€n norrmans minntn från e"trigt - Murberget CollectiveAccess System

143
litteraturen: .Namnlösa sällskapet. eller, SOIU det sedermera
orlast af utomstående bemimdes, .Nio signaturer.efter
båda dess:! namns initialer inom sjll.lfva kretsen vanligen
kalladl .N. S.>. Namnet vnr lika blygsamt som dc
unga männen sj51fva. Kanske där gömde sig ett stilla
hopp om nit Mvcn dc namnlösa en gång skulle få ett
namn - llonny soit qui mal y pense; för åtskilligas del
kom framtiden icke detta hopp ptl skam.
Vid denna punkt rår jug lor att inskjula CD liten sidoredogörelse.
Jns: erhöll - siirskildt i vänkretsen - talrikt!
uppmaningar och lmlste framför allt sjåIf kunna både ett
bjudande kraf och cU inre tvång att uttala mig offentligt
och oförbch!tllsaml angående min ställning till tcgncrismcn,
den tcgnerskn enerdiktningen, för att folk inte skulle kunna
suga, ull jag lmde seglat under falsk nagg och hissade
den rätta försl efter aU ha hlifvit lastad vid unh'ersiletel.
Jag beslöt dflrför, under det jag i Stockholm afbidade min
slutliga utnamning till docent, att i själfvll hufvudsladen
hålla fyra jamförande förelasningar öfver dc nordiska Dationa\.skaldcrna:
OchlcDschltlgcr, Wergeland, Tegner och
Runeherg. I dc 1:\ Croix' mindre sal sandades clt auditorium,
SOIU \'isscrligen inte var sardeles talrikt, knappt nog
hundra personer, meD bland hvilket jag hade den åran
alt r:1kna vur nuvarande konung, konstnurinnan Amalia
Lindegren, hvars första bekaulsknp jag vid delta tillffille
gjorde, excellensen Sibbcrn och andra framstående personligheter.
Genom en sammanställning af mina fyrn skalder
fick jag tillffille att la bladet fr-.ln munncn lllen var
oförsiktig nog aU, fastan hugget var riktadt mot den teg·
nerska efierdiktningen, Mvcn påpeka, bäde att Runeberg i
min tanke var den unga tidens banbrytare och att Tegners
egen diklning genom sin öf\'crviigande retoriska ka·
raktIk i hög grad inbjöd till just dc missbruk, som vid·
lådde efterklangspoesin och som \'oro laUare att imitera