December 2005 - Unima.nu

Festivalrapport
Höstfestivalen i Prag ….
14
…. heter ”Flygning över dockteaternästet” och återkommer
årligen i samband med Allhelgonahelgen. Den brukar
presentera de framgångsrikaste föreställningarna från årets
hemmaproduktioner, såväl av professionella dockteatrar som
av amatörgrupper.
Årets undantag var två utländska gästföreställningar: Mikropodium
Budapest samt Figurentheater Stuttgart med Exit. En
Hamletfantasi (som även gästspelat i Stockholm , se Dockteatern
2-02).
Tio föreställningar spelades under två och en halv dag på
Teater Minor, som rymmer tre scener i olika storlekar, och på
Teater Ypsilon, ett stenkast från Minor.
Festivalen öppnades med bröderna Formans produktion för
barn, Klapzubas elva . Det är en dramatisering av en känd
ungdomsbok av den tjeckiske författaren Eduard Bass,
och handlar om ett världsberömt fotbollslag bestående av
familjens elva söner och deras stänge far som tränare. En
mastodontföreställning, ibland med 25 (!) personer på scen
samtidigt, och med fi ffi ga scenlösningar med fotbollsspelande
marionetter och / eller stavdockor till glädje för pojkpubliken
i åldrarna 6 till 82 år (min man).
Efter föreställningen pratade jag med Petr Forman, föreställningens
regissör och tillika aktör. Han berättade litet
om arbetet med en så stor ensemble, hur viktigt det är med
disciplinen när alla är beroende av varandra för att det hela
ska fl yta friktionsfritt.
- Men vi har jätteroligt, sa han med fotbollslagets randiga
tröja fortfarande på sig.
Följande vecka skulle bröderna Formans teater delta i Festival
of Wonder i Silkeborg, men med en mycket mindre
föreställning (bara fem personer): tio år gamla dundersuccén
Barockoperan . Den turnerade de med även i Sverige hösten
1996 – många minns säkert.
Festivalen avslutades med den senaste produktionen av Teater
DRAK: Hur leker papporna, en humoristisk föreställning
om fem pappors gestaltning av sagan om Snövit. Iklädda arbetsoveraller
pysslar de i en verkstad full med olika maskiner
och verktyg, när de blir avbrutna av ett bud som lämnar in
en trasig docka och som bara kan säga ”mamma”. Efter ett
svårt bryderi bestämmer sig papporna för att agera på rationellt
manligt sätt, men mycket varsamt – all skrot och alla
maskiner kommer till användning, och Snövit är efter många
farliga äventyr på väg att räddas från den elaka drottningen.
Att de sju dvärgarna kan skapas av tre par vita gummistövlar
på skådespelarnas fötter (”en fattas här, men det gör väl
ingenting”, sjunger de tre papporna nonchalant), det kan bara
regissören Josef Krofta hitta på. Och hör och häpna: till slut
säger dockan vackert ”pappa!”
Utöver festivalföreställningarna hade jag turen att kunna se
den nyaste av bröderna Formans produktioner för vuxna:
Ringaren i Notre Dame , en dramatisering av Victor Hugos
klassiska roman om den puckelryggige Quasimodo.
Friteatergruppen ANPU, som bröderna Formans teater ingår
i, grundades 1998 av Matej Formans hustru Bella Schenkova
– skådespelare, poet och regissör. Även gruppens tidigare pro-
duktioner har haft klassiska förlagor (t.ex. Romeo och Julia) Julia
och har alltid haft en experimentell karaktär i samspel mellan
skådespelare och dockor.
Matej Formans mästerliga scenografi bestod av fyra fristående,
sinnrikt snidade höga kyrktorn på hjul, som möjliggjorde
oändliga scenvariationer. Tornen, som var ihåliga med olika
öppningar, tjänstgjorde även som dockteaterscener. Fem skådespelare
och ett tiotal marionetter framförde den fängslande
föreställningen i ett stort teatertält, som hade rests på en gräsplan
mitt bland storstadens kontorsskrapor.
Blanka Kaplan
Mikropodium foto: Gustaf Kull