Nr 4 2007 TEMA: Skurkstater - Svensk Linje

More documents

Recommendations

Info

Förbundsordföranden Sjörövarskatter och svarta skygglappar Knappt hade hon trätt in på den mest offentliga av svenska scener förrän kritikerstormen brakade lös. Statssekreterare Nicola Clase skulle ge sin chef en stunds andrum och betänketid innan Ulrica Schenströms permanenta efterträdare skulle utses. Det som var tänkt som ett smart drag i en fördröjningsstrid mot media fungerade emellertid inte. Den kompetenta och erfarna karriärdiplomaten Clase möttes inte med lugn och respekt av journalistkåren. Tvärtom. Mediedrevet, maktberusat efter att ha tvingat bort Schenström och ännu drömmande om Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius, hade fått blodvittring och gick inte längre att stoppa. Clases medgivande om att hon anlitat svart arbetskraft för några smärre åtgärder i sin sommarstuga var allt som krävdes för att den fria pressen skulle hugga. Plötsligt var det inte bara Clase som befann sig i skottlinjen. I takt med att samtliga regeringens statssekreterare utfrågades om sina eventuella mellan- havanden med den svarta ekonomin framträdde således den tredjes statsmaktens ohotade triumf över den första. Indignationen i spalterna visste inga gränser. Moderaterna drabbades alldeles särskilt hårt när moderat statssekreterare efter moderat statssekreterare sällade sig till de svartköpande men klädsamt slokörades skara. Så långt gick drevet att ett antal ledarsidor med politisk hemvist inom alliansen synbarligen njöt av att ta heder och ära av moderaterna. Begreppet skattemoral låg plötsligt på allas såväl läppar som tangentbord, laddat med den rättspositivistiska innebörden att vad far, förlåt skatteverket, gör är alltid rätt. Bör man då verkligen uppröras över de moderata statssekreterarnas agerande, som medielogiken utan diskussion förutsätter? Förvisso finns det en central poäng i att den som representerar statsmakten också följer dess lagar, vilket uppenbarligen inte alltid varit fallet. Minst lika upprörande är dock den osedvanligt grunda mediala analysen. De frekventa försöken att utmåla de moderata statssekreterarna som särdeles avskyvärda personer, fostrade i en nyliberal kultur av civil olydnad är inte bara en rejäl överdrift, utan lika mycket ett försök, medvetet eller omedvetet, att skyla samhällets verkliga tillstånd. Att utnämna anlitandet av svart arbetskraft till ett medvetet ideologiskt ställningstagande är att i retoriken reducera problemet till ett litet randfenomen. Det är inte sant. Enligt en undersökning företagen av skatteverket har vart femte hushåll köpt svarta tjänster det senaste året, till en genomsnittlig summa om 7000 kronor. Till detta kommer i befolkningen naturligtvis ett motsvarande antal säljare av svarta tjänster. Statistiken talar sitt tydliga språk: det är inget särdrag hos moderata statssekreterare utan ett systemfel i vårt skattesystem; ett samhällproblem som inte kan pratas bort blott och bart med insinuationer om ideologiska bevekelsegrunder. Sanningen är kort sagt den att höga skatter på arbete gör att endast den som är extremt produktiv och högavlönad har råd att betala anställd personal i enlighet med det stipulerade regelverket. Skattekilarna är så utformade att en kostnad för arbetsgivaren om mer än tre gånger så mycket som arbetstagaren får ut i handen ingalunda är ovanlig. Det säger sig självt att de villkoren inte är de bäst lämpade om målet är regler som respekteras och vinner gehör hos skattebetalarna i gemen. Att Studentförbundet har målats ut som anstiftare till moderaternas skattefusk är naturligtvis på sitt sätt smickrande, men det faller på sin egen orimlighet att det är nyliberal upprorisk nit som föranleder en femtedel av de svenska hushållen att årligen köpa svarta tjänster. Sanningen är, ur etatisternas och skatte- applåderarnas synvinkel, värre. Systemet är så illa fungerande att även den som i teorin skulle vilja sluta upp bakom välfärdsstatens krackelerande principer i praktiken kan se sig nödgad att köpa svarta tjänster. Många kan vittna om hur hantverkare antingen kan börja jobba svart imorgon eller vitt om ett halvår. Ibland blir valet enkelt, även för den som med hull och hår köpt skatteverkets propagandafilm om den semipermeabla badstranden. Skuld- och skambeläggandet av de moderata statssekreterarna med Nicola Clase i främsta ledet tjänar således dels syftet att bortförklara problemet med beskattningen på arbete som ett skenproblem och nyliberalt hjärnspöke. Emellertid fyller det 6 Svensk Linje 4 • 007
också en andra funktion. Genom klargörandet att den politiker som inte har ett oförvitligt förhållande till skatteverket kommer att offentligen hudflängas inskränks naturligtvis urvalet av potentiella politiker väsentligt. Om skatteverkets statistik är riktig kan det handla om tiotals procent av landets befolkning som i praktiken exkluderas från politiska uppdrag. Kvar blir strebrarna; politiska broilers och karriärister som haft den politiska banan för ögonen alltsedan ungdomen och nogsamt sett till att leva i statens ögon oförvitliga liv. Det är på sitt sätt hedervärt. Icke desto mindre försämrar det representativiteten hos de politiska företrädarna och riskerar att förstärka politikens tendens att fungera som en verkstad skyddad från såväl insyn som influenser utifrån. Vill vi verkligen styras på det sättet? Mediedébâclet med de moderata statssekreterarna har också lett till en debatt kring regeringens sakpolitik. Politiska krafter som av en eller annan anledning ifrågasätter bekämpandet av bidragsfusket har inte varit sena att påpeka att skattefusk är lika illa eller värre, statsfinansiellt sett. Därför, hävdas det ibland, är den förda regeringspolitiken orättfärdig. För den som anlägger ett rent finansperspektiv är detta naturligtvis helt i sin ordning. För den ser bortom budgetposterna är det emellertid tydligt att en så simplistisk inställning är otillräcklig. Det är orimligt att jämställa bidragsfusk och skattefusk, oavsett vad DN Kultur råkar tycka. Det skattefusk som varit på tapeten handlar om svartjobb; försäljning av tjänster utanför skatteverkets kontroll. I en sådan transaktion finns det en köpare, som tjänar på transaktionen, och en säljare, som tjänar på transaktionen. Om så inte vore fallet så skulle det inte bli någon affär av. I allmänhet är själva tjänsten som sådan dessutom av den typen att ingen tredje part förlorar på den. Därför är svartjobb Pareto-förbättringar och den som i rättspositivistisk nitälskan bekämpar svartjobben ifråga gör det sämre för både säljaren och köparen, utan att för den skull göra det bättre för någon annan. Det är konsekvensen av varje inställd transaktion; må den ställas in av omsorg om den egna politiska karriären eller på grund av oöverstigliga skattekilar. Sant är i vilket fall som helst att högskattestatens vänner förhindrar Pareto-förbättringar. I det avseendet är skatter precis som tullar – ju lägre, desto bättre. Vad Adam Smith och David Ricardo skrev om tullar mellan länder gäller faktiskt i inte så liten utsträckning även för skatter inom länder. Bidragsfusk å sin sida sker däremot genom att fuskaren stjäl åt sig av andras tillgångar. Detta är då rakt ingen Pareto-förbättring. Istället tvingas vi betrakta det ganska stötande förhållandet att fuskaren blir en vinnare, men att alla andra tvingas Svensk Linje 4 • 007 bekosta hans oförtjänta vinst. I finansministerns lilla kassabok må fusk med skatter eller fusk med bidrag gå på ett ut. I den verkliga världen är de diametralt motsatta fenomen, med vitt skilda moraliska kvaliteter. Svartjobb skapar nämligen välstånd. Det gör inte bidragsfusk. Slutsatsen av debatten kring den moderata skattemoralen bör inte bli den ständiga avbönens sjuka. Det grundläggande politiska problemet utgörs av skatterna i sig: orimligt höga och orimligt utfor- mande. Vad som krävs för att komma till rätta med de problem vi kan iaktta är inte i första hand politiker som klär sig i säck och aska för att de uppträtt på samma sätt som sina väljare. Snarare är det handlingskraft och reformvilja som behövs. I Sverige är skatterna på arbete ett problem, som på allvar förhindrar vita arbetstillfällen och produktivt utbyte mellan medborgarna. Det är där regeringen måste börja. Vägen till framgång går inte alltid via medie-spin och pudlar. Ibland krävs det kontroversiella beslut och riktiga reformer också. Svenskarna förtjänar lägre skatter och enklare regler; statssekreterare som byggnadsarbetare. Den politiker som vågar lätta på skygglapparna och ta strid för radikalt sänkta skatter vinner i alla fall min röst, den saken är klar. Tidigare Svensk Linje-redaktören och ledarskribenten vid Svenska Dagbladet Per Ericson har nyligen avlidit. Per Ericson var redaktör för Svensk Linje 1993. Han är ihågkommen av vänner, bekanta och kollegor. Redaktionens tankar går till Per Ericsons familj. Han är saknad av många. 7
Page 1 and 2: Nr 4 2007 TEMA: Skurkstater S V E N
Page 3 and 4: Innehåll Ledare Även framtiden m
Page 5: I förnuftets tjänst Ratio är ett
Page 9 and 10: Bomber H u r m å n g a nya moderat
Page 11 and 12: Kan ett lokalt företag ha en globa
Page 13 and 14: Tema Norra Korea - Asiens enfant te
Page 15 and 16: visning till framtida smugglare, s
Page 17 and 18: Bond-filmer. Faktum är att franska
Page 19 and 20: hindret för oppositionella är nat
Page 21 and 22: som också saknar såväl utbildnin
Page 23 and 24: Folkmordet inleds Men det räckte i
Page 25 and 26: hade blivit 50 000. Men de var en v
Page 27 and 28: detta att vara hans politiska arv.
Page 29 and 30: sovande folket’ och drömmer om a
Page 31 and 32: terrorgrupper som Hizbollah, Hamas,
Page 33 and 34: Mahdi-armén, Hizbollah och Hamas k
Page 35 and 36: hänsyn till våra vapen och vår h
Page 37 and 38: esulterat i att Vitryssland återig
Page 39 and 40: Debatt Hur mumbo-jumbo tar över v
Page 41 and 42: för fyra ursprungsfolk (ett från
Page 43 and 44: markera att en del former av anti-k
Page 45 and 46: Homeland Security-avdelningen, samt
Page 47 and 48: Debatt Mellan demoner och pudlar Av
Page 49 and 50: av skilsmässobarn, särskilt boend
Page 51 and 52: Kärnan i det svenska systemet, och
Page 53 and 54: spännande och spänstig tid. Väns
Page 55 and 56: Föreningar FMS Malmö Anders Eriks

Nr 4 2007 TEMA: Skurkstater - Svensk Linje

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?