€n norrmans minntn från e"trigt - Murberget CollectiveAccess System

LOREN7Z DIETRICHSON 

€n norrmans minntn 

från e"trigt 

I. 

Bemyndigad öfvl!raättning ;tf Kina 'ohan90n 

6todtholm 

tIb.h15tl'am & micllltnncl

Norrländska 

Hembygdsbiblioteket 

Hemösand 

I 

.....,

LORENTZ D1ETRJCHSON 

EN NORRMANS MINNEN 

FRÄN SVERIGE 

I. 

BEMYNDIGAD ÖfVERsATfNINO AF KI..J\RA JOHANSON 

STOCKHOLM 

WAHLSTRÖM " WIDSTRAND

STOCKHOLM 1001 

!DUNS KUNOL HOFSOKTIt. FILIAL

2 

Ilfgingo till min Berlinförliiggarc, skulle åtcr ett mångårigt 

arbete vaNt färdigt och afslutad!. Glädjen var som sagd! 

icke oblandad; ly vid aCslutande! af ett verk är det alltid 

åtminstone två tankar som upptaga en författare: den enll 

l1r tanken på hur mycket båttre arbetet kunde och horde 

ha varit gjordt, den andra tanken på nU mlln nu för all· 

tid måste tnga afsked af alla dc s)'ssclslittningar, ideer 

och föremål, som blif"it en kåra under arbetet och hvilka 

man nu skiljes (rAn som från gamla, trofasta vänner, 

som man vet nU mnn aldrig )ncr får återse. Niir nu det 

hår år fiirdigt, hvad skall så komma' Skall nästa arbete 

kunna skånka mig snmmll glädje, viieka mitt intresse lika 

Idvande som det nu aeslutade! Det finns ju alltid tillrackligt 

med intressant arhctsslofT, men saken är den, alt 

man griper inte sitt stoff; det iiI' stoffet som griper en, 

om det skall bli någoL beviindL med verkcL Och skall 

väl ännu en gång i Jif"et ett stoff kunna gripa mig så 

som detta har gjort, hvilket upptagit tio dr af mitt !if? 

Hvad man ändå hinner mcd litet under cH mii.nniskolif! 

Tio ar på detta enda lilla arbete! 

Min stamning \'Dr inte ljus i det ögonblicket. "vad 

jag hade uträttat föreföll mig så ringa, resultatet af mitt 

författarskap och af mitt lirs arbete på del hela taget 

så försvinnande, och snart skulle ålderdomen klappa pd 

min dörr. Ensalll gick jag dår och sysslnde med ett göra, 

som få brydde sig om och h,'ars besvärligheter iinnu färre 

förstodo - och Iifvet, hvar hnde det under tiden blif"it aU 

Nå - slika tankar äro otacksamma och böra bortvisas 

- men de kOlluna likviii uJlpdyktltldc alltibland och vilja 

icke låta visa bort sig. h, hvar hade lifvet, det rika !if 

min ungdom Icrde, blif"it af? Fuil llium, juimus Trots, 

Mina äldre samtida till stor del döda och borta, och de yngre? 

.Sle hören nicht die folgendcn Gesänge, 

die Seeien, !lenen ich 1111' el'sten snng - -.

mottager därför med tacksamhet och gHidjc den anledning redaktionell 

därigenom bereder mig att uppehålla mig litet vid tider 

och personligheter, som nll till stilrstn dden äro fOl'svullnn frlin 

skådeplatsen i denna suhlunariskn väril!; ty llled de llU lefwllldc 

ämnar jag blott i nödfall och undnntnWiYls befatta mig. 

Naturligtvis hyste jng en lätt begriplig farMga, nU 

om än innehållet af dessa anteckningar lefvnlldc intresserade 

mig själ!, dc likväl kunde vara I1järtaus ledsamma 

för andra aU hisn, och det måste ju vara en ganska betänklig 

sak mr en man, som inte har något större alt 

bjuda på fln hvad jag har, att hlgga fram sitt }if till nUmil 

n! beskådande; men miirk,'ärdigt nog läste folk dem 

med v:llvilja, .Morgcnbladcl> måste till och med efter någon 

tid sfltta det ominösa .Eftertryck förbjudes. öfver 

artiklarna, och det va.' en Ud, (hi deL formligen strömmade 

in v:intiga vittnesbörd Olll lflsarnas sympati för mina 

anspr-.ikslösa skildringal'. 

Ja, snart infallII sig till min öfverraskning en 

gure, som ville utgifva följetongerna i bokform 

kom boken till, 

5 

förliigoch 

så 

Och dårlued anhefaller jag dessa blad, SOUl så oförmodadt 

Sl'.gO dagen och som fmnll mera ofönuodadt hlcfvo 

så villvilligt mollagnll i sin försla. form, iläsurnas fortsalta 

vulvilja, Tag emot dem SOIll de äro menade, nlan 

stora fordringar - harmas icke .[(jr all min lilla hvitling 

icke iII' en hvalfisk>, och hlir du missnöjd mcd boken, 

sli kom alltid ihåg, aU det är till .i\IorgenbladcLs. redak· 

tian och inte till mig du har aU siigll: .Tu l'as vouZu, 

George Dandin!. 

Då jag nu fålt den ytterligare glfld.cn, alt lilan i Sverige 

önskar cn öfvcrsiltlning af den del af mina lefnadsminnell, 

som berör min l:inga vislelse i della land, dUI' jag i mtlllgll

6 

år kände mig som barn i huset, kan jag endast med innerlig 

tacksamhet mottaga detta kära bevis på att min obetydliga 

verksamhet öster om Kölen ännu icke är aUdeles 

glömd, fastän mer än eU fjärdedels sekel skiljer oss från 

den tiden. 

Då ju emellertid dessa svenska skildringar äro beräknade 

för norska läsare, hyser jag en viss fruktan, att 

mycket skall lörefalla min svenska läsekrets aOlför vålbekant 

och rör Iilet intressant. Jag anhåller diirför att 

med eU tjockt streck få understryka den anmärkningen, 

alt boken ursprungligen icke ilr afscdd rör S\'CllSkn läsare. 

Och finnn en anmärkning: eftersom dell svenska ärversattningen 

endast är cU utdrag, förekommer det knnskc 

diil' en del saker, som olltröl' mycket kunna la sig ut 

som stympade delar of en större organism. Jag vill dlirför 

som ett slags orientering erinra om aU det norska 

arbetet är afsedt att utgöra tre delar, af hvilka dc två 

redan ha utkommit och den tredje - som jag hOPP"S 

utkommer under IOPI)el af deUa år. Dessa tre delar:'iro 

fördelade på följande sätt: 

Försla delen: J. Barndomslif i Bergen (1834-1853); 

II. StudentHf i Kristiania (1853-1859). 

Andra delen: I. StudenUif i Uppsala (1859-1861); 

n. Vagabondlif i norden och södern (1860-1862)j 

Tredje delen: I. Nordiskt konstnärslif i Rom (1862 

1865); II. Ur Stockholmslifvet i Karl XV:s sista år (1865 

1872). 

Den svenska öf\'ers:'ittningeD kommer nu aU af försla 

delens kap. J( återge skildringcn af studentmötet i Upp" 

sala 1856, af andra delen hela första kapitlet, 1SludenUif 

i Uppsala., samt ur nlldrn knpitlet .Ett besök hos Johan 

Ludvig Runeberg.. En ny följd, som senare kommer all 

ulgifvas, skall ur tredjc delcn meddela hela andra kapitlet, 

'Ul' Stockholmsllf,'el i Korl X":s sista lIro, s::lInt slul-

\ 

) 7 

ligen några anteckningar om Björnsons och Ibsens besök 

I Stockholm, hämtade ur första delen. 

Ener denna redogörelse örverliimnar jag boken i svenska 

händer. Måtte den fiODa sig så \'ål där, som dess 

författare alltid har funnit sig. och matte den mottagas 

som dcn är skrifvcn. Ty det vågar jag s.'i.ga, aU dcn är 

skrifvcn med den varmaste önskan om eU gadt och ioncr* 

ligt förhållande mellan dc bägge folken, med en (ljup 

tncksamhet för ol1l hvad jag hnr Sverige och dess folk 

att tacka för. 

FÖRFATTAllEN.

föreläsningar, seglatsen uppåt Ml'lIaren i den Jjufliga sommarkvällen 

- allt detta kulminerade i den oförgätliga 

sommarnatt, då vi seglade in i Pyris under ett blomsler 

regn från bron vid Flotlsund och landslcgo i Uppsala 

under fl:ygande fanor och 5:\go solen gå upp ärver Odinslund, 

medan BöUigcrs .Hell sommaren, dagen och stunden. 

klingade från Uppsalasångarnas ypperliga kör och 

EsaiM Edqvist hade sitt )jfs Slorslllgnastc ögonblick, då 

han höll sitt glänsande välkomsttal I saluppglingen ,-id 

obeliskens fot. Stackars Esaias! Som det gick med 501 

Ilppgångshcbådclsen för nordens enhetsdröm, så gick del 

med soluppgångsbcbådclsCll för din egen framtid. I den 

oatlen \'ar det nog mången, som spådde dig en ljus och 

härlig Icfnttdsd:lg! - Ener ett Iif Cullt af ekonomiska slri 

liga teatern - det där "ar .Gustaf Adolfs bysh o. s. Y. 

Vi finga ett stort gemensamt rum, och ntir Yi hade gjort 

toalett, inträdde 'lär vård efter en försiktig knackning och 

anmälde, att del var serveradt .i matsEIlen.. I det lilla 

matrummet stod ett bord dukadt - med två kuvert. Detta 

var vår första öfverraskning: voro vi inte goda nog att 

införas i hans familj - eller hvad skulle delta betyda? 

Men vår andra öfvcrraskning var vida större, då soppan 

bars in af Yården själf, som med en sen-ett ärver armen 

staJldc sig bakom EbbeIls stol efter aU ha serverat soppan. 

Då middagen, som - lHminstonc efter våra tarfiiga sludcntbegrepp 

- var rcnl nf splendid, blifvit aråten, hugade vi 

oss för vllr \'ärd, hvilkcn (l;irpå drog sIS tillbaka ungefär 

som en betjänt, når bans härskap tillåter honom alt gå. 

Rvad var detta för en gåta? Hvad i all vårlden kunde 

detta betyda? Plötsligt uppgåf\"o vi b:igge två ett skratt., 

så ljudligt som omständigheterna tillato - ty med ens 

hade situationen blifvit klar för oss båda, i det vi på glasdörren 

tm vår matsal 1iiste •Hotel dll Nord., och med 

detsamma gick det upp fOr oss hur det hade kommit sig, 

att vi två goda viillDer fUtt samma logis. 

Stoekhohnarna hade inte varit fullt så beredvilliga alt 

ta emot de fr-.1mmande gasterna som Uppsalaborna. De 

mera framstående gästerna hade nog funnit dem, SOUl togo 

emot dem - alla dc äldre, kandidater o. s. v. hade nog 

funnit plats; men en hel del sludenlCl' hade man måst 

inkvartera på åtskilliga mindre hotcn, llär festkomiten 

betalade för dem. Oeh detta var nu hfllldelsen med oss. 

Men att vi just hade fålt samma logis var en lycklig följd 

af den alfabetiska ordningen. I förteckningen öf"cr de 

norska gästerna stod det nämligen i bokstafsordning: 

Dietrichson, L., stud. theot 

Dö\'le, O., skådcspelare. 

Ebbell, J" stud. jur. 

15

16 

Nu hade förmodligen en eller annan skådespelare eller 

skådespellIrevån Ingit vår konstnflrliga intcrvnl1 om hand, 

och som dc lVii närmaste hade sålunda vi tVli vl1nncr 

kommit i samma kvartOI'. Sedan vi hade uppUlekt delta, 

titulerade vi hvarandrn kODSck\'cnt, när \'1 skålade orver 

bordet; .Herr skådespelare Dövle, jng h:'!r den ärant. 

.Herr Do\'le, jag tnckar!. 

Densamme herr "'estC!' fl:rllndc sedel'Dtera sill ctnblissClnnng 

till Kal'! XITI:s tOl'S - och j:lg har SCdtlll ofta 

intagit min middag i hans restaurant. 

Hos många af dem, som i dc dllgarnll gåstndc Slockholm, 

står helt visst den ålsk\'ärdn gästfrihet i oförgätligt 

minne, som visades dc unga frfunlingarnn i Ör\'crste HaeeUlts', 

,S\'cnska lidningcns. rednktörs, hus vid Mäslcrsllmllc]sgatun. 

Två hänförande annal' llIed musik och 

dans, vid hvilkn husets vuxna döttrar, Heloise (sedermera 

biskopinnan Grnfström) och den tidigt borlgiingnn Fanny 

Harelius, samt dems bröder, särskildt den sedan sit bekante 

grundhiggaren nf och !Ityresmannen för Nordiska 

museet, Artur HazelitlS, med den mest fulländade filsk 

\'årdhel gjorde les honneurs, konllllO oss nit känna oss 

hemma i dessn ljusa och intaglllldc omgifningar och utgjorde 

säkert för nHinga af oss kärnpunkten i hela Uppsalalågct. 

Värdfolk och gäster i detta vänsälla hus beslölo, innan 

\'i skildes, nU mölas igen ener tio år. Ilet skedde också 

vid en slflmningsfull liten fesl pli J-1nsselbnckcn den 17 

juni 1866, dår hynl" och en af deHagnrna llck bedUta Olll 

hyall han upplef\':lt lmdel' dc g:ingna :hCll; men IIf de 

ieke svenska g.isteroa VIII' jag den ende närvarande, och 

det på grund dåraf att jag då "ar bosnU i Stockholm. 

För de mognare, för dem som hade blicken öppen 

för studcntlAgcts belydelse i afseende på folkens framtid, 

var dflremol oveders;igligel1 del (jgonbHck kärnpuukten,

då kung Oskar under festen IliS Drottningholm uttalade 

det berömda ordet, att .häd:menCT Ar krig mellan nordens 

nationer en omöjlighet. - ett uttalande, som på stitllet 

rönnåddc cn liDig norsk student alt uppmuntra kungen 

med cU .bravo.. Situationen räddades dock glänsande 

därigenom, aU detta .bravo. öfvcrgick till ett allmänt, 

jublande bifall åt det högsinta kungsordet. Når kungen 

hade slutat sitt tal, vände han sig till statsrådet Petersen 

och sade I en häpen ton: .Jag tror studenterna applåderade? 

Statsrådet gaf då del fina svaret: .Ers majestät 

Mr förlåta mig, men i det ögonblicket bier också jag student!. 

Och därmed var allt bra. Ännu ha icke kung 

Oskars ord kommit på skam, och med Guds hjälp skola 

de häller llldrig göra det t 

Sista kvällen i Stockholm gur Stockholms siad en fest 

på Hnsselbucken, till hvilken jag hade skrifvit en shnghvilket 

inbragte mig åtskilliga intressanta bekantskaper; 

bland annat skiekade mig Talis Qualis (C. W. Strandberg) 

dagen därpå sin öfversällning nf Byron, liksom jag hår 

gjorde min första bekantskap med flere af de män, som sedan 

blcfvo mina "änner under dc många år jag lillbl'"agte i 

Stockholm. Hvad det lysande moderna Hasselbacken år 

föriindradt i jämförelse med dcn enkla restaurntion, som 

på den tiden upptog platsen vid Bellmans berömda ck; 

man känner knappt igen del 

Hemresan, beskådandet af Visbys härliga ntiner, bland 

hvilka sårskildt S:t Kanns praktfulla kor står leh'ande för 

mitt minne som något af det skönaste jag då ännu hade 

sett, och besöket i Köpenhamn återstodo ännu. Inloppet 

till Köpenhamn föreföll mig så bekaut, som om jag hade 

sett det förr, på grund af dc talrika teckningar af dessa 

platser jag i min barndom hade sett. I Köpenhamn fiugo 

vi höra Grundtvig tala i Tivoli och se fru Heiberg upptriIda 

i Goldonis .Slumpen har rött.. Det var den endn 

, 

17

22 

amtmän och slortingsman, ja till och med en biskop och 

ett statsråd ha suttit tillsammans vid mina Gamaliclsfötter. 

Den ende jag inte kunde klara var hiskopen, ty han opponerade 

inte bara mot min, utan arven mot Monrads logik, 

ja, han drog sig inle för att opponera mot själfva Hegel:; 

system - men då bleC det mig: för svårt j jag tillgrep det 

yttersta medlet: med statsrådets bistånd kastade jag bisko" 

pen utfor trappan, och med statsrådet ensam klarade jag 

så llådc Hegel och }'Ionrad och mig sjiHf förträmigl. 

Men - man kunde inle i all evighet lefva på alt plugga 

med rcccntiorCl', och en faUig poet är cn sorglig tingest. 

Det bÖljade dunkelt gå upp för mig, alt jng säkert var 

mera kallad lill undersökande än lill intuitiv verksamhet, 

och midt i dc förtvinade gl'ubbleder, i hvilka min ställning 

försatt mig, höjde sig med ens den strand, som ätminstone 

skulle ge mig landkilIlning och som slutligen 

visade mig den \'äg jag hade att gä. 

Det var den 13 januari 1858, festen till fädernas minne 

firades uppe i den gamla salen i Studentersumfundet vid 

Övre Slotsgade. Jag hade gått dU upp för att höra ett 

föredrag - jag tror det vnr af We!haven - och satt efter 

föredraget och talade med en kamrat, dA sI.nlden A. l\Illl1ch 

kom fram till mig och sade: .Har ni sett, nU det nu skall 

ti'tflas om den af stortinget beviljado universitetsstipendiat< 

platsen i nyare nordisk litteratur? Dill' borde ni anmäla 

er!. Jag var modlös och försngd; men han uttalade sig 

för mig och om mig med ett så vänligt deltagande och 

erkännande, alt jag, då han lorvade mig sin skriftliga 

rekommendation, beslöt att deltaga i tiillingell - och därm'ed 

var mitt lifs tärning kastad! Från den dagen kallade 

jag mig inte längre >stud. theo!.> utan >cand. philos.•. Som 

specimensiimlle hade man ntsatt .En framställning af den 

didaktiska poesins alster i dc nordiska litteraturerna. 

den mest dödande ledsmnnw uppgiO man hade kunnat

hilta på för att martera oss olyckliga offer. Dc länande 

\'01'0 caud. theol. C. D. Q. Bang, cand. philos. Hartvig 

Lassen, cand. Bernhard Roggen, som hade debuterat i 

litteraturen med några berättelser under pseudonymen 

Bernhard OIrik - och jag, nåra tio år :rngre än den 

yngste af dc andra. .Här går pojkar och söker akndemlska 

lärarplatsero, sade Welbaven. Resultatet blef likväl 

det, aU .pojken. uppsattes som n:r 2, nAst ener C. D. O. 

Bang. Men alldeles korrekt gick det nu inte till vid denna 

llillan; hade programmet strdngt iakttagits, Sl' skulle både 

Bangs och Lassens arbeten ha måst hållas utanför Hlflingen, 

ty det hade stipulerats, att arbetena skulle vnra 

ffirdiga till den 1 september (oktober1); men terminen blcf, 

ehuru min afhandling var färdig i rätt tid, på de td. mcdtiUlnrnns 

ansökan förIiingtI till den 1 oktober (november?); 

vidare giek uppgiften ut på hela den nordiska, alltså både 

norska, danska och s,-enska Iitterllturen, men under det 

jag hade användt största delen af tic!en tm att sätta mig 

In i den för oss aUa främmande svenskn didaktiken, hade 

dc två niimdn mcdtiWnrnn helt trnnkilt utclämnut bchnnd· 

lingen af den svenska diktningen och endast behandlat 

den dansk-norska litteraturen. Härtill togs ingen hänsyn. 

Men domens rättvisa - !Asom arbetena nu förelägo 

bctviflar jag intc. Och om än den dur godtyckligheten 

lange efierhimnnde en grämelsens tagg hos mig, hvilken 

icke minskades af att mnn sju år senare nekade mig alt 

söka den då upprättade professuren, beklagar jag den 

ännu mindre, aUdenstund den skänkte mig sjutton lyckliga 

och innehållsrika Ar, tillbragta under långt friare och 

lyckligare förhållanden än ell slipendiatplats i hendandet 

kunnat bereda mig, äfven om den ener några år hade 

förvandlats till en professur. 

För att kunna lösa den utsatta uppginens svenska dej, 

utan nit ri!ikern dc e"('lItuel!a luckorna i vurt ulliversHels-

24 

bibliotek, reste jag sommaren 1858 till Sverige för att besöka 

biblioteken i Linköping, Stockholm och Uppsala, där 

både gammalt tryck och handskrifter stoda att finna, och 

framför allt: 

>WllIst den Dichter du vcrstehn, 

Musst in Dichtcl'S LUllde gehn.• 

Detta bier min första studieresa, hvilken förde mIg In 

i nya intressanta kretsnr och i sina konsekvenser fullständigt 

omgestaltade min lefnadsbana. Men skildringen härar 

hör till ett annat kapiteL 

Efter en intressant tur i Sverige återvände jag i augusti 

till Norge, belyst af 1858 års stora komet, hvars hotande 

svans bier längre och längre - alldeles som min 

misa hvad stipendiatplatsen beträffade. Utfallet bier, som 

sagdt, att jag uppsattes som Il:r 2. Så var den porlen 

till universitetet stängd och med den mina framtidsutsikter 

på den akademiska banan. 

Men lyckligtvis hade jag på min rcsa icke blott samlat 

kunskaper utan framför allt vunnit nytt mod och upptäckt 

en ny egenskap hos mig själf: cn energi, som icke ville 

ge tappt i motgungen; det sjukliga och drömmande i mitt 

väsen hadc försvunnit nndcr det ansträngande arbetet, 

SOlll så lifligt intresserade mig, och jag kände mig som 

med ett slag nästan förvandlad genom arbetets makt. 

Själfvu det friska reslifvet ute i världen hade stålsatt mig, 

och jag lät därför blott ett- ögonblick modet sjunka; därnte 

hade jag ju dessutom träffat betydande personligheter, 

hvilka icke såga ringaktande ned på mina ännu opröfvade 

krafter, som man gjorde hilrhelluna. 

Det var nyårsaftonen 1858 - aftonen före min födelsedag, 

min myndighetsdag, mitt fyllda tjugofemte år - som 

.Christianiaposten. lämnade mig underråttelse om utgången. 

Hvad jag minns den kVlillen väl! Fastän det vill lllippeligen 

J'nllns någon annan an jag: sji\lf som hade drömt om :ltt

28 

ursprungligen rör ditt eget folk och dina egna alumner 

jag skisserade denna lilla bild, så finns del dock drven 

vaster om Kölen tillräckligt många, som sklldat återskenet 

af ditt Iif, "arsnat det i UppsaJasångarnns toner och i 

Gunnar Wennerbergs .Gluntar., rör alt CD skildring ar cn 

Uppsalastudents fala, hvilken kom från landet "åsler om 

gränsfjällen och fann ett hem i ditt hägn, arven l milt 

fosterland torde ha funnit vänliga och försidende läsare. 

Och skulle dessa rader mota cn eller annan gammnl Uppsalakamrats 

ögon, så må han hlir tri emot mitt handslag 

och mitt tack för de flydda tiderna, ocb m:i vi vara ense 

om att Uppsala år ungdomens och minnenas heliga stad 

- ärven för oss, för vdra minnen och v4r ungdom I 

Inga försök ntt bilda suprematistiska .Uppsalaskolor. och 

inga norska sepnrntisters försök aU splittra nationerna 

skola mäkta aU undergnlfva den tillgifvenhet, som norska 

oeh svenska studenter från förr och nu alltid, hvar dc 

iiD mötas, hysa för hvarandra. 

I mina studentdagar gick det en sågen sanningsenlig 

eller ej, det vet jag inte - om orsaken till alt norrmännen 

inte kommo med på det första studenlmötct i 

Uppsala år 1843. Del hette långe, att de icke voro inbjudna, 

och detta åstadkom naturligtvis åtskilligt ondt 

blod; i själfva verket lär dock en inbjudning ha utgått 

men aldrig nått fram till sin adress. Det afsiinda brcfvct 

var nämligen adresseradt till .Student- Corpsen i Kristiania', 

men genom något slarf vid skrifningcn eller låsnlngcn 

hade bindestrecket försvunnit mellan ordcn .Student. och 

'Corpsen., och postkontoret i Kristiania lUr länge bland 

obeställbara försändelser ha be\'arat ett brcf till en .Student 

Corpsen., som ingen människa kfmde till, Emcllertid 

\'01' tågcl hådc hörjadt och slutatll, innnn man fick

30 

misstro och missLånks3mhct skulle sm.illa borl som dagg 

rör solen, om blotl hvarjc norrm3n kände deUa folk 

aU coh,'ar, som känne.' det, vet atl, hur många fel som 

än begåtts af svenska statsmakten, det svenska folket intet 

annal önskar eller åsyftar gentemot Norge iin att lef"a 

lyckligt och fredligt tillsammans med det som med en 

broder, hvilkcn det törs lila på och med Iwilkcn det "iii 

dela ondioch godt; n1l1' llIan SCI' splitets klyfta \'idgas 

genom sLändigt utmanande speord, som rent ut 113 till 

syfte att uppreta eU folk med ömtålig själfkåns13 - ja, 

då hal' man en helig förpliktelse alt tah., att vittna om 

hvad man sjölf har erfarit af och inom detta folk, berätta 

del enkelt och sanningsenligt med ljus och skuggor, mc(l 

godt och ondt, förlitande sig 1).-\ att framställningen i sin 

helhet skall eflerhlmna CD bild, som kommer nU öka förstl\endet 

af deUa folks vfisen, hur obetydliga fin bildens 

detaljer må vara. 

Men dessa skildringar ha ju fi[\'cn sin personliga sida. 

Minns ni bvar vi gjordc balt vid slutet af förra kapitlet'! 

Jag var vägd och befunnen för ltltt härhemma. Men 

intet kunde hindrn mig att bjuda farv/U åt am det, som 

nu hade hlifvit mig ett trångt fängelse, sadla min gångare 

och flyga ut i slora, vida viiriden med himlens stjärnor 

öfver milt hufvud. Ack jo - det fanns onekligen det 

hindret, atl jag inte hade någon sadel till min gångD.l'e 

och ännu mindre någon gångare lill den sadel jng inte 

hade. Men det gick nu i alla fall! Ty en stark vilja 

drar ett lungt lass, och ungdom och dristighet kan stundom 

skjuta bresch i lifvcts glImia fästningsmurar, - kort 

sagdt: jag bröl mig ut, och del gick dock bra tiU sist 

alltsammans! Men det var ju onekligen min lernads 

.Sturm- und Drangperiode•.

Förunderligt - mer ån förunderligt "31" del. Och nu, 

,'id pass 40 ål' efteråt, skall jag: dfl åtcrknlht i mitt minne 

delta mitt vandringslifs brokiga dngar, iinnu en gång skall 

jag elda under lokomotivet, koppla ihop vugnarna och 

bege mig ut på min lmgdoms stormiga Bnlcr, hvilka 

sannerligen Il\'arken ugde jiirn\'iigsrcsans jiimnhel eller 

dess snabbhet, tunga och knaggliga som de ona vara, 

men ändå kunna liknas vid dcnnn, emedan dc i rask 

fart förde mig långt ut i "f\l'ldcn och läta mig skåda nya 

länder och människor. 

Det hela är ingenling annat Ull den enkla historien 

om en ting man, 80m bryter sig sin bana i världen, 

kanske under omständigheter och förhållanden, som icke 

iiro alldeles vanliga och som sålta honom i beröring med 

många Intressanta m:inniskol'; mcn i sig själf är den inte 

synnerligen märkvärdig, Glöm inte det! Jag föl'litar mig 

allenast på att det ligger någon silllning i det ordet, att 

en råttfram och l'erklighclstrogen berättelse om ett personligt, 

lefvadt lif å!l'en kan ho. sitt intresse, och säger 

för öfrigt som en af de kärnste bland mina nu bort· 

gångna kollegor och l'änner, att .år det någon, som inte 

förstår hvad det talas om, så tolas det inte till honom>. 

Och därmed: .Einsteigen!. - Och alldeles som loko· 

motivet i det ögonblick del kopplas till vagnarna ger dessa 

en stöt bakåt - eller med en mern trätTande bild, liksom 

jårnvågståget ofia vid afg.;endet frlin en station måste 

köra ntigra vagnslångder tillbaka för att komma in på 

det nya spåret, så knn inte häller jag sätta mitt lilla täg 

i gång utan att först göra en tillbakagående rörelse för 

att komma in på spåret. 

.Att som Vaulunder smida sig egna vingar!. - Oårmed 

lyktade vi förra kapitlet j ty l'i slutade med den 

punkt i milt m, då jag måste ut i ('n fmmmande l'ärld 

31

32 

för all bryta mig min bana på eget ansvar, som jag ännu 

icke kände, och med egoa medel, som jng ånnu icke hade. 

Vingar måste jng smida mig - men !war skulle jag 

smida dem? I hvilken ässja skulle min energis stålfjädrar 

glödgas' 

Hur föll jag p::'! den iden .att göra mig till svensk.? 

Ja, det ha många frågat mig. Härpå kan jag endast SVRra: 

det var Uppsalaffirdcns intryck, det försia öfvervåldigande 

intrycket af att ha stått inför ett gammalt, historiskt ut 

"cckladl, stadgadt och samladt samh:'l.lIe, som log min 

fantasi till fånga i dc dur festliga dagnrna - och dlirtill 

känslan af att jag kunde verkliggöra och förn ut i lifvet 

min lilla del af de drömmar och de föresatser om StIm· 

arbete mellan nordens universitclsungdom, med Il\'ilka 

den färden hade fyllt oss unga. Men darnast och icke 

minst vnr det de impulser jag mottagit på den förut 

uämda studieresa jag som sökande till slipendilltplatsen i 

nordisk litteratur vid vårt unh'ersitet hade företagit till 

Stockholm och Uppsala 1858, som förmådde mjg att vilja 

Sverige till min framtids tummelplats, då hemmet stängde 

sin dörr för mig. Jag laborerade ju under den tid jag 

på denna resa uppehöll mig i Sverige med den fullt riktiga 

föreståIlningen, att den norska universitetsplatsen 

skulle gå min nåsa förbi, och jag måste vara betånkt på 

hvad jag i så fBli skulle gripa till. Och redan under 

det studieresan pågick, blef det klart för mig, att den var 

ett slags jörsöksballcng, som jag uppsände, och den blef 

sålunda närmaste anledningen till den kurs min senare 

vandring fick. Då denna förberedelsefll.rd 1858 har sina 

ganska egendomliga poänger, "iii jag, innan jag fortsätter 

liCsresan och öC\'ergår till huCvudsaken, till själf\'a expatrUringen 

1859 - innan jag går in på det n:ya spåret 

först körn. dessa vagnslängder tillbaka och dröja något 

"id det jag upplefde på delma resa, hvilken alltsn till

tiden föregår det jag omtalade i slutet nf förra kapitlet. 

Alltså _ i det jag ber om förlåtelse (ör denna långa 

inledning - .Einsteigcn.! 

Vi kunna lämpligen kalla della kapitel i dubbel bcmlirkeIse 

IDen didaMiska resan 1858_ eller .Försöksballongen). 

Det vnr ju fOr HU studera iHdrc svensk 

.did3ktisk. litteratur som jng enligt den af universitetet 

girna uppgiftens program företog resan 1858. i\f:\nnc 

någon annan människa ivarlden, rorr ellet' senare, någonsin 

rest i Sverige för att studera .didaktisk litteratur>' 

Näppeligen. Barn det att resa Ull Sverige Yar på den 

liden, innan järnvägsnäten existerade i norden, ungernr 

som alt resa till HonoIulu eller Japan, och vi \'isste, med 

undantag nf \'åra i S\'crige residerande statsråd och spridda 

.Stockholmsfararc., inte ens så m.reket bcsked om dc inre 

förhållandena i Sverige, som vi nu vela om Japans kultur 

och folk, och mao behöfde ju vintertiden fem å sex dagar 

mellan Kristiania och Stockholm - ungef1lr som nu melhm 

Kristiania och Sahara! 

Svcnsk littcratur visste vi alllså' inte hällcr mycket 

reda på i Norge - och aHm minst ,den didaktiska litteraturen,. 

Och så tog jag då den lilla SUlIlma jag hade 

förtjänat på lektioner i filosofi den senaste vintern och 

anvllndc den till denna didaktiska resa, som blef en 

didaktisk resa äfven i den meningen, alt den skänkte mig 

de nödiga propedevtiska kunskaper om svenska förhållanden, 

som sedermera komma mig viiI till pass, då jag ener 

aU ha uppsiindt denna försöksballong på allvar drog till 

Sverige. 

En liten krets af vänner, som gick under namnet 

.Fl'l\nkcnstcinarna., hade dragit mig med !)li en munter 

a 

33

36 

jan af GO-talet lilan fron 1858. Jng hade i matsalen pt\ Göla 

källare träffat en resande, den nyligen anidnc ,'ärmländske 

brukspntroncn och riksdagsmannen Hammarhjelm, 

som inlät sig i samlal med mig och dän'id förde talet 

på dc internationella norsk-svenska förhållaDdcn:l: .slåthåIlarsnkcn., 

som ånnu befann sig i sitt första stadium, 

.sockcrkrigct> och spörsmålet om domars ömsesidiga 

cxigibilitet - allt l1\'all som just på den tiden söndrade 

folken på bägge sidor om Kölen. Jag ville nn!urHgtvis 

gentemot svensknr stå på Illitt lands ära och båsla, och 

då han under samtalets lopp stödde sina åsikter på uttalanden 

nf Hedlund, antog jag, som alla norrmån på den 

liden, denne fÖl' att vara en förskracklig .norskätarc'j 

min nya bekantskap rörsåkrade emellertid, att Hedlund 

var en utomordentligt älskviird man och mycket vänligt 

stämd mot alla människor, således iifven mot norrman, 

snmt föreslog mig ntt besöka honom dngen darp.. - hnn 

vm" god vän till honom och skulle gärna introducera 

lnig, Såsom v:lrande medarbetare i .Chl'isti:lniaposten. 

(iclw den nuvarande), hade jag god lust att gå in i lejonets 

kula och känna på dess klor, och nåstn dag, den 

13 mflj, gingo vi alltså till Hedlund. Det var Kristi 

himmelsfärdsdag, och Hedlund hade en fridag, SOlD han 

på det liberalaste offrnde åt oss. Vänligt förde han mig 

in i sin familj, presenterade mig för sin förlräfnign hustru, 

den ädle Torsten Rudenschölds ådla dotter, och bjöd oSs 

på middag hos sig, Han var älskvärdheten sjiHf, och 

jag skall aldrig glömma den angcnii.ma dagen j vi-komma, 

som Hedlund sjålf säger, .bra öfvercns vid midd:lgen•. 

Det låg öfver Hedlunds hela \'asen ett betagande skimmer 

nf käckt uogdomsmod, paradt med manlig fosterlandskärlek, 

öppenhet och fördomsfrihet En originell 

blick, som aldrig lät sig hämmas eller bindas nf något 

illvnnllt eller inlfll'lll kOllvcnllonellt, I{jorde hvmjc snmln!

med honom lika underhållande som IiGigt och lärorikt. 

Jag kommel' lIonu ihltg, aU ett af våra första samtal 

gfllldc just hvad som l1l\gra år senare blcf ('n verklighet, 

upprättandet nf en högskola i Göteborg, och han ansåg, 

att Illan där borde bereda plats äfven rör norska och 

danska vetenskapsman, alldeles på S:lnlln3 "illkor som för 

snnskar - fri tallnll. I)å jag yttrndc, att det nog dess 

\'fm'c var tvifvclaktigt om reciprocitet kunde ernås, så 

nU ilfvcn Norges och Dnnlllal'ks universitet lika liberall 

öppnade sig för S"crigcs yngre vctcnskapsmfm, nög en 

glimt genom hans ögon oclI 113n sade strålande: _Reciprocitet'! 

Vi begär ingen reciprocitet; vill ni skånka oss 

er unga duglighet, så ska "i ingalunda begårn, att ni 

tar ifrån oss vara unga kraner!' 

Hvad Hedlund liar varit för den shlt och dct SHlllhälle 

han tillhörde, dct skall jag här icke inlåta mig på 

att skiJdraj säkert är, alt han hnr varit en af de starkaste 

väekarna af den anda, som har kommit Göteborgs magnater 

att anse sig göra det bästa bruket af sina rikedomar 

genom alt skiinkn dem till institutioner, SOlll kunde 

gagna fäderneslandet eller fihlernestaden, vftckarcn af 

den :lnda, SOlll tular till oss ur institutioner som .Henströmska 

fonden_ och dylika milliondonationel', på hvilka 

denna stud iiI' så rik. 

Senare \'al' Hedlund mig i m:ingu år eU troget slOd 

p.i min icke alltid lillta \':ig i S\'erigc - del "ar genom 

honom jag erhöll mitt första cngngemang som förcl:lsare, 

i del jag kallades aU hålla föl'cdrag i Göteborgs förcläsningsförening 

1866, och han visade sig som sl

MCD det stod annorlunda skrifvct i ödets bok. 

Följande års höst höll Jag på alt söka en docentur 

"id Uppsala universitet, och då delta slölte på hinder i 

min nalionalilct, vunde jng mig till vår statsminister i 

Stockholm, excellensen Sibbcm, SOlD sade: .Del finns barn 

en väg aU gå: jag skall ta er med till ecklesiastikministern. 

Känner ni grcfvc Hamilton? Jag svarade något 

förvirrad: .Grcfvc Hamilton känner åtminstonl.! säkert inte 

mig, fastiln jag cn gång han åmn att vara tillsammans 

med honom'. - .Då skall jag presentera cp, snde excellensen, 

Och 8n komma vi till ecklesiasLikministern. 

Men hvcm kan skildra min rörl:igcnhct, när gref,'cn arbrål 

excellensens presentation med ett: •Kors, "i år ju g3.mla 

bekanta sedan Linköpingsliden r. Och c1arpå arrangerade 

han saken för mig med den största iilskviirdhet. 

Sed:m satt jag flera år till5.1.mmans med grefve Hamilton 

i Svenska slöjdföreningens styrelse, dar han \'ar ordförande 

och hvndfnin jllg har hevarat mer fln elt intryck 

af hans personliga älsk\'ardhet, innan hans lysande bana 

fick sill förlTlrliga slut. Uoderliittelsell om hans fall erhöll 

jag under ett uppcluilJ i Bom 1881. Tidningal'lla 

meddelade unden'aUelsell, och vid samma bord som jag 

satt också Henrik Ibsen med sin tidning, och jag kommer 

ihåg, aU Ibsen gal' sin bestörtning lun på sill egendomliga 

sätt i följande OI'd: .Om jllg unl1antar Jesus Kristus och 

professor Schweigaard, 5.1 \'et jag ingen jag skulle ha litat 

tryggare på ån Henning Hamilton•. 

Fdin Linköping gick f:1rl1en tVtl dagar föl'C IJingst 

vidare k:malvägen till Stockholm, Den försia unonen dår 

tillbragte jag på .Mindre teatern., dar professor Nielsen, 

danska kungl. tcntl'rns bel'önulc tragiker, just den af- 

41

I sommarnallens milda hallljus var det obeskriOigt 

Ijulligt aU dvllljlls här i sflng och uogdomlig glädje, ranns 

dct ett pinna, så togs det slt-ax i beslag, under det vi, 

lägrade i de öppna fönstren eller på dc fallffirdiga verandorDa, 

lyssnade till Bellmanssångens toner och njöto Olltlens 

undcrbara skönhet. 

Hvila vid denna k!\lIa, 

\'år lilla frukost vi framst:i.lla, 

rödt vin oeh pimpinella 

och en nyss skjuten bfickllSlll! 

Då stega de upp ur sina grafvar, alla dessa förfallna 

gestalter, som skalden har lTIallllt fram, och MowiLz kastade 

sin peruk, medan Ulla sjöng och fader Berg lät vallhornet 

klinga - ja, sjiHfve kung Gustafs strålande skepnad med 

sin blodstrimma öfver bröstet skymlade där inne mellan 

Hagas stammar vid det ofödda slottet i parken, h\'i1ket 

ulgjordc en nf hans lefnads stolta men nldrig förverklfgade 

drömmar. Nu var del en annan tids ungdom som 

drömde i skuggan af dessa halfresl:l murar, ön-er hvilka 

murgrönnn och sllgnen spunnit sinll romantiska rankar, 

På Fiskartorpet åta vi kväll, just som solen gick ned, 

och sjöngo: .A'ke det gudomligt, Fiskartorpct, hvadh 

på Stallmiistarcgården undersökte vi i den ljusa sommar· 

natten med ,'etenskaplig grundlighet spörsmlilet om detta 

eller Kritftrikct var 

Det torpet lillII, stru utom tulln, 

diir krflnan ljustras röd ur kastrulln - 

under det en brylå höll oss varma, tills vi flngo se solen 

gA upp kl, tre öfver sjön, 

dir Brunnsvikell5 bölja klar 

i vnttrade \'Agor' .'llg drar.

tIem. Längre fram växte samlingarna i sådlln grad, aU 

det inte vidare kunde bli fråga om någon dekorativ uppställning 

eller migot sällskapslif i de öfverfyllda salarna 

och _Golconda. blef .Hammers museum-o 

Två år senare gästade Blanche, som bekant, Kristiania 

efter Karl XV;s kröning och efter att varmt och inträngande 

ha fört Norges talan i riksdagen under stäthåJlarstriden, 

oeh jag llek eld tiUfiille att ener ringa förmåga 

tacka honom för sist, i det studenterna uppdraga åt mig 

att skrih'a den säng, h\'armed han hälsades \'ålkommen i 

Kristiania. 

Sedan trån'ade jag Blanche i Rom 1864. Den genuine 

gamle stockholmaren ville en gång, innan han dog, ha 

sett den c\'iga staden; men dcn gemytlige stnmkunden på 

Operakällaren kunde inte riktigt rinna sig tillrätta på 

Domus nureas och Capitoliums grus, Han lilngtade från 

de blänkande foglietterna hem till det rykande toddyglaset 

- och stannade inte länge i Italien. 

Kungl. biblioteket i Stockholm är - enligt hvad en 

\'id biblioteket ansllilld vån nyligen meddelat mig - i besittning 

af tvänne högst kuriösa dokument, som utvisa, 

att Blanchc en gång också har varit i beröring med Björnsljerne 

Björnson under en af de mångfaldigt skirtande 

perioderna i Björnsons utveckling, då han var vän af 

monarkin, under det Blanche hela sitt lif igenom förb1ef 

en utpräglad republikan. Strax ener prinsessan Lovisas 

förlofning mcd kronprins Fredrik nf Danmark vände sig 

Björnson i en skrifvelse till Blanche med anmodan, att 

denne skulle vara honom behjälplig vid en insamling i 

de båda länderna för hstadkommandet af en brudgåfva 

ål prinsessan, Mcn hill' hoppade Björnson .i galen tunna., 

som s\'enskarna saga. Den gamle republikanen svarade 

på det förbindligaste, att han helt visst antog fröken Lo 

\'isa föl' att vara cn hra och prilktig ung flicka, mcn att

det fanns så många bra och präktiga unga nickor i värl· 

den, att ban omöjligen kunde vara med om att Buska"lTa 

brudgåfvor åt dem alla; en annan sak hade det varit, om 

presidenten i den norska rcpubHkcn gift bort sin dotter 

med CD framstående och intelligent man, t. ex. Björnsljernc 

Björnson - i sladant fall skulle han med glädje ha slått 

till tjänst. 

EftcrsOIll konceptet ligger jämte lljol'llsons brer och 

eftersom Blanche dog helt kort dflrcftcr, finns det cn möjlighet 

för att Bjöl'nson aldrig har f:\U svaret; mcn skrifVCl 

fil' det i alla fnll. 

Del faller mig in cn historia fl"dn Blanches ungdoms 

tid. Han VBr uppe i en examen - deL var \'al den s. k. 

juridieofilen - och matematik ingick i eXBmCDsåmncntt. 

ProCessorn satte upp på taflan eU algebraiskt problem, 

som skulle räknas ut. Blanche såg på problemet och 

upptäckte, att där fanns ett minustecken, som gjorde det 

sdrl att lösa. Professorn gick ul ett ögonblick, och Blanche 

bcgaggade hans frånvaro till aU förvandla minustecknet 

till ett plus, hVill"på han löste uppginen, som nu var myckel 

lätt, i en handvändning. När professorn kom tillbaka, 

tog Blanche emot honom med ett litel leende och 

sade: .Problemet var liitt aU lösa; professorn hade förmodligen 

ämnat sätta ett minus där det nu står plus, för 

då blir det något mera kompliceradt. Skall jag lösa det 

.med minus också? - .Bchöfs inte - hehöfs inte•• t:yckte 

professorn, .jag ser att ni har reda på er., och därmed 

\'111' examen öfver. 

Arven den blide, vanlige Blanche hade haR sin bru· 

sandc ungdolllsperiod. Han var son till en rik pråst i 

Stockholm, och då denne på ett narg.ingel sått bHf"it angripen 

af C. J. L. Almquist, drog Blanche icke i betänkande 

att hamnas sin far på en mera eklatant än egentligen 

prisvärd metOd, i det han, förlitn gången han råkade 

51

5-1 

ringde och sången ljöd, talades del hingt ifrån sft mycket 

om statyn och festligheterna som om August Dlanchcs, 

den \'arme patriotens, plötsliga död. 

Han var en åkta stockholmare metl alla en sådans 

goda och svaga sidor - llIen hur lIlnn !ln bedömer honom, 

eU måste Illan nIItid erkänna om Blanche: hjårtat 

hade han på nitta stället, och det böra framför allt vi 

norrmän komma ihåg; ly under dc upphetsade dagarna 

1860 var tIel sannerligcn inle hill för en svensk man nit 

se så klarl och tala så fritt och högsinnad! som dc t\'å 

AugIIstarna, August Sohlman och August Blanche, gjorde 

- och ännu ett slags folk vel all Inln om August Blanchcs 

hjärta, niimligcn Stockholms fattiga, som han i tyslhet 

bistod med outtröttlig: gifmildhcl. 

Af Blanche inlärdes jag lifven i .GrÖna stugl1ll', den 

bekanta Iiller-J.rl-artisliska klubben, som samlades h\'ar 

lördagsaflon på det gaml3 .Berns. i Bcrzelii park. Hlir 

återfann jag Goleonrlas hela manliga befolkning oeh MskiUiga 

andra. 

Del VDr ju en betydande krets af framskjutna personligheter, 

nu tillhörande litleraturens historia, som den 

tiden frekventerade .GrÖna stugan. - den omfattade nåstan 

hela Stockholms lilter:ira, konstnflrlign och jOllrnalisti 

ska varld, och inom denna trlim,des nästan alla 4(}-ialets 

koryfeer ännu i full glans - med undantag af den fallne 

angeln, Iwilken försnlOnil lir kretsen sasom anklagad för 

hedriigeri och mordförsök, dell geniale C. J. L. Almquist. 

Annars hade vi dem alla dar, från den Iilskvårde Herman 

Sälllerberg och historikern Emanuel Holmberg till 

diktaren KieUman-GäraJlssOtJ och publicisten Lars Hierta. 

Där skroderade den skrflflande nHnaren Marcus LaTsan,

som ans.1,; sig \-ara eH af världens största snillen och 

verkligen \-M en högt begåf\"ud konstnår, men fullständigt 

i saknad af den personlighetens barlast, som allenaskänker 

förblifvandc vårdc åt konstens verk - sex Ar 

därefter dog han i elände i Londons vimmel. Där sjöng 

Blanche dc lustiga visot'nD ur sinD vlidcviller vid pianot, 

och diir predikade .revolutionsfåret. Johan Gabriel Car· 

len, den berömda Emilie Flygare-Carlcns man, och upprepade 

för enhvar, SOIll \'ille hörn på honom, alt han 

nr en revolutionär och republikan af rödaste blod från 

sin innerslll mårg UU sin yttersta fingerspets - i själfva 

verket skulle han inte varit i stånd nU slakta en höna. 

I cn broschyr .Från stockholmska tidnings\'urlden 

på 1850-60-lalen. beT'dtlar författaren, en för ej hlnge4 

sedan aflidcn publicist, en anekdot om Carlcns giftermål, 

hvilkcn af utgifvaren betecknas som .ej så litet Ilpokryfisk. 

och hvilkcn, så vidt dct jag nedAn har att förhilja 

iiI' riktigt, absolut synes hörn fön,isas till fablernas vl\rld_ 

Han berättar nämligen, nit anledningen till giftermålet 

skulle ha varit en afTär, I>å grund af hvilken Carlen riskerade 

att sättas på gäldstugan men räddades genom Emilie 

Flygares kärlek_ Han umgicks i huset hos den geniala 

författarinnan, som var i besittning nf den hos genierna 

sällsynta förmågan att sköta sin ekonomi rörträffiigt. Den 

glade .knngl. scktcrn. hjiilptc hcnne ibland med alt genomläsa 

hcnnes manuskript och rillta en och annan 01'(0grafisk 

eller syntaktisk bock; delta fick han bra bctaldt 

för, men han drömde säkerligen aldrig om att bli salig 

doktor Flygares efterträdare - ja, han tänkte '·ill Öf\·cr 

hufvud inte på att låta sig fjättras i hymens bojor_ Emellertid 

hade han så ofta anlitat hennes bistånd i sin stän· 

diga ekonomiska nödsbUldhet. att hon till sist hade saU 

lås för sin kassa och kort och godt nekat aU hjälpa honom 

vidare. Då beslöt han en verklig stormlöpning mot 

5S

vcgrep iute ironin, och då verkligen bada SlIlllma arton 

hade friat till henne, skiinkte hon Carlcll sin hand. 

Hiirmed må det nu förhålla I;ig hur det vill; såkert 

11r emellertid, att den gode Johan Gabriel !iII sin egen 

lycka kom att stå ordentligt under sin intelligentare hfilfts 

_toffel och att hans alfiirer frun den stunden hlefvo, om 

inte precis lysande, så dock hvad s\'ensken kal1al' .reglerade_. 

.Jag kommel' väl ihåg ell dag den där sommaren, 

då Carlcn tog mig Illed hem till det lilla huset uppe vid 

Humlegården för att presenlera mig för sin berömda fru. 

Det \'ar en ljus sommareftermiddag, klockan kunde väl 

vara omkring fyra; JOIUlll Gahriel föreledde sin vanliga 

tuppröda fysionomi, säkerligen upphjälllt af några små 

supar på förmiddagsk\'isten. Vi blefvo ingalunda nådigt 

mottagna. Frun satt just och spelade preferans med tre 

andra iildre damcr, del var mitt och jämt att hon tog 

notis "Om vår närvaro, och generad af situationen som jag 

var, fick jag endast ett kort och föga innehållsrikt samtal 

med henne vid spelhordet. Ett par antydningar om att 

Johan Gabriel gjorde bäst i att afdunsta förmådde honom 

att i hemlighet ge mig en liten knuff i sidan, hvarpå vi 

försvunna lika hastigt som vi iwmmiL Då jag följande 

år i en artikel i en norsk tidning på ett för Ofrigt, som 

del synes mig, mycket diskret sätt berörde mitt mottagande, 

inbragte mig detta, enligt hvad man beraitade mig, 

hennes onåd, och jag återsåg aldrig mer den berömda 

förfaUarinnall, fastän vi i tio lir hodde i salllma stad och 

jag ofta sammanträffade med hennes man. 

Emelle('lid å.kte Carlcn i följd af sin förkarlel, för de 

bakkiska frÖjderna allt 111ngre och liingre nerför det slut· 

tande planet, och till sist såg jag honom endast sullan. 

Om jag minns rätt, var det en vårdag 1875, som jag 

kom in på Operakallaren och fick se Carlcn, rödare i ansiktet 

lin vanligt, stå midt på golh'et, fflldande omkring sig med sin 

57

knölpiik och lalande högt för sig själf. Jag drog mig tillbaka 

Illen anade icke, att den IDan jag såg framför mig 

redan hade sjunkit ned i vanvettets natt och kort efter 

därifro.ln skulle sjunka ned i dödens. Något af den naturliga 

humor han i sina h;ista ögonblick besalt hade dock 

stannat kvtlr hos honolll. Hans bror, den kåndc juridiske 

författaren, hade aftalat med låkaren på Konradsberc, aU 

han skulle s:illns in på delta d;irhus, och hade llled mycken 

list under fOrevilndning nf en åktur, vid hvilken de 

bland annat skulle göra en visit hos sin gcmcnsamme 

vän dårhuslflkaren, fritt honom med ut till hospitalet 

Men Johan Gabriel hade luktaL luntan. Under det samtal 

de tre mfmnen förde med hnrondro ut\'ecklade han 

med uppbjudande af sina sista kroner en sådan logisk 

tankefurmåga, att läkaren tog brodern afsides och sade: 

.Af oss tre är Johan Gabriel den klokaste! Tag honom 

mcd dig tillbaka igcn; hår finns inte plats för honom•. 

Samma afton kOIll CadCll som \'anligt in på Operakällaren 

och sade: .Nu har jag tagit både studentexamen och 

kansliexamcn och mdnga andra examina med utm:irkelse; 

men i d3g har jag blif\'i1 kuggad - jag har varit uppe 

i Konradsbergscxamcn och fallit igenom•. 

Få manader cftcråt mliste han likväl in där, och eftcr 

några dagar var han död. 

Af hnns diktcr kommer näppeligcn någon ntt öfverlcfvn 

honom särdeles länge; däremot har han ju i den rem band 

starka Bellmansupplagan rest sig ett vackert och varaktigt 

minnesmärkc. 

T .GrÖna stugan. förtäljde diktaren Herman BjtlTsten 

sina harmlösa bravadcr, för så. vidt han inte hade psykisk 

katzeojammer, bvilket den gode Bjursten - \'are det 

sagdt till hans heder - icke sllllan led nr. Jag har aldrig 

tr:Ufat på en så egendomlig smnmansättning af varmhjiirtad 

sjåIsadel och fMäng sjålfl)cundrnn, parad mct! bländande

Här skedde nu ingen skada senom denna hans egenhet. 

Men vfirre var det, mir han som examinalar lalade högl 

för sig sjiilf och sade: >Jag undrar om karlen vet, att 

Uppsala mötc ägde rum 1593> och sedan frågade, vänd 

mot examinanden: .Når [lgde Uppsala möte rum? eller 

når han i ett stort sällskap i Lund alldeles bögt bmst 

ut för sig själf: _Hvad fan ville jag i det här hundhålet 

Lund, tacka vel jag milt kika Uppsala!. Dit lwm han 

också kort dårpå tillbaka som professo,'. 

l augusti återvände jag, deh'is fotvandrande, genom 

Oster· och Vllstcrgötland or"cr Vadstena oeh Skara till 

Göteborg, dilr jag sökte Hedlund för att tacka honom för 

den nytta och glfuljc jag han af hrtns rekommendations· 

brer. Han hade emellertid nyttat ut (lå landet, Illell i 

hans lägenhet isladen lräffnde jag en af hans medarbe· 

tare, som log ",'nUgt emol mig. Han satt i sin lånstal 

och bjöd mig aU ta plats i soffan, och "i konullo i ett angenämt 

samtal, som ll1)'ckel intog mig till mannens fördel, 

ly det hviladc öf,'cl" heja hUllS personlighet en spiritualitet 

och en hemtrefIig humor, som tilltalade mig i högsia 

grad, och timmarna försvullna alldeles omärkligt för oss 

båda. Slutligen måste jag bryta ullP för att begc mig ut 

till Hedlunds landtstållc. Vi togo afsked, men inte nämde 

hAn sitt namn, och inte frågnde jag ener det håller; och 

arven om jag hade fålt höra. det, så skulle det varit ett 

för mig som för de allra Ilesta på den liden fullkomligt obeknnt 

namn, och minst anade jag då hur mycket jag l/\ngl'e 

fra.m skulle få aU göra med honom, Når jag på hallen 

korn ul lill Hedlund, frågade han mig Iwelll jag hade 

träffat i hallS hus i staden. Jag sade honom då, att jag 

hade råkat en af hans medarbetare, som hade "isat sig 

mycket alskvnrd mot mig. 

•Nå., sade Hedlund, .dct vlIr Viktor llydberg" Det 

var första gången jag hörde detta n:IIlUl. Mcn det kOIll-

., 

mer inte alt bli sista gången han nämnes i dessa anteck 

ningar. 

Från Göteborg kom jag So.... ändtligcn åter till Norge för 

nU - som jag ofyun benltlnt - endast bli uppsatt som 

n:r två på förslaget till sUpcmlintpllltscn \'id vårt universitet. 

Och s:\ kOlli del sig, ntt jag hösten 1859 på allvar 

bcgaf mig III i världen rör nU först habilitera mig SOIU 

docent "it! UPIJsaln ulli\'CI'sitct och sedan bege mig llt på 

dc !linga, de årslånga resorna i södern. Försöksballongen, 

min ballon captif. h:ulc sjunkit - nu börj3dc hlOrcsnn 

på all\'ar.

II. Studentlifvet Uppsala omkring 1860. 

-Upp$llfa lir 1JiisI." 

01uniarna. 

Sent pA hösten 1859 var det som jag på nlh'ar slog 

mig ner vid Fyris' slrnnd i det vidlbesjungna Uppsala. 

De n:irmast före min ankomst förflutna tjugo fu'cn i 

Uppsala uni\'ersitcts historia hade varit en märklig tid. 

Sednn trettitalct uppvisat en dödvaUenspuiod efter den slora 

fosforistiska striden i seklets början, hvars el'terdyningar 

annu spårades fram igenom tjugotalet, gar det geijerska 

.atfallet. vid trettitalets slut signalen till nya rörelser i nya 

former och nya gruppcringar. Den förgudade lärarens 

arraU från dc gamlas led och öfvergång till det liberala 

lägret väckte en hänförelse och en förbittring, som gjorde 

den gamle diktarens lefnadsanon orolig och upprörd men 

satte frukl i ett nyvaknadt lif bland den ungdom, hvilken 

i hans öf\'crgåog hälsade den stora segern för ungdomens 

ideal, ett lif som snart slog ul i klara lågor, icke af förtärande 

utan af värmande och lysande beskaffenhet,· 

Litteraturtidningen .Eos_, rcdigerad af den en gång bekante, 

Olll iin ej särdeles ansedde litteraturhistorikern 

LenströlIl, samlade i sig de litterära förmågorna blaod 

"

ungdomen, oeh en följd af nya namn bÖljfl aflösa de 

gamla. Hade hittills Wallin, Geijer, Attcrbom, Palmblad, 

Ismet Hwasser, Törneros, Fahlcrantz, Boström och Elias 

Fries varit de stora namnen, så började man I1U nämna 

Höttiger, B. E. Malmström, C. A. Hagberg, Svedelius, Carl 

Säve och af ungdomen utanför universitetslärarnas krets 

Johan Nybom, Johan JoHn, Gunnar Wennerbcrg och August 

Sohlman som den nya tidens män. Alla dessfl bärare af 

:yngre namn ha - med undantag af C. A. Hagberg 

mer eller mindre tangerat mitt lifs horisont, och vi skola 

hingrc fram återfinna de flesta. 

Det första, som samlar intressena i början af fyrtitalet, 

är tanken på upprältandet af en gemensam samlingspunkt 

inom studenternas krets, på en .studentförening•. 

Den gamla nationsindelningen behöfde vid sin sida 

menade de unga - en förening, som kunde ge uttryck ;H 

heJa kårens kraf på samverkan och andligt samlif, icke 

minst i dc gemensamma fosterländska angel:'igenheternas 

intresse, oberoende af och nästan i motsats till nationsbandet, 

som stundom tyckes ha bortskymt känslan af att 

tillhöra ett gemensamt fädernesland. Men tanken fick en 

långsam växt och genomfördes först, då en ny Hfgifvande 

flIktor kom till och nödvåndiggjorde en ny form för studenternas 

andliga samlif. 

Denna faktor ble! skandinavismen, som i Uppsala togs 

med ett helt aonat allvar och en helt annan insats af 

stora krafter iin hos oss. Ty den skandinaviska tanken 

- ursprungligen lika gammal som dc skaodina\'iska {alken 

- har icke, som man är höjd att tro, utgått {rin 

Danmark utan från Sverige. Franzens kända dikt .Sven 

. ska sånggudinnan Ull den danska. (1794) är viii egentligen 

det första uppslaget till den rörelse, som i slutet af förra 

århundradet, innan Norge ännu hade återinträdt i de själfständiga 

staternas led, grep sinnena så starkt på bägge

sidor om Sundet. Franzens dikt erhöll ett sympatiskt S\'3I" 

från den danske diktaren Frankcnau; J. K. Höst knöt förbindelsen 

fastare, och tidskriften .Nordin_ gmndadcs samtidigt 

med .Det skandinaviske Lileratursclskab. i Köpenhamn. 

J809 yttrar Geijer vid undcrrållclscn om freden i 

Fredrikshamn: .Nu skulle jag vilja bjuda handen till en 

ny Kalmarunion., naturligtvis i förhoppning om elt annat 

resultat än det, som bier följden af den förra. Tegner antyder 

1814 i dikten .Nore. med anledning af Norges och 

Sveriges förening tanken på hela nordens enhet, och då 

han saUe lagerkransen på Oehlenschlägers hurvud "id promotionen 

i Lund 1829, kunde han uttala de berömda orden: 

67 

Söndringens lid är mrbl, och hon borne ej funnits i andens 

fria, oindllga värld. 

Mot slutet af trettitalet ägde upprepade kortare besök 

rum mellau studenterna i Lund oeh i Köpenhamn, oeh 

1843 blef Uppsnia den första mötesplatsen för studenterna 

från de nordiska universiteten. 

Den första omedelbara följden blef stiftandet af .Skandinaviska 

sällskapet. i Uppsala, som bland annat upprättade 

ett värdefullt bibliotek af norsk och dansk Iilteratur. 

Under August Sohlmans auspicier framträdde med skandinavisk 

färg oeh tendens .Studentbladet. i Uppsala, och när 

sedan ar 1848 kom, med Danmarks kamp för SIesvig, var 

Sohlman en af de första, som ställde sig i de frivilligas led. 

Under tiden hade tre af tonkens stOr:l poetiska bär:lre 

nästan samtidigt gått bort: Tegner, Geijer och Franzen 

dogo undcr loppct af ett år (18

_ och långsamt snodde sig fram mellan flodens dolda 

grund, såg man plötsligt vid en krök af ån, eller att ha 

passerat VItuna landtbruksinstitut, fyra majestätiska byggnader 

segla (mm ör"er Eklundshofskogens ållbl'yn den 

cna efter dcn andra, krönande staden - först fnidde dcn 

gamla gotiska domk}'rkan fram, så Gustavianum med SiD 

kupol - vidare på höjden Carolina redivh'as biblioteksbyggnad, 

och slutligen dcn gamla Vasaborgen, Uppsala 

slott, alla pA Fyris' västra strand; och nAr man sll. hade 

glidit fram längs .Parkens. tnidplantcringar, dånade (yra 

kanonskott fr;\n ångbåtens rör, och man landade nedanför 

Islandsbron, där det myllrade af hYlla mössor, mellan 

.Stora och Lilla rördärfvct., två af dc mest frekventerade 

studcntvfirdshusen - ett på Iwar sida om An. Ojämförligt 

mest besökt var .Lilla fördfirfvet. eller .Flustret., som det 

mycket lämpligt benämnes. .Flustret. år nåmligen del 

lilla bräde framför bikupans öppning, på hvilket bina 

myllra till och f....Jn kupan - och liksom det egentliga 

flustret liggel' detta utskänkningsställe rått fmmför denna 

stom bikupa, på bvars .fluster. halflannat tusental bin 

församla sig om aftonen, sedan de sugit "isdolllcns honung 

i sin Alma mater, blomkronor dagen igenom. 

Från Flustret med dess bersåer och verandor är del 

så godt att vi bana oss våg menan hvitmässornn och ge· 

nast begifva oss upp på Slottsbacken. T)' härifrån har 

man i den ljusa kvällen den hiirligaslc utsikt äfvcr hela 

dcn vida Fyrisvallen, öf\'er slätten, där Adils guld såddes 

och där Rolf Krake kAmpade, och undcr oss ligger den 

tacka sttldcn med sina röda tak mellan dc ltllrika träd· 

gårdarna 'som ett fat kräftor i slJCnat., s;lger en gall.llual 

träffande liknelse, hvilken tillskrifves den kvicke biskop 

Fahlcranlz men i \'erklighelen kanske hiirror anda från 

den tid, då Uppsalas flesta hus voro röda till rargcn och 

rursedda med gröna tornak, Enstaka sådana csistC"'ddc 

69

en .naUon., vanligen det 11Indsmanskop, som utgått från 

samma läroverk som han, för sli.vidt det är representeradt 

vid universitetet; ty vid det norrl'l universitetet äro icke 

de sydligaste - nämligen de fnin Danmark eröfrade 

provinserna, Halland, Skåne och Blekinge, oeh "id det 

södra icke alla de norra landskapen representerade. 

Uppsala har man treUon nationer: Stockholms, Upplands, 

Södermanlands-Nilrikes, Norrlands, Gästrike-HilIsinge, 

Vitstergötlands, Östergötlands, Göteborgs, Smålands, Kalmar, 

Gottlands, Västlllnnlunds-Dnla oeh Vitrmlands. Hvmjc nation 

stod under en pI'ofessot', nationens inspektor, oeh styrelsen 

utgiordes af två bland seniorerna valda kuratorer. 

Nationens medlemmar indelades i seniores, juniores och 

recentiores; några af dc större natiollernn linde diirjiimte 

recentissimi. Det familjelif - om jag så får kalla det -, 

som utvecklade sig inom nationen, och den uppsikt, som 

från denIlas sida hölls öfver dess yngre medlenllllar, inverkade 

helt visst synnerligen fördelakligt pö ungdomen; 

ty hvarje student var, som man kan förstå, skyldig att 

underkasta sig nationens stadgnr och kunde inkallas föt, 

inspektor eller kuratorerna. 

Hvarje nation hade siU bibliotek och sitt läsrum, där 

man bland annat fann hembygdens tidningar. r samlingssalen 

hängde p0l1rätt af berömda landsmän - särskildt 

professorer. 

Lördagsaftnarna hade man giirna sammankomst på nationen; 

dl1r öfvades sångens itdla konst, oeh hvar 'vintet' 

gal' man en teatertörestflllning eller n:igot dylikt. Ibland 

hölls det disputationsöfningar. Kort sllgdt, nationslifvet var 

både nyttigt och trenigt. 

Sådana aftnar kunde vi oss alln som tillhörande en 

och Salllllll\ familj, och i detta inbönies hjltrtcförhlillande 

låg det ett element af vitrmc och ilroderlighet, som jag 

aldrig nllllanstl1des har sett hvila öfver studenternl'ls snm- 

73

kväm, inte ens i de tyska småstadsuniversitetens ·Lands· 

rnannschaneD' och .Verbindungen•. Ja, nationslifvct hade 

sina förträflliga sidor, som göm del särdeles väl begripligt 

för mig, att svenskarnn inte giirna uppge denna rast från 

en gången tid, hvilken dock inrymmer element, som liga 

giltighet för alla tider. Ungdomen behOfver näring för 

hjärtats Iif, och denna näring beredes i icke ringa mån af 

det band, som genom .nationen. binder studenterna vid 

barndomshemmets och skolans minnen, ett band som hos 

oss \'anIIgen alltför raskt och alltför kallblodigt klippes nf. 

För min del hade jag, som sngdt, gnu in i Södermanlands-Nårikes 

nation. Flere omständigheter förenade sig 

all göra denna nation mig sympatisk. Mina äldsta bekanta 

från stuclentmötet 56 tillhörde den, och den räknade 

därjämte en o"aoligt stor skara lefnadsglada, käcka unga 

män, som jag tyckte om aU umgås med. Sörmlands nation 

hade aUtid ord rör att besitta sällskapstalnnger och 

godt humör men äfven rör att icke utmärka sig i examina; 

och bland dem, som skulle ta graden, bctecknade en .SÖrmlandsgrad. 

ett minimum af kunskaper. Deras gradualaOlandlingar 

utgjordes mestadels· af dessa beryktade 

.Iandskapsbeskrifningar., som gradualdissertationernas ar· 

kiv kan uppvisa en sådan mängd af. Men landsmännen 

voro inte Dlindre älskvärda för det, och det fanns många 

duktiga karlar ibland dem. 

De norrmän, som förut hade varit inskrifna vid Upp-sala 

universitet i vår tid, hade dessutom kuriöst nog alla 

tillhört denna nation; jag känner åtminstone tre sådana, 

nämligen statsministern Sibbern, statsrådet Birch-Reichenwahl 

d. ii. och framlidne adjunkten Arctander. Säkert är, 

att "i hade utomordentligt gemytligt och hcmtrelligt i nationen, 

och spcciellt hade vi två saker, som de andra nationerna 

inte ägde, en orkester af blåsinstrument, som 

eJlekverade sina st.ycken mcd en hos dilettanter ovanlig

78 

bredvid .Gillet" proCessorernas tillhåll, .gublJarnllS lonkrog., 

som Glunten föraktfullt kallar den, åfvenlcdes med 

middagsscr\·cring. Och käglor kunde nian sIA i Eklunds-. 

hofskogcll från första mnj. 

Var det intet ondl aU saga om deUa studenternas .krogliC., 

som inte gärna kan tänkas arta sig stort annorlunda 

hlt'lnd en flock m,uDter ungdom, så kunde man ha desto 

mer all invända mot dc så kullade .fröjderna. och .bicrslugorna" 

men det vnr häller inte den bättre delcn nf 

ungdomen som besökte dessa etablissemang, och när cn 

student, som ville bevara en smula själfnklning, hade sctl 

dem en gång, så gick han inte gärna dil för andra gången. 

•Fröjderna. kan man dock inte egentligen kalla etablissemang, 

ty de ägde då och då rum äfven på vissa af dc 

ofvaD nämda lokalerna. När varden behöfde nya lock· 

medel eller när marknadstiderna nalkades, införskrefs ett 

sållskap sjungande harpspelerskor, _harpyop, från Stock· 

holm, och därmed kunde .fröjden. begynna. Att studen· 

terna icke egentligen voro passionerade för den sorten 

framgår af sjåUva namnet, som år en förkortning af ordet 

.hundfröjd., den benämning, hvarunder dessa variet!er 

vanligen gingo bland studenterna. Schylla eller Novum 

fylldes på sådana aftnar nf en högst blandad publik, af 

bodbeljänter, handtverkare, folk från landet, underordnade 

tjänstemän o. s. v. - en värld inom hvilken de mindre 

upphöjda elementen bland studenterna spelade första fiolen 

i en ntmosfår af tobaksrök och toddyonga, som ,-ur outhärdlig, 

och där song, skrik och stundom slagsmål vankades 

på det sätt, som Wennerberg mästerligt skildrat vid 

beskriCningen på en sådan hundfröjd under rubriken .Harpo· 

spelet på Sehylla., där man äfven får ett fullständigt in· 

tryck af det blandade säU-skapet. .Det var en knodd 

kasta ut en_ erinrar om den roll bodbetjänterna spelade 

vid dessa orgier.

Och nu tror jag min kåre läsare bör vrml tillråekligl 

hemmastadd både på galorna och på värdshusen för aU 

kunna orientera sig i det följande. 

Med det högre societetsliCvet i Uppsala kom jag under 

den rörsta tiden endast på enstaka punkter i beröring. 

De kretsar, som förut 'hade utgjort centra för ett intellektuellt 

sfillskapslif, voro på min tid till största delen redan 

borta. Geijers hus var upplöst redan före hans död 1847, 

Atterboms genom hans 1855 inträffade frånfälle, och deras 

spirituella väninna öfvcrstinnan Silfverstolpe terde visserligen 

ännu, men hennes salong, en gång den förnämsta i 

Uppsala, existerade inte längre. Det var sålunda hufvudsakligen 

hos landshöfdingarna på slottet, fOrst hos baron 

von Krremer, sedan hos grefve A. Hamilton, gift med Geijers 

själfulla och begåfvade dotter (t 1885), som den sällskaplighet 

utvecklades, hvilken en gäng förskaffade Uppsala 

ett sådant rykte för utveckladt salongslif, hvarjåmte man 

med tacksamhet kan nämna den tillgång till ett angenämt 

umgängeslif, som bereddes de yngre krafterna äfven i 

professor OliveCl'onas och hans frus salonger m. fl. ställen. 

Man kunde, åtminstone på den tiden, indela Uppsalas 

befolkning i tre slag: universitetslärarna (akademistaten), 

borgarna i staden (.brackorna., ett namn som väl ur· 

sprungligen förskrifver sig från handtverkarnas skinnbyxor), 

och midt emellan dessa hade studenterna sin plats 

med utsikt åt bägge hållen och naturligtvis med öppet öga 

för de humoristiska och komiska drag, som förefunnas 

hos bägge grannarna. Länge skulle jag kunna underhålla 

mina läsare med skildringen af de original dessa två klasser 

förctedde och de anekdoter, som anknöto sig till dem; 

men jag vill - eftersom jag måste - inskränka mig till 

79

med hull och hår haDs följande liC igenom, under del 

vederbörande måhända genom aU ö[vcrgc studierna och 

gå ärver till cn annan ställning, där han sh-ax kunde förtjAna 

sig ett tarmgt bröd, skulle ha blifvil vida l)'ckligarc 

för senare ar och en nyttigare medlem i samhället. Ja, 

så försiggick vigilansen på min tid - jag vet inte, om 

den numera bcdrirves efter Snl1lill3 metod. Det vore önskligt, 

att den hade försvunnit med de ändrade fidel"ua. 

Dcn I december slutade föreläsningarna, sil följde 

fjorton dagars examina och sedan var det feric. Då reste 

studenterna hem till jul, om de hörde hemma i dc när· 

mustc provinserna - eller också rustade man sig till 

aU göra det så lrefligt rör sig som möjligt med hvarandrn 

i universitetsstaden. På julafton gästade lDaD "anligen 

antingen hos sitt värdColk eller i någon annan Camilj j en 

aC juldagarna - eller var det nyårsdagen" - lJogo dc, 

som intogo sin frukost på kafeerna, tidigt på lllorgonen 

gratis traktering på sehwci7.eriet och eD bål punsch, en 

br)'lå eller något dylikt. Så företog man små slädfärder 

till Alsike, Flottsund, Vårdsåtrn eller något annat ställe i 

närheten. Men det hvilade alltid eH visst vemod Mver 

julen i Uppsala, när man t:'lnkte på den massa ungdom, 

som i denna familjegl:'ldjens tid låg bär och saknade hemmets 

treCnad oeh värme - och ofta var h'ungen att söka 

Cöga jämngoda surrogat Cör dess fröjder i kamraternas krets. 

Men på juldagsmorgonen, nlk det kJiimtadc i mörkret från 

Uppsala domkyrkas torn oeh ljusen från uc höga gotiska 

bågfönstren bredde guldglans öfver snön, i det månens 

skära tog Carväl nere vid horisonten, och man gick till 

ottesång i den gamla katedralen, under del orgeltonerna 

brusade fram orver Pyris' strfmdcr med de låga husen 

ja då var det högtid öfyer den gamla Alnm mater. När 

änglakören s"är"ade ut örver Eriksittens kungasäte, Folkung

98 

alla i den endA, slorn högtiden, och då mindes man, all 

det ,'ar hår de hade sagts för tre hundra år sedan, dc 

betydelsefulla orden: .Nu år Sverige vordet en man, och 

alla harva vi en Gud., dessn ol'd som så hårligt beseglades 

på BrcitenCelds och Llilzcns slätler. Hing, ring, julens 

klockor, ring frid öh'cr så många brusande, oroliga ungdOlllssinncn 

i den cvign ungdolllsstadcn! 

Enersolll ferien slutade först den J5 januari, förlade 

man redan tidigt .festen till fädernas minne. eller, som 

den "anligcn kallades, .Knutsfcstcn. (13 jan.) eller .Nordiska 

festen. till slutet af månaden. Den vinter (l85!J-OO) 

innan jag bier docent - då jag hig som student i Uppsala, 

hade jag farit in till Stockholm strax på nynret meD 

erhöll där en inbjudning från studentkåren alt deltaga i 

festen, och en Slidan inbjudning tillställdes arven de finska 

studenter, som för tillfiiIlet uppehålla sig ,-id Karolinska 

institutet i Stockholm, salllt andra finska akndemiker. I 

sällsknp med A. E. Nordenskiöld, som då redan hade 

blif"it professor vid Vetenskapsakademin, och sex andra 

finnar begaf jng mig till Uppsala, Vi hyrde två vagnar 

och anlände på kvl'lllcn, strax innan festen skulle börja. 

Jag berattar detta för aU ge en föreställning om h\'ad 

ungdomen kunde stå ut med i fråga om nattvak och lest 

Iigheter, Sexan, som afåts på Gillet och ieke blel mindre 

stämningsfull genom dc moln, som just hade stigit upp 

på dc rörenade rikenas horisont, ty stämningen bland 

studenterna, under ledning nf R)'din och Carl GUShlf Malmström, 

vm' mycket norskvfllllig, drog långt ut på natten, 

och följande morgon skulle "i af.'eS3. Ener ett par tre 

timmars sömn måste vi upp igen för att deltaga i den 

nfskedsfnlkost, som studentkårens direktion hade arrangerat 

för dc inbjudna före vår affärd, Den drog ul en ansenlig 

tid, och hästarna måste kontromanderas. Frukosten 

r:.lckte, kort sngdt, HUs middagen tog vid. Nordenskiöld

"Yl 

nationshusen äro belägna, så få vi se studenterna samlas 

framför dcss(I, hVIl" nation kring sin funa: småländingurna 

sjunga redan, det lyser- frull UPI)lnnds ":lUan, och \'äst· 

manlåndingllrna åro ffirdiga att såtta sig i rörelse fram 

örver Nybron till torget; dnr samlns folkmassan. Men nu 

skingras denna af cn \'undrande skara, som under l)"stnad 

marscherar upp från Drottninggatan med en hvH fana i 

spetsen: det är Vilstgöta nation, som är först på platsen. 

Från det gamla observatoriet "id Svartbikksgatan komma 

sörmländingarna, från Vnksalagatan s,'ujar hälsingarnas 

fana, och slutligen äro alla nationerna s3mlade under sinn 

fanOr midl på torget. Oscur Arpi slår i spetsen föl' 

sångMna och slår nn stämgaffeln mot sin sidomons panna 

- man hör skamt ocu pml rundt omkring, i basen lar 

man a, men ännu kan tåget inte siHla sig i gång, del 

fattas något ... dur kommer det: Krislianlabanerel, studentkårens 

fana, omgifven af sin f:lDvakl. Nu br;yter tå· 

get upp. Marsch! Sång! 

Våren lir kommen, (la sillo. kransal' 

ängarna binda, himlEn år bill, 

pIllriiden bara guldgula fransar, 

tuf"orna vagga ljusalfer små. 

Bäckarna brusa, 

\'lndarna susa, 

lXIIjonla glittra, 

fåglarna kvittl":\, 

sippan i lunden nigande st:l.r. 

Högt upp I tuRen lärkorna sjunga: 

Nu lir det "årl 

Ja, nu ilr det vår, glädje och sång. Fanorna svaja, 

och de vackra kronorna i Odinslund "ina af otålighcl 

öfvcr aU Inte kunna hälsa sången och ungdomen med 

fullt utsprucket IM, Tåget drager uppror Carolinabacken 

och viket' af till vimsler upp (iIl SloHs{}acken, denna

tOO 

ansenliga höjd, från Inl1kcn man skådar många mil omkring. 

Borta vid horisonten littor månen fram och breder 

cn m:rstisk glans öf\'cr landsknpct. 

Nu år hela studenlhopcn uppe på backen vid Gustaf 

Vasns borg. Hör du klockan, som börjar ringa! Klockan 

iir nio - det lir drottning Kristinas silfvcrklocka, som 

ringer hvar afton och med sina toner påminner hennes 

folk om att bedja rör hennes själ. I långa tider, om ån 

inte I \'crkligheten ända sedan hennes tid, har den höjt 

sin stämma med sitt ara pro nobis, och den sknll blifvo 

"id aU ljuda genom tiderna för kommande släkten, ctt 

sällsamt mOlstycke till sången från den glada ungdomsskaran, 

som står samlad här. Nu uppstiimmes sången till 

vårens ära; det ligger en innerlighet, en langian, ett jubel, 

en kiirIeh: i des5fl toner, som bloH uen kan drömma om, 

hvilken hört Uppsalastudenterna sjunga. Hör hur de ungdomliga 

rosterna klinga i den stilla k\'ä11cn: 

Vintern rasat ut bland \'ura fjaHar, 

drif"\'alls blommor smAlta ned och dö. 

Den ena sången följer på den nlldrn, och under tiden 

flammar hein horisonten upp som ett haf af eld. Vulborgseldarna 

tandas rundt om j hela Uppland, och "j 

kunna råkna minst hundra bloss som en krans kring 

slatten, och långt efter sedan sångarna g:Ut tillbaka till 

sina nationssalar och folket skingrnts, brinna dc Iysnnde 

lågorna. I staden klinga v:\rsånger nntten igenom ul från 

dc öppna fönstren j nationssalarnn och glädjen harskar 

i ungdomsstadcn, i vårens rfittn hem, den goda gnmla 

staden vid Fyris, diir >ynglingen dör men ungdomen ler\'cr•. 

Det blir nalt och en kort stillhet - så är det morgon. 

•1 dag lir wnta maj h

104 

Valborgsmässaflon är enrlast förspelet till den följande 

dagens fröjder. Du vaknar bestämd! af kanonskott den 

morgonen. Det är konditor Schoueanis kanoner, som tillkånollge, 

att den landtliga restauranten Flustret DU är 

öppnad och med dell studenternas vårlif. 

I skaror går man omkring på gatorna; känner man sig 

mindre kurant efter ansträngningarna dagen förut, så äter 

man .Norges sill i papper> och dricker porter - och 

restauranterna äro fullsatta. I dag lIR nationerna sina 

förstamajfcstcr. 

Vi sluta oss till Södcrmunlands-Närikcs nation och tåga 

till Ekiundshof - det är så vuckert på .Hofvet•. 

Eklundshof och Eklllndshofskogen! Hur många minnen 

gömmer icke denna UpPsll.Jatraktclls nästan cnda romantiska 

nejd för en Uppsalastudent! Här har han sjungit 

sina gladaste sånger, hiir har han drömt sina ljusaste 

drömmar, hår ha kiigelklotcn dånat, på dessa slätter har 

han cxereernt i de hela sommnrdagnrna - Eklundshof. 

.Längt bort från Fyris å, 

lungt från dess gator gr&'. 

Jtl, ute hos dig viljn vi fira vår första maj! Visserligen 

ur det inte lungre så bra dår som på .salig gummans' 

tid. Mutter Joholm har nedlagt sin spira; men naturen 

iiI' dock densamma, dc höga, mörka granarna dårnere i 

dalens ro stå finnu drömmande som fordom - och litet 

mat till en sexa får man alltid. Marsch alltså! 

Vi gå förbi Flustret, som öppnats i dag, flaggorna svaja 

fdm taket och fnin balkongen tonar hornmusik. Det sista 

isstycket lir borta - vi följa sligen langs brädden af ån 

och vika så af till höger upp i skogen - farväl, Fyris 

däruppe mellan stamlllllrna skymtar ett hvitt hus emot 

oss - klotens rullande, käglornas fall och de vårliga 

Stil1l{C1'l1tl förkunna oss, nU nu iiro vi på .Horyet•.

100 

Nu är det officiella öfverstökadt, och det privata 

drickande! tar sin början. Man dricker nu brorskål med 

lIVar och en man stöter pö. 

Efter en stunds förlopp It\gar nationell ut för att besvara 

hälsningen, och dc olika tågen med sina fanor mötas 

då på gatorna. Men hvml är det för ett fartyg, som för 

fulla segel kOllllller där uppför gatan? Det är en förunderlig 

blandning af båt och vagn, som drages af åtskilliga 

hästar; i skeppets rÖTslam, där drakhufvudet reser 

sig, står Fritiof den stnrkc; vid rodret, där drakens stjärt 

är lIppkaslnd, ser man Björn; men inne i skeppet, hvars 

segel slår mot masten, fira vikingar med och utan glasögon 

en larmande bakkanal. Man k:inncr knappt igen 

silla vimllcr i dc skiiggiga männell, dessa vänner som i 

går afton gillgO omkring i vanliga rockar och henkhi.derdet 

lir Göteborgs nation, som är ute och seglur på gaLun 

med sin hjulbåL Men dill' komma Soulouquc och drottning 

Pomare och hela deras sYrn"ln hofstat, till häst och 

i vngn; vidare Napoleon den tredje med sin ålskvärda 

kejsarinna; Viktor Emanuel, Cavour och Garihaldi hålla 

sitt intåg fdn en tredje sida, eskorterade af en böljande 

människohop, ty allt folket i Uppsala tar sig ledigt första 

maj. Efter några timmar försvinner ståten, men det rörliga 

lifvet fortsåttcs. De brukliga påhälsningarna fortgå 

nu en masse, och det hlinder ibland, att hela studentkåren 

stöter ihop på en ellcr annan nationssal. Då blil" 

det förstås trängsel, man hör inte hingre talen, som gå 

långt utöfver de stadgmle formerna, man ser bara sin 

närmaste sidomnn, som i trflllgseln har fått fatt i eLt glas 

och ropar: .Skål, bror - hvad år namnet? I morgon har 

man glömt dct igcn - men .brOr> ät" man. 

Ja, .dagcn cftcr>, den andra maj, lir Uppsalas bcdröl1igaste 

dag - den år för uppsnlicnsarna hvad adertonde 

maj iiI' för nOITmflllncn.

1()8 

plågade marschera från samlingsplatsen Odinslund. Ett bud 

nfslindcs med beställningen. Kommandot ljuder .framåt 

marsch!. Man går, ett tu, ett tu, man våntar, i det man 

nännar sig trädgården, att få höra ett .rotevis hög('r 

marsch!. - mcn förunderligt nog - man går förbi, man 

går vidare framat - vidare - ända liU Eklundshofj det 

går inte an aU från ledet tilltala den kommenderande och 

få orderna rättade, om iin frestelsen är stor - och dock 

har olyckan tydligen skett i följd af dennes obekantskap 

med punschbestållningen. Men disciplinen frnmför allt. 

Man ser på hvarandra med bedrör"adc miner - men saken 

står icke ntt ändra, runn går och går och går i tre 

kvart. - Det kOmmenderas .höger om!. och >vänster 

om!. - men triidgården ligger en fjardingsvag bakom dem, 

och dA det slutligen kommenderas -holt och hvila-, är 

man en halfmil från den plats, där flaskorna ligga och 

vanta på att bli tömda! Det blir oro och storm, man 

törstar, lllall svcttns, man har ingenting att dricka, och 

då ar det pastorn som skall lifva stämningen genom lit! 

göra en visa om den sorgliga tiUdragelsen. 

Sedan följa skjutöfningarna med löst krut, Iwarvid en 

ulskjuten laddstock belAggcs med tio riksdalers böter. Då 

blir dct allvar i Icken. Då tågar lllan ut till Polacksbacken 

vid Ekll1ndshof, då höraS skotten i skogen starkare 

ån någonsin k:'iglorna, och den stora slätten ins\'cpes i 

krutrök. En ung man laddar, lägger an och ger f:rr, ända 

tills den sista patronen sitter i mynningen nf pipan 

och anmäler detta sällsamma förhållande för bcfiHhafvandc 

officern, som upplyser om alt det kommer sig dårar, ntt 

han icke kiinncr knallhattens bl'uk; han har regelbundet 

glömt att lägga i en sådan, och då alla skjulil på en gång, hal" 

han inte lagt märke till att hans skott inte har brunnit af. 

Till slut kommer målskjutningen och mönstringen 

och exercisen lir förbi.

100 

Men detta excrcislif har ärvcn sina höglidstimmo.r. 

Hvar söodagsföl'11I1ddag hålles kyrkparad, och då samlas 

hela Upplands beväring jämte studentbcväringen. 

Jag kommer ihåg en pingstrnorgon; jag hade gjort en 

promenad genom EkJundshofskogen orver till VUuna laodtbruksinstitut 

och var just på hctnviigcn till staden, då jag 

plötsligt väcktes ur mina drömmar, som i den solklara 

morgonen voro angenäma nog, af en egendomligt vacker 

syn. Genom skogen blixtrade hundratals bajonetter i solen 

från en liten grån piats, och från dc hvHa tii.1tradcrna 

därbakom svajade flaggor; i en stor fyrkant stodo trup.perna 

uppställda, musiken inne i fyrkanten spelade en 

koral - massan af högtidsklädda månniskor, som till fots 

och i vagn hade bcgifvlt sig ut i skogen denna pingstmorgon, 

och fåglarnas muntra sång midt i psalmens all· 

var - allt talade mäktigt till sinnet; och då prästen predikade 

med tre trummor till predikstol, så kunde jag helt 

visst inte höra sårdele!i många ont af h,'ad han sade, men 

jag greps dock mera nf denna predikan än af mången 

annan, som jag hört fnin början till slut, och denna pingstgudstjänst 

i skogen står för mig som ett oförgätligt vackert 

minne, 

Kungsängsliljorna blomma. Vårlif\'et nalkas sitt slutallas 

tankar vändas mot den förestående högtiden, promolionen, 

som firas h,'art tredje år, Beväriugen lir afmönstrad, 

disputationerna upphöra, ångbåtarnas turer bli om 

möjligt tätare än förut, och likväl är deras passagerarantal 

mångdubbelt större an vanligt Har du utom ditt 

rum en garderob, har du utom din säng en soffa, så var 

lugn för att den blir begagnad, ty nu skola promotionsgiisterna 

inhysas. Man vet i Uppsala aU beråtta om en 

person, som !efde af aU hyra ut sju hundra soffor åt 

studenter - vid promotionstiden har han säkert han dem 

alla uthyrda. Fiider och mödrar, lanter och farbröder

110 

anlända i stora nockar h":lrenda dag med ångbåten, De.

l 

t I 

112 

Vid förstn solstrålen förkunnat kanonernas dån från 

slot1sbackco samt klockringning, aU högskolnns festdag 

börjar. 

På morgonen uppställes studentbeväringen i häck utanror 

domkyrkoportcn, under det deltagarna i processionen 

samlas. 

Under klockringning skrider det långa tåget till kyrkan. 

Vanligen är en eller annan kunglig person närvarande 

ecklesiastikdepartementets chef, universitetets kansler, Svea 

rikes ärkebiskop, som tillika är universitetets prokansler, 

och de akademiska fäderna - alla dessa öppna tågel 

Därener kommer en rad skröpliga gubhar - det år jl1belmagistrarna. 

som femti år förut erhållit lagerkransen och 

nu enCt ett långt lif ha vändt tillbaka för att förn)'a förbundet 

med den vetenskap de så långe ha tjänat. Därpå 

följa de utsedda hedersmagistrarna, promotionspredikanten 

och så promovendi. Universitetsungdomen nfslutar processionen: 

det är Uppsalas panatcneertåg. 

Domkyrkan, dur denna högtidlighet i långa tider firades, 

iir rör tillf;1l1et dekorerad på ett slirsk.ildt såtl Det 

är egentligen endast koret framlör Gustaf Vasas graCkapell 

som användes vid promotionen. Detta är förvandladt till 

en estrad, under hvars golf altarbordet och altarringen 

döljas. På denna estrad år det platser för deltagarna i 

processionen samt två talarstolar, en för promotor och en 

för promovendernas talmän, primus och ultimus. Den 

sistnåmde är visserligcn den andre i ordningen mcn kallas 

uitimus rör att beteckna, att i denna krets st:\ den främste 

och den ytterstc vid hvarandras sida. 

Omkring promotors talarstol bilda promovendi cn krets; 

därbakom lir sångm1rihunen och rundt om alltsammans 

Mnkrader för dc omtalade .undersköna.. Dessa ha i 

festliga dräkter redan intagit sina platser, då tåget anländer 

till kyrkan. Sångartribunen iir Oes:ltt mcd sångarc

113 

och sångerskor. och i samma ögonblick, som processionen 

tågur in, spelas introduktionen till kllntatcn. Nu iir dcnnm; 

första del afsjungcn. Under dånet af åtta kanonskott sätter 

promotor först magislerkransen på sig sjiiU j därpå bekransar 

ban jubclmagistrarn:l.s hufvudcn. Del gör ett säll· 

samt int'1'ck att se dessa lutande åldringar vånda Mer 

fn'n katedern med lngcrkranscn om pannan så frisk, som 

vore den från i går, under det den till sin betydelse :1r 

eU halft sekel gammal. Dessa få fyra skott hvar och äro 

alltså hälncn så mycket vårda som en promotor, hedersmagistrarna 

ra likaledes fyra skott, primus och ullimus 

h'u, så mycket som en fjärdedels pl"Olllolor, och de ärrigu 

doctorundi ett Inar. 

Sedan därefter primus hållil ett tal från den mindre 

katedern, kommer den högtidligaste stunden för damerna; 

ty nu skall ultiulIIs hhlla sitt tal till dem, IlVilkel bör och 

måste vara på vers, liksom erfarenheten llir, att uitimi vid 

promotionerna alltid ha poetiska anlag. Detta är verkligen 

också händelsen, dock icke på den grund, att de äro ultimi, 

utan därför att alla s\'cnskar åtminstone på min tid voro 

borna poeter. Att kunna fabricera vers utgjorde cn beståndsdel 

af allmänbildningen, hvarför denna färdighet 

ägdes af hvarje "äluppfostrad ung man. Det konsumerades 

ocW en så stor massa poesi i Svcrige, att den borde 

vurH belagd med skatt liksom andru Iyxarliklar; men den 

betraktades som nödvändighetsartikel. Emellertid - de 

hade, som sagdt, råd till det. Och damerna voro alltid 

lika förtjusta i ultimus och hans verser. 

När denna högtidliga akt är ärver, bcgifver man sig 

ned i sjålfva kyrkan för att höra på promolionspredikan 

ty allting har nu prefixet .promotlons. - det förekommer 

inte bara promoUonsbal, promotionspredikan och promotionsmiddag, 

utan ärven promotionscigarrer, promotionstårta 

o. s. v. - kort sagdt, allt i Uppsata kretsar kring promotionen. 

S

114 

Man skulle \'id första ögonkastet kunna tro, att det 

hela vore cn tämligen !öjHg tillställning - mcn tvilrtom, 

promotionen är en utomordentligt högtidlig akt, och det 

kommer sig till stor del därar, aU alla med lif och själ 

deltaga i den och att man inte ser nflgot, sonl inte bår 

prägel af högtidligheten, hvador man själf omotståndligt 

betnges af en unDan stamning ån den hvardagliga. Och 

det är ju ståmningen och icke de yttre ceremonierna, som 

ger festen dess största betydelse. NåT promotionspredikanten 

har slutat, liro dc officiella högtidligheterna öfvcr, 

och promotor upplöser församlingen. 

Sedan kommer promolionsmiddagcn i Botaniska trädgårdens 

oTnngcri. I de bakre salarna af delta orangeri 

år den sen-crad. Midt ibland höga exotiska \'åxtcr äro 

borden dukadc så, ntt det ser ut, som om dc rika stammarna 

och kronorna, som bilda ett hvalf äfver bordcn, 

hadc vuxit upp ur sjålfva duken. Hår, öfversk)'ggad af 

lagCl'trfld, bananer och palmcr och Gud vet allt, dricker 

man i skummande champnnj magistrarnas skAl. Men få 

äro de utvalda, som kunna vara med hår. Utom dagens 

hjältar brukar dct vara 150 fl 200 deltagare i middagen, 

ty den är dyr och studenterna bespara sig hälst denna 

utgin. l Linnesnlen framför Linnes staty är kaffebordet 

dukadt, och efter middagen framsättas bålar. Därpå slås 

dörrarna Wl trädgården upp. Därute myllrar det af människor. 

Hela trädgården år fullpackad nf damer och s!udentcr. 

l detsamma dörrarna öppnas, fylles genast den 

breda stentrappan; magistrarna träffa sina familjer, studenterna 

sina flammor, och med kransarna kring dc obetäckta 

hufvudena dricka och sjunga dagens hjältar. De 

gratuleras af aUa, och om så regnet öser från himlen, 

sälta dc icke en hatt på sina lagerkransade hufvudcn; 

men hundra paraplyer stållas af hjälpsamma vånner till 

derns förfogande. 

\

115 

Plötsligt höjer sig cn person i luncn cller rättare 1)'Ocs 

i en länstol oeh bäres under söng på studcnternas skuldror 

ett hvarf kring trädgården. Det är prill5en. Mcd 

blottadl hufvud siUer han där på ungdomens skuldror, 

och med blottadc hufvuden sjunger den talrika rärsamlingen, 

så att det ger eko i trädgårdcn och kolonnraden: 

.Ur ,,'enska hjari.ans djup en gång.• 

SanuIla ceremoni företages med univcrsitetets k:lOsler, 

proknnsler, promotor, jubclmagistrarna samt primus och 

ultimus, 

Slutligen börjar det skymma, damerna ha för IflOgesedun 

försvunnit för att klil sig till promotionsbalen. 

Hur lir för damerna festens glanspunkt. Ty kring balen 

på Carolina redivivu fil' det som deras ljusaste dröm 

mar ha kretsat. 

Dur skall hon kanske få sig: en duns med primus, 

kanske med prinsen, kanske mcd dcn, som i hennes ögon 

år förmer an både primus och prinsen - hur myeken 

fröjd kan man inte vänta sig af en bal på Carolina! Oeh 

slår hoppet Ccl - nåja, fiek IDan un iute dansa mcd pri 

mus, så fiek man sig likvui en s\'ung med kusin Pelle, 

och bIeC man inte uppbjuden af prinsen, så bleC man åtminstone 

uppbjuden aC Carbror Johan, och - kom inte 

den våntade, så var han ändå bra söt, magistern med tie 

smäktande blåa ögonen bakom brillorna och lagerkransen 

på det långa ljusgula silkeshåreI. 

Nu börjar det bli liRigt på Carolinabacken, dit vagnarna 

komma körande i långa roder; nu iiI' festens glanspunkt 

inne. Däruppe i den stora salen är a1lling uoord· 

nadt på det festligaste, och dansen fortgår långt in i den 

ljusa sommarnatten. Musikens tonel' följa oss på hemvägen 

och förkling(l forst nii.· vj hunnit pli andra sitlan

116 

Nybron; vi äro trötta och sliga. godnlitl, ty vi måste ännu 

ha några krafter k,·ar. 

I morgon är det nämligen stor studentkonsert på Carolina 

rediviva. 

Till dcuoa snngfest borde studenterna ha sparat på 

sina strupar, men se det är hvad de inle ha gjort; vanligtvis 

har också en förste tenor blifvit hes eller en bas 

förkylt sig, men alltid finns det folk som kan sjunga, såpass 

aU konserten blir lyckad. Vackrast är det, som sjunges 

i trapporna, när själf\'3 konserten är slut och mängden 

har stannat dels i förstugan, dels ulnnror. 

Högst uppe samla sig nämligen sångarna utanför Gamlinasalens 

dörr och stiga långsamt nedför dc breda hvita 

trapporna under tonerna af Hreffncrs: 

Viklngasäteo, 6.ldriga lundarl 

lilippor, den eviga frihetens vårn! 

Fädernesland, försonIngen stundar, 

Vauhmders söner smida sitt järn I 

Dessa toner hördes nästan aldrig annansHides An i 

dessa trappor, som med sin härliga resonnans voro det 

bästa sångrum i Sverige. Man kan inte beskrirva hur det 

klingade under dc höga hvaJr-ven. 

Ja, så försiggick cn promotionsfest på min tid i Uppsala. 

Nu sjunger man inte längre i Carolinatrapporna 

dc öro ombyggda till bibliotekssalar - ceremonierna äga 

intc längre rum i domkyrkan och mycket annat Ar nu 

föråndradt - promotionerna själh-a ha mistat det mesta 

af sin gamla högtidliga karaktår: sic transit gloria mundi. 

Fäder och mödrar, farbröder och tanter ha till slut 

blif"it trötta; kusinerna skulle nog gärna dansat litet mer, 

men de måste följa med, nAr de gamla '-i1ja fara sin väg. 

Studenter och magistrar längta från det solvarma Upp.snla. 

ÅnglJåtarna frakta bort dem i massor - nedför Fyris, ut

117 

i Mälaren liJJ andrn lraklcr af landel - och därmed år 

Uppsalas "arm nndadl Dessa gator, som nyligen \'jOltade 

af människor, dessa lunder och promenader, där man fick 

trängas för aU komma fram - 

Det lir fasligt tomt i staden, 

torg och gntor öde slå, 

ingen SYllS på promenaden, 

ingen hit åt Flustret gil, 

sjunger Glunten mCll full rätt. 

Då skiner solen hett på de vnrmn gatstenarna, diir en 

flitig man, som liC alla krafter lilscr på examen, eller en 

fattig student, som af sina pekuniära förhållanden hindras 

alt resa bort, vandrar ensam och örvergifvcn, och när så 

midsommardagen inbryter stilla och klnr, sk)'ndar allt hvad 

Hr och anda åger ut ur staden till Lurbo och Vårdsätra, 

och då blir det så tomt i Uppsala, nit tre studenter kunna 

såtta sig i allra djupaste neglige midl på torget och spela 

kort och dricka punsch dagen i anda, ulan att någon 

månniska får ringusic nys om del - då åro .knoddarna. 

och .borstisarna., bodbetjänter och uppassare, stadens behärskare 

- och Fyris kokar. 

Till denna stad och till dessa förhållanden var del jag 

styrde min kosa hösten 1859, och alldenstund denna resa 

och h"ad jag på den upplcfde krar"er en kort skildring, 

måste jag DU på nytt bes\'ära mina läsare med att rölja 

mig Dågra steg på min egen lernadsbana: tråden i parlbandet 

kommer Ater rör eU ögonblick till syncs, och denn3 

gång kanske med någon rätl. 

Ty det kaD ju innebära ett visst, icke blott rent personligt 

intresse att se hur det gick till, nur en norrman

Farvel, min "eisignede F6debyl 

loIln Moders Gryde ryger i Sky, 

min Faders K"ie gumler i Staid, 

min Söstcrs Hane .!lO\'er paa Hald 

jeg vii Jöbe min Vej! 

Och så sprang jag min väg allt hvad tygen höllo. 

Sin Skj:cbne frister den friske Mand, 

kanske jeg som Ridder fra fremmod Land 

med snehvide Hesl.e for G)'ldeukarm 

kommer hjern med en Kongem6 i min Arm 

tiI min Moder IgJeo. 

"O 

Ja, .Kongem{)en. - det "nr en frisk ros från skogarna 

uppe vid en bergstad, som jag hade funnU en 

sommardag i mitt första sludcnt:lr; nu drog jag ut föl' att 

göra mig värdig att vinna henne, och riddarslaget skulle 

vara den ställning jag kunde lillkämpa mig d:1rutc i det 

Crimunandc landet. 

Hur många tankar glcdo icke genom min själ den 

morgonen; det var en allvarlig sak och tvifvelnktigt var 

det om den skulle lyckas. 

Dc kloka människorna därinnc i stadcn sutto och 

runkade bctänksamt på huf\'udet och ugglorna låto: .Hv3d 

tänker han på! Hvad skall delta bli af? Dugde han inte 

härhemma, så duger han ännu mindre borta - han går 

åt skogen - det skall ni få sel. - la, det "ar sannerligen 

ona inte långt ifrån, och mången kritisk stund fick 

jag upplefva. Ty ugglorna hnde s..\ förfiirande rätt, jag 

hade \'issl förtjänat, aH mitt halsbrytande röretag skulle 

gå galct - men det går cn nu lyckligtvis inte alltid encr 

förtjänst här i \'ärlden. Men hndc de vetat, att mitt mM 

var ingenting mindre än alt habilitera mig som lärare vid 

ett frAmmande universitet, så skulle de skrattat ut mig, 

når dc sugo mig droga åstad med tre hundra kronor Ilå

123 

tlftrpå förlusten af sO(1('n, och i dCSSII tre förträffliga miinniskors 

sällsklIp Vill' det jng tillbragte de hcmtrcfliga ciagarna 

på Sillra. 

Sedan begar jng mig per ångbåt från Norrköping till 

Stockholm. ;Ucn h\'ad allt s;'g annorlunda 'ut än förra 

ilrct och 1856! 

Det var iute endast det, all del nu var höst Illed tOITl, 

brunt IM, diir del då hade varit vår med friska, gröna 

blad och sång i alla buskar - del hade blifvil höstlikt 

Mven i förluillnndct mellan folken, det uppsteg tunga 

moln, och min norska studentmössa var icke längre ett 

märke, som till,'ann mig allas sympati och välvilja, snarare 

motsatsen. Och hade jag i Norge, där jag ju på 

sista tiden stntt i dagspressens tjimsi, ofta kant mig förpliktad 

nU se dc mellan folken sväfvandc spörsmålen med 

samma ögon, som jag måste anlaga att svcnskarna betraktade 

dcm med, för att finna den räUa synpunkten, så 

hade jag Mr både förpliktelsen och den ungdomliga lusten 

ntt så ,'armt som möjligt försvara min norska ståndpunkt, 

och jag var jll fIf"en lycklig nog att ha en ren och god 

sak alt rörs,'ara, under det svenskarna själfv:'l splittrade 

!;ig i denna fraga, så aU jag arven bland dem fann sådana, 

som delade mitt sätt nU se och mina sympatier. Men 

med "era af mina äldre vänner m;iste jag bryta: Ridderstad, 

med h"ilken jag dock sedermera kom på förtrolig 

rot igen, var på den tiden afgjord molståndare till Norges 

sak, WeUerhofT gick med Svenska Tidningen orvel' till Nya 

Dagligt Allehanda, och därmed slulade vört umgänge. Det 

,'ar under trista nuspicier jag höll mitt intåg i Stockholm, 

men som ersättning (

125 

som jag satte min fot i eU hem. Det råkade just 

vara den dagen min nye vun skulle fira sin födelsedag. 

Jag måste därför säga fan'äl' kort efter middagen. Sohlman 

beklagade, nU jag inte kunde tillbringa anonen hos 

dem - och frågade hvart jag skulle han. Jag mlmde 

namnet på den man jng skulle besöka, och jag såg, aU 

det nög ett förundradt och frågande uttryck öfver hans 

ansikte. Det bier också en af de underligaste bjudningar 

jag bar varit med om, Man salte sig strax till spelborden, 

och då jag l)'ckligtvis inte spelade kort - kortspel 

har aldrig intl'esserat mig -, bier jug tämligen öfvernödig 

i sällskapet. Men det yar inte småsummor mun spelade 

om, och del vnr tydligt nog, aU pengnrna betydde vida mer 

än vänskapen. Jag gick därför tämligen snart, och följande 

dag begar jag mig upp pli Anonblndets redaktion. 

•Nå., sade Sohlman i en prörvande ton, som dock 

inte tör ögonblicket var mig påfallande, '\,ar det roli!,rt 

hos hr S. i går? - .Det var den besynnerligaste salllling 

aJ gamla stofllcr jag har skådat., smrade jag och 

nämde namnen på en del af dc n:trvarande. .Ja., sade 

Sohlman med ett leende, .jag borde nog redan i gul' ha 

sagt er det men kom mig inte för i afskedsbrådskan. ( 

dag vill jag säga er det: ni har varit i sftllskap med en 

samling af Stockholms värst beryktade skinnare och 

ockrare; det finns inte en af dem som Inte har vnrit i 

konflikt med fru Justitia. Tag er därför i akt!. Det säger 

sig sjuif, att jag aldrig återsåg min hårlige vän. 

Så mycket oftare återsåg jag Sohhnan, som ju under 

den mirmnst följande tiden kom att spela en framträdande 

roll genom sitt norsk\'änliga upptr-Jdande i ståthållarestriden 

och som en och ammn gång hos mig sökte upplysningar 

angående norska förhållanden, om jag ån först 

året därpå gick in i Anonbladets redaktion som dess 

ordinarie liUemturanmålare. Den varllUl. v!'tnskap, som

127 

oer på det gulnade gräset och gaf mig till att stortjuta 

_ rent af stortjuta, liksom en pojkvasker, som är rädd 

att få ris, när han kommer hem. Jng lungtade efLer mitt 

kära fädernesland, min gamla mor, mina trofasta vänner. 

Här låg jag ensam, hungrig och rådlös i främmande 

land - och ingen hadc I'cda på mig -_ hur skullc dettn 

sluta? - Så skulle ugglorna där hemmn få rätt ändå, 

och jag ,'nr ett kräk. Omanliga tårar! 

Men om i det ögonblisket ctt fl'amtidspanol'ama kunde 

upprullat sig för min blick - hvad jag skulIc blifvit hä, 

pen! Precis på snmma plats, där jag den aftonen 

låg i gräsct, ensam med min nöd, skulle jag fått se en 

täck villa i norsk träb:rggnadsstil resa sig med svalgångar 

och yttertrappor, med ganar och stolpar; ty så underbart 

ledde en kärleksfull hand mina "ligar, alt jag efter kamp 

och strid, efter långa års möda och arbete, femton år se· 

nare just på denna plats timradc min lilla villa .Solhemo 

på Djurgården, tillsammans med henne, som den där dagen 

ännu stod för mig som mina drömmars oupphinneliga 

föremål. 

Ja, det var en hård tid, och väl var del, att den 

inte räcktc länge. Men viilsignnd vare vår ungdoms 

strid och kamp - det är den som skapar mån af ossl 

Och viilsignadt vare det kärleksfulla sinnelaget hos det 

folk, som upptog mig och gaf mig hägn oeh växt, tiU 

dess mitt fosterland själf fann sig ha användning r&r mig. 

Men - man frågar kanske hvarför jag stannade sft 

länge i Stockholm, när ju ändå Uppsala \'ar milt mål. 

Orsaken var de svårigheter, som mötte min plan, dels på 

grund af själfvu sakens ovanlighet, dels viiI äfven på grund 

af det spända internationclla förhållande, som just höll 

pA alt utveckla sig. 

Jag hade ,'crkligeu under lIlclhmtiden vurit uppe i 

Uppsala för alt inlämna min aOw.ndling .Lrercdigtet i de

128 

nordiske Literaturero, densamma' som jag nm'öndt till 

specimen för den norska docenturen. 

Dllr hade emellertid BöUigCf, som jag kunue från mitt 

förra besök, öfvcrlälUnnt \;i.rostolen i :lstctik och litteraturhistoria 

ål skalden Bcrniwrd Elis Malmström, som jag 

inte personligen kände, och man sade mig, ntt jag, innan 

jag inhi.mnadc min afhandling till honom, rörst horde rörsåkrn 

mig 0111 universitetskanslerns, grcfvc Gustaf Adolf 

Sparres, bifall till saken, på grund af de svårigheter min 

norska börd kunde komma att ge upphof till - och af 

den anledningen måsle jag vundn åter till Stockholm, dör 

jag stannade kvar 1111 början af nO"cmber månad och 

sedermera vistades i flera mindre repriser för att få denna 

inledande akt arrangerad. 

Hår var det som h3ns excellens statsministern Sibbern 

vanligt räckte mig en hjälpande hand. 

Emcl1C'rtid hade Anckars\'iird, salU bekant, firat föreningsdugcn 

mcd alt frfJmslålla den s. k. anckllrsvflrdskll 

motionen om rcvision af riksaklen. Den historiska gloria 

som omgaf denne man, hviJken ju hade spelat en framstående 

roH vid 1809 års revolution och under Karl Johan 

yarit riddnrhusoppositionens ledare, gjorde honom 

till ett farligt baner, som det unionsfientliga parHet kunde 

höja framför sig, om än hans höga ålder (hu n val' född 

1782) gjorde hans personliga uppträdande mindre effektivt. 

Jag såg blott en enda gång denne marklige man, som då 

\'ar böjd af ålderdomen och nåslan bara en skugga. 

Det var en mörk novcmberdag som saken förband· 

lades på riddarhuset, men luften var som luddad med 

elektricitet. 

Motionens konklusion, önskan om en re\'ision af 

riksakten, vnr ju i och för sig af den beskaffenhet, att 

alla - norrmän s:häl som svenskar - kunde instämma 

I den; men premisserna voro så exklusivt storsvenska

'2\} 

som möjligt: Norge var cU cröfradt land och hade elldast 

Sveriges nåd att tacka rör sin frihet. Underligt tog 

sig emellertid konklusionens ordalydelse ut i förhållande 

till dessa premisser: Sverige hade genom 8cmadoltcs 

union lidit en blodig orätt, dess rältmätiga byte hilde 

rJckls det ur händerna; d:lrför anmodades regeringen alt 

framliigga cH förslag till -huru föl'cniogsföl"drngct må 

kunna oronas till dc båda folkens mera ömsesidiga be· 

Jåtcnhet., Talarna voro, såvidt jag nu minns rätt, Fållmus, 

Dalman, Gösta Posse och von Qvanten. - Samtliga 

toga mer eller mindre nfsh\nd från premisserna. Slutligen 

uppträdde Ancknrsvärd sjålf och beklagade, att hans darrhåndthct 

icke tillåtit honom att göra anteckningar ener dc 

föregående talarnas anmärkningar j det var t;ydligt, alt 

deras reserverade hållning gentemot premisserna hade 

berört honom obehagligt, ty han framhöll upprepade 

gånger hur mycket del gladde honom, att man var ense 

med honom i konklusionen. Speciellt påfallande var hans 

yttrande, aU Norge gärna för honom kunde få ha sin 

silrskilda diplomatiska representation i uU3ndct - men i 

så fall utanför unionen! De svenska suprematisterna och 

de norska unionsficnderna kunde alltså redan den tiden 

räckt hvarandra handen öfver den gamle oppositionsman· 

nens motion. 

I borgarståndets plenum uppträdde rådman Björck, August 

Blanchc,'Lallerstedt och Wrern - dc tre sistn:i.lnda med 

uttalanden, som fullständigt och klart häfdade Norges rätt 

i unionen. 

Blanches varma men kanske migot för retoriskt blomstrande 

tal fiek kort därpå en ganska hvass kritik genom 

en i själfva det norsb.-vänJiga Aftonbladet införd artikel, 

-Den poetieo-politiska skolan.. Men så stod hufvuddrabbningen! 

9

130 

Den 28 december behandlades pfl riddarhuset V. F. 

Dalmans motion om utredning af det statsrättsliga förhål. 

landet llIed hänsyn till det norska st:\lhållnrambetct, som 

stortinget önskade få afskaffadl men Il\'ilkct Dalman, alldenstund 

norska grundlagen tiJh'tt cn snnsk att bckliida 

posten, ansåg som en Sverige medgifycn rrlttighct, hvilkcn 

ej ulan Sveriges samtycke kunde borttagas ur norska grundhlgCD. 

Här uppträdde Norges alltid "arme förespråkare, 

lien gl'lllllc lHllc baron A. C. Ranb, samt Sticrns\'ärd som 

molslålldare till motionen, men jllstitieslalsministcrn Louis 

dc Geer till förmån för densamma, i likbet med Anckar· 

sviird och Bmltel. l prästeståndet upplniddc professor, 

sedermera statsrådet F. F. Carlson och i bondeståndet den 

klicke Nils Larsson i Tullu.s som Norges förespråkare. 

Aftonbladet uppfattade inle genast sakens k,i rna, ly det 

anlog - som SohlllUln sade -, aU den man, som var IllOtionens 

egentlige fader, riksarkivarien Nordström, var en 

Sl\ kunnig rättsli\rd, så alt mir han påstod, utt vissa delar 

af Norges grundlag voro af lraktutmässig natur gentemot 

Sverige, måste detw äga n!lgon grund. Men Soblman insåg, 

så snart han fått tid att sälla sig ordentligl in i saken, 

att han föl' raskt hade svuril in verba magistri, och 

tog i en briljant skrifven artikel öppet och klarl afSlånd 

från motionen, hviJket blcf mycket illa upptagel - man 

tulade icke endast Olll .ulfal!> och .omsadling., utan mnn 

och man emellan l'ågade man till och med tala om norska 

mutor. DA kånde Illan inte August Sohhn:m! Men 

han tålde stonllen och red ul den som en tapper och 

frisinnnd förespråkare för vårt folk. 

Det \'ar väl några. dagar efter det alt Anckarsvärd hade 

framlngt sin motion, som jag i stor och naturlig spänning 

gick till min audiens hos univcrsitets!lansleru. Han dolde 

icke, alt saken skulle stöta på svårigheter och alt tidpunkten 

val' siirskihlt ogynnsam, men lofvade dock sin fönncd-

131 

Iing. Emellertid förberedde han mig ärven på aU hans 

sekreterare, den nyss mimdc riksarkivarien Johan Jakob 

Nordström, en utomordentligt duglig men envis man, exilerad 

finne och förutvarande medlem i cn nf mcllanrikskomlllissioncrnn, 

men känll som mindre villvilligt stflnHI mol 

norrmännen, med säkerhet aldrig skulle slllla sill namn 

under min utnamniog, ifall det kom så långt, men att man 

nog skulle hitta I)å råd för den snken. Nu skulle jag bara 

bege mig till Uppsala, söka få min afhandling anlagen 

och kallelse till docenturen snlllt disputera. 

Så dl'Og jag då liter till uuivcrsilclsstadcn och presellterade 

mig för den nye professorn i litteraturhistoria, skalden 

Bernhard Elis Malmström, hvars mest berömda dikt, 

.Hvi suckar del så tungt uti skogen., är vål känd äfven 

i vårt land och börde till min barndoms käraste sånger. 

Jl1g får jlrisa som en stor lycka, all jag öfvcrlllll, hyart 

jag kommit i "urlden, har slött på v:inliga människor 

så att månniskorna :'ro kanske änd:' inte s:l d:Uiga, sonl 

det påstås; men framför allt har jag råkat goda och ädla, 

frisinnade och rättänkande människor i vårt broderland, 

och dårför må ingen förtänka mig, alt jag begår den dödssynden 

all hålla af Sverige och svenskama. Men när jag 

nämner de vänsälla m:inniskor jag har mött på min Icfnadsvandring, 

nulste jag fromför de flesta andra priso 

Bernhard Elis Malmström. 

Det vore synd alt stiga, aU den store diktarens ,'änlighet 

yttrade sig i ordj jug tror ah.ldg lUlll hnr sagt ett 

"änJigt ord till mig, men han har sagt så många fler mn 

mig. Nej, del var i gärning han "isade sin välvilja. Fastän 

jag blcf hans docent, ha vi aldrig haft ett förtroligt S3mtal, 

ty hans hela väsen var slutet, enstörigt och alh'arsamt 

En stor och djup ungdomssorg, förlusten af henne, 

som han gjort odödlig under namnet .Angelica., hade 

bredt ett sorgDor Ofvl'r hans vasen, och sin enda tröst

13' 

upphftf\'n den gilllnnl1c hcslilmmclsCII. Dli \'lIr det SOIl1 

Malmström reste sig upp i fakulteten och förklarade: .Dä 

kallar jag min docent ulan något disputatioDsprof. Hans 

anlandling förtjänar laudatur.. Det borde han kanske inte 

ha sagt, t:r jag Imn nu sjMf med egna ögon se, aU den 

långt ifrån fOrtjimade det. Och så kallade fakulteten mig 

till docent den 2 Illaj 1860. Dårmcd var den svårigheten 

besegrad - mcn sedan kom det värsta; kunde en uUänding 

utnämnas till docent vid cU svenskt uni"crsitct utan 

alt vara svensk medborgare? 

Ventileringen af denna fråga, som hade börjat med 

min visit hos kanslern, tog nåra eU år. Jag gick som 

l,al1ad docent utan fiU kunna utöfva min docentur ända 

till den 11 mars 1861. Men rör alt hår förn saken till 

slut ,?cd detsamma: mina gynnare drogo fram en lagparagraf, 

som man gaf en mcr än tvin'clnklig tillilmpning 

på min ringhct, cn pflragraf, cnligt hvilkcn universitetet 

kan inkalla uthindska förtjänta vetcnskapsmän som l:irare. 

- Tankcn där \'nr naturligtvis: som aRönade professorcr; 

men man räsonnerade väl som så: lika storheter bli lika 

stora, antingcn de ha förtecknet + eDer -; kunna f tirtjänta 

vetenskapsmän inkallas till afiönade platscr, så måstc 

ofdrtjänta vetcnskap:muin kmlDa inkallas till o1önad-e. 

Allt nog, en kunglig rcsolution af september 1800 a.llägs 

Ilade det nationdla hindret. Men ånnu fanns del cn raktor 

som måste bescgras, och det var den, som kanslern 

hade gjort mig uppmärk.s:l.I11 på: sekl-clerarcn Johan Jakob 

Nordström. Han vägrade absolut att undertcckna utnämningen; 

man kunde nog inkalla en främmande vetenskapsman, 

men denne måste nöd\'ålldigt bli s\'ensk medborgare 

i samma ögonblick han tillträdde sin befattning. Jag vägrade 

att bli s\'cnsk medborgare, och han vägrndc all 

.kontrasigncra', så länge den saken inte var på" dcl klara. 

Då uppstod dcn fl'l\glll1, om kanslerssekreterarclls under-

135 

skrift vur en .konlrnsignnluro, d. v. S. Olll kanslerns lIndei'· 

skrift vnr giltig utan sckceterllrens eller ej, Nordström påstod 

nej, grdve Sparre jo - och så ställdes saken p,i sin 

spels. Sparre lltfi1rdadc den 11 Illors 1801 min uln[nnning 

till docent under proressuren i äslctik s3m! litteratur- och 

konsthistoria, men Nordström spådde mig, alt konsistoriet 

skulle åtcrsfmda den med protest. Så skedde Hk,'fl! icke. 

Universitetet tog kunsJcrDs utIliimning för god utan någon 

invändning. 

Men af alla de tusentals doccntutm\mningar, som ägt 

rum vid Ullpsala universitet, är min förmodligen den cndn, 

som icke blifvit undcrtcckmH\ af knnslcrssekrcterarcn. 

Sålunda var jng verkligen docent vid Uppsala universitet, 

och ugglorna hade inte råU rätt. Men hur hade det 

gått till1 Niir jag nu tunker tillbaka på de dagarna, music 

jag högligen fördna mig öfver hm' vänligt och välvilligt 

alla ntan undantag betedde sig Illot den fr-J.mmande 

och fullkomligt okände unge mannen i den sak jag hade att 

genomföra. Till och med den ende, som af princip måste 

motad>eta mig, kanslerssekreteraren, var dock personligen 

utomordentligt ,'anlig och s.'Hle rent ut, aU hur m:rcket han 

iin önskade mig nll framgång och lycka, måste ban likviiI 

olyckligtvis i dennn sak sätta sig emot min önskan. Gentlem3n 

från topp till tå 1 Och knnslern, vicekanslern (ärkebiskop 

Reuterdahl), unh'ersHetcts rektor (sedermera biskop 

Dcckman), dekanus, professorerna - jag mötte endast 

välvilja, till och med hos dem, som i mig: kunde tro sig 

ha att befara en framtid3 konkurrent. Jag: hade emellertid 

redan mycket tidigt ställt mig på den fasta ståndpunkten, 

aU jag aldr-iD ville söka någon professur i Uppsalalif"en 

om jag kunde få den -, emedan jag inte ansåg det 

rätt, att främlingen, som blifvit mottagen med välvilja och 

gästfrihet, gick i vägen för landets egna barn där det gällde 

en i\rofull och inbringande befatlning. Och detta löne till

136 

mig själf höll jag - om det ån sedermera en g:ing kund!" 

varit frestande aU bryta det. 

Och det var ju alltjarnl Kristiania universitet som var 

min framtidstankc. Men så gick del till den enda gång en 

norrman har blifvit docent vid Uppsala universitel Och 

så är visan slut.

Il!. Ett litterärt sä\lskop i Uppsolo. 

(.NamlllÖS3 sillskIpet> - .SI/l:naturcrna•.) 

Såframt någon cn eUer nnnan torsdagskvalI under 

åren 1860-1866· kunnat tiUa in i dc h·a så kallade smårummen 

bredvid LöCvcns stora sal - förut farbror Ostcrbergs 

.Äpplet., nu hotell Fenix, vid Västra Ägatan. skulle 

han där funnit församlad! ett ganska egendomligt litet 5ållskap 

af unga män, som icke skulle varit honom alldeles 

obekanla, ifall der3S namn den tiden hade haft snmmn 

klang som nu. J sofTa n skulle han län se en lin, uog gestalt 

med byronska drag och later sträcka sig ogeneradt 

- del var signaturen .Sven Tröst., hvars dikter voro på 

allas läppar, bätlre kund under namnet gl'cfvc Carl Sno ilsky 

-; han skulle fått se ett ungt och ädelt formadt hufvild 

med kklssiskt rena drag och kiirleksfullt.djulJa ögon 

lyssna till dennes ord - detta hufvud, som i likhet med 

så mAnga andra af dessa unga hurvuden så tidigt måste 

böja sig i döden, - det var PonLus Wilmer. Vidare skulle 

man fält se cn kraftig ynglingngestnlt, en blond .Nordlandsrecke., 

en uug 'for i kamp mcd jättarna, skaka sin 

lejonman vid sidan nf det runda, milda barnansikte, som 

ulmärkle 'Nalurbildernas. fÖrf.dlarc: del var Hans Fors-

143 

litteraturen: .Namnlösa sällskapet. eller, SOIU det sedermera 

orlast af utomstående bemimdes, .Nio signaturer.efter 

båda dess:! namns initialer inom sjll.lfva kretsen vanligen 

kalladl .N. S.>. Namnet vnr lika blygsamt som dc 

unga männen sj51fva. Kanske där gömde sig ett stilla 

hopp om nit Mvcn dc namnlösa en gång skulle få ett 

namn - llonny soit qui mal y pense; för åtskilligas del 

kom framtiden icke detta hopp ptl skam. 

Vid denna punkt rår jug lor att inskjula CD liten sidoredogörelse. 

Jns: erhöll - siirskildt i vänkretsen - talrikt! 

uppmaningar och lmlste framför allt sjåIf kunna både ett 

bjudande kraf och cU inre tvång att uttala mig offentligt 

och oförbch!tllsaml angående min ställning till tcgncrismcn, 

den tcgnerskn enerdiktningen, för att folk inte skulle kunna 

suga, ull jag lmde seglat under falsk nagg och hissade 

den rätta försl efter aU ha hlifvit lastad vid unh'ersiletel. 

Jag beslöt dflrför, under det jag i Stockholm afbidade min 

slutliga utnamning till docent, att i själfvll hufvudsladen 

hålla fyra jamförande förelasningar öfver dc nordiska Dationa\.skaldcrna: 

OchlcDschltlgcr, Wergeland, Tegner och 

Runeherg. I dc 1:\ Croix' mindre sal sandades clt auditorium, 

SOIU \'isscrligen inte var sardeles talrikt, knappt nog 

hundra personer, meD bland hvilket jag hade den åran 

alt r:1kna vur nuvarande konung, konstnurinnan Amalia 

Lindegren, hvars första bekaulsknp jag vid delta tillffille 

gjorde, excellensen Sibbcrn och andra framstående personligheter. 

Genom en sammanställning af mina fyrn skalder 

fick jag tillffille att la bladet fr-.ln munncn lllen var 

oförsiktig nog aU, fastan hugget var riktadt mot den teg· 

nerska efierdiktningen, Mvcn påpeka, bäde att Runeberg i 

min tanke var den unga tidens banbrytare och att Tegners 

egen diklning genom sin öf\'crviigande retoriska ka· 

raktIk i hög grad inbjöd till just dc missbruk, som vid· 

lådde efterklangspoesin och som \'oro laUare att imitera

'44 

än hans alstrings "crkligt storn egenskaper. All icke tlcn 

berömde Tegner utan den i Sverige jämförelscvis okände 

Oehlenschläger vnr skaparen af den o)'arc nordiska poesin, 

aU Helge föregick Frillor, att Tegner. ehuru stor som 

diktare, likväl icke var riktningens ursprunglige upphars 

Illon och knnske var allra störst som talare, att han icke 

vnr cn så ccntral och originell skaldenahlf som Ochlen· 

schlager och Hunebcrg och att brIOs Fritior saknar iilda 

tidsfärg, torde numera icke många vilja förneka. På den 

tiden ,'ar detta dock ännu nog rör att framkalla cn ra· 

sande opposition. Tegneristerna talade inte om att det var 

dem angreppet gällde, men deslo mer om .angreppet på 

Tegner', som inle Vllr något angrepp alls ulan endast en 

historisk kritik. Den unge norrmannen, som innan ännu 

enerdyningarna af den storn internationella stridcn 1860 

h3l1e lngt sig och just under ;'ot han, frumlingen, sökte 

nnställning vid svenskt universitet, var nog fräck aU .håna. 

Sverige genom atl angripa Sveriges store nationalskald, 

han förtjänade att nedsablas - och däri låg det nog någon 

sanning, icke för att min sak i och för sig var dåUg 

utan på grund af det omogna och ungdomligt öfverlågsna 

sått, bvarpå jag, som ännu var ovan vid historiskt-kritisk 

polemik och därtill uHänding, uppträdde i saken - kort 

sngdt, jng blef föremål för en serie våldsamma angrepp, 

geniernot hvilka jAg dock förhöll mig fullkomligt stum, 

mcdan det hag!ndc och bllxtl'fHle om oronen på mig. 

Uppsalaposten för dell 12 januari 1861 inledde fälttåget 

med ett biUert beklagande nf nlt ha bedrngit sig på den 

man, som den förut sa ,'armt hade lofordat: han hade 

inför sjålfva den svenska hufvudstadens publik vAgat )1tra, 

att Tegners .Fritiofs saga. led brist pA äkta tidsfärg och 

att S,·erlges främste skald hade två fel, att fästa ensidig 

vikt vid en glansande form och aU innerst vara retor mer 

an diktare. Som motargument anfördes naturligtvis den

149 

blef Hascn Icd \'id sin Ij1l.nst pli .Löf,-ens sal- och beslöl 

att för egen räkning öppna en liten bierstuga, dår det 

skulle gå hyfsadt till. Men då biolta namnet .bierstuga. 

gjorde, att den bättre delcn af studcntvllr1den höll sig 

undan, och hon sålunda fann sig öfvcrgifvcn af sina gamla 

,'änner, gaf hon bierstugan på båtcn, åtcrvände till _Löfvcns. 

och upptog på nytt sin gamla handtering. 

Ja, Basen var aristokrat! Hon ville endast umgås med 

.hyggligt folk.. Ve dcn, som ,'ligade tilltala henne med 

det förtroliga .Bllscn., irllll han inte hurde till hennes utvalda, 

På sen:lI'e år blcf Basen sin egen och sålde på 

somrarna sodav:ltlen och sockerdricka i ett litet stånd invid 

Botaniska trädgården. Där brukade jag alltid hälsa 

på hcnne, när jag kom lill Uppsala.- Då N. S. 1885 lirade 

sitl tjugofemnrsjubileulll på _Löfvens sa", IDOI'de vi ener 

festmåltiden in corpore våt' uppvoktnillg hos Basen vid 

hennes lilla bord. Hon blef hänryckt och höll på alt falla 

presidenten Forssell om halsen af glädje öfver återseendcl 

_Där ilr ju Hans Forssell-, utropade hon, men tillade därpå 

dampadl, med ett slags \'ördnad: .Presidenten_. Ar 1880, 

då jag kort ener min sHi.kting leologie professor J. F. 

Dietrichsans död besökte Uppsala, var jag nåra alt skl'1l.mma 

Hf,'et ur Basen. När jag i sällskap med professor Nyblolll 

trädde in i _Akademiskn fUI'ellingens. lokal, där hon då 

passade upp, utstötte hon cH skrik och slog ihop händcl'Ila: 

.Kors, Iwad jag bIef rådd., sade hon, .professorn hade 

nära nog skrämt slag på mig. Professorn iiI' ju död. Jag 

har ju läst del i tidningnrna., och hon tillade: .Jag har 

så SAnnerligen Sl'ätit minll modign tårar öfvcl' professorn•. 

Präkliga Bas! Du var alltid cn trofast själ. 

• Hasen a8t

150 

1861 ulgMvo signatureron sin första diktsamling: .isblomman, 

dikter af Upl)salasludcnler>, redigerad af Eichhorn. 

Det yar emellertid icke endast silllskapcts med 

lemmar utan äfven nndra unga studcnt(loctcr, som hade 

lånlOat bidrag till den, goda och dåliga om In':mmdra. 

Af N. S.-iterna deltoga emellertid Bäckström, WikDer, Engberg, 

Snoilsky, Eichhorn, Björck, Klockholf, Odman och 

Biddcrstad - s;\Jundn nio signaturer. Klarast lyste dc 

bidrag, som Snoilsky och Björck hndc lämnat, och [If"en 

somliga af Klockhorrs bitar voro förtrMfliga, som t. ex. 

den täcka lilla dikten .Gud \'el del. l1\'ar ban "ankan, 

till l1\'ilken Halfdan Kjcrulf längre fram satte sin vackra, 

stämningsfulla musik. Men 'arven rörfattnre utanför kretsen 

hade lämnat en del priikliga bidrag, som signatUl'en .l\ttd. 

(Norberg) mcd sin rAska ViSll .Fånga fliglar och plocka 

slllultron., kanske det llIestlof\'ande stycket i hela volymen; 

men han hit aldrig vidare höra ar sig i Iittcraturen. Utgifvandet 

af .)sblollllllan. framkallade en litterär strid, i 

det en pseudonym, .Jonas Grönstrolll' (Wahlberg), tog författarna, 

af Iwilka många ju ånnu voro tämligen omogna, 

ordenUigt i upptuktelse och Ernst Björck svarade på vers 

mycket kvickt il .isblOllllllis1ernns. \'ågnnr, 

Två år senal'e kOllllllO .Sånger och henlUelser af nio 

signaturer., redan åtskilligt mognare ån det försln hånet. 

Jag vill minnas, alt de nio signaturerna vara: Björck, 

Odman, KlockholT, Wikner, Snoilsky, Wirsen, Bäckström, 

Ostergreo och Eichhorn. 

Slutligen kOlli stl )865 den tredje s(\llllingen, .S:hlger 

och beråttelser af sju signaturen, nämligen Björck, Båckström, 

Gödeckc, Öslergreu, Kloekhoff, Snoiiskyoch Centerwall. 

Hår hadc den just fmn Italien hemkomne gref\'c 

Snoilskys diktning sprungit ut i full blom i de prdktiga 

italienska hildcrna, Il\'ilkas klassiska inledningssilllg,

15-1 

och universitetets lärare i sin salong; men båst och hCIlltremgas! 

lycktes familjen känna det, når den fick se ungdomen 

kring sig och i s}'nnerhet den lilla krets jag hade 

lyckan att tillhöra. 

HflT på slottet liksom i Ankareronas hus umgicks äfven 

den nlskviirda författarinnan Thekla Knös, som så 

sorgligt bier mariyr för sill goda hjiil'telag. Som sknldinnn 

tillllördc hon den :lldrc skolan och hade redan 1851 VUIInil 

akademins stora. pris llled sin .Ragnar Lodhrok. i men 

för oss unga ,'ar hon en moderlig \"åninna och kallades 

.tant Thckla. af oss samtliga, alldenslund hon hade spelat 

cn roll redan på Fnhlcrantz' och Gcijcrs tid. En af 

Fahlcrnntz' fin:lste ordlekar står i samband med hennes 

ungdomstid. 

En vflr, då Oskar I som kronprins besökte Uppsala, 

vur Thckln föremål fÖl' en ung kunglig sekter SCCIll:lnns 

kunske icke fullkomligt obesvarade kiinslOl', Böttigcr hade 

IiU prinsens :ira skrif"il en dikl, som slutade med en 

ordlek och en falsk tonvikt på namnet Oskar, i det slutl'aderna 

med allusion på våren lydde så: 

Nir vår och Oskar klinga Sllmman, 

då svarar eko: d.r Oskar! 

EhUnl eko i sjlilfvu verket hilrpå Imiste ha svarat 

.Vår Oskar. oeh icke ,Vlh Oskar., som accentueringen i 

"ersen låterr 

Thekla fann emellerlid denna afslutning hiinförarulc, 

och på aftonen vid en supC hos landshöftlingens vände 

hon sig till professor Fahlcranlz och s.'lde: .Vor inle 

Böltigers verser bra v3ckra - i s;ynnerhet slutet: 

Nlir ,"Jr och Oskal' klinga snmmnn, 

156 

dcn fjortondes. författare rör sisln gången samnumlriUfhdc 

med ungdomen på svenska parnassen - som ynnligt I)å 

_Larvens sal.. Han inviterade hela N. S. till ett besök 

i bans priislgård längre fram på sommaren; men i stället 

lInga vi några veckor senare (ölja honom till hans sisla 

hvilorum. 

Det var sålunda ett omväxlande lir N. S.-itcma rörde 

under den sista tiden af sällskapets tillvaro. Ty mcd 

sommaren 1866 upphörde det att existera. Snoilsky hlHlc 

bJifvit sekreternre i utrikesdepartementet och Eichhom f1l1· 

ställd vid kungl. biblioteket. Den sommaren togo Wirsen, 

Odman och Forssell sin doktorsgrad, och de två förstnömda 

lämnade Uppsala. Björck prästvigdes och flyttade 

lill Göteborg, FJodman fick anställning i Nya Dagligt 

Allehanda, sjäU bier jag anställd vid Nationalmusci samling 

af handteckningar och kopparstick - och sålunda 

"ar kretsen upplösl 

Men N. S. hade gjort siU verk, det blef mån och 

dugande man af de allra flesta, där icke döden inhöstade 

en för tidig skörd i våra led. 

Borta äro nu så många af dem, borta år den fÖl' mig 

ol'örgätligaste af dem alla, Ponlus \Vikner, borta 1\1' den 

barnaglade, fromme Ernst Björck, borta den aHvnrlige, 

fine tänkaren Daniel Kloekholf, bOl·ta den underligt sammansatte 

Edvard Bäckström, hvars dram:l.liska diktning 

(.Ems s)'strnr., .Fången på K:l.llö. m. m.) en g..'tng hänförde 

Slockholmsl>ubliken, den luslib'C Chr, Eichhorn, en 

besynnerlig blandning af verkligt lärd "bibliograf och affekteralIt 

lätt bom'ivan1, den store, brede, icke synnerligcn 

upphöjde novellisten Anders Flodman, den präktige, forn" 

nordiske Gödeeke, en af dc botlenådigllste och trofastaste 

n3turer jag har kant, vidare Axel Riddersiad och Solander, 

Aurell, von Bel'gell och Petcr \Vidmnrk, och IlU stå 

ellllasl elfYIl kvul", Men silkerl ilr, all dell gallIl;"! l1ng-

161 

alt bilda en llikL, vi fordrade eu sann känsla i stället fö.' 

de-många känslor, som då gjorde poesin äcklig. Vi skref\'o 

redan på "år fana samma ord, som sedan i tjugo år var 

tidens slagord: .realism., fastän visserligen i en helt aDnan 

bemärkelse än Strindberg och tiden efter honom. Signalurerna 

tillrörde efter rörmåga Svcdge Iwad det dd lH.'höfdc 

- om Strindberg sedan har lillfört det h\'nd det nu behärver 

tOrde måhända inte vara fullt sh sakert. Ty hvad 

Sverige då behöfdc VUI' sanning, linkelhel och natur i 

poesin, och sällan hal' jag känt så djup aktning för något 

som för del sätt, på lwilkct dcn svcnslm ungdom, som 

kom all utgöra .signaturerna>, moltog delta mitt drislign 

ord. Visserligen kom dCI, SOlD man sett, till skarpa bataljer, 

och jag måste för en tid draga mig blödande ur 

striden - men det låg en sanningskärlek och ett erkännande 

i det sätt, h,"arpä mina ord möttes nr denna ungdomskrets, 

som i högstn grad imponerode på mig och 

ingaf mig en högaktning för den svenska nationen, hvilken 

jag kommer aU frnmhArdn i till min död. 

•Realism. kallade vi sjiilfva på den tiden vår Iillernnl 

riktning, och jag vill JuHdn, att - hur vansklig än 'dcn 

nlll'lllUI'C hestumningell tlf detta begrepp är - vår uppfuttning 

af det var den riktiga. Hvad forstodo vi då med. 

'realism' och hvad betecknar detta naDln i I>jiilfva verket 

- Om del sättes eDlot begreppen idealism å ena och 

naturalism å andra sidan' 

Om 'realism. siiger Ernst \', der Recke i sin förträffliga 

karakteristik af earl Plougs diktning. .Den moderna 

kritikens svagsinta användning af detta ord, hvilken fåU 

det till aU omfatta hA.de naturalism och materialism förutom 

allt slags bakvänd romantik, mystik och litterAr 

svinafvel, väcker betiinkligheter mot all använda det på det 

riktiga sattet, till att beteckna nagot besUhmU ; cmellerti

163 

teckna oss som idealister; men mao får komma ihåg, att 

det just var den ensidign idealismen och romantiken vi 

reagerade mot och ntt "j måste ange vår riktning som 

liggande midt emellan dc bägge poJerna - följaktligen som 

realism. Vi trodde på idealen bakom tingen; den moderna 

realismen, som i själfva \'erket är naturalism, tror endast 

på naturen och ingenting annat. Vi trodde på att det i 

aUt gömde sig ett frö till något sant och godt och all det 

var kärlek att söka detta frö öfvcrall1, uI?P\'isa det i dikten, 

vllrna om det, freda det och vm-du det; och flIshin 

det dröjde länge, innan ungdomen förstod oss äldre, kunna 

vi mycket ,-äl förstå ungdomen och sympatisera med dess 

kamp, emedan vi tro på det goda äfven i den. Nu börjar 

äljes - såvidt jag kan se - den )"ogsta ungdomen å sin 

sida förstå hvad "i gamla menade, när vi voro unga. Det 

var denna ljusa tro som präglade signaturernas skrifter 

och för hvilken mer än cn af dem lefde och dog. Jag 

vill framför allt erinra om Pontus Wikner, känd både i 

Norge och Sverige som den där, så länge han ännu var 

ung och frisk, i sin personlighet nfspcglade det bästa i 

Namnlösa sällskapets innersta vfisen. 

Men hvad blir det af Strindbergs sensuella och sexuella 

signaturer? Låt oss höra hvad han tillåter sig alt yltra 

om Namnlösa sällskapets krets, hvilkcn han, väl aU märka, 

aldrig personligen stått nära, eftersom han blef student 

först sedan den bJifvit upplöst. 

,För öfrigt., säger S., .hur förhöll det sig med det 

rena i signaturernas sinnen? Blomstrade icke den oanständlgn 

anekdoten, besöldes icke bierstugorna, öfvcrsnttes 

icke Decamerone, utgafs icke Geranier och Kakamoja 

af signaturerna? För det första vet jag nu aldrig, att 

signaturerna trodde sig ha tagit .renheten. på entreprenad 

framför andra mlinniskor; någon fariscism har jag 

aldrig sett skymtcn af hos dem. AU .onnständiga anek-

164 

dater_ dn och då kunde berättas i cn dylik ungdomskrets 

vare del fjärran från mig att förneka; men de utgjorde 

aldrig något ,'äscnUigt inslag i signaturernas umgängeston, 

dc .biomstrndc· aldrig där. - Har Strindberg aldrig hist 

Paul Martin ltföllers förlr:i.COiga aforismer, och skulle han 

inte hälla med denne författare, när han sAger: -En vällustig 

mnrkattas tal år vämjeligt, emedan man genast mö.rker, 

att all hans diktan och traktan kretsar kring cn och 

samma dypöl. Det år irriterande att höra ett trögt huf,'ud 

halft gäspande söka maskera sin sömnighet och gifva sig 

sken af vakenhet genom några priapiska termer. Men hvcm 

kan harmas Mver att en duktig karl med öppet intresse 

för alla krnftiga yttringar sh:U af allvar som af skämtlynne 

icke försmår att 1i.f,'en göra slröftäg in på det område, 

som genom den starka kontrasten mellan människans 

bagge naturer erbjuder så rikt stoff till förlöjligande!. 

Och månne den krets, där en Pontus Wikner, 

en Daniel Klockhoff, en Björck och en Ostergren kände 

sig hemmastadda under en följd af år, skulle ha låtit dc 

oanständiga anekdoterna .blomstra. i sin midl? .Besöktes 

icke hierstugorna? Nej, min ärade herre, så lunge jag har 

yarit i Uppsala, har jag blott en enda gång, innan jag 

visste Jl\'ilket !if som fördes på dessa lokaler, låtit föra 

mig in på en .bierstuga. och där druckit ett glas öl för 

att därpå gel?ast åter nflägsna mig. Vid eller rättare efter 

signaturernas sammankomster vet jag aldrig ntt dessa lokaler 

frekventerades - och skulle det ba skett på de tider, 

då jag inte vistades i Uppsala, skall detta icke i obetydligaste 

mån förringa min goda hmke om mitt nobla 

kamratkotteris moraliska ståndpunkt; det har näppeligen 

besökt de ifrågavarande ställena i annan afsikt än den 

jag hade, den erida gång jag satte min fot där. Naturligtvis 

fanns det väl i dr krets liksom i alla andra mer och 

mindre pålitliga naturer - men helsen i sin helhet står i

hvarje fall höjd ofver ana insinuationer af det slagel. Och 

detta ofaktiska tmvitur den författare N. S., hvilken själf 

med cynisk öppenhet beråttar hur han och hans kamrater 

nagra år senare i det af dem bildade litteråra förbundet 

efter sina sammankomsler .gingo till flickor.! Utgifvandet 

af Eichhorns Dccamcrone-öfversättning möttes inom 

N. S. af mycket delade meningar och kan icke skrifvas 

på signaturernas räkning, ty de bära - med undantag 

af den stackars öfversättaren själf, som vissl inte ville ge 

sig ut för någon seraf - intet ansvar för den. .Geranier 

och Kakamoja. är ett namn, som här mötcr mig för första 

gången - jag kfmncr absolut inte dcn produkten, men 

jag anar ur hvems pcnna den torde ha flutit. I hvarje 

full har dcn icke, som Strindberg påshir, utgått från signaturerna, 

om den fll1 kan vara författad af en bland dem, 

utan aU signaturcrna

171 

främja det sannas fJCh godas växt ibland OSS P har den 

fört människorna närmare den sannn lefnadslyckan genoni 

att ri.kta der3.S skönhetssinne, deras intelligens och deras 

etiska liN Åf man konstförståndig endast dd, når man 

ser konstens högsia mål i konsten själf, så vara vi icke 

konstförsh\ndiga och be Gud bevara oss för att någonsin 

bli det; men ser man åstctikcrns närmaste mål i det konstnärliga 

betraktande nf konstverket, hvarigcnom han höjer 

sig till nU se det i ljusel af lifvels högsta intressen, lyfter 

sig till helig glädje eller harm öfvcr verket och den personlighet, 

som det är uttryck för, allt eftersom det stAr 

i det godas eller det ondas tjänst, så skola ,-j be om en 

liten plats i kretsen, vi med. 

Ja - .dct god3 och det onda., torde lilan söga 

.dessa rent oästetiska kategorier! Hvem såger oss hvad 

som år godt och ondt, hvad som är sant och fnlskt? 

AUra innersi samvetet. Det kan dämpas ned aC elt helt 

tidehvarC såviU som af individen; men var lugn Cör alt 

det vaknar hos tiden såväl som hos individen med hela 

den reagerande spänstighet, som h.varje oCördärCvad människa 

känner från sitt eget inre. Och vaknar del icketant 

pis - då går en sådan tid undel', upplöst och splittrad 

i idel egoistiska partikularismer, som negera hvarandra 

.jenseits von glIt und böse> . 

•Sanl. ilr icke In'ad en hel generalion under loppet 

aC tio å tjugo år har enats om aU kalla så - sanl är 

hvad som djupnst i en personlighet våcker lif och allvar 

och helig glädje såsom det godas och det skönas inteJlek,tuelJa 

korrelat. 

.Tidens> så kallade sanningnr däremot - ja de skifta 

hvart tionde eller tjugonde år. 

livad vi t:inkte och kände på sextHalel, det stå vi nu 

i släktets spiralgång åler inför, när nu striden på nytt rör 

sig om konstens rörbAllandc till det etiska, under det vi

173 

pss. naturen i kärleksfull uppfattning en blygsam uppgin, 

men i den ligger sanning; ty y j först! "år begränsning•. 

- År det inte som man hörde .signaturerna. tala? Mcn 

må man komma väl ihåg, att Yl trodde oss skyldiga att 

fOTstd vir begränsning, emedan vi trodde oss skyldiga att 

utvidga våra grJ.nser, att crMra n,ra rau åt oss, alt skrida 

framåt till allt större och större syner och uppgifter, och 

den senaste tiden skilnker oss ju ett ljust hopp om aH 

iifvcn vAr tids ungdom har förstått dettR; och det skulle 

ju ockst\ vara en dl\lig ungdom, som spärrade in, sig i 

naturalismens bås, UndCI" det .ringsumhcr ist frische, grunc 

Weidc., om del iin kostar anslrfUlgning och fara aU tillögna 

sig denna, emedan del är n:ya och stora UppgiftCl' 

som krflfva lösning. Vi skola niirma oss naturen rör att 

Iåra oss förstå anden i naturen. 

Men lösningen ligger icke i individualismen, denna 

tidens yngsta kelgris, utan i ffirståendet af persQtllighetem 

bet)'delse i konsten. 

Af det ofvan sagda torde man Mven inse, att just i 

det vi satte personligheten högl, voro vi allt annnt iln 

individualister; ly vi hyllade endast den iidle, slore individen, 

personligheten, icke det tillfiilliga - icke individen 

som sådan. När vtu'a krassa naturalister nu inte längre 

kunna försvara sin ståndpunkt medelst ett förnuftigt räsonnemang, 

slå de om på en annan bog, skapa sig elt 

nytt slagord och säga: enh\'ar genre år bra, som är ny 

och individuell; men därtill s\'arade vi, att det beror på 

om det nya har innehåll nog, om det inrlh'irluella har 

personlighet nog för att "tira berättigadl till uppmärksamhet, 

huruvida genren är betydande och sann. Men nu rör 

tiden krfifver hvarenda nolla aU bli hörd och sedd i kraft 

af att han är en individ, utan att det frågas ener 0":1 han 

Ar en intressant, innehållsfylld och sanningsfylld individ,

ti9 

filosofin kunde föra honol11. Det (unns ell, som hade blifvit 

oandligt mycket mer för honom an till och med den lärare 

han ilskade så högt - och för denne ende offrade 

han glad sin ljusa bana för att kunna träda fritt inför 

honom och framställa sina .tankal· och frågor inför människones 

son.. Bedan i hans (Illra första diktCI' framglimtar 

denna kärlek och denna h"ånad till ljus och renhel 

- så i den märkliga dikten .Mig törstar. i Isblomman, 

där han i gripande strofer ulta1tu' sin outshi.ckligll 

sanningstörst och anser, att den kan stillas endast af honom, 

som har personliggjort sjiilfva sanningen, och i det 

i samma samling upptagna poemet .Rcgnbagcn., där han 

tar afsked af diktningen, i det han jämför regnbågens 

brutna färger med konsten men filosofin med det rena 

ofärgade ljuset och slutar med det djupt vemodiga: 

Förnun - det iir ljus; 

men det m/\.Iar icke. 

Han anade såkerllgeD redan dö hur mycken strid h3DS 

sanningssökande skuUe medföra för honom och hur mycket 

han afsade sig genom att nedlägga lyran. 

l vår krets var \Vikner stilla och tillbakadragen, och 

en flyktig betraktare skulle ofta ha trott, att hans själ 

dvaldes långt borta från omgifningen, tills plötsligt en 

snillrik anmärkning eller eU humoristiskt blixtsken från 

bans läppar röjde, all han inte endast var med utan var 

allra främst i tankearbetet eller tankeleken, och fastän han 

sjAlf ofta blygsamt yttrade, all han endast mottog och 

ingenting gat i kretsen, så Ar det dock \'isst, all stundom 

ws få ord - jag talar af egen erfarenhet - flngo en 

fOr lifvet afgörnnde betydelse för mer un en ibland oss. 

Men icke mindre älskvärdt var hans skämt, icke mindre 

lOdmodigt hans milda gyckel. Jag erinrar mig ett skälmstycke 

(rån bans stndentår, som Jag inte bör förbigå.

'80 

En nf hnns kamrater, hvilken stundom försökte sig 

som poet - det gjorde ju på den tiden nästan aUa Uppsalastudentcl" 

med någon smula hufvud - satt en dag i 

Wikners rum och vaggade i gungstolen framför hans skrifbord, 

under det \Vikner själf \'ar sysselsatt med ett eller 

annat borta vid bokhyllan. Vännen skulle vänla, tills 

han bier fl'rdig. För alt fördriC"1l liden med något doppade 

denne pennan, som Bg på skrifbor

skritver på pricken detsamma. Är det en dröm? En 

hallucination? Eller har jag blifvit galen? Det är det 

märkvärdigaste fenomen jag har upplefvat. Nej - nej 

jag ljuger inte - del var i ditt eget rum jag skrcf det 

_ men innan någon hade läst det, refs det sönder i små 

bitar - och här ligger nu det hela framför mig, skrif\'ct 

af en annan! Har det varit en reminiscens hos mig af 

något jag förut hade läst? Men den här boken är ju 

alldeles ny!' o. s. v. Wikner njöt i själ och hjärta af 

alla hans förtviflnde försök att förklnra det mystiska fenomenet, 

till dess skrattet slutligen bröt fram, fullt och lödigt, 

detta milda, klingande· skratt, som hans vänner minnns 

så väl, - oeh sanningen kom i d:lgen. 

Men allt klarare oeh klar:lre lyftes hans bliek mot det 

eviga, allt större och större växte hans personlighet, och 

fastän han på grund af sitt affall från den rlittrogna boströmianismen 

aldrig i Uppsala nådde högre än till cn 

skollärares anspråkslösa och en docents olönade anstiUl· 

ning, har det dock näppeligen funnits en universitetslärnre 

i Uppsala, som till den grad var sina disciplars och yngre 

kamraters vän, deras förebild i lif och lära, föremålet för 

deras innerliga beundran och kärlek, som Pontus 'Vikner 

själfve Geijer kanske inte undantagen. 

Hvilka oförgätliga timmar har jag inte tillbrngt i hans 

sällskap mellan fyra ögon! Hur har han inte - håde 

genom sitt tal oeh främst genom sin personlighet - gjort 

åfven min blick klarare för det jag nu anser som mitt 

lirs dyrbaraste egendom - för den eviga sanning, som 

bakom aU C1en mänskliga ofullkomlighet, hvilken häftat sig 

fast vid den och fördunklat den, framträdde för den klartskådande 

tänkaren i den kristna tro, som vår tid är så 

viss om att ha öfvcrvunnit. Den har haft få bättre vittnen 

på sin sanning och kraft än en personlighet som Wikncrs. 

Man har från teologisU håll kallat Wikner fritänkarc; ja

\ 

hvarpä försonillgsliirau fralllställes, i många hänseenden 

fördunklar dess '·iisen. HYRd vill det sAga, aU Kristus har 

straffats för t:dra öf\'crtradelser' Då enh,'ar personlighet 

har sin bestämda och säregna uppgift i världsutvecklingen, 

kan del inte vara likgiltigt /100m som fyller och löser UPIlgiften 

och hvcm sonl lider det i och med det onda af 

inre nödvändighet följande straffet rör öfvcrträdelsen, och 

talet om Kristi sHi.lIföretrådande lidande och död kan där· 

för inte uppfattas i den krassa bemärkelsen, att han straffns 

för dell synd, som jag begår - både personlighetens viisen 

och straffets vilsen göra, att den ena personen icke kan 

straffas i stället för den andra. Diircmot fUr den sanningen, 

att Kristus har lidit försoningsdöden för oss, sin djupa 

innebörd i del, aU Krislus, han den fullkomligL rene, under 

sitt jordelif trädde i beröring med det onda, som år 

i vfirlden, och därigenom led oandligt; .straffet låg på honom, 

på det att vi skulle få frid." Hans yttre lidande 

fick sin höjdpunkt i hans kval och död på korset, hans 

inre lidande bestod däri, aU all den osanning, som finns 

i världen, icke blott Cörnams af honom i hela sin skårande 

strid mot hans ,-äsen, utan äfven stålIde sig emot honom 

SOIll frestelse, lwilkct föl' hons heligu sinne innehar ett 

gränslöst lidande. Detta lidundes kulminution VHr det 

ögonblick, då Kristus pu korset utl"opade sitt: .Min Gud, 

min Gud, hvi har du öh'ergifvit mig? då han för ell ögonblick 

verkligen trodde sig öfvergifven af Gud och misstrostade 

om, tvinade på sin MessiaskaJleJse. Men denna 

frestelse, den fOrfiirligaste som kan tänkas - den 6tvcrvann 

han. Den hade endast berört hans riisonnerandc 

tankeförmåga, i det han för eU ögonblick liksom tog miste 

om sig själf och siU eget förh:\llande till Gud; men den 

bade icke nått hans vilja, t:r redan af det, aU han säger 

·mi.. Gud., framgAr aU han med sin l)Crsonliga viljll höll 

fast vid Gud, ehuru han trodde fiig öfvcrgifven af hunom. 

183

186 

Sedan jag liiulllUl Uppsala 1866 och flyttat till hnfvudstIlden, 

såg jag inte 'Vikner mer ån en och annan gångbland 

annat råkades vi 1873 på en resa i KölIl, och en 

gång emellanåt träffades vi i Stockholm. SedlJn kom jag 

till Kristiania, och så kom åt' 1884 och professor Lyngs 

död. Ja'g var vid den tiden frånvarande på en resa i det 

inre af Ryssland, men så fort jng kom tillbaka och fick 

höra, att man hefann sig i förlägenhet om en efterträdare, 

föll min tanke på \Vikner. Jag skulle dock näppeligen 

ha gjort något åt saken, om inte i detsamma en af mina 

kollegor, som hört talas om det anseende Wikner :ltujöt 

i Sverige, hade vänd! sig till mig i samma anledning 

och samtidigt med alt han, som inte kånde 'Vikner personligen, 

vände sig till en af dennes värmer för att indirckt 

påvcrka honom, Skl'cf jng dil'ckt till \Vikncl' sjiilf och 

uppmnnadc hOllom aU söka plntscn. Dcn bl'cfväxHng, som 

nLl följdc, kastn!' från haus sida ctt bådc vackcrt och intrcssant 

ljus ärvcr dc stfnnningar, i hvilka han försnUcs 

Yid tanken på ntt lämna sitt fostcrland och träda in i föl' 

honom så nya förhållanden, och jag tror, att dc mångn, 

som minnas \Vikner, skoln ha intresse af att M en inblick 

blide i dessa stiimningar och j de inre och yttre svårigheter, 

dem hans anställnnde mötte och lwilka då endnst 

ryktet hvisknde om, genom att lilra känna enstnkn af dessfl 

Imns brcr. Ba]wm de iinkla orden visa de nlla Imns pcrsonlighet 

i det ädlaste ljus, och jag drar därför inte i betänkande 

att mcddela några utdrag ur dem. 

\Vikner var, som nämdt, redan i anrlra hand underrättad 

om hvad som var på tal i Krisliania, då jag sände 

honom mitt fOrsla bref med förslaget att söka professuren. 

På detta mitt brer erhöll jag följande svar:

Rare Broder! 

187 

Uppsala den 11# September 1884. 

Hjärlligen tack för det i går mottagna hrcfvet! Tack 

för att Du aDnll med tillgifvenhet tänker på mig! 

Då så vanliga tankar agnas mig i Kristiania, vägar jag 

följa uppmaningen. Min nnsökan öfversåndcs härmed oeh 

fullmakt för Dig all framl:imna henne, ifall formen sådant 

fordrar. Ärligheten fordrar den upplysningen, att en möjlighet 

förefinnes till nit jag återkallar min llnsöklln. Sednn 

förra våren hah'a hur i Sverige anslrllngningar gjorts nU 

genom insamling skillra ett kapital, livars ränta skulle användas 

till en för mig beräknad personlig professur. Skulle, 

mot förmodan, den behöfiiga summan vara fulltecknad, 

innan saken i Kristiania är afgjord, d4 lderkallar jag min 

QnBökan, ty då anser jag det nra min klara sl.·yldighet 

att gå mina egua landsmäns så vnekert uttalade önsk.'m 

till mötes. Annars lackar jag af hela min sjal för den 

plats mina norska bröder erbjuda mig och genom hvilken 

jag ändlligen kunde få ell sj:Ufståndigt \'erksamhctsP.Ut, 

hvareftel' jag så länge fåfängt längtat. Och ifall jag kommer 

till Kl"isliania, iir det mig dyrhart nll diir på förhand :iga 

litmins!one en själ, vid hvilken jag sedan gammalt iiI' filstall 

med starka tillgifvenhetshand och som med mig dellII' 

icke så få glada ungdomsminnen. 

Jag bör kanske nåmna, att enligt den upplysning jag 

i går mottog teckningen till den personliga professuren 

hittills endast framskridit till 20,000. Det iiI' knappast 

mer ån 5:tcdclen af h\'ad som behöf\'cs. 

Och vidare:

188 

K:1re Broder! 

Uppsala den 12:te September 1884. 

- - - Nu skicknr jag mina senaste filosofiska skt'ijfer 

och för fullständighetens skull äfven min filosofiske molståndares, 

Doc. .1bergs. - - - 

Ryktet förmaler, att man just nu hörjnt röra på sig 

i Sverige för att få mig kvar: det har nämligen blifvit 

bekant, att jng sökt i Kristiania. Nu ämnar jag lägga 

armarna i kors och se hvcm som förekommer den andre. 

l sanning ett mycket intressant skådespel. - - - 

Detta sista yttrande får man naturligtvis ta som det 

är menadt: som ett skämt, framkalladt af den anspråkslöse 

mannens öfverraskning ärver att med ens se sig eftersökt 

från två olika "håll. Och hvad det är likt Wikncr, 

att han jämte sina egna skrifter arven öfversänder motskrifterna! 

Det intryck dc öfversända skrinerna gjorde på 

Wikners blifvande kollega, professor Monrad, af hvilken 

de voro bestämda att läsas, var högst intressant att iakttaga. 

Han hade i början ställt sig tämligen kallt, ja nästan 

afvisande till mitt förslag att skaffa honom en ny kollega 

i Wikner, ty han kände mycket litet till dennes verksamhet; 

då han visste, att \Vikner var Boströms discipel, höll 

han honom för att vara boströmian. Så började han 

sin läsning med de äldsta af Wikners arbeten. När jag 

efter några dagar frågade om hans mening, svarade han: 

'Å jo - ratt bra - åtskilligt omoget, men allvarligt och 

grundligt.. Några dagar senare, när han hunnit längre 

fram, yttrade han ouppfordrad: .Där finns förträffliga 

saker. \Vikner är en tänkare af rang!. Men när han hade 

läst alla, var han fullkomligt gripen och sade varmt och 

innerligt: .Där är mannen - han och ingen annan!. fastän 

han samtidigt låst urven de två svenska medt:ll1arnas,

194 

lorn honom; ar det icke brådtOIll, kan jag gärna fÖrlor.! 

honom. Detta förstår jag ej. 

Det år sant, alt jag på sätt och vis .rcC bl1'ggan bakom 

mig. g,;lnom insamlingens inställande. Jag har till och med 

hört, att mina svenska studenter klandrat mig diirrår. Jag 

hoppns dock, ntt bryggan kan byggas igen. JII längre jag 

dröjer, desto svårare blir det imcllcrtid att :\lcr hopfoga 

henne. Detta år ock en sak, som gör,..att jag ej vet, om 

jag vågar inviinta en komites afgörclsc. Kanske skall en 

sådan inväntan bcrÖrV3 mig både den cna plalscn och 

den nndrn. 

Uppsala den 2O:dc Okt. 

I dag ser jag saken något ljusare, ty i dag är del 

vackert \'lider. - - - 

Om nu den tillämnade komiten föreslår mig, tror Du 

dd, att regeringen utnämner'! - - 

På denna sisla fråga kunde jag endast svara, att 

såvidt jag kunde sluta af det 3nsecndc jag visste ntt Wikner 

åtnjöt öfverallt, där han var känd, - den tilltänkta 

komitCn af utländska sakkunniga sukerligen skulle stnnna 

vid bans kallelse utan konkurrens, men 3tt det var möjligt, 

alt alllihop kunde slrnnda i regeringen, dilr stämningen 

bIcf mer och mer decidcradt emot honom. 

DA försiggick inom regcringskrelsarna elt plölsligt 001sIng 

- på vul underrättade vi\nsterhåll i Kristiania hette 

det, att statsminister Sverdrup hade fått ett brer från Sverige, 

som hade omstämt honom. Hvad detta var för ett 

brer bier aldrig klargjordt; men jag kan nu med visshet 

dga, att det var elt bref från S. A. Hedlund till Joban 

Sven1l'Up, som framkallade omslaget. .Vi får ju lor uU

195 

göfa Hedlund den lj:in.slcn., .s:\ rollo Svcnlrl1[ls ord, nur 

han giordc sin vändning. Jag har det från fullt säker 

källa. 

Molnen voro i hvarje rall skingrade och den 22 november 

ulnåmdcs \Vikner till professor ulan konkurrens. 

Broder D.! 

Uppsnln den 24 Nov. 1884. 

Ja, nu är jag då norsk professor! Del [Il' som en 

dröm, och jag kan :'inou ej riktigt tro därpå, all någon. 

ting så underligt kan ske i våra prosaiska tider! Det är 

som en röfvarcromnn! 

Och Dig hill' jag nu egentligen aU tacka fOr allt detta! 

Tack af hjärtat! Del Vill' eU gliins

106 

när cn ordinarie filosofisk professur i Uppsala blir ledig, 

söka denna, hvilket jag då hoppas minll norska vänner 

lcke anse såsom en alltför svart otacksamhet. - - - 

Och nu ån en gång eU innerligt tack rör vål beprörvad 

vänskap! Aldrig trodde jag, när vi sutta tillsmnmans 

i N. S., aH \'1 skulle mölas som professorer i Kristiania. 

Nästa gång torde vi mölas som religionsstiftm'c i Japan. 

Oöfvcrtriifflige vän! 

Uppsala den 27:dc Nov. 1884. 

Tack för gårdagens så innerligen vänliga brer! Del 

andades så mycken tillgifvenhct, att jag kände mig betydligt 

stärkt dårar. Annars har det under dessa dagar ibland 

gått små vågor af ångest öf,'cr min själ med anledning af 

den förestående skilsmässan fnin Sverige. Jag har icke 

kant det så förut, då skilsmåssan vflr en blolt möjlighel. 

Det år ledsamt, att mitt bröst, ener en längre sjukdom 

1881, bHrvit mU klent, så att jag om vintern måste gå 

med respirator och se ut som en hund med munkorg. 

Det år dock, ehvad jag bär munkorg eUer Icke, cn 

välsignad sak aU icke längre höra till dessa det Rongliga 

Universitetets hungriga hundar, som kallas .docenter>. Jag 

kan nu mcd all .ellisk objektivitet. sjunga vår gamla, oförgätliga 

visa: 

Mång tuSen docenter vandra 

Pi Uppsala ade släU - 

I>är äta dc upp h\'araudra 

Oeh ingen af dem blir matt. 

SkuUe dc nu också åta upp hvarandra, och i misstag 

en eller annan nf Uppsalaprofessorerna på samllla gång,

201 

Illan., röjde sig fullkomligt klart en dtrt! till lif\'ct, en 

längtan efter aU sjiilf andligen gcnomlefva hvad han här 

besjöng utan aU ha Jcfvat det - och det skulle komma' 

fortare :'in han tiinkte. Redan följande lir deltog han i 

studcnlmölct i Köpenhamn och bIer där uppmarks3mmad 

af Christian Winthcf, som kunde sig starkt dragen IiU den. 

unge skalden och hans diktning. Nar så nästa :'Il' den polska 

frihetskampen utbröt och kort därpå Danmark, som 

han genom ett nytt besök i detttl land, en längre \'islclsc 

hos Chr. Winlhcr, hirt sig illska, blödde under dc tyska 

bajonetterna, dl' lärde han sig falta afst:lndct mc1l3n ungdomens 

sviirmeri och lifvcts bårda allvar; då fick hans 

tunga malm från hans kfmslot"S djupa grund - och d:\ 

slog hans diktning ut i full blom. 1864 traITadc jag honom 

ånyo i Italien SOIl1 fullmogen man och som fullt ut 

,-ecklad skald. Hans dikter från denna resa höra till det 

friskaste och iiktaste i hela den nyare svenska poesin, 

hvars frillllste lyriker han fil'. nedan 1876 invaldes han l 

Svenska akademin, och sedan dess hur han i hvarje ny 

diktsamling han utsändt hordat den vunna platsen. 

Arven från Carl Snoilsky liksom från Wikner be,'arar 

jng ett dyrbart minne af "årt samlif, oeh jag citerar det 

i samma syfte som jag citerade WikllCrs, bland aktiva i 

mitt bo. .Att du., skrcf Snoilsky till mig 1885, .är med 

om vårt (tjugofemårs)möte, ur särskildt betydelsefullt och 

kärt, då su!lsknjJets stiOclse och dc IiUeritra väckelser, som 

satte prllgeln på dess verksamhet, just voro ditt verk. För 

min egen del vet och känner jag, att den uppfattning af 

poesins våsen och ändamål, som jag i min mån sökt gifvn 

uttryck åt, sannffirdeligen år alt himförn till dina föreläsningar, 

hvilka liksom ryckte en slöja fl':in mina ögon; 

kanhända har jag ändock först nu på sista tiden fullt förstAtt 

hvad läromästaren menade, först nu i dikt och sång 

kunnat tidagahigga, nit jag fattade I:irdomen.' Tuck föl'

klickhcl och ett hoppfullt mod, som väckte aUus S)'lllllali 

och beundran, och lllllD fiiste redan ett stort hopp vid 

hans framtid, då döden bcröfvade oss honom i hans ungdoms 

,'ackraste år och sköllade alla våra förhoppningar. 

Han skulle med sin finn och på samma gång kraftiga natur 

ha blifvit en dugande förkämpe för våra ideer; men 

så skulle det inte gå. 

Hans stämningsfulla lilla dikt .Gud vet det, hmr han 

vankar- med Kierulfs vackra musik framfördes vid den 

sjunde stora sångllrfesten i Kristinnia nf Arendals Sångförening; 

men på programmet nngafs som textförfattnre 

.Konung Knrl XV.! Enbent BUa fala libeUi! 

Arct encr följde Ernst Daniel Björck honom i grafvcn 

(död 1868, endast nagot fjfvet· 29 år gmnmal). Jag hal' 

rcdntl ofvan omtalat denna ljusa burnnatur så pass mycket, 

nU man torde ha fUtt en fÖI'cshillning om .Naturbildernas. 

cliktllrc. Men jag har Hggnnde framför mig ett dokumcnt, 

som på samma gång det lämnar en så rolig skildring af 

denna egendomliga personlighet tillika kan ge en så nöjsam 

förcsUUlning om dc ofvannnmda af Pelle Odman redigerade 

,SDlliprotokollen_, att jng inte drar i betänkande att 

meddela detta i sin form satiriska men i grunden om den 

innerligaste tillgifvenbet vittnande aktst)'eke - om lilan 

bnra vill komma ihåg, att Björck med råtta var allas vår 

favorit på grund af sitt lika älskvärda som i ordets blisIa 

mening originella väsen. Vi voro alla denna vänsälla och 

intagande natur af hjärtat tillglfna, och vår sorg öfver hans 

död \'111' stor. 

Det var den 25 september 1865, N. S. hade 5ammantn1de, 

och Björck fyllde snmlUn dng 27 år. Odmnlls prolokollntion 

ö[\'er sammanträdet, hvilken ronde oss al1a och 

icke minst föremålet sjålf, lyder så här: 

Dcn omständigheten, nU det denna dag var herr sekreterarcns 

födelsedag, fördunklade lilla si\llskapets öfrigll ill-

tressen till dcn grad, att intet annat undcr aftonens lopp 

egentligen passeradc. 

I anledning däraf, alt herr sekretcrarcn behagade låta 

sig födas denna dag, gjorde alla medlemmarna dels tysta, 

dels hörbara betraktclser öfvcr och återblickar på denne 

m:lrkvflrdige mans lcfnadslopp och öden. Denne unge lilAn 

har mimiigen redan vunnit en popularitet både som skald, 

människa och, så aU saga, figur. Denna popularitet år 

så stor, att hans biografi förtji'lOar Ilppmiirksamhet, fast 

han själr ännu cndast är 27 år gammal. SOlD skald och 

"åltalare är han firad i Svea- och Göta-land, ja i hela 

Skandina,·icn. Författaren af dessa rader har sctt en grosshandlare 

i Göteborg gräta vid hans poesi. Han har sLii.dse 

"arit alla damcrs förtjusning; han glänser i gyllcne parmar 

på deras divansbord; han hllr genom kransar, bukettcl', 

leenden och ÖUlllUl ögonkast krönts till deras erkände 

IlskHng. Hans lockllr harva nf dem hvnrje sommar plockats 

och lagts i album; dc hafva behön h"arje vinter all 

"ba till ror att åtcr plockas. Härar komnIeI' sig, all han 

hvnrje höst varit så kort om hufmdet. Han bar vill 

Akademins festliga tiUrallen vetat att tjusa universitetets 

ungdom med sin sångmö, rcn och ljuslockig SOlD han 

själf. Han hal' bcsjungit s31llhiUlets store, såsom (landshöfding) 

Krremer och (grosshandlare) Gillberg, med eller 

utan betalning. Som vftllalal'c har han under studenlfärdcl1 

1862 utm:irkt sig i Karlskrona, däl' han hissades af idel 

amiraler, samt i Köpenhamn, där han upptradt inför 

Inkcdrotlniog Carolinc Amalia och gubben Grundtvig. Som 

människa klinnn vi honom såsom dcn godmodigaste och 

mest afrundade till lynnet, den frommaste och älskligaste. 

Han iir ej ond på en enda "arcIse och vill ej göra en 

D18Sk för når. Han vill ramoa hela viu'lden, men göra 

det i all gemytlighet, utan några passioner. Ty häftighet 

Ar ej i allm.inhet hans svaga sida, och han studerar

208 

en den absoluta harmonins, det olympiska lugnets lättja. 

Björck är för det mesta vaken, ja nåra nog ärven under 

sömnen; hUll har en ufgjord aversion för sömn; han fin· 

ner den vara eU osumtt tillstånd, ovärdigt en odödlig Hnde, 

och det är just rör alt gifva sömnen så mycket som möjligt 

utseende af Iif, SOIll han ligger med kliIder och hall 

på sig och ljuset brinOllnde bredvid. All ligga afklii.dd 

mellan lakan påminner honom om förgängc!sC', svepning, 

fyra bräder; och förgängelsen kan han ej lida från annan 

sida ån såsom en uppslimdclse. Därmre finner lilan honom 

alltid glad och filrdig att slå upp, mir hålst man nui. 

väcka honom, :ifvcn om han hJoH sofvil eU ögonblick. 

Han år fiirdig att resa till Alsikc eller ala en kalLsexa, 

om mlOlfl ock väcker honom milli i natlen. Allts:' år Björck 

icke lat. Men hvad ur han då1 lian är en Iifsåskådare, 

som disponerar öfvcr en oandlig lid, I stället för att 

tnga cn cxamen ellcr fördjupa sig i lärda studier och 

reflektioner har han skådat, endast skådat, och detta med 

klarblå, barnsliga ögon. Men genom aU endast skåda 

blir man fet, och di'trmed kOllllua vi öfvcr till del tredje 

mOlllcntet: Björck sasom figur. Såsom sadlln iiI' han eU 

fulländadt uttryck för sin inre människa, en konsekvens 

af denna. I'lans kropp har organiskt vu..,it fram ur hans 

själ, pådrif\'its af dennas inre ide, uppspirnt ur ett frö, 

Hos Björck äro s:'llcdes innchåll och form i den innerligaste 

öfvercnsstiimmclse. Och då öfvercnsstämmelse mellan 

innchåll och form är kriteriet på cU konstverk, kan lllllll 

diirför med största skäl hetrakta Björck som eU konstvcrk. 

Han förtjänar detta framför andra dödliga åfven 

dArför att han är så objektiv. Man kan peka på honom, 

ställa honom framför sig till åskådning, mönstra honom 

ptl alla sidor, kritisera hans innehåll och fonu, ulan att 

detta bekommer honom mera än en gipsgubbc eller en målull 

fmgel. Jtl, Illan kan skrifva afballdlingal', sådana som

''''' 

denna, äIVer honom och uppläsa dem i hans nårvaro; 

det iir då endast, som om man v3rit nog lycklig att få 

lADa och förevisa del original, öfvcr hvilket IlIUO gjort 

siDa lslctiska funderingar. Och vid cU sådant tillfiille 

skulle man med Björcks goda minne kunna, rör mera 

bekvAmlighcts skull och till undvikande nf trängsel, siHta 

ett litet staket omkring honom, vid II\'i1kct (h\ åhörare 

och åskådare kunde makligt göra sina observationer. Men 

vi må dock icke rörshl saken så, som skulle Björck ånda 

därhän vara ett konstverk, aU han mrblcfvc alldeles 

Unslolös för dc:>sa observ:dioncr. T\'ärtom, dc roa, ja 

dc smickra honom, men ulan skada för hans moralitet. 

Han herinner sig vål dårar; han gapar snällt efter smickret, 

som ett barn efter sylt och sötsaker, man må räcka ho-nom 

det i guld- eller Inhked. Men det förgiftar icke hans 

goda, naiva själ, ulan har, alldeles som syllen hos barnet, 

sin naturliga utgång. Detta :lr eu viktig observntion med 

afseende på Björck gentemot andra poeter. Blott så 

till vida im'crkar smickret i lfmgden på honolD, att 

det i sin mån bidrager att hålla honom fet och vid 

godt lynne. Björcks fåfänga :ir således af det älskligaste 

slag; den år ett litet naturbehof, som nödvändigt 

tillhör hela huns sjals· och krOI)pskonstitution; han 

skulle ej vara Björck, om han sakOlHle den. Den som 

icke kan erinra sig, lDed hviJken begärlighet han en julafton 

åt bakelserna, sedan han strMval med lutflsken, ocll 

hur han efter dem k;inde sig mera välmående och Icke 

cn smula s:rndigare ån förul, han må kasta försla stenen 

p;l Björck. Ty för Björck är hela lifvet en julafton, mannlskorna 

lutfiskar som böra poetiskt behamUas, gudomligheten 

det treeniga grenljus, som upplyser dem, den köttsliga 

anden gröten och den finare donen af sinnlighet 

smörbakelserna. Må vi utan afund lämna Björck smör· 

a

211 

Detta skrcfs hösten 1865. - Följande år prästvigdes 

han och flyttade till G6lcborg, och inte fullt två år d:lrener 

hade vår alskvårdc vän ingått i .den nya lifsformen. 

_ innerligt saknad af oss alla, som hade lärt att skatta 

deUa kärleksfulla barnahjärla. 

Carl David af Wirsen, Svenska akademins ständige 

sekreterare, både genom börd och natur fästad vid högaristokratiska 

intressen, är väl känd som förkämpe för 

strångt konservativa såväl politiska som poetiska åskådningar; 

men har jag än inte alltid rulll kunnat ansluta 

mig till hans åsikter, så kan jag desto mer oförbehållsamt 

uttala mig om hans personlighet och karaktär. Af 

det någon som har kämpat i kraft af ordet- >noblessc 

oblige. och kilnt denna förpliktelse i hela sitt väsen, så 

är del Wirsen - ädel, klar oeh djupt religiös har han i 

hela sin färd visat sig som en riddare utan fruktan och 

tadel, icke minst i kampen mot den grunda litteratur, som 

med några godtköpsfraser h'olt sig kunna eröfra Sveriges 

folk för bohemeriel oeh radikalismen i religion som i 

politik. Där har lum stått som en orädd och fruktansvärd 

kämpe, och jag vill hoppas, att han icke har tröttats 

i stridcn, om dcn ån skulle ha stillnat af; det är sådana 

mäns trofasthet man i dc olika landen har att tacka för 

att naturalismens viiIde nu ar brutet och att det börjar 

synas spår af en ungdom, som - hunnen några stcg 

högre upp på tidens spiraltrappa, yilja vi hoppas - nu 

står på samma sida, där Yi stodo i vår ungdom, i kampen 

för den realitetsfyllda fantasins rillt gentemot den 

krassa naturdyrkan. 

Per August Göikcke, som nu äfven har gått bort 

inom kretsen hettc han på den tiden han skref sin tragedi 

.Alboin.; Tragödikc _ var en senfödd .forngöt>. 

Han skulle ha varit en förträfflig sidoman till Ling eller 

nAgon annan asabard, liksom han yar starkt påverkad af

212 

Grundtvig, hVllrs J'olkhögskolelllnkc hlln omfllttadc mer! 

mycken llurlck Hlln ni' ju till och med i åtskilliga år 

folkhögskoleföreståndare. fnstun IUlllS skola inte gjorde i 

folkvisor och politik utan frumjude nyttiga kunskllper. En 

trofustare sjul iin den hederlige Godeclle truffar lIlun inte 

lått, och sin ungdolllskiirlck till fosterlandet, till norden, 

till dess forntid och diktning holl han fast Ull det sistn. 

Hans ofversiittning af Eddan och hans förll'iiflliga resebref 

från Norge undcr pscudonymen .Finn. - hans N.-S.signatur 

- ha gjort honom kfmd och aOlullen äfvcn i Norge. 

Hlln iilsk:lde Norge, diir han iifven hade lll11nga personliga 

viinner, som nlln skola sakna dcnna varma, poetiskt gripna 

och manligt allvfIl'liga sjiil. 

Pelle, eller som hans kristna namn Iydcr: Nils Petr1l$ 

Odman, var den mest skojfriska ungdom jag hur känt, 

sjöng en praktfull tenor, skl'ef roliga visor och var all:l 

damers afgud, alltid vid godt humör, när han inte för 

ombytes skull var. djupt melankolisk - nykter som en 

:lbsolutist men vid:l muntrare, och på botten llf detta lefnadsglmla 

\'äsen låg det djupaste allvar, Iwilket åfven 

sedermera har pr:igl:lt hans lif och verksamhet. En 

oskrymtad sann fromhet, lJMad med innerlig gliidje ofver 

allt det goda i lifvet, gör honom till en lika lycklig som 

iilsklig människa, hvi1lIen det alltid fil' en högtid att råka, 

när det någon sallsynt gång h:inder. Beskaffenheten af 

hans humor framlyser ur hans ofvan citerade skildring af 

sin kontubernal, Ernst Björck. 

Äf\'en Vilhelm 8vedbom, som spred musikens milda 

stämningar öfver VUI' krets, stöter jag: ännu ofta på, när jag 

besöker Sverig:es hufvudstad. Han är samme jovialiske 

oeh vänlige man, stor musiker och ansedd som lllusikkännare 

af rang. 

August Sijernstedt och J1uius Centerwall ftl'o su Viillliga 

aU ll;i!sa på mig, niir de komIIlu till Kristiuoia, - de 

öfriga har döden skilt mig från.

213 

Och härmed säger jag er ctt innerligt och hjärtligt 

farväl, alla ni kärn ungdomsvänner fmn Fyrisstrandcn! 

Min tanke skall vål aldrig mcr så ihardigt och ,'annt syssc:1såtta 

sig med er, som den har gjort under dessa rörunderliga 

dagar, då alla dc där kara minnena och nUa dc 

bAsta jng kände i dessa ungdomsår J>3sscrat I"eV)' rör min 

Inre blick. Aldrig rön- har jag så som under dessa dagar 

kunnat känna och muta djupet af dcn lillgifvcnhet, med 

h,-Hken jag är bunden vid cnlIvar nf er och vid den gamla 

univcrsitCtsst:Hlcn - och jng vet, Gud ske lor, att denna 

kAnsia icke är obesvarad. Och dtirför slIger jllg er elt in· 

nerligt och varmt tnck! 

Och du, käre läsare, SOlD har följt mig på denna vandring 

- kanske du har kunnat ffirnimma CD fläkt af den 

,"rliga gliidje, som kringsvåfvadc värt liC därinnc och vårt 

ungdomssällskap. Måtte j:tg icke ha tröttat dig med skildringen 

af allt del, som var mig så kärt men som kanske 

Ar dig främmande och likgiltigt; miHte min skildring ha 

fört iifven dig Iitel närmare dessa ljusa llllgdomsgest.'lHer 

och hela detta lif i den gamla sladen vid F,yris! Och Sil 

sliger jag äfven dig cH varmt t.'lck och farvål för denna 

gång.

215 

Jag skulle ha lust att skildra några kampdagar ur del 

finska folkets sega, stilla slrid mol cn frllktansvurd öh'ermakt, 

dagar hvilkn för mig, som har Icfmt dem med, stå 

som några af mitt Iifs innehållsrikaste, men hvilka jag 

måhiinda icke måktar framstMla så, ull jag kan meddela 

andra livad jag själf har känt diirvid. Mitt hopp står till 

nU mina läsare genom Runebergs odödliga diktning väckts 

till medkänsla för dcnna folkkamp,* SOUl visserligcn icke 

längre ffirgar \'alplatserna mctl massorn3S blodströmmar, 

men som kräfvcr dcsto mcr af del blod, hvilket gjutes vid 

nrbetslmnpans sken i still3, årslång förblödning under en 

slundom hopplös IlIcn stundom ärven 3f ljusglimtar gcnolllblixtrad 

strid för alt ":i.rna folltcts rått och landets lag 

det blod, som ar landcts ädlastc och bästa, 

• Vålan - Il\'em följer nu mitt t.:\g 

till Nasijärvi!l dunkla \'lig? 

1848 hade första delen nf Runebergs Fänrik SttJ.[s 

sägner skådat dagcn och satt både Finland och Sverige i 

eld och lågor; men först under milt reccntiorsår 1853 

gjorde jag bekantskap med del mästcrliga diktvcrkct, och 

den hänförelse, SOlU 3\str3ts hos mig af .Finlandl Så jag 

ville ropa., öfverflyltades nu mcd långt större r:iU på dcn 

härliga •Yårl land, n'rt land, "årt fostcrland r> Fänrik 

Stdls sägner grepo mig som ingen dikt förr och kanske 

ingen sedan. Den lIammande fosterlandskflrleken, den friska 

realistiska skildringen, de plasliskn, Iifskrnniga gestalterna, 

dcn varma kärleken till .de sm:\>, hvilken nutidcns poeter 

anse sig vam. dc första all ha uttalat, Illcn som glöder 

genom .Molncts brodcr', .Sven Dufva. och .Torpniekan• 

.. Si skrd jag mr flere 31' sedan - nu ar jll sympatin lef,'ande 

o(\,("rnllt, sedan Ryssland slagit sin örnklo I dct ädla, olyckliga 

folket och l!itit ou känna hetydelsen af att mista delta bålverk 

mot väl' ostra J;r:u,ne, som Ull r)'ckl."r ou anda In på Hf,'et,

216 

och sålunda icke är af så alldeles rnrskt datum, väckte 

mig först till förstående af diktkonstens hela kulturella betydelse. 

Jag anade hur ett diktverk kunde gripa och förn:ra 

en folkanda och ingjuta liC i en hel nalion, och detla 

folk, -som frös och svalt och segrade tillika', della land, 

.de lusen sjöars land, dar sång och trohet byggt., bleC 

mig förunderligt kårt genolll denna diktcykel. Det vnr då 

naturligt, aU jrls så fort som möjligt stiftade bekantskap 

med Hunebcrgs arTiga dikter, och min sympati rör finska 

folket minskades icke genom läsningen af Älgskyttarna, 

JIIl1.'t'o"Uen och Hanna. Denna låsning rörde mig därpå 

omedelbart öf\"er till studiet af Finlands märkliga nationalepos, 

Kalevala. som Lönnrot hade upptäckt på sina resor 

däruppe i urskogarna, och Lönnrots forskningar och Castrens 

reses(udier bibragte mig måhända en djupare insikt i della 

folks lif oeh karaktiil', fin de flesta norrmlln på den tiden 

ägde. I början af 1855 \'l\gadc jag mig till och med på 

att i Studentersamfundets litter:lra förening hålla ett föredrag 

- mill allra första - öfver den flnska folkpoesin 

säkerligen Illern viillllent och drisUgt än egentligen väU,yckadt. 

Men det skulle medföra sina följder. 

En dag fmm på vintern samma år, då jag salt på 

min kammare öfvcr mina böcker, gick dörrcn upp och 

en underlig figur visade sig för mig. Det var ett typiskt 

finskt-ugriskt, mistan mongoliskt ansilete af gulaktig perga· 

mcntsfårg, sittande pii. en l,ortvåxt kropp. Han blcf stående 

vid dörren och rörde HiJlparna nllgra glInger, SOIl1 ville 

han äta UPI) sin egen mun, innan han lyckades få örver 

tiindernas stängsel dc orden: .i\litl namn år Daniel Europreus 

- jag har inte migot pass - men j3g är finsk student•. 

Jag anmodade mannen alt ta plats i min tarfliga kammIlre, 

hvilkct det först efter åtskilliga uppmaningar lyck3des mig 

att få honom Ull. Nu berättade han - tydligen med 

mycken sVlirighet -, stapplande och stammande, oH han

218 

om gäster från de nndrn nordiska universiteten. Ordrörnlldcn 

gjorde sin skyldighet och utbragte en skål rör 

hOIIom, och så skulle EurolKCUS svara. Men det yard! 

det underligaste af aUa undel'liga tal jag har hört i samfumlet. 

Med Ilugra sekunders paus mellan hvart ord började 

han: .Jag - har - intet - pass (Mng paus). Menjag 

- har - papper.. Och nu drog han upp ur fickan 

sina betyg - sina examensaltester, siU studcnlhrcf, sina 

prästbevis, sitt intyg om hcrl'iclsc från mililärlj:inst o. s. v. 

och uppläste dem samvetsgnm! och mycket långsnmt. Näl' 

det "nr giol'dl, började han - alltjiimt llIed salluua lång 

samhet - tala om syftet med sin resa, om .den c\'iga freden_ 

och .den ryska hajoncltismcn>, men det var knappast 

möjligt aU bli klok på något af hvad han menade. Man 

tånke sig midt uppe i allt .fyraskillingsvise.-skrflnet och 

.Julia-hoppsasahgaskct denne allvarsamme man med de 

bittra lifserfarenheterna och det stora men utopiska måletoch 

utan förmåga att ens göra sig förstådd. Han V1U' llIera 

cn tragisk figur an en Don Quixote i denna omgifning, 

och jag ångrade bittert, aU jag tagit honom med dit upp. 

Af hönighet lUt IllllO bli alt utbryta honom, Illen det kunde 

ju inte förhindras, aU en och allnan bÖljade prat:l med 

sin sidogranne, och nar han efter att ha talat ungefär i 

tre kvurt - jag öf"crdrifvcr intc - ändtligcn slutnde, "ar 

det bokstafiigell ingen SOlU märkte det. Säkert lir, nU han 

inte vann någon anhflOglH'e för den eviga freden och för 

kampen mot den ryska bajonellismen dcn k,,:i1len. 

Men för minn fin:ka Htlcraturstudier var Cippi - ett 

hundnnmn, som jag längre fram hörde hans kamrater knlla 

honom med, snnnolikt på grund nf hnns i filosofisk bemärkelse 

cyniska lefnadssått, - mig till stort gagn; ty baD 

vnr en mycket lärd man och "fil bevandrad i sitt Innds 

litteratur, folklif och kultur, och del blef nu han som 

niil" "i blirvit nilgol Il:irlllnre bck:llllll - P;'I allvar inrurdc

219 

mig i studiet af Finlands litteratur och nationella lir. 

Slutligen fram på vårsidan sköta några förmögna mäo 

ihop litet respengar åt honom, och han begaf sig till Tyskland. 

Om han här i Norge fick .något pass- vel jag inte 

men är dock, ener hvad som vidare hände honom, böjd 

att beh'ifla det. Hur långt söderut han kom i Tyskland 

år mig obekant; llleD säkert är, att niir han nattetid skulle 

in i Hamburg, dar det ännu faons .Thorspcrre., ägde han 

inte dc fyra groschen han måste erliigga roi' aH slippa in, 

utan fick lof att tillbringa natten utanför stadsporten, tills 

det bier dag. Då började den håRige och envise flnnen 

föra oljud, hvarrör polisen omhändertog honom. Från 

Hamburg sändes han genom poUgens försorg till Lubeck 

och därifrån genom konsuln hem till Helsingfors. Men 

lusten att pncifieera den onda "åriden hade gått af honom. 

Sedermera företog han vidlyftiga resor i Finlands nordliga 

bygder för att bedrifva etnografiska studier, till hvilket 

han såkerligen var vida mera skickad. Men hlir råkade 

hnn ut för elt iifventyr bhlIld många andra, hvilket så nur 

hade kostat honom lifvet. 

Han hade en tid uppehållit sig i en nnägsen skogsbygd 

uppe i norr för aU studera och mäta hjilrnskålar. 

!Ilen folket VDr inte hågadt alt låta mäta sig, och det bier 

honom - !n'ilket icke rörundrar mig - komplett omöjligt 

att göra begripligt mr bönderna hvad hans mening var. 

De bleCvo aUt mer och mer misstänksamma och började 

tro, alt han var en trollkarl. Snart erhöllo de också "isshet 

om delta. Ty då Europreus inte kunde få mäta de 

lcrvande, tog han sig rör att mäta dc döda. Han gick omkring 

på kyrkogården, uppsökte kranier och måtte dem. 

När lllall upptöckt detta, "ar snken klar. Man hade sett, 

alt han förde med sig en ohygglig svart viltska pit en liten 

fiaska och att han med tillhjälp af en stålspcls strök denna 

vfllska på papper, tlet vnr något som bönderna i höga

220 

norden aldrig hade skadat, det yar trolltyg, och m:'!n kunde 

inte ,'ara säker rör aU han inte en \'neker dag förgjorde 

hela bygden. Sa dristade m:m sig till alt angripa dcn 

fruktansvärde trollkarlen, man bröt sIg in hos honom i 

hans frånvaro, rnnsakudc hons effekter, hiHade en hel stor 

flaska med del svarta fluhlct och mottog honom, niir han 

kom hem, med detta bevis på hans brottslighel. Ann hans 

försök att utreda rör dem hläckets egenskaper "oro fruktlösa; 

de påstodo, att del \'ar gift, och då han förnekade 

delta, tvingade de honom atl drickn ur flaskans innehåll 

till sista droppell. En hiiftig magsjukdom, som han darvid 

6drog sig, öfvcrlygadc hönllernll till fnllo, aH dc hall 

rätt och att det \'arit hans nrs/kl att förgöra dem med dCll 

svarta vätskan, och del "ar med knapp nöd han slapp 

lefvande från historien. 

Jag återsåg inte Cippi förrän nära tretti år senare 

1884, då jag för fjärde och sista gången gäslade Helsingfors 

på en föreltisningsluTj då vislades han där och kom 

oeh besökte mig. Han sål{ ut då precis som för tretti år 

sedan - kanske en smula gråare, men hans pergnmcntsansikte 

var sig lllldcles likt. Och nu h:ilsade han på mig 

i en hel vecka Il\'nrenda dag - långa limmar, som aldrig 

ville ta slut. En dag hade jag sagt till portiern 1)3. hotellet, 

elitr jag bodde, att jag inte tog emot efter min föreläsning, 

eftersom jag var tröH och clessutom skulle bort 

ener en kort hvilostund - och jag vill jn inte neka till 

att det delvis herodde på Europreus' vuntade visit. När 

jag en kvart senare kom ner i vestibulen, stod portiern 

och baddade vatten på silt blödande ansikte, och på bordel 

framför honom lågo - ett par utslagna länder. 

-Det har jag rått för herrns skull., sade han. 

Hvad hade håndt1 Jo, Cippi hade mycket rikligt varit 

där, och portiern hade sagt honom, alt jag inte log emot. 

.Jag går :1ndå upp!' hade Cippi lIled vanlig energi svarat.

221 

Mcn dcn tysl,c portiern, för hvilken hans finska envishet 

var obekant och S01l1 för öfrigt inte kände sig tilltalad 

af hans yttre, satte sig durelllOI. Dil knöt Cippi sin högra 

band och slog portic.rn för munnen med den påföljd, som 

jag nu var viUne till. 

Detta \'ar en för mig högst obehnglig yttring af den 

evige fredsvännells vilnsknp - oeh en pinsmn historia. 

Jng skref nOgra rader till Cippi och sade honom ,-änskapligt 

men alJvarsamt, att 1mn hade burit sig iLI3 åt, 

att jag djupt beklagade, att min olust att mottaga besök 

hade föranled! denna för alla parter obehagliga scen, men 

att jag före min afresa giirllJl ville se honom ännu cn 

gång. Eftersom han inte hade velnt uppge sin adress, 

kunde jag iute söka honom; konske inte hällcr posten har 

han reda på odresscn, ty han visade sig inte vidare 

och nu år Cippi död. 

Slacknrs ädLe Cippi! Vid tanken på honom minns jag 

alltid Welhavcns dikt öfvcr bcrgmflstllre Ström: 

Men de srere Alfer bandt 

Kosleriet tl1 hans Tale, 

Daar han \'ilde purt og grant 

sine dybe S}'ner male - - 

Faa kun san i Klippens Spalt 

Stenens Iysende GehllH. 

Herren selv Klenodct kjender, 

"cjer det med milde Hznder. • 

Min, tack vnre Cippis handledning, nu verkligen ganska 

grundliga kännedom om den finska diktningen hade säkerligen 

äfven han sin andel i den värme, hvarmed jag 

SOm ofvBn omtalats - sommnren 1858 oeh senare under

afsked från sUt redaktörskap; men Ilet framkom snarl en 

!>ådan mussa protester och kontra.adresser, aU han ansåg 

sin kränkta hederskii.nsln tillfredssuilld och Aterupptog sin 

nrksamhel. 

Adressl'örelsen tog emellertid sildan furl, alt mnn på 

högre ort väjde undan och skyndade sig: all förekomma 

.dressen genom att strax I;ita utgå ett nytl manifest, som 

rörkhlmde meningen med .utskottet. vnrn endast den, 

aU det skulle förbereda ärcmlenn Hll en rörestående landtdAg, 

Iwilken 0111 ett II lvii. tir skulle sammankallas på 

lagst,'HIg:adt sått. Samtidigt blcf det bekant, aU grefvc 

Berg - hvilket var en nödn'indig följd lu'iraf - skulle 

afgå fnin sin post SOIl1 guvernör ocb efterträdas af den 

i Finland s,''irtlcles omtyckte, viinsiillc g.·cfve Rokassowsk)'. 

Nu bld aUt naturligtvis jubel och glädje. Grefve Berg, 

som hade förstått samla hela folkets ovilja emot sig, måste 

finna sig i att man )I;' tenlern mottog unclerrättelsen Olll 

hans ofskedande med afsjungandet af '\'l'."I land.. TVR 

år senare sammankallades den första af dc sedan dess 

regelbumlet upprepade finska landtdagarnn. Gl'undlagen 

"ar hUdad och segern vunnen för landets ...,itt. 

Midt i allt detta landtdagskamllClls uppror beslöto en 

del ur ndressakens ledarc och m'gra af deras "unIlel' aU 

..... för ett par dagar kasta alla 1>oIitiska bck)'l1uTIer Ut sidan 

och ledsaga mig till Borgå på ett besök hos JoJian Lt4dvig 

Runeberg. Dc "01'0 ju alla vul kanda och högt "lir· 

derade af den store skalden, och det var just inte en 

liten skara, Sl.' vidt jag minns rätt en tio, tolf personer, 

som ell torsdags efle.·middag omkring midten af oktobcr 

stcg ombord på en liten :lnga.·e, som skulle föra oss till 

Borga. Jllg kIm inte längre med visshet erinra mig Iwilkll 

de alla "0.'0; med bestilnHlhet kan jag sagn, itlt Bobert 

Montgolller:y, Johannes Chydcnius och Hobert tagerborg 

voro med - jag t:ycker mig dessutom konuna ill;'g, att

fiende rör fiskarmI i \'iken nhlllför KrokslIås, dllr han 

hade sin sommarvilla, CII hedersgM\'a från finska folket. 

Det måsIe ha VMit CII hiirlig syn alt se den ståtlige mannen 

dr-,lga I1t pil jakt, olllgifven uf sina sex präktiga söner, 

och jag kan \'iil förslå, att han, då han I)å en fisketur 

mottog ullclerråHdS('Jl om alt han skulle krccr-,ls till tcologie 

(loktor, bud en af sina \,[lllllCr: .FÖr nllt i \,:Irlden, 

sök alt förhindra det; hur skulle det la sig ul, om el1 

teologie doktor stod hnrfota och Ill('tade mört ute i fl1f 

\'en't. Men nLI \'ar del h6sl, han hade flyttat in till 

staden, och OUl jakten och lisket ('rilll'll

244 

finnarna garvö pli hotell Svea. Till denna fest hade jag 

som Runebergs biograf - erhållit inbjndning, och vid det 

tillfället levererade jag den lilla dikt, som fru Runeberg 

förmodligen syftade på, når hon skref att han ville tacka mig. 

Så kom jag då för andra gången till Borgå. Hnr helt 

llOnorJllnda ån sist! Ensam - till en döende man! Ingen 

sång genljöd i salen, ingen glad ungdom omringade folkets 

afgudade sångare. 

Rvad det var gränslöst bedröfligt aU se denna stora, 

mäktiga ande fängslad vid denna iinnll skenbart kraftiga 

men i själfva verket rednn åt döden hemfallna kropp! 

Jag måste rent af göra våld Jlå mig för aU inte förråda 

den rörelse, som strömmade så okufligt in på mig. Det 

förr så festliga och muntra hemmet, dill' så många snill· 

rika och gintla ord hnde ljudit oeh dill' jag själf i min 

ungdom hade njutit så rikn timmar, var nu stilla och 

tomt. Jag fördes in till honom i hans slingkammare, där 

han nu hade tillbragt nlira tolf år, och fann honom 

liggande halll påklädd på sängen, som vnr vlind från 

fönstret, men llled en spegel så placerad på väggen, nit 

han därifrån kunde se sina kära gråsparfvar, som af det 

på fönstel'brädet utströdda kornet lockades till ett hiUrnnde 

besök utanför skaldens fönster. Hans ansikte pryddes 

nu nf ett präktigt, Jnngt, grått skägg, och han låg med 

ett exemplar af den af honom ombesörjda finska psnlmboken 

i sin friska hand. 

•Hfu' liggel' jag och har mina hälsosfllllllla lörnl'gelser>, 

sade han efi('r alt ha hälsat mig välkommen med en nästan 

obegriplig stumma, i det han mell ett leenlic höll upp 

boken. Han låg och luste med sin hustrus hjälp ett flf 

fel uppfylldt korrektur - s:i.vidt jag kunde förStå. Samtalet 

måste förns med störstn försildighet - han tålde 

inte myeket t\l gimgen. HallS hustru visade mig en dikt, 

som han nyligen hade skrifvitj ban halle inte llliiktal ge

€n norrmans minntn från e"trigt - Murberget CollectiveAccess System

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?