VÄRDIG DÖD Lars Sandman - Vårdalinstitutet

Allt material är skyddat genom upphovsrätten och får inte användas i kommersiellt syfte.
Texten får användas för eget bruk men källan måste anges.
Källa: www.vardalinstitutet.net, Tematiska rum.
2011-05-16
4
Denna idé hittar vi även diskussionen kring att det är ovärdigt att hålla liv i en människa som har
förlorat förmågan att använda sitt medvetande, exempelvis en person som förlorat större delen av sin
hjärnkapacitet.
Eftersom även den betingade värdigheten kan sägas vara kopplad till vad man anser vara väsentliga eller
centrala mänskliga egenskaper så innebär denna syn på värdighet att vi tillskriver det mänskliga
förnuftet rollen av det adelsmärke som utmärker människan och ger henne det värde som värdigheten
medför. Samtidigt får ett sådant förhållningssätt till följd att den person som förlorar förmågan att
använda sitt förnuft eller som får en försämrad förmåga att använda sitt förnuft, också får sin värdighet
påverkad. Det innebär att med ett sådant synsätt så kommer personen med grav demens eller gravt
psykiskt funktionshinder, att ha en lägre grad av värdighet, något vi kanske kan ha svårt att acceptera.
Värdighet kopplat till autonomi och integritet
En idé som har ett liknande tema är idén att värdigheten är relaterad till autonomi eller
självbestämmande och att vi har värdighet i den mån vi har möjlighet och förmåga att själva bestämma
över vårt liv (Momeyer 1988). I takt med att vi förlorar förmågan att bestämma över våra egna liv, eller
om vi på olika sätt hindras från att bestämma över vårt liv – så förlorar vi också vår värdighet.
Ingrid som levt ensam större delen av sitt liv och alltid funnit en stolthet i att ha klarat sig själv, drabbades för några år
sedan av yrsel som gjorde att hon ramlade och bröt lårbenet vid ett flertal tillfällen. Komplikationer i samband med
läkningen och risken för fortsatta fall, ledde till att Ingrid fick plats på ett särskilt boende, något hon inte trivs särskilt
bra med. Nu har hon även drabbats av cancer och i samband med att sjukdomen förvärras får hon svårare att klara av
det dagliga livet. Samtidigt reagerar hon starkt på sin förlorade förmåga att klara sig själv och bestämma över sitt liv.
’Det är ovärdigt! De behandlar mig som ett barn och tror inte jag klarar någonting! Om jag riskerar att ramla när jag
vill upp och gå, så är det väl min ensak. Det är trots allt mitt liv och jag vill själv bestämma över det…’ som Ingrid ofta
säger.
Att bli fråntagen möjligheten att få bestämma över sitt liv, framförallt om man alltid gjort det tidigare,
upplevs av många människor som ovärdigt. Samtidigt innebär naturligtvis en sådan syn på värdighet att,
den som faktiskt har förlorat möjligheten att bestämma över sitt liv, eller kanske aldrig har haft den,
även kommer att ha en lägre grad av värdighet.