3. Kroatiens historia - Malaxedu.fi

gick med i Komintern spenderade Broz även tid i Moskva. Komintern var en
internationell sovjetisk organisation som stödde kommunism i andra länder. Under de
här åren fick Josip Broz täcknamnet Tito.
Broz återvände till Jugoslavien år 1936 och Komintern gjorde honom tillförordnad
generalsekreterare för kommunistpartiet följande år. Inte förrän år 1940 valdes han
formellt till posten. Under andra världskriget skapade Tito en partisanarmé. Denna
fungerade som motståndsrörelse under den tyska invasionen av Jugoslavien och var
aktiva med sabotageverksamhet. Men Titos partisaner arbetade inte endast mot
tyskarna. Andra motståndsrörelser var också verksamma under invasionen. Bland
annat Cetnici-rörelsen, ledd av Mihailovic som till en början hade de allierades stöd,
var också mål för Titos partisaner. År 1943 skedde dock en förändring när de
allierades stöd flyttades över till partisanerna. När Italien drog sig ur kriget i
september hade Titos partisaner lagt Kroatien under sig. Samma år utsågs Tito till
ledare för en provisorisk partisanregering och i oktober 1944 intog partisanerna och
de allierades styrkor Belgrad. I den federala jugoslaviska folkrepubliken som
utropades efter kriget korades Tito till förste premiärminister. 1953 erhöll han titeln
president och den fastslogs vara på livstid år 1963.
De första åren efter andra världskriget förde Tito sin politik enligt den sovjetiska
modellen men kom alltjämt i konflikt med Stalin. Jugoslavien uteslöts ur det
kommunistiska samarbetsorganet Kominform och Tito fick klara sig på egen hand.
Detta ledde till en ny variant av den kommunistiska läran, titoismen. Tito var också en
av grundarna till den alliansfria rörelsen i början av 1960-talet och strävade efter en
neutral kurs mellan stormakterna. En central del i Titos politik var att förena de olika
folkgrupperna i Jugoslavien och de enskilda delrepublikerna gavs måttligt med
självbestämmande. Dock möttes enskilda strävanden efter särskilda rättigheter med
hård hand. Kritik tolererades inte och flera av Titos närmaste medhjälpare föll offer
för hans utrensningar, däribland Milovan Djilas.
Tito blev den sammanhållande kraften i Jugoslavien och ett system skapades i
början av 1970-talet för federationens överlevnad efter presidentens död. Systemet
gick ut på ett kollektivt presidentskap där presidenter från alla republikerna i
federationen turades om att ha ledarskapet en viss period.
Josip Broz Tito dog den fjärde maj 1980. Han har genom åren hyllats för sin neutrala
och alliansfria utrikespolitik och stämplats som en egensinnig kommunistisk diktator.
Hans sätt att styra federationen höll visserligen ihop alla de nationaliteter som levde i
Jugoslavien, men han omöjliggjorde samtidigt en övergång till demokrati.
7