Utvärdering av BraVå - Kvalitetskriterier på Ankarets äldreboende

Dokumentation från stipendiater vid FoU Västmanland
Utvärdering av BraVå
Kvalitetskriterier på Ankarets äldreboende
Anneli Wenngren

Förord
Anneli Wenngren är en hängiven sjuksköterska som arbetat med att kvalitetssäkra vården på
ANKARETS gruppboende. Hon har använt sig av kvalitetskriterierna i BraVå; bra vård för äldre
som är ett material för kvalitetsuppföljning som Vårdförbundet tagit fram. Det tidigare arbetet
där Anneli tillsammans med personalen anpassat kriterierna till ANKARETS förhållanden
utmynnade i ett kvalitetspris.
Med detta arbete ville Anneli dels följa upp hur personalen arbetar med kriterierna, dels se vilka
områden som behöver utvecklas. Genom observationer i omvårdnadssituationer och genom
intervjuer med vårdpersonalen har Anneli kommit fram till att personalen i stort sett arbetar
utifrån kriterierna i BraVå men att det också finns områden som behöver förbättras. Det är
förknippat med svårigheter att granska en verksamhet där man själv är involverad i vården. Det
kan vara känsligt att komma med kritik och man kan även bli ”hemmablind” och kanske inte se
allt. Anneli var mycket medveten om detta och lyckades bra med att både ta fram det positiva och
det negativa.
Detta arbete har naturligtvis störst betydelse på ANKARET där kriterierna är utformade efter
den verksamheten, men det borde även vara av intresse för andra verksamheter att se hur man
kan arbeta med kvalitetsutveckling, och jag framhåller gärna detta stipendiearbete som ett gott
exempel.
Margareta Hansson
Utredare
FoU Västmanland
2

Innehåll
Sammanfattning 4
Bakgrund 5
Syfte 9
Metod 10
Resultat 11
Observationer 11
Frågorna till personalen 19
Diskussion 22
Referenser 25
Bilaga 1 Observationsmall 26
Bilaga 2 Frågemall 28
Bilaga 3 Vårdplanen 29
3

Sammanfattning
Följande arbete är en uppföljning på arbetssättet på ANKARET som är ett äldreboende för
dementa i Västerås. På Ankaret arbetar personalen utifrån 14 av BraVås 16 kvalitetskriterier. De
är framarbetade genom ett kvalitetsarbete i cirkelform med all personal som jag startade våren
2001. Vi dokumenterade Ankarets kriterier och rutiner och har för detta fått ett kvalitetspris. Vi
har sedan dess haft kvalitetskriterierna som riktlinjer i vårt omvårdnadsarbete.
BraVå - Bra vård för äldre, är framtaget av Vårdförbundet och det innehåller 16 kvalitetskriterier
som på ett enkelt sätt beskriver vad som krävs för att åstadkomma en god omvårdnad med bra
kvalitet.
Det som nu intresserar mig är att följa upp om personalen arbetar utifrån kriterierna i BraVå och
jag vill även utifrån den boendes perspektiv utvärdera hur personalen arbetar.
Jag har därför valt ut åtta kriterier för att göra tysta, icke medverkande observationer. Jag har följt
sex boende på Ankaret, enskilt från morgon till kväll och jag har då kunnat studera hur
personalen arbetar utifrån BraVå - kriterierna.
Under dessa observationer har jag även ställt frågor till personalen som arbetat och genom att
ställa samman observationsresultat och frågor har jag kunnat uppfylla mitt syfte och fått svar på
mina frågor.
Jag ville även utvärdera om vårdplanerna fungerade och användes i den individuella omvårdnaden
och har därför under arbetets gång studerat de utvalda boendes vårdplaner. Jag har sedan
jämfört dem med det individuella observationsresultatet.
Att göra den här uppföljningen har varit en utmaning och det har varit svårt. Svårt för att det
känns omöjligt att mäta människors arbete med människor. Svårt för att jag inte kan luta mig mot
skalor och siffror. Att genomföra dessa observationer har gjort att jag har känt mig både oerhört
stolt och glad, men även sorgsen. Jag är stolt för att jag ser att personalen arbetar utifrån
kriterierna i BraVå. Jag känner mig stolt och glad när jag ser med vilket tålamod och vilken kärlek
personalen arbetar för att de boende ska ha det så bra som möjligt och för att skapa trivsel. Jag
känner mig sorgsen när jag ser att för en del boende är alla dagar lika. Det känns också tråkigt att
se att en del av de boende inte får utnyttja sina färdigheter fullt ut. Jag saknar ibland fantasi och
spontanitet hos personalen men jag kan se att deras dagar är fulla med ”måsten”. Därför är detta
också något som det känns angeläget att vi ska prata om.
Jag har genom mitt arbete hittat tydliga utvecklingsmöjligheter vilket även var mitt syfte.
Jag har kommit fram till att aktiviteterna för de boende vid måltiderna behöver ses över. Det
finns mycket mer som de boende kan göra själva med stöd och stimulans.
Det som också framkom tydligt är att nuvarande individuella vårdplaner inte fungerar och
används fullt ut. Personalen behöver här beskriva en mer detaljerad, innehållsrik vardag för varje
boende. Här kan personalen bl.a. ha stor nytta av att läsa på och utgå ifrån levnadsberättelsen
redan från och med att den boende precis flyttar in.
4

Bakgrund
Som sjuksköterska och facklig företrädare på en ortopedavdelning fick jag för första gången år
1999 materialet ”BraVå- bra vård för äldre” i min hand.
BraVå är framtaget av Vårdförbundet och beskriver på ett enkelt sätt, inom sexton olika
områden, vad som krävs för att åstadkomma en kvalitativt godtagbar omvårdnad i t.ex. särskilt
boende. Texterna utvecklar och beskriver de olika kvalitetskriterierna och är riktade till
vårdpersonal, men kan användas av personer i ledande ställning och för att beskriva äldrevården
till politiskt förtroendevalda.
År 2000 på hösten började jag att arbeta som kommunsjuksköterska på ett äldreboende för
dementa, Ankaret, i Västerås. På Ankaret flyttade de första åldringarna in i december 1999. De
kom dels hemifrån, dels från andra äldreboenden. Personalen kom från olika arbetsplatser och
alla fick en introduktionsvecka där de bl.a. pratade om kvalitet och rutiner. Dokumenterade
rutiner som följdes enhetligt på Ankaret saknades när jag började arbeta där cirka åtta månader
efter öppnandet.
Nuvarande enhetschefen, som anställdes 2001, är en mycket kvalitetsintresserad, engagerad och
tillåtande person. Hon är synlig som chef i omvårdnadsarbetet och för alla medarbetare. Hon har
bl.a. ansvarat för utbildning i demenssjukdomar för både personal och närstående.
På Ankaret bor 45 personer med demensdiagnos och där arbetar nu cirka 40 personal, en
enhetschef, en administratör, tre sjuksköterskor och undersköterskor (flest i antal) samt
vårdbiträden.
Ankarets dokumenterade mål är att ge en god omvårdnad som bygger på en samverkan mellan
boende, närstående och personal. Vi arbetar utifrån den boendes behov och önskemål och vi
driver en kvalitativ vård som ska tillgodose de boendes fysiska, psykiska, sociala och existensiella
behov. Vi behandlar de boende med djup respekt för att stärka deras självkänsla och vi arbetar
utifrån en individuell vårdplan.
Demenssjukdomen gör att hjärncellerna hos människan bryts ner vilket leder till minnesstörningar,
förvirring, personlighetsförändringar och påverkar förmågan att kontrollera känslor.
Det finns många olika demenssjukdomar varav den vanligaste (cirka hälften) är Alzheimers
sjukdom och den näst vanligaste är vaskulär demens. Demenssjukdomen delas ofta upp i tre olika
former beroende på svårighetsgrad. Den lindrigaste kallas mild demens, nästa kallas medelsvår
demens och vid den som kallas för svår demens krävs hjälp och tillsyn dygnet runt. De som bor
på Ankaret har svår demens.
På Ankaret startade jag våren 2001 cirklar med all personal i tvärgrupper där de fjorton första av
BraVås kriterier användes som bas och diskussionsmaterial. Vi jämförde kriterierna med hur vi
själva arbetade och vårt mål. Utifrån detta skrev vi rutiner tillsammans för att komma så nära
BraVå-kriterierna som möjligt. Jag sammanställde en dokumentation utifrån varje kriterie som
beskriver hur vi arbetar på Ankaret och den mappen har skickats till bl.a. kvalitetsansvarig i
proAros, proAros direktör, områdets utvecklare, Äldrenämnden m.fl.
Ankaret är uppdelat i sex grupper på tre våningsplan. Personalen som arbetar på Ankaret är van
att arbeta på alla sex grupperna även om de har en ”egen” grupp där de även är kontakt-personer
åt två boende. Vid varje nyanställning ska den nya personalen få en handledare som går igenom
ett ”körkort”, en checklista med förklaringar på t.ex. hur vi arbetar på Ankaret. Här finns även
5

information och mappen om BraVå-kriterierna. Detta innebär att BraVå ska vara känt av alla som
arbetar på Ankaret.
Utvecklingsarbetet har fortskridit och rutinerna ses över och förbättras vid behov.
Nu har det gått några år och det är dags för en uppföljning och att få svar på frågor som fungerar
vårdplanerna? Arbetar personalen utifrån kriterierna i BraVå?
För att följa upp och utvärdera BraVå har jag valt åtta kriterier som beskriver följande:
Ett värdigt bemötande hos oss på Ankaret innebär att den boendes självbestämmande och integritet
respekteras. Vi har nytta av den levnadsberättelse som närstående fyller i när den boende flyttar
in. Vi strävar efter att hålla fast vid invanda mönster och särskilda önskemål. Alla boende har lika
värde och samma rättigheter. Vi på Ankaret respekterar olikheter och diskuterar olika
livsåskådningar när vi stöter på dessa. Personalen har en gemensam värdegrund som har
diskuterats fram och mynnat i en vårdideologi som beskriver t.ex. hur en bra dag ska vara för den
enskilde utifrån verksamhetens mål, den lilla gruppens mål samt befintliga resurser. Vi har pratat
igenom och definierat, dokumenterat övergrepp, våld, hot och försummelse. Vad står detta för
gentemot den boende? Vi har arbetat fram en handlingsplan för när boende är arga och brukar
våld emot personal och andra boende.
Delaktighet i vården innebär att arbeta utifrån levnadsberättelsen, att göra en aktuell, individuell
vårdplanering där närstående, sjuksköterska, kontaktperson, arbetsterapeut och sjukgymnast
medverkar. Vi på Ankaret ser de närstående som resurser både i vården och i omvårdnaden om
den boende. Vi strävar efter att ha ett gott samarbete med varje enskild närstående och vi har s.k.
kvartssamtal vår och höst, vi har ett aktivt anhörigråd och vi har regelbundna anhörigträffar på
grupperna. Alla boende har en namngiven kontaktperson som har speciella dokumenterade
uppgifter. Alla boende har en namngiven omvårdnadsansvarig sjuksköterska som bl.a. har det
medicinska ansvaret för de boende gentemot den ansvarige läkaren. Alla boende har samma
läkare och det finns möjlighet att nå honom, vid behov, dagligen via e-post eller telefon. Han
kommer annars personligen var 14:e dag då vi kan ha sittrond på respektive grupp tillsammans
med den boende om det är möjligt, med närstående och kontaktperson samt sjuksköterska. Här
tar vi upp den boendes status och gör nödvändiga medicinändringar. På kvällar, nätter och helger
är det Jourläkare som får kontaktas vid behov.
Vi har ett känt system för klagomålshantering med blanketter att fylla i på varje grupp.
Bra vårdplanering innebär att vi söker upp den boende och de närstående så fort vi fått ett namn på
den nya hyresgästen för att hälsa på i hemmet eller på annan vårdinrättning. Detta gör ansvarig
sjuksköterska och kontaktpersonen. Efter cirka.två veckors boende på Ankaret görs en
individuell vårdplanering för den boende med kontaktperson, sjuksköterska, arbetsterapeut och
sjukgymnast och om möjligt så är närstående närvarande. Här dokumenteras ett preliminärt vård-
och omsorgsbehov enligt VIPS i omvårdnadsjournal och insatserna i vårdgrupperna
dokumenteras på särskild vårdplan och följs upp och ändras vid behov på gruppmöten.
Vi har tillgång till skriftlig och muntlig information från Landstinget Västmanland angående
smitta och smittspridning.
Vi dokumenterar vård och omvårdnad i journal, anamnes, status och individuell omvårdnadsplan
i standardsystem enligt VIPS (välbefinnande, integritet, prevention och sekretess). En pärm finns
för varje grupp på sjuksköterskeexpeditionen och för varje boende finns även aktuella
läkarjournalsanteckningar, dosrecept och kommunrehabs information. Vi sjuksköterskor granskar
slumpvis varandras omvårdnadsjournaler och diskuterar vad som skrivs och hur det skrivs. I ett
angränsande medicinrum finns övrig journal i ett låsbart skåp.
6

En omvårdnadspärm finns för all vårdpersonal på respektive grupp på låsbar expedition. Där
finns foto på den boende, rutiner, dosrecept och signeringslista för givna läkemedel, vårdplan och
medicinsk och social dokumentation samt information om fotvård, hjälpmedel och från
kommunrehab.
Vi har särskilda och kända riktlinjer för informationsöverföring till Centrallasarettet i Västerås
och vi är väl bekanta med den överenskomna samordnade vårdplaneringen och vet vilka
blanketter som ska användas vid t.ex. akut transport till lasarettet.
Bra vård i samband med måltider innebär att matsedeln på Ankaret är anpassad till Västerås stads
kostprogram och de boendes matvanor och önskemål. Personalen beställer, förbereder och lagar
all mat till alla måltider och de bakar kaffebröd. De boende har individuellt anpassade hjälpmedel
för att kunna äta och dricka själv så länge det är möjligt. De får vid behov anpassad kost och
specialkost utifrån status. Problem som uppstår diskuteras på gruppmöten för att där hitta
gemensamma lösningar. Personalen ansvarar tillsammans med de boende för måltidsmiljön. De
boende sitter i köket och äter men kan även få maten serverad på sitt rum. På sommaren intas
måltiderna även utomhus.
De boende vägs när de flyttar in och vikten kontrolleras sedan regelbundet. Vi har kostombud
och personal som är utbildad i näringslära samt tillgång till namngiven, mer specialiserad
personal, vid behov. Personalen är förutseende om någon av de boende har dålig matlust och
minskar i vikt och detta tas upp på gruppmöten för att hitta gemensamma lösningar som
dokumenteras i omvårdnadsjournalen och i vårdplanen. Vi anpassar kosten vid behov med t.ex.
smör och grädde, näringsdrycker, förtjockningsmedel, pure/timbalkost m.m.
Bra mun- och tandvård innebär att de boende på Ankaret ges flera gånger dagligen möjlighet att vara
rena och fräscha i munnen genom god munvård. Vi har en väl etablerad kontakt med namngiven
tandhygienist som ser över de boendes tand- och munstatus en gång per år samt vid behov. Hon
etablerar tandläkarkontakt vid behov, instruerar personalen hur den boendes munhygien ska
skötas och med vad och detta finns även dokumenterat inne hos varje boende.
Bra vård för att förebygga fall och fallskador innebär att den aktuella boende riskbedöms individuellt på
gruppmöten där man gemensamt kommer fram till förebyggande lösningar eller hjälpmedel som
behöver användas. Närstående tas med i diskussionen. Detta dokumenteras i
omvårdnadsjournalen. Det kan gälla t.ex. läkemedel, miljö, larmmatta, sänggrindar m.m.
Uppföljning görs och varje fall och fallskada registreras i ett särskilt dataprogram.
Bra vård vid smärta och smärtbehandling innebär att den vana sjuksköterskan och under-sköterskan
kan ”läsa” den boendes kroppsspråk och på detta sätt få information om ev. smärta eftersom den
som har en demenssjukdom inte kan tala om var eller hur det gör ont.
Vårt mål är att lindra och behandla orsaken till smärta för att uppnå smärtfrihet. Vi diskuterar
ständigt olika tillstånd hos den boende på gruppmöten där vi lär oss av den boende och närstående
och av varandra att läsa individuella beteenden och dessa dokumenteras i omvårdnadsjournalen.
Smärtbehandlingen är individuellt anpassad och utvärdering görs under pågående
behandling av sjuksköterska och personal på gruppen för att se om behandlingen behöver
justeras eller avslutas. Närstående är alltid informerade.
Bra vård vid sömnproblem, oro och ångest innebär att den boende har möjlighet att följa sin tidigare
dygnsrytm när det gäller att vara vaken och att sova samt övriga vanor. Detta finns dokumenterat
i vårdplanen och i omvårdnadsjournalen. Det finns personal dygnet runt som har kunskap för att
7

hantera den boendes eventuella oro och ångest. Hur detta ska göras finns dokumenterat, där det
är känt, i omvårdnadsjournalen och i vårdplanen. Problemen med att sova, att ha oro och ångest
tas upp på gruppmöten där vi kommer fram till gemensamma lösningar och vid behov tar vi hjälp
av läkaren och läkemedel.
Målet är att den boende ska vakna utvilad och slippa oro och ångest. De åtgärder som vidtas
utvärderas regelbundet på gruppmöten och ändras vid behov.
På Ankaret har alla utbildning i demenssjukdomar och vi har diskussioner under handledning för
att hitta lösningar på de problem som uppstår.”
8

Syfte
Att utifrån den boendes perspektiv följa personalen i omvårdnadssituationer för att se hur de
agerar och om de arbetar utifrån BraVå-kriterierna i sitt individuella omvårdnadsarbete.
Att utvärdera om personalen tar del av de individuella vårdplanerna, om vårdplanerna är aktuella
och om de stämmer med kvalitetskriterierna.
Mitt syfte med det här arbetet är även att hitta förbättringsmöjligheter och att utifrån resultatet
och sammanställningen stimulera personalen till förnyat engagemang, nytänkande, att reflektera
och att i och med detta höja sin kompetens. Jag vill även få personalen att förstå att behoven ser
olika ut hos varje enskild boende på Ankaret, vilka behoven är och hur vi ska arbeta utifrån dessa
behov, vad som kan göras bättre, med den goda vården som mål och med de förutsättningar vi
har.
9

Metod
Jag har gjort observationer i samband med den boendes omvårdnad och dokumenterat under
tiden som detta skett. Jag har skrivit mallar utifrån varje kriterie utom vårdplaneringen för att
lättare kunna dokumentera och sammanställa detta material, bilaga 1.
Den individuella vårdplanen ska jag använda för att jämföra den med sammanställningen av hur
dagen har varit för den boende som jag har följt, bilaga 3.
Jag har valt sex boende på Ankaret, en på varje grupp för att grupperna har olika klimat. Jag har
valt sex personer som befinner sig olika långt i sin demenssjukdom och som därför har olika
omvårdnadsbehov. Jag följer en boende i två halva dagar vid två olika tillfällen, från uppstigning
till eftermiddagsvilan samt från uppstigning efter vilan till sänggåendet. Alltså sammanlagt 12
olika dagar. I samband med detta sker dokumentation utifrån mallen som sedan sammanställs
efter varje tillfälle.
Jag ska ställa förtryckta frågor till omvårdnadspersonalen utifrån syftet, bilaga 2. Det gör jag i
samband med observationerna så personalen som får frågorna är slumpvis utvalda. Kommentarer
läggs till.
Jag har fingerade förnamn på de boende i min utvärdering och personalen benämns som
undersköterska eller vårdbiträde.
Planen är att starta i september med planering, litteratur- och metodstudier, att skriva mallar och
välja ut de boende som ska följas. Målet är att vara färdig med sammanställningarna i december.
Enhetschefen och övrig personal informerades cirka fyra veckor innan jag startade mitt arbete.
Enhetschefen har informerat närstående.
Arbetet utgår ifrån åtta kvalitetskriterier i ”BraVå-bra vård för äldre”enligt följande:
-Värdigt bemötande
-Delaktighet i vården
-Bra vårdplanering
-Bra vård i samband med måltider
-Bra mun- och tandvård
-Bra vård vid sömnproblem, oro och ångest
-Bra vård vid smärta och smärtbehandling
-Bra vård för att förebygga fall och fallskador
Dessa kriterier är utvalda för att jag anser att de är de viktigaste i den goda omvårdnaden där jag
kan vara med och observera. När det gäller vårdplanen så finns den dokumenterad i en pärm på
varje grupp där personalen finner all information om den boende. Vårdplanen lägger grund för
den individuella omvårdnaden, den vardagliga rehabili-teringen och vad den boende behöver
hjälp med för att få en bra livskvalitet. Den ska läsas av alla som ska utföra omvårdnadsåtgärder
och den ska vara känd i sin helhet av kontaktpersonen till den enskilde boende. Den uppdateras
vid ändrad status genom att personalen genomför en ny vårdplanering.
10

Resultat
Observationer
Signe
Den första boende jag följde var en dam som jag kallar Signe. Hon är 78 år och har bott på
Ankaret i cirka två år. Hon behöver hjälp och stimulans med allt, går utan hjälpmedel och äter
själv. Hon pratar dåligt spontant men kan ibland svara på frågor om man inte har bråttom. Idag
är det två vana undersköterskor, en från gruppen och en van i huset som arbetar.
Signe sover till cirka kl. 8.45 och en undersköterska går in och säger god morgon och berättar
hela tiden vad de ska göra tillsammans. Hon får varsamt hjälp att sitta lite på sängkanten, sedan
att gå till toaletten, tvätta sig och borsta tänderna, och de småpratar lite emellan. Hur tänderna ska
skötas finns dokumenterat i badrummet och undersköterskan visar hur Signe ska göra och hon
gör det därefter själv. Medan Signe sitter på toaletten med dörren stängd, bäddas sängen och
persiennerna dras upp. Undersköterskan väljer ut rena kläder, visar dem och hjälper Signe att ta
på dem. Sedan går de tillsammans arm i arm ut i köket där frukosten serveras. Signe måste ha
sällskap när hon går för annars kan hon ramla. Personalen vet sedan tidigare och har det
dokumenterat vad hon önskar för frukost nämligen fil och flingor, kaffe och smörgås. Signe får
en plats anvisad vid bordet. Övrig personal säger god morgon. Hon får hjälp med sin medicin av
undersköterskan som säger hennes namn och berättar att hon ska få sin medicin och hon tar den
ihop med frukosten som är serverad på bordet och som hon äter själv.
Signe prenumererar på tidningar så efter frukosten får hon en tidning och bläddrar i den medan
hon sitter kvar på samma plats.
Så är det dags för lunchen när alla grannarna har kommit ut till köket ungefär kl. 12.
Signes mat är anpassad för henne för hon sätter lätt i halsen. Idag har personalen gjort
potatissallad och stekt isterband så då mosas potatisen, grönsakssalladen är finfördelad och
isterbanden gröpas ur sitt innehåll och så får Signe äta med en sked på en tallrik med hög kant.
Hon dricker mjölk till. Personalen lägger upp maten på hennes tallrik och frågar om det är bra
och hon svarar ja.
Efter lunch är det dags för toalettbesök och vila och en undersköterska talar om vad de ska göra
och följer med och hjälper till så att Signe får sitta en stund inne på sin toalett och efter det lägga
sig i sin säng med en skön filt över sig. Signe vilar två-tre timmar om det inte är något annat på
eftermiddagen som högläsning eller musikstund för det vill hon vara med på.
Vid cirka kl. 15 serveras kaffe och hembakat kaffebröd och innan det hämtas Signe av en
undersköterska som hjälper henne upp på sängkanten och frågar om hon vill gå på toaletten
vilket hon vill och sedan går de arm i arm ut till köket.
Hon blir visad till en annan stol att sitta på än den hon satt på vid frukosten och lunchen.
Hon blir serverad kaffe och bröd tillsammans med sina grannar. Radion står på och spelar
modern musik.
Just idag är Signe lite hängig, hon kan inte berätta eller beskriva hur hon mår, personalen reagerar
på det för de känner henne väl och vet hur hon är när hon mår bra. En av dem kontaktar
sjuksköterskan och berättar hur hon mår och får därefter direktiv om vad hon ska göra.
11

Efter kaffestunden får Signe en av sina tidningar och bläddrar lite i den. Hon pratar inte med sina
grannar runt bordet. På eftermiddagen kommer ett vårdbiträde som oftast arbetar på annan
grupp men är van att arbeta på Signes grupp och hon ska jobba på kvällen. Hon får en kort
muntlig rapport innan dagpersonalen går hem.
Vid kl. 17 är det kvällsmat och Signe sitter kvar på samma stol och får samma mat som de andra
boende för den är lätt att äta för henne. Personalen lägger upp maten åt Signe på en tallrik med
hög kant och hon äter själv. Hon får mjölk i ett glas att dricka till. Personalen småpratar lite med
alla boende. Efter maten tittar Signe i en tidning igen.
Vid kl. 19 är det dags för kvällsmålet, choklad och smörgås, och Signe sitter kvar på samma stol i
köket och äter. Hon får en färdigbredd smörgås som är delad och vårdbiträdet frågar om det blir
bra så och Signe svarar ja efter en liten stund. Eftersom hon är lite mer trött än vanligt så får hon
hjälp av personalen som tar henne under armen och följer henne till rummet och förklarar att
hon ska få lägga sig för att hon verkar trött och då är klockan ungefär 19.30. Det är tidigt för
Signe för hon är normalt kvällspigg. Vårdbiträdet berättar vad de ska göra tillsammans och hon
hjälper till med att tvätta henne och med att borsta tänderna. Persiennerna dras ner. Sedan bäddas
Signe ner, får en liten klapp på kinden och får sitt mjukisdjur nära. I fönstret lyser en liten lampa
och vårdbiträdet önskar god natt och går ut och stänger dörren till rummet.
Vårdplanen här har aktuellt datum och den följs idag så långt det är möjligt. Jag hör att
personalen säger att hon behöver mer hjälp nu eftersom hon är tröttare och att vårdplanen då
måste skrivas om. Det står om vad Signe kan göra själv och vilket hjälpbehov hon har. Hennes
tidigare intressen är beskrivna. Det står att personalen ska ta vara på det hon kan göra för att
bibehålla fysiska funktioner och ge dagarna ett för henne bra innehåll. Det står att hon ska
påminnas och få hjälp att gå på toaletten och att hon ska vila middag varje dag.
Alma
Nästa dam är 85 år och har bott på ANKARET i fem och ett halvt år. Jag kallar henne Alma.
Hon har ett totalt omvårdnadsbehov, sitter i rullstol och pratar endast om någon frågar henne
om något samt ger henne gott om tid att svara. Det är ofta svårt att förstå vad hon säger.
Alma sover så länge hon vill och när hon vill, hon har vakna stunder men blundar oftast. Ibland
vaknar hon tidigt, men får ligga kvar i sin säng tills personalen kan hjälpa henne för de måste vara
två som hjälps åt.
Det är en ordinarie undersköterska på gruppen samt en van undersköterska (tim anst.) i huset
samt en elev som arbetar idag. Undersköterskan på gruppen kommer in ungefär klockan 08.30
och hälsar god morgon, frågar om hon har sovit gott, vickar lite på persiennerna och talar om att
Alma ska få sin morgonmedicin tillsammans med yoghurt. Hon hissar upp huvudänden på
sängen. Det går fort att få i sig lite yoghurt och ibland somnar Alma om efter det men idag ligger
hon vaken och tittar och får lyssna på sin radio. Det är modern musik som spelas.
Klockan 10.45 kommer de två undersköterskorna in till Alma och talar om för henne att hon ska
få duscha. De har hämtat en lyft och en duschvagn. De tar ner grindarna på sängen och de börjar
klä av henne under lite småprat. Hon får ett lyftskynke under sig och hissas upp i lyften till
duschvagnen. Personalen berättar för Alma vad de gör samtidigt som de pratar med varandra om
andra saker. Hon jämrar sig stilla, kanske hennes sätt att prata. Hon hinner inte svara. Sedan
stängs badrumsdörren om en undersköterska som duschar och tvättar och småpratar med Alma
medan den andra undersköterskan bäddar sängen och tar fram rena kläder. I badrummet finns
information om hur tänderna ska skötas. Alma får hjälp med det.
12

Efter en stund är Alma färdig, hon har fått hudkräm, fått naglarna klippta och hon kläs på av två
undersköterskor. Hon får på sig lite av sin parfym och ett fint halsband som matchar kläderna. Så
blir hon återigen upphissad med lyften för att komma till sin rullstol där hon får håret kammat
och ett bälte om magen. Personalen turas om att berätta för Alma vad de gör och så blir hon
utrullad i köket där nästan alla andra grannarna sitter och väntar på lunchen. Alma blundar mest
och hon får sitta lite vid sidan av bordet. En del av grannarna är oroliga och det finns en elev som
är där och pratar och tröstar och lugnande musik sätts på.
Maten serveras kl. 12 och personalen lägger upp maten på Almas tallrik och talar om vad som
bjuds - lasagne och lite grönsaker som finfördelas, och sedan matas Alma. Hon får dricka mjölk
ur glas och får hjälp med sin medicin. Hon har god aptit.
Personalen småpratar lite med Alma men hon svarar inte mycket, hon ser pigg och vaken ut.
Efter maten får Alma sitta kvar i köket, personalen berättar att hon får sitta vid fönstret men
väntar inte på svar och hon sitter framme vid fönstret nära radion med utsikt över trädgården
men nu blundar hon mest.
Personalen frågar efter en stund om hon är trött och rullstolen tippas lite så att det blir mer
viloläge.
Eftermiddagskaffe med hembakat bröd serveras kl. 15 och Alma sitter i köket i sin stol. Hon är
förtjust i kaffe och kaffebröd och blir matad.
Efter kaffet talar personalen om att det blir en stunds tv-tittande med en granne i dagrummet.
Det är repriser som visas men Alma blundar mest hela tiden. Personalen rapporterar.
En undersköterska som ska arbeta kväll på gruppen kommer och frågar ungefär kl.16.15 om hon
är trött och vill gå och lägga sig. Innan hon hunnit svara så blir hon inkörd i sitt rum.
Persiennerna dras ner och vickas lite. Just nu finns det möjlighet att få hjälp av två undersköterskor
innan dagpersonalen går hem. Personalen talar om vad de ska göra och småpratar med
varandra medan Alma blir upphissad med hjälp av lyften från sin stol och nedlagd i sin säng med
kläderna på. Grindarna på sängen tas upp och hon får en filt över sig. Det är mörkt ute men en
lampa är tänd över Alma.
Kvällsmålet serveras kl. 17.30 på sängkanten i Almas rum. Hon får hjälp av en under-sköterska
som talar om att hon ska få äta kesokaka med sylt och hon äter med god aptit och dricker mjölk
till. Hon får även hjälp med sin medicin vilket personalen berättar för Alma. Efter maten får hon
lyssna på modern musik på radion. Hon blundar mest. Ungefär klockan 19 får Alma hjälp igen av
två undersköterskor som talar om för Alma att hon ska få hjälp med att ta av sig kläderna, tvätta
sig och bäddas ner under täcket. Hon blundar mest. En personal plockar ordning lite i rummet
och går sedan och hämtar lite näringsdryck som Alma ska få tillsammans med sin nattmedicin kl.
20 och det berättar hon för Alma. Persiennerna vickas helt, lamporna släcks förutom en liten
lampa som får vara tänd, så önskar personalen god natt, går ut och stänger dörren.
I vårdplanen här står bl.a. att hon har ett totalt omvårdnadsbehov, att personalen ska tänka på
att hon ska ha en god livskvalitet. Det står att hon tycker om att lyssna på musik. Hon har flera
vårdplaner eftersom gruppen har provat sig fram till vilken som ska vara bäst och jag kan se att
en del stämmer med nuvarande status. Men jag kan inte se att det står att Alma behöver vila
middag i sin säng, att det finns förklarat vad som för henne är god livskvalitet.
Sture
Nästa boende är en man som jag kallar Sture. Han är 90 år och har bott på Ankaret i fem år och
han kan gå korta sträckor med rollator men sitter i egen rullstol som han kan rulla sig fram i.
Vissa dagar är han mycket trött och pratar knappt och måste få hjälp med att matas. Han har en
stark vilja och integritet och han är van sedan tidigare att behandlas med stor respekt.
13

Idag får han sova tills han vaknar på morgonen. Den här dagen arbetar en elev och två vana
undersköterskor på gruppen och en av dem kikar in ett par gånger för att se om han är vaken
innan hon säger god morgon och vickar lite på persiennerna klockan 09. Då berättar hon att han
först ska få lite yoghurt till sin medicin. Undersköterskan småpratar lite med Sture för att ”få
igång” honom men även för att se vilket humör han är på. Han har en mycket stark vilja. Just den
här morgonen är han trött. Han får information om vad som ska göras hela tiden och han
diskuterar och ifrågasätter det mesta. Personalen lyssnar, lirkar, lockar, skojar och små-pratar. De
försöker att avleda honom när de märker att han börjar bli arg genom att prata om gamla tider,
hans arbete bl.a. Han får hjälp upp på sängkanten av två personal och där han får sitta en liten
stund. De pratar med varandra och sedan får han sin rollator och går efter mycket lock och pock
in i badrummet med två personal för det finns risk för att han kan ramla. En personal stannar
kvar därinne och en går ut i rummet för att bädda och ta fram rena kläder. I badrummet sitter
han på toaletten en stund och undersköterskan finns närvarande och småpratar och skojar med
Sture och påminner honom sedan hur han ska göra för att tvätta sig, raka sig och borsta tänderna.
Han vill inte alls borsta sina tänder och han vill heller inte ha hjälp med det men till slut så blir det
gjort. Hela morgonproceduren tar cirka två timmar.
Sture kan bli riktigt arg om han inte får som han vill. Ibland kan inte personalen göra som han vill
och det har personalen pratat om så då vet de vad och hur de ska göra. De pratar om gamla
minnen som Sture har och som personalen även känner till genom att ha läst hans
levnadsberättelse. På det viset avleds han för att tänka på något annat. Han har egna möbler och
foton och tavlor i sitt rum som de kan knyta an till.
När han är färdig på toaletten får han återigen hjälp av de två undersköterskorna som förklarar att
han ska gå till sin rullstol som står inne i rummet. De tar sig dit och han sätter sig mödosamt.
Han får hjälp med att kamma håret och får sedan åka i sin rullstol ut till köket. Utanför dörren
finns en liten tavla med hans namn och med kontaktpersonens namn på. Sture blir körd till en
plats vid bordet och där serveras lite kaffe och smörgås precis som han vill ha det. Rätt som det
är så blundar Sture långa stunder, det ser ut som om han sover. Så vaknar han till och rullar själv
ut i korridoren och sitter där en stund.
Ungefär klockan 12 serveras lunchen och en undersköterska går ut i korridoren och berättar det
för Sture och kör in honom i köket. Han får maten upplagd på sin tallrik och han äter själv med
god aptit och det tar en lång stund. Personalen småpratar med alla runt bordet. En elev finns där
och han pratar med Sture men Sture är inte så pratsam idag. Sedan efter maten så sitter Sture i sin
rullstol och sover igen. Han sitter kvar i köket med radion på i bakgrunden.
Ungefär vid klockan 15 är det dags för lite kaffe och Sture sitter kvar i köket fastän han har kört
runt ett par gånger med sin rullstol mellan sovstunderna. Han tycker att kaffet smakar bra och
idag är det pannkakor och sylt till och då är det ännu bättre. Han ber om flera portioner.
En personal frågar om han vill gå på toaletten men hon får ett diffust svar så han får sitta kvar.
Sedan rullar Sture ut i korridoren, han kör ner mot ingången men stannar där för han kommer
inte ut genom dörren. Han vill egentligen inte ut heller, det vet personalen, för han är så frusen av
sig och trivs bäst där han känner igen sig. Så somnar han en stund igen.
Han hämtas av ett vårdbiträde som är timanställd som hälsar och som ska arbeta på kvällen och
hon kör ut honom i köket och berättar att snart är det dags för lite kvällsmat. Han blir körd till en
annan plats i köket än den han satt vid tidigare och vårdbiträdet lägger upp mat på hans tallrik.
Han får sin servett och han äter lite och det tar lång tid.
14

När personalen har plockat undan i köket så går en del av Stures grannar till dagrummet där TV:n
står på. Sture är trött. Ett vårdbiträde frågar om han vill gå och lägga sig flera gånger men han
tittar bara på henne, svarar inte. Han får då hjälp till toaletten av två vårdbiträden och han är på
lite dåligt humör så de försöker klara av toalettbestyren smidigt och fort. Han vill inte alls borsta
sina tänder. Då säger vårdbiträdet att hon kommer tillbaka senare och hjälper honom med det.
Klockan 18.30 ligger han nerbäddad i sin säng. Persiennerna är nere, hans täcke och filt är
omstoppade runt fötterna precis som han vill. Han har alla saker i närheten som han önskar. En
liten lampa är tänd.
Omkring klockan 20 blir han väckt och en undersköterska förklarar att han ska få sin medicin
och ger honom den tillsammans med lite yoghurt. Så säger hon god natt och stänger dörren.
Här finns flera vårdplaner men jag kan se att de stämmer i stort. Det står att han behöver hjälp
och tillsyn med ADL. Att han äter själv. Att han ska få göra så mycket han kan själv.
Det finns inte beskrivet hur personalen ska agera när han blir arg och på dåligt humör men det är
en allmän handlingsplan på Ankaret att personalen ska avleda vid sådana situationer. Det finns
inte dokumenterat att det tar lång tid vid omvårdnadsåtgärderna, inga eventuella knep att ta till.
Det finns inte nerskrivet att han själv reagerar på speciellt sätt när han vill gå på toaletten vilket
sker väldigt sällan enligt personalen. Personalen säger att han inte vilar middag för då är det svårt
att få hjälpa honom upp igen till kvällsmaten men det finns inte dokumenterat i vårdplanen.
Hanna
En boende kallar jag Hanna. Hon är 90 år och har bott på Ankaret i två år. Hon klarar det mesta
själv med en hel del påminnelser och med tillsyn. Hon svarar och pratar men ibland kommer
orden fel. Idag är det en van undersköterska som arbetar själv på gruppen och hon får be om
hjälp ifrån annan grupp när hon behöver det.
Hanna är redan vaken och är uppe och går i nattlinnet tillsammans med en granne när
undersköterskan börjar sitt arbetspass så hon hälsar god morgon när hon går förbi i korridoren.
Hon går ut och öppnar dörrarna i köket, tänder lamporna och sätter på kaffet.
Damerna får först lite frukost enligt önskemål, gröt, kaffe och smörgås, och sina mediciner innan
det är dags att sköta om toalettbestyren. När Hanna får sin medicin säger undersköterskan
hennes namn och berättar vad hon får.
Hanna blir påmind efter frukosten om att hon ska gå till sitt badrum och får sällskap dit av
undersköterskan. De två småpratar om allt möjligt och skojar åt gamla gemensamma minnen och
skrattar högt.
Undersköterskan frågar om Hanna vill sitta på toaletten och när hon gör det med stängd dörr så
passar undersköterskan på att vicka på persiennerna och bädda sängen och ta fram rena kläder. Så
blir Hanna påmind att ta av sig nattlinnet, tvätta sig och borsta tänderna, hon gör det och får
därefter hjälp att smörja kroppen med hudkräm och fötterna med fotkräm. Undersköterskan
frågar om det är bra kläder som hon tagit fram och Hanna säger javisst och sedan hjälps de åt
med kläderna. De två gör sällskap ut i köket där Hanna får sin dagstidning som hon bläddrar
förstrött i. Hon tittar ut genom fönstret och säger att hon tycker att det är så fint ute….solig
höstdag.
Det blir förmiddagskaffe kl.10 och flera damer sitter runt bordet och dricker kaffe medan
undersköterskan matar några som behöver hjälp, en i taget. Alla får kaffet serverat som de önskar
och kaffebrödet är upplagt åt var och en. En skiva med lugn musik hörs i bakgrunden.
Efter fikat promenerar Hanna i korridoren med en granne. De går en stund och sätter sig sedan
på stolar i korridoren. Hannas granne är lite orolig och hon får med sig Hanna på promenader i
korridoren flera gånger om dagen.
15

Klockan 12 är undersköterskan färdig med maten och talar om för damerna i korridoren att den
serveras i köket. Hanna sätter sig vid samma bord men på en annan plats än tidigare. Hon får
maten serverad på tallriken och hon tycker att det är mycket mat. Hon dricker mjölk till som
undersköterskan häller upp åt henne.
Efter maten plockar undersköterskan bort tallrikar och diskar. Hanna blir tillfrågad och påmind
om att hon ska gå på toaletten och sedan vila en stund. Hon går på toaletten tillsammans med
personalen och hon lägger sig sedan för att vila en stund. Det blir bara en kort stund, kanske 30
minuter för hon får inte riktigt ro. En granne kommer in till henne efter en stund och vill att hon
ska komma upp och följa med på promenad i korridoren och det gör Hanna.
Klockan 15 är det dags för eftermiddagskaffe med hembakat bröd och alla samlas i köket.
Kaffet görs i ordning enligt allas önskemål och brödet serveras och några matas av personalen.
Efter kaffet går Hanna återigen i korridoren med sin granne. TV:n sätts på men Hanna sitter bara
en kort stund och tittar för hennes granne vill ha sällskap ute i korridoren så de tar en promenad
och sätter sig på en liten soffa och personalen som känner Hanna väl ser på hennes kroppsspråk
att hon börjar bli trött.
Undersköterskan som är van på gruppen och ska arbeta kväll kommer i korridoren och hälsar på
dem som sitter där innan hon får rapport.
Klockan 17 talar undersköterskan om att det är dags att samlas i köket igen för lite kvällsmat.
Hanna sätter sig på samma plats som när eftermiddagskaffet serverades.
Maten serveras direkt på hennes tallrik av undersköterskan som arbetar på kvällen. Hanna äter
sakta, verkar inte vara så hungrig. Hon får veta att hon ska ta sin kvällsmedicin till maten.
Undersköterskan pratar om lite av varje och försöker att säga något till var och en. Det är en lugn
stämning runt bordet och det börjar skymma ute. Hanna tycker att det är fint ute med solen som
går ner. Efter maten vill Hannas granne gå i korridoren med henne igen, men hon är trött och på
lite dåligt humör. Hon kan vara trött i och ha ont i ryggen. Hon lutar lite med överkroppen och
tar lite ”snedsteg”. Undersköterskan ser det och frågar om det inte skulle vara skönt att sitta i
soffan i dagrummet och titta lite på TV. Jovisst säger Hanna och sätter sig där tillsammans med
några andra grannar. Hon somnar till en liten stund.
Ungefär klockan 20 är det lite kvällsmål, choklad och smörgås som serveras framför TV:n. En del
har då redan fått på sig nattlinne och morgonrock, men Hanna är trött och får sällskap in på
rummet av undersköterskan. När Hanna sitter på toaletten förbereder undersköterskan sängen
och drar ner persiennerna. Sedan går hon in och påminner Hanna om vad hon ska göra, tvätta sig
och borsta sina tänder och klä av sig för att ta på nattlinnet. Hanna går sedan till sin säng och
lägger sig, får på sig sitt sköna täcke och har sina kära småsaker i närheten som hon kan titta på.
Undersköterskan önskar god natt och släcker alla lampor utom en liten i fönstret och sedan går
hon ut och stänger dörren.
Här finns det en vårdplan som är helt aktuell. Det står bl.a. att Hanna behöver hjälp och tillsyn,
stimulering med ADL, att hon äter själv, att hon ska påminnas om att gå på toaletten och att hon
ska vila middag. Det står att hon tycker om bl.a. promenader och utevistelse.
Oskar
Oskar heter en man som är 90 år och han har bott på Ankaret i två år. Han behöver hjälp och
tillsyn med allt. Han går själv med en, ibland två, personer vid sin sida. Han äter själv ibland men
behöver ofta hjälp och han sätter lätt i halsen. Han pratar vissa dagar och andra inte. Ibland
16

förstår han informationen som personalen ger men oftast förstår han inte alls. Trots detta visar
han oftast vad han INTE vill genom sitt kroppsspråk.
Han får idag hjälp av två vana undersköterskor på gruppen. En av dem kommer in i hans rum kl.
09 då han är vaken och säger god morgon och talar om att han ska få stiga upp och gå på
toaletten. Han ler och är glad men han är trött så han blundar lite igen. Varsamma händer hjälper
honom, efter att ha berättat igen vad som ska hända, och han får sätta sig på sängkanten. Så
kommer det en undersköterska till som säger god morgon och berättar att de ska gå på toaletten
och de går tillsammans in i badrummet arm i arm och stänger dörren efter sig. En av
undersköterskorna vickar på persiennerna, bäddar sängen och tar fram kläder. Inne i badrummet
småpratar den andra undersköterskan och talar om vad som ska göras och hon hjälper Oskar
med att tvätta sig, raka sig och att borsta tänderna.
Att borsta sina tänder vill han inte göra så undersköterskan får försöka flera gånger och talar då
om vad hon gör och varför. Till slut är båda nöjda och då ska kläderna tas på. Skjorta, byxor och
tröja, och det får Oskar hjälp med.
Två stycken går arm i arm med Oskar ut till köket där ett par grannar redan sitter och äter sin
frukost och alla säger ”god morgon”. Oskar får en plats anvisad och han blir serverad gröt till
frukost som han vill ha, han äter själv idag. Han får hjälp med att ta sin medicin av
undersköterskan som säger hans namn och berättar att han ska få sina tabletter. Efter frukosten
får Oskar sin dagstidning och bläddrar i den. Radion står på med modern musik. Vid cirka kl.
10.30 får Oskar en smörgås och lite kaffe och han äter smörgåsen själv men glömmer bort sitt
kaffe så det blir kallt.
Det ska vara musikstund kl. 11 på gruppen idag för alla boende i huset så personalen möblerar
om lite. Personalen berättar det för Oskar. Han får hjälp in i dagrummet av två personal för han
hostar lite och då mår han bra av att röra på sig. Han får sitta i en stor skön fåtölj och därifrån
kan han höra musiken. Han blundar.
Klockan 12 är det dags för lunch och den är redan förberedd och står på spisen. Personalen
möblerar om efter musikstunden och Oskar blir hämtad och får veta att det är dags att gå till
köket och äta. Han får hjälp av en undersköterska och han sitter på samma plats som vid
frukosten. Idag får Oskar hjälp med maten. Personalen lägger upp maten på tallriken och han får
mosad potatis och köttfärs med grönsaker och sås och dricker mjölk till. Han äter med god aptit
men det tar lång tid.
Efter maten talar en undersköterska om för Oskar att han ska få gå på toaletten och sedan vila
sig. Två personal hjälper honom upp på benen och går arm i arm in till hans rum. Efter
toalettbesöket vilar han i ett par timmar.
Ungefär klockan 15 är det dags för lite eftermiddagskaffe och då går personalen in och väcker
Oskar och talar om att de ska gå ut i köket för att få lite kaffe och en god bulle. Han lyser upp
och ler stort och så gör de sällskap ut i köket och han sätter sig på ”sin” plats. Han får kaffet
serverat och en bulle på ett fat. Han äter så sakteliga.
Sedan när han druckit upp kaffet är det dags att bläddra lite i tidningen igen. Det sitter flera
grannar vid bordet och det ser ut som om Oskar lyssnar på vad de säger men han pratar inte
själv.
En van undersköterska kommer och ska arbeta på kvällen. Hon hälsar på alla. Middagen består
ikväll av näringsberikad soppa och smörgås, han blir serverad och Oskar äter själv. Efter maten
17

får Oskar veta att det är dags att gå på toaletten. Han får hjälp av en personal. Sedan går han och
en personal ut i dagrummet där han får sitta i den stora härliga fåtöljen och så tittar han på TV.
Det kommer fler grannar och sätter sig i rummet för att se på nyhetsprogram.
Strax före klockan 19.30 serverar undersköterskan ett litet kvällsmål till Oskar som består av
näringsdryck och smörgås.
Efter det börjar han bli trött och ser ut att behöva gå och lägga sig. Personalen frågar Oskar men
han svarar inte men han får hjälp av två personal som berättar att han ska få hjälp att gå och lägga
sig. De går arm i arm med honom in på toaletten först. Där stannar den ena för att hjälpa honom
och tala om vad som ska göras, tvätta sig och borsta tänderna efter toalett-besöket. Borsta
tänderna är inget som Oskar tycker om att göra men undersköterskan lirkar lite och så går det bra
till slut. Han får hjälp att ta på sig sin pyjamas och så går de till sängen som är uppbäddad.
Undersköterskan småpratar lite med Oskar under tiden. Så sätter han sig på sängkanten och får
hjälp med att ta av sig skorna och får hjälp i sängen. Han är glad och trött, blundar nästan på en
gång. Undersköterskan säger god natt, stoppar om täcket och släcker alla lampor utom en liten
som får lysa. Hon säger god natt och går ut och stänger dörren.
Vårdplanen stämmer, är aktuell och här står det bl.a. att han har anpassad kost, för att han sätter
lätt i halsen. Det står att han behöver hjälp med all ADL, att han ska få hjälp till toaletten
morgon, middag och kväll och att han ska vila middag. Att han tycker om tidningar och att han
ska ha skjorta på sig varje dag.
August
August har bott på Ankaret i ett år och han har fyllt 88 år. Han har ett totalt omvårdnadsbehov
och sitter i rullstol. Han svarar oftast på tilltal om han får tid på sig.
En van personal, ett vårdbiträde går in till honom och säger god morgon och berättar att han ska
få lite morgonmedicin och han får lite yoghurt med sin medicin ungefär klockan 08.15.
Han blundar mest hela tiden och vårdbiträdet talar om att han får sova en stund till.
Ungefär klockan 10 kommer två personal, vana på gruppen, in och pratar vänligt och säger god
morgon och att nu är det dags att komma upp. De tar ner grindarna på sängen och talar om att
han ska få hjälp att tvätta sig i sängen och så börjar vårdbiträdet tvätta honom.
Han får sedan på sig sina kläder och personalen lägger ett lyftskynke under stjärten för att de med
lyftens hjälp ska få över honom till sin rullstol. När han sitter i sin rullstol rättar personalen till
kläderna och ser till att han sitter bra och tar på tofflorna och till sist får han ett bälte om magen.
De frågar om han sitter bra och han svarar ja efter en stund. Så tar den ena personalen in August
i badrummet, stänger till dörren och hjälper honom att borsta tänderna och raka honom. Hon
talar om vad hon gör och småpratar lite under tiden. Den andra personalen plockar undan i
rummet, drar upp persiennerna och bäddar sängen. Sedan åker August ut i köket och där sitter
några grannar och alla säger god morgon och sedan får August hjälp med att dricka ett glas med
näringsdryck. Han sitter lite bredvid ett av borden. Han ropar ofta fast han vet inte varför när
personalen frågar. En del grannar blir irriterade och arga på honom och därför får han sitta lite
vid sidan om. Han blundar mest hela tiden.
Klockan 12 serveras lunchen och August får rotmos och mosad fläskkorv. Vårdbiträdet har lagt
upp maten på en tallrik och han får hjälp att äta och dricka mjölk och personalen pratar med
honom och talar om vad det är för mat och att han ska få sin medicin. Hon säger att han ska
öppna ögonen och det gör han. Han svarar någon enstaka gång när en fråga upprepas.
Han äter med god aptit. Efter maten får han sitta i dagrummet och rullstolen tippas lite till mer
viloläge. Han blundar och han ropar en liten stund.
18

På eftermiddagen vid 15-tiden kommer en personal och småpratar lite och talar om att han ska få
lite att dricka, lite näringsdryck och så får han lite glass. Han sitter kvar i dagrummet och får vila
igen. Han blundar.
Kvällspersonalen har kommit, ett vårdbiträde som är van på gruppen. Hon får en muntlig
rapport.
Middagen är klar och han får hjälp med att komma ut i köket ungefär klockan 17. Ett vårdbiträde
talar om att han ska få något gott att äta, vickar på rullstolen så att han blir sittande och kör ut
honom till köket. Hon lägger upp maten på hans tallrik, mosade potatisplättar och sylt, och talar
om för August vad han ska få äta och att han får mjölk till och sin medicin och han svarar ja och
äter bra. Efter maten plockar vårdbiträdet undan i köket och väntar på att en till personal ska
komma för att då kunna hjälpa August till sin säng.
Klockan 18.30 är det dags för August att lägga sig i sängen. Två personal berättar det och hjälper
honom in på rummet. De vickar på persiennerna, använder lyften så att han kommer i säng. De
tar av honom kläderna och lägger honom på sidan. De småpratar lite under tiden. De tvättar
honom lite, talar om vad de gör innan. Han får sedan sitt tjocka, varma täcke på sig och de drar
upp grindarna.
Nattmedicinen får August ungefär klockan 20 tillsammans med yoghurt. Efter det säger
vårdbiträdet god natt, stoppar om honom med det pösiga täcket och släcker ner, men en liten
lampa i fönstret lyser.
Vårdplanen här är aktuell. Det står bl.a. att han behöver hjälp med allt, att personalen ska
informera honom innan de utför omvårdnadsåtgärder. Personalen ska stimulera honom att
öppna sina ögon och att prata, att svara när de pratar med honom. Det görs någon enstaka gång
under dagen.
Frågorna till personalen
Eftersom alla som arbetar på Ankaret ska få samma introduktion så delar jag inte upp personalen
som svarat på frågorna i tillsvidareanställda och tillfälligt anställda.
Det är arton stycken som har svarat i samband med att de har arbetat när jag har gjort mina
observationer. Ett par gånger var det samma personal vid olika tillfällen och på olika grupper.
Sju stycken är vårdbiträden som har arbetat på Ankaret i mellan ett halvt och tre år och 11 är
undersköterskor som har arbetat på Ankaret mellan ett år upp till sex år.
Första frågan, Vet du vad BraVå är?
Här kunde åtta av personalen direkt förklara att det bl.a. är:
- God omsorg, bra vård enligt Ankarets kvalitetsrutiner
- Ankarets kvalitetskriterier, när vården är som bäst
- Kvalitetsrutiner som får våra gamla att må bra
- Så som vi ska arbeta på Ankaret enligt kvalitetskriterier
- Hur vi ska jobba med de boende enligt kvalitetsrutinerna
- Kvalitetskriterier, en slags arbetsplan
- Kvalitetskriterier, mål med arbetet
- Bästa vården för våra gamla på Ankaret, kvalitetsrutiner
Fem stycken hade delvis rätt. De fick tänka en stund, prata högt med sig själva och sedan kom de
här svaren:
- Rutiner, att utgå ifrån individen
19

- Riktlinjer för hur vi ska jobba
- Kvalitetsarbete, bra vård för äldre
- Kvalitet, hur vi ska jobba
- Mappen med kvalitetsrutiner
Fem personer vet inte alls vad BraVå är, någon har hört men kan inte förklara.
Andra frågan, Tittar du igenom BraVå mappen någon gång?
Här svarade,
åtta stycken att de gör eller har gjort det i samband med gruppmöten,
nio stycken tittar själva någon gång per halvår,
tre stycken tittar själv någon gång per månad och
sex stycken har aldrig tittat i den.
En tittade i den vid nyanställning, en annan tar alltid fram den när hon har elever eller någon att
lära upp. Några har inte fått introduktion och en vet inte var mappen finns.
Tredje frågan, kan du beskriva verksamhetens, Ankarets mål?
Tre personer kan beskriva verksamhetens mål och dom vet även var de kan hitta målen
nerskrivna.
Elva stycken försöker beskriva målen men bara tre vet var de kan hitta dem nerskrivna, några
blandar ihop målen med BraVå.
Så här beskriver några av de elva i personalen målen:
- Att göra det bra för de boende.
- Att det ska vara hemlikt och att vi ska försöka att tillfredsställa olika behov.
- Att de boende ska fortsätta att ha det bra, som tidigare i livet.
- Den boendes ”väl och ve”.
Fråga fyra, tänker du någon gång på hur du arbetar, jämför du verksamhetens mål med
kriterierna i BraVå när du utför omvårdnadshandlingar?
Här svarar femton stycken, ja ibland, och kommenterar:
- Man tänker mest på det när det känns negativt, när man inte hinner det man ska.
- Tänker på hur jag jobbar både när det är positivt och negativt, när det känns som om jag
inte hinner. Jag är helst med de boende.
- Tänker ofta på hur jag jobbar, försöker att ge av mig själv.
- Jag jobbar så att jag mår bra för då mår de gamla bra.
- Jag försöker att prata med mig själv, tänka och ta det lugnt med de gamla.
- Jag tänker ofta på det, särskilt när det inte fungerar som det borde.
- Oftast när man inte räcker till.
- Oftast när det går snett. Känner mig stressad av att kryssa i rutor.
Tre personer svarade, nej aldrig.
Fråga fem, läser du, kan du vårdplanen för den boende du hjälper?
Här svarar fjorton stycken ja och fyra stycken nej.
Tretton stycken kommenterar bl.a. att:
- De läser när den boende som de ska hjälpa är ny för dem
- En försöker att hinna läsa om det är en ny boende
- En läser ibland för att se hur man ska göra
- En märker att det blir svårare att jobba om vårdplanen är ofullständig.
Fråga sex, om du inte vet vad BraVå är, om du inte vet något om verksamhetens mål, om du
inte läser vårdplanen, hur vet du då hur du ska hjälpa den boende?
20

Här är de åtta svaren:
- Andra säger hur jag ska göra
- Man kör sitt eget race
- Lyssnar på arbetskamraterna, (två personer svarar så)
- Man följer sin egen stil, frågar sig fram
- Använder sunt förnuft
- Lyssnar på personalen men gör som man själv tycker ändå
- Andra säger vad jag ska göra, läser vårdplanen om jag är ensam
21

Diskussion
När jag började med det här arbetet förstod jag att det skulle bli svårt. Det är svårt att mäta,
beskriva och värdera BraVå, kanske för att det inte finns några siffror, någon skala att gå efter.
Antagligen för att det är människor som arbetar med människor.
Jag har inte känt mig ”i vägen” eller som ett störande moment under mina observationer och jag
hoppas och tror därför att det arbetssätt jag skådat är det naturliga dagliga omvårdnads-arbetet
för personalen på Ankaret.
Att göra dessa observationer har varit oerhört intressant. Jag känner mig stolt och glad, men det
har också gjort mig sorgsen. Jag beundrar den personal som jag har sett i arbete för deras
tålamod, deras kärlek och deras sätt att arbeta sig igenom alla dagliga rutiner. Alla boende jag följt
är väl omhändertagna när det gäller den fysiska biten. De får äta bra mat med bra intervall (de
väcks även nattetid för att få dryck v.b.), de får röra på sig utifrån sin förmåga, de är trygga och de
har bra hjälpmedel. De boende har rena och hela kläder, får hjälp med toalettbesök och hygien.
Det är rent på deras rum, i köken och i övriga dagliga utrymmen. Tvättmaskinerna går för
jämnan.
Det som gjort mig sorgsen är att se de boendes tristess och att det finns/tas så lite tid för
individuell stimulans och minnesträning i vardagen, varje dag. Jag ser att det sker, men ofta
beroende på vem som arbetar och det sker nästan bara i direkta omvårdnadssituationer som t.ex.
vid hjälp med hygien och mattillfällen. Jag vet att en del boende är med på högläsning i grupp,
några får lyssna på levande musik en gång i veckan. Personalen gör utflykter till affärer för att
handla eller till restauranger för att äta eller fika. Men för många boende är alla andra dagar lika.
Flera sitter på samma plats, i samma stol hela dagen, alla dagar. Många sover, blundar kanske bort
dagarna. Även om närminnet är starkt begränsat och demens-sjukdomen i sig gör att den boende
blir mer trött har jag sett att flera av de boende ”lyser upp” av de små vardagliga kontakterna och
händelserna. Som när deras namn nämns och personalen hittar något som just den boende tycker
är intressant att prata om eller titta på. När de får en kram, en klapp på kinden, när de har någon
att skratta eller sjunga tillsammans med.
På Ankaret arbetar vi även utifrån ett kvalitetskriterie i BraVå som heter ” Bra aktivering och
rehabilitering innebär…..” Jag tog inte med det i min undersökning för det kändes som om det
inte fanns så mycket att skriva om här, det kändes som om det fungerade i det stora hela. Jag vet
att många av våra boende har starka viljor och inte vill aktiveras för att de har glömt bort hur de
ska göra, även sådant som de ”alltid” har sysslat med som t.ex. att sticka, virka, snickra. Men det
finns så ”små” enkla saker som kan vara till glädje och stimulans i vardagen. Jag har under mina
observationer sett att det här är en kvalitetskriterie som följs mindre bra och kan därför inte låta
bli att kommentera detta.
Personalen jag har följt på Ankaret arbetar annars till största delen utifrån kvalitetskriterierna i
BraVå. Det framkommer tydligt när det gäller kriterierna i ”Värdigt bemötande”, för personalen ser
till att den boende får bestämma själv i omvårdnadssituationer utifrån sin status, utifrån säkerhet
och befintliga resurser, utifrån sin levnadsberättelse och sin vårdplan. Alla behandlas med lika
värde om jag jämför det jag har sett hos de sex boende som jag har observerat.
Här visar det sig mest i de små vardagliga sakerna, då tänker jag t.ex. på Signe som får sova tills
hon vaknar, får kläder framtagna som hon vill ha, hon får ta allt i sin takt, läsa sina tidningar. Jag
ser ett respektfullt, vänligt bemötande mellan personal och boende och mellan personal och
personal.
22

Personalen pratar även med och informerar de boende som inte kommunicerar. När den boende
blir arg eller försöker bruka våld fungerar handlingsplanen, att avleda genom att ta det lugnt och
prata eller låta den boende vara ifred. Det upplevde jag med Sture. Jag ser att integriteten
respekteras, personalen tänker på att inte blotta den boende i hygiensituationer, persienner nere,
toalettdörren stängd, inte behöva vara utan kläder onödigt länge.
”Delaktighet i vården”, även här märker jag att personalen som känner den boende har tagit hjälp
utifrån levnadsberättelsen när det gäller den dagliga omvårdnaden. Levnadsberättelsen finns för
varje boende i en omvårdnadspärm och den skrivs av närstående. Närstående är delaktiga i
omvårdnaden, vilket även dokumenteras i boendepärmen och omvårdnadspärmen, och deras
kunskap om sin anhörige, vår boende är oumbärlig. I många fall färgar den de boendes vardag på
Ankaret genom dokumenterad vårdplan och omvårdnadsplan som finns i boendepärm och
omvårdnadsjournal. Kontaktpersonernas namn finns på små tavlor utanför varje boendes rum.
Under observationerna hörde jag personalen på en grupp prata med varandra om vad de ska göra
för ”sin” boende.
”Bra mun- och tandvård”, hur och med vad tänderna ska skötas finns dokumenterat i varje boendes
badrum. Personalen försöker i möjligaste mån att den boende själv ska borsta sina tänder morgon
och kväll, men det är mer vanligt att personalen gör det åt den boende. Ibland räcker det med att
påminna om hur man ska göra, som hos Hanna, men ibland vill man inte, då är munnen stängd,
som hos Oskar och då ser jag att personalen försöker igen och igen.
”Bra vård för att förebygga fall och fallskador” kan jag se för att det finns inga eller få mattor hos de
boende, en del boende har grindar på sin säng som t.ex. August, för att inte ramla ur sin säng, en
del har ett bälte i rullstolen så att de inte kan resa sig för de har glömt att de inte kan stå och gå.
En del boende får hjälp av en eller flera personal när de ska gå för att det är lite vingligt och den
boende kan ramla om han/hon går själv. Detta finns nerskrivet i vårdplanen.
”Bra vård i samband med måltider”. Jag ser att de boende får näringsriktig och anpassad kost på
bestämda tider över dygnet och dryck däremellan. De har lämpliga tallrikar och bestick och glas.
De som behöver hjälp med att matas får det en och en. Personalen ansvarar tillsammans med de
boende för mat och måltidsmiljön står det i kriterierna men här ser jag att det är personalen som
har kommandot. Några av de boende skulle i mycket större utsträckning kunna stimuleras genom
att vara med vid matlagning, bakning, dukning, diskning. De kan även ta för sig själva av mat och
dryck och själva bre sina smörgåsar. Maten kan ätas på olika platser, i köket eller i dagrummet,
kanske till och med på en annan grupp. Det kan dukas mycket mer varierat.
En del boende har samma plats vid bordet hela dagen och kvällen, varje dag, vilket kan bli tråkigt
och ostimulerande.
När det gäller kriterierna ”Bra vård vid smärta och smärtbehandling” och ”Bra vård vid sömnproblem, oro
och ångest” så är det svårt att beskriva dessa genom observationerna. Det fanns inga direkta sådana
problem hos de boende de dagar jag observerade. Några av de boende ropar och ”jämrar” sig, en
blir på dåligt humör och ”sned” i ryggen. Det kan vara tecken på smärta och dessa boende har
smärtlindrande läkemedel som utvärderas vid behov eller på kommande gruppmöten.
”Bra vårdplanering” Det finns en pärm på varje grupp med foto och dokumentation om varje
enskild boende samt minst en aktuell vårdplan (det finns flera olika som ej tagits bort) för alla de
boende som jag har observerat. Den uppdateras när tillståndet hos den boende ändras så som
skulle ske hos t.ex. Signe. Det är vanligt att kontaktpersonen, sjuksköterskan och närstående då är
involverade. Vårdplaneringen är så mycket mer enligt kriterierna, mer än bara själva vårdplanen
men det var inget som jag såg under mina observationer.
23

Jag ser tydliga förbättringsmöjligheter när det gäller måltidssituationerna för de boende och
utvecklingsmöjligheter i samma situationer för personalen. Personalen behöver stöd och hjälp att
diskutera förbättringar och att se den boendes individuella förmågor och önskningar. Personalen
behöver stöd och råd för att de ska kunna vara mer spontana och ha fantasi när det gäller att få
med de boende vid matlagning och t.ex. duka på olika vis, att de boende kan äta på olika ställen, i
köket, dagrummet. Att vilja bjuda in grannar, bjuda över till annan grupp, ha lite festligt.
Uppmuntra och låta de boende själva göra det de kan även om det blir lite kladdigt eller tar tid.
Jag ser även utvecklingsmöjligheter när det gäller vårdplanerna som jag har jämfört med den
personliga observationen av den boende som jag har gjort. Utveckling kan ske dels genom att ge
personalen stöd och hjälp att lägga ner mer kraft på att stimulera och aktivera de boende med
hjälp av att upprätta nya, tydligare individuella vårdplaner. Dels genom att personalen på Ankaret
får stöd och hjälp att tillsammans diskutera hur de på bästa sätt för den boende ska upprätta en
individuell vårdplan och få den att fungera, hur vi ska följa den och kunna vara mer spontana och
ha fantasi.
Jag har kommit fram till, genom mitt arbete, att fokuseringen måste vara på individens
möjligheter, både fysiska och psykosociala. Här kan vi ta levnadsberättelsen till hjälp redan från
start för att direkt dokumentera, stimulera och aktivera till en bra vardag, en individuellt bra
daglig livskvalitet. Alltså finns det goda möjligheter att även utveckla och förbättra kvaliteten
utifrån det kriterie som jag ej hade med i rapporten, ”Bra aktivering och rehabilitering innebär…”
När jag nu har sett en dag ur den boendes perspektiv och läst vårdplanen undrar jag, vad betyder
bra livskvalitet för den boende? Vad betyder det för personalen på Ankaret? Hur kan vi ge den
boende bra livskvalitet med de resurser vi har? Stimuleras hur till daglig ADL? Stimuleras hur till
att bibehålla status? Det här är några frågor som ligger till grund för det fortsatta
utvecklingsarbetet med vårdplaner, aktivering, stimulering och med BraVå på Ankaret.
24

Referenser
Andersen, Erling S., Schwencke, Eva (1998) Projektarbete – en vägledning för studenter
Studentlitteratur, Lund
Backman, J. (1998) Rapporter och uppsatser Studentlitteratur, Lund
Franssén, Agneta (2000) Omsorg i tanke och handling Arkiv, Lund
Holme, I. M., Solvang, B. K. (1997) Forskningsmetodik Studentlitteratur, Lund
Starrin, Bengt, m.fl. (1991) Från upptäckt till presentation Studentlitteratur, Lund
Thurén, Thorsten (1998) Vetenskapsteori för nybörjare Liber AB, Stockholm
BraVå- bra vård för äldre, (1999) Kvalitetskriterier för vård och omsorg av äldre, Vårdförbundet,
Stockholm
25

BILAGA 1
Namn: Status:
Observationsmall utifrån kriterierna i BraVå
Ett värdigt bemötande…………..
Får den boende sova länge på morgonen om han/hon vill?
Hälsar personalen?
Pratar personalen med den boende?
Lyssnar personalen på den boende?
Pratar personalen med varandra?
Tar personalen hänsyn till integriteten?
Respekteras den boendes önskemål och behov så långt det är möjligt?
Får den boende bestämma själv? Vad?
Fungerar handlingsplanen när den boende brukar våld? Hur?
Vill, har den boende möjlighet att komma ut dagligen?
Får den boende lägga sig när han/hon vill?
Delaktighet i vården………….
Får den boende information inför omvårdnadsåtgärder?
Kan man någonstans i omvårdnaden upptäcka att den boende behandlas som en enskild individ
utifrån t.ex. levnadsberättelsen?
Kan man förstå att personalen kan/följer vårdplanen för den boende?
Finns möjlighet till stimulering, minnesträning i miljön utifrån den enskildes behov och
önskemål?
Har den närstående stort inflytande på omvårdnaden?
Kan man förstå vem som är kontaktperson och är kontaktpersonen?
Varierar sittplatsen vid t.ex. lunchen, eftermiddagskaffet, får den boende sitta var han/hon vill?
Varför inte?
Bra vård i samband med måltider…………….
Får den boende bestämma vad han/hon vill ha till frukost, frågar personalen?
Är kosten anpassad efter den boendes behov? Hur? Till lunch? Till middag? Mellanmål?
Får den boende ta för sig själv av maten?
Är miljön anpassad så att den boende kan ta för sig/äta själv?
Får den boende hjälp med att äta?
Vad gör personalen om den boende inte vill/kan äta och dricka?
Bra mun-och tandvård…………………
Finns det tillgängliga uppgifter för personalen om munvård och munhygien för den boende?
Får den boende hjälp, vid behov, med att vara ren och fräsch i munnen? När?
Vad gör personalen om den boende inte vill medverka?
Bra vård vid sömnproblem, oro och ångest……………..
Får den boende fortsätta att följa sin dygnsrytm när det gäller sovvanor?
Får den boende vila middag?
Är sovmiljön anpassad för att uppnå trygghet och lugn?
Utvärderas eventuella åtgärder vid ångest och oro?
26

Bra vård vid smärta och smärtbehandling…………
Har personalen kunskap om smärtsymtom hos den boende?
Vad gör personalen om den boendes tillstånd tyder på smärta?
Utvärderas eventuella åtgärder?
Bra vård för att förebygga fall och fallskador…………..
Finns risk för fallskador?
Är dessa kända?
Förebyggande åtgärder?
Utvärderas åtgärderna?
Bra vårdplanering innebär…………
Finns aktuell vårdplan för den boende?
Följer personalen vårdplanen?
OM vårdplanen ej följs, kan det i sådana fall förklaras?
27

BILAGA 2 Frågemall till personalen
Yrke: Anställd år:
Vet du vad BraVå är? Förklarar rätt direkt____
Måste tänka, sedan delvis rätt____
Vet inte alls_____
Kommentar:______________________________________________________________
Tittar du igenom BraVå mappen någon gång? Ja, på gruppmöten____
Ja, själv någon gång per månad_____
Ja, själv någon gång per halvår____
Nej, aldrig____
Kommentar:________________________________________________________________
Kan du beskriva verksamhetens mål? Förklarar rätt direkt_____
Måste tänka, sedan delvis rätt___
Vet inte alls___
Kommentar:________________________________________________________________
Tänker du någon gång på hur du arbetar, jämför du verksamhetens mål med kriterierna i Bra-Vå
när du utför omvårdnadshandlingar?
Ja ibland___
Nej aldrig___
Kommentar:_________________________________________________________________
Läser du, kan du vårdplanen för den boende du hjälper? Ja___
Nej__
Kommentar:________________________________________________________________
Om du inte vet vad BraVå är, om du inte vet något om verksamhetens mål, om du inte läser vård
planen, hur vet du då hur du ska hjälpa den boende?
Kommentar:_________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
___________________________________________________________________________
28

Enhet
Kontaktman
Individuell omvårdnadsplan för boende på ANKARET
Omarbetad 050810 AW
Efternamn och förnamn, lägenhetsnummer
Anhörig att kontakta i första hand:
Nattetid? Ja nej
Namn
Viktiga personer
Färdtjänst
Miljö och hygien
Gångträning
Ja Nej
Hjälpmedel
Hälsotillstånd
Adress
Namn
Adress
Ansvarig sjuksköterska
Namn Tel nr
Tandläkare
Namn Tel nr
Närstående sköter:
Personnummer
Telefonnr
Tel bostad
Tel arbete
Tel bostad
Tel arbete
Taxi Specialfordon Ledsagare
Bältesordination ja nej
Larmmatta ja nej
Grindar på säng ja nej
Dusch dag l Dag:
l
Städdag l Natt:
l
Bilaga 3
Datum för upprättande
Familjeläkare
Namn Tel nr
God man
Namn Tel nr
Dubbelbemanning ja nej
Nattinsatser ja nej
Inkontinenshjälpmedel ja nej

Intressen
sysselsättning
aktiviteter
Mål med omvårdnaden
Klarar självständigt Hjälp/stimulering med följande
Ny vårdplan skrives, datum
Datum
Datum
Datum
Närvarande vid vårdplaneringen
Att tänka på:
Den boende är informerad Ja Nej tillståndet tillåter ej
Den närstående är informerad