Nr 4 2007 TEMA: Skurkstater - Svensk Linje
Nr 4 2007 TEMA: Skurkstater - Svensk Linje
Nr 4 2007 TEMA: Skurkstater - Svensk Linje
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Recension<br />
En berättelse om ett underligt land<br />
Den kapitalistiska välfärdsstaten<br />
Andreas Bergh<br />
Ratio, <strong>2007</strong><br />
Det är lätt att slentrianmässigt<br />
avfärda Sverige som ett socialistiskt<br />
land. Ett av världens högsta<br />
skattetryck, en närmast unikt<br />
omfattande offentlig sektor och<br />
långvarig politisk dominans av socialdemokraterna<br />
leder också lätt<br />
till den slutsatsen. Samtidigt har<br />
Sverige så sent som för bara trettio<br />
år sedan varit ett av världens<br />
rikaste länder, och medborgarna<br />
åtnjuter även idag en av världens<br />
högsta levnadsstandarder. Det<br />
verkar finnas en balans i det svenska<br />
systemet mellan å ena sidan<br />
omfördelning och kollektivism,<br />
och tillväxt och konkurrenskraft<br />
å andra sidan.<br />
Många studier har gjorts av<br />
delar av det som kallas ”den svenska<br />
modellen”, till exempel det<br />
kollektivavtals- och förhandlingsbaserade<br />
arbetsmarknadssystemet,<br />
den öppna ekonomin och den<br />
höga nivån vad gäller läskunnighet,<br />
livslängd och andra mer<br />
icke-ekonomiska mått på välstånd.<br />
Mindre uppmärksammat är kanske<br />
sambandet mellan tillväxten<br />
och jämlikheten i Sverige. Andreas<br />
Bergh, fil dr i nationalekonomi<br />
från Lund och forskare vid Ratio,<br />
går i sin nyligen utkomna bok Den<br />
kapitalistiska välfärdsstaten in<br />
under ytan på de politiska motsättningarna<br />
och reformerna i Sverige<br />
under 1900-talet, för att utröna<br />
hur detta samband ser ut.<br />
Inledningsvis tittar Bergh på<br />
de komponenter som kan sägas<br />
vara huvudsakliga i den svenska<br />
modellen: blandekonomin, korporatismen,<br />
den generella välfärden<br />
och den så kallade Rehn-Meidner-<br />
modellen. Från det går han vidare<br />
till att fråga vad det var som gjorde<br />
Sverige rikt. Mellan 1870 och<br />
1970, den period som kallas ”de<br />
gyllene åren”, skedde en enorm<br />
välståndsökning, och Sverige var<br />
efter denna period ett av världens<br />
fem rikaste länder.<br />
Några standardförklaringar<br />
till denna rikedomsökning är att<br />
Sverige stod utanför världskrigen,<br />
och att svensk export av trä<br />
och malm ökade massivt. Dessa<br />
må vara delförklaringar, menar<br />
Bergh, men är inte hela bilden;<br />
de förklarar i sig inte varför det<br />
gick bra för Sverige. Ett antal institutionella<br />
faktorer måste också<br />
tas i beaktande. Med grund i de<br />
reformer som skedde under 1800talets<br />
mitt går Bergh vidare till<br />
det andra området – den svenska<br />
jämlikheten.<br />
För att vara ett rikt land har<br />
Sverige historiskt sett haft lägre<br />
grad av lönespridning och mer omfattande<br />
ekonomisk omfördelning<br />
än många andra länder. Det är<br />
dock inte de viktigaste faktorerna<br />
till den svenska jämlikheten, skri-<br />
ver Bergh, och pekar på de tidiga<br />
fackföreningarna, socialförsäkringarna<br />
och den väl utbyggda grundskolan<br />
som jämlikhetsskapande<br />
institutioner. Samtidigt som detta<br />
har funnits har andra för tillväxt<br />
viktiga institutioner som tydligt<br />
definierade äganderätter, låg korruption,<br />
effektivitet i den statliga<br />
förvaltningen, näringsfrihet och ett<br />
långtgående konsensus i politiken<br />
varit betydande.<br />
Just denna sista punkt är<br />
viktig, eftersom enigheten över<br />
blocken om den ”kapitalistiska<br />
välfärdsstaten” har underlättat<br />
utvecklingen av den. Det är när<br />
ideologiskt motiverade avsteg (åt<br />
vänster) från de välfungerande<br />
delarna av den svenska blandekonomin<br />
har gjorts – Bergh tar<br />
devalveringspolitiken, arbetsmarknadsregleringarna,<br />
de höga<br />
marginalskatterna och de treåriga<br />
mandatperioderna, alla beslutade<br />
under 1970-talet, som exempel<br />
på sådana – som ekonomin och<br />
tillväxten stagnerat; och, kanske<br />
viktigast i detta sammanhang<br />
– ojämlikheten har ökat.<br />
50 <strong>Svensk</strong> <strong>Linje</strong> 4 • 007