3. Kroatiens historia - Malaxedu.fi

Milosevic var väldigt populär, och valdes 1989 till Serbiens president. Efter det
försökte Milosevic genomdriva en centralisering av Serbiens styre, vilket ledde till
minskat självstyre för Kosovo och Vojvodina. Framför allt albanska protester i Kosovo
slogs kraftigt ner. Serbiens drömmar om centralisering mötte motstånd i Slovenien.
Slovenien ansåg att varje republik själv skulle få avgöra i vilken grad republiken
skulle ingå i federationen. Slovenien var ett etniskt homogent land, men problemen
blev större i de etniskt mer splittrade länderna Bosnien-Hercegovina och Kroatien.
Under sommaren 1991 hade
motsättningarna gått så långt i Kroatien
och Slovenien att båda republikerna
förklarade sig självständiga. För att
skydda federationens överlevnad gick
Milosevic in med den federala armén i
både Slovenien och Kroatien. Dock så
drog man tillbaka armén ur Slovenien
efter ett par veckor. Striderna fortsatte
dock i Kroatien mellan kroatiska styrkor,
den federala armén och serbiska
friskaror. Striderna upphörde först i
januari 1992, då Kroatien och Slovenien
erkändes av EU och en rad andra länder.
Då upprättades även en fredsbevarande
FN-styrka i Kroatien.
Kriget fortsatte i Bosnien-Hercegovina
efter att republiken utropat sig
självständig i april 1992. Efter en tid hade
de serbiska styrkorna samt den federala
armén tagit åt sig två tredjedelar av
Bosnien-Hercegovinas territorium.
Parlamentshuset i Sarajevo
Serbien ville erövra bosniska och kroatiska områden som hade en betydande serbisk
befolkning för att möjliggöra en anslutning till den nya Förbundsrepubliken
Jugoslavien, som då bestod av Serbien och Montenegro. Etnisk rensning skedde av
serberna i dessa områden. Dock även av kroater och bosniaker i områden
kontrollerade av serberna. Krigsfronten förblev för det mesta stillastående från 1992-
1995. Båda parterna förlorade tusentals män.
Trots FN-beslutet förblev situationen i Kroatien densamma. Lokala stridigheter
mellan serber och kroater påträffades ofta. FN-truppernas närvaro orsakade bara
mer missnöje hos kroaterna. I maj 1995 inledde kroatiska styrkor en blixtoffensiv mot
den serbkontrollerade delen av västra Slavonien. Så gott som hela den serbiska
befolkningen fördrevs till norra Bosnien. Man gjorde även ett liknande tillslag i ännu
större skala, när kroaterna erövrade Krajina.
Serbernas reagerade med att angripa Srebrenica. Hela den muslimska befolkningen
i Srebrenica flyttades till regeringskontrollerat område. Ca 5000 män togs till fånga av
serberna och massakrerades. I och med detta förändrades omvärldens agerande.
15