Artilleri-Tidskrift

More documents

Recommendations

Info

Markstrid satt har en roll att fylla inom Artilleribataljon/Ny. Uthållighet 12 Det ballistiska skyddet, som utgörs av fysiska åtgärder som t ex splitterskydd och syftar till att soldater inte blir skadade vid beskjutning eller i eldstrid, kommer att skydda mot finkalibrig eld och splitter. Rörlighet 13 Pjässystemet ska kunna förflytta sig på väg med en hastighet av minst 65 km/h. Tillsammans med den goda terrängframkomligheten ges möjlighet att nyttja modern stridsteknik med ett autonomt uppträdande. Förmåga till egenskydd Pjäsens sekundärbeväpning kommer att bestå av granatspruta eller 12,7 mm kulspruta. Väljer man granatsprutan som beväpning ges förmåga att nedkämpa och nedhålla trupp och fordon 14 , väljer man den tunga kulsprutan kommer man att kunna bekämpa punkt- och ytmål. Förutsättningarna för att framrycka i ”… terräng som är tagen och skyddad av egna förband” i slutet av 1990-talet byggde på 13 armébrigader 15 . Sedan dess har premisserna ändrats ytterligare. Behovet av att förstärka skyddet mot marktrupp vid artilleriförbanden torde kvarstå. 12 Sammantaget kan logistik och skydd konstituera huvuddelen av begreppet uthållighet. Förutom ballistiskt skydd kan övriga åtgärder t,ex. utgöras av termisk signaturanpassning, skydd mot NBC och brand, skydd mot laservapen etc. etc. 13 Förmåga till förflyttning och rörelse på slagfältet. 14 Genomslag pansar: 50-70 mm. 15 Totalförsvar i förnyelse. Populärversion av regeringens proposition 1996/97:4. www.regeringen.se/content/1/c4/25/91/ 856c226a.pdf (2004-05-23). 26 Införandet av en ny pjäs ger inte robustare pjäskompanier vad avser strid mot markförband. Sekundärbeväpning kan dock vid rätt val ge förmåga att bekämpa lätta stridsfordon. Dimensionerande för förmågan till markstrid bör alltjämt vara att förbandet innehåller en inneboende kapacitet att hantera duellsituationer med moderna stridsfordon. Går denna strid inte att hantera med sekundärbeväpningen kvarstår bataljonschefens behov av att med ett ”eget” förband kunna hantera skyddet med samma giltighet som tidigare. I ett sådant scenario bör även Närskyddskompaniet utvecklas inom ramen för Artilleribataljon/Ny. I bildexemplet (sid 25) har ett hjulgående fordon valts med motivet att detta ansluter väl till övriga hjulgående delar i Artilleribataljon/Ny. Vidare skulle införandet av det nya moderna eldlednings- och observationsinstrumentet (EOI) innebära en markant ökning av förmåga att effektivt använda indirekt eld. Något som både skulle öka närskyddskompaniets eldkraft och mångsidighet. Om utvecklingen trots dessa argument går i riktning mot att inte inför ett renodlat Närskyddskompani inom Artilleribataljon/Ny bör ändå markstridskunskaperna tas tillvara på bästa sätt. Ett möjligt exempel är att ”gifta ihop” kompetenserna från Närskyddsplutonen och E-plutonen till det som kallas Lokaliserings- och bekämpningspluton. Det skulle kunna bli något riktigt vasst!
Lave Malmgren Överstelöjtnanten Lave Malmgren är tidskriftens biträdande redaktör. Museum för allt artilleri? Militära förband har alltid haft en stark känsla för traditioner. Orsakerna till detta skulle säkert vara värda en särskild avhandling. En förklaring kan vara de starka kamratband, som uppstår i en gemenskap, där anda och disciplin är en viktig del i den kollektiva balansgången mellan liv och död. Vare därmed hur som helst. Men i dessa tider när Försvarets budgetramar krymper och 1925 års försvarsbeslut framstår som rena räddningsaktionen jämfört med den förbandsslakt som nu pågår, då finns ett legitimt intresse av att finna former för att bevara. Delvis upplevs detta intresse nog som desperat (vilket det till del också kan vara) men det är i högsta grad legitimt. Ännu är kunskap, intresse och materiel i sådant skick att förutsättningarna för bevarandeaktioner är synnerligen goda avseende det kalla krigets tid – epoken från andra världskriget till Berlinmurens fall. Yttrligare 10 eller 20 år så kan alla eldsjälar Artilleri & Luftvärn vara borta och materielen förfallen. Och jag vill påstå att det finns ett allmänintresse att dokumentera denna del av vår historia åt eftervärlden. Det pågår också ett ambitiöst arbete, väsentligen på ideell basis, runt om i landet att bygga upp förbands- och garnisonsmuseer av större eller mindre omfattning. Man har kommit olika långt, allt ifrån färdiga museer till magasinerad materiel under konservering. På några ställen har man lyckats skapa sammanhang och miljöer, på andra finns bara materiel i bästa fall med data att beskåda. Men gemensamt för all denna verksamhet är god tillgång till ideell arbetskraft och knappa eller obefintliga tillgångar till utställningslokaler och modern utställningsteknik. En långsiktig lösning med förutsättningar att verkligen bevara detta arv kräver helt andra ekonomiska resurser än vad man kan uppbringa med ideella insatser. Det hand- 27
Page 1: Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tid
Page 4 and 5: Redaktören Lennart Gustafsson Har
Page 6 and 7: NFAX Hugo Nystrand Överstelöjtnan
Page 8 and 9: Manöverstrid Jonny Börjesson Bjö
Page 11 and 12: Ammunitionsportföljen har inte hel
Page 13 and 14: dessa mål? Detta är huvudfrågan
Page 15 and 16: att tappa åtminstone 3 - 5 år av
Page 17 and 18: Fredrik Lindén Inledning Den utvec
Page 19 and 20: Beräkning och värdering av det m
Page 21 and 22: Artilleri & Luftvärn
Page 23 and 24: ”Innan bilen införts, skyddades
Page 25 and 26: Pbv 401 under framryckning. Kompani
Page 27: under utbildningsåret 2005/06 plan
Page 31 and 32: Luftvärnsregemente har sina anor,
Page 33 and 34: Bilden visar ett kruthus från 1692
Page 35 and 36: MÖRKERKAPACITET FÖR RBS 70 MED 3:

Artilleri-Tidskrift

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?