Utställningsträning av phalenéhane

Naturbruksgymnasiet Nuntorp
Utställningsträning av phalenéhane
Projektarbete 2008-2009
Handledare: Christina Larsson
Amanda Bernhed
Caroline Bernhed

Innehållsförteckning
1. Inledning 2
1.1 Syfte och frågeställning 3
1.2 Bakgrund 4 - 9
2. Metod och material 10
3. Resultat och slutsats 11-16
4. Källförteckning 17
5. Bilagor 18

Slutsats
Under mitt projektarbete har jag lärt mig oerhört mycket, bland annat om hur en
hundutställning går till, vad man ska träna på och hur mycket det finns runt omkring att tänka
på.
Eftersom jag även har tränat kantarellsök, rallylydnad och klickerträning så har jag fått
mycket erfarenhet inom de områdena också.
Jag hade aldrig varit i kontakt med kantarellsök eller rallylydnad tidigare men tränar det nu
aktivt med Hampus.
För att projektarbetet skulle fungera så krävdes det en del backup från mina föräldrar. Tack
vare dem har jag kunnat genomföra dessa saker.
Efter olika träningar och olika kurser så har inspirationen varit på topp både för mig och
Hampus, och ibland har jag kanske tränat mer än vad både Hampus och jag orkat. En sak jag
har reflekterat över är hur bra minne en hund har. Eftersom jag bara är hemma på helgerna,
och inte ens det alltid, så är det fascinerande hur mycket Hampus har kommit ihåg mellan
tillfällena och hur stora framsteg han har gjort under varje träningstillfälle.
Jag är oerhört nöjd med mitt projektarbete och skulle inte vilja ha någonting ogjort, men jag
förstår dock nu att jag borde ha gjort momenten i en annan ordning.
Innan jag lärde Hampus "sitt", så skulle jag ha velat att kommandot "stå" skulle varit mer
inpräntat och han skulle ha kunnat det perfekt först. Då hade jag kanske sluppit en hund som
satte sig inne i utställningsringen.
Under året som har gått har både jag och Hampus utvecklats väldigt mycket, och vi har ett
väldigt starkt band till varandra. Det tycker jag också är väldigt viktigt, att man har ett band
till sin hund, för om man arbetar som ett team i utställningsringen så blir det en annan
utstrålning och det ser behagligt ut.
Om jag skulle skaffa mig en hund till, så skulle jag ägna samma energi och glädje åt att träna
den, som jag har lagt på att träna Hampus. Jag skulle fortfarande se till att valpen var van vid
att stå på bord och kunna visa tänderna för främmande människor. Men jag skulle som sagt ha
lärt den kommandot "stå" genom att klickerträna för att få det kommandot mer stadigt innan
jag lärde valpen något annat.
Jag är jättenöjd med mitt projekt och jag är glad att det har fungerat såhär bra!

1. Inledning
När vi startade projektet var Hampus inte så gammal och kunde verkligen ingenting.
Målet var alltså att träna honom för utställning och sedan åka på hundutställningar för att
ställa ut honom.
Till stor hjälp har jag haft min syster Amanda och min mamma Birgitta. Med deras kunskap
har jag kommit oerhört långt, och utan deras brinnande intresse för hundar och utställningar så
hade det här aldrig fungerat.
Den 31 Juli 2008 föddes det tre små pojkar av rasen phalené hemma hos oss.
Och i slutänden så var det bara en som flyttade till en ny familj. Kvar blev nämligen
Noble Nadir's Kerchak (alias Linus) och Noble Nadir's Kaa, alias Hampus.
Hampus var lite mindre än sina båda bröder och blev naturligtvis lite bortskämd.
Och sedan kunde vi inte skiljas från honom.
Hampus är en glad och lättlärd kille som gärna åker med överallt i bilen.
Däremot är han varken morgonpigg eller gärna upp till sent på nätterna. På morgonen så får
man tvinga honom ur sängen och på kvällen vill han helst krypa ner och sova igen.
Eftersom han är av en lite ras, så har han alltid fått följa med överallt, vilket har bidragit till att
han är en väldigt social och framåt hund, men som inte stressar upp sig över olika situationer.
Han är trevlig mot andra människor och hundar, och ligger lika gärna i soffan som är ute och
tränar.

1.2 Syfte och frågeställning
Syftet med projektet är att få min hund Hampus bedömd på utställning och lydnadstränad,
beskriva hur en hundutställning går till, vad man ska träna på
och vad domaren bedömer.
Jag vill också berätta om klickerträning, rallylydnad och kantarellsök.

1.2 Bakgrund
Hundutställning
Varför?
Från första början var hundutställningar till för uppfödare.
Utställningen var ett sätt att få en utvärdering av sitt avelsarbete.
Numera är hundutställningar så mycket mer än att bara få en exteriörbedömning av sin hund.
Det är en stor social tillställning med många likasinnade. Ofta finns det montrar som säljer allt
från koppel och burar till hundmat och täcken. Men, naturligtvis är syftet att få en bedömning
av sin hund, i jämförelse med den aktuella
rasstandaren.
Hur går det till?
Efter att ha anmält sig till hundutställningen, antingen via internet eller brev, kommer det en
nummerlapp, en vägbeskrivning och en notering om hur många hundar det är i samma
utställningsring som din hund.
Där står även när arrangörerna börjar släppa in hundar och människor på området och när
veterinärkontrollen är.
För att få ta med din hund in på en utställningsplats måste du kunna visa upp ett godkänt
vaccinationsintyg samt att hunden är över 4 månader, annars får den inte följa med in. Hunden
ska vara vaccinerad emot parvo-virusinfektion, valpsjuka och smittsam leversjukdom.
Väl inne så letar man sig fram till sin ring och väntar på att det ska bli din tur.
Många som har hundar med mycket päls står gärna och borstar hela dagen, men viktigast är
att hunden är ren och fri från tovor.
Nummerlappen ska man fästa väl synlig på vänster sida, antingen på tröjan eller ärmen, och
hunden ska ha ett utställningskoppel. Ofta är dessa lite tunnare än vanliga koppel.
När det är din tur, går du in i ringen för en konkurrensbedömning, ihop med alla andra hundar
i den klassen. När domaren har kommit till din tur så ber han dig, om du har en liten hund, att
lyfta upp den på bordet, så att han kan känna över den och titta på tänderna. Därefter ber han
om ett varv i ringen, alternativt en triangel, och sedan fram och tillbaka. När du sedan ställer
upp hunden framför domaren, så antecknar en ringsekreterare allt han säger på en kritiklapp,
som du får efter bedömningen.
Vad bedöms?
Varje ras har en rasstandard, där det noga beskrivs hur rasen ska vara uppbyggd, färger, lynne,
osv. Meningen är att domaren ska bedöma hur väl din hund stämmer överens med den
aktuella rasstandaren.
En Phalené ska vara sunt och harmoniskt byggd med mycket päls. Den ska ha ett spänstigt
utseende, bra resning och eleganta rörelser. Den ska ha väl bepälsade, hängande öron.
Dessutom ska den ha mörka ögon och svart nos.
Detta är några av sakerna som domaren kontrollerar och jämför. Den hunden som stämmer
mest överens med rasstandaren är den som vinner i klassen. Naturligtvis spelar domarens
egna tyckte och smak in, eftersom flera hundar kan vara korrekta, men kanske inte särskilt
lika varandra.

Vilka klasser finns det?
På hundutställningar arrangerade av SKK (Svenska Kennel Klubben) finns det olika
åldersklasser
Valpklass 6-9 månader
Juniorklass 9-15 månader
Unghundsklass 15-24 månader
Bruks- eller jaktklass 15 månader (anordnas för raser som har rasspecifika prov, bla en del
jakthundar)
Öppenklass 15 månader - 8 år. Unghundar får tävla i öppenklass
Championklass 15 månader - ska vara svensk eller internationell champion
Veteranklass 8 år -
Alla strävar vi efter att våra hundar ska bli champion. För att bli det måste hunden vara över
15 månader och fått tre stycken CERT (Certifikat). I varje ras delas två CERT ut, ett till varje
kön.
Domaren placerar 5 hundar i varje klass som tilldelas ett plastband, atlernativt en rosett
enligt följande färger:
1. röd
2. blå
3. gul
4. grön
5. orange
Tikar och hanar tävlar inte mot varandra, utan de vinnande tikarna i klasserna tävlar mot
varandra och hanarna gör likadant. Därefter tävlar den bästa tiken och den bästa hanen mot
varandra i "Bäst i rasen" (BIR) och "bäst i motsatt kön" (BIM). Hunden som blir BIR går
vidare till "Bäst i gruppen" (BIG) och vinnande hund i gruppen går till "Best in show" (BIS)
Alla hundar tillhör en så kallad "grupp" där hundar av samma typ, ursprung eller
användningsområde tillhör. Det finns 10 stycken grupper, och just Phalené tillhör grupp 9,
sällskapshundar.

Klickerträning
När man klicker-tränar en hund innebär det att man sammakopplar ett specifikt ljud, i de allra
vanligaste fallen ljudet från en "klicker", med att en belöning är på väg.
När hunden hör ljudet så får den en belöning.
För att lära en hund hur klickern fungerar, så börjar man med att "klicka in" den. Man klickar
och ger direkt hunden en belöning, detta upprepar man tills man ser att när hunden hör
klicket, så förväntar den sig en belöning.
Poängen är att förstärka det beteende som hunden gör, utan att tillrättavisa den.
Med andra ord så ska klicket komma exakt när hunden gör det beteende du vill förstärka.
Hunden kopplar då att det den just gjorde var bra, avbryter beteendet och förväntar sig en
belöning. Hunden kommer då med stor sannorlikhet att upprepa beteendet i hopp om ett ny
klick och en ny belöning. Ökar man sedan kraven för att hunden ska få ett klick kommer man
att få en hund som testar massor av olika beteenden
för att komma på vad det är den får ett klick för.

Kantarellsökning
Meningen är att man ska få hunden att koppla ihop en doft med ett beteende. Vid doften av
kantareller ska hunden leta upp kantarellerna för att sedan markera, genom att tex. skälla eller
sätta sig.
För att få hunden att förstå att träningen har med kantarellerna att göra så klickar man varje
gång hunden luktar på kantarellen. När hunden förstår att klicket kommer när man luktar på
kantarellen, så kan man lägga kantarellen i gräset, gömma den lite osv. Därefter låter du
hunden se på när du gömmer kantarellen, för att sedan placera ut ett par stycken och låta
hunden leta.
Sedan tar man allt från början, men hunden får ingen belöning förrän den luktat på kantarellen
och utfört det beteende du vill ska markera att det finns kantareller. Alltså lukta + beteende,
sedan belöning.
För att lära den att leta kantarell ute, så är det lättast om du hittar kantarellen först, och
"skickar" i kantarellernas riktning. Det är viktigt att hunden lyckas i början. Om hunden inte
förstår att det är "vilda" kantareller den ska leta efter, så kan du kasta en kantarell du har tagit
i, så att hunden upptäcker den bland dom "vilda" svamparna.
Så småningom kommer hunden att själv leta efter kantarellukten och göra den bestämda
markeringen, i hopp om att få en belöning.

Vad är Rallylydnad?
Rallylydnad är en tävlingsgren där samarbetet och glädjen mellan hunden och föraren belönas
med poäng. När man tävlar eller tränar Rallylydnad följer man en bana med skyltar. Varje
skylt beskriver med hjälp av text och bild ett visst moment som hunden och föraren ska
genomföra. Vissa moment liknar de i tävlingslydnad, medan andra lägger grunden för en bra
vardagslydnad.
En sak som är utmärkande och väldigt bra med Rallylydnad är att du hela tiden får prata och
berömma din hund, medan ni går banan och utför momenten. Det gör att hunden blir gladare
och mer uppmärksam när den hela tiden får bekräftelse på att de moment han utför är
korrekta.
Tanken bakom Rallylydnad är att hunden och föraren ska jobba tillsammans som ett team och
passa alla hundar oavsett storlek och ålder.
Teamet ska genomföra banan i en rask med normal takt, med hunden på förarens vänstra sida.
I Rallylydnad krävs inte ett perfekt fotgående, men hunden ska befinna sig under förarens
kontroll. Ekipaget gör banan utan mer instruktioner än skyltarna och målet är att genomföra
den så korrekt som möjligt. Banans moment ska göras så nära skylten som möjligt, snett till
höger om föraren.
När ekipaget startar vid "start"-skyltet har de 100 poäng. Olika fel som kan uppstå på banan
ger olika mycket minus, och det ekipage med flest poäng vid "mål"-skylten vinner. Om flera
ekipage har samma poängsumma så vinner den snabbaste tiden.
Olika fel kan vara:
-1 poäng
sträckt koppel
hunden går i vägen för föraren
hunden luktar på skyltarna
hunden är längre än ½ meter från föraren.
-3 poäng
bristande kontroll
hunden eller föraren välter en skylt eller kon
upprepning av övning, max 2 omtagningar
mindre förarfel
-10 poäng
felaktigt genomförd övning
större förarfel
hunden eller föraren slår i hindret
För att få godkänt måste teamet ha minst 70 poäng när banan är avslutad.
I Rallylydnad nybörjarklass genomförs banan med hunden kopplad och alla hundars ska föras
till och från ringen i koppel. Kopplet ska vara så långt att hunden kan föras med hängande
koppel. Nybörjarklassens bana är uppbyggd på 10-15 skyltar, start och mål räknas inte.
Det finns även fortsättningsklass och avancerad klass.

Rallylydnad är en väldigt ny hundsport, den utvecklades under år 2000 av Charles Kramer,
samma man som var initiativtagare till agilityn år 1984.
Charles ville hitta en ny hundsport som kunde locka nya hundägare och som är lite ”mjukare”
än tävlingslydnad.
Rallylydnad kan tränas av vem som helst som vill aktivera och utvecklas med sin hund.
Tyvärr är grenen ingen officiell sport i Sverige ännu, men det ryktas om att den kommer att
bli det år 2012.

Metod och material
Faktan i mitt projekt kommer till största del från erfarenheter jag har. Eftersom jag har varit
på hundutställningar i många år och lever i ett hem där hundar och utställningar är en stor del
av vardagen, så lär man sig mycket. Man lär sig hur det går till och man får vissa rutiner i
samband med utställningar.
Men mycket hjälp har jag, som sagt, fått från min syster Amanda Bernhed och min mamma
Birgitta Bernhed, utan deras hjälp hade det varit väldigt svårt.
Jag har valt att gå kurser för personer som jag känner har en sund och bra syn på hundträning,
som jobbar med "mjuka" metoder och som tar hänsyn till mina och min hunds intressen.
Internet-sidorna jag har valt att studera är "stora" sidor med många läsare.
Jag har även jämför dessa sidor med sådant jag själv upplevt.

Resultat
Den första frågan jag ställde mig var vad som krävs av mig och min hund, för att vi ska lyckas
i utställningsringen. Förutom att han ska vara korrekt byggd, det handlar ju om medfödda
förutsättningar. Men bara för att han är korrekt, så betydde ju inte det att det var en liten
champion jag satt med i knät, det skulle komma att krävas mycket mer.
Har man en liten hund, så ska denna kunna stå stilla på bordet och vara avslappnad i den
situationen.
Den ska låta främmande människor komma och titta honom i munnen, ta på honom och
bedömma hur han ser ut.
Inte nog med det så ska han även kunna gå i trav runt i utställningsringen och stå stilla med
alla fyra benen under sig på kommando.
Hundutställningar är min mammas liv, vilket betyder att hon innan valparna kan gå sätter dem
på bordet och gosar med dem, allt för att de ska se det som en naturlig del i sin vardag. Så den
delen var han redan väldigt bekväm med.
Eftersom det ofta är väldigt mycket hundvana människor hemma, så kunde jag be någon att
titta honom i munnen och ge honom en godis, så att han vande sig vid att det var okej. Han
lärde sig jättesnabbt att om man fick titta på tänderna, så fick han en godis.
Men sedan fick vi ett bakslag, när en person skulle titta i hans mun och såg lite tandsten som
hon skulle skrapa bort och råkade sätta nageln i hans tandkött istället.
Med andra ord så fick vi börja om med träningen.
Att kunna trava i en utställningsring kändes inte så svårt. Men eftersom hunden helst inte ska
dra i kopplet, gå i trav och inte springa och nosa efter hunden framför eller vända sig till den
bakom, så är det ett problem. Hampus ansåg att alla hundar är till för att lekas med. Vi tog 4
hinkar och ställde på gårdsplanen och lekte att vi hade en utställningsring att träna i och där
gick vi runt tills han förstod vad som krävdes av honom. Många köttbullar blev det till
Hampus, och många träningstillfällen hann gå innan vi fick ordning på det!
När han kunde trava runt i ringen så la vi till störningar, någon gång gick en hund framför,
bakom eller bara stod brevid. Alla små saker gjorde att övningen blev annorlunda och vi fick
träna lite till.
Jag lärde Hampus "sitt", anser att alla hundar ska kunna det.
Men när vi kom till den delen i utställningsträningen att hunden ska stå stilla framför mig,
medans dommaren tittar på hunden, så satte sig Hampus ner precis som jag hade lärt honom.
Jag hade även lärt honom "sitt fint". Så jag hade en hund som uppförde sig som en ängel, men
som antingen visade att han kunde "sitt" eller "sitt fint" istället för att stå upp. All träning på
dessa två beteenden la vi snabbt ner och han belönades nu endast för att han stod snällt
framför mig. Och eftersom jag tränade in alla kommandon enligt klicker-metoden, så gick det
ändå väldigt fort.
Min syster Amanda har, tillsammans med min mamma, hållt i utställningskurser hemma.
Kurserna har varit till för familjer som köpt valp av oss, och som vill träna inför utställningar.
Det var till stor hjälp, att få träna tillsammans med andra.
Kursen var upplagd på tre tillfällen. Första gången gick igenom en del teori, hur går en
utställning till? Vad bör man ha på sig? Vad krävs av min hund? osv.

De andra två gångerna tränade vi med hundarna. För att visa en hund på ett bra sätt, så behövs
det kontakt med hunden. Den ska vara följsam och uppmärksam på vad vi gör, för att kunna
visa sig på bästa sätt, så vi började med kontaktövningar.
Det kan gå till så att man sitter på huk, med en liten godis i varje knuten hand. Man håller
händerna en bit ifrån kroppen, och varje gång hunden tittar dej i ögonen, så får den en godis
ur någon av händerna. Snabbt lär den sig att varje gång den ser dej i ögonen, så får den en
godis.
En annan kontaktövning kan vara att gå slalom mellan andra ekipage av förare+hund, och din
hund ska inte försöka gå fram och hälsa, utan följa dig till slutet av raden.

Vår första hundutställning!
Den 9/3 2008 åkte vi på en valputställning i Älvängens ridhus.
I Hampus klass var även hans två bröder med, Rasmus och Linus.
För att vara första utställningen gick det väldigt bra. Även om hästbajs och andra hundar tog
lite för mycket av uppmärksamheten var vi oerhört nöjda. Alla tre valparna hade stått snällt på
bordet och man hade kunnat titta i munnen på dom. Även om traven runt i ringen var lite si
och så, får man tänka på att de faktiskt bara var valpar.

Olika kurser vi gått
Klickerkurs
Emelie Merenius, från Vinna hundcenter strax utanför Vårgårda, håller kurser i klickerträning
för hund och höll en av sina heldags-kurser i Hundkojan på Restad Gård. Jag hade gått den
kursen för Emelie tidigare, med en hund jag hade före Hampus, och även gått klickerträning
för häst
med en annan kursledare, så var jag ganska insatt i ämnet. Men eftersom det alltid är bra höra
saker och ting fler gånger, gick jag kursen. Under dagen hade vi teori om vad klickerträning
är, och hur det fungerar samt tränade korta stunder med våra hundar. Bland annat saker som
att "klicka in sin hund", lära dom att lägga sig på en filt, sätta en tass/nosen på ett lock osv. Vi
gjorde många övningar som var lätta att dela upp i små mål och som gick relativt fort att lära
in. I slutet av dagen var både vi och hundarna trötta i huvudet, samtidigt som jag kände att nu
kunde vi komma igång på riktigt med att träna olika saker.
Kantarellsök
Norra Älvsborgs kennelklubb (NÄKK) annordnade en kurs i kantarellsök. Även för denna
kursen var Emelie Merenius kursledare. Nu skulle alltså Hampus bli en kantarellhund! I min
vision såg jag hur Hampus sprang iväg själv med en korg och plockade svampen, för att sedan
komma hem.
Men vi fick börja från början. Precis som med klicker-kursen så varvades teori och praktik,
och när det var dags att packa ihop för dagen, så hade några hundar ätit upp kantarellerna,
andra hade inte fattat att det var svampen vi letade efter och någon hade börjat leta på riktigt.
Detta var en kul grej att träna, det tyckte både jag och Hampus. Han förstod snabbt att om han
hittade kantarellerna och satte sig, så resulterade det i godis. För att han skulle veta att det var
"jobbdags" så fick han en fin döskalle-scarf runt halsen, och sedan bar det iväg i skogen. Efter
ett par träningstillfällen och dagar, så hittade han kantareller.
Oftast hade jag dock sett dem innan Hampus gjorde det, men ibland hittade han sådana som
jag inte hade sett, gömda under mossan.
Rallylydnad
Phalenésällskapet i Västra området, som vi är medlemmar i, anordnade en kurs på Vinna
Hundcenter i Rallylydnad. Som vanligt var Emelie Merenius kursledare.
Denna kursen hade väldigt många praktiska övningar. I Rallylydnad blir det poängavdrag
varje gång kabinhaken på kopplet går över en lodrätt vinkel, så första övningen var att räkna
åt en kompis, hur många gånger kabinhaken sträcktes på 3 minuter. Efter några gånger så gick
det i alla fall bättre.
Eftersom en Rallylydnadsbana består av olika skyltar, så gick Emelie igenom hur skyltarna i
klass 1, nybörjarklass, skulle genomföras och sedan valde hon ut några som vi fick träna på
med våra hundar.
Som avslutning på kursdagen så hade vi Phalenémästerskap i Rallylydnad. Hampus och jag
kom på en ärofylld 3 plats.

Olika händelser
4/2 -08 Första tillfället med sitt-träning.
5/2 -08 Mer sitt-träning. Även åkt bil till Norra Älvsborgs kennelklubb för att träffa andra
hundar och människor.
7/2 -08 Sitt-träning, nu kan han det! Börjat träna ligg, går snabbare än sitt. Gått i
utställningskoppel.
13/2 -08 Nu kan vi även "sitt fint!"
2/3 -08 Utställningskurs
9/3 -08 Valputställning i
Älvängen
23/8 -08 Kantarellsökningskurs
12/10 -08 Rallylydnad

Slutsats
Under mitt projektarbete har jag lärt mig oerhört mycket, bland annat om hur en
hundutställning går till, vad man ska träna på och hur mycket det finns runt omkring att tänka
på.
Eftersom jag även har tränat kantarellsök, rallylydnad och klickerträning så har jag fått
mycket erfarenhet inom de områdena också.
Jag hade aldrig varit i kontakt med kantarellsök eller rallylydnad tidigare men tränar det nu
aktivt med Hampus.
För att projektarbetet skulle fungera så krävdes det en del backup från mina föräldrar. Tack
vare dem har jag kunnat genomföra dessa saker.
Efter olika träningar och olika kurser så har inspirationen varit på topp både för mig och
Hampus, och ibland har jag kanske tränat mer än vad både Hampus och jag orkat. En sak jag
har reflekterat över är hur bra minne en hund har. Eftersom jag bara är hemma på helgerna,
och inte ens det alltid, så är det fascinerande hur mycket Hampus har kommit ihåg mellan
tillfällena och hur stora framsteg han har gjort under varje träningstillfälle.
Jag är oerhört nöjd med mitt projektarbete och skulle inte vilja ha någonting ogjort, men jag
förstår dock nu att jag borde ha gjort momenten i en annan ordning.
Innan jag lärde Hampus "sitt", så skulle jag ha velat att kommandot "stå" skulle varit mer
inpräntat och han skulle ha kunnat det perfekt först. Då hade jag kanske sluppit en hund som
satte sig inne i utställningsringen.
Under året som har gått har både jag och Hampus utvecklats väldigt mycket, och vi har ett
väldigt starkt band till varandra. Det tycker jag också är väldigt viktigt, att man har ett band
till sin hund, för om man arbetar som ett team i utställningsringen så blir det en annan
utstrålning och det ser behagligt ut.
Om jag skulle skaffa mig en hund till, så skulle jag ägna samma energi och glädje åt att träna
den, som jag har lagt på att träna Hampus. Jag skulle fortfarande se till att valpen var van vid
att stå på bord och kunna visa tänderna för främmande människor. Men jag skulle som sagt ha
lärt den kommandot "stå" genom att klickerträna för att få det kommandot mer stadigt innan
jag lärde valpen något annat.
Jag är jättenöjd med mitt projekt och jag är glad att det har fungerat såhär bra!

Källförteckning
Hundutställning:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hundutst%C3%A4llning
Hämtat 2009-01-20
Hundutställning, rasstandad:
http://www.phalenesallskapet.se/0-index.htm
Hämtat 2009-01-20
Klickerträning:
http://www.backetomta.se/default.asp?sida=klickerregler
Hämtat 2009-01-19
Kantarellsök:
http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=36
Hämtat 2009-01-18
Rallylydnad:
http://rallylydnad.se/index.php?option=com_content&task=view&id=18&Itemid=32
Hämtat 2009-01-28
http://www.hbbk.se/verksamhet/rallylydnad/rallylydnad.htm
Hämtat 2009-01-18

Bilaga 1
Intervju
Amanda Bernhed
Lindås 21 Januari 2009
Hur länge har du sysslat med hundutställningar?
Jag började 2003 med att ställa ut på inofficiella utställningar.
Ganska snabbt så började jag med "barn-med-hund" och fastnade för detta att visa hund!
Hur ser en vanlig dag ut på en hundutställning för dig?
Jag kommer till veterinärbesiktningen runt 8 på morgonen, visar vaccinationsintyg på alla de
hundarna jag har med. Tar mig inåt och letar upp min ring, sätter mig vid ringen och slår upp
ett läger där. Ger hundarna vatten och går och köper en katalog.
Är det många hundar kvar innan mina ska in i ringen så sitter jag och bläddrar i katalogen,
kollar in konkurrenterna och pratar med folk som man känner.
Sen när det börjar närma sig så rastar jag hundarna och börjar borsta, kamma och fixa. På med
kavajen och nummerlappar och sen är det in i ringen!
Har du ställt ut i andra länder än Sverige?
Ja, jag har ställt i Norge, Tyskland och Belgien.
Vad ställer du ut för raser?
Jag ställer de flesta raser. De raser som jag visar mest är Phalené och Schipperke.
Men det blir även andra raser som tex. Grand Basset Griffon Veneén och Pudel.
Berätta lite kort om Junior Handling?
I JH (Junior Handling) så bedöms inte hunden, utan det är jag som handler som bedöms. Kan
man visa sin hund på ett rastypsikt sätt med elegans och kunna visa hundens fördelar och
dölja nackdelar så kommer man långt inom JH.
Hur förbereder du dig och din hund inför hundutställningar?
Från det att våra valpar kan stå på benen så börjar bordsträningen. De ska klara av att stå på
ett bord och låta sig bli genomkända av okända personer. När de blir lite äldre så blir det
koppelträning. De ska kunna trava på vänster sida och sedan kunna ställa sig någorlunda rätt
med benen själva.
Kvällen innan utställningen så blir det trimning och badning.
Vad har du med dig till utställningsplatsen?
Med till utställningen så har jag en bur till hundarna, vatten, borstar, alla papper, köttbullar
eller korv, en stol och min kostym.