga att en 

individ alltid kan välja det kollektiva resealternativet eftersom förutsättningarna 

skiljer sig åt från resa till resa. Likväl är det ju inte heller alltid möjligt för personer 

utan funktionsnedsättningar att åka kollektivt även om det oftare är ett möjligt 

alternativ på grund av att hindren är färre. 

Förbereda resan 

När förberedelserna görs vid en resa är det viktigt att få information om alla delarna 

av resan – hur man kommer till hållplatsen, om det är möjligt att komma på 

och av fordonet och om det sedan går att ta sig till resmålet. Ibland kan det krävas 

en färdtjänstresa till eller från hållplatsen samt bokning av ledsagare om resan 

innehåller ett byte. Många resenärer upplever det som problematiskt att det inte 

går att få all information om resan samt boka eventuell färdtjänst och led sagare 

på samma ställe. Det finns inte heller någon som tar ansvar för helheten om 

någon del i resan går fel. Enkelhet och trygghet efterfrågas såsom ett telefonnummer 

att ringa och en försäkran om hjälp om något går fel. Den nya reseplaneraren 

upplevs som positiv.

Köpa biljett 

Att betala sin resa på fordonet upplevs av många som problematiskt då det är svårt 

att se vad som står på displayen och svårt att hantera apparater. Många upplever 

att det är stressigt att betala och vill gärna ha personlig hjälp. I fokusgrupperna 

var det flera som hellre köpte en dyrare biljett – t.ex. månadskort trots att man 

inte reste så mycket – om den var lättare att hantera. Det efterfrågas även ett biljett-/prissystem 

som även omfattar färdtjänstresor. 

Komma till och från hållplats 

En av de mest problematiska delarna i hela resan är att ta sig till och från hållplats 

och kan vara den avgörande delen för om det går att åka kollektivt. Förutsättningarna 

för att ta sig till och från hållplats skiljer sig mycket åt beroende på 

funktionshinder, på hur individen mår den dagen, på avstånd till hållplats, på 

väglag, på beläggning, lutning, hinder i miljön och så vidare. Personer med funktionsnedsättningar 

som innebär väsentliga svårigheter att åka kollektivt måste få 

hjälp efter sina egna förutsättningar, t.ex. att komma till hållplats med taxi, man 

ska aldrig tro att alla ska kunna gå till hållplats. En bättre integrering mellan 

färdtjänst och kollektivtrafik efterfrågas. 

På hållplats/bytespunkt/station 

En hållplats/bytespunkt måste vara tillgänglig dels för att man ska kunna hitta 

och ta sig runt och dels för att man ska kunna komma ombord på fordonet. 

Av de utpekade prioriterade hållplatserna är bara ungefär hälften anpassade. På 

de hållplatser där anpassningar har gjorts är de inte alltid konsekvent gjorda vilket 

kan skapa otydlighet. Vidare så finns det anpassade hållplatser där det saknas 

en del åtgärder vilket gör att alla ändå inte kan nyttja den. 

Det måste finnas tydlig information som både måste kunna höras och läsas. 

Det är viktigt att informationen fungerar bra vid eventuella störningar. Många 

upplever det som problematiskt att ta del av information och önskar att det fanns 

mer personlig hjälp att få. Tidtabeller och annan skriftlig information måste vara 

enkla och tydliga. 

På de större hållplatserna erbjuds ledsagning vilket är mycket positivt eftersom 

många efterlyser personlig hjälp på sin resa. Många brukare har dock upplevt att 

ledsagaren ofta inte kommer trots att man beställt det. 

Byte 

Vid byten är det viktigt att det är lätt att hitta, att det inte är för långa avstånd, att 

eventuell ledsagning verkligen fungerar. Det är även viktigt att trafiken verkligen 

fungerar så att man inte missar en anslutande resa alternativt blir kvarlämnad på 

en byteshållplats för att en anslutande linje är inställd. 

Byten innebär en konflikt mellan att den kollektiva resan ska gå snabbt för att 

attrahera fler samtidigt som det är stressande vid byten när det måste gå snabbt. 

Det finns en upplevelse av att bytestiderna är för korta och att det finns risk att 

anslutningen missas. På de platser där kollektivtrafiken har ett tätare utbud är det 

mindre allvarligt att missa en anslutning eftersom turerna avgår oftare. 


9

Anpassningar i kollektivtrafiken gör 

det enklare att resa för alla resenärer. 


Komma på och av fordonet 

För att komma på och av fordonet utan problem krävs det att både hållplatsen och 

fordonet är anpassat. Det krävs också att fordonet stannar tillräckligt nära kanten 

samt att det finns tillräckligt med tid för att komma på och av. Störst svårigheter 

att komma på och av har brukare som har någon form av rörelsehinder och särskilt 

om man använder rullstol eller rollator. 

Trots att nära 100 % av alla fordon är anpassade för personer med rörelsehinder 

har många stora problem att ta sig av och på fordonet. Denna del av resan 

upplevs av många som den mest kritiska. Svårigheterna beror till stor del på att 

kvaliteten på ramper ofta är dåliga och inte går att använda. I en sammanställning 

av klagomål till Västtrafik handlar 97 av 118 synpunkter om att det inte gått 

att komma på eller av ett fordon. Ett annat problem är att det kan vara svårt att 

få personlig hjälp – att föraren utgår från att en person som ger sig ut och åker 

kollektivt klarar sig själv och inte kommer ut och hjälper till. Många fler hade 

kunnat och vågat åka om de var säkra på att det gick att få personlig hjälp. 

En del hållplatser är anpassade och andra inte vilket skapar en otydlighet och 

gör att man kan kommer på fordonet på en hållplats men sedan inte kommer av 

där man tänkt sig för att den hållplatsen inte är anpassad. Reseplaneraren upplevs 

dock som positiv eftersom man kan få information före resan om vilka hållplatser 

som är anpassade. 

Att färdas 

För att färden inte ska vara något problem är förarens körsätt viktigt – att det är 

lugnt och säkert och att snabba inbromsningar undviks. Det behöver även finnas 

audiovisuella utrop, gott om utrymme och särskilda rullstolsplatser.

Andra aspekter av att resa kollektivt 

med en funktionsnedsättning 

Förutom att göra anpassningar så att de olika delarna i hela resan ska gå att genomföra 

trots en funktionsnedsättning så finns det ytterligare aspekter att ta hänsyn till när det 

gäller resan med kollektivtrafik om man har en funktionsnedsättning. 

Den största delen av funktionshinderanpassning som har gjorts består av fysiska 

och tekniska åtgärder – informationssystem, ramper och låggolv på fordon, kantsten 

och ledstråk på och till hållplatser, och så vidare. Det som framkommer i studier är 

att det personliga bemötandet, framförallt från bussföraren, är av stor vikt för att 

många ska klara att resa med kollektivtrafiken. Upplevelsen av trygghet blir mycket 

större när förare och medresenärer bistår på resan. Många resor med kollektivtrafik 

skulle kunna genomföras med hjälp av medresenär, men det är en begränsad möjlighet 

eftersom många färdtjänstberättigade lever ensamma och varken har personlig 

assistent eller ledsagning. 

Oväntade situationer kan ge obehag för alla resenärer och det är viktigt att det finns 

bra information vid t.ex. störningar. Personer som har en funktionsnedsättning upplever 

generellt sett ännu större osäkerhet än andra när det är störningar. Nedsättningen 

kan t.ex. göra att det är svårare att ta del av störningsinformationen, att ersättningstrafik 

inte är tillgänglig eller att man missar avtalad anslutningsresa med färdtjänst. 

Personer med funktionshinder upplever ofta att det inte finns någon som tar ansvar 

för att hela resan ska fungera, om någon del brister finns det ingenstans att vända sig. 

Västtrafiks resegaranti anses inte tillräcklig, personliga lösningar efterfrågas. 

Färdtjänst och kollektivtrafik likställs på så sätt att de resenärer som kan åka kollektivt 

enligt lagen om färdtjänst inte ska få färdtjänsttillstånd. Avsaknad av bil, t.ex. 

för att man slutar köra när man blir äldre, eller avstånd till busshållplatsen är inte 

färdtjänstgrundande. De senaste åren har också antalet färdtjänsttillstånd minskat 

stort, en anledning är troligtvis att det görs striktare bedömningar. Det finns problem 

att jämställa färdtjänst och kollektivtrafik av flera orsaker. Även om fordonen 

och hållplatsen är tillgängliga så är ofta avståndet till hållplatsen avgörande för om 

en person med en funktionsnedsättning ska kunna resa kollektivt. Möjligheten att ta 

sig till hållplats påverkas även av andra faktorer så som väderlek och dagsform. Var 

man bor och utbudet av kollektivtrafik är också avgörande för om man behöver resa 

med färdtjänst, på landsbygden är det ofta helt enkelt inte möjligt att resa kollektivt 

beroende på ett bristande utbud. 

Det är svårt att anpassa kollektivtrafiken för alla typer av funktionsnedsättningar 

och det kommer alltid att krävas individuella lösningar. Det är också viktigt med flexibilitet 

eftersom förutsättningarna för individen inte alltid är lika vid varje restillfälle. 

Färdtjänst och tillståndshantering samt personlig hjälp som t.ex. personliga assistenter 

är ett kommunalt ansvar. Västra Götalandsregionens/Västtrafiks ansvar är att 

garantera ett kollektivtrafiksystem som är tillgängligt. Ett tillgängligt kollektivtrafiksystem 

har dock också ett delat ansvar – Västtrafik är ansvariga för fordonen, förarna, 

de tekniska systemen mm men väghållaren (oftast kommunerna eller trafikverket) är 

ansvariga för anpassningen av hållplatserna och vägen dit. Det krävs en god samverkan 

mellan alla olika aktörer för att nå de bästa lösningarna för individen. Det ska 

vara tydligt vad man kan förvänta sig som resenär – vilka anpassningar som är gjorda. 

Individuella lösningar kommer alltid att krävas och det kommer inte att vara möjligt 

att anpassa så att alla kan resa kollektivt. 


11


Kollektivtrafikens tillgänglighet 

2012 – nulägesbeskrivning 

De fysiska åtgärder som Västtrafik har fokuserat på är att anpassa reseplaneraren, 

fordonen och hållplatserna. Vägen till och från hållplats behöver också vara anpassad, 

Västtrafik försöker påverka detta genom dialog men eftersom det är helt 

och hållet väghållarens ansvar så görs i nuläget ingen samlad uppföljning. 

Information och service 

Västtrafik har under 2011 tagit en ny reseplanerare i drift där man kan få information 

om fordonets respektive hållplatsens tillgänglighet. Det pågår ett kontinuerligt 

arbete för att uppdatera uppgifterna i reseplaneraren. 

Västtrafiks styrelse har tagit ett beslut att det ska finnas ledsagare på alla de 

120 stora terminalerna i Västra Götaland. Hittills finns det på 65 platser. 

Fordon 

På fordonen görs åtgärder för resenärer som har svårt att röra sig genom att de har 

lågt golv eller ramp/lift samt rullstolsplats. Fordonen anpassas för dem som har 

svårt att se och höra genom att det installeras audiovisuella utrop. Fordonen an-

passas successivt efterhand som upphandling av nya trafikavtal sker. Bussar och 

tåg beräknas vara anpassade till 100 % under år 2012 när det gäller lågt golv och 

ramp/lift. Spårvagnarna beräknas vara helt anpassade år 2018 förutsatt att nya 

spårvagnar köps in successivt under perioden. Då det finns ett stort behov av fler 

vagnar till följd av utökad trafik så tar det lång tid att fasa ut de gamla vagnarna. 

Ungefär 90 % av båtarna är anpassade. 

Terminaler och knutpunkter 

Det finns 120 knutpunkter som är utpekade som strategiska och ungefär 650 hållplatser 

som har fler än 100 påstigande per dygn. Dessa hållplatser och terminaler 

utgör det prioriterade kollektivtrafiknätet. Valet av knutpunkter och de största 

hållplatserna innebär att det finns minst en anpassad hållplats i varje kommun och 

att hållplatserna där de största resandeströmmarna finns är anpassade. När alla 

fordon är anpassade ska det vara möjligt för alla att åka kollektivt i det nät som utgörs 

av de anpassade knutpunkterna och hållplatserna. Alla stråk som är utpekade 

i Trafikförsörjningsprogrammet täcks in av de prioriterade terminalerna och hållplatserna, 

det kan dock krävas en anslutningsresa till och från en större hållplats. 

Vid utgången av 2011 var ca 440 av de 770 terminalerna/knutpunkterna och 

hållplatserna anpassade. Av de ca 330 hållplatser som är kvar att åtgärda är ungefär 

260 kommunala och 70 är trafikverkets. Det är ungefär 40 terminaler/knutpunkter 

som inte är åtgärdade och det innebär att det finns ett antal kommuner 

som inte har någon anpassad knutpunkt alls. Dessa är bland andra Lilla Edet, 

Gullspång, Karlsborg, Ed, Lysekil, Mellerud och Strömstad. 

Figuren visar hur många terminaler och hållplatser som var anpassade per delregion 

i Västra Götaland vid utgången av 2011. 

Anpassade 

Ej anpassade 

Antal anpassade knutpunkter 2011 

11 7 

6 10 

19 9 

14 13 

29 2 

Antal anpassade hållplatser 2011 

14 16 

31 39 

54 79 

243 120 

17 35 

Skaraborg 

Sjuhärad 

Fyrbodal 

Gbg-regionen, exkl Gbg stad 

Göteborg stad 

Skaraborg 

Sjuhärad 

Fyrbodal 

Gbg-regionen, exkl Gbg stad 

Göteborg stad 


13

Mål och strategier 


En bättre kvalitet och en större trygghet i kollektivtrafiken efterfrågas av de flesta 

resenärer men är avgörande för att en person med funktionsnedsättning ska kunna 

resa. Det som är nödvändigt för en del är bra för alla. Trots alla åtgärder som 

har gjorts för att klara alla stegen i hela resan så finns det alltså flera brister som 

gör det svårt och i vissa fall omöjligt att resa i kollektivtrafiken om man har en 

funktionsnedsättning. 

Sammanfattningsvis så handlar bristerna om 

att det inte har gjorts tillräckligt med åtgärder när det gäller hållplatsernas 

anpassning, 

att de åtgärder som har gjorts ibland har bristande kvalitet, 

det behövs mer åtgärder kring personligt bemötande, 

att de olika delarna i hela resan inte hänger ihop tillräckligt väl och 

att kollektivtrafiksystemet inte känns tillräckligt tryggt – särskilt inte vid oförutsedda 

händelser. 

Det framgår också av kunskapsunderlaget att färdtjänsten och mer individualiserade 

lösningar har en stor betydelse för att personer med en funktionsnedsättning 

ska kunna resa. För att möjliggöra de mest optimala lösningarna är samverkan 

mellan olika aktörer och särskild och allmän kollektivtrafik avgörande. 

Med utgångspunkt från det som framkommit i kunskapsunderlaget så föreslås 

ett övergripande mål samt fem tillhörande strategier. Västtrafik har ansvar för att 

utarbeta åtgärder i enlighet med strategierna för att nå målet och ska årligen redovisa 

åtgärder som har gjorts föregående år och de som planeras för innevarande år. 

Den regionala kollektivtrafikmyndigheten genom kollektivtrafiknämnden 

och det regionala kollektivtrafikrådet tar ansvar för att driva och följa upp strategin. 

En förutsättning för att nå målet är att kommunerna, genom de delregionala 

kollektivtrafikråden, och regionen är överens om inriktningen i strategin och att 

den godkänns av det regionala kollektivtrafikrådet. 

Mål 

Det målförslag som har utformats är: ”Kollektivtrafiken ska beakta alla resenärsgruppers 

behov. Det ska finnas ett utpekat kollektivtrafiknät som är tillgänglighetsanpassat 

för att möjliggöra hela resan.” 

Målförslaget har formulerats för att det ska finnas ett grundläggande nät där 

det tydligt ska framgå vilka tillgänglighetsanpassningar som har gjorts. Alla delarna 

i hela resan måste beaktas och samverkan mellan olika parter för att nå de 

bästa lösningarna är avgörande. Det ska finnas en medvetenhet om alla funktionsnedsättningar 

såväl fysiska som psykiska när anpassningarna görs. Det kommer 

inte att vara möjligt att utforma kollektivtrafiken så att alla kommer att kunna 

resa men det ska tydligt framgå vad som man som resenär kan förvänta sig.

Samverkan mellan regionen 

och kommunerna ska ske i de 

regionala och delregionala 

kollektivtrafikråden och de tillhörandetjänstemannaberedningarna. 

Minst en gång per 

år ska prioriteringar diskuteras 

– detta sker i samband med de 

årliga uppföljningarna. 

Samverkan mellan färdtjänst 

och allmän kollektivtrafik bör 

utvecklas. Ett förslag för hur 

detta ska ske ska tas fram i de 

delregionala handläggargrupperna 

under 2013. 

Utöver detta sker kontinuerlig 

dialog mellan kommunerna, 

Västtrafik, trafikverket och 

den regionala kollektivtrafikmyndigheten. 


Strategier 

Förbättra samverkan mellan olika aktörer 

Ansvaret för god kvalitet i det kollektiva resandet vilar på olika aktörer och skilda 

lagar. Därför krävs ett samarbete och ett tydliggörande av ansvar mellan väghållarna 

(kommunerna och Trafikverket), Västtrafik, trafikföretag och Västra Götalandsregionen. 

För att vidareutveckla ett prioriterat kollektivtrafiknät är en vidareutveckling 

av samverkansformerna den enskilt största och viktigaste åtgärden. 

För att möjliggöra hela resan är vägen till och från hållplats av avgörande betydelse. 

Här är det viktigt med vägens anpassning men även att det finns individuella 

lösningar som färdtjänst eller annan anropsstyrd trafik. Färdtjänst har 

också stor betydelse i de fall när det inte alls är möjligt att använda den allmänna 

kollektivtrafiken. Samverkan med kommunerna är viktig för att finna de bästa 

resealternativen och att satsningar sker på de mest lämpade åtgärderna för att 

möjliggöra hela resan. Det finns idag etablerade samarbetsforum mellan Västra 

Götalandsregionen och brukarorganisationer där även Trafikverket och kommunalförbunden 

medverkar. Dessa är viktiga att vårda och utveckla. 

Utveckla ett prioriterat kollektivtrafiknät 

i samverkan med väghållarna 

För att få större tydlighet och för att garantera en grundläggande tillgänglighet 

så ska ett prioriterat kollektivtrafiknät utvecklas – med fokus på de fysiska åtgärderna. 

Detta nät ska utformas så att de största resandeströmmarna nås. Det prioriterade 

kollektivtrafiknätet består av alla fordon, de strategiska knutpunkterna 

samt hållplatser med fler än 100 påstigande. Detta är de fysiska åtgärder som 

Västtrafik och väghållarna har arbetat med i många år. 

Alla bussar och tåg är anpassade med ramp, låggolv, rullstolsplats och audiovisuella 

utrop. Spårvagnarna kommer att anpassas successivt och beräknas vara 

helt tillgängliga år 2018. Av båtarna är ungefär 90 % anpassade och det behövs en 

översyn av hur all båttrafik kan bli tillgänglig. De utförda tillgänglighetsanpassningarna 

måste hålla den utlovade kvaliteten. 

Av de ca 770 strategiska terminalerna och stora hållplatserna så är det fortfarande 

ca 330 som ännu inte har åtgärdats. Både kommunerna och trafikverket har 

ansvar för att åtgärda dessa. Målet är att alla hållplatser ska vara åtgärdade senast 

år 2016 och i den regionala planen finns medel avsatta både som statsbidrag till 

de kommunala hållplatserna och för att åtgärda hållplatser på det statliga väg- och 

järnvägsnätet. Prioritet för statsbidrag ges till de utpekade hållplatserna. De 770 

terminalerna och hållplatserna grundar sig på en resvaneundersökning från 2002. 

En uppdatering över vilka hållplatser som har tillkommit på grund av ett ökat 

resande måste göras. Det behövs även en översyn av de strategiska knutpunkterna. 

Anpassning av terminaler och hållplatser är en viktig samverkansfråga mellan 

väghållarna och Västra Götalandsregionen. För att kunna garantera ett tydligt 

prioriterat nät till resenärerna krävs det att alla är överens om att göra dessa åtgärder 

senast år 2016. En plan för när i tiden de olika hållplatserna ska åtgärdas 

behöver upprättas. Det krävs också tydligare riktlinjer för hur hållplatsen ska 

anpassas för en ökad likformighet och tydlighet för resenärerna. 

Det finns flera hållplatser som är åtgärdade men som ändå saknar viktiga anpassningar. 

En översyn behöver göras av dessa hållplatser för att se vilka kompletterande 

åtgärder som behöver göras. Ett GIS/kartverktyg håller på att utvecklas

Målet är att alla de 770 hållplatserna och terminalerna i det prioriterade 

kollektivtrafiknätet ska vara tillgänglighetsanpassade år 2016. 

Under 2013 ska en redovisning ske av vilka hållplatser som är kvar att 

åtgärda och föreslå en tidplan för när dessa kan åtgärdas. Denna tidplan 

ska förankras och godkännas i de delregionala kollektivtrafikråden. 

Därefter ska en årlig uppföljning göras. 

En uppdatering ska göras över statistiken så att hållplatser som fått fler 

resande sedan resvaneundersökningen 2002 också kommer med i det 

prioriterade nätet. 

En kontinuerlig anpassning ska ske av fordonen, alla nya som tas i bruk 

ska vara tillgängliga. 

Ett GIS/kartverktyg ska utvecklas för att användas för bristanalys och 

uppföljning av hållplatsernas tillgänglighet. 

En metod för att följa upp tillgängligheten av vägen till och från hållplats 

behöver utvecklas. 

som ska användas för bristanalys och uppföljning av hållplatsernas tillgänglighet. 

Det kommer inte att vara möjligt att göra anpassningar så att alla kommer att 

kunna åka. Det måste dock vara tydligt för resenärerna vika anpassningar som 

har gjorts både på fordonen och på hållplatserna och terminalerna så att brukaren 

själv kan avgöra om det är möjligt att resa kollektivt eller inte. Tillgängligheten 

till fordonen och terminalerna/hållplatserna ska framgå i reseplaneraren. 

Kriterier för funktionshinderanpassning 

av hållplatser och terminaler 

På de terminaler och hållplatser där anpassningar görs ska minst följande kriterier 

uppfyllas: 

det ska finnas information 

det ska finnas taktilt ledstråk fram till 

påstigningspunkten på hållplatsytan 

det ska finnas 

väderskydd 


bänk med arm- 

och ryggstöd 

Det finns ytterligare kriterier som är viktiga att följa upp. En översyn av dessa 

bör göras och handledningen för anpassningen av hållplatser uppdateras. 


utrymme för att 

fälla ut ramp på 

hållplatsytan 

det ska finnas belysning 

kantstenen ska 

vara 17 cm hög 

det ska finnas kontrastmarkering 

utmed kantstödet 

som särskiljer 

körbanan från hållplats ytan

Det ska finnas en handlingsplan 

för störningar i trafiken 

och oförutsedda händelser 

som tillgodoser behovet av 

trygghet under resan. 

Västtrafik ska redovisa hur 

man arbetar med utveckla 

och förbättra bemötandet till 

resenären. 

Tjänster som underlättar hela 

resan och som tar större hänsyn 

till personer med särskilda svårigheter 

och olika typer av funktionsnedsättningar 

ska ut vecklas. 

Med tjänster avses till exempel 

betalning av resan, information 

innan och under resan, möjlighet 

till ledsagning. 


Öka tryggheten i resandet 

För en person med funktionsnedsättning kan tryggheten vara helt avgörande för 

resan. Hela resan består av många olika delmoment och det är viktigt att alla 

delar fungerar, exempelvis vid påstigande och byte. Resenären behöver känna sig 

trygg i att det som utlovats faktiskt fungerar. Lika viktigt är det mänskliga bemötandet 

där förarna har en nyckelroll. Det ska vara tydligt för resenären vilken 

hjälp man kan få i samband med resan. Särskild hänsyn måste tas till säkerhetsaspekterna 

av resandet i och utanför fordonet m m. 

Det finns behov av en trygghetstjänst, t.ex. ett särskilt telefonnummer som 

resenärer som har särskilda svårigheter att resa ska kunna använda. 

Gör det enklare att resa 

En kollektivtrafikresa består av många olika moment. Resenären måste bland 

annat söka information om resan, veta hur man ska betala och kanske göra flera 

olika delresor som innebär byten. Detta kan innebära att man behöver söka information 

på flera olika ställen, lära sig hur tekniska system fungerar, ringa olika 

telefonnummer för att boka färdtjänst och ledsagning, etc. Detta kan utgöra svårigheter 

för alla resenärer och särskilt om man har en funktionsnedsättning.

Kvalitetsuppföljning 

För att garantera ett prioriterat kollektivtrafiknät som brukarna kan lita på behöver 

viktiga processer för tillgänglighet och användbarhet säkerställas genom 

kvalitetssystem, säkring och uppföljning, särskilt när det gäller: 

fordonens anpassning, 

ledsagning, 

förares kompetens med avseende på tillgänglighet vid resan. 

Utöver statistik på hur anpassningarna är gjorda så bör någon form av kvalitativ 

uppföljning göras. Former som har diskuterats är att man gör exempelresor med 

brukare för att se hur väl kollektivtrafiken fungerar. Ett alternativ är att inkludera 

hela befolkningen för att det kan vara så att brister tillskrivs bara personer med 

en funktionsnedsättning när det i själva verket är något som är en brist för alla. 

Årliga uppföljningar ska göras av: 

Hållplatsernas och fordonens tillgänglighet. 

Handlingsplanen för oförutsedda händelser och störningar i trafiken som 

tillgodoser behovet av trygghet under resan. 

Vilka åtgärder som har gjorts för att underlätta före, mellan och efter 

delresan (”hela-resan”, information, ledsagning etc). 

System för kvalitetsuppföljning 

ska utvecklas. 


19

Strategi för funktionshinderanpassning av kollektivtrafiken - Västra ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?