December 2005 - Unima.nu

foto: Ola Kjelby
Eldfågeln fl yger österut
Dockteater Sesam på minnesvärd
turné i Ryssland
I september åkte Dockteater Sesam till Ryssland med sin
föreställning Eldfågeln . Teatern var inbjuden till två festivaler:
tionde internationella dockteaterfestivalen i Ryazan.
Och den tredje internationella Obraztsov-festivalen
i Moskva (uppkallad efter den ryske dockteaterlegenden
och grundaren av Statliga Dockteatern i Moskva, Sergei
Obraztsov).
”Att delta i två stora festivaler under en vecka var spännande
men tufft med tanke på omständigheterna i Ryssland”, berättar
Dockteater Sesams konstnärliga ledare och regissör,
Nasrin Barati.
På eftermiddagen den 11 september landade vi på Moskvas
fl ygplats, och festivalens personal från Ryazan mötte oss för
att köra oss vidare. Vi åkte med en charmig, skumpig minibuss
av det slag som blev vad vi färdades runt med under hela
resan. Efter tre timmar var vi framme i Ryazan (sydöst om
Moskva).
På festivalen i Ryazan fi ck vi spela på en teater från sekelskiftet,
en vacker och ståtlig sådan. Teaterns tekniska
utrustning var gammal men en ung och påhittig tekniker
som fanns på plats kunde anpassa det vi hade med
oss till deras apparater. Föreställningen gick jättebra och
fi ck mycket uppmärksamhet av den ryska publiken, speciellt
av barnen som utgjorde majoriteten av publiken.
De andra deltagarna i Ryazan-festivalen var bland annat grupper
från olika delar av Ryssland samt Spanien, Argentina och
Bulgarien.
Vi återvände till Moskva den 15 september. Under tre timmar
på nybyggda vägar passerade vi många nya gigantiska
stormarknader på båda sidor av vägen, bland annat IKEA. Vi
kom fram till Obraztsovs teater lagom till 12-slaget, och alla
väntade vid entrén för att höra det berömda gökuret slå, och
se alla dockor som kommer ut ur det. Till vår besvikelse fungerade
gökuret inte, och det enda som hördes var lite musik och
en tupp som gol.
Vi bar in rekvisitan och möttes av teaterns konstnärlige ledare
Boris Goldovsky. Han tog emot oss på sitt kontor, ett rum som
förut tillhört självaste Sergej Obraztsov, och fortfarande bevarat
i samma skick som när han dog år 1992, 91 år gammal.
Vi gick igenom allt som vi behövde och jag frågade honom om
han fått våra papper som vi hade skickat angående föreställningens
tekniska behov. Han försäkrade oss att allt var klart.
Det enda som vi hörde var ”donʼt worry”, ”allting ordnar sig”.
Vi träffade scenmästaren och teknikerna och upptäckte att
informationen vi skickat aldrig nått fram till dem. Någonting
stod klart för oss. Det fanns ingen kommunikation mellan de
300 personer som jobbade på denna stora teater. Deras teknik
var väldigt charmig, men gammal. Den passade inte vårt
ljusbord! Vi förklarade att eftersom det här var en skuggspelsföreställning
var ljuset vår högsta prioritet. Boris lovade oss
på nytt att vi skulle ha all utrustning dagen efter. Vi byggde
scenen och åkte till hotellet för att ladda inför morgondagens
föreställningar.
Dagen efter var vi på teatern tidigt för att koppla allt ljus, men
ingenting var ordnat… Vi var första gruppen som spelade, så
många journalister från TV och tidningar var där och ville göra
reportage om oss. Det blev många intervjuer samtidigt som teaterns
tekniker jobbade för att anpassa sin utrustning till vår.
Till slut spelade vi Eldfågeln och blev lika uppmärksammade
och uppskattade av publiken som vi blivit i Ryazan. Förutom
vi från Sverige var grupper från Frankrike, Tyskland, USA,
Turkiet, Estland och Ryssland deltagare i festivalen.
När vi packat vår rekvisita fi ck vi besked att teaterns VD,
som också hette Boris, ville bjuda oss på lunch som tröst för
allt strul. Hela gruppen fi ck tillsammans med teaterns chef,
dess konstnärlige ledare samt Obraztovs barnbarn Katarina
smaka på god mat från Azerbajdzjan. De bad om ursäkt för
det som hänt, och lovade att nästa gång köpa bättre utrustning
för stora sammanhang, så att alla grupper skulle kunna få de
resurser som de behöver.
Vi reste hem från Moskva med goda och annorlunda minnen
av vår fjärde Rysslandsturné.
Nasrin Barati
3